Malmö högskola
LärarutbildningenULV-projektet
Examensarbete
15 högskolepoäng
Har grundskolan kompetenta lärare?
Has the compulsory school competent teachers?
El Mahi Salmi
Lärarexamen 270 hp
Naturvetenskapligt ämnesområde 2010-01-27
Examinator: Haukur Viggosson Handledare: Elisabeth Söderquist
Sammanfattning/Abstract
Har grundskolan kompetenta lärare? Jag har sökt svaret på den fråga i ett antal myndighetsdokument, främst från regeringskansliet, Skolverket, Högskolverket och i forskningsrapporter. Jag har också genomfört en enkätundersökning om vilka egenskaper som kännetecknar en kompetent lärare. En del lärare har brister i sin utbildning, antingen saknas pedagogisk utbildning (lärarhögskola) eller ämneskunskap och i värsta fall både och. Lärarutbildningen har svårt att attrahera de mest begåvade med social kompetens. Utbildningen har kritiserats för sin brist på kvalitet. Politiker, både centralt och lokalt, har genom sina beslut inte alltid underlättat, utan ibland försvårat för lärare att göra ett bra arbete. Lärarna kan bli bättre men det förutsätter ett bättre stöd från politikerna.
Nyckelord: Lärarnas egenskaper, lärarutbildningen, skolans styrning, grundskolan och eleverna, politikernas roll.
Innehållsförtecknig
1. Inledning……….4
2. Syfte och frågeställning………...4
3. Hypoteser………....5
4. Samhällets förändring de senaste 50 åren………...5
5. Skolans förändring de senaste 50 åren………..…. 8
6. Fakta om grundskolan……… 11
7. Skolans mål och styrning………..11
7.1 Grundskolans styrdokument………11
7.2 Hur har 90-talets skolreformer påverkat eleverna?...14
7.3 Hur har 90-talet skolreformer påverkat lärarna?...17
7.4 Skolans styrning och ledning i kommuner som har en bra skolverksamhet...18
8. Kvaliteten på lärarutbildningen……….... 19
9. Nya lärarutbildningen 2001……….…. 21
10. Lärarnas egenskaper………25
11. Behöriga lärare………28
12. Elevernas inställning till grundskolan……….29
13. Lärarnas inställning till grundskolan………...30
14. Skolans och lärares förmåga att leva upp till de krav som uppdragsgivaren, staten, ställer………31
15. Metod………...34
16. Resultat………35
17. Diskussion och slutsatser……….39
Referenser………..42
Bilagor………...45 1. Kommunernas kostnad per elev.
2. Enkät. Vad anser lärare om målen i läroplanen, kursplanen och nationella betygskriterier?
3. Enkätundersökning – ämneslärare. 4. Enkätundersökning – modersmålslärare. 5. Enkätundersökning – elever.
6. Ämneslärarnas mest uppskattade egenskaper hos en lärare. 7. Modersmålslärarnas mest uppskattade egenskaper hos en lärare. 8. Elevernas mest uppskattade egenskaper hos en lärare.
9. Enkätformulär.
1. Inledning
Vem är lärare? Enligt Svensk ordbok och Svensk uppslagsbok: ”Person som yrkesmässigt ägnar sig åt undervisning mest i skola eller under skolliknande former.” Det är en definition som knappast täcker lärarnas alla arbetsuppgifter i dag. En arbetsuppgift som tar mer tid än för några årtionden sedan är att skapa en sådan arbetsmiljö i klassrummet så att undervisning möjliggörs. Andra och tillkommande arbetsuppgifter har samband med att Sverige har blivit mångkulturellt. Alla lärare måste vara beredda på att agera i ett mångkulturellt klassrum. Arbetsuppgifter som är mera tidskrävande än för 20 år sedan är bl.a. föräldrakontakter, värdegrundsarbetet, deltagande i olika gruppmöten samt att utarbeta de lokala kursplanerna. Det finns i ovan definition inte något krav på särskild utbildning än mindre på legitimation. Det är många lärare i den svenska grundskolan som har otillräcklig utbildning. En del saknar lärarbehörighet, andra som är behöriga lärare saknar didaktisk utbildning i det ämne de undervisar i. Läraryrket är dock ett reglerat yrke i Sverige. Det betyder att man måste kunna visa att man är behörig för att få fast anställning som lärare. Om man saknar lärarbehörighet får man endast vikariera som lärare i svensk skola. För att vara behörig som lärare måste man antingen ha en svensk lärarexamen utfärdad av universitet/högskola i Sverige eller ha ett behörighetsbevis utfärdat av Högskoleverket. En statlig utredning (Statens offentliga utredningar, SOU, 2008:52) föreslår i sitt betänkande legitimation och skärpta behörighetsregler, vilket också är namnet på utredningen. Det finns ingen lärare som kan vara bra lärare för alla tider, i alla kulturer, i alla religioner och under alla politiska förhållanden. Det är frågan om subjektiva bedömningar om vilka lärare ett samhälle behöver och vilka värdenormer som finns i samhället.
2. Syfte och frågeställning
Syftet med examensarbetet är att svara på frågan: ”Har grundskolan kompetenta lärare?
Syftet med enkäten är att ge exempel på vad ett antal lärare och elever tycker är bra egenskaper hos en lärare och i vilken utsträckning grupperna har samma uppfattning.
3. Hypoteser
Jag har antagit att det är ett antal faktorer som till största delen påverkar om vi har kompetenta lärare i grundskolan. Dessa faktorer är: Samhällets förändring de senaste 50 åren, det svenska skolsystemets förändring de senaste 50 åren, skolans mål och styrning, kvaliteten på lärarutbildningen, lärarnas egenskaper, elevernas inställning till grundskolan, lärarnas inställning till grundskolan samt skolans och lärares förmåga att leva upp till målen som staten satt.
4. Samhällets förändring de senaste 50 åren.
Det svenska samhällets förändring/utveckling under de senaste 50 åren har skett i accelererande tempo. En förutsättning har varit successivt växande ekonomiska tillgångar och kunskapsmassa samt ett demokratiskt styrelsesätt. Under åren 1970-2008 ökade den indexerade volymutvecklingen på bruttonationalprodukten, BNP, (BNP = värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land) från 100 till 303. (Statistiska centralbyrån, SCB) Under åren 1992 - 2007 har andelen med enbart förgymnasial utbildning halverats – från 33 % till 16 %. Andelen med eftergymnasial utbildning har under samma period ökat från 23% till 36 %. (SCB, Befolkningens utbildning) Att kunskapsmassan expanderat hänger samman med en utbyggnad av utbildningssystemet både vad gäller antalet utbildningar och studieår. Hösten 2008 fanns det 906 189 elever i grundskolan, 396 336 i gymnasiet. (Skolverkets snabbfakta) År 1997 var antalet studenter vid högskolorna ca.180 000 och 2008 var de 400 000. (Högskoleverket, Utbildningsstatistisk årsbok). År 2008
kostade den ordinarie grund- och gymnasieutbildningen nästan 114 miljarder kronor (SCB) och för högskolorna 49,5 miljarder kronor. (Högskoleverket, Årsrapport 2009) De studieekonomiska villkoren har förbättrats så att nu har hela befolkningen tillgång till utbildningens alla nivåer, vilket utnyttjas i allt större omfattning . Åren 1965 - 2008 har CSN totalt betalat ut 180 miljarder kronor i studiestöd (Centrala studiemedelsnämnden, CSN).
Världen ha krympt och nationalisering har för Sveriges del efterträtts i tur och ordning av regionalisering (Norden) och europeisering (EU) för att slutligen bli globalisering. Den har bidragit till en ökad rörlighet av jordens befolkning, vilket har påskyndats av politiska förändringar, krig och tyranni. För Sveriges del har det inneburit att befolkningen 2003 till drygt 20 % utgjordes av invandrare (970 000) och deras barn (870 000) och att Sverige har blivit ett mångkulturellt samhälle. (SCB, Pressmeddelande nr. 2005:022) Många invandrare har bosatt sig i stora städer, och det gäller även ensamkommande barn. I Malmö utgörs befolkningen till 38 % av invandrare och deras barn. 1995 var motsvarande siffra 25 % . (Malmö stad, Statistik, 2007) Under 2008 invandrade 101 000 inkl. svenska medborgare men exkl. andra nordiska medborgare. (SCB, Befolkningsstatistik) Generellt sett har integreringen av invandrare misslyckats i Sverige. Invandringen har koncentrerats till vissa orter och bostadsområden. Trångboddhet, arbetslöshet och beroendet av försörjningsstöd är vanligt bland invandrare. Många har bristande kunskaper om hur det svenska samhället fungerar och känner sig isolerade. Det är förhållanden som invandrarbarnen bär med sig till skolan. Läsåret 2007/08 fanns det 155 210 elever i grundskolan med annat modersmål än svenska. dvs. 16 % av grundskolans elever. Läsåret 1978/79 var motsvarande siffra 8 %. Antalet nyanlända invandrarelever med placering i årskurs 8 och 9 var 1 172 år 2008. Indikationer pekar på att det blir flera 2009. Dessa elever får i allmänhet undervisning avskilda från andra elever. År 2007 fanns det modersmålsundervisning i 140 språk. Vanligaste språket var arabiska. (Skolverkets lägesbedömning 2009) Invandrarelever ställer krav på skolans materiella resurser och att lärarna skaffar sig nya kompetenser. I Sverige är ca. 17 % (2008) av alla barn (0-18 år) invandrare eller har invandrade föräldrar. (Pressmeddelande från SCB 2009:262) För Malmö är motsvarande siffra 48 %. (Malmö stad, statistik 2008) Ökad handel och ökat samarbete inom olika bilaterala och internationella organ har fört jordens länder närmare varandra och gjort dem mera beroende av varandra. Kunskap och idéer förflyttar sig blixtsnabbt via Internet mellan kontinenterna.
En följd av ”studentrevolutionen” 1968 och åren framöver var att alla maktapparater blev föremål för en våldsam kritik, i vart fall av de politiskt vänsterinriktade. Under 1970- och 1980-talet växte sig kritiken allt starkare mot den statliga och kommunala verksamheten. Man ansåg att det var svårt för medborgarna att finna rätt instans,
dessutom var de byråkratiska och odemokratiska. År 1985 tillsatte regeringen en ”Maktutredning”. Kommittén hade som uppgift att ge kunskaperna om den svenska demokratins villkor och om medborgarnas möjligheter att påverka sina levnadsvillkor. Kommittén presenterade sitt betänkande 1990 ”Demokrati och makt i Sverige.” (SOU 1990:44). Relationer mellan människor och människors relationer till myndigheter har förändrats och blivit öppnare och lättare. Allt fler beslut fattas på det lokala planet. Skolan är ett exempel på att regeringen flyttat många beslut från central nivå till lokal nivå. Demokrati och jämlikhet styr numera myndigheters relationer till medborgarna. Trots detta har människors tilltro till myndigheter och auktoriteter minskat, och man förbehåller sig rätten att ha en egen uppfattning. Dock tycker allmänheten att den svenska skolan är bra. (”Allmänhetens syn på skolan.”) Enkätundersökning beställd av Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund juli 2006.) Den sociala kontrollen har minskat och hindrar inte längre människor i samma utsträckning som tidigare att förverkliga sig själva. Detta har bl.a. inneburit en ökning av antalet skilsmässobarn. Antalet familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetar har lett till att tiden tillsammans med barnen minskat. År 1950 var drygt 1 300 000 s.k. hemmafruar medan siffran för år 2000 var drygt 200 000 (historia.se. portal för historiestatistik) Familjens förbättrade ekonomi har lett till nya och dyrare fritidsintressen för barnen. Verksamheter som huvudsakligen sker utanför hemmet kanske med undantag för datoranvändningen. Dessa aktiviteter konkurrerar med skolan om barnens tid. Mycket som i tidigare var klandervärt beteende är accepterat i dag, och det gäller även inom skolan. Skolan och lärares roll i samhället har förändrats. Inställningen till kunskaper är att de ständigt förändras. Lättheten att få tag i kunskaper, inte minst via Internet, parat med ett demokratiskt samhälle har relativiserat kunskapen och förändrat lärarens roll. Skolan har demokratiserats, vilket inneburit ett ökat elevinflytande. Elever accepterar inte längre auktoritära lärare utan kräver förklaringar och bevis i ett jämlikt klassrum. Lärare får elevernas respekt på grund av sitt kunnande och beteende inte för sin titel. Samhällets förändring har myndigheterna beaktat när man utformat Skollagen, Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklasser och fritidshem (Lpo).
5. Skolans förändring under de senaste 50 åren.
Lärarrollen har genom århundraden varit påverkad av den samhällsmiljö som lärare verkat i och så är det naturligtvis även i dag. Särskilt har de politiska och religiösa ledarna styrt skolverksamheten. I dagens svenska samhälle är det uteslutande politiker som bestämmer vilka mål som ska styra skolverksamheten. Det är riksdag och regering som har det övergripande ansvaret för skolverksamhet, högre utbildning och forskning. De bestämmer således vilka mål och riktlinjer som skall gälla för skoloverksamheten, universitet och högskolor. Tillsyningsansvar för skolverksamheten har Skolverket, Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten. För universitet och högskolor är det Högskoleverket . Visserligen finns det utanför politikersfären vetenskapsmän och intressegrupper som försöker påverka politikernas beslut, dock verkar det vara med begränsad framgång.
Under det senaste halvseklet har särskilt det socialdemokratiska partiet, som varit i regeringsställning 1932-76, 1982-1991 och 1994-2006, varit framgångsrikt i att förverkliga sin skolpolitik. År 1962 infördes grundskolan och år 1968 drev dåvarande regering igenom ett riksdagsbeslut om ett nytt integrerat gymnasium, och namnet gymnasium ändrades till gymnasieskola. Under perioden 1962 – 1971 avskaffades tekniska gymnasier, handelsgymnasier, flickskolor, realskolor, tvååriga fackskolor samt yrkesskolor och med förändrat studieinnehåll integrerades de i den nya gymnasieskolan. Nya läroplaner infördes 1969, 1980 och 1994. År 1991 drev regeringen igenom att kommunerna ska vara huvudmän för ungdomsutbildningen. (Proposition 1990/91:18 Fr.o.m. läsåret 1995/96 omfattar gymnasieskolan 16 nationella program, och alla är treåriga. Alla program ger allmän behörighet till universitet och högskolor. Många kritiker av nuvarande gymnasieskola menar att skolan i allt för hög grad inriktar sig på teoretiska studier till nackdel för yrkesutbildningen.
Under lågkonjunkturen i Sverige på 1990-talet minskade staten och kommunerna de ekonomiska anslagen till skoloverksamheten samtidigt som eleverna blev fler – 1991/92 878 000 och i början av 2000-talet drygt en miljon. I grundskolan minskade resurserna per elev, som andel av BNP per capita, från 34 % till 24 % mellan 1991 och 2000 (Organisation for Economic Co-operation and Development, OECD).
Antalet obehöriga lärare steg från 7,2 % 1995/96 till 17,2 % 2003/04. (”Lärartäthet, lärarkvalitet och arbetsmarknaden för lärare”, 2007:5. Rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.) År 1988 presenterades utredningen ”En förändrad ansvarsfördelning och styrning inom skolområdet.” (SOU 1988:20) Utredningen rekommenderade regeringen att öka det lokala bestämmandet och på så sätt få öka effektivitet och kvalitet i skolverksamheten. I proposition ”Skolans utveckling och styrning” 1988/89:4 anger regeringen riktlinjer för ansvarsfördelningen och skolans styrning. Även om många beslut i skolfrågor skulle decentraliseras skulle regeringen och riksdagen genom målstyrning, uppföljning och utvärdering kontrollera verksamheten. I en regeringsrapport ”Ett resultatorienterat uppföljningssystem för skolsektorn.” (Departementsskrivelse, Ds. 1991:43 s. 10) beskrevs tre fundamentala krav på fungerande resultatsystem nämligen ”Ett reellt utrymme för lokala beslutfattande måste ske. Staten måste klargöra målen och inriktningen för verksamheten samt formulera krav på resultat. Ett uppföljnings- och utvärderingssystem måste skapas som fungerar som instrument för verksamhetsutveckling och styrning.” Arbetet med departementsskrivelsen blev vägledande för arbetet med proposition 1990/91:18 ”Ansvar för skolan” som behandlade skolans styrning. Det lokala självbestämmandet skulle öka och medborgarnas skulle få ett ökat inflytande. Det operativa ansvaret för skolverksamheten skulle överlåtas till kommunerna. Den centraliserade styrningen av skolverksamheten med detaljerade direktiv och anvisningar skulle slopas och ersättas med målstyrning med uppföljning och utvärdering. Huvudmannen, dvs. kommunen, skulle inte ingripa i metodiska eller pedagogiska frågor utan dessa skulle skötas av rektor och lärare. Ansvaret och befogenheter flyttades från staten till kommuner, rektorer och lärare. Skolsystemet förändrades under 90-talet från ett av världens mest centraliserade till ett av de mest avreglerade. (se bl.a. Lundahl, Lisbeth ”From centralisation to decentralisation.”) Regeringens uppfattning var att verksamheten skulle bli effektivare om lokala politiker som kände till de lokala förhållandena fattade besluten. Statens övergripande styrning och kontroll skulle vara oförändrad genom att riksdag och regering angav målen, kontrollerade verksamheten och utbildningen av lärare samt tilldelade kommunerna ekonomiska resurser. Numera är inte pengarna från staten ”öronmärkta” till skolverksamheten utan ingår i den klumpsumma (skatteutjämningsbidraget) som staten tilldelar kommunerna. I bilaga 1 finns
kommunernas kostnad per elev och kostnad per elev efter folkmängd i kommunen. Skolverket har 1996 studerat variationer i kostnader för kommuner och funnit att fem faktorer har stor betydelse för skolbudgeten nämligen hur tätbefolkad kommunen är, andelen barn i kommunen med utlandsfödda föräldrar, politisk majoritet i kommunalfullmäktige, skolstorlek och skattekraft. Kritiker har menat att det inte går, om kommunerna är huvudmän för skolan, att uppfylla skollagens 1 kap. 2 § att utbildningen ska vara ”likvärdig varhelst i landet den anordnas”. OECD-genomsnittet för utbildningskostnadernas andel av BNP år 2006 var 5,7 procent och för Sverige 6,3 procent.
Socialdemokraterna har inför valet 2010 signalerat att de kommer att presentera en ny skolpolitik och Alliansen dvs. Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, håller på att genomföra sin skolpolitik, och de olika förslagen har kommit olika långt i lagstiftningskedjan (nov. 2009). Den nya skollagen (Ds 2009:25) har varit ute på remiss. ”Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan” (SOU 2007:28) är underlag för regeringens proposition 2008/09:87, nya läroplaner för skolan. Propositionen innehåller riktlinjer för utformningen av läroplaner för grundskolan. Läroplanerna ska innehålla övergripande mål och riktlinjer samt kursplaner. Kursplanerna ska kompletteras med föreskrifter om kunskapskrav. För årskurserna 3, 6 och 9 ska finnas nationella kunskapskrav och obligatoriska nationella ämnesprov. Kursplanerna är bindande föreskrifter för lärarna. De lämnar dock utrymme för en lokal och professionell tolkning. Regeringen beslutar om kursplaner. Regeringen har gett skolverket i uppdrag att skriva förslag till nya kursplaner för grundskolan. (Pressmeddelande 29 januari 2009, Utbildningsdepartementet) Regeringen har också överlämnat proposition 2008/09:199 ”Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan” till riksdagen. En särskild utredare ska utreda kombinationen, anställning och studier, inom ramen för gymnasieskolan s.k. lärlingsutbildning. Regeringens direktiv 2009:70. Regeringen tillsatte på sommaren 2007 en utredning om lärarutbildningen som skulle redovisas den 15 september 2008. ”Utredningen om en ny lärarutbildning ” har överlämnat sitt betänkande till regeringen under namnet ”En hållbar lärarutbildning” (SOU 2008:109) . Lärarutredningen fick också i tilläggsdirektiv (Direktiv 2007:117 och 2008:21) i uppdrag att lämna ett förslag till statligt auktorisationssystem och förslag
till behörighetsregler för lärare. Resultatet publicerades (26 maj 2008) i ett särskilt SOU 2008:53 med namnet ”Legitimation och skärpta behörighetsregler”
6. Fakta om grundskolan
Skolverket ger följande fakta om grundskolan. Hösten 2008 fanns det 126 742 anställda som arbetade i skolverksamheten varav 88 824 tjänstgjorde på grundskolan. 85,4 % av lärarna (heltidstjänster) hade pedagogisk högskoleexamen dvs. lärarutbildning. OECD-länderna har genomsnittligt 16,0 elever per lärare jämfört med Sverige som har 12,3 elever per lärare. (OECD. Indicators 2009) 906 189 elever gick i grundskolan varav 155 210 med annat modersmål än svenska. Ca. 9 % av eleverna gick i fristående skolor. Det fanns 4 755 grundskolor. Kostnaden för grundskolan var 77.9 miljarder kr 2008, vilket motsvarar 60 % av den totala kostnaden för skolverksamheten. Kostnader per elev var i genomsnitt 83 600 kr. (Skolverkets snabbfakta 2008/09)
7
.
Skolans mål och styrning
7.1 Grundskolans styrdokument
Staten styr skolan övergripande genom skollagen (Svensk författningssamling, SFS, 1985:1100). Ett komplement till skollagen är Grundskoleförordningen (SFS, 1994:1194), som är ändrad ett antal gånger under åren 1995-2008 och som huvudsakligen innehåller organisatoriska och administrativa ramar för skolverksamheten samt Läroplan Lpo 94, som behandlar innehållet i skolverksamheten. Skolverket har kontinuerligt följt upp elevernas måluppfyllelse av Lpo 94 med betoning på hur de uppfyller värdegrundens krav men under senare år har kunskapskontrollen ökat. I proposition ”Ansvar för skolan” infördes principerna för skolans styrning. Staten ska styra skolan genom att ange målen och vilka resultat som ska uppnås. Läroplansarbetet överläts åt en särskild kommitté – Läroplanskommittén som i sitt betänkande ”Skola för bildning” (SOU 1992:94) gav sina förslag. Mål- och resultatstyrning innebär enligt kommittén att skolans inte behöver detaljstyras av statliga förordningar utan av statens uppsatta målen. Kommuner, rektorer och lärare får organisera och lägga upp skolverksamheten. Man kan också uttrycka det som en balans mellan de folkvaldas och de professionellas inflytande i skolan. I regeringens proposition 1992/93:220 om ny
läroplan skrev regeringen: ”Klara och definierade mål och krav från staten skall ge den ram inom vilken den enskilda kommunen och ytters skolpersonalen har frihet att välja arbetsformer och prioritering” (s. 27) I läroplanen (Lpo 94) är målen av två slag: Mål att sträva mot, som anger en önskad kvalitetsutveckling medan målen att uppnå anger vad elever minst ska ha uppnått när de lämnar skolan, dvs. i årskurs 9. Lpo 94 anger mål, riktlinjer och resultatkrav medan rektorer och lärare utformar innehåll och arbetssätt i samråd med eleverna. Lpo 94 ger dock riktlinjer för lärarnas arbete såsom saklighet och allsidighet i undervisningen, respekt för personlig integritet och elevernas individuella förutsättningar. I Grundskoleförordningen och Lpo 94 anges att eleverna ska ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Av Skolverkets rapport ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer” 2009, framgår att många lärare i grundskolan upplevt decentraliseringen som krävande, att arbetsbördan vuxit och att det lokala arbetet med konkretisering av undervisningsmål tagit tid från undervisningsplanering samt att de inte har tillräckliga resurser för att uppfylla målen. Många lärare har lågt förtroende för både centrala och lokala politiker och Skolverket. Ett stort antal av lärarna var dock positiva till att de fått större möjligheter att själva utforma undervisningen. Av lärarattitydundersökningarna 1997 och 2006 framgår att lärarna är kritiska till den kommunaliserade skolan och Lpo 94 och anser att föregångaren var bättre. Den mest positiva gruppen var eleverna. Staten följer upp och utvärderar skolverksamheten. Staten har till sitt förfogande tillsyningsmyndigheter, främst Skolverket och Skolinspektionen. Staten beslutar om lärarutbildningen och tilldelar kommunerna ekonomiska bidrag, som numera ingår i den klumpsumma som kommunerna tilldelas dvs. skatteutjämningsbidraget. Detta har bl.a. lett till att vissa kommunerna har sänkt ambitionsnivån för skolverksamheten.
Ansvar för och mottagare av grundskolans styrdokument.
Dokument Övergripande Direkt Riktar sig Rör vem ansvar ansvar till
_________________________________________________________________
Skollagen Kommunen Rektor Huvudman Skolverksamhet Rektor
Lärare
Läroplanen Kommunen Rektor Rektor Rektor Lärare Lärare Elever
Kursplan och Kommunen Lärare Lärare Lärare betygskriterier elever
(Beskrivningen från SOU 2007:28, s 402)
Det är nästan omöjligt att värdera alla olika faktorer som kan tänkas ha påverkat utfallet av kommunaliseringen av skolan. I Kunskapsöversikten ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?” konstaterar forskarna ”att de ökade resultatskillnaderna tidsmässigt sammanfaller med de genomgripande förändringar av det svenska skolsystemet som genomfördes under början av 1990-talet”. (s. 15) Flera forskare påpekar att reformens intentioner inte är samma sak som dess resultat. Kunskapsöversikten (Rothstein, 1986, Sundberg, 2005, rönnberg, 207)
Utredningen om mål och uppföljning i grundskolan ”Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan” (SOU 2007:28) har analyserat orsakerna bakom svårigheterna att genomföra Lpo 94. Lpo 94 och de centralt framtagna kursplanerna är bindande för rektorer och lärare. Utredarna menar att de som ska arbeta med dessa instrument inte förstår dem. Vidare anser utredaren att det finns oklarhet i ansvarsfördelningen mellan lokal och central nivå i användandet av dem och att det i målen och kursplaner finns för många mål. Allt för mycket flyter ihop i läroplanen och de
centrala och lokala kursplanerna. ”Det kan konstateras att läroplanens mål helt eller delvis har upprepats med oförändrad abstraktionsnivå i kursplaner i flera ämnen. Därutöver kan man med stöd av utvärderingar och samtal med lärare konstatera att målmängden i flera kursplaner inte står i relation till undervisningstiden som anges i timplanen.” (s 14) Utredaren menar att kursplanerna är för abstrakta och på gränsen till flummighet. ”Opreciserade och allmänt formulerade uttryck som t.ex. utveckla förmågan att reflektera kring och ta medveten ställning till olika alternativ för resursanvändning utifrån ett ekologiskt tänkande”. (s 13) Många exempel finns. Ett annat problem är att det finns ”mål att uppnå” som har blivit ett informellt betygskriterium för betyget godkänt. Det finns inte något riksdags- eller regeringsbeslut på att skolorna ska utforma lokala kursplaner, men Skolverket har i sina dokument signalerat att man ska göra det. De centrala kursplanernas otydlighet har, enligt utredaren, lett till att skolan styrs mera av läroböcker än av kursplaner. Utredaren kritiserar också det sätt på vilket staten införde mål- och betygssystemet och framför allt bristen på utbildning i lärar- och rektorsutbildningen. Sammanfattningsvis konstaterar utredaren: ”Min samlade bedömning kan - drastiskt uttryckt – sammanfattas så här: mål som rör normer och värde i Lpo 94 har fått genomslag i grundskolans undervisning, men det är kunskapsmålen från Lgr 80:s (Läroplan för grundskolan 1980) kursplaner eller tidigare läroplaner som i hög grad har påverkat kursinnehållet.” (s. 16) I Skolverkets rapport 2006:282 ”Lusten och möjligheten” redovisas en omfattande enkät till alla deltagande lärare i Skolverkets nationella utvärdering av grundskolans årskurs 9 (Nationell utvärdering 2003, NU 03). I rapporten ingår också frågeställningar om läroplanen, kursplaner och nationella betygskriterier – bilaga 2.
7.2 Hur har 90-talets skolreformer påverkat eleverna?
Internationella undersökningar har påvisat att grundskoleelevernas resultat har försämrats sedan mitten av 1990-talet. (Se avsnitt 14) Tidsmässigt sammanfaller det med att kommunerna blev huvudmän för skolverksamheten och en djup ekonomisk lågkonjuktur i Sverige, vilket ledde till att skolornas budget skars ned. I ”Vad påverkar resultatet i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer ”, som Skolverket publicerat 2009, har olika experter redogjort för både den svenska och internationella forskningen på området. Experterna har koncentrerat
analysen till fyra faktorer nämligen: Samhällsförändringar, Reformer, Resurser och Skolans inre arbete, som påverkar elevers resultat. Skolverket har på basis av experternas kunskapsöversikt, dvs. forskningsrapporter, valt att göra en ”Sammanfattande analys” och koncentrerat sin redogörelse till fyra utvecklingstendenser i den svenska grundskolan nämligen: Segregering, decentralisering, differentiering och individualisering, vilket Skolverkets publicerade 2009. Jag ska i korthet redogöra för Skolverkets skrivning vad gäller segregering, differentiering och individualisering. Decentralisering har jag skrivit om under avsnittet ”Skolans mål och styrning”. Sedan mitten på 1990-talet har ett stort antal friskolor startat och läsåret 2007/08 var det nio procent av det totala elevantalet som undervisades i dessa skolor. Under samma tidsperiod har boendesegrationen ökat. De studier som presenteras i Kunskapsöversikten menar att det är boendesegrationen som är en starkt bidragande faktor till att elever från ett boendesegregerat bostadsområde har sämre studieresultat än elever från andra bostadsområden. Det finns också ett visst stöd för påståendet att skolvalsreformen bidragit till skolsegregationen. (Skolvalsreformen 1992 innebär att friskolor tilläts starta och fick ta del av det kommunala ekonomiska stödet till skoloverksamheten och att elever har rätt att fritt välja skola.) Skolornas elevsammansättning har blivit alltmer homogen och lett till ökade skillnader mellan skolorna och skolornas studieresultat, vilket verifieras av betyg och internationella provresultat. Mellan åren 1998 och 2004 ökade skolsegregationen med 10 % med avseende på föräldrarnas socioekonomiska förhållanden, och det är främst föräldrarnas utbildningsbakgrund som påverkar deras barns betyg. (Skolverket. ”Vad händer med likvärdigheten i svensk skola?”, Rapport 2006:275) Även andra, mindre uppmärksammade, faktorer som påverkar elevers studieresultat har iakttagits bl.a. kamratpåverkan (kamrateffekten dvs. påverkan av kamraternas prestationer) och lärares förväntningar. Vilken betydelse har då segregeringen för elevernas resultat? Svaret är naturligtvis positivt för vissa, negativt för andra. Den som har friska svenska välutbildade sammanboende föräldrar som har bra arbete, goda inkomster och som bor i ett homogent villaområde, har kamrater från samma områden där man spenderar sin fritid med aktiva och intressanta fritidsintressen, går i en välutrustad privatskola med skickliga lärare där det är status att vara bra i skolan drar fördel av segregeringen. De som saknar allt detta har nackdelar av segregeringen. Detta har
bekräftats i Kunskapsöversiktens redovisning av olika svenska och utländska forskningsrapporter och Skolverkets rapporter.
En strävan från socialdemokratiska regeringar har varit att utforma skolan så att elevers resultat inte påverkas av klasstillhörighet. Frågan har bl.a. behandlats av SOU 1993:85 ”Ursprung och utbildning – social snedrekrytering till högre studier.” I Kunskapsöversikten beskrivs att, trots regeringarnas ambition till motsatsen, de klassmässiga skillnaderna i elevers studieresultat har ökat. Skolverket skriver i sin ”Sammanfattande analys” att ”Variationer mellan skolor har ökat och skolans sätt att organisera och genomföra undervisningen tyder på att en ny typ av differentiering och sortering har utvecklats inom den svenska grundskolan.” (s. 30) Som framgår av Skollagen (SFS 985:1100) och Lpo 94 ska skolan utformas efter de demokratiska värdena som bl.a. innefattar människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde och solidaritet med de svaga och utsatta. Stödet till de svaga ska i första hand ges inom den klass som barnet tillhör. Man ska betrakta olikheter hos eleverna som en tillgång i undervisningen. Integrering är således den bärande idén för hur man ska organisera stödet till de svaga. Antalet elever i skolan som fick särskilt stöd ökade under mitten av 1990-talet ungefär samtidigt som skolan kommunaliserades. Kommunaliseringen innebar bl.a. att kommuner, rektorer och lärare fick större frihet än tidigare att organisera verksamheten och att lägga upp undervisningen. En omfattande studier vid Göteborgs universitet (2007) visar att 40 % av eleverna födda 1982 och 1987 fick specialpedagogiskt stöd någon gång under sin skoltid. Den siffran ökade under 90-talet. Skolverket skriver i sin analys att ”skolan oftast hanterar elever i behov av stöd med särskiljande lösningar.” (s. 31) Skolverket redovisar att fyra av tio elever delas in i olika nivåindelade grupper i ett eller flera ämnen. I den obligatoriska skolan försvann nivåindelningen när Lpo 94 infördes men den verkar leva kvar i ny form. Skolverket påpekar att använder man nivåindelning ska den vara tillfällig annars kan s.k. inlåsningseffekter uppstå. En hypotes varför behovet av särskilt stöd ökat kan vara att skolans förmåga att anpassa undervisningen till elevernas behov har minskat. Det individuella arbetet har ökat i skolorna och eleverna lämnas ”ensamma” i större utsträckning än före Lpo 94. Många elever har svårt att klara detta fria arbetssätt, och konsekvensen kan då bli att läraren anser att eleven har behov av särskilt stöd. Skolverket anser att det ”framträder en tydlig tendens att
individualisera problemen i elevers skolsituation. Ofta förbises orsaker i skolmiljön och i stället ser skolor och lärare i många fall eleverna som de enda bärarna av problemen.” (s. 32)
Som vi sett ovan spenderar kommunerna mycket olika resurser på skolverksamheten. Tilldelar kommunerna skolor ekonomiska resurser efter elevernas behov och förutsättningar? Skolverket har studerat denna fråga och funnit att den ledande principen för resurstilldelningen är ”en summa per elev”. I de mest segregerade kommunerna är det endast 60 % som ger skolor extra resurser för att kompensera den socioekonomiska faktorn, och det är mindre belopp. Detta är anmärkningsvärt eftersom skollagen och Lpo 94 föreskriver att resurser ska ställas till förfogande för att tillgodose elevernas olika behov. Vad har detta för effekt på elever i behov av särskilt stöd? Den generella effekten av lärartätheten är svag, men den har större betydelse för elever som kommer från dålig socioekonomisk bakgrund. För i sammanhanget bra lärare kan i viss mån kompensera elevers socioekonomiska bakgrund. En studie visar på att rätt lärare kan höja elevers resultat med 10 – 15 %. Forskningen har visat att ”rätt” lärare har god kompetens inom det ämnesdidaktiska området. Se också avsnittet ”Lärarnas kompetens”.
7.3 Hur har 90-talets skolreformer påverkat lärarna?
Kommunaliseringen, nya läroplaner och kursplaner på 1990-talet har gett lärarna större frihet än tidigare att lägga upp undervisningen. Naturligtvis vore det bra om detta lett till stor mångfald av undervisningsmodeller men i Kunskapsöversikten redovisas studier som pekar på mera ”generella och schabloniserade förändringar av undervisningsmönster - ökad individualisering i form av eget arbete och en förskjutning av ansvaret från lärare till elev” (Skolverkets ”Sammanfattande analys” ”s. 38) och föräldrar. Individualliserigen innebär att undervisning i den samlade klassen har fått ta allt mindre tid i anspråk. Läraren har fått en ny roll och arbetar mindre i den traditionella yrkesrollen med genomgångar och läxförhör. Mera tid ägnas åt att lägga upp och genomföra den individuella undervisningen, delta i olika lärargruppers sammanträden och arbete, föräldramöten och administration. Skolverket anser i sin analys att det ökande antalet individuella arbetsuppgifter har inneburit ”att sociokulturella faktorer som föräldrars utbildning och kulturella
kapital får allt större betydelse…..Sammantaget innebär dessa förändringar att eleverna i mindre omfattning får ta del av lärarens kompetens och speciella kunskaper. Eleverna är mer utlämnade till sig själva och sin egen förmåga att söka kunskap och uppnå målen. Lärandet har blivit ett individuellt projekt”. (s. 39) Sveriges kommuner och landsting (SKL) har rapporterat i positionspappret ”Psykisk hälsa, barn och unga” (2009) att ”23 % av eleverna i årskurs 7 – 9 uppger att de alltid eller oftast känner sig stressade i skolan. Andelen stressade elever är större bland flickor än bland pojkar”. (s. 12) Skolans sätt att lägga upp undervisningen kan ha bidragit till dessa resultat. Skolverket (2009) skriver i sin sammanfattande analys: ”Sammantaget visar forskningen på att förändringar i riktning mot mer eget arbete inte gynnar elevernas kunskapsutveckling.” (s. 41)
7.4 Skolans styrning och ledning i kommuner som har en bra
skolverksamhet
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har genomfört en analys av den övergripande styrningen och ledningen i kommuner vars grundskoleverksamhet är framgångsrik. (Grundskola 2009. ”Analys – öppen jämförelse. Konsten att nå resultat – erfarenheter från framgångsrika skolkommuner.”) Analysen pekar ut åtta framgångsfaktorer nämligen: Ledarskap, lärare, höga förväntningar, uppföljning och återkoppling, fungerande relationer, ansvars- och rollfördelning, särskilt stöd till elever och samsyn om mål. Med ledare avses de politiska ledarna, förvaltningschefen och rektorerna. Det är väsentligt att den politiska ledningen tar ett aktivt och engagerande ansvar för skolans resultat, att man inte ändrar mål och strategi för ofta, att det finns en tydlig rollfördelning mellan politiker och tjänstemän samt att de har ett förtroendefullt samarbete. Förvaltningschefens roll är att skapa goda förutsättningar för rektorernas arbete och att i ett gott samarbetsklimat leda verksamheten samt följa upp resultaten. Rektorerna tar och vill ta ett pedagogiskt ansvar med koncentration på läroplansuppdraget. Rektorsgruppen ska tillsammans med förvaltningschefen i ett dynamiskt samarbete ta ett gemensamt ansvar för hela kommunens skolverksamhet. Kommunen lyfter fram kompetenta lärare och arbetar aktivt för att få rätt kompetens på rätt plats. Ledningens syn är att alla lärare kan utvecklas, och de skapar ett klimat där det är möjligt att lyfta fram framgångsrika lärare och arbetssätt. Ledningen satsar på målinriktad kompetensutveckling, dvs.
utifrån verksamhetens behov och skapar utvecklings- och karriärtjänster. Ledningen uppmuntrar lärarna att lära av varandra genom olika nätverk, och man använder lärarnas kompetens på ett nytt sätt. Ledningen använder utmärkelser och stipendier för att göra duktiga lärare synliga och premierar dem med höga lönelyft. Kommunen signalerar att skolan är viktig och har höga ambitioner för skolverksamheten. Man ställer höga krav på politiker, lärare och andra tjänstemän samt goda resultat för eleverna. Man arbetar aktivt med attityder och värderingar. Skolorna har regelbunden uppföljning på klassnivå av kunskapsresultatet och hur man arbetar med värdegrundsfrågorna. Man använder dessa kunskaper som verktyg för skolutveckling. Det finns system för återkoppling av resultaten med krav på förbättringar. Politikerna engagerar sig i dessa frågor och för ut dem i bredare sammanhang. Kommunerna arbetar mycket med relationsfrågor inom skolan så att förhållandena präglas av respekt och goda kommunikationer bl.a. genom utbildning i ett gemensamt värdegrundsystem. Det anges tydligt vad man förväntar sig av olika befattningshavare och hur relationerna ska vara mellan dem. Man har ett gemensamt förhållningssätt i sina agerande utanför skolan. Kommunerna har en tydlig ansvars- och rollfördelning mellan politiker, tjänstemän och rektorer, som också uttrycker varje personalgrupps kompetens. Delegationsdokumenten anger tydligt ansvar och befogenheter samt inkluderar en skriftlig överenskommelse mellan förvaltningschefen och rektorerna att ett av deras mål är att förbättra elevernas resultat. Skolan har rutiner för att tidigt upptäcka elever som inte når målen och insatser för att vidta åtgärder. Målsättningen är att det särskilda stödet ska ges i klassrummet. Kommunens politiker över partigränserna och de anställda har en samsyn om skolverksamheten. Politikerna är öppna för verksamhetens behov.
8.
Kvaliteten på lärarutbildningen
Vilka lärare den svenska skolan får beror bl.a. på vilken utbildning de fått vid lärarhögskolan. Det har funnits och finns många olika uppfattningar om hur lärarkandidater ska utbildas, och det framgår bl.a. av nedanstående beskrivning. Lärarutbildningen har genom åren fått mycket kritik, och många menar att orsaken till nedgången i elevernas resultat sedan mitten av 1990 till stor del beror på de genomförda förändringarna i lärarutbildningen. (Skolverket, ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?”) Lärarutbildningen har i genomsnitt reformerats
vart tionde år sedan 1945. Detta hänger samman med en rad faktorer bl.a. den kritik som har riktats mot lärare och lärarutbildningen, inte minst i dagspressen och av politiker. Kritikens inriktning från menige man har oftast varit att skolan är normlös, slapp och att förhållandena i klassrummen är kaotiska. Andra har inriktat sin kritik på att lärarutbildningen är oakademisk och saknar forskningsanknytning och att den inte är särskilt relevant för läraryrket. Samhället har under de senaste 50 åren genomgått stora förändringar både när det gäller materiella ting och värdegrunder. De genomgripande skolreformerna under perioden, samhällsförändringarna och kritiken har fångats upp av politiker, vilket lett till en rad utredningar, rapporter, utvärderingar osv. och som varit underlagt för beslut i riksdagen om en förändring av lärarutbildningen. Återkommande kritik har varit lärarutbildningens brist på forskningsanknytning, svårigheten att integrera ämnesstudier och de yrkesinriktade delarna och att integrera den teoretiska delen med lärarkandidaternas praktik. Bortsett från den ständiga kritiken att lärarutbildningen inte är forskningsanknuten kan man under åren se olika trender i utbildningen. ”När Skolkommissionen på 1940-talet tog sig an frågan var det psykologi som sågs som den grundläggande vetenskapen för lärare (SOU1952:33). 1960 års lärarutbildningssakkunniga förordade emellertid åter i slutet av 60-talet pedagogik (med en undervisningsteknologisk anstrykning) som den vetenskapliga grunden (SOU 1965:29). På 80-talet ersattes detta av en tilltro till didaktik som lärarutbildningens vetenskapliga bas ( SOU 1978: 86 och Carlgren 1994). (Enligt Carlgren, Ingrid , och Marton, Ferenc, Lärare av i morgon, s. 95, 2001)
1968 blev utbildningarna för klass- och ämneslärare sammanförda i lärarhögskolor. Det provår som fanns för lärarkandidaterna avvecklades. Lärarhögskolorna blev 1977 en del av universitetssystemet. År 1988 avvecklades klass- och ämneslärarutbildningen och ersattes med grundskollärarutbildningen. Därmed skapades en gemensam lärarutbildning för hela grundskolan, grundskollärarlinjen, som ersättning för de tidigare klass- och ämneslärarutbildningen för årskurserna 1-3 och respektive 7-9 och en särskild gymnasielärarlinje. Under 90-talet förändrades skolan radikalt, vilket också gällde läraruppdraget och lärarrollen. För lärarutbildningens del innebar det en översyn av grundskolelärarutbildning som infördes 1988. Regeringen uppdrog 1989 åt Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ, nuvarande Högskoleverket)) att genomföra en utvärdering av utbildningen.
UHÄ skriver i sin rapport att utbildningen i stort sett var ändamålsenlig, men man kritiserade den starka befattningsinriktade av utbildningen..
9. Ny lärarutbildning 2001
År 1997 tillsattes en parlamentarisk kommitté - Lärarutbildningskommittén (LUK) - som lämnade sitt slutbetänkande 1999, ”Att lära och leda.” (SOU 1999:63). På basis av betänkandet och egna överväganden utformade regeringskansliet en proposition som antogs av riksdagen och ledde till att en ny lärarutbildning startade 2001. Kommitténs slutats blev att en omfattande och genomgripande förnyelse av lärarutbildningen var nödvändig. Enligt kommittén har lärarutbildningen tre uppdrag som måste påverka hela utbildningen, nämligen att vara en högskoleutbildning, en yrkesutbildning och ett medel för staten att styra skolan. Lärarutbildningen ska vara mer flexibel ansåg man. Förskola, förskoleklass, skola, fritidshem och vuxenutbildningen behöver lärare som kan komplettera varandra och samverka. Lärarutbildningen ska utbilda en mångfald av lärare med många olika kunskapsprofiler, men den ska ha en gemensam kärna av kunskaper. Samspelet mellan teori och praktik i utbildningen ska utvecklas. I proposition 1999/2000:135 lade regeringen fram sitt förslag till reformerad lärarutbildning. Den nya lärarexamen skulle ersätta åtta av de befintliga lärarexamina. Den nya utbildningen skulle bestå av tre utbildningsområden: ett allmänt utbildningsområde (AUO) med de lärargemensamma momenten, ett utbildningsområde med inriktningar som angav lärarexamens profil och ett utbildningsområde med specialisering som kunde innebära fördjupning eller breddning av tidigare studier. Man införde också krav på ett examensarbete. Ett antal remissinstanser uttalade tveksamhet eller rent av en negativ inställning till kommitténs förslag. Inom lärarhögskolorna fanns en mycket blandad uppfattning. Ett antal universitet var helt negativa. De ansåg att begreppet allmän gemensam lärarkunskap behövde analyseras djupare, och det gällde även ”det förändrade läraruppdraget”. Många fakultetsnämnder ansåg att tiden för ämnesfördjupning var alldeles för liten. Vid utskottsbehandlingen i riksdagen diskuterades om regeringens förslag innebar en allmän sänkning av kraven på ämneskunskap, men utskottets majoritet ansåg att regeringens förslag låg i linje med den utveckling som pågick i skoland. De tvärvetenskapliga kurserna skulle göra lärarna bättre rustade för framtiden. Många debattörer om den nya skolan menade att
lärares kunskapsnivå i ämneskunskap skulle minska. Regeringen lade fram sin proposition den 25 maj 2000. Landets universitet och högskolor sände den 14 oktober en skrivelse till regering och begärde att genomförandet av reformen skulle uppskjutas. Utbildningsministern meddelade dock att reformen skulle genomföras med start höstterminen 2001. I slutet av oktober 2000 fattade riksdagen beslutet om den nya lärarutbildningen. Lärarhögskolorna hade då två månader på sig att ta fram nya utbildningsplaner som motsvarade innehållet i propositionen, avseende först läsåret samt därefter utarbeta informationsmaterial inför vårens ansökningsomgång. Det första läsåret av den nya lärarutbildningen arbetade man efter tillfälliga planer, och studenterna klagade på att de var försökskaniner. Högskoleverket uttrycker det i sin ”Utvärdering av den nya lärarutbildningen vid svenska universitet och högskolor” (Rapport 2005:17): ”De deltog i en utbildning genomförd som den möjligast konst utövad under oklara förutsättningar”. (s. 44) Utvärderingen gav en mycket negativ bild av lärarutbildningen och visade på en rad brister bl.a. att ett antal centrala kunskapsområden saknades i utbildningen. Som exempel angavs grundläggande kunskaper i läsning och skrivning, utformning av prov, kursbedömningar och att sätta betyg. Innehållet i utbildningen motsvarade således inte de uppsatta målen. Kraven på studenterna var för låga och examinationsförfarandet var otillfredsställande. Forskningsanknytningen var för svag. Även Riksrevisionsverket har i sin rapport ”Rätt utbildning för undervisningen” (Dnr. 31-2004-0884), påvisat en rad brister bl.a. om obehöriga lärare. Resultatet från utvärderingen ledde bl.a. till att man på tre områden fördjupade utvärderingen. Utomstående experter inkallades, tre rapporter presenterades. Experternas slutsatser var bl.a. att studenterna inom lärarutbildningen vanligtvis examinerades med olika hemskrivningar eller uppgifter som oftast genomfördes i grupp. Vanliga examina som prov och skrivningar i lärarutbildningens lokaler förekom knappast. Man jämförde de betyg studenterna fått av lärarhögskolan och de betyg som anlitade sakkunniga gav och fann då bl.a. att en fjärdedel knappast borde ha blivit godkänna. Kvaliteten i examensarbetena måste höjas ansåg man, men det förutsätter bl.a. att antalet disputerande lärare ökas. Lärarutbildningen har en svag eller ingen forskningsanknytning överhuvudtaget. På basis av utvärderingen av lärarutbildningen 2004 som publicerades 2005 gjorde Högskoleverket en uppföljande utvärdering som presenterades i Rapport 2008:8. Rapporten visar att många lärarhögskolor åtgärdat ett stort antal av de brister som
utvärderingen av 2004 redogjort för. Bland de åtgärder som vidtagits kan nämnas att många utbildningar fått en mera bunden studiegång dvs. studentens valmöjligheter hade begränsats. Kravet på det allmänna utbildningsområdet (AUO) har skärpts. Sättet att organisera och genomföra examensarbetet har förbättrats. Ett antal högskolor har anställt fler disputerande lärare och möjliggjort för adjunkterna att bedriva forskarutbildning. Den verksamhetsförlagda utbildningen har i samarbete med praktikskolorna utvecklats och förbättrats. Fortfarande (2008) fanns det dock många lärarhögskolor som hade stora problem. Högskoleverket ifrågasatte examensrätten vid 10 av de 26 lärosäten som ingår i utvärderingen.
Vid regeringssammanträdet den 20 juni 2007 beslutade den nya regeringen (borgliga) att tillsätta en utredning som skulle utreda lärarutbildningen och i direktiv 2007:103 angavs kommitténs uppdrag. Väsentliga frågor som kommittén ska arbeta med är lärarutbildningens mål, innehåll, struktur, omfattning, dimensionering och styrning. Utredningen överlämnade sitt betänkande till regeringen den 3 december 2008 ”En hållbar lärarutbildning” (SOU 2008:109). Den effektiva tiden för utredningsarbetet har varit 13 månader. Utredningen har genomfört ett omfattande analysarbete för att kartlägga vilken kompetens olika lärare ska ha. Skolformer och åldersgrupper ställer olika krav på kompetens. Det har varit utredningens utgångspunkt när man tagit fram förslag till olika lärargrupper. Utredningen föreslår tre nivåer av kompetens nämligen övergripande perspektiv, generell kompetens och specifik kompetens. Utredningen har således kommit fram till att lärarna behöver en utbildning med övergripande perspektiv dvs. att all undervisning ska präglas av vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt, historiskt perspektiv, internationellt perspektiv samt informations- och kommunikationsteknik som utbildningsresurs. Den generella kompetensen ska omfatta alla lärarinriktningars gemensamma utbildningsområden. Denna utbildning ersätter dagens allmänna utbildningsområden (AUO) och omfattar ett års heltidsstudier. Utbildningen i den specifika kompetensen inriktas på olika skolformer, åldersgrupper eller ämne. Utredningen föreslår två nya yrkesexamina nämligen, grundlärarexamen och ämneslärarexamen. Grundlärarexamen är en utbildning för dem som ska arbeta inom förskolor, förskoleklasser och grundskolans årskurs 1-3, grundskolans årskurser 4-6 samt fritidshem. Ämneslärarexamen får fyra inriktningar nämligen, Allmänna ämnen - grundskolans årskurs 7-9, Allmänna ämnen - gymnasieskolan och vuxenutbildningen, Yrkesämnen - gymnasieskolan och vuxenutbildningen samt Praktiska och estetiska ämnen. För en del inriktningar innebär det att utbildningstiden blivit kortare respektive
längre jämfört med dagens situation. Alla inriktningar i grundskolan är fyråriga. Universitet och högskolor som vill starta en eller flera utbildningar enligt detta nya system får hos Högskoleverket ansöka om examensrätt. Beträffande den verksamhetsförlagda utbildningen så ska det vara samma krav för alla inriktningar och den ska omfatta en termins heltidsstudier fördelade på ett antal perioder. Utredningen vill stärka den ämnesdidaktiska inriktningen i undervisningsämnena bl.a. genom att inrätta ett antal ämnesdidaktiska centra. Utredningen föreslår vidare att utbildning av modersmålslärare återupptas samt att varje nationellt minoritetsspråk får stöd av en lärarhögskola. Utredningen vill skärpa kraven för antagning till lärarhögskolorna, vilket bl.a. skulle innebära större krav på förkunskaper och eventuellt kombinerat med lämplighetsprov. Utredningen tar dock inte slutlig ställning i denna fråga utan anser att Högskoleverket bör se över behörighetskraven för lärarutbildningen och ett eventuellt införande av lämplighetsprov. Beträffande bedömning av de studerandes prestationer i såväl undervisningen som i examinationsförfarandet anser utredningen att lärarhögskolorna bör anlägga ett mera vetenskapligt och kritiskt synsätt. Utredningen anser att IT-verksamheten bör integreras bättre i utbildningen för att anpassa lärarna till läraryrkes krav. Beträffande lärarutbildningens roll vid universitet och högskolor anser utredningen att verksamheten bör integreras bättre och att det särskilda organet för lärarutbildningen bör slopas och att universitets- och högskolors styrelse bör ta ett större ansvar för kvalitetsfrågorna vid lärarutbildningen. Vidare anser utredningen att antalet forskarutbildade lärare bör ökas till drygt 50 procent. För att leva upp till en ”hållbar lärarutbildning”, måste enligt utredningen, alla lärarkategorier ständigt fortbilda sig för att skaffa sig nya kunskaper inom sitt område.
Lärarutbildningen sker i dag på 26 orter och utbildningen är den volymmässigt största vid högskolan. I Högskoleverkets Studentspel 2007 framgår följande: Drygt tre av fyra studerande inom lärarutbildningen är kvinnor. Studenterna är något äldre än genomsnittet. Medianåldern är 27 år och nära tre av tio är äldre än 35 år. Många har barn. Inom lärarutbildningen återfinns den största andelen studenter som uppger att ingen av föräldrarna har examen från universitet eller högskola - 56 procent. Närmare 20 procent upplever ofta eller mycket ofta att studierna ställer för låga krav. Det är något vanligare att studenter inom lärarutbildningen, jämfört med andra utbildningar, uppger att det i hög grad eller mycket hög grad är lätt att bli godkänd på kurserna
10. Lärarnas egenskaper
Nordenbo, S.E m.fl. (2008) (”Teacher competencies and pupil achievement in pre-school and pre-school.” A systematic review carried out for The Ministry of Education and Research, Oslo.) har studerat vetenskapliga undersökningar (70) om hur kompetensen hos lärarna påverkar elevernas resultat och kommit fram till att tre kompetenser är av avgörande betydelse och de är: Relationell kompetens, ledarkompetens och didaktisk kompetens. Med relationell kompetens menas goda sociala relationer till eleverna, som läraren visar i respekt, tolerans, empati och intresse för eleverna samt tron på elevernas förmåga. Med ledarskapskompetens menas att läraren ger tydliga signalerar om vilka spelregler som gäller i klassrummet och där ansvaret för kassrummet och planering av undervisningen successivt överflyttas till eleverna samt att läraren snabbt ger feedback om hur eleverna lyckas respektive misslyckas. På så sätt får läraren mera tid för undervisning och administration. Användning av den didaktiska kompetensen förutsätter mycket goda kunskaper i undervisningsämnet och att läraren formulerar tydliga undervisningsmål samt kan variera undervisningsmetoderna.
Professor John Hattle vid Auckland University, New Zeeland, har samlat 800 metaanalyser av olika studier av skolelevers måluppfyllelse. (Visible Learning: Synthesis of over 800 Meta-analyses Relating to Achievement.) Studien som är världens största analyserar vilka faktorer som bidrar till goda resultat hos eleverna. Hans slutsats är att kvaliteten på lärare är mest avgörande för elevernas studieresultat.
I rapporten ”Hur lärares förmågor påverkar elevers studieresultat” (Rapport 2008:25, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, Erik Grönqvist och Jonas Vlachos) skriver bl.a. ”I ett flertal länder har det blivit allt svårare att locka de allra duktigaste och mest begåvade studenterna till läraryrket. Sverige är inget undantag.” (s. 3) I rapporten redovisas att män som utexaminerades från lärarhögskolorna (i åldern 25-30 år) för att bli lärare på högstadiet under åren 1994-2006 hade en lägre kognitiv förmåga, sämre ledaregenskaper och lägre gymnasiebetyg än vad fallet var under åren 1984 – 1993. För kvinnorna är materialet lite osäkrare men trenden är det samma som för männen dock att deras resultat är bättre än för männen. En förklaring till att det blivit svårare att rekrytera de allra duktigaste och mest begåvade studenterna kan vara lärarnas dåliga löner jämfört med andra akademiker.
(Lärarförbundet, Rapport 2008-10-03, Lärarnas löner i ett nationellt och internationellt perspektiv. Bilaga 10) Enligt OECD-rapporten ”Education at a Glance 2008” ligger lönerna för svenska grundskollärare efter 15 år i yrket i nivå med Slovenien. Det placerar Sverige på plats 24 av totalt 32 länder som ingår i undersökningen. I Finland kan man rekrytera de tio procent som har de bästa betygen från gymnasiet till lärarutbildningen. Beträffande Sverige har utredarna baserat sin slutsats på kommuners elev- och lärarregister, kognitiva begåvningstester och ledarskapsvärderingar av mönstrade män samt avgångsbetyg från gymnasiet. (Alla män i åldern 18-24 år var fram till 2007 skyldiga att genomgå vissa prover inför den kommande värnpliktstjänstgörningen i 19-20 årsåldern) Medicinska och psykologiska experter bedömde individen. Olika tester genomfördes tillsammans med teoretiska och praktiska prov. Observera att det i denna undersökning inte finns några kvinnor som har genomgått dessa prov varför det inte finns några värden beträffande deras kognitiva förmåga och ledaregenskaper. Hur påverkar lärares förmågor elevernas studieresultat? Utredarna fann först och främst att alla elever inte påverkades på samma sätt. Goda ledaregenskaper var särskilt betydelsefulla för svaga elever och elever med utländsk bakgrund. Högpresterande elever påverkades inte alls av lärares goda ledaregenskaper. Beträffande lärares kognitiva förmåga så presterade de högpresterande eleverna än bättre studieresultat om läraren hade höga värden på sin kognitiva förmåga medan de svaga eleverna reagerade negativt och verkade försämra sina studieresultat. När utredarna enbart analyserar hur elever reagerade på lärare med höga betyg från gymnasiet fann man en skillnad mellan manliga och kvinnliga lärare. Alla elever presterade bättre om manliga lärare hade höga gymnasiebetyg men så var det inte med kvinnliga lärare som hade höga avgångsbetyg. En rad hypoteser kan man ha varför det förhåller sig så t.ex. att selektionen in i läraryrket skiljer sig mellan kvinnor och män, att det finns något i skolmiljön som försvårar för kvinnor med höga gymnasiebetyg, att betygen lyfter fram olika egenskaper hos män och kvinnor. Resultatet från denna undersökning är bl.a. att skolorna bör på ett bättre sätt än i dag matcha ihop lärare och elever.
Skolverket, rapport 282 från 2006, ”Lusten och möjligheten” om lärarens betydelse, arbetssituation och förutsättningar” behandlar lärarnas betydelse för elevernas studieresultat. Utredningen har använt sig av ett omfattande material från den nationella utvärderingen av grundskolan som regeringen hade beställt. Nationella
utvärderingen 2003, Skolverkets rapporter 250-253. Studien omfattar 120 skolor, 1 688 lärare och 6 788 elever. Observera att endast elever i årskurs nio har deltagit. I rapporten ”Lust och möjligheter” har lärarna fått ge sin syn på sitt arbete, arbetssituation och förutsättningar. Detta har relaterats till elevernas beskrivning av en bra lärare utifrån tre frågor nämligen: ”Är läraren bra på att undervisa?”, ”Är läraren bra på att förklara då du (som elev) inte förstår?” och ”Ger läraren rättvisa betyg?” I rapporten är ”en bra lärare” således beroende av vad eleverna svarat på dessa frågor. Av rapporten framgår att högpresterande elever uppfattar att en lärare är bra om han har lärarutbildning i de ämnen hon/han undervisar i men för de lågpresterande eleverna finns inte detta samband. I rapporten har lärarna fått göra en egen bedömning av sin metodiska och didaktiska kompetens. Ju högre hon/han bedömer kompetensen ju bättre anser eleverna att lärandemiljön är och att hon/han är en bra lärare oavsett elevernas kön, socioekonomisk bakgrund eller prestationsnivå. Om läraren upplever det är roligt att undervisa i ämnet, så upplever eleverna en bra lärandemiljö och att läraren är bra oberoende av elevens kön, socialekonomisk bakgrund eller prestationsnivå. Lärare som tycker det är mycket roligt att undervisa har i hög grad lärarutbildning och didaktisk utbildning i ämnet. De kvinnliga lärarna tycker det är roligare att undervisa än de manliga. Pojkar uppfattar att manliga lärare har bättre lärandemiljö och är bättre lärare än kvinnliga lärarna medan flickor anser att yngre lärare oavsett kön skapar bättre lärandemiljö och är bättre än äldre lärare. Det är för elevernas prestation i svenska, matematik och engelska väsentligt att läraren är lärarutbildad och har didaktisk utbildning i det ämne hon/han undervisar i och att läraren tycker det är roligt att undervisa. Rapporten har således identifierat tre faktorer som har stor betydelse för hur eleverna upplever kvaliteten i undervisningen, lärandemiljön och för deras prestation, nämligen lärarens utbildning, självtillit och trygghet samt ålder. För att en lärare ska upplevas vara bra och engagerande ställer inte eleverna det som ett absolut krav att vederbörande ska vara lärarutbildad men väl att hon/han har självtillit i sin lärarroll och tycker det är roligt att undervisa. Dessa faktorer verkar enligt ovan refererande rapport ”Hur lärares förmågor påverkar elevers resultat” vara av stor betydelse för svagpresterande elever och elever med utländsk bakgrund.
11. Behöriga lärare
För att vara behörig lärare krävs antingen examen från lärarhögskola eller behörighetsbevis från Högskoleverket. Det är många invandrade lärare som efter svenskutbildning fått en sådan behörighet. Under åren 2000 – 2004 har Högskoleverket beviljat 1 139 behörighetsbevis och 81 % av dem arbetade 2004 som lärare. (Högskoleverket, rapport 2006:1, ”Lärare i nytt land.”) Antalet lärare med lärarutbildning var 1991 94 %, 1997 92 %, 2003/04 80 % och 2006/07 83 %. Hösten 2002 var siffran 81 % och de fördelar sig på följande sätt. För skolåren 1-5 var siffran 86 %, i skolåret 6 var siffran 78 %, för skolåren 7-9 var siffran 74 %. De flesta lärare utan lärarutbildning har anställts efter det att kommunerna övertog huvudmannaskapet för skolverksamheten samtidigt avvecklades det exakta meritvärderingssystem som gällde vid anställning av lärare och ersattes med ett system som var mera flexibelt och som gjorde det möjligt att anställa obehöriga lärare. Man ska dock notera att under 1990-talet rådde lågkonjunktur i landet och staten och kommunerna minskade anslagen till skolverksamheten. Siffrorna pekar på att kommunerna endast under senare år engagerat sig i att öka antalet behöriga lärare efter det lågkonjunkturen tog slut. Det rådde stora skillnader mellan kommunerna så t.ex. var andelen utbildade lärare 5 % i en kommun 2002 medan de flesta kommuner låg mellan 72 % och 90 %. Och (SOU 2007:28 och Skolverket) En analys gjord av Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund 2004 visar att det var vanligare att yngre lärare saknade pedagogisk utbildning än äldre och att männen var överrepresenterade bland gruppen som saknade pedagogisk utbildning. (Skolverket. ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer.”) Skolverket uppdrog åt SCB att ta fram underlag för en rapport ”Undervisning per ämne i grundskolan hösten 2002”. SCB:s undersökning som baserades på ett urval av då tjänstgörande grundskolelärare år 2002 omfattade 9000 lärare. Undersökningen utformades som en enkätundersökning. Svarsfrekvensen blev 75 procent. Enligt en särskild statistisk modell räknades savarsfrekvensen upp till 100 procent för att täcka upp de som inte svarade. På grund av att undersökningen genomfördes som en enkätundersökning finns viss osäkerhet om resultatet och den största osäkerheten fanns i undersökningen beträffande antalet lärare med lärarutbildning, 82,5 %, medan lärarregistret uppger 78,9 %. (SCB, Register över pedagogisk personal. För statistiken ansvarar Skolverket.) I skolår 1-6
hade i genomsnitt 84 % pedagogisk utbildning. I modersmål var dock siffran så låg som 50 %. I skolåren 7-9 var andelen som saknade pedagogisk utbildning så stor som drygt 20 % i nästan alla ämnen. Sämsta värdena hade modersmål och spanska. Många lärare som har pedagogisk utbildning har inte alltid utbildning i det ämne som de undervisar i. Många av dem som saknade pedagogisk utbildning kan ha en utbildning i det ämne de undervisar i. Lärare i skolåren 1-6 som undervisade i matematik och svenska hade till 89 % utbildning i det ämne de undervisade i. 85 % hade både utbildning i ämnet och lärarutbildning. Matematik- och svensklärare hade i skolåren 7-9 till 80 % utbildning i ämnet och 68 % hade ämnesutbildning och lärarutbildning. Lärare som undervisade i de fristående ämnena fysik, kemi och biologi hade till 85 % utbildning i ämnet medan motsvarande siffra för lärarna i naturkunskap var strax under 70 %. Andelen som hade både lärarutbildning och ämnesutbildning låg på omkring 15-20 %. Lärare som undervisade i samhällsorienterande ämnen hade till 66-79 % utbildning i ämnet och cirka 10 % av lärarna hade både lärarutbildning och ämnesutbildning. Lärarförbunden har tagit fram statistik som uppger att 46 % av lärares undervisningstid i skolåren 7-9 går åt att till att undervisa i ämnen som läraren inte har utbildning i. Det råder dock stora skillnader mellan kommunerna. (”Alla har rätt till utbildade lärare”. Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund 2006)
12. Elevernas inställning till grundskolan
Skolverket har i rapport 2007:299 ”Attityder till skolan 2006. Elevernas och lärarnas attityder till skolan.” redovisat en enkät omfattade 2 134 lärare (svarsfrekvens 74 %), elever i årskurs 7 – 9 och gymnasieelever, i rapporten kallade ”äldre elever”, omfattade 1 985 (svarsfrekvens (76 %) samt elever i årskurs 4 – 5, i rapporten kallade ”yngre elever”, omfattande 2 811 (svarsfrekvens 90 %). Undersökningen genomfördes våren 2006. Tidigare enkäter är gjorda 1993, 1997, 1999 och 2003. Nedan följer en sammanfattning av ”Attityder till skolan 2006” avseende elever i årskurs 4 – 9. Eftersom gymnasieelever ingår i undersökningen tillsammans med årskurs 7 – 9 i gruppen ”äldre elever” i grundskola kan inte svaren från grundskolans årskurs 7 – 9 renodlas. Vissa svar där utredaren har angett att de kommer från gymnasieelever har rensats bort. De flesta elever är engagerade i sitt skolarbete och de flesta yngre elever tycker det är roligt att gå till skolan och det gäller i större
