”TRYGGA TRAPPAN”
EN BROTTSPREVENTIV ARBETSMODELL
MOT OLAGA INTRÅNG
AZEMINA NEZIREVIC
EMMA NILSSON
Examensarbete i Kriminologi Malmö universitet 15/30 hp Hälsa och samhälle Kandidatkurs i Kriminologi 205 06 Malmö Juni 2018
”TRYGGA TRAPPAN”
EN BROTTSPREVENTIV ARBETSMODELL
MOT OLAGA INTRÅNG
AZEMINA NEZIREVIC
EMMA NILSSON
Nezirevic, A & Nilsson, E. ”Trygga trappan”. En brottspreventiv arbetsmodell mot olaga intrång. Examensarbete i kriminologi 15/30 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi, 2018. Detta examensarbete är skrivet på uppdrag av Utvecklingscentrum Syd i Malmö och kommer att beröra en brottspreventiv arbetsmodell, vid namnet ”Trygga trappan”. Denna arbetsmodell har tillämpats vid tre adresser i Malmö som hade problematik med olaga intrång och skadegörelser. Denna arbetsmodell utformades genom ett samarbete mellan kommunen, fastighetsföretaget och Polismyndigheten med syftet att eliminera olaga intrång berörande trappuppgångar.
Gärningspersonerna var ungdomar som bland annat vandaliserade
trappuppgångarna och hanterade narkotika där. Detta genererade otrygghet för de boendena vid de tre aktuella adresserna. Därav utformades två frågeställningar för att besvara huruvida tryggheten har ökat alternativt minskat efter tillämpningen av ”Trygga trappan” samt huruvida arbetsmodellen har varit effektiv för de tre involverade parterna. För att besvara frågeställningarna har en
flermetodsforskning brukats i form av intervjuer, sekundärdata samt
brottsstatistik. De centrala resultaten har påvisat att tryggheten har ökat bland de boendena sedan arbetsmodellens tillämpning. Resultaten har även antytt att arbetsmodellen har varit effektiv för kommunen, Polismyndigheten samt fastighetsägaren.
Nyckelord: Kriminologi, Malmö stad, MKB, Olaga intrång, Polismyndigheten, Skadegörelse, Trapphäng.
“TRYGGA TRAPPAN”
A CRIME-PREVENTIVE WORK MODEL
AGAINST UNLAWFUL INTRUSION
AZEMINA NEZIREVIC
EMMA NILSSON
Nezirevic, A & Nilsson, E. “Trygga trappan”. A crime preventing model against trespassing. Degree project in criminology 15/30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2018. This degree project is a task assigned by the Development Center South in Malmö, Sweden and concerns a crime-preventive work model, called "Trygga trappan". This work model has been applied at three addresses in Malmö that had problems with unlawful intrusion and vandalization. This work model was
designed through a cooperation between the municipality, the property owner and the police authority with the aim of eliminating unlawful intrusion in the stairways of the buildings. The offenders were adolescents who, among other things,
vandalized the stairways and handled drugs there. This generated a lack of safety for the accommodations at the three current addresses. Hence two questions were formulated to answer whether the safety has increased or decreased after the application of "Trygga trappan" and whether the work model has yielded positive results for the three involved parties. To answer these questions, a multi-method approach has been used and data has been collected through interviews,
questionnaires and crime statistics. The central results have shown that the safety has increased among the residents since the work model's application. The results have also suggested that the work model has been positive for the municipality, the police authority and the property owner.
Keywords: Criminology, Malmö Stad, MKB, Polismyndigheten, Stairway socialization, Unlawful intrusion, Vandalism.
FÖRORD
Det har varit både lärorikt och spännande att skriva på uppdrag av
Utvecklingscentrum Syd samt att ta del av en brottspreventiv modell. Det har varit intressant att analysera "Trygga trappans" utveckling, tillämpning och resultat. Det hade inte varit möjligt att skriva detta examensarbete utan stöd av UC Syd då de har bidragit med idéer och material. Först vill vi tacka vår kontaktperson Johan Sundqvist från UC Syd för vägledning och framtagning av brottsstatistik. Vi uttrycker även stor tacksamhet till Johannes Dontsios, Ryan Bozorgian och Victor Eriksson för det berikade materialet vi fick ta del av. Till sist vill vi rikta ett stort tack till vår otroliga handledare Sadia Khan för värdefull vägledning. Utan dig hade inte detta examensarbete varit lika möjligt att skriva.
Malmö
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD ... 1 1. INLEDNING ... 4 1.1. Syfte ... 4 1.2. Frågeställning ... 4 1.3. Avgränsningar ... 5 1.4. Begreppsdefinition ... 5 1.5. Disposition ... 6 2. BAKGRUND ... 62.1. Interventionen "Trygga trappan" ... 6
2.2. Teoretiska utgångspunkter ... 7
2.2.1. Teorin om Broken windows ... 7
2.2.2. Sociala desorganisationsteorin och kollektiv styrka ... 8
3. TIDIGARE FORSKNING ... 9
3.1. Effektiv samordning för trygghet ... 9
3.1.1. EST-metoden i Malmö ... 10
3.1.2. EST-metoden i Örebro ... 10
3.2. Definition av utsatt område ... 10
3.3. Forskning på utsatta områden ... 11
3.4. Polisiär nolltolerans ... 12
4. MATERIAL OCH METOD ... 13
4.1. Val av metod ... 13
4.2. Kvantitativ metod ... 13
4.2.1. Enkäter ... 14
4.2.2. Statistik över anmälda brott ... 15
4.2.3. Analys av kvantitativa data ... 15
4.3. Kvalitativ metod ... 16
4.3.1. Semistrukturerad intervju… ...16
4.3.2. Urval ... 16
4.3.3. Intervjuns utformning och förfarande ... 17
4.3.4. Transkribering ... 18
4.3.5. Tematisk analys ... 18
4.4. Validitet och reliabilitet ... 19
4.5. Etiska aspekter ... 20
4.5.1. Hantering av data ... 21
5.1. Brottsstatistik ... 21 5.1.1. Olaga intrång ... 22 5.1.2. Skadegörelse... 22 5.2. Polismyndighetens enkäter ... 22 5.2.1. Utsatthet för brott ... 22 5.2.2. Upplevelse av otrygghet ... 23
5.2.3. Förändring gällande trapphäng ... 24
5.3. Intervjuer... 25
5.3.1. Arbetsmodellens utveckling ... 25
5.3.2. Otrygghet bland de boendena ... 26
5.3.3. Socialisering kring trapphäng ... 27
5.3.4. Ett fördelaktigt samarbete ... 27
5.3.5. Brister med ”Trygga trappan” ... 29
6. DISKUSSION ... 30 6.1. Resultatdiskussion ... 30 6.2. Metoddiskussion ... 34 7. SLUTSATS... 36 REFERENSER ... 37 BILAGOR ... 40
1. INLEDNING
Brottsprevention är en central punkt när det kommer till den kriminologiska vetenskapen (Wikström m.fl., 1994). Syftet med brottspreventionen och kriminalpolitiken är att begränsa nivån av brottslighet i samhället samt att minimera dess biverkningar (a.a.). Inom brottsprevention påpekas två typer: situationell brottsprevention samt social prevention (a.a.). Den sociala
brottspreventionen innebär en inriktning på individernas benägenhet att begå brott samt att långsiktigt påverka denna benägenhet (a.a.). Den situationella
brottspreventionen innebär en motverkning av situationer som är kriminogena, det vill säga att sådana situationer begränsas och görs svåråtkomliga (a.a.). Denna studie är centrerad kring de båda typerna av brottsprevention.
Denna kandidatuppsats är skriven på uppdrag av Utvecklingscentrum Syd i Malmö. Ett utvecklingscentrums verksamhetsområde är en strategisk utveckling av polisiära metoder och utrustning (Utvecklingscentrum Syd, 2018). UC Syds arbete berör prevention och främjande av trygghet i storstad med inriktning på mängdbrott såsom inbrott i storstad, metallstölder, åldringsbrott och seriebrott (a.a.). UC Syd ansvarar även för polisens nationella utredningsdirektiv (PNU) och medborgarlöfte (a.a.). UC Syd ville därmed ha en utvärdering, uppföljning och en analys av arbetsmodellen ”Trygga trappan” som brukades för att genom
rapportering och lagföring eliminera trapphäng vid tre adresser i ett område i Malmö. Ungdomars trapphäng har upptäckts vara ett problem i även andra områden än det området som studerades i Malmö (Polismyndigheten, 2018). Trapphäng och stökiga ungdomar skapar bland annat ökad otrygghet för de boende (Donstios, 2017). Sammantaget är trapphäng det aktuella problemet som ska studeras eftersom det skapar otrygghet för boenden (a.a.). "Trygga trappan" är alltså en arbetsmodell som i sin tur kan bidra till en lösning av problem med trapphäng och otrygghet. Därav bör den studeras med anledning av att den kan nyttjas vid framtida problem som berör olaga intrång och skadegörelser i trapphus och som i sin tur påverkar individers känsla av otrygghet. Det tycktes finnas en brist på studier om interventioner mot trapphäng därav kan denna studie fylla en kunskapslucka.
1.1. Syfte
Syftet med kandidatuppsatsen är att undersöka huruvida arbetsmodellen har varit framgångsrik och om den har ökat eller minskat boendens känsla av otrygghet samt utsattheten för brott vid de adresser där problemet med trapphäng har varit aktuellt. Ytterligare syfte är att undersöka arbetsmodellens verksamhet för de involverade parterna samt hur var part har bidragit till arbetsmodellens utveckling. Studien ämnar även att undersöka huruvida de boendena har upplevt
arbetsmodellen som effektiv baserat på dess konsekvenser.
1.2. Frågeställning
• Har ”Trygga trappan” lett till en ökning eller minskning av känslan av otrygghet samt utsattheten för brott bland de boendena?
• Har ”Trygga trappan” varit effektiv för de involverade parterna och hur har parterna bidragit till arbetsmodellens utveckling?
1.3. Avgränsningar
Till denna studie har det utförts några avgränsningar. Den främsta avgränsningen är att enbart tre adresser i ett område i Malmö har valts att analyseras. Detta eftersom att arbetsmodellen påbörjades vid dessa adresser i området samt då det inte finns mycket information om arbetsmodellen i relation till andra områden i Malmö. På grund av etiska skäl såsom stigmatisering, har namnet på det studerade området och adresserna valts att anonymiseras.
Brottsstatistiken som brukades för att undersöka arbetsmodellens verksamhet berörande olaga intrång och skadegörelse vid de tre adresserna i området avgränsades till årtal och tidpunkter. De årtal som valdes var 2014–2017 och 18:00 till 00:00. Denna avgränsning gjordes då arbetsmodellens verksamhet ville mätas. Statistiken ville jämföras på hur olaga intrång och skadegörelse såg ut innan arbetsmodellen tillämpades, när den tillämpades samt efter tillämpningen av den. Klockslagen valdes då problematiken oftast uppstod under kvällstid.
En avgränsning med studien är att det valdes att lägga fokus enbart på de
strukturella teorierna inom kriminologin för att förklara problematiken i området samt arbetsmodellen. Detta eftersom att studien inte har haft underlag för de individuella faktorerna som kan ha orsakat problemet. Vi har enbart underlag och information om området, dess struktur och problematik. En tillämpning av individbaserade teorier kräver information och bland annat ungdomarnas moral, värderingar och privata förhållanden. Då studien inte har tillgång till dessa hade analysen bestått av spekulationer. Detta önskade undvikas då en studie
eftersträvas vara uppbyggd på evidens och vetenskap. Vid framtida studier kan det vara av intresse att studera de aktuella ungdomarna och de sociala orsakerna till varför de uppehöll sig i trappuppgångar.
1.4. Begreppsdefinition
Brott: Enligt Brottsbalken 1 kap. 1 § (SFS 1994:458) är brott en ”gärning för
vilken i lag eller annan författning är stadgat straff, dvs. böter eller fängelse.”. De brott som kommer att diskuteras i uppsatsen är huvudsakligen olaga intrång och skadegörelse, men också narkotikarelaterade brott, skottlossning och
dödsskjutning.
Effektiv: effektivitet innebär i kort ett gott resultat (Nationalencyklopedin, 2018).
Ordet effektiv innebär i denna studie att de involverade parterna har uppnått sitt syfte. Effektiviteten mäts baserat på de material som insamlats.
Olaga intrång enligt Brottsbalken 4 kap. 6§ andra stycket: ”intränger eller
kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter”. Olaga intrång syftar i denna studie till främst trapphäng, det vill säga ungdomar som uppehåller sig i trapphus som de inte bor i.
Skadegörelse enligt Brottsbalken 12 kap. 1 § (SFS 2017:442): ”den som förstör
eller skadar egendom till men från någon annans rätt till den döms för skadegörelse till fängelse i högst två år”.
Trygghet/Otrygghet: Trygghet är en känsla som bland annat innebär tillit och
säkerhet. En trygg individ saknar även rädsla och oro. Otrygghet kan innebära oro och rädsla för brott (Hansson m.fl., 2016). Detta begrepp har valts då det finns en koppling mellan problemet med trapphäng samt känslan av otrygghet hos de boende (Dontsios, 2017).
1.5. Disposition
Det andra kapitlet i denna uppsats kommer att bestå av studiens bakgrund samt de teoretiska utgångspunkter som kommer att brukas för att analysera arbetsmodellen och dess geografiska område. I kapitel tre kommer tidigare forskning att
presenteras. Denna inkluderar tidigare studier, både svenska och utländska, om utsatta områden och problematik inom områdena. I det fjärde kapitlet kommer de valda metoderna att beskrivas samt validitet och reliabilitet. Även etiska aspekter kommer att framföras i detta kapitel. Uppsatsens resultat kommer att presenteras i det femte kapitlet. Detta inkluderar resultat från intervjuerna, enkäterna och brottsstatistiken. Diskussionen och analysen kommer att framföras i det sjätte kapitlet där bland annat resultatdiskussion och metoddiskussion redovisas. Slutligen består det sjunde och sista kapitlet av studiens slutsatser.
2. BAKGRUND
2.1. Interventionen "Trygga trappan"
"Trygga trappan" är som tidigare nämnt en arbetsmodell som utformades med syfte att eliminera trapphäng i ett område i Malmö (Dontsios, 2017). Situationen med ungdomar som uppehåller sig trapphus har länge varit ett problem i detta område (a.a.). Förutom det olaga intrånget och skadegörelser i trappuppgångarna uppstod det även problem med varierande narkotikahantering under de tillfällena ungdomarna uppehöll sig i trapphusen (a.a.). Detta ledde till att otryggheten spreds bland de boendena, särskilt vid tre adresser i området (a.a.). Vid somliga tillfällen blev de boende även hotade samt misshandlade av ungdomarna vid tillsägelse (a.a.). Generellt har området även haft problem med gängbildningar, skjutningar och dödsskjutningar (a.a.). Trots den stora problematiken var det få anmälningar och ännu färre åtal, dock dömdes några få ungdomar för
narkotikabrott (Dontsios, 2017). Detta eliminerade dock inte trapphänget (a.a.). Två av Malmös områdespoliser tog initiativ till att utföra en arbetsmetod för att upplösa ungdomars trapphäng (Dontsios, 2017). På grund av områdets problem med trapphäng träffades områdespolisen, kommunen (Malmö Stad) och
fastighetsägaren (Malmö Kommunala Bostads AB) för att ställa upp mål som eventuellt skulle leda till trygghet för boenden samt avvärja ungdomarna från en kriminell livsstil (a.a.).
De gemensamt uppsatta målen mellan områdespolisen, kommunen och fastighetsägaren ledde till ”Trygga trappans” etablering som arbetsmodell och tillvägagångssätt (Dontsios, 2017). Målet innebar för fastighetsföretaget att öka tryggheten för de boende, för Polisen var målet att främja trygghet och eliminera brottstyperna från platsen och för kommunen betydde målet att uppmuntra ungdomarna till en meningsfull fritid1. Arbetsmodellen innebar bland annat en
1 Bozorgian, Personlig kommunikation, 23 april 2018; Eriksson, Personlig kommunikation, 27 april
reparation från fastighetsföretaget av nedskräpning och skadegörelser (Dontsios, 2017). Det installerades ett pipande ljud med syfte att avvärja ungdomarna från trapphusen. Kommunen ansvarade för uppmuntran av en meningsfull genom att guida ungdomarna till yrkesval i form av områdesguider och coacher 2. Polisen ökade sin närvaro på de tre adresserna och utförde medborgarbesök hos de boende (a.a.). Det utfördes också ett medborgarmöte med de boende tillsammans med Polisen, kommunen och fastighetsföretaget 3. Vidare fick ungdomarna en tillsägelse av områdespolisen samt en registrering av namn och datum av de ungdomar som befann sig i trappuppgången (a.a.). Om samma ungdomar påträffas vid platsen återigen ledde detta till anmälning av olaga intrång (a.a.).
2.2. Teoretiska utgångspunkter
Författarna har valt att använda två kriminologiska teorier som utgångspunkt för att analysera sambandet mellan trapphäng och otrygghet samt arbetsmodellen. De två teorier som valts är: Broken windows-teorin (Kelling & Cole, 1997) samt den sociala desorganisationsteorin (Park & Burgess, 1984). Den sociala
desorganisationsteorin och teorin om kollektiv styrka betraktas mer som en strukturell teori än individbaserade, det vill säga att samhällets struktur ses som huvudorsaken till brottsligheten (Akers, 1998; Bursik & Grasmick, 1993). Broken Windows-teorin är en kontroll- och tillfällesstrukturteori vilket innebär att den har sitt fokus på brottsbekämpning och brottsprevention (Kelling & Cole, 1997). Nedan kommer de två teoretiska utgångspunkterna att förklaras utförligt.
2.2.1. Teorin om Broken windows
Teorin om Broken windows är som tidigare nämnt en individbaserad teori som även framlyfter en preventiv metod när det kommer till brottslighet i urbana miljöer (Kelling & Cole, 1997). Teorin har inslag både från statsvetenskapen och sociologin och benämns som en kontroll- och tillfällesstrukturteori inom
kriminologin (a.a.). Grundarna till teorin är George Kelling och James Wilson (Kelling & Cole, 1997). Teorins utgångspunkt är att brist på förebyggning i form av reparation efter exempelvis skadegörelser eller liknande brott kan leda till en upprepning eller eskalering (a.a.). Författarna Kelling och Cole (1997)
exemplifierar med krossade fönster: ett oreparerat krossat fönster kan leda till ytterligare skadegörelser i form av krossade fönster, detta kan i sin tur eskalera till olaga intrång och så vidare. För att detta i sin tur ska förebyggas krävs det lokal kontroll över de avvikande handlingarna i den urbana miljön (a.a.).
Förebyggandet måste ske snabbt och det måste i sin tur vara effektivt för att orsakskedjan ska brytas (Kelling & Cole, 1997). Författarna exemplifierar
återigen med krossade fönster då de påpekar att ett krossat fönster ska repareras så fort som möjligt för att minimera risken att fler fönster blir krossade (a.a.).
Förutom en reducering på krossade fönster kan det snabba förebyggandet även reducera andra skadegörelser, såsom nedskräpning, klotter med mera (a.a.). En annan form av social kontroll som teorin förespråkar är polisnärvaro i utsatta områden, främst i syfte att öka tryggheten för de boende (a.a.). Dessutom ökar förtroende för den lokala polisen (a.a.) Om denna sociala kontroll skulle upphävas kan det leda till att konforma människor flyttar från området samt att otryggheten ökar (a.a.) Författarna nämner även att ett område utan social kontroll blir en magnetfaktor för brottslighet och antisociala människor (a.a.). De två slutgiltiga
2 Bozorgian, personlig kommunikation, 23 april 2018 3 Eriksson, personlig kommunikation, 27 april 2018
aspekterna inom teorin är sammantaget att a) en avskräckning av småbrottslighet kan leda till en b) prevention av grövre brottslighet (Kelling & Cole, 1997). Det har riktats kritik mot metoden som Broken windows-teorin förespråkar då hemlösa och människor med svaga ekonomiska resurser har missgynnats under processen (Crichlow, 2016). I samband med att Polisen har avvärjt hemlösa från till exempel trappuppgångar där de har sökt skydd, har de tagit skada av
väderförhållande utomhus (a.a.). Det påpekas även att en nolltolerans mot brottslighet kan leda till ett minskat förtroende för Polisen (Sherman m.fl, 1997). Om Polisen lagför alla lindriga brott kan medborgarna uppleva misstrogenhet gentemot Polisen (a.a.). Misstrogenheten kan i sin tur leda till att människor inte visar någon hänsyn till lagar som en reaktion mot Polisen (a.a.).
2.2.2. Sociala desorganisationsteorin och kollektiv styrka
Den sociala desorganisationsteorin är baserad på sociologen Émile Durkheims tankar kring anomi (Park & Burgess, 1984). Enligt samhällets normer innebär anomi en typ av avvikelse som sker när livet inte upplevs som betydelsefullt (a.a.). När somliga personer upplever anomi är detta på grund av att de inte har några målsättningar som vägleder dem (a.a.). Denna känsla av anomi kan leda till brottsliga beteenden såsom kriminella handlingar eller självmordsbenägenhet (a.a.). Durkheims teori applicerades vid Chicago-skolan inom kriminologin (a.a.). Inom Chicago-skolan utvecklades en modell för storstaden där forskare bland annat delade upp staden i fem varierande zoner (se bilaga 1) (a.a.). Zonerna karaktäriserades av olika sociala kategoriseringar såsom yrken, utbildningsnivå, levnadsförhållanden samt inkomst (a.a.). Den mest omtalade av de fem zonerna är zon två: ”transition zone” (a.a.). Det är i denna zon det förekommer mest
kriminalitet, däribland ungdomskriminalitet (a.a.). Relationsmässigt har de boenden inte starka band till varandra samt en brist på institutioner såsom
fritidsgårdar för ungdomar (a.a.). Orsaken till brist på relationer är främst orsakad av de boendes flyttningsbenägenhet – därav namnet ”transition zone” (Park & Burgess, 1984). Forskarna påpekar att de boendena i denna zon flyttar fort vid möjlighet (a.a.).
Områden med social desorganisation främjar oftast brottsligt beteende genom inlärningsteorins principer (Shaw & McKay, 1942). I zon två strävas det även efter ekonomisk välgång, det vill säga ” the american dream” (a.a.). Orsaken till detta är att individerna i zon två har inspirerats av de ekonomiska resurserna som finns i de resterande zonerna (a.a.). I zon två är skillnaden mellan mål och resurser betydligt bredare (a.a.). Teorin om social desorganisation anses vara mest lämplig för brottslighet som utförs i grupp av manliga ungdomar med svaga ekonomiska resurser (a.a.). Det sker även förändringar över tid som påverkar områden på olika vis (Bursik, 1988). Förändringarna kan vara ekonomiska, historiska och politiska (a.a.). På grund av sådana förändringar kan zonerna genomgå formateringar och är därav inte solida (a.a.). Vid teorins utveckling har det även påpekats att
individuell motivation samt nivån av utsattheten för brott, istället för endast fokus på gärningspersonerna, kan påverka den sociala desorganisationen (a.a.).
Sampson och Grovse (1989, s.777) definierar social desorgnaisation som "In general terms, social disorganzation refers to the inability of a community
structure to realize the common values of its residents and maintain effetive social control". Teorin diskuterar tre dimensioner förebyggande interventioner av social desorganisation: ett områdes förmåga att övervaka och kontrollera
frivilligt deltagande i formella organisationer (Sampson & Grovse, 1989). Dessa tre dimensioner kan bland annat öka den kollektiva styrka genom en ökad
solidaritet i området, en igenkänning av främmande individer som vistas i området samt en motverkan mot gängbildningar (a.a.).
Med utgångspunkt i den sociala desorganisationsteorin har en teori om kollektiv styrka framtagits (Sampson, 2006). Denna teori påpekar främst att områden som är socialt desorganiserade oftast även har en låg kollektiv styrka (a.a.). Kollektiv styrka innebär tillit till invånare och delade förväntningar i ett bostadsområde (a.a.). Tilliten i ett område med hög kollektiv styrka innebär inte endast tillit till vänner utan också till den lokala polisen och övriga invånare i området (a.a.). Låg kollektiv styrka bland invånare kan leda till kriminalitet då det saknas en social kontroll i det desorganiserade området (a.a.). Anledningen till att den kollektiva styrka är låg i sådana områden är då invånarna saknar motivation till att förbättra området (Sampson m.fl., 1997). Förbättring kan innebära att invånare ingriper när de bevittnar något avvikande (a.a.). Ett exempel på kollektiv styrka kan vara en övervakning av barn och ungdomar i området, denna övervakning kan leda till eliminering av planlöst uppehållande bland ungdomarna i trappuppgångar och på gator (a.a.).
Kritiken som sociala desorganisationsteorin har fått motta innebär att den
fokuserar för mycket på den kollektiva nivån och bortser från individuella faktorer (Bursik, 1988). Ytterligare en aspekt som teorin missar att behandla är det faktum att förklara varför vissa människor som bor i socialt desorganiserade områden inte begår brott och varför människor som bor i socialt organiserade områden begår brott (Bursik, 1988). Stadszonerna som teorin beskriver är främst anpassad till amerikanska samhällen och teorin brister då i att generaliserade till andra kulturer och samhällen (a.a.).
3. TIDIGARE FORSKNING
I detta kapitel kommer det att framföras tidigare forskning när det kommer till utsatta områden och lokala problem med ungdomsgäng som genererar otrygghet. Den tidigare forskningen berör både svenska och internationella studier. Det finns inte tidigare forskning som berör specifikt trapphäng, därför avgränsas det till studier om bland annat utsatta områden där social oordning genererar otrygghet. Studier om polisiär nolltolerans kommer också att inkluderas i den tidigare forskningen eftersom ”Trygga trappan” är en typ av nolltoleransintervention. Utvärderingar av tidigare nolltoleransinterventioner är därför av relevans till denna studie också.
3.1. Effektiv samordning för trygghet
Arbetsmodellen "Trygga trappan" har "Effektiv samordning för trygghet" som utgångspunkt, vilket innebär riktlinjer för hur samordnade och trygghetsskapande projekt kan utföras4. Hallin (2018) och Hansson m.fl. (2016) författade två studier om EST-metoden. BRÅ har genomfört ett projekt om EST-metoden i bland annat Malmö och Örebro som Hallin (2018) vid Malmö universitet och Hansson m.fl.
(2016) vid Örebro universitet har sammanställt. Dessa studier är relevanta då de diskuterar ett främjande av trygghet för boenden i utsatta områden.
3.1.1. EST-metoden i Malmö
Syftet med projektet var att sammanställa och testa en arbetsmetod på lokal nivå (Hallin, 2018). Arbetsmetoden har sitt fokus på socialt utsatta områden, detta för att öka tryggheten vid allmänna platser (a.a.). ”Avgränsningen är det offentliga rummet, med närliggande halvoffentliga ytor, såsom trappuppgångar och
angränsande butiker.” (Hallin, 2018, s. 4). Metoden utförs i samarbete mellan tre parter: kommun, polis och fastighetsföretag (Hallin, 2018). Dessa parter genomför en informationsinsamling för att i sin tur kunna utveckla en helhetsbild på den aktuella problematiken (a.a.). Vidare föreslås och genomförs lösningar till
problematiken (a.a.). Även detta sker i ett samarbete mellan de tre parterna (a.a.). Det slutgiltiga steget är att bedöma och utvärdera sin insats och de vidtagna åtgärderna (a.a.). Pilotområden har tillägnat sig kunskapen och målet är att införa EST-metoden i betydligt flera områden och kommuner i Sverige (a.a.). Den nämnda arbetsmetoden har även utvecklats i positiv riktning och dess
framtidsvisioner ser ljusa ut (a.a.). Hallin (2018) skriver även att en mer frekvent användning av metodiken i ytterligare kommuner och områden i Sverige kan bidra till en brottsförebyggande och trygghetsskapande utveckling under åren framöver.
3.1.2. EST-metoden i Örebro
Vidare har även Hansson m.fl. (2016) sammanfattat en handbok om EST-metoden i syfte att kommuner ska praktisera denna. Som exempel beskrivs EST-metodens tillämpning i Örebro (Hansson m.fl., 2016). En viktig aspekt som Hansson m.fl. (2016) hävdar är att en reparation av skadade och vandaliserade föremål, såsom graffitti, har en betydande roll i ett område. Polisiära insatser mot större och mer omfattande problem är också viktigt, såsom narkotikaförsäljning och vårdslös körning med moped (a.a.). Insatser i form av väktare, socialtjänstens fältgrupp, nattvandrare och poliser kan verka brottsförebyggande och trygghetsfrämjande enligt Hansson m.fl. (2016).
3.2. Definition av utsatt område
Varierande studier undersöker utsatta områden i samband med otrygghet och kriminalitet (Gerell m.fl., 2015; Gerell, 2013; Ward & Laughlin, 2009). Gerell m.fl. (2015) sammanfattar och beskriver vad som identifierar utsatta områden i Sverige, samt vad som krävs för att åtgärda problematiken i de utsatta områdena. Författarna gör en uppdelning på tre kategorier gällande graden av utsatthet ett område kan bestå av (a.a.). De rangordnas från 1. Utsatt område, 2. Riskområde och 3. Särskilt utsatt område (a.a.). I Sverige finns det totalt 61 utsatta områden, varav 32 av de räknas som ”utsatta”, 6 som ”riskområden” och 23 som ”särskilt utsatta områden” (Nationella operativa avdelningen, 2017). Nedan följer en definition av begreppet ”utsatt område”. 5
” Ett utsatt område är ett geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av en låg socioekonomisk status och där det kriminella har en inverkan på
5Det område som studeras inför detta arbete klassificeras som ett ”utsatt område” enligt studien
lokalsamhället. … Påverkan kan utgöras av direkta påtryckningar, exempelvis genom hot och utpressning, eller indirekta, som:
Offentliga våldshandlingar som riskerar att skada tredje man; Narkotikahandel som bedrivs öppet;
Ett utåtagerande missnöje mot samhället ” (Gerell m.fl, 2015, s.13.)
3.3. Forskning på utsatta områden
Forskarna framlyfter vilka typer av brottslighet samt individerna bakom den som är utmärkande för utsatta områden (Gerell m.fl., 2015; Gerell, 2013). De
brottstyper som begås i utsatta områden kan avgränsas till främst
narkotikaförsäljning, personrån, stölder samt inbrott som begås i närheten av de kriminellas bostad (Gerell m.fl., 2015). Vid de utsatta områdena förekommer det narkotikaförsäljning, främst cannabis, som är relativt öppen för allmänheten att se (Gerell m.fl., 2015). Denna narkotikaförsäljning har oftast människor därför kännedom om, alltifrån de boendena till polis (a.a.). Författarna påpekar att skottlossning förekommer och att detta sker under dagtid i tätbebyggda områden (a.a.). Detta medför att icke-inblandade personer i omgivningen riskerar att komma till skada (a.a.). Det område som är aktuellt till denna uppsats har i tidigare studier påvisat problem med skadegörelse, inbrott, bränder och konfliktsökande ungdomsgäng (Gerell, 2013). Gerell (2013) påpekar även att respondenter har uppgett att ungdomar från grannområden umgås i det aktuella området - detta avskräckte bland annat boenden från att gå ut. Den typ av
skadegörelse som har uppmärksammats i det aktuella området är stenkastning och våld mot skyltar och fönster (a.a.).
Sammantaget påpekar samtliga studier att det främst rör sig om
ungdomsbrottslighet i utsatta områden (Gerell m.fl., 2015; Gerell, 2013; Ward & Laughlin, 2009). Åldersmässigt delar Gerell m.fl. (2015) upp kriminella gäng i följande: de som är yngre (upp till 22 år) och de som är äldre. I utsatta områden rör det sig oftast om den yngre gruppen som skapar oro bland boenden (a.a.). Även Ward och Laughlin (2009) belyser åldern som en viktig variabel i relation till ungdomsbrottslighet. De beskriver bland annat att yngre individer, främst tonåringar, är överrepresenterade i brottsstatistiken och utgör den främsta faktorn till brottsliga problem som genererar otrygghet i socialt desorganiserade områden (a.a.). Ungdomar i utsatta områden upplevs oftast som oberäkneliga,
konfliktsökande och utåtagerande (Gerell m.fl., 2015; Ward & Laughlin, 2009). Utöver åldern analyserar Ward och Laughlin (2009) ytterligare faktorer för ungdomsbrottslighet i utsatta områden. Forskarna menar att socialt
desorganiserade samhällen, band till familj och skola samt kompisgäng är relaterade till brottslighet (a.a.). Ward och Laughlins (2009) resultat visade att social desorganisation är positivt relaterat till brottslighet, främst
ungdomsbrottslighet. Faktorer inom familjen, såsom anknytning och kontroll, visade sig vara negativt relaterat till brottslighet, likaså med skolan och kompisarna (a.a.).
Som tidigare nämnt analyserar en av de svenska studierna det område i Malmö som är aktuellt för denna uppsats samt där problemen med trapphäng och skadegörelser har varit aktuellt. Gerell (2013) analyserade de boendens uppfattning på problematiken med ungdomarna i det aktuella området. Gerell (2013) brukade bland annat intervjuer för att undersöka uppfattningen om
problem och tillgångar i det utsatta området. Respondenternas uppfattning var att social oordning och avsaknad av sammanhållning är grunden till ett icke-idealt område (Gerell, 2013). Ytterligare något som uppmärksammats är de boendes relation till fastighetsägaren i det aktuella området – denna relation är bra enligt respondenterna, dock har det tagit tid att ”bygga upp” tilliten och relationen (a.a.). Det har även påvisats av en utländsk studie att uppfattad social oordning leder till en förhöjd känsla av otrygghet (Hinkle, 2009). Den upplevda oordningen har även en effekt på uppfattningen om brottslighet (a.a.). Dessutom leder en minskning av oordning till att otryggheten minskar (a.a.).
Som nämnt generar social oordning i utsatta områden ofta otrygghet och känsla av rädsla för individerna som bor i området (Gerell m.fl., 2015; Gerell, 2013). De boendena blir bland annat avskräckta från att gå ut och detta kan bland annat leda till att boenden vill flytta ifrån området (Gerell, 2013). Tidigare forskning tyder dock på att det kan finnas andra faktorer till otryggheten (Gerell m.fl., 2015). Gerell m. fl. (2015) menar att det sällan är ett helt bostadsområde som är präglat av otrygghet – känslorna brukar oftast vara centrerade kring somliga platser (a.a.). Gerell m.fl. (2015) påpekar att medias rapportering påverkar utomståendes
uppfattning på hela området, trots att otryggheten enbart är aktuellt vid somliga platser som nämnt. Det kan röra sig om specifika gårdar eller gator exempelvis (a.a.). ”Dessa platser kan sägas utgöra en form av ”hotspots”, särskilt brottsligt utsatta platser, som ofta domineras av grupper med unga män eller pojkar och kan upplevas som särskilt otrygga.” (Gerell m.fl., 2015, s. 10).
Två studier föreslår varierande åtgärder till problemen med social oordning och kriminella ungdomsgäng som skapar oro och otrygghet (Gerell m.fl., 2015; Hinkle, 2009). Författarna nämner bland annat uthållighet och kontinuitet som även anses vara de mest lyckade koncepten och dessutom är närvaro av polis en annan viktig faktor (a.a.). Polisen kan bland annat bidra med utredning,
underrättelse och uppföljning mot de brottsliga ungdomarna samt deras verksamheter (a.a.). I studien framkommer det även att i somliga fall har
polisnärvaron lett till en försämring istället för förbättring (a.a.). Detta kan bero på att tilliten för Polisen inte är stark eller att den inte är aktuell överhuvudtaget på grund av att rättsväsendet betraktas som ett hot istället för en tryggpunkt (a.a.). Hinkle (2009) påpekar att strategier inom Broken windows-teorin kan tillämpas för att minimera den sociala oordningen. Denna strategi kan brukas av Polisen och därmed få positiva resultat (a.a.).
3.4. Polisiär nolltolerans
Polisiär nolltolerans härrör från Broken windows-teorin som introducerades av Kelling och Wilson 1982 (Greene, 1999). Detta innebär ett omfattande ingripande på småbrottslighet och avvikande beteende, det vill säga att Polisen inför en nolltolerans mot brottslighet (a.a.). Denna strategi implementerades i New York mellan 1993 och 1997 vilket tydde på ett effektivt resultat gällande brottsnivån (a.a.). Antalet brottsanmälningar minskade med 44,3% under de nämnda åren, detta inkluderar en omfattande minskning i brott som bland annat innebar brottstyperna mord, våldtäkt, rån och inbrott (a.a.). Greene (1999) påpekar att enligt det nämnda resultatet i New York kan det antydas att nolltolerans är en effektiv brottsprevention. Men trots detta kan det finnas andra betydelsefulla faktorer som kan ha inverkat på resultatet (a.a.). Greene (1999) konstaterar att det sällan är enda faktor som leder till en minskning i brottsnivån, utan att flera faktorer samspelar. En viktig faktor brukar framlyftas inom kriminologisk
forskning är de demografiska egenskapernas påverkan på brottsligheten (Greene, 1999). Båda Greene (1999) och Bowling (1999) påpekar en stark korrelation mellan missbruk av kokain och vapenvåld. Tidigare resultat har påvisat att en minskning av missbruk av kokain i New York har lett till en minskning av vapenvåld och mord (a.a.). Därav hävdar forskarna att minskningen av mord i New York kan också förklaras av denna faktor och inte endast av nolltoleransens införande (a.a.). En negativ effekt av nolltoleransen är enligt Greene det faktum att invånarna i New York har framfört omfattande klagomål på Polisens
tillämpning sedan implementeringen av nolltoleransen (a.a.). Detta styrks då stämningarna berörande missbruk av våld från Polisen har ökat i samband med den polisiära nolltoleransen (Greene, 1999).
4. MATERIAL OCH METOD
4.1. Val av metod
Då denna uppsats främst är en utvärdering av "Trygga trappans" effekt på trygghet bland boende på de tre adresser då har författarna valt att använda en utvärderingsmetodik. The Maryland Scientific Methods Scale (SMS) är ett instrument för att gradera studiers design som påverkar den interna validiteten (Farrington m.fl., 2006; Sherman, 1997). Den interna validiteten innebär
möjligheten att se vilken kausal riktning orsakssambandet har, förstärks för varje nivå i SMS (Sherman m.fl., 1998). Dock kan en bristande validitet tyda på att andra omständigheter kan ha haft en inverkan på brottslighetens reducering i det studerade området (a.a.). SMS gör en uppdelning av design i fem olika nivåer och den nivå som är aktuell för denna studie är nivå två vilket betyder en före- och efterstudie (Sherman m.fl., 1998). Denna före- och efterstudie betyder att olika faktorer kommer att undersökas och jämföras med innan och efter "Trygga trappans" tillämpning. De faktorer som undersöks är boendes trygghet och
uppfattning samt anmälda brott. För att höja den interna validiteten hade nivå fem kunnat tillämpats vilket hade inneburit en randomiserad kontrollerad studie, där interventionen implementeras slumpmässigt i vissa områden medan andra fungerar som kontrollområden (Braga, 2013; Farrington m.fl., 2007). På så sätt kan den kausala riktningen på orsakssambandet konstateras på nivå fem (a.a.). Till denna studien har vi tillämpat en flermetodsforskning (Bryman, 2018). Detta innebär en kombination mellan en kvalitativ och kvantitativ ansats (a.a.). Nedan kommer de två forskningsmetoderna att redogöras för.
4.2. Kvantitativ metod
Kvantitativ metod brukar vanligtvis utgå från en testbar hypotes som i sin tur utgår från en teori och därefter väljs en undersökningsdesign av forskaren och aktuella begrepp operationaliseras (Bryman, 2018). Vidare väljer forskaren en plats att utföra studien vid samt lämpliga respondenter till studien - det finns varierande metoder för hur urval av respondenter sker och utförs (a.a.). Informationen samlas efteråt in via den metod forskaren har valt och data sammanställs genom en kodning av informationen, vilket vidare leder till en analys av data och tolkning av resultat (a.a.). Därefter sammanställs resultatet och forskaren drar slutsatser av denna (a.a.). Den typ av kvantitativa data som kommer att brukas är enkäter och brottsstatistik. Bearbetning av data gjordes av
Polismyndigheten när det kommer till enkäterna, dock var vi delaktiga i
bearbetningen när det kommer till statistiken (se avsnitt 4.2.2.). Gällande analys av data har vi tillämpat sekundäranalys som kommer härnäst att beskrivas mer ingående. Resultatet av enkäterna och statistiken framförs i kapitel fem och analyseras i kapitel sex.
4.2.1. Enkäter
Med syfte att besvara frågan angående "Trygga trappans" tillämpning har ökat alternativt minskat boendes trygghet kommer bland annat enkäter att fungera som underlag för detta. Enkäter är en form av datainsamlingsmetod där frågor besvaras av respondenter och frågorna är ofta av en sluten karaktär (Bryman, 2018).
Fördelen med enkäter är att resultatet är lätt att sammanställa och jämföra
eftersom samma frågor ställs och många gånger innehåller enkäter svarsalternativ som respondenterna får välja mellan (Bryman, 2018). Frågornas utformning varierar inte som det kan göra vid intervjuer om det förekommer flera intervjuare, eftersom enkäterna har exakt samma frågor till samtliga (a.a.). Enkäterna som förekommer i denna studie är genomförd av Malmös områdespolis som genom dörrknackning tillfrågat boende på de aktuella adresserna om att besvara enkätfrågor. Enkäterna var en del av ett så kallat medborgarmöte från
Polismyndighetens sida som bland annat har som syfte att öka förtroende för deras verksamhet (Polismyndigheten, 2018). Enkätundersökningen genomfördes vid två tillfällen med hjälp av pappersenkäter: en gång under 2017 och vid ett tillfälle 2018.
Samtliga frågor som ställdes i enkäterna valdes att inkluderas i denna studie. Enkätfrågorna berör i stora drag de boendes upplevelser av trygghet, brottslighet och problematik samt tillgångar i närområdet. Frågorna år 2017 var följande: 1. Har du blivit utsatt för brott? 2. Har detta skett i ditt närområde? 3. Har du sett eller varit med om något i närområdet som gör att du känner dig otrygg? 4.Vad uppfattar du som problem i området? 5. Vad önskas du göra åt den här typen av problem? 6. Vad tycker du är bra i området?. Fråga ett och tre hade ingen tidsbegränsning och problemet med detta tas upp i uppsatsens kapitel om metoddiskussion. Frågorna var relativt bestående vid de två tillfällena med skillnaden att vid 2018 års undersökning tillades en fråga gällande om det hade skett en förändring med ungdomarnas trapphäng samt om de tillfrågade vill framföra något som de inte hade blivit tillfrågade om. En öppen fråga om vad de boende uppfattar som problem i området ställdes 2017 men inte 2018, dock efterfrågades önskade åtgärder på problem i området vid båda tillfällena. Frågorna 4, 5 och 6 var öppna frågor där respondenterna kunde utforma egna svar. Bortsett från de öppna frågorna var svarsalternativen "ja" och "nej" på samtliga frågor.
För att sträva efter ett högt deltagande samt för att förbereda de boende skickades informationsbrev ut en vecka innan enkätundersökningen genomfördes. Ett bra informationsbrev kan enligt Bryman (2018) minska det externa bortfallet. Vid båda enkätundersökningarna bestod enkäten av mindre än 10 frågor, en kort enkät rekommenderas för att öka deltagarnivån (a.a.). Urvalet omfattas av ett icke slumpmässigt urval då dörrknackning skedde till samtliga i populationen (a.a.). Hela populationen tillfrågades om undersökningen vilket betyder att ett totalurval skedde, dock förekom det externa bortfall (a.a.). Polisen ringde på 80 hushåll vid 2017 års undersökning och vid 2018 års undersökning ringde Polisen på 81 hushåll. 2017 svarade 43 hushåll och 2018 var det 48 hushåll som svarade, alltså var nivån på svarsfrekvensen mellan 50-60% vid de båda tillfällena.
4.2.2. Statistik över anmälda brott
Brottsstatistiken har bland annat som syfte att undersöka huruvida anmälda brott har ökat i samband med "Trygga trappan", med reservationen om att anmälda brott många gånger inte representerar den faktiska brottsligheten (Bryman, 2018). Brottsstatistiken kan också fungera som ett sätt för att konkret se Polisens arbete gällande lagföringar av ungdomarna. Statistiken som kommer att brukas härrör från Polismyndighetens statistik över anmälda brott i form av olaga intrång och skadegörelse. Som tidigare nämnt i avsnittet 1.4 som berör avgränsningar valdes de gator och tidpunkter ut för olaga intrång och skadegörelse som var lämpliga för det aktuella problemet och den tidsperiod som ungdomarnas trapphäng vanligtvis förekom. De utvalda gatorna valdes på grund av information från
Polismyndigheten om var arbetsmodellen tillämpades. I samtal med UC Syd framgick det att trapphäng främst skedde på kvällstid och därav ansågs tidpunkterna för de anmälda brotten vara aktuella mellan klockan 18.00 och 00.00. Statistiken över skadegörelse valdes de tre gatorna ut och även dess gatunummer då detta var möjligt. Vi valde att inkludera skadegörelse som har rapporterats in under hela dygnet eftersom skadegörelserna kan ha
uppmärksammats under dagtid också trots att ungdomarna främst begick skadegörelse under kvälls- och nattid (Dontsios, 2017). Årtalen begränsades till samma som vid olaga intrång vilket var mellan 2014 och 2017. "Trygga trappan" genomfördes på början av 2017 och därav tycktes det vara relevant att kolla på statistiken några år tidigare samt till och med år 2017. Eftersom att olaga intrång och hemfridsbrott har samma brottskod har kontaktpersonen vid UC Syd även fått sortera och tydliggöra de anmälningar som mer specifikt berör olaga intrång.
4.2.3. Analys av kvantitativa data
En sekundäranalys är en del av den kvantitativa ansatsen (Bryman, 2018). Sekundäranalysen innebär att data framtagen av en utomstående part analyseras och används (a.a.). I detta fall är den utomstående parten Polismyndigheten. Detta innebär att Polismyndigheten har samlat in och sammanställt den data som
brukades till denna studie – men att författarna analyserar resultaten i samband med studiens syfte. Med tanke på att data redan är insamlat och sammanställt vid sekundäranalyser kan forskarna som utför sekundäranalysen lägga mer fokus på analysen, vilket kan leda till att nya tolkningar framställs (a.a.). Ytterligare två fördelar är att en sekundäranalys kräver färre ekonomiska resurser samt att den inte är särskilt tidskrävande (a.a.).
Sekundäranalysen utfördes genom att samtlig information från
enkätundersökningarna som berörde ”Trygga trappan” och dess påverkan när det gäller boendes trygghet beskrivs och analyseras. Materialet analyserades på så vis att resultat från 2017 och 2018 ställdes mot varandra och jämfördes. På så vis kan boendes uppfattning och trygghet utvärderas före och efter arbetsmodellens implementering. Materialet kunde bland annat bestå av frågor om de boendes uppfattning på situationen gällande trapphäng och andra problem det medför, exempelvis trygghetsfaktorer. Då en av frågorna berörde positiva saker med området svarade boenden med generella svar, såsom ”stora lägenheter”, ”fint grönområde” med mera. Sådana svar ansågs som irrelevanta för studiens syfte och analyserades därför inte. De svar som ofta förekom på de öppna frågorna ansågs särskilt relevanta och valdes därmed att inkluderas i denna studie. Angående sekundäranalysen av statistiken analyserades bara den statistik som berör olaga
intrång och skadegörelse vid den aktuella platsen. Brottsstatistiken analyserades genom att undersöka hur antalet anmälningar ökar alternativt minskar före arbetsmodellens, efter arbetsmodellen och under arbetsmodellens tillämpning. Både enkäter och brottsstatistik har analyserats utifrån tidigare forskning; huruvida denna studies resultat stämmer överens med den tidigare forskningen.
4.3. Kvalitativ metod
Efter att frågeställningarna hade formulerats gjordes ett val av relevanta platser och undersökningspersoner. Undersökningspersonerna valdes med anledning av att dessa var involverade i processen gällande ”Trygga trappans” utformning. Den relevanta platsen för intervju ansågs vara deras arbetsplats på grund av
bekvämlighetsskäl för intervjupersonerna. Insamlingen av data gjordes genom intervjuförfarandet som sedan transkriberades. Tolkning av data samt begreppsligt och teoretiskt arbete utfördes genom att genomföra en tematisk analys. Slutligen utfördes det slutliga steget genom att sammanställa tolkningen av de båda intervjuerna och sammansvetsa de till ett resultat.
4.3.1. Semistrukturerad intervju
Inför studien brukades en kvalitativ intervjutyp. Den typ av intervju som ansågs mest lämplig att utgå ifrån var den semistrukturerade intervjun (Bryman, 2018). En semistrukturerad intervju utgår vanligtvis från en intervjuguide (a.a.). En intervjuguide består av varierande teman som anses vara relevanta inför intervjun (a.a.). Författarna sammanställde en intervjuguide där teman som berör
arbetsmodellens effektivitet samt otrygghet valdes (se bilaga 2). Trots tillgången till intervjuguiden ges det stort utrymme till individen som blir intervjuad när det kommer till utformningen av svaren (a.a.). Vidare värt att påpeka när det kommer till den semistrukturerade intervjun är att frågeföljden som är aktuell i
intervjuguiden nödvändigtvis inte behöver följas under intervjun (a.a.). Detta togs hänsyn till i intervjuförfarandet genom att hoppa över somliga frågor som redan hade besvarats i samband med en tidigare fråga. Även forskaren har bredare frihet när det kommer till intervjuns upplägg, det vill säga det är inte ett krav att
forskaren enbart utgår ifrån och brukar de frågor som är nedskrivna i
intervjuguiden (a.a.). Intervjuaren kan tillägga viktiga och relevanta följdfrågor (a.a.). För att förtydliga somliga frågor lade vi ibland till en följdfråga under intervjuns förfarande. Trots de nämnda avvikelserna från intervjuguiden brukar intervjuaren vanligtvis utgå från ordningsföljden och frågorna som är nedskrivna och förberedda i intervjuguiden (a.a.). Sammantaget är intervjuprocessen vid en semistrukturerad intervju flexibel vilket vi tog nytta av för att förtydliga vissa frågor.
4.3.2. Urval
Beträffande kvalitativa intervjuer rekommenderas och brukas vanligtvis ett målinriktat urval (Bryman, 2018). Ett målinriktat urval är strategiskt och innebär att samplingstekniken som brukas är genomtänkt på så vis att den kan besvara studiens frågeställningar (a.a.). ”Forskaren gör med andra ord sitt urval utifrån en önskan om att intervjua personer som är relevanta för forskningsfrågorna
(problemformuleringen).” (Bryman, 2018, s.434). Våra intervjupersoner valdes utifrån deras inblandning när det kommer till arbetsmodellen ”Trygga trappan”. UC Syd tipsade oss om en områdespolis som kunde bidra med material och intervju till studien. På grund av ledighet hänvisade områdespolisen oss till sin kollega som i sin tur kunde ställa upp på intervjun för att besvara frågor om
”Trygga trappan”. Områdespolisen tipsade oss även om en av MKB:s anställda som kunde besvara frågor om MKB:s roll i samarbetet. Hädanefter kommer den intervjuade polisen benämnas som "IP Polis" och den anställde vid MKB som "IP MKB".
4.3.3. Intervjuns utformning och förfarande
Utformningen av intervjuguiden när det kommer till de seminstrukturerade intervjuerna är viktig (Bryman, 2018). En viktig punkt som framlyfts när det kommer till utformningen av intervjuguiden är formuleringen av
frågeställningarna (a.a.). Bryman (2018) framhäver att denna inte bör vara specifik. Detta på grund av att alltför specifika frågeställningar kan verka som ett hinder när det kommer till ytterligare idéer (a.a.). Det vill säga alltför
strukturerade frågeställningar lämnar mindre utrymme för kreativitet och följdfrågor, vilket i sin tur kan leda till en begränsad datainsamling under
fältarbetet (a.a.). Detta eftersom att intervjufrågorna bör vara utformade på så vis att de kan besvara studiens frågeställningar (a.a.). Denna studies syfte har beaktats när intervjuguiden utformades på så sätt att frågor rörande intervjupersonernas uppfattning om "Trygga trappans" effektivitet. ”Frågorna ska således täcka de områden eller teman man är intresserad av, men det ska ske utifrån
intervjupersonernas perspektiv.” (Bryman, 2018, s.419). Denna rekommendation tillämpades på så sätt att en bredare fråga gällande "Trygga trappan" ställdes för att intervjupersonerna skulle få utrymme att beskriva arbetsmetoden utifrån deras perspektiv.
Vidare är det även värt att tänka på ordningen när det kommer till de teman som intervjuaren planerat att belysa med intervjufrågorna (Bryman, 2018). De olika frågorna ska vara anpassade till de teman som belyses, men ordningsföljden bör inte vara alltför strukturerad eftersom att forskaren som utför semistrukturerade intervjuer bör vara beredd på att ändra den planerade ordningsföljden (a.a.). Språket som brukas ska vara begripligt och frågorna som ställs får inte vara
ledande (a.a.). Vi visade hänsyn till denna rekommendation genom att dubbelkolla frågornas tydlighet ett flertal gånger innan intervjun och fokuserade på enbart på öppna frågor som kan utvecklas av intervjupersonerna. Bryman (2018) påpekar även att tillgång till en bra bandspelare eftersom att en intervju som inte kan höras genom bandspelaren innebär därmed att forskaren kommer att ha svårigheter med analysen av den (a.a.). Författarna använde en mobiltelefons bandspelarfunktion för att kunna utföra en så korrekt transkription som möjligt.
Totalt intervjuades två personer för denna studie, båda personerna har en inverkan när det kommer till ”Trygga trappan”. "IP MKB" jobbar vid MKB och "IP Polis" som områdespolis och gruppchef vid Polismyndigheten. Intervjuerna utfördes på deras arbetsplatser i tysta konferensrum/grupprum. Innan frågorna ställdes presenterade vi oss och berättade kort om studiens syfte och bakgrund. De blev tilldelade ett informationsbrev och en samtyckesblankett (se bilaga 3 och 4). Detta beskrivs mer utförligt i avsnittet om etiska aspekter. Det frågades om tillstånd att spela in intervjun och inspelningen kompletterades med anteckningar för
säkerhetsskull. Frågorna delades upp mellan författarna och när ställde frågor antecknade den andre diskret. Slutligen informerades intervjupersonerna om studiens publicering samt erbjöd att skicka den slutgiltiga kandidatuppsatsen vilket båda intervjupersonerna var intresserade av.
4.3.4. Transkribering
Transkription är en process där det sker en omskrivning av tal till skrift, det kan röra sig om en inspelad intervju som sedan ska beskrivas skriftligt och ordagrant (Bryman, 2018). Vid transkriptionen strävar forskaren efter att uttalet ska återges på ett vis att det motsvarar källan precist (a.a.). Fördelar med transkribering är att processen bland annat kan förbättra vårt minne, det vill säga att intervjuaren återigen återkopplar till intervjun under transkriberingen (a.a.). Därför är en rekommendation att intervjuaren gör transkriptionen på egen hand eftersom att intervjuaren som nämnt har ett minne av intervjutillfället som sedan kan bidra till eventuella nyanser som inte kan höras vid inspelningen (a.a.). Nyanser kan bestå av till exempel gester och miner (a.a.). Transkriptionen tar även tid att utföra då det ska översättas med maximal ordgrannhet (a.a.). Transkriptionen gör det dock möjligt att arbeta med data på ett systematiskt sätt (a.a.). Dessutom kan en repetition av inspelningarna leda till en bättre insikt kring studien och frågeställningarna (a.a.).
Vid transkriberingen av studiens två intervjuer utgick författarna från Brymans (2018) nämnda regler. Transkriptionen utfördes på egen hand och de två intervjuerna delades upp mellan författarna. Författare 1 transkriberande "IP MKB":s intervju medan författare 2 transkriberade "IP Polis":s intervju. Transkriberingarna utfördes genom att lyssna på den inspelade intervjun med hörlurar för att öka ljudnivån och precisheten. Inspelningarna pausades efter vart tredje eller fjärde ord och skrevs vidare ner på datorn så noggrant som möjligt. Efteråt repeterades inspelningen och dubbelkollade att transkriptionerna stämde överens med uttalet och meningarna. Slutligen dubbelkollade författarna
varandras transkriptioner i samband med inspelningarna. Detta då det strävades efter ökad noggrannhet och ordgrannhet.
4.3.5. Tematisk analys
För att koppla intervjuernas innehåll till studiens teman har det bland annat utförts en tematisk analys. En tematisk analys utförs vanligtvis genom fyra steg
(Malterud, 2009). Helhetsintryck är det första steget som innebär att forskaren blir bekant med sitt material (a.a.). Materialet läses igenom och under genomgången bör forskaren lägga sin förförståelse och teoretiska utgångspunkt åt sidan (a.a.). Forskaren ska alltså vara öppensinnad under denna process (a.a.). Det går bra för forskaren att anteckna under helhetsintrycket, men en systematisering ska
undvikas (a.a.). Detta steg är deskriptivt, det vill säga att helhetsintrycket inte bör bestå av kritiska reflektioner och analyser (a.a.). Gällande denna studies material läste författarna till en början igenom de fullständiga transkriberade intervjuerna utan vår teoretiska utgångspunkt i åtanke för att skapa ett helhetsintryck. Efter genomläsningen av materialet ska forskaren sammanfatta de huvudsakliga teman som förekommer och det kan då röra sig om 10 varierande teman (a.a.). Varje tema som observeras och väljs ut ska i sin tur representerar en sida och aspekt av materialet (a.a.).
Den andra steget i den tematiska analysen innebär en identifiering av
meningsbärande enheter (Malterud, 2009). Detta steg innebär en systematisk genomgång av materialet där varje mening för sig systematiseras (a.a.). Forskaren ska i sin tur urskilja relevant information från irrelevant information genom att ställa sig frågande till vilka delar av materialet som är av vikt för studiens syfte
och frågeställning, det vill säga meningsbärande enheter (Malterud, 2009). Medan detta görs bör även de huvudsakliga teman som valdes under helhetsintrycket vara i åtanke (a.a.). Detta gjordes genom att markera information i intervjuerna som är relevanta för att besvara studiens frågeställningar. Relevans valdes utifrån de tio teman som valdes ut i steg ett. Samtidigt som markeringen av de meningsbärande enheterna utförs bör systematiseringen påbörjas genom kodning (a.a.). Forskaren kan bruka sig av flera varierande kodningar (a.a.). Den relevanta information som observeras av forskaren bör markeras och vidare kodas med en siffra (a.a.). Alltså att klassificera alla meningsbärande enheter som har ett samband med de teman som under den tidigare fasen identifierades (a.a.). Forskaren kan även ha i åtanke om somliga enheter kan slås ihop eller om en utskiljning krävs (a.a.). Kodningen som vi utförde var i form av siffror, där varje huvudsakligt tema hade en siffra. När vi sedan systematiskt gick igenom innehållet markerade vi de
meningsbärande enheterna med den temasiffra som enheten representerade.
Det tredje steget innebär en abstrahering av innehållet, under detta steg utförs en kondensering där koden omvandlas till en innebörd (Malterud, 2009). Fokus bör ligga på det material som forskaren anser har meningsbärande enheter, dessa bör även grupperas (a.a.). Kunskapen ska abstraheras för varje kods gruppering (a.a.). Inom varje framtagen kategori bör innehållet kondenseras med bland annat en abstraherad beskrivning och möjligtvis relevanta citat (a.a.). I samband med citaten bör forskaren reflektera kring citatens innebörd samt vad resultatet i sig reflekterar (a.a.). Relevanta och sammanfattande citat som upplevdes besvara och förenkla analysen av frågeställningarna. Det slutliga och fjärde steget består av en sammanfogning av de utplockade enheterna (a.a.). Det vill säga en
sammanfattning av textens innebörd för att forskaren i sin tur ska kunna avgöra huruvida helheten fungerar och på så vis är relevant (a.a.). Även detta steg genomfördes i vår tematiska analys.
4.4. Validitet och reliabilitet
Inom de respektive ansatserna, de kvalitativa och kvantitativa, brukas som tidigare nämnt varierande insamlingstekniker för att i sin tur besvara studiens syfte
(Bryman, 2018). De olika teknikerna har självfallet sina styrkor och brister (a.a.). För att i sin tur kunna förklara datainsamlingens genomgång och utförande brukas måtten validitet och reliabilitet (a.a.). Alla forskare strävar vanligtvis efter
maximal reliabilitet och validitet, då detta innebär en möjlig generalisering av forskarens resultat (a.a.). Dock finns det skillnader på validiteten och reliabiliteten när det kommer till kvalitativ respektive kvantitativ ansats. Inför den kvantitativa ansatsen diskuteras och problematiseras validiteten och reliabiliteten innan datainsamlingen (a.a.). Datainsamlingsmetoden väljs oftast utifrån reliabiliteten och validiteten inom den kvantitativa ansatsen (a.a.). Inom den kvalitativa
ansatsen har forskaren vanligtvis reliabiliteten och validiteten i åtanke under hela forskningsprocessen (a.a.). Validiteten och reliabiliteten är särskilt viktigt
beträffande datainsamlingen och analysen inom den kvalitativa metoden (a.a.).
Validitet innebär att forskaren mäter det som är relevant till studiens syfte och frågeställning (Bryman, 2018). Det läggs oftast mycket tyngd på att forskaren faktiskt brukar sina tekniker på ett korrekt vis och vid rätt tillfälle (a.a.). Forskaren
ska även i sin tur kunna besvara resultatens giltighet när det kommer till situation och population (Bryman, 2018). Reliabilitet innebär att det som forskaren avser att mäta faktiskt mäts på ett tillförlitligt vis (a.a.). För att få hög reliabilitet på studien krävs det noggrannhet när det kommer till forskarens mätartekniker (a.a.). Exempelvis bör forskaren undersöka individers IQ vid en studie om intelligens, inte deras hårfärg. Viktigt att beakta är även att en hög reliabilitet inte
nödvändigtvis försäkrar hög validitet, samtidigt som en hög validitet kräver en hög reliabilitet (a.a.). Denna studiens reliabilitet och validitet diskuteras i avsnitt 6.2 under metoddiskussion.
4.5. Etiska aspekter
Denna studie behövde inte etikprövas av Etikrådet eftersom den inte innehåller känsliga uppgifter enligt deras bestämmelser, dock har de etiska aspekter ändå hafts i åtanke vid genomförandet av studien. De etiska aspekterna är viktiga att beakta vid forskning, särskilt när studien omfattar känsliga uppgifter som berör individer (Forsman, 1997). Forsman (1997) nämner bland annat att bandspelare vid intervjuer kan avskräcka den som blir intervjuad, dock poängterar hon även att reliabiliteten ökar vid användningen av bandspelare då dokumentationen blir mer specifik. Då bland annat intervjuer brukas som arbetsmetod i denna studie är det särskilt viktigt att ha detta i åtanke. På grund av detta bad författarna de
intervjuade personerna om tillstånd för inspelning innan intervjuns start. Vid forskning är det viktigt att förhålla sig till fyra krav: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Bryman, 2018). Informationskravet innebär att forskaren måste informera de individer som deltar i studien om dess syfte och innehåll (a.a.). Samtyckeskravet innebär att individerna som deltar själva bestämmer över sitt deltagande (a.a.). Konfidentialiteten ska också beaktas genom att de medverkande individernas personuppgifter anonymiseras och hålls utom räckhåll för obehöriga (a.a.). Slutligen innebär nyttjandekravet att de insamlade uppgifterna enbart får brukas för att uppnå studiens mål (a.a.).
Vi har förhållit oss till de olika kraven genom att muntligen informera intervjupersonerna om vår studie och dess syfte innan intervjuns start. Intervjupersonerna har valts att anonymiseras med anledning av
konfidentialitetskravet och då det inte fanns något direkt syfte med att namnge dem. När författarna tog kontakt med intervjupersonerna informerades dem om samtyckeskravet samt att deltagandet är frivilligt och kan avbrytas när som helst. För att bekräfta samtyckeskravet och informationskravet medtogs det ett
informationsbrev och en samtyckesblankett till intervjuerna. Intervjupersonerna fick först läsa igenom informationsbrevet och sedan skriva under
samtyckesblanketten om de samtycker till intervjun. De blev även informerade om studiens ändamål och nyttjande, det vill säga vad studien förväntas att omfatta samt var den förväntas att publiceras. Informationsbrevet och
samtyckesblanketten finns bifogade som bilaga 3 och 4. Gällande enkäterna som Polismyndigheten genomförde på de aktuella adresserna vid det område som studeras för att mäta metodens framgång innehar vi inga känsliga uppgifter om materialet, såsom deltagarnas personuppgifter. Brottsstatistiken om olaga intrång och skadegörelser som utgör material i vår studie är offentliga data och kan begäras från Polismyndigheten.
Studien kommer att publiceras på Malmö universitets hemsida samt delas ut till UC Syd och de intervjuade. Vi har valt att censurera namnet på området samt adresserna som vi studerar då risken finns att studien kan bidra till en negativ bild av området och därmed en stigmatisering ifall området benämns. Stigmatisering av ett område kan leda till att människor flyttar därifrån, ekonomiska förluster och sin tur en ökad kriminalitet (Nouri, 2014). Konfidentialitetskravet har beaktats gällande enkätundersökningen genom att området har censurerats för att försäkra oss om att de boende som har deltagit i enkäter inte känner sig utpekade genom att deras adresser eller område står utskrivet i denna studie. Den ursprungliga
brottsstatiken från Polismyndigheten innehåller namnet på de gator som
brottsanmälningarna skedde på och vi har då raderat gatunamnen när statistiken har redovisats i studien.
4.5.1. Hantering av data
Under intervjuförfarandet brukade vi, som tidigare nämnt, telefonen för att spela in intervjuerna. Båda författarnas telefoner var inställda på flygplansläge för att undvika att någon obehörig får åtkomst till materialet. Efter intervjun överfördes inspelningen från telefonen till datorn och raderades från telefonen samtidigt. Det är enbart författarna som har tillgång till datorerna och ingen annan känner till lösenordet. Då det även antecknades under intervjuförfarandet kommer dessa anteckningar att pappersstrimlas när de längre inte är aktuella för studien. Då intervjupersonernas underskrift finns på samtyckesblanketterna kommer även dessa att pappersstrimlas och istället scannas och lagras på USB-stickan. Övrigt material, såsom transkriberingen av intervjuerna och brottsstatistiken, kommer att lagras på en USB-sticka under studiens period. Denna sticka förvaras säkert hemma hos författare 1. Vid studiens slut kommer allt material att raderas från USB-stickan.
5. RESULTAT
5.1. Brottsstatistik
Figur 1. Diagram över förändringen av anmälningar för olaga intrång och skadegörelse vid de tre
aktuella adresserna. 0 5 10 15 20 25 30 2014 2015 2016 2017
Brottsstatistik olaga intrång och skadegörelse
5.1.1. Olaga intrång
Gällande brottsstatistiken över olaga intrång (se figur 1) vid de tre adresser som studeras visar den en anmälan för olaga intrång år 2014 i januari månad.
Ytterligare en anmälan gjordes år 2015 under oktober månad och en år 2016 i februari månad. Det sker dock en markant höjning av polisanmälningar berörande olaga intrång år 2017, då det totalt registrerades tolv anmälningar. Varav de nämnda tolv anmälningarna skedde tio av dem i januari månad och två av dem i februari månad och de resterande månaderna år 2017 har det inte rapporterats några anmälningar för olaga intrång. Dessa resultat kan bland annat antyda att brottstypen har en faktisk reducering eller att anmälningsbenägenheten har minskat, se avsnitt 5.1 för vidare diskussion.
5.1.2. Skadegörelse
När det gäller brottsstatistiken över skadegörelse (se figur 1) vid de tre adresser som studerats tyder den på att det år 2014 enbart anmäldes en skadegörelse. År 2015 rapporterades det totalt åtta polisanmälningar för skadegörelse vid de tre adresserna. Det sker en markant höjning år 2016 då totalt 25 stycken
polisanmälningar registrerades gällande skadegörelse. År 2017 rapporterades totalt nio anmälningar – sju stycken i januari och två i maj. Månaderna därefter år 2017 har det inte registrerats några anmälningar för skadegörelse. Återigen kan även dessa resultat bero på en faktisk reducering av skadegörelser vid adresserna eller en minskad anmälningsbenägenhet, se en vidare diskussion på avsnitt 5.1.
5.2. Polismyndighetens enkäter
5.2.1. Utsatthet för brott
Figur 2. Diagram som visar resultat från Polismyndighetens enkäter.N=43 (2017) N=48 (2018)
Enkätundersökningen som utfördes 2017 hos de boenden som var drabbade av ungdomars trapphäng visade på att 28% av de tillfrågade uppgav att de någon gång blivit utsatta för brott (se figur 2). Vid 2018 års undersöknings uppgav 39,5% "ja" på frågan om utsatthet för brott. En betydande ökning för utsatthet för brott kan konstateras mellan de två åren, dock fanns det som tidigare nämnt ingen
tidsbegränsning rörande frågan vilket försvårar jämförelsen mellan åren. Detta motsvarar en ökning på cirka 41% vilket är en relativt stor ökning men en bör även ha i åtanke att svarsfrekvensen är låg.
Figur 3. Diagram som visar resultat från Polismyndighetens enkäter. N=12 (2017) N=19 (2018)
En följdfråga till utsatthet för brott ställdes som gällde huruvida brottet har skett i de boendes närområde. Det var endast de som svarade ”ja” på förgående fråga som även besvarade denna fråga. På följdfrågan svarade 26% svarade år 2017 och 29% svarade ja året därpå (se figur 3). En liten ökning uppvisades mellan åren men inte lika markant som vid frågan om utsatthet för brott.
5.2.2. Upplevelse av otrygghet
Figur 4. Diagram som visar resultat från Polismyndighetens enkäter. N=43 (2017) N=48 (2018)
Polisen frågade de boende om de har sett eller varit med om något i deras närområdet som gjort att de känner sig otrygga. År 2017 uppvisades en relativt hög siffra för svarsalternativet ja, vilket var 84%. Men till 2018 års undersökning hade det skett avsevärd minskning då 48% uppgav att de hade sett eller varit med om något som gjort att de känner sig otrygga.
