• No results found

Barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter av att involvera pappor i barnhälsovården

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter av att involvera pappor i barnhälsovården"

Copied!
38
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Institutionen för Hälsovetenskap

Barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter

av att involvera pappor i barnhälsovården

Karin Bilén Sofia Sidorsson

Examensarbete i omvårdnad på avancerad nivå Specialistsjuksköterskeprogrammet

Institutionen för Folkhälsovetenskap Vårterminen 2020

(2)

Barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter av att involvera pappor i

barnhälsovården

Child health nurse´s experiences of involving fathers in Child health care

Författare: Karin Bilén och Sofia Sidorsson

Institutionen för Hälsovetenskap, Högskolan Väst

Examensarbete i Omvårdnad, avancerad nivå, 15 högskolepoäng Handledare: Åse Boman, PhD

Examinator: Åsa Roxberg, PhD Sidor: 26

(3)

Sammanfattning

Bakgrund: Stöd i föräldraskapet är ett av barnhälsovårdens grundläggande uppdrag. Barnhälsovårdssjuksköterskor ska ha goda kunskaper om barns utveckling, hälsofrämjande åtgärder och anknytning mellan barn och föräldrar. Stöd och bekräftelse till pappor i deras föräldraroll är betydelsefullt då deras engagemang i barns uppväxt har positiva hälsoeffekter för barnen. Sveriges arbete för ett jämställt föräldraskap är på rätt väg men det är fortfarande flest mammor som deltar i barnhälsovården. Genom förtroendefulla relationer till

barnhälsovårdssjuksköterskor kan pappors involvering i barnhälsovården öka.

Syfte: Studiens syfte var att beskriva barnhälsovårdsjuksköterskors erfarenheter av att involvera pappor i barnhälsovården.

Metod: Kvalitativ metod har genomförts med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer gjordes med tio barnhälsovårdssjuksköterskor i södra Bohuslän och Fyrbodal. Data

analyserades utifrån innehållsanalys.

Resultat: I resultatet framkom två kategorier, Att se hela familjen och Organisatoriska förutsättningar. Den första kategorin innehåller tre subkategorier; BHV-sjuksköterskors förhållningssätt vilken belyser hur barnhälsovårdssjuksköterskor med sitt förhållningssätt påverkar hur pappor involveras i barnhälsovården, Familjen som ett team belyser hur viktigt det är att se familjen som en helhet och Stärka pappans föräldraroll. Den andra kategorin har två subkategorier; Enskilda föräldrasamtal visade sig betydelsefulla och förmodas påverka den fortsatta vårdrelationen och Anpassa arbetet efter pappans behov var angeläget för att möjliggöra för pappan att delta.

Slutsats: Slutsatsen är att barnhälsovårdssjuksköterskors förhållningssätt är avgörande för relationen till pappor. Betydelsen att se familjen som en helhet, uppmärksamma pappors behov av stöd i sin föräldraroll och enskilda föräldrasamtal ökar pappors involvering och stärker vårdrelationen. Mer insatser från samhället och organisatoriska förutsättningar i barnhälsovården behövs.

(4)

Abstract

Background: Support in parenting is one of the fundamental tasks of child health care. Child health nurses should have a good knowledge of children's development, health promotion and attachment between children and parents. Support and affirmation to fathers in their parental role is important as their involvement in children's upbringing has positive health effects for children. Sweden's work on equal parenting is on the right track but there are still mostly mothers who participate in the child health care. Through trusting relationships with child health nurses, fathers' involvement in child health care can increase.

Aim: The aim of the study was to describe the experiences of child health nurses in involving fathers in child health care.

Method: Qualitative method has been implemented with an inductive approach. Semi-structured interviews were conducted with ten child health nurses in southern Bohuslän and Fyrbodal. Data was analyzed based on content analysis.

Results: Two categories emerged in the result, Seeing the whole family and Organizational prerequisites. The first category contains three subcategories; Child health nurses' approach highlights how child health nurses with their approach affect how fathers are involved in child health care, The family as a team highlights how important it is to see the family as a whole and Strengthen the father's parent role. The second category has two subcategories; Individual parental conversations proved to be significant and are supposed to affect the continued care relationship and Adapting the work to the father's needs was important to enable the father to participate.

Conclusion: The conclusion is that the approach of child health nurses is crucial for the relationship with the fathers. The importance of seeing the family as a whole, paying attention to fathers' need for support in their parenting role and individual parental conversations increases fathers' involvement and strengthens the care relationship. More efforts from society and organizational prerequisites in child health care are needed. Keywords: child health care, child health nurse, father, health, involvement

(5)

Populärvetenskaplig sammanfattning

Titel:

Barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter av att involvera

pappor i barnhälsovården

Utifrån ett barnperspektiv är det angeläget att båda föräldrarna finns med i barnets uppväxt. Barnhälsovården i Sverige når i stort sett alla barn och föräldrar. Detta ger barnhälsovårdsjuksköterskor en unik möjlighet att stödja föräldrar och få pappor involverade i barnhälsovården.

Stöd i föräldraskapet är ett av barnhälsovårdens grundläggande uppdrag. Det ger barnhälsovårdssjuksköterskan möjlighet att informera och stärka blivande och nyblivna föräldrar i sitt föräldraskap. Det ger också möjlighet att vägleda föräldrar om vad som gynnar barns hälsa och utveckling. Stödja och bekräfta pappor i deras föräldraroll är betydelsefullt då pappors engagemang i barns uppväxt har positiva hälsoeffekter för barnen. Sveriges arbete för ett jämställt föräldraskap är på rätt väg men det är fortfarande flest mammor som kommer till barnhälsovården. Genom förtroendefulla relationer till pappor kan

barnhälsovårdssjuksköterskor öka pappors involvering i barnhälsovården.

Syfte med studien var att beskriva barnhälsovårdsjuksköterskors erfarenheter av att involvera pappor i barnhälsovården. För att ta reda på detta intervjuades tio

barnhälsovårdssjuksköterskor i Västra Götaland. Intervjumaterialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom att barnhälsovårdssjuksköterskorna inte tänkte mammor och pappor utan de tänkte föräldrar. De tyckte det var angeläget att se hela familjen. De hade en medvetenhet i sitt förhållningssätt och hur de bemötte familjerna. Detta påverkade föräldrars delaktighet. Samtliga barnhälsovårdssjuksköterskor tyckte pappor var viktiga och arbetade aktivt med att öka deras involvering och ge dem stöd i föräldraskapet. Resultatet visade att det måste finnas organisatoriska förutsättningar för att involvera pappor. Det visade sig att enskilda föräldrasamtal var betydelsefulla för pappor och de kunde stärka vårdrelationerna. Det gav även en ökad förståelse för familjerna. Anpassa arbetet efter pappans behov var angeläget för att möjliggöra pappors deltagande.

Slutsatsen är att barnhälsovårdssjuksköterskors förhållningssätt är avgörande för relationen till pappor. Likaså att se familjen som en helhet och uppmärksamma pappors behov av stöd i sin föräldraroll. Enskilda föräldrasamtal ökar pappors involvering och stärker vårdrelationen. Studien kan användas som ett kunskapsstöd för barnhälsovårdssjuksköterskor. Den kan ge barnhälsovårdssjuksköterskor en ökad medvetenhet om betydelsen av förhållningssätt till pappor och hur viktigt det är att stärka familjens teamkänsla och se hela familjen. Den kan användas som stöd för barnhälsovårdssjuksköterskor som precis påbörjat enskilda

föräldrasamtal och visa på hur värdefulla samtalen är för pappors involvering i barnhälsovården och vårdrelationen.

(6)

Tillkännagivande

Stort tack till BHV-sjuksköterskor som medverkat i den här studien.

Vi vill även tacka vår handledare Åse Boman för gott stöd under studiens gång. Med din vetenskapliga skicklighet och kunnande har du väglett oss på ett konstruktivt sätt. Du har varit till stor hjälp att driva arbetet framåt.

(7)

Innehåll

Inledning ... 1 Bakgrund ... 2 Barnhälsovårdens uppdrag ... 2 Barnhälsovårdssjuksköterskans ansvarsområde ... 3 Pappans föräldraskap ... 4 Vårdrelation ... 5 Problemformulering ... 6 Syfte ... 6 Metod ... 6 Design ... 6 Kontext ... 6 Urval ... 6 Datainsamling ... 7 Analys ... 8 Författarnas förförståelse ... 9 Etiska överväganden ... 10 Resultat ... 11

Att se hela familjen ... 11

Barnhälsovårdssjuksköterskans förhållningssätt ... 11

Familjen som ett team ... 12

Stärka pappans föräldraroll ... 14

Organisatoriska förutsättningar ... 15

Enskilda föräldrasamtal med pappan ... 15

Anpassa arbetet efter pappans behov ... 15

Diskussion ... 17

Resultatdiskussion... 17

Metoddiskussion ... 20

Slutsats ... 22

Förslag till klinisk tillämpning ... 22

Förslag till fortsatt kunskapsutveckling ... 22

Referenser ... 23

Bilagor

Bilaga I Brev till verksamhetschef Barnhälsovård Bilaga II Informationsbrev till berörd BHV-sjuksköterska Bilaga III Skriftligt samtycke

(8)

1

Inledning

Världshälsoorganisationen (WHO) har tagit fram en riktlinje med globala evidensbaserade rekommendationer att möjliggöra för barn att utvecklas på bästa sätt. Den riktar sig mot både vårdnadshavare och barn då barns utveckling är ett resultat av familjens hälsosamma och vårdande relationer. En del familjer behöver stöttning i att ge barnen en trygg bas för att utvecklas optimalt (WHO, 2020). Enligt artikel 18 i Förenta Nationernas (FN)

barnkonvention har båda föräldrarna gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Staten är skyldig att erbjuda lämpligt stöd till föräldrarna (UNICEF, 2019). Att få barn är en omtumlande upplevelse för båda föräldrarna. Både mammor och pappor har förväntningar och föreställningar om hur livet kommer bli efter barnen har fötts och hur det är att vara förälder. Det är betydelsefullt att båda föräldrarna stärks i sin föräldraroll och detta är en grundläggande uppgift för barnhälsovården (BHV). Idag vet vi betydelsen av

anknytning och hur den påverkar barnen och deras utveckling. För barnen är anknytning och samspel med båda föräldrarna viktig enligt Broberg m.fl. (2006). Det är väsentligt att pappor är med under sina barns uppväxt då pappors engagemang har positiv inverkan på barnens hälsa och välbefinnande (Wilson & Prior, 2011).

Under den verksamhetsförlagda utbildningen samt från egen erfarenhet av

barnhälsovårdsarbete observerade vi att pappor sällan var med vid barnens hälsobesök. Det var framför allt vid besöken då barnen var under ett år, då kom mammor och barnen ofta själva. Intresse för pappors del av föräldraskapet uppstod. Hur kan pappor involveras mer i BHV och hur kan pappor stärkas i föräldrarollen? Detta vill vi ta reda på genom att ta del av barnhälsovårdssjuksköterskors (BHV-sjuksköterskor) erfarenheter av arbete med att

involvera pappor i BHV.

För att begränsa studiens omfattning har vi valt att studera pappors, och inte icke-födande föräldrars, del i föräldraskapet.

(9)

2

Bakgrund

Barnhälsovårdens uppdrag

Socialstyrelsens (2014) vägledning för barnhälsovården är ett kunskapsunderlag som stöd i utformningen för lokala och regionala program för barnhälsovård. BHV ingår i

primärvård/närsjukvård och kan drivas i offentlig eller privat regi. Här arbetar barnläkare, allmänläkare och BHV-sjuksköterskor och på vissa verksamheter finns beteendevetare och logopeder. BHV ska erbjuda ett fastställt program i enlighet med Socialstyrelsens vägledning för BHV som innehåller hälsovägledning, föräldrastöd och hälsoövervakning åt alla barn. Det ingår ungefär 18 besök, varav ungefär 13 besök sker under barnets första levnadsår. Alla barn i Sverige i ålder från nyfödd fram till skolstart erbjuds och har rätt till frivillig och kostnadsfri BHV. I stort sett alla barn deltar i BHV. Detta ger BHV en unik möjlighet att informera och stärka blivande och nyblivna föräldrar i sitt föräldraskap och vägleda dem om vad som gynnar barnets hälsa och utveckling (Socialstyrelsen, 2014).

Kvaliteten i BHV utvecklas och säkras kontinuerligt bl.a. genom kvalitetsuppföljning på nationell, regional och lokal nivå där utvecklingen av arbetet på BHV följs och jämförelser görs av hälsoläget hos barn i olika delar av landet. Vägledande för BHV:s arbete är FN:s konvention om barns rättigheter, barnkonventionen. Barnperspektivet ska stå som grund och BHV ska alltid utgå från barnets bästa (Bergström m.fl., 2019). Den 1 januari 2020 blev FN:s konvention om barns rättigheter svensk lag (2018:1197). Denna lag anses vara den viktigaste reformen för barn i Sverige på 30 år för att möjliggöra ett mer barnrättsbaserat synsätt i all offentlig verksamhet (Regeringen, 2020). BHV hade tidigare främst ett hälsoövervakande perspektiv, nu har det övergått till ett hälsofrämjande och förebyggande perspektiv. Barn som har ökad risk för hälsoproblem ska uppmärksammas och föräldrar ska få stöd i sitt

föräldraskap. Relationen mellan professionella och föräldrar har ändrat fokus från kontroll och övervakning till partnerskap. Syftet är bland annat att öka föräldrars delaktighet och tilltro till sin egen förmåga, d.v.s. stärka deras empowerment (Socialstyrelsen, 2014).

I Socialdepartementets betänkande (SOU 2008:131) beskrivs stöd i föräldraskapet som ett av BHV:s grundläggande uppdrag. Föräldrastöd definieras som att ge föräldrar kunskap om barns hälsa, emotionella, kognitiva och sociala utveckling samt även stärka föräldrars sociala nätverk. Familjen är i de allra flesta fall den väsentligaste skyddsfaktorn för barns positiva utveckling. Nära och förtroendefulla relationer mellan barn och föräldrar samt

uppmärksamhet till barnet för positiva handlingar är kända skyddsfaktorer (SOU 2008:131). Den hjälp som erbjuds föräldrar idag inriktas på att stärka föräldrars självförtroende i sitt föräldraskap, öka föräldrars kompetens och kraft samt främja barns anknytning. Det ska bidra till fördjupad kunskap om barns behov och rättigheter och även skapa kontakt och

gemenskap. Föräldrastöd ska ges utifrån föräldrars och barns individuella behov av stöd och rådgivning och kan ges både enskilt och i grupp (SOU, 2008:131). Det ska utformas efter ett genusperspektiv och anpassas efter män och kvinnors behov (Nyström, 2019).

En kunskapsöversikt om BHV:s föräldrastöd från 2019 visar att mer forskning behövs om föräldrastöd till pappor. Fler metoder behöver studeras som systematiskt uppmärksammar och stärker pappors lyhördhet för sina barn (Bergström m.fl., 2019). Enligt Wells (2016) behövs det en organisatorisk förändring av BHV med hjälp av nya arbetsmetoder som BHV-sjuksköterskan kan använda sig av för att öka pappors delaktighet. På så sätt kan ett jämställt

(10)

3

stöd till båda föräldrarna ges. I en tidigare studie av Wells m.fl. (2013) framkom det att BHV-sjuksköterskor inte såg sig vara lika aktiva i involveringen av pappor i BHV så som de var i involveringen av mammor. En del BHV-sjuksköterskor hade antingen försökt eller precis påbörjat den organisatoriska förändringen för att uppmuntra pappors involvering i BHV.

Barnhälsovårdssjuksköterskans ansvarsområde

I BHV är BHV-sjuksköterskan den person som familjen träffar mest. Sjuksköterskor som arbetar inom BHV är specialistutbildade med kompetens som barnsjuksköterska eller

distriktssköterska. Enligt nationell målbeskrivning för BHV ska BHV-sjuksköterskan ha goda kunskaper om barns utveckling, folkhälsa och hälsofrämjande åtgärder. De ska ha kunskap om betydelsen av anknytning mellan barn och föräldrar och ha färdighet i kommunikation och samtalsmetodik både individuellt och i grupp (Almqvist-Tangen m.fl., 2019).

BHV-sjuksköterskan ska stödja föräldrar i att uppmärksamma, tolka och svara på barnens signaler. Föräldrar som har svårigheter att tolka och möta barnens signaler samt barn som under sina första levnadsveckor behöver extra mycket hjälp att hitta en rytm i tillvaron behöver uppmärksammas. Med information och samtal om barns behov och utveckling vägleds föräldrar utifrån varje förälders behov. Gott samspel och trygg anknytning kan främjas genom att föräldrar får hjälp med att skapa en nyfikenhet på barnen, deras behov och färdigheter. De kan även behöva hjälp med att uppmärksamma det positiva och det som fungerar i kontakten med barnen (Lannér Swensson, 2020).

BHV-sjuksköterskan ska förhålla sig till ICN:s etiska koder (Svensk sjuksköterskeförening, 2017) för sjuksköterskor som innehåller fyra områden som sammanfattar riktlinjerna för etiskt handlande. De grundläggande ansvarsområdena är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Vården ska ges med respekt för mänskliga och kulturella rättigheter, rätten till liv och egna val och värdighet. Sjuksköterskan ska bemöta patienten med respekt och på jämlika villkor. Vård kan erbjudas till enskilda personer, familjer och allmänheten samt samordna arbetet med andra yrkesgrupper (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).

Det finns en framtagen nationell modell där det ingår att BHV-sjuksköterskan ska träffa båda föräldrarna vid första hembesöket och erbjuda enskilt föräldrasamtal till den som inte fött barnet då barnet är mellan tre till fem månader. BHV:s föräldrastöd når främst mammor och det finns en risk att pappor med behov av stöd inte uppmärksammas (Elfström m.fl., 2018). Stödja och bekräfta pappor i deras engagemang för barnen är betydelsefullt då det visat sig att pappors engagemang har positiva effekter för barnen, då det minskar frekvensen av

beteendeproblem hos pojkar samt psykiska problem hos flickor (Sarkadi m.fl., 2008; Wilson & Prior, 2011).

Studier visar att BHV-sjuksköterskor upplever det positivt att arbeta med pappor, men pappor deltog inte vid besöken i samma utsträckning som mammor. Pappor upplevde de fick mindre stöd i sitt föräldraskap från personalen. Även fanns det en uppfattning hos

BHV-sjuksköterskor att pappor inte hade lika goda omsorgsegenskaper (Massoudi m.fl., 2010; Wells & Sarkadi, 2012; Wells, 2016; Wells m.fl., 2017). Enligt Alehagen, m.fl. (2011)

(11)

4

behövs det skapas en egen identitet för pappor i BHV och kommunikationen ska riktas direkt till pappor.

Västra Götaland har tillsammans med “Kunskapscentrum för jämlik vård” tagit fram ett utbildningsmaterial som består av fyra delar. Den ena har till syfte att främja ett mer jämställt föräldraskap som kan användas av BHV-sjuksköterskor. Målet är att inkludera alla föräldrar, stödja och uppmuntra delaktighet och få alla att känna sig välkomna. Känner föräldrarna tillit och förtroende till BHV-sjuksköterskorna ökar möjligheten att de berättar om sina

utmaningar och behov. Då familjerna mår så bra som möjligt gynnas barnens hälsa och utveckling (Kunskapscentrum för jämlik vård, 2017).

Pappans föräldraskap

I Sverige eftersträvas ett samhälle med jämställt föräldraskap och för att stimulera detta infördes föräldraförsäkringen i Sverige 1974. Syftet var att båda föräldrarna ska kunna kombinera arbete och studier med familjeliv. Föräldraförsäkringen har kunnat delas mellan föräldrarna. Det har emellertid alltid varit kvinnor som stått för den största delen av uttagna föräldradagar. Flera reformer som syftar till att minska skillnaden i uttag av

föräldrapenningen har genomförts, som till exempel jämställdhetsbonusen och särskilt avsatta pappadagar. Trots det är det fortfarande långt kvar till en jämställd fördelning av

föräldrapenningen. Statistik från år 2000 - 2018 har visat att pappors uttag av föräldrapenning har ökat från 12,4 till 29 procent (Försäkringskassan, 2019).

Bekkengens (2002) forskning har visat att attityder som kvinnor och män har till

föräldraledighet påverkar deras val. Hinder för pappors föräldraledighet ses hos båda könen. Däremot ses inget hinder för mammor att ta ut föräldraledighet. Bekkengen (2002) menar att konsekvensen av detta blir att pappor kan välja grad av engagemang och mammor förväntas anpassa sig. Faderskap respektive moderskap kan uppfattas ligga i könsskillnaderna, där män ses som pappor och kvinnor som föräldrar.

Pappor har idag ett ökat engagemang tidigt i barnens liv och dess positiva påverkan för barnens hälsa och utveckling är känd. Det behövs arbetsmetoder som riktar sig till både mamman och pappan för ett mer jämställt föräldraskap (Sarkadi m.fl., 2008). Då det

fortfarande är mammor som tillbringar mest tid med barnen det första året får de ett försprång i omsorg och anknytning. Detta försprång kvarstår längre upp i barnens åldrar. Pappan blir ofta andrahandsföräldern. Med rätt förutsättningar kan barnet få parallella

anknytningspersoner. Risken minskar för barnet att utveckla psykisk ohälsa om det finns en engagerad pappa (SOU 2017:101). Under barnets första levnadsår utvecklas anknytningen genom samspel i föräldra- och barninteraktionen. En trygg anknytning skapas genom ett gott föräldraskap och ett tryggt samspel mellan föräldrar och barn. Avgörande för hur samspelet och anknytningsmönstret mellan föräldrar och barn blir beror övervägande på föräldrarnas omsorgsförmåga. Detta i sin tur påverkar barns fysiska, kognitiva och emotionella utveckling, inte bara i barndomen utan i hela livet (Lannér Swensson, 2020)

(12)

5

Sveriges kommuner och landsting (2018) beskriver vikten av att involvera och upplysa pappor inom mödra- och barnhälsovård. Det har framgått att pappor knappt får någon uppmärksamhet under graviditet, förlossning och föräldraskap. Det kan leda till känsla av utanförskap hos pappor, vilket i sin tur kan leda till att männen hamnar i en traditionell roll som familjefar och ha det största ekonomiska ansvaret i familjen (Sveriges kommuner och landsting, 2018). Känslan av utanförskap hos pappor framkommer även i studier av Wells (2016) och Nyström och Öhrling (2004). I de tidiga mötena på BHV är föräldrarna mitt uppe i att skapa sina nya roller och ansvarsfördelningar. Här kan BHV-sjuksköterskan främja utvecklingen av jämställt föräldraskap bland annat genom att öka pappors delaktighet, engagera pappor i jämställdhetsarbetet och ge pappor möjlighet att närma sig de kvinnligt kodade egenskaperna och normerna (Sveriges kommuner och landsting, 2018).

Vårdrelation

En förutsättning för en fungerande vårdprocess är enligt Eriksson (2018) en fungerande vårdrelation. Vårdrelationen utgör grunden i vårdandet och vårdprocessens faser. Enligt Björck och Sandman (2007) spelar begreppet vårdrelation en central roll i

vårdvetenskapliga perspektiv. Begreppet används på olika sätt och har olika betydelse i olika vårdsammanhang. För att göra begreppet klart och distinkt har Björck och Sandman (2007) tagit fram ett förslag på definition av begreppet vårdrelation:

”En vårdrelation är en relation mellan en människa i egenskap av patient och en människa i egenskap av professionell vårdare, inom någon form av vårdverksamhet.” (s.18).

Vårdrelationen som avses i den här studien är mellan pappan i egenskap av patient och BHV-sjuksköterskan i egenskap av professionell vårdare.

Eriksson (2018) menar att vårdrelationen byggs på ömsesidighet och respekt och ska inte påskyndas utan utvecklas över tid utifrån förutsättningar från både patienten och vårdaren. Kontinuitet i vårdrelationen är viktig. Genom kontinuitet kan patienters utveckling ske ostört (Eriksson, 2018). Genom en trygg relation ökar möjligheten att vårdaren får mer kunskap om patienten och dennes familj. I denna relation känner patienten sig bekväm att våga uttrycka sina behov och problem. Om det inte finns en trygg relation är risken att vårdprocessen bara innehåller uppgifter som ska utföras. Genom fungerande vårdrelation blir vårdprocessen vårdande och patienten kan stärkas (Eriksson, 2018). Fägerskiöld (2006) hävdar att då pappan har en förtroendefull relation till BHV-sjuksköterskan förmodas hans involvering i BHV öka. Detsamma gäller om pappan känner tilltro till BHV-sjuksköterskan och får stöd i sin roll som förälder (Fägerskiöld, 2006).

Kasén (2002) beskriver att vårdrelationen består av ett asymmetriskt förhållande mellan patienten och vårdaren. I denna ses patienten som ”lidande människa” och vårdaren har ansvar att lindra patientens lidande. Vårdaren har det största ansvaret i relationen. Visar vårdaren redan i början kärlek, ansvarsfullhet, lyhördhet samt sitt professionella kunnande kan en grund skapas för att möjliggöra att vårdrelationen blir vårdande. Patientens ansvar i relationen är tilliten till vårdaren och att delge sin berättelse. Genom berättelsen kan

medkänsla hos vårdaren uppstå och en vilja att vårda. Liksom Eriksson (2018) menar Kasén (2002) att den vårdande gemenskapen bygger på ömsesidigheten i relationen. Grundläggande är patientens upplevelse av trygghet och att patienten känner vårdarens delaktighet (Kasén, 2002).

(13)

6

Problemformulering

Stöd i föräldraskapet är ett av BHV:s grundläggande uppdrag och det ger BHV en unik möjlighet att informera och stärka blivande och nyblivna föräldrar i sitt föräldraskap och vägleda dem om vad som gynnar barnens hälsa och utveckling. BHV-sjuksköterskor ska ha goda kunskaper om barns utveckling och hälsofrämjande åtgärder. De ska ha kunskap om betydelsen av anknytning mellan barn och föräldrar och ha färdighet i kommunikation och samtalsmetodik både individuellt och i grupp. Stödja och bekräfta fäder i deras engagemang för barnen är angeläget då det har positiva hälsoeffekter för barnen.

Synen på pappors föräldraskap och jämställdhet håller på att förändras i Sverige men det är fortfarande mammor som oftast kommer till barnhälsovården. Pappor behöver och önskar själva mer stöd i sitt föräldraskap. För ett mer jämställt föräldrastöd och för att stärka pappor i sitt föräldraskap är det av stor vikt att ta reda på hur pappor kan stödjas i föräldrarollen. Genom trygga vårdrelationer ökas möjligheten för BHV-sjuksköterskor att få mer kunskap om familjerna. Har pappor förtroendefulla relationer till BHV-sjuksköterskorna förmodas deras involvering i BHV öka. De känner tilltro till BHV-sjuksköterskorna och får stöd i sin roll som förälder. Pappors engagemang tidigt i barns liv är betydelsefullt och därför vill vi undersöka hur BHV-sjuksköterskor i BHV involverar pappor.

Syfte

Studiens syfte var att beskriva barnhälsovårdsjuksköterskors erfarenheter av att involvera pappor i barnhälsovården.

Metod

Design

Kvalitativ metod valdes då syftet var att ta reda på BHV-sjuksköterskors erfarenheter av hur de involverar pappor. Enligt Polit och Beck (2017) är kvalitativ intervjustudie lämplig då erfarenheter ska studeras utifrån berättande beskrivningar av personer med erfarenhet av det fenomen som studeras. Området har utforskats för att få en bild av tidigare forskning och för att se om forskning tillför något nytt (Polit & Beck, 2017). Induktiv ansats har använts vilket innebär att intervjutexterna analyserats så förutsättningslöst som möjligt (Graneheim & Lundman, 2004).

Kontext

Studien har genomförts på nio BHV-mottagningar i sju olika kommuner i södra Bohuslän och Fyrbodal, med varierande storlek från ungefär 10 500 till 69 300 invånare. Sex av BHV-mottagningarna ingick i landstingets regi och tre i privat regi och två av BHV-mottagningar bedrevs på familjecentraler.

(14)

7

Urval

Urvalet bestod av sjuksköterskor specialistutbildade till distriktssköterskor och

barnsjuksköterskor som var verksamma inom BHV samt hade yrkeserfarenhet inom BHV på minst två år. Exklusionskriterier för studien var enbart grundutbildad sjuksköterska och mindre än två års erfarenhet inom BHV. Tanken från början var att intervjua ungefär tio BHV-sjuksköterskor eller till dess materialet blivit mättat. Mail skickades först ut till tolv enhetschefer om förfrågan och godkännande att göra intervjuer med BHV-sjuksköterskor på respektive enhet, se bilaga 1. Två enhetschefer svarade direkt med godkännande av

intervjuer. Kontakt togs via telefon med en av BHV-sjuksköterskorna som tillfrågats för att bestämma intervjudatum. Den andra tog själv kontakt via mail och tid för intervju bestämdes. En kurskamrat till författarna hörde av sig angående två av hennes kollegor som arbetade på BHV ville delta i studien. Genom telefonkontakt bestämdes datum för intervjuerna.

Godkännande från respektive enhetschef skedde muntligen genom dessa informanter. Resterande informanter kontaktades via snöbollsmetoden. Enligt Polit och Beck (2017) kan snöbollsmetoden användas vid urval av informanter vid kvalitativa studier. Detta görs genom att fråga tidigare informanter om andra personer som kan tänkas delta i studien. En fördel är att det kan spara tid och vara praktiskt (Polit & Beck, 2017). Då flera av enhetscheferna inte besvarade förfrågan var detta ett sätt att gå vidare. Genom egna kontakter samt informanter som intervjuats hittades resterande informanter. Godkännande om deltagande från

enhetschefer skedde även här muntligen via dessa informanter. Sammanlagt tillfrågades 15 enhetschefer om godkännande. Informanter som deltog i studien fick skriftlig information via informationsbrev, se bilaga 2.

Urvalet utmynnade i tio BHV-sjuksköterskor, samtliga kvinnor. Av dessa tio informanter var sex distriktssjuksköterskor, tre barnsjuksköterskor och en hade dubbelkompetens. För

demografisk data se tabell 1.

Tabell 1. Demografisk data av de intervjuade BHV-sjuksköterskorna.

Antal deltagare 10

Ålder 35-62 [m: 48]

Antal verksamhetsår BHV 2-19 [m: 7,5]

Datainsamling

Datainsamlingen genomfördes under perioden 2020-02-13 – 2020-03-17. Tid och plats för intervjuerna bestämdes utifrån informanternas önskemål. Alla intervjuer genomfördes på informanternas arbetsplatser på deras arbetsrum. Samtliga intervjuer genomfördes utan avbrott. Varje intervju inleddes med en kort presentation av studiens syfte och bakgrund. Efter det fick informanterna fylla i samtycke om deltagande i studien, se bilaga 3. Som stöd i intervjuerna användes en intervjuguide, se bilaga 4. Enligt Polit och Beck (2017) används ofta en intervjuguide med semistrukturerade frågor som rör det fenomen som undersöks i kvalitativa intervjuer. Informanterna fick berätta fritt genom att använda sina egna ord och beskriva sina erfarenheter. Intervjuarna kunde således inte förutsäga vad svaren kom att bli (Polit & Beck, 2017). Kvalitativa forskningsintervjuer syftar till förståelse för informantens livsvärld, för att sedan tolka det beskrivna fenomenets innebörd (Kvale & Brinkmann, 2014).

(15)

8

Båda författarna var med vid samtliga intervjuer förutom en. Det var ett medvetet val så inget väsentligt skulle gå förlorat och båda författarna kunde komplettera med frågor för att få fram ett så rikt material som möjligt (Kvale & Brinkmann, 2014). Bedömning gjordes att det inte uppfattades som obekvämt för informanterna då det var två som intervjuade och informanten var ensam vid intervjutillfällena. Den av författarna som hade frågeformuläret ledde

intervjun. Intervjun började med inledningsfrågor om kön, ålder, utbildning och antal verksamhetsår på BHV. Därefter ställdes huvudfrågan; ”Ge exempel på när du träffade en pappa nyligen och hur var det mötet”. Efter denna ställdes frågor utifrån intervjuguiden med viss variation utifrån varje intervju (Polit & Beck, 2017). Intervjun avslutades med fråga om det var något ytterligare informanterna ville tillägga. Intervjuerna pågick mellan 22 och 46 minuter med genomsnittstid av 28 minuter. De spelades in på en ljudfil på författarnas mobiltelefoner, vilka var försedda med personliga koder så obehöriga inte hade åtkomst till materialet.

Analys

Kvalitativ innehållsanalys har använts enligt Graneheim och Lundman (2004).

Innehållsanalys är lämplig att använda när texter ska granskas och tolkas. Texterna kan komma från intervjuer, dagböcker eller observationer (Graneheim & Lundman, 2004). I denna studie bestod texterna av intervjutexter. Intervjuerna transkriberades ordagrant till text i nära anslutning till varje intervjutillfälle av författarna själva. Valet att transkribera själva gjordes för att få en ökad förståelse av innehållet i materialet. Transkriberingen gav 77 sidor text och 31 382 ord. Texten bedömdes innehållsrik och besvarade syftet. Texterna lästes upprepade gånger enskilt av författarna för att lära känna materialet och skapa en förståelse för helheten. Därefter togs meningsenheter ut ur texten där innehållet svarade mot syftet (Graneheim & Lundman, 2004). Detta gjordes av författarna var för sig för att sedan jämföra utvalda meningsenheter. Dessa val av meningsenheter visade sig överensstämma väl. I de fall där författarna valt olika meningsenheter fördes diskussion och jämförelse gjordes med originaltexten. Efter det kondenserades meningsenheterna till kortare texter utan att innebörden av innehållet förändrades. När det var gjort sattes koder för att kunna komma fram till vad meningsenheterna handlade om. Koderna lästes och sorterades in i subkategorier och de sorterades i sin tur in i kategorier. Svårigheter uppstod med enstaka koder som var flertydiga och som passade in i två subkategorier. Författarna återvände då till originaltexten för att få en känsla av sammanhang i texten, för att se vilken subkategori koden tillhörde eller om koden var felformulerad. Enligt Graneheim och Lundman (2004) består analyserad text som sorteras in i kategorier oftast av ett manifest innehåll, vilket innebär det som direkt uttrycks i texten. Viss tolkning behövs så materialets helhet inte förloras och för att få fram ett meningsfullt resultat (Graneheim & Lundman, 2004). Denna studie består av ett manifest innehåll. Det synliga har analyserats med viss tolkning. Exempel på hur analysarbetet har gått till visas i tabell 2.

(16)

9

Tabell 2. Exempel på meningsenheter, kondenserade meningsenheter, koder, subkategorier och kategorier.

Meningsenhet Kondenserad

meningsenhet Kod Subkategori Kategori

Och sedan så försöker jag när jag har båda föräldrarna inne på rummet att jag

försöker vända mig till båda lika mycket

Vänder mig till båda föräldrarna lika mycket Vända sig till båda BHV-sjuksköterskans

förhållningssätt Att se hela familjen För det är ju lite så att

man vill bjuda hit dom hit. Och när kan jag få till återbesöket till BVC? Så att pappa kan ha chans att komma med då ... men man öppnar ju upp och bjuder in, och frågar

Man öppnar ju upp och bjuder in, och frågar

Bjuda in

Jag tänker att de är lika mycket föräldrar båda två

Lika mycket

föräldrar Båda lika

viktiga

Familjen som ett team Så jag tycker det är

väldigt härligt med de här pappasamtalen att man får en tid med bara pappan ...

Får en tid med

bara pappan Egentid pappan Enskilda föräldrasamtal med pappan

Organisatoriska förutsättningar … oftast man försöker

att lägga tidig morgon eller senare på

eftermiddagen då. Att man kan möta dem lite halva vägen där.

Lägga tidig tid på morgonen eller senare på eftermiddagen

Anpassa

tider Anpassa arbetet efter pappans behov

Intervjuerna namngavs inledningsvis med Informant 1 till 10 utifrån turordning på intervjuerna. För att minska risken för identifiering av informanter från utvalda citat i resultatet valdes att på nytt namnge intervjuerna i slumpvis ordning med koderna S1 – S10.

Författarnas förförståelse

Författarnas egen förförståelse är att båda är föräldrar till två respektive tre barn och har erfarenhet som föräldrar på BHV. Båda har erfarenhet från verksamhetsförlagd utbildning i barnhälsovård och en av författarna arbetar inom BHV sedan ett år tillbaka. Under

verksamhetsförlagd utbildning observerades färre pappor än mammor delta i BHV. Normer och samhälleliga förväntningar trodde författarna kunde vara några av orsakerna till att pappor inte deltog i samma utsträckning.

(17)

10

Etiska överväganden

Det är forskarna som har det övergripande ansvaret att studiens kvalitet är god samt etiskt korrekt. Etiska överväganden gjordes i enlighet med Svenska Vetenskapsrådets

forskningsetiska principer gällande informations-, samtyckes-, nyttjande- och konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, u.å.).

I forskning som involverar människor skall berörda personer informeras om studien och dess syfte samt forskning får inte utföras om samtycke inte ges av deltagarna (Vetenskapsrådet, u.å.). BHV-sjuksköterskorna informerades både muntligt och skriftligt om att medverkan var frivillig och de kunde när som helst avbryta deltagandet utan att ange skäl.

BHV-sjuksköterskorna gav sitt samtycke muntligen och skriftligen genom informerat

samtycke enligt bilaga 3. De förvarades inlåsta så länge studien pågick för att sedan förstöras. Kravet på nyttjanderätt tillgodosågs genom information till informanterna om att författarna endast avsåg använda materialet i denna uppsats och det kommer förstöras efter studien blivit godkänd av examinator. För att tillgodose kravet på konfidentialitet behandlades materialet konfidentiellt. Det avidentifierades, kodades och förvarades så ingen obehörig kunde ta del av det (Vetenskapsrådet, u.å.).

Ingen ansökan om etikprövning har gjorts, då det inte finns krav på det då studien görs under utbildning på högskolenivå (SFS 2003:460).

(18)

11

Resultat

I resultatet framkom två kategorier och fem subkategorier. BHV-sjuksköterskornas

erfarenheter av att involvera pappor presenteras i tabell 3. Den första kategorin Att se hela familjen belyser hur BHV-sjuksköterskor med sitt förhållningssätt påverkar hur pappor involveras i BHV och hur värdefullt det är att se familjen som ett team. Den andra kategorin Organisatoriska förutsättningar kan öka pappors involvering genom exempelvis att enskilda föräldrasamtal med pappan prioriteras och dessa samtal förmodas påverka den fortsatta vårdrelationen.

Tabell 3. Resultat presenterat i subkategorier och kategorier.

Subkategori Kategori

BHV-sjuksköterskans förhållningssätt

Att se hela familjen Familjen som ett team

Stärka pappans föräldraroll

Enskilda föräldrasamtal med pappan

Organisatoriska förutsättningar Anpassa arbetet efter pappans behov

Att se hela familjen

Barnhälsovårdssjuksköterskans förhållningssätt

BHV-sjuksköterskorna var medvetna om sitt förhållningssätt, t.ex. hur de riktade sig till föräldrarna, vad de sände för signaler, vilka ord de använde och hur de själva såg på

föräldraskapet. De var också uppmärksamma på vad deras eget kroppsspråk förmedlade, hur de positionerade sig och att de inte vände ryggen till den ena föräldern.

BHV-sjuksköterskorna var uppmärksamma på sitt eget beteende, om det var något de gjorde som kunde påverka besöken på ett negativt sätt. De reflekterade över hur de pratade, hur de betedde sig inne på besöksrummet eller när de var på hembesök.

”... att man ska pusha samtidigt ska man inte trampa någon på tårna. Så det är fingertoppskänsla hela tiden.” (S3)

BHV-sjuksköterskorna uttryckte att de tänkte på att vända sig till båda föräldrarna lika mycket och de tittade på båda. De vände blicken till den som inte var lika involverad för att få båda delaktiga i samtalet. Även talade de om för papporna att det var roligt de var med, uppmuntrade och bekräftade dem i det. Genom att de ställde frågor till båda ökade pappors delaktighet. De frågade båda föräldrarna hur de hade upplevt förlossningen, hur det kändes att ha blivit förälder och frågade båda hur de mådde.

(19)

12

”Hur känner du? Vad tycker du? Vad har du upplevt? Ser du något särskilt? Har du kommit på något sätt att trösta?” (S9)

BHV-sjuksköterskorna beskrev genomgående vilken betydelse bemötandet har och hur det påverkar vårdrelationen. Det har stor påverkan i deras kontakt med föräldrarna. Ett gott bemötande kan öka pappans involvering i BHV. De försökte bemöta föräldrarna på samma sätt oavsett kön. Det framkom att BHV-sjuksköterskorna tyckte det var positivt då båda föräldrarna kom på besöken och de tyckte båda föräldrarna var lika viktiga för barnen. Vid första hembesöken mötte sjuksköterskorna oftast båda föräldrarna.

BHV-sjuksköterskorna påtalade då hur betydelsefulla föräldrarna var för sina barn. Båda föräldrarna var lika välkomna och de var noga med att bjuda in båda till BHV. Det kunde göra att pappor kände sig mer bekväma att följa med på barnens fortsatta besök på BHV. ”... man får försöka vara så öppen man kan verkligen. Så att man får alla att känna sig välkomna. ... Det tror jag är viktigt i allt men särskilt för papporna.” (S3)

BHV-sjuksköterskorna poängterade det var av stor vikt att de kände in vilken relation de hade till föräldrarna. Hur de kunde uttrycka sig. En del föräldrar behövde ett mer korrekt

bemötande än andra. Det var en känsla för just den personen de mötte. En del pappor var inte lika vana att prata om sina känslor, då fick de vara medvetna om att låta det ta lite längre tid och papporna kanske kände sig tryggare att öppna sig längre fram. De tänkte även på att inte forcera eller tvinga fram relationer. Det handlade enligt BHV-sjuksköterskorna om lyhördhet och inkännande för vad pappor ville och kände.

”Men jag tänker att det kanske får ta lite tid. Han kanske inte är van att prata om känslor och det kanske kommer.” (S6)

BHV-sjuksköterskorna var medvetna om hur egna normer kan påverka hur vi förhåller oss till andra människor, detta var relevant att tänka på. Två av BHV-sjuksköterskorna tog upp exempel på där mammorna var passiva och bara satt och papporna gjorde allt. Då reagerade BHV-sjuksköterskorna på det medan de inte hade reagerat om det vore tvärtom. Skapa en medvetenhet om detta själv är värdefullt så de inte visar det. Även ha förståelse för normer som finns på arbetsplatser. Det är inte överallt som det är accepterat att ta ut föräldraledighet som pappa. Det kan få pappor att känna otillräcklighet. BHV-sjuksköterskorna påtalade vikten av lyhördhet för detta och få en förståelse för pappors och familjers beslut om exempelvis hur de fördelar föräldraledigheten.

”Pappan gör allt. Hon sitter, … Då reagerar vi som sjutton, vad är det med henne. Men om en pappa gör så, då reagerar man inte lika starkt.” (S10)

Familjen som ett team

Samtliga BHV-sjuksköterskor uttryckte att de tänkte inte mammor och pappor utan tänkte föräldrar. De tänkte dem som en familj där båda föräldrarna var lika betydelsefulla för barnen. När båda föräldrarna var med från början fick de en helt annan kommunikation genom hela BHV-tiden och pappor upplevdes tryggare. Värdefullt var också att försöka få föräldrarna att jobba tillsammans som ett team. Även då pappor inte var med vid besöken

(20)

13

tänkte BHV-sjuksköterskorna dem som en familj. Hon frågade efter papporna och hade med den andre föräldern i diskussionen och tanken ändå. Konkret exempel var att mammor kunde få tillväxtkurvor utskrivna att ta med hem.

”Jag tänker inte mammor och pappor, jag tänker nog många gånger föräldrar och att man kompletterar varandra och att det är för barnets skull.” (S5)

Vid första hembesöken, de första besöken på BHV eller vid föräldragruppsträffar frågade BHV-sjuksköterskorna föräldrarna om deras upplevelse av graviditet, förlossning och den första tiden. Då tyckte BHV-sjuksköterskorna det var naturligt att även involvera pappor och fråga hur deras upplevelse var. Pappor kunde ha andra saker som de tänkte på än vad

mammor hade. Även uppmuntrade de föräldrarna att prata med varandra för ökad förståelse för varandra och stärka familjen som ett team. BHV-sjuksköterskan fick då även en bra bild av hela familjen.

”… det är jätteviktigt att man ser det och ni kan se det från olika håll och ni kan bygga ihop eran historia. Och att de ska gå hem och prata ihop om hur såg du det och då kan de få ihop sin historia i en helhet.” (S10)

Det visade sig vara värdefullt att få en bild av båda föräldrarna för ökad förståelse av familjen. För att få så rättvis bild som möjligt var det viktigt att träffa båda föräldrarna. Det har enligt BHV-sjuksköterskorna blivit mer möjligt nu efter att partnersamtal finns med i barnhälsovårdsprogrammet.

”Jag försöker få mig en bild av hela familjen när de kommer.” (S6)

BHV-sjuksköterskorna försökte stärka dem som ett team, ställde frågor till föräldrarna för att få dem mer involverade. Även påtalades vikten av att inte ta någons parti och lyssna på bådas åsikter. Behövde de stöttning fanns BHV-sjuksköterskan där för båda föräldrarna.

”Jag försöker lyfta dem som ett team, ..., jag försöker fråga föräldrarna ... för att få dem involverade, för annars blir det lätt ett mammasamtal och att han sitter bredvid.” (S9)

Vid amningssituationer kunde pappor involveras, det var inte bara mammors uppgift utan det kunde ses som ett teamwork. Pappor fick vara delaktiga, känna sig betydelsefulla och stärkas i detta. Där kunde råd ges till pappor hur de kunde hjälpa barnen att ligga bra hos mammorna, se till så mammorna satt bekvämt, lagade mat, hjälpte barnen att rapa efter maten, byta blöjor, m.m. BHV-sjuksköterskan kunde informera om studier som bekräftar att pappor är viktiga för en fungerande amning.

”Barnet bara fäktar, ja men då kan pappan hjälpa till att lägga till och hålla armarna, … Att han är med från början så han känner sig viktig.” (S10)

(21)

14

Stärka pappans föräldraroll

BHV-sjuksköterskorna tyckte en grundläggande uppgift de har är att stärka pappor i deras föräldraroll. Detta gjordes genom att visa intresse, ställa frågor, lyfta det som fungerade bra, uppmuntra dem till delaktighet i föräldraskapet och hjälpa dem hitta sina sätt att sköta om barnen. De bekräftade pappor då de höll sina barn eller då barnen tittade på dem. Det kunde resultera i att papporna öppnade upp sig mer senare och blev stärkta i sin föräldraroll. “Bara liksom kommentera om barnet tittar på, ´titta nu vad gott han tittar på dig pappa´. Eller ja att man förstärker det här goa, ´Oh vad han tittar´.” (S2)

BHV-sjuksköterskorna har uppmärksammat att många pappor kunde uppleva en känsla av utanförskap och otillräcklighet. Då var det värdefullt för pappor att få prata om sin roll som förälder och hur de kunde hantera förändringen det innebar. De uppskattade även när de fick praktiska råd kring skötsel och omsorg av barnen. Gällde amning var det många pappor som kände sig otillräckliga och inte kunde göra så mycket. Där uppmuntrade

BHV-sjuksköterskorna papporna i allt annat de kunde göra.

“... det är ju det med amningen ... det är det enda du som icke-födande förälder inte kan göra. Du kan göra allt annat. All omvårdnad och all tröst och stöd till barnet.” (S7)

Det framkom även att BHV-sjuksköterskorna ibland fick stödja mammor att backa och låta pappor göra på sitt sätt. Då mammor var hemma med barnen hade de lärt känna barnen väl och var bra på att tyda deras signaler. Pappor som inte var så mycket med barnen hade inte lika naturligt den förmågan. Pappor måste då tillåtas göra på sitt sätt och hitta sina sätt t.ex. att trösta barnen. Mammor måste aktivt ta ett steg tillbaka och låta papporna ta hand om barnen.

“Han ligger ju flera mil efter dig i sin föräldraroll, och han kan inte bara plocka upp den bollen du måste ju släppa den så att han ska få lära sig.” (S5)

BHV-sjuksköterskorna pratade med föräldrar om hur de hade tänkt kring uppdelningen av föräldraledighet. De flesta tog upp detta redan på första hembesöken. De upplyste om att barn har rätt till båda sina föräldrar. De kunde stödja pappor i detta då pappor är lika betydelsefulla för barnen som mammor. Samtidigt är det familjernas val och detta måste respekteras. BHV-sjuksköterskor skulle inte komma med pekpinnar utan hålla sig neutrala till föräldrars beslut. Två av informanterna tog upp exempel på föräldrapar som delade helt lika på

föräldraledigheten. Den ena pappan hade tillfrågats av BHV-sjuksköterskan vad han

upplevde var den största vinsten med detta. Han tyckte det var skönt för självförtroendet. När han hade varit hemma några dagar ville pojken gärna vara mest hos honom och när mamman hade varit hemma några dagar ville pojken vara mest hos henne. Den förälder som senast hade varit mest med barnet ville barnet vara med. Här tydde sig barnet lika gärna till pappan som till mamman. Det var ingen skillnad. Likaså var barnets kontakt god med båda hos det andra föräldraparet.

(22)

15

Organisatoriska förutsättningar

Enskilda föräldrasamtal med pappan

Enskilda föräldrasamtal med pappan visade sig vara väldigt uppskattat hos samtliga BHV-sjuksköterskor. De tyckte det gav dem möjlighet att stärka pappor. Det var mycket som kom fram i samtalen och de kunde hitta de pappor som inte mådde bra. BHV-sjuksköterskorna upplevde de hade bra hjälp av materialet som var framtaget för enskilda föräldrasamtal. Materialet fungerade som stöd i samtalet och hjälp för hur de kunde gå vidare med de pappor som inte mådde bra. Deras upplevelse var att de flesta samtal flöt på bra och de var värdefulla för papporna. BHV-sjuksköterskorna fick en annan bild av papporna och deras vårdrelationer stärktes.

“… det har varit väldigt bra samtal. Det är mycket som kommer fram och kommer upp åh … Också funderingar kring sin relation och att bli pappa och förälder, ja och sociala och allt … och det har varit väldigt bra, tycker jag.” (S4)

Det visade sig finnas behov av att få prata hos pappor. BHV-sjuksköterskornas upplevelse var att pappor generellt inte pratar lika mycket som mammor om föräldraskapet. Här tyckte BHV-sjuksköterskorna de enskilda föräldrasamtalen gav pappor möjlighet att prata om föräldraskap, relation, praktiska saker kring barnen och framför allt pappors mående. Samtalen gav pappor en möjlighet till egen tid med BHV-sjuksköterskorna och vice versa. Pappor fick lite fokus på sig själva och reflekterade över vad de kände. De blev lyssnade på och uppmärksammade.

“Många gånger så får de en stund för sig själva och fundera på hur det varit och titta tillbaka och reflektera. Jättebra!” (S5)

Enskilda föräldrasamtal har inte funnits som generell riktlinje så länge och då de numer ingår i barnhälsovårdsprogrammet upplevde BHV-sjuksköterskorna som positivt. De tyckte det var skillnad nu då det ingick i programmet och det har gjort att inte någon enskild pappa känt sig utpekad då alla erbjöds.

“Så jag tycker det är bra att vi har det mer strukturerat och att vi bjuder in alla … vi pratat kring den egna hälsan och partnerns hälsa. Och föräldraskapet då..." (S4)

Anpassa arbetet efter pappans behov

BHV-sjuksköterskorna försökte anpassa tider för besöken så båda föräldrarna kunde vara med. Det kunde vara att lägga tidig tid, sen tid eller tid runt lunch så den förälder som

arbetade kunde följa med. Om det var någon pappa som hade någon ledig dag i veckan kunde dessa dagar bokas upp framöver. De flesta hade öppet för mottagningsbesök under kontorstid. Endast ett BHV hade sen tid att erbjuda. Det var dock något de övriga hade funderat över. BHV-sjuksköterskor upplyste även föräldrarna om deras möjlighet att ta ut föräldraledighet för att kunna komma med på besöken. då öppettiderna för mottagningsbesök oftast var mellan 8:00 till 16:00.

(23)

16 möta dem lite halva vägen där.” (S1)

Föräldragrupper fanns på samtliga BHV men de hade lite olika upplägg. Tiderna kunde variera och vissa erbjöd kvällstider för att möjliggöra bådas deltagande. Erfarenhet av kvällstider var inte enbart positiva då barn oftast är tröttare på kvällen.

BHV-sjuksköterskorna uttryckte det var en utmaning att planera föräldragrupper så det passade alla familjer.

“Sen har vi ju föräldragrupp ... de kurserna på kvällstid eller eftermiddagstid, de startar vid halv fem ungefär. Och det är ju för att möjliggöra så att båda föräldrarna ska kunna

komma.” (S8)

Vid en enhet hade BHV-sjuksköterskorna uppmärksammat att det saknades ett forum för föräldralediga pappor. De startade en pappagrupp en gång i veckan på sin enhet där papporna kunde träffas själva med sina barn. Ingen personal ingick i gruppen. Hade de frågor gällande barnen så fanns oftast personal tillgängliga för frågor. Detta forum upplevdes positivt av papporna.

Två av BHV-sjuksköterskorna arbetade på familjecentral. De beskrev en känsla av att de kom nära föräldrarna. BHV-sjuksköterskorna var inne på Öppna förskolan regelbundet och

träffade en del av föräldrarna vid de tillfällena. De upplevde det stärkte relationen till

föräldrarna och påverkade arbetet positivt vid de vanliga besöken. De fick en större inblick i familjen. En BHV-sjuksköterska uttryckte det var betydelsefullt för pappans delaktighet i BHV.

“Det har blivit bättre i och med att vi blev familjecentral … så brukar vi alltid visa runt familjen på Öppna förskolan så att båda föräldrarna får hälsa på personalen. ... mer lättillgängligt och så just atmosfären tycker jag är väldigt tillåtande.” (S3)

(24)

17

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet med studien var att beskriva barnhälsovårdsjuksköterskors erfarenheter av att involvera

pappor i barnhälsovården.Resultatet visade att BHV-sjuksköterskorna var medvetna om hur

deras förhållningssätt och hur de bemötte familjerna påverkade föräldrarnas delaktighet. De tyckte det var angeläget att tänka hela familjen. Samtliga tyckte pappor var viktiga och arbetade aktivt med att öka deras involvering. Det visade sig även att enskilda föräldrasamtal var betydelsefulla för pappors deltagande i BHV. De kunde stärka vårdrelationerna och ge en ökad förståelse för familjerna.

I resultatets kategori Att se hela familjen berättade BHV-sjuksköterskor att de är väldigt noga med att välkomna och bjuda in båda föräldrarna. De talade om för pappor hur roligt de tyckte det var att de var med. De tänkte på att vända sig till båda lika mycket och ställa frågor till båda föräldrarna. Genom sitt bemötande kunde de påverka hur pappor involverades i BHV. Kasén (2002) menar om vårdaren tidigt visar intresse och lyhördhet skapas en grund för en vårdande relation. Yogman och Garfield (2016) har i sin studie tagit fram fjorton råd till personal inom BHV för att involvera pappor. Ett av råden var att välkomna pappor, visa dem uppskattning då de deltar och prata direkt till pappor likväl som till mammor (Yogman & Garfield, 2016). Likaså stämmer det väl överens med Västra Götalandsregionens arbete med jämlik vård, där målet är att inkludera alla, uppmuntra till delaktighet och få alla att känna sig välkomna (Kunskapscentrum för jämlik vård, 2017).

I jämförelse med resultatet av tidigare studier av Massoudi m.fl. (2010), Wells och Sarkadi (2012) och Wells (2016) sågs pappor som andrahandsförälder stämmer inte med vad deltagarna i denna studie beskrev. BHV-sjuksköterskorna påtalade för papporna att de var lika betydelsefulla och kunde göra allt som mammorna gjorde förutom att amma. Stärka pappor i sin föräldraroll var något som BHV-sjuksköterskorna tänkte mycket på. Det kan bero på att de BHV-sjuksköterskorna som ingick i aktuell studie hade denna inställning. Det kan även bero på en förändring inom BHV de senaste åren, eftersom mer utbildning om pappors delaktighet har getts. I studie av Wells m.fl. (2017) jämfördes BHV-sjuksköterskors inställning till pappor år 2004 och år 2014. Det visade en skillnad i BHV-sjuksköterskors inställning till pappors omsorgsförmåga. Majoriteten av BHV-sjuksköterskor som

intervjuades 2014 ansåg att pappor hade samma omsorgsförmågor som mammor. Deras antagande var en ny generation BHV-sjuksköterskor som såg pappor som mer jämställda föräldrar avseende omsorgen om barnen. Dessa BHV-sjuksköterskor gav pappor mer stöd. Trots detta var det fortfarande mellan en tredjedel och upp till hälften av

BHV-sjuksköterskorna som inte såg pappor lika kapabla gällande omsorgsförmågan (Wells m.fl., 2017).

I studie av Hrybanova m.fl. (2019) framkom det att förstagångspappor kände att de fick stöd från BHV-sjuksköterskorna under besöken då de involverade dem i omvårdnaden av barnen. De kunde uppleva utmaning i sin nya roll som pappa och känna osäkerhet i den omvårdande rollen. Pappor uppskattade att få information av BHV-sjuksköterskan om vad de kunde göra praktiskt gällande kost, sömn, tandhälsa och amning. Då upplevde de stöd i sin papparoll. Pappor ville stötta mamman på bästa sätt. Pappor uppskattade då BHV-sjuksköterskorna var engagerade och tillgängliga, då besöken anpassades efter deras individuella behov och då de fick bekräftelse i sina tankar (Hrybanova m.fl., 2019). Det kan jämföras med hur Kasén

(25)

18

(2002) beskriver asymmetrin i vårdrelationen där vårdaren har största ansvaret. Genom lyhördhet och ansvarsfullhet och genom sitt professionella kunnande skapas grunden till vårdrelationen. Då vårdaren visar intresse och ställer frågor kan patienten öppna sig och ge sin berättelse och en ömsesidighet i relationen uppstår (Kasén, 2002). Även detta stämmer med denna studie av hur BHV-sjuksköterskorna förhöll sig till pappor. De gav information om barns behov till pappor lika mycket som till mammor. De visade engagemang, försökte vara tillgängliga i möjligaste mån. De var noga med att ställa direkta frågor till pappor, hur pappors upplevelse var eller om de undrade över något.

Enligt Socialstyrelsen (2014) ska barnhälsovården stärka föräldrar i deras föräldraskap utifrån ett genusperspektiv och betydelsefullt att det ges till både mammor och pappor. Känner sig pappor delaktiga i BVH och stärks i sin roll som förälder gynnar det barnen och familjerna. Enligt Socialstyrelsens vägledning för barnhälsovård ska arbetet inrikta sig på hälsofrämjande och förebyggande arbete genom partnerskap (Socialstyrelsen, 2014). För att öka föräldrars delaktighet och stärka deras egen förmåga har vårdrelationen stor betydelse enligt

Fägerskiöld (2006). Betydelsefullt enligt Eriksson (2018) är att relationen får utvecklas med kontinuitet och över tid. Som det framgår i denna studie kan kontinuiteten leda till att BHV-sjuksköterskan har större möjlighet att stärka pappor i deras föräldraroll. Pappor känner sig trygga, öppnar sig och uttrycker sina problem. På så sätt blir vårdprocessen vårdande. BHV-sjuksköterskan får mer kunskap om hela familjen och de såg ofta familjen som ett team. De ansåg pappor ha en lika betydande roll som mammor. De tänkte mycket på att stärka pappor och skapa god relation med dem. Många av deltagarna uttryckte att första året är det

fortfarande övervägande mammor som kommer till BHV, men en förändring har skett sista åren och fler pappor kommer. Resultat från tidigare studier visade att BHV-sjuksköterskor upplevde att pappor inte deltog vid besöken i samma utsträckning som mammor (Massoudi m.fl., 2010; Wells & Sarkadi, 2012; Wells, 2016; Wells m.fl., 2017).

För att stärka pappor i deras föräldraroll påtalade BHV-sjuksköterskorna att de ibland fick stödja mammor att ta ett steg tillbaka och låta pappor göra på sitt sätt. Mammor hade många gånger försprång i barnens omsorg då de tillbringat mest tid med barnen. Yogman och Garfield (2016) har i ett av sina råd till personal inom BHV för att involvera pappor tagit upp att uppmuntra pappor från början hitta sin föräldraroll och uppmuntra mammor att låta pappor bli involverade. Pappor får göra på sina sätt och lära av sina egna misstag.

När det gäller Organisatoriska förutsättningar framkom det att BHV-sjuksköterskorna lägger stort engagemang att hitta tider som passar båda föräldrarna och kunna ge dem samma information. Det var mycket som skulle inrymmas inom tidsramen i BHV:s uppdrag och det kunde variera utefter behoven hos familjerna. Det var även skillnad mellan de olika enheterna hur mycket tid de hade till förfogande. Enligt Hrybanova m.fl. (2019) framkom det att

förstagångspapporna inte kunde närvara på BHV då öppettiderna för det mesta var under deras arbetstid (Hrybanova m.fl., 2019). I aktuell studie upplyste många av

BHV-sjuksköterskorna pappor om deras rättighet till att ta föräldraledigt vid besöken på BHV. Bekkengen (2002) beskriver att det finns attityder som påverkar hur föräldrar tar ut

föräldraledighet. BHV-sjuksköterskor kan bidra till förändring av dessa attityder. Det gjorde BHV-sjuksköterskorna i denna studie genom upplysning om föräldraförsäkring och barns rätt till båda sina föräldrar.

BHV-sjuksköterskorna arbetade mycket med att få pappor involverade och de hade kommit långt i organisatoriska förändringar med pappors involvering i BHV. Samtliga

(26)

19

ingår i barnhälsovårdsprogrammet. Detta sågs som möjligheter både gällande stärka pappor i deras roll och stärka vårdrelationen. Enskilda föräldrasamtal upplevdes positiva. Så som Kasén (2002) beskriver betydelsen av vårdarens ansvar i vårdrelationen för att göra relationen vårdande och genom en ömsesidig gemenskap kan patienten öppna sig och delge sina

berättelser. Det leder till att BHV-sjuksköterskor får mer kännedom om papporna och hela familjerna. Det har gått några år nu sedan studien av Wells m.fl. (2013) gjordes där det framkom att BHV-sjuksköterskorna bara hade försökt eller precis börjat med organisatoriska förändringar av pappors involvering i BHV. Kanske ser det annorlunda ut idag även på andra BHV. Enligt Ståhl m.fl. (2019) så innebar föräldrasamtal med den icke födande föräldern att BHV-sjuksköterskor upplevde samtalen som viktiga och nödvändiga för ökad förståelse av barnen, föräldrarna och hela familjerna. De kunde lättare förstå sig på barnen efter samtalen. Det gjorde också att de icke födande föräldrarna kände sig mer välkomna till BHV. De blev upplysta om hur betydelsefulla de var för sina barn (Ståhl m.fl., 2019). Detta stämmer väl överens med resultatet i denna studie. BHV-sjuksköterskorna påtalade att de enskilda föräldrasamtalen var ett bra sätt att lära känna papporna bättre och få en bild av hela familjerna. Det visade sig även att pappor hade behov av att få prata om föräldraskapet. De fick reflektera över sina känslor. Det var någon som lyssnade och uppmärksammade dem. Sveriges Kommuner och landsting (2018) beskriver vikten av att involvera pappor i barnhälsovården och ge dem uppmärksamhet. I denna studie framkom det att

BHV-sjuksköterskors upplevelse var att pappor kunde ha en känsla av utanförskap eller känna sig otillräckliga i sitt föräldraskap. Detta var något som uppmärksammades och även togs upp vid de enskilda föräldrasamtalen med papporna. BHV-sjuksköterskorna bemötte denna otillräcklighet med att bekräfta pappornas tankar. Likaså påtalade vissa av

BHV-sjuksköterskorna det var av stor vikt att inte forcera eller framtvinga relationerna till pappor utan känna in situationer. Eriksson (2018) beskriver också det är angeläget att en vårdrelation byggs upp över tid. Den ska byggas på respekt och ömsesidighet. Fägerskiöld (2006) betonar vikten av att bygga upp ett förtroende i relationen och på så sätt ökas möjligheten för pappors involvering i BHV (Fägerskiöld, 2006). De BHV-sjuksköterskor som arbetade på

Familjecentral såg stora fördelar med den organisationen, med tanke på relationerna till föräldrarna. De kom närmre familjerna, träffade föräldrarna mer spontant och fick en större inblick i familjerna. Detta möjliggjorde även att vårdrelationen kunde byggas upp över tid.

(27)

20

Metoddiskussion

En kvalitativ studie har genomförts för att beskriva BHV-sjuksköterskors erfarenheter av involvering av pappor i BHV. Enligt Graneheim och Lundman (2017) ska kvalitativ forskning ha en hög vetenskaplig trovärdighet. För att bedöma detta görs en

kvalitetsbedömning genom att titta på fyra aspekter gällande studiens genomförande. Dessa begrepp är giltighet, delaktighet, överförbarhet och tillförlitlighet. Trovärdighet handlar likaså om hur författarnas förförståelse har påverkat analysen (Graneheim & Lundman, 2017). Polit och Beck (2017) beskriver att giltighet handlar om tilliten till och tolkningen av det som presenteras. Enligt Graneheim och Lundman (2004) är resultatets giltighet beroende om det karaktäristiska har lyfts fram som var avsett att lyftas fram och hur forskningsprocessen kan ha påverkat studiens resultat. Har urvalet beskrivits noggrant ökas läsarens möjlighet att bedöma studiens giltighet. Giltighet är viktigt för trovärdigheten när det gäller val av deltagare (Graneheim & Lundman, 2004). I denna studie har forskningsprocessens steg beskrivits. Urval och analysarbetet har noggrant redovisats i metodavsnittet för att ge möjlighet för läsaren att bedöma giltighet. Giltigheten har stärkts genom en geografisk spridning och varierad storlek på orterna. En svaghet för giltigheten kan vara då inga av deltagare arbetade i de mest utsatta socioekonomiskt områdena. Variationsrikedom i urval på deltagarnas ålder, utbildning och antal verksamma år inom BHV anses vara uppnådd. Många av deltagarna hade flera års erfarenhet av möten med pappor i BHV. Inga män har deltagit i studien, men bedömning är ändå att det är representativt för urvalet då få män arbetar inom BHV. Viss påverkan av resultatets giltighet kan ha förekommit eftersom snöbollsmetoden använts vid urval av deltagare. Det kan leda till att deltagarna har större intresse av fenomenet som studeras. Författarnas uppfattning är att deltagarna inte var mer specifikt engagerade i pappors involvering än vad BHV-sjuksköterskor är generellt. BHV har senaste åren arbetat mycket för ett jämställt föräldraskap.

Kvale och Brinkman (2014) menar att resultatet av en kvalitativ intervju påverkas av miljön den genomförs i. Informanterna ska känna sig trygga i miljön (Kvale & Brinkman, 2014). Samtliga intervjuer genomfördes på informanternas arbetsrum där de kände sig bekväma. Som tidigare nämnts var känslan att de inte kände sig i underläge då det var två som intervjuade och informanten ensamma. Det kan dock ha haft viss påverkan. Då ingen av författarna kände sig van i intervjusituationerna övervägde det risken att deltagarna skulle känna sig obekväma. Brist på erfarenhet av intervjuer av detta slag ses som en svaghet. Största utmaningarna var att tillåta tystnad under intervjuerna och inte forcera med nästa fråga, samt undvika riktade frågor. Positivt var att ingen intervju behövde avbrytas av yttre störning

Utifrån studiens syfte valdes som design för studien en induktiv kvalitativ ansats. Enligt Polit och Beck (2017) är det lämpligt att använda sig av denna metod då avsikten var att beskriva hur ett fenomen ter sig i verkligheten för den grupp som valts att studera (Polit & Beck, 2017). Intervjumaterialet lämnade ett rikt innehåll som svarade mot syftet. Författarna var samstämmiga i arbete med utvalda meningsenheter, vilket stärker giltigheten i resultatet av analysen. Citat till resultatet som styrker gjorda tolkningar var lätta att hitta. Citaten kommer från samtliga deltagare vilket stärker trovärdigheten. Så som Graneheim och Lundman (2004) beskriver stärker citat giltigheten.

(28)

21

Graneheim och Lundman (2017) beskriver författarnas delaktighet som självklar vid datainsamlingen eftersom samspelet under intervjuer där deltagarna ska berätta gör författarna till medskapare av texten. Resultatet i en intervjustudie kan inte vara helt oberoende av författarna men det är deltagarnas röster som ska redovisas (Graneheim & Lundman, 2017). Intentionen vid intervjuerna var att inte påverka deltagarna alltför mycket med författarnas medverkan, utan låta BHV-sjuksköterskorna fritt beskriva sina erfarenheter. Författarna fick ibland styra riktningen på intervjuerna då deltagare gav mer generella

beskrivningar av barnhälsovården och inte beskrivningar av deras erfarenhet av hur de gjorde.

En studie anses vara överförbar enligt Graneheim och Lundman (2004) då urval, deltagare, datainsamling och analys är noga beskrivet. Då tillvägagångssätt och urval finns väl beskrivet möjliggör det för andra att genomföra liknande studier på samma sätt. Med överförbar menas i vilken utsträckning resultatet kan föras över till andra grupper eller situationer eller jämföras med andra studier. Det är läsaren som avgör huruvida resultaten anses vara överförbara till andra sammanhang eller grupper. Författaren kan ge förslag och skapa förutsättningar till överförbarhet (Graneheim & Lundman, 2004). Författarna har strävat efter att noggrant beskriva studiens metod, vilket skulle kunna öka studiens överförbarhet. Samstämmighet i deltagarnas svar och gemensamma slutsatser i analysarbetet ökar möjligheten av

överförbarhet av resultatet till liknande sammanhang inom BHV.

Graneheim och Lundman (2004) påtalar också att resultatets tillförlitlighet även bygger på en noggrann beskrivning av analysarbetet. Författarna har kontinuerligt strävat efter noggrannhet och redovisning av de olika stegen i analysprocessen, vilket stärker studiens tillförlitlighet. Då båda författarna deltog vid intervjuerna bedömdes det leda till ökad förståelse av

innehållet i texten. Ett steg i att säkra tillförlitligheten var då författarna enskilt läste samtliga texter och plockade ut meningsbärande enheter som svarade på studiens syfte. Vid

jämförelser var meningsenheterna väldigt lika. Gemensamma diskussioner och reflektioner av olika möjligheter vid kodning och kategoribestämning anser författarna ha stärkt resultatet. Analysen gjordes gemensamt vilket ökar studiens tillförlitlighet.

Graneheim och Lundman (2017) beskriver att författarnas förförståelse kan påverka analysen och ha påverkan på trovärdigheten. Det handlar om hur författarna ser på fenomenet som ska studeras, teoretiska kunskaper, tidigare erfarenheter och förutfattade meningar (Graneheim & Lundman, 2017). Intention har varit att inte ta med författarnas förförståelse i studien utan låta deltagarnas röster höras men kan ha haft viss påverkan.

Gällande forskningsetiska ställningstaganden har författarna arbetat enligt Vetenskapsrådets rekommendationer gällande forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet, u.å.). Det finns väl beskrivet i metodavsnittet hur rekommendationerna har följts gällande krav på information, samtycke, nyttjande och konfidentialitet. Uppfattning var att det aldrig uppstod några etiska konflikter eller svåra ställningstagande under studiens gång. Åtgärd som gjordes för att minska risken för identifiering av deltagarna var att slumpmässigt sätta ny kod på deltagarnas intervjutext så citat inte ska kunna identifieras.

Figure

Tabell 2. Exempel på meningsenheter, kondenserade meningsenheter, koder, subkategorier och  kategorier
Tabell 3. Resultat presenterat i subkategorier och kategorier.

References

Related documents

Lagändringen för elever med autism eller autismliknande tillstånd har inneburit att de inte längre har rätt att skrivas in på särskolan och i ett vidare led innebär

The  is the maximum deviation from one for a variables value to be considered near integral, δ is a weight for the number of near integer variables when calculating the

I ytterligare två av de kvalitativa studierna talade de blivande papporna om en känsla av ensamhet och ingen att vända sig till med sina funderingar under graviditeten (Deave

Bakgrund: Edinburgh Postnatal Depression Scale är en screeningmetod som fungerar för att fånga upp mammors symtom på förlossningsdepression, men även pappor kan drabbas av

När informanterna namngett de olika hindren och berättat om vilket stöd de önskat kopplat till respektive hinder handlade nästa fråga om vem de önskade ta emot stödet från och

Det är dock alltid viktigt att vara uppmärksam på signalerna för vantrivsel, som problem i skolan, sömnlöshet, ätstörningar, koncentrationssvårigheter, nedstämdhet och

One can also observe that the order for the flat distributed rules is the same for the Derrida plots, Noise analysis tool partially and mean probability for canalizing rules.. For

De av Møhl och Schacks funktioner som jag i föregående avsnitt identifierade som dominerande då det kommer till hur pappor läser för sina barn, hänger nära ihop med pappornas