Arbete och emotioner - en studie av HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Arbete  och  emotioner  

En  studie  av  HVB-­‐‑hem  för  ensamkommande  flyktingbarn  

Work  and  emotions  

A  study  of  recidential  care  homes  for  unaccompanied  refugee  

children  

Josefin Sonesson

Madeleine Najafi

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp

Datum för slutseminarium: 2017-05-31

Examinator: Niklas Gustafson

Handledare: Roland Ahlstrand Fakulteten för

Sammanfattning

I media skrivs det om osäkerhet, hot och våld bland både boende och personal på svenska HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Att arbeta med personer som har erfarit traumatiska händelser har visat sig ha en stor känslomässig påverkan på en individ. Vi upplever att detta borde ha ökat forskningsintresset för HVB-personalens mående och inte enbart de boendes. Syftet med studien är därför att analysera den emotionella utmaning som möter personal i arbetet på HVB-hem. I studien behandlar vi frågor om hur de anställda arbetar och påverkas i arbetet med ensamkommande flyktingbarn, samt på vilket sätt de hanterar känslor som uppstår i arbetet. Studien har utgått från en kvalitativ metodansats med sex ostrukturerade intervjuer med personer som arbetar eller har arbetat på HVB-hem i Skåne. Teorin i studien är baserad på Goffmans dramaturgiska teori, Hochschilds emotionssociologi och empowerment-begreppet. Studiens resultat visar att personalen utsätts för en omfattande känslomässig påverkan i arbetet med ensamkommande flyktingbarn. Personalen på HVB-hemmen påverkas i såväl positiv som negativ bemärkelse, till följd av ett emotionellt engagemang som uppstår i arbete med de boende. Personalen beskriver även svårigheterna med att lyckas släppa arbetet när de kommer hem och hur de hade önskat mer emotionellt stöd. För att kunna hantera emotionerna i och utanför arbetet är modifiering av känslor inte ovanligt.

Nyckelord: HVB-hem, ensamkommande flyktingbarn, personal, emotioner, påverkan

Abstract

The media writes about insecurity, threats and violence amongst residents and employees within residential care homes (HVB) for unaccompanied refugee children in Sweden. Working with people who have endured traumatic experiences has shown to have a profound emotional impact on an individual. This, in our opinion, should have raised the interest in researching the well-being of the employees. The aim of this study is therefore to analyse the emotional challenge facing the care home employees in their work. We examine how care home employees work, are affected by work, and in what way the employees manage their emotions arising from work. A qualitative method was chosen, containing six unstructured interviews with people who work or have worked at care homes for unaccompanied refugee children in Skåne. The theoretical concepts used in this study are based on Goffman’s dramaturgy, Hochschild’s emotion sociology and the empowerment concept. The study shows that due to an emotional commitment, the care home employees are highly emotionally affected by working with unaccompanied refugee children, in a both positive and a negative sense. The study also shows that the employees have difficulties leaving their professional life at work, and that they wish for more emotional support. Modification of emotions is not an unusual method in managing emotions inside and outside of the workplace.

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare, Roland Ahlstrand, för ditt stöd och all hjälp. Tack som fan för att du inte gav upp hoppet om oss trots att vi oroade dig (förlåt!). Tack till våra informanter, utan er – ingen empiri. Vi vill även tacka Mike Webb, lärare vid Worcester University, som introducerade emotionssociologin för oss. Slutligen vill vi tacka varandra för det emotionella stödet och att vi kunde göra den här tiden uthärdlig.

Arbetsfördelning

Studien är helt och hållet ett resultat av samarbete. Vi har jämnt fördelat arbetet i samtliga delar och suttit tillsammans och diskuterat/skrivit i princip varje vardag under denna period. Vi tror att detta samarbete har bidragit till ett utformande av ett gemensamt språk i studien, samt att vi undvek en kunskapsuppdelning. I kapitel två har Madeleine behandlat avsnitt 2.1 och 2.3 och Josefin har behandlat avsnitt 2.2 och 2.4. I teorikapitlet gjordes en uppdelning där Josefin fokuserade på Goffman och Madeleine på Hochschild och empowerment. Samma uppdelning gjordes i analyskapitlet. Resultatkapitlet är indelat i tre underkapitel med två avsnitt i varje. Madeleine skrev det första och Josefin det andra avsnittet i samtliga underkapitel. I diskussionskapitlet ansvarade Madeleine för resultat och Josefin för metod, och övriga avsnitt skrevs tillsammans. Hälften av intervjuerna genomfördes tillsammans, hälften utfördes enskilt och transkriberingarna delades upp emellan oss.

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 7

1.1. Problemformulering ... 7

1.2 Syfte och frågeställningar ... 9

1.3 Disposition ... 9

2 Tidigare forskning ... 10

2.1 Socialt arbete och emotionellt engagemang ... 10

2.2 Emotionellt arbete inom vården ... 11

2.3 Vikten av stöd i socialt arbete ... 12

2.4 Psykologisk påverkan i arbete med flyktingar ... 13

2.5 Sammanfattning ... 14

3 Teori ... 15

3.1 Empowerment ... 15

3.2 Goffmans dramaturgiska teori ... 16

3.2.1 Frontstage och backstage ... 16

3.2.2 Dramaturgisk disciplin ... 17 3.3 Hochschilds emotionssociologi ... 17 3.3.1 Emotion Work ... 17 3.3.2 Emotional Labor ... 18 3.4 Sammanfattning ... 18 4 Metod ... 20 4.1 Kvalitativ metod ... 20 4.2 Urval ... 20 4.3 Datainsamling ... 22 4.4 Analysmetod ... 22 4.5 Etiska ställningstaganden ... 23 5 Resultat ... 24 5.1 Arbete på HVB-hem ... 24

5.1.1 Arbete med ensamkommande barn ... 24

5.2 Känslomässig påverkan ... 27 5.2.1 Positiva känslor ... 27 5.2.2 Negativa känslor ... 28 5.3 Hantering av känslor ... 30 5.3.1 Egenhantering ... 30 5.3.2 Stöd från andra ... 31 5.4 Sammanfattning ... 33 6 Analys ... 34

6.1 Positiv påverkan av arbetet ... 34

6.2 Ett emotionellt skådespel ... 35

6.3 Hantering av emotioner i och utanför arbetet ... 35

6.4 Emotionell distans ... 36

6.5 Att ändra och hantera en känsla ... 37

6.6 Simulering och undertryckande av känslor ... 38

6.7 Sammanfattning ... 39

7 Diskussion ... 40

7.1 Resultatdiskussion ... 40

7.2 Metoddiskussion ... 41

7.3 Teoridiskussion ... 42

7.4 Relevans för studie- och yrkesvägledning ... 43

7.5 Förslag på fortsatt forskning ... 44

Referenslista ... 45

1 Inledning

1.1. Problemformulering

År 2014 sökte 81 301 personer asyl i Sverige, varav 7049 var ensamkommande barn. Året därpå ökade siffran till 162 877 asylsökande, där 35 369 av dessa personer tillhörde kategorin ensamkommande barn (SCB 2017). Ensamkommande barn som behöver stöd, uppfostran och omvårdnad placeras vid ankomst till Sverige i antingen ett stödboende eller ett hem för vård eller boende (HVB-hem), båda verksamheter inom socialtjänsten (IVO 2015). Ett av skälen till att ensamkommande blir placerade på HVB-hem är att de är i behov av stöd då det finns en stark koppling mellan människor på flykt och psykisk ohälsa (Stretmo och Melander 2013, 16-17). Som följd av de traumatiska händelserna har studier visat att prevalensen av posttraumatiskt stressyndrom bland flyktingbarn kan vara upp till 54 procent (Bronstein och Montgomery 2010, 48). Enligt Socialstyrelsens rapport (Munier, Malmros och Stretmo 2013, 10) letar många av de utsatta unga människorna på flykt efter en plats som kan skänka trygghet och ge möjlighet till ett mer meningsfullt liv.

En paradox i den situation som de ensamkommande barnen befinner sig i efter ankomst till Sverige är att det finns en mängd stödpersoner till deras förfogande, men på samma gång ligger det en påtaglig rädsla över att inte ha någon som tar huvudansvaret för den enskilde utsatta individen i det nya landet. Ansvaret är uppdelat mellan flertalet aktörer och myndigheter efter respektive specialområde, och det är viktigt att dessa samarbetar för att individens behov ska kunna bli uppfyllda. Detta är nu även ett ansvar som ligger hos anställda på HVB-hem för ensamkommande (ibid, 40). Socialstyrelsens tillsynsrapport (Aydin et al. 2012, 33-34) visade på fler brister på HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn än övriga HVB-hem gällande bland annat rättssäkerhet. Inspektionen visade även att personalen på en del HVB-hem för ensamkommande saknar kompetens för målgruppen. I tidningar skrivs det inte sällan om osäkerheten på

HVB-hem. En nyhetsartikel från SVT Nyheter (Medic och Bloem 2016) vittnar om en tillvaro full av hot och våld för personal på boenden. Orsaker till detta kan vara att man under den tid det kom en stor mängd flyktingbarn till Sverige blev tvungna att öppna många HVB-hem på kort tid och därmed anställa så många man kunde, utan större krav på utbildning. De anställda fick otydliga direktiv och kastades direkt in i sina arbetsuppgifter. Enligt Gustafsson och Lindberg (2016, 30) är det viktigt att få rätt utbildning för den uppgift man har. Att ha rätt kompetens för, och besitta kunskap om, den uppgift man har minskar risken för exempelvis utbrändhet. Att veta mer om de förhållanden de boende på HVB-hem för ensamkommande kommer ifrån, och tänkbara reaktioner på detta, kan underlätta arbetet och ge bättre möjligheter att utföra sin uppgift. Gustafsson och Lindberg (2016, 29) menar vidare att det är praktiskt taget omöjligt att undgå en känslomässig påverkan vid arbete med flyktingbarn. Författarna beskriver arbetet som tungt då man inte sällan möter individer med svår problematik och personer som har erfarit traumatiska händelser som kan vara obegripliga för den som inte själv har upplevt det.

Att arbeta med barn och unga som varit eller fortfarande är på flykt kan både sporra och överväldiga en person. Det senare är ett vanligt tillstånd i dessa sammanhang då det emotionella engagemanget kan bli så stort att personen i fråga riskerar att få symtom som humörsvängningar, sömnsvårigheter, orkeslöshet och ångest. Om dessa yttringar inte uppmärksammas i tid kan det leda till utmattningssyndrom (Gustafsson och Lindberg 2016, 29). I artikeln The Experiences of Staff Working with Refugees and Asylum Seekers in the United Kingdom: A Grounded Theory Exploration (Guhan och Liebling-Kalifani 2011) skriver författarna om psykologiska effekter, exempelvis frustration och ilska, som kan uppkomma hos personal som arbetar med flyktingar och asylsökande. Genom att titta på personalens erfarenheter i arbetet pekar de på att de anställda i hög grad påverkas på ett emotionellt plan. Hos oss som författare av denna studie väcktes därför en nyfikenhet om HVB-personals emotionella påverkan och hantering av arbetet, särskilt då forskningen kring detta område är begränsad.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera den emotionella utmaning som möter personal på HVB-hem i arbetet med ensamkommande flyktingbarn. Följande frågeställningar har ställts i detta arbete:

•   Hur arbetar personalen på HVB-hem med ensamkommande flyktingbarn? •   Hur påverkas de anställda på HVB-hem känslomässigt i arbetet?

•   På vilket sätt hanterar personalen känslor som uppstår i arbetet?

1.3 Disposition

I kapitel två behandlas tidigare forskning inom området emotioner och socialt arbete. Kapitel tre tar upp de teoretiska utgångspunkter som i den senare analysdelen kommer att appliceras på resultaten. I metodkapitlet beskrivs metodval, urval, datainsamling och etiska ställningstaganden i den utförda studien. I kapitel fem presenteras resultatet som erhölls vid intervjuerna. I kapitel sex analyseras resultatet med hjälp av de teorier som beskrivits i kapitel tre. Det sista kapitlet innehåller en diskussion av resultat, teori och metod samt studiens relevans för studie- och yrkesvägledningen och förslag på fortsatt forskning.

2 Tidigare forskning

I detta kapitel presenteras tidigare nationell och internationell forskning om socialt arbete med flyktingar samt forskning om emotionellt arbete.

2.1 Socialt arbete och emotionellt engagemang

Kohli (2006) undersöker mötet mellan socialarbetare och ensamkommande flyktingbarn, och lyfter fram en optimistisk syn på det sociala arbetet. Kohli menar att mycket av den tidigare forskning som finns om detta har fokus på brister bland socialarbetare; vad de gjort för lite av, vad de gjort felaktigt, vad de borde göra. Informanterna för studien var 29 socialarbetare från fyra lokala myndigheter där hälften arbetade specifikt med ensamkommande asylsökande barn och hälften arbetade med generell barn- och familjeomsorg. Dessa informanter blev intervjuade och ombedda att berätta om en av deras unga klienter, deras relation samt att beskriva tankar och känslor om arbetet i sin helhet. Därefter analyserades berättelserna med fokus på socialarbetarens engagemang och förståelse gällande klientens förflutna samt nuvarande och framtida situation. Ett viktigt resultat i studien var att ett effektivt arbete verkade innehålla ett starkt känslomässigt engagemang hos socialarbetarna gentemot barnen, baserat på uppbyggandet av ett komplext men stabilt förhållande parterna emellan (Kohli 2006).

För de barn som socialarbetaren inte var emotionellt engagerade i fanns det en väldigt liten chans att de blev nämnda i intervjuerna. Studien visade även på svårigheterna att skapa starka relationer mellan ensamkommande flyktingbarn och socialarbetare, då det bland annat fanns en rädsla hos barnen att bli förhörda. Studien kom fram till att socialarbetare främst arbetade inom tre domän, the domain of cohesion, the domain of connection och the domain of coherence. Det första handlade om sammanhållning genom att hjälpa barnen med praktiska behov i vardagen, det andra

handlade om anknytning och hur socialarbetaren kunde arbeta med barnet för att förstå dess olika emotionella världar, där man till exempel kunde undersöka och utreda förgångna upplevelser. Socialarbetarna var av den uppfattningen att de unga personernas erfarenheter av missförhållanden och flykt hade en kraftfull inverkan på deras uppförande och förmåga att sköta sina liv. Den sista domänen gällde samhället och hur socialarbetaren kunde hjälpa barnet att få en nystart i landet (Storbritannien) grundat på en hållbar relation dem emellan (ibid). Vi anser det relevant att nämna dessa tre element i arbetsprocessen med ensamkommande barn då det liknar det arbete som utförs av personal på HVB-hem, där arbetet främst går ut på att stödja individen och hjälpa denne ut i samhället.

2.2 Emotionellt arbete inom vården

Eva Olsson (2008) har studerat hur vårdpersonal upplever rådande arbetsvillkor och miljö på sina arbetsplatser ur ett emotionssociologiskt perspektiv. Olsson har som syfte att dels analysera de anställdas upplevelser av arbetskvaliteten och hur den påverkas av ovan nämnda faktorer, dels att få en ökad förståelse för de faktorer som avgör huruvida en anställd väljer att fortsätta arbeta eller lämna sin tjänst inom den organisation de är verksamma (Olsson 2008, 24). Hochschilds emotionssociologi ligger som grund för avhandlingens emotionsteoretiska utgångspunkt och nyanseras med inslag från andra emotionssociologer som Fineman och Bolton. Avhandlingens teoretiska referensram innefattar även forskning om personalomsättning och arbetstillfredsställelse, särskilt riktade mot service- och vårdarbeten. Författaren använder sig av en kvalitativ metod och genomförde intervjuer för insamlandet av empiri. Sammanlagt genomfördes 22 stycken enskilda intervjuer, samt en fokusgruppsintervju.

Fokusområdet för Olssons (2008) doktorsavhandling som legat i att studera hur vårdpersonal upplever rådande arbetsvillkor och miljö på sina arbetsplatser ur ett emotionssociologiskt perspektiv skiljer sig från vår studies problemområde. Dock anser vi den vara relevant för att bidra till studiens emotionssociologiska perspektiv på HVB-anställdas upplevelser av hur de påverkas emotionellt i sitt arbete. Författaren av doktorsavhandlingen har bland annat dragit slutsatsen att ”Emotioner hanteras och kontrolleras i vardagslivet. Detta har betydelse för hur enskilda upplever sin

arbetssituation.” (Olsson 2008, 180). I vårdarbeten av olika slag, som ofta präglas av tidspress och få anställda i relation till patienter, krävs emotionellt arbete där personalen ska kunna hantera både patienternas känslor såväl som sina egna. Det emotionella arbetet gör att personalen kan anpassa sig till arbetssituationen och hitta strategier för att ge varandra ett emotionellt stöd som krävs under ansträngande arbetsförhållanden. Då det emotionella arbetet inte bara är avgränsat till att hanteras i arbetssituationen utan även i vardagslivet drar författaren vidare slutsatsen att balansen mellan privatliv och arbetsliv är en avgörande faktor för hur man upplever sin arbetsplats och arbetsuppgift (ibid, 181).

2.3 Vikten av stöd i socialt arbete

Maureen Fox (2002) behandlar hur personal som lärare, socialarbetare, sjuksköterskor eller annan vårdpersonal påverkas av arbetet med unga flyktingar samt det stödbehov som finns bland personalen. I artikeln skildras ett fall om en flickas flykt till Storbritannien, hennes bakgrund och hur hennes beteende som följd av hennes traumatiska förflutna påverkade personalen runt omkring henne. Artikeln beskriver hur flickan blev tilldelad hjälp med vardagliga sysslor, processen att lära känna ett nytt land samt sociala aktiviteter, till en början av en student inom socialt arbete och därefter en aspirerande terapeut, vilka var utsedda av lokala myndigheter. Orsaken till att studenter fick huvudansvaret för flickan var tron om att de var mer tillgängliga och kunde ge mer uppmärksamhet än en högt belastad person inom professionen (ibid). I artikeln beskriver Fox några av de emotioner som studenterna kände under arbetet, exempelvis studenten i socialt arbete: “No matter how much she provided she was left feeling guilty and inadequate” (ibid). Flickans och hennes egna känslor var för svårhanterliga för studenten vilket resulterade i att hon fick avsluta sitt samarbete med flickan. Vidare beskriver Fox att terapeutstudenten kände att hon blev en symbol för de som gjort flickan besviken i sitt liv, en slags förtryckare, samtidigt som hon kände sig ledsen och otillräcklig (ibid). De två studenterna hade mycket entusiasm och ansträngde sig för flickans skull, en stor skillnad var dock terapeutens tillgång till stöd vilket resulterade i en större tolerans gentemot flickans svåra problematik. Fox pekar på vikten av stöd i arbetet:

But unlike the social work student, the therapist trainee had the benefit of a substantial support system to help her when the pain of the work threatened to overwhelm (ibid, 189).

Vi anser artikeln vara relevant för vår studie då den behandlar arbetet med ensamkommande flyktingbarn med fokus på personalen. Dock skiljer sig artikeln från denna studie då den tar upp arbetet med en enskild individ, till skillnad från arbete på HVB-hem där de anställda ofta stödjer en större grupp individer.

2.4 Psykologisk påverkan i arbete med flyktingar

Rebecca Guhan och Helen Liebling-Kalifanis studie (2011) syftar till att undersöka och analysera psykologiska effekter som kan uppkomma hos personal som arbetar med flyktingar och asylsökande, genom att titta på deras erfarenheter i arbetet. Frågeställningarna har växt fram direkt ur identifierade kunskapsluckor i befintlig litteratur och innefattar frågor gällande personalens erfarenheter, och effekter av detta, i arbetet med flyktingar samt huruvida den information som utvinns ur studien kan ha betydelse för denna typ av arbete, bestämmelser kring det samt vidare forskning i ämnet. Då artikelns fokusområde är detsamma som för denna studie anser vi den vara av stor relevans för ökad förståelse för HVB-personalens emotionella påverkan av arbetet med ensamkommande flyktingbarn. För insamling av empiri använde artikelförfattarna sig av en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod. Tolv personer på ett flyktingboende fick svara på ett formulär med frågor kring studiens frågeställningar samt genomgick djupgående semistrukturerade intervjuer (Guhan och Liebling-Kalifani 2011).

Författarna till studien konstaterar att utvunna resultat bekräftar mycket av det som tidigare forskning och teori inom området kommit fram till, i synnerhet att personal som arbetar med flyktingar och asylsökande i hög grad påverkas på ett emotionellt plan i både positiv och negativ bemärkelse. De beskriver positiva känslor som glädje, spänning och upprymdhet samt negativa känslor som stress, ilska, sorg och frustration. Här nämns även vikten av att få någon form av support eller stöd för att ha möjlighet att prata om och bearbeta de känslor som kommer med arbetet, som ofta påverkar personal

på ett personligt plan. Precis som i tidigare forskning identifierar studien stora utmaningar i arbete med flyktingar och asylsökanden. Resultaten visar på ett brett utbud av utmanande erfarenheter i arbetet och vittnar om en viss känsla av otillräcklighet hos personalen till följd av bland annat begränsade resurser och bristfällig kompetens. Samtidigt känner personalen att de genom dessa utmaningar uppnår en känsla av tillfredsställelse (ibid). Studien avslutas med ett antal rekommendationer för såväl organisationer som fortsatt forskning. Mer stöd och utbildning för personal som arbetar med flyktingar och asylsökande rekommenderas för att de anställda ska kunna hantera den emotionella påfrestning som kommer med arbetet. Vidare ges förslag på fortsatt forskning kring bland annat traumasupport, stödbehov och hantering av emotionellt påfrestande arbeten och även positiva effekter av denna typ av arbete (ibid).

2.5 Sammanfattning

Kapitlet behandlar forskning om socialt arbete och den känslomässiga påverkan och hanteringen som ingår i arbetet. Forskningen visar på en omfattande emotionell påverkan i arbete med ensamkommande flyktingbarn. Det framgår att ett inre emotionellt arbete är nödvändigt i påfrestande arbetssituationer, någonting som även kan hjälpa personalen att stödja varandra. Forskningen framhäver vikten av känslomässigt stöd i socialt arbete och i synnerhet arbete med människor på flykt. För de som arbetar med flyktingbarn kan arbetet annars kan bli överväldigande.

3 Teori

I detta avsnitt presenteras en beskrivning av de teoretiska utgångspunkter som valts inför och under arbetet av denna studie. Teorin ligger inom det sociologiska fältet, och vi använder oss av fyra begrepp ur Goffmans dramaturgiska teori: framträdanden, dramaturgisk disciplin och frontstage och backstage, samt Hochschilds emotionssociologi med fokus på begreppen emotion work (emotionellt arbete) och emotional labor (betalt emotionellt arbete). Dessutom presenteras ett begrepp använt inom socialt arbete, empowerment.

3.1 Empowerment

I USA har empowermentbegreppet använts som en inställning eller metod för att hjälpa individer och grupper att “utvidga deras handlingsutrymme och utjämna maktförhållanden i samhället” (Swärd och Starrin 2016, 407). Ordet empower betyder dels att ‘ta makt’ eller att ‘ge möjlighet’; att en individ inte väntar på ett medgivande utan tar egenmakt. Inom socialt arbete är empowerment ett begrepp som utvecklat teorier för hur socialarbetare kan hjälpa hjälplösa individer att kunna ta makten över sina livssituationer. Professorn i socialt arbete Robert Adams menar att ett empowermentorienterat arbete är viktigt för att kunna utföra ett lyckat socialt arbete. Meningen med empowerment är att socialarbetare ska stärka grupper och individer som är utsatta i samhället, och kunna hjälpa dem att få mer kontroll, inflytande och förstärkt självkänsla. Socialarbetare bör uppmärksamma behov och uppmuntra utsatta individer att ta en plats i samhället. De ska underlätta individernas integrationsprocess och stärka deras självtillit (ibid, 408-411). Empowerment handlar om både processen och målet att stärka en individs föreställningar om sig själv samt att ändra samhällsstrukturer och på så sätt förflytta makten (Swift och Levin 1987, 73). Vi har valt att använda

empowermentbegreppet för att vidga förståelsen för HVB-personalens arbetssätt, hur de arbetar för att ge de boende möjligheter att ta makt över sina egna liv.

3.2 Goffmans dramaturgiska teori

Goffmans dramaturgiska teori, med flera begrepp inspirerade av dramavärlden, beskriver hur individer likt skådespelare intar olika roller i det sociala livet (Wide 2011, 149). Goffman menar att människor gör framträdanden inför en publik för att visa upp en särskild roll eller för att ha ett visst inflytande över denna grupp. Den vanliga uppfattningen är att människor gör detta “till förmån för andra människor” (Goffman 2004, 25). Individens framträdanden kan antingen göra att individen blir lurad av sitt egna skådespel och därmed själv övertygas om att hens uppträdande är äkta, eller att hen inte är tillräckligt övertygad av sin akt och därmed blir cynisk. De fall där individen blir cynisk är hen inte övertygad om sitt framträdande och har heller inget större intresse av hur publiken uppfattar detta (ibid, 25-28).

3.2.1 Frontstage och backstage

Wide (2011, 157-158) beskriver Goffmans begrepp frontstage och backstage som de två arenorna inom vilka en individ visar upp olika framträdanden av sig själv. Frontstage är sfären där en person visar upp en version av sig själv som är anpassad till situationen. Backstage är där individen får möjlighet att lämna sitt skådespelande. Ett exempel på hur man kan förstå begreppen frontstage och backstage är hos anställda på en restaurang. Frontstage är själva “scenen” där de uppvisar ett gott uppförande och riktighet inför publiken, som i detta fall är matgäster, medan backstage är rummet “bakom scenen” där personalen kan gå ur servicerollen en stund och släppa på artigheten. Begreppen frontstage och backstage kan sägas innefatta hela individens sociala handlande, där gränsen mellan de två är avgörande för vilken roll individen spelar.

3.2.2 Dramaturgisk disciplin

Goffman talar om vikten av dramaturgisk disciplin under framträdanden. Med detta menar han att individen, samtidigt som denne är fördjupad i den roll hen spelar, lyckas hålla känslomässig distans till framträdandet för att ha möjlighet att handskas med oförutsedda händelser. Individen ska visa på känslomässigt engagemang i framträdandet utan att ryckas med och mista kontrollen över framträdandet. Det kan ses som en form av självdisciplin där individen kan undertrycka och dölja känslomässiga reaktioner och ersätta de med mer passande uttryck (Goffman 2004, 188-189). Ett exempel på dramaturgisk disciplin har vi stött på hos vårdpersonal som, samtidigt som att de är engagerade och fördjupade i sina arbetsroller, kan hantera oförutsägbara händelser och hålla en känslomässig distans till detta.

3.3 Hochschilds emotionssociologi

Arlie Russell Hochschild har ägnat mycket tid åt att studera emotioner och känslor i privatliv och på arbetsplatsen ur ett sociologiskt perspektiv. Hon beskriver känslor bland annat som bedömningar av en situation, förändringar i kroppsliga förnimmelser och uppvisandet av uttryck i form av gester. Hochschild intresserar sig för vilka känsloregler som finns i samhället samt hur en individ hanterar, arbetar med och modifierar sina känslor, där två begrepp är av särskild relevans för denna studie; emotion work och emotional labor (Hochschild 1983).

3.3.1 Emotion Work

Med emotion work menas, enligt Hochschild (1979) arbetet att försöka hantera eller ändra en känsla i antingen dess grad eller karaktär. Fokus i emotion work ligger på just ansträngningen och inte på resultatet, det vill säga huruvida den önskade känslan uppnås eller inte. Vidare nämner Hochschild att emotion work kan utföras på tre sätt: ett kognitivt, ett kroppsligt och ett uttryckande sätt. Det kognitiva tillvägagångssättet att utföra emotion work innebär att en individ gör en ansats att förändra de tankar som anses kopplade till en viss känsla. Emotion work utfört på ett kroppsligt sätt kan

vilket liknar det uttryckande tillvägagångssättet där individen försöker ändra känslouttryck och minspel som att le, rynka pannan eller gråta. Alla dessa tillvägagångssätt utförs i försök att ändra specifika känslor (Hochschild, 1979, 560).

3.3.2 Emotional Labor

Emotional labor är ett begrepp inom emotionssociologin som symboliserar det arbete en människa utför genom att bland annat överdriva, simulera eller undertrycka känslor för att uppnå ett förändrat känslouttryck och därmed anpassa sig i en arbetsrelaterad situation eller kontext. Det är alltså en form av emotion work vilket en individ får betalt för. Människor som arbetar inom kundservice kan exempelvis bli uppmuntrade till att le ofta, medan yrkespersoner inom rättsväsendet anser att ett allvarligt känslouttryck är mer gynnsamt för deras arbete. Inom yrkeskategorier som till exempel socialt arbete har de anställda inte bara tillsyn över sina klienters känslotillstånd utan även sitt egna emotionella arbete, i vilket de måste ta hänsyn till normer samt göra överväganden om förväntningar från klienter. En socialarbetare förväntas bry sig, känna empati och samtidigt ha ett neutralt förhållningssätt till sina klienter vilket kräver längre perioder av emotional labor än vad som förväntas av exempelvis en försäljare. Hochschild menar att emotional labor är någonting som kan vara så påfrestande och stressande att det kan leda till utbrändhet (Hochschild 1983).

3.4 Sammanfattning

Detta kapitel har presenterat teorier och centrala begrepp som vi anser relevanta för att besvara studiens frågeställningar. Kapitlet inleds med en presentation av empowermentbegreppet för att genom en förståelse för socialarbetares arbetssätt i sin tur skapa förståelse för personalens emotionella påverkan av arbetet. Genom empowermentbegreppet, som används inom socialt arbete, har teorier för hur socialarbetare kan utföra ett lyckat socialt arbete och på bästa sätt kan hjälpa hjälplösa individer växt fram. Vidare förklarar Goffmans dramaturgiska teori, med hjälp av begreppen framträdanden, frontstage och backstage samt dramaturgisk disciplin, hur individer likt skådespelare intar olika roller i det sociala livet där man visar upp en

version av sig själv som är anpassad till en viss situation. I den emotionssociologiska delen av teorin ligger fokus på Hochschilds studier om hur individer arbetar med och ändrar sina känslor, med begreppen emotional labor och emotion work. Begreppet emotion work innebär ansträngningen att försöka hantera eller ändra en känsla, som att exempelvis hålla inne gråt trots att man är ledsen. Emotional labor är, såsom emotion work, ett arbete mot att uppnå ett förändrat känslouttryck. Den stora skillnaden mellan de två begreppen är att emotional labor sker i arbetet och är någonting en person får lön för.

4 Metod

4.1 Kvalitativ metod

Studien utgick från en kvalitativ metodansats med ostrukturerade intervjuer som metod för datainsamlingen. Anledningen till varför en kvalitativ metod valdes för denna studie var att det minskar risken för bortfall av informanter och det gav en möjlighet att grundligt och djupgående undersöka det valda området. En annan fördel med att använda intervjuer som metod i studien var att informationen kunde förmedlas i dialog mellan informant och intervjuare, vilket gjorde det lättare att lösa eventuella missförstånd som kan uppkomma då informanten får använda egna ord att besvara frågorna (Larsen 2009, 27). Att få låta informanten berätta med egna ord om sina upplevelser och erfarenheter var den största orsaken till att intervjuer valdes som metod för denna studie. Det fanns emellertid en medvetenhet om att en kvalitativ metod har brister. Det finns en risk att informanterna inte talar sanning i intervjun, om en person exempelvis inte känner sig bekväm med att dela en viss typ av information ansikte mot ansikte. Vidare finns intervjuareffekten, som innebär att själva intervjuaren eller intervjun i sig har en verkan på den information som utvinns. Exempelvis kan informanten ge information som hen antar är det korrekta svaret som intervjuaren söker (Larsen 2009, 27). Vi försökte i största utsträckning att undvika eller minska dessa risker genom att personligen träffa informanterna, försäkra dem om att de skulle hållas anonyma och utefter det tillsammans skapa en trygg samtalsmiljö.

4.2 Urval

eller har haft en anställning på HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn runt om i Skåne. Avslutad utbildningsnivå varierade mellan grundskole- och universitetsexamen. År i tjänst varierade mellan 13 månader och tre år. Mer specifikt valdes intervjupersonerna efter snöbollsmetoden då en, för oss redan känd, samordnare på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn med goda kunskaper och ett stort kontaktnät inom området i första hand kontaktades och i sin tur tipsade om personer som kunde kontaktas för ytterligare intervjutillfällen. Då antalet informanter var så pass ringa är studien inte generaliserbar (Larsen 2009, 78), vilket inte heller var målet. Målet var istället att uppnå en bredare kunskap inom valt område.

Orsaken till varför personal på just HVB-hem valdes till studien var för att ha möjligheten att kunna möta personer som ser hur ensamkommande barn och ungdomar lever tillsammans och därmed har en chans att eventuellt komma nära de boende. HVB-hemmen som intervjupersonerna i studien arbetar eller har arbetat på är så kallade asylboenden, vilka är till för de som söker eller väntar på asyl. I tabell 1 nedan presenteras en översikt av de sex intervjupersonerna som vi valt att hålla anonyma och benämns som A, B, C, D, E och F.

Tabell 1. Informanter enligt kön och befattning. Informanter Kön Befattning

A Kvinna Samordnare

B Man Coach (dag- och nattpersonal)

C Man Coach (vaken nattpersonal)

D Man Coach (dagpersonal)

E Kvinna Coach (dagpersonal)

F Kvinna Coach (dag- och nattpersonal)

För att få ett så varierat material som möjligt valde vi att intervjua lika många män som kvinnor med olika befattningar och varianter på dessa. Orsaken till varför vi valde att nästan uteslutande intervjua coacher var deras nära arbete med de boende på hemmen. Deras arbete består till största del av att stödja barnen och ungdomarna i vardagen.

4.3 Datainsamling

För insamling av empiriskt material genomfördes sex stycken ostrukturerade intervjuer med stöd i en intervjuguide (bilaga 1) som användes för samtliga intervjuer. Informanten blir styrd i den riktning intervjuaren vill med hjälp av följdfrågor. I övrigt ger en ostrukturerad intervju informanten stor frihet i sitt uttryckande (Larsen 2009, 84). Detta är vad valet av intervjumetod grundades på. Intervjuerna skedde ansikte mot ansikte på förutbestämd plats med undantag för en informant som, i brist på tid från dennes sida, blev intervjuad per telefon. Intervjuerna spelades in med hjälp av ljudupptagning genom mobiltelefon och laptop, vilket är en registreringsmetod som kräver en del efterarbete i form av transkribering (Larsen 2009, 98). Trots detta valdes ljudinspelning som registreringssätt för att vi som intervjuare skulle kunna vara närvarande i intervjun samt minimera risken att missa viktig information som eventuellt hade gått förlorad om anteckningar använts som enda registreringsmetod. Intervjuernas längd varierade betydligt beroende på mängden information den intervjuade delade med sig av där den kortaste blev 16 minuter och den längsta 48 minuter lång.

4.4 Analysmetod

För studien användes en kombination av flera analysmetoder. Främst användes en så kallad innehållsanalys, som enligt Larsen (2009, 101-102) är det troligtvis mest använda analyssättet. En del av innehållsanalysen är att kategorisera data efter olika teman och de mönster som identifieras kommer ställas mot tidigare forskning och teorier inom vårt forskningsområde. De andra valda analysmetoderna för studien var delanalys och helhetsanalys. Det förra innebär att en gruppering görs av likartade segment från intervjuerna och därefter kategoriseras. På detta vis kan man få en överblick över sitt insamlade empiriska material och sortera det efter teman baserade på exempelvis studiens frågeställningar. Det senare, helhetsanalys, innebär att en överskådning görs över det totala empiriska materialet och man letar efter och väljer ut sammanfattande intryck som representerar detta (Larsen 2009, 104). Vi utgick från de använda teoretiska begreppen empowerment, framträdanden, frontstage och backstage, dramaturgisk

efter teman baserade på dessa. Detta gjordes genom att färgkoda segment i intervjuerna efter de olika begreppen som sedan gjordes om till tre huvudteman. Det första temat var arbete på HVB-hem, med underkategorierna arbete med ensamkommande barn och svårigheter i arbetet. Det andra temat var känslomässig påverkan, med underkategorierna positiva känslor och negativa känslor. Det tredje och sista temat var hantering av känslor där egenhantering och stöd från andra var underkategorier.

4.5 Etiska ställningstaganden

De etiska ställningstaganden som tillämpats för studien är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Med informationskravet menas att informanterna erhåller information om intervjuns syfte, upplägg, konfidentialitet samt att det är ett frivilligt medverkande som när som helst kan avbrytas (Vetenskapsrådet 2002, 7). Vid kontakt med informanterna innan själva intervjutillfället försågs de med syfte och ungefärlig tidsram och upplägg. Vid intervjutillfället blev informanterna tilldelade information om samtycke och konfidentialitet. Samtyckeskravet innebär att informanterna har makt över sitt egna deltagande i studien (ibid, 9-10). Detta kan till exempel betyda att informanten förbehåller sig rätten att vara anonym eller att inte svara på alla frågor i en intervju. Konfidentialitetskravet innebär enligt Vetenskapsrådet (2002, 12) att intervjuare och annan forskningspersonal skyddar individens etiskt känsliga information samt identitet i form av tystnadsplikt. I denna studie har informanternas namn och arbetsplats valts att skyddas av konfidentialitetskravet. Det sista etiska ställningstagandet för studien är nyttjandekravet, vilket innebär att informationen som utvinns ur studien endast kommer att användas i forskningssyfte, vilket också informerades om till intervjupersonen (ibid, 14).

5 Resultat

I detta kapitel presenteras resultatet av vår bearbetning av det empiriska materialet. Kapitlet har delats upp i tre teman: informanternas syn på arbetet på HVB-hem, känslomässig påverkan och hur dessa känslor hanteras.

5.1 Arbete på HVB-hem

5.1.1 Arbete med ensamkommande barn

De sex intervjupersonerna innehar inte samma yrkestitel men de har alla en gemensam övergripande arbetsuppgift, vilken är att ge ensamkommande barn och ungdomar trygghet och att hjälpa dem att integrera och etablera sig i det svenska samhället. De som intervjuades arbetar eller har arbetat som coacher på HVB-hem, vilket innebär att den anställda fungerar som ett personligt stöd för de unga på boendet, antingen på dagtid, nattetid eller en kombination av båda. Utifrån intervjuerna verkar det som en vanligt förekommande företeelse att en coach är kontaktperson för tre ungdomar, och har ett huvudansvar för dessa. En av intervjupersonerna beskriver dock att arbetet inte endast är begränsat till de tre kontaktungdomarna utan att man ska ha uppsikt över samtliga boende.

Och då ska de veta allt om dem - är dom i skolan? Mår dom dåligt? Sover dom? Måste dom till läkare? Hur går asylprocessen. Men samtidigt ska de ju veta vad som händer med dom resterande fyrtiosju ungdomarna på boendet (Informant A).

Informant A arbetar som samordnare på ett HVB-hem, vilket innebär att hon ansvarar främst över bemanning, frånvaro, logistik, stöttande och coachande av personal men även samarbete och regelbundna samtal med Socialförvaltningen, Migrationsverket, sjukvård och skola. Informant C arbetar som coach på natten, så kallad vaken nattpersonal, vilket betyder att han finns där på boendet om de unga på boendet inte kan

sova eller behöver hjälp med någonting under tiden han är på plats. Informant C berättar att kvällar och nätter är den svåraste tiden för de ensamkommande barnen och ungdomarna eftersom det är minst aktivitet och många har svårt att sova. Då kan coachen exempelvis prata eller se på film med de boende. Dagpersonal arbetar precis som nattpersonalen som ett stöd för ungdomarna, samt hjälper de boende med post, läxor och att samtala med gode män och andra viktiga kontakter för de boende. Intervjupersonerna berättade om ett material vid namn “Hitta Rätt” som är en tematiskt utformad pedagogisk pärm framtagen av Göteborgs Stad för ensamkommande ungdomar som är i behov av kunskap om det svenska samhället (Fridh Ringqvist och Parbring 2013). Genom materialet kan ungdomen, med hjälp av sin kontaktperson, lära sig hur man ringer ett samtal till vårdcentralen eller hur gymnasiebehörigheten i Sverige fungerar. Detta material används i olika utsträckning av personal på olika boenden. En annan stor arbetsuppgift som coacher och samordnare på HVB-hem har är att föra dokumentation när saker sker med de boende, till exempel att ungdomen har ett självskadebeteende. Denna dokumentation skickas till ungdomens socialsekreterare och dennes gode man kontaktas också.

5.1.2 Svårigheter i arbetet

Intervjuerna med personal på HVB-hemmen vittnar om olika sorters svårigheter på arbetsplatserna. Ett gemensamt problemområde på hemmen är de boendes mående och psykiska ohälsa. Informanterna berättar om att många av de boende på HVB-hemmen mår väldigt dåligt. Detta bland annat till följd av den resa många av de genomgått. Från flykten från sitt hemland, vägen till Sverige och den situation de befinner sig i nu, ensamma i ett nytt land, mitt uppe i asylprocessen. Många har förlorat sina familjer och vänner och har lämnat den enda plats de känner till. Några av dem kommer att få uppehållstillstånd, medan andra kommer att få avslag på sin asylansökan. Ibland kan det ta över ett år för ungdomarna att ens få till ett möte med Migrationsverket och informanterna menar på att denna tiden av ovisshet bidrar med mycket oro och ångest.

Dom är deppiga, dom är aggressiva, dom vill inte gå till skolan, dom vill inte prata, dom vill inte lämna sin säng… Vi har rutiner att vi måste kolla alla rummen varje morgon och att dom ska till skolan, varför dom inte vill gå till skolan, motivera dom… ofta händer det att dom går till skolan men att dom faktiskt inte är i skolan, då får man ringa, dom gråter, dom får utbrott (Informant D).

Informant A berättar om hur de på boendet har haft ungdomar som slagit sönder speglar och väggar, skurit sig och velat begå självmord genom att hoppa ut från fönster. Informanterna menar att det bästa man kan göra för ungdomarna i dessa lägen är att bara vara där för dem och lyssna, men att svårigheterna ligger i att man inte alltid räcker till. De försöker finnas där som trygga vuxna, men när de märker att en situation står över deras kompetens och förmåga att hantera hänvisar de istället till sjukvården. Informant F lyfter vikten av att arbeta individuellt med varje ungdom, eftersom de behöver olika grad av stöttning från personalen. Hon menar att man intar olika roller beroende på vilken ungdom det är man har att göra med, men beskriver sin egna roll som mestadels avslappnad och omsorgsgivande.

Informanterna berättar vidare om problematik på arbetsplatserna gällande bristande kompetens hos personalen och en hög arbetsbelastning. Coacher jobbar många gånger långa dagar, med flera olika arbetsuppgifter och har ibland över 50 ungdomar att ta hand om, vilket bidrar till att både personal och boende blir lidande. Vidare problematiseras bristen på kompetens hos personalen på många boenden. En av informanterna uttrycker att personalen saknar kompetens för sin uppgift: “Ja vi har inga kompetenser. Man kan bara motivera och prata lite och lyssna” (informant D). Enligt samordnaren brister kompetensen inte bara hos personalen, utan även hos ledningen:

Man måste ju arbeta individuellt med varje ungdom men ja då brister kompetensen hos personal och tiden räcker inte till. Och på chefsnivå. Att det inte finns tillräcklig kompetens hos ledningen, för att säga att man behöver kanske ännu mer personal eller arbeta på ett annat sätt (Informant A).

Det huvudsakliga arbetet på HVB-hem, enligt våra intervjupersoner, är att finnas som stöd för barnen och ungdomarna, ge dem trygghet och stödja dem i migrations- och integrationsprocessen. De vittnar om en problematik i arbetet som främst ligger i de boendes mående, vilket inte sällan är en följd av flykten och den osäkra situationen i det nya landet. Vidare menar informanterna att bristfällig kompetens och hög arbetsbelastning bland personalen bidrar till ytterligare svårigheter i arbetet.

5.2 Känslomässig påverkan

En fråga som ställdes till alla intervjupersoner var om och hur den anställde blivit påverkad i sitt arbete med ensamkommande. Informant F berättade att hon blir otroligt påverkad av alla möjliga delar av sitt jobb som coach:

Jättejättemycket. Jag tycker det har varit, jag kan ta det positiva först, otroligt roligt och otroligt spännande jobb, och jag älskar verkligen de här ungdomarna, jag har kommit väldigt nära dem - det säger vissa att man inte ska göra men det är väldigt svårt när man jobbar med, särskilt, barn. Men jag har definitivt aldrig blivit så påverkad av ett jobb, och av så mycket olika saker som påverkar en. Alltså ungdomar som mår dåligt eller myndigheter som bara suger och är helt fucked up, och beslut som tas i kommunen...det är otroligt mycket som påverkar en och som ligger utanför ens makt. Jag känner mig ofta maktlös i mitt jobb.

Citatet ovan vittnar om en ambivalens i den känslomässiga påverkan hos en anställd på ett HVB-hem. Denna ambivalens, att påverkan är både positiv och negativ, fanns hos många av de intervjuade. Å ena sidan bidrar det nära arbetet med de boende på hemmen till ett stort engagemang och mycket glädje, å andra sidan finns en enorm frustration över oförmågan att kunna påverka myndighetsbeslut som är avgörande för barnens framtidsutsikt.

5.2.1 Positiva känslor

Trots den problematik som existerar på många HVB-hem så upplever de anställda som intervjuades att det är ett värdefullt och framför allt viktigt arbete. Intervjupersonerna beskriver hur givande det är att se ungdomarnas utveckling gällande språk och socialt umgänge. Att även komma nära ungdomarna och spela en betydande roll i deras liv är någonting som de anställda uppskattar med sitt jobb. Informant A beskriver entusiastiskt hur arbetet med ensamkommande påverkar henne positivt:

Ja men åh jag älskar mitt jobb. Det är väldens bästa. Jag får lära mig, lika mycket som de lär sig, lär ju vi oss. Och de är ju så fina. De är verkligen fantastiska människor man lär känna. Och sen är det när det går bra för dem, när de har läst hela natten och kommer hem och säger att det gick bra för dem på provet, eller så klart när de får uppehållstillstånd eller, ibland kan man vara så glad bara av att se någon skratta som man kanske inte sett

skratta på en månad. [...] Och vi har kommit nära varandra. Jag och de som bor där. Så det är som att jag skulle kunna se dem som min familj.

En annan intervjuperson (informant C) beskriver värdet i arbetet utifrån sin egna livshistoria då han själv har en bakgrund mycket liknande de boendespå HVB-hemmen. Han berättar att han varit papperslös hela sitt liv och länge kämpat för att få känna sig ”hemma” någonstans. När han fick uppehållstillstånd i Sverige upplevde han att de första månaderna kändes bra men att en hopplöshet började smyga sig på efter ett tag. Då han kände att han inte hade något mål i livet ifrågasatte han varför han var vid liv. Tillslut lyckades han få ett jobb där han skulle hjälpa ensamkommande, vilket ändrade hans syn på livet:

Det var när jag jobbade med dem som jag fick upp mitt hopp. När jag såg att de kämpade så mycket för sina rättigheter tänkte jag ‘fan, jag ska hjälpa dem’, inte för att de behöver hjälp utan för att jag mådde bra av det…Att jobba med ensamkommande handlar mycket om att få istället för att ge, om man vill.

Att känna sig behövd och att arbeta för att hjälpa andra människor till ett bättre liv visar sig vara den främsta anledningen till varför våra intervjupersoner vill arbeta med ensamkommande. Arbetet bidrar till många positiva känslor, framför allt när de anställda får se en positiv utveckling hos de unga på boendet.

5.2.2 Negativa känslor

Under intervjuerna med de sex personerna som arbetar eller har arbetat på HVB-hem framkom att på grund av bland annat långa arbetspass, stress, för liten personalstyrka och ungdomarnas problematik var de anställdas påverkan i hög grad bestående av negativa känslor. Ofta berodde de negativa känslorna på dramatiska händelser på boendet. En av de anställda beskriver:

Mm det var ju såhär att jag har hittat en ungdom hängandes på rummet. Och det var verkligen såhär att man tänker inte i den stunden, utan man bara reagerar. Tack och lov, han lever idag, men hade inte vi kommit in på rummet, kanske en minut till, så hade han varit död idag. Så att, det var verkligen väldigt påfrestande, i efterhand att tänka på det att ja, det hade kunnat sluta illa (Informant E).

Det beskrevs i intervjuerna att informanterna känner sig otillräckliga då det är, på de HVB-hem de för närvarande arbetar eller har arbetat på, många boende men ett underskott på personal. Otillräckligheten och oförmågan att alltid kunna hjälpa till, tillsammans med långa pass har i hög grad lett till stress, som också är en vanligt förekommande negativ känsla bland de intervjuade. En informant beskriver att det iblandkänns svårt att hålla människor vid liv. Hon berättar att det är en utmaning att ge en del av ungdomarna trygghet och hopp när det ser helt mörkt ut i deras liv. Stressen och inte minst utmattningen som finns hos de anställda på HVB-hem orsakas också i stor utsträckning av de incidenter som inte sällan sker på boenden, enligt intervjupersonerna. Att flera av de boende är våldsamma och hotar med, eller försöker, att ta sina liv har haft en tärande effekt på de anställda. En informant berättar att hon i början var väldigt känslosam och många gånger höll inne tårar under arbetstid. Hon påverkas fortfarande känslomässigt i arbetet, men inte till samma grad som när hon började. Detta menar hon beror på att hon vant sig med tiden och att ”kroppen inte orkar mer”. En annan av de intervjuade beskriver svårigheterna med att ge trygghet och hopp åt de boende då det ibland känns omöjligt att se optimistiskt på situationen. Hon förklarar vidare att de många gånger traumatiska historier som hon får höra genom arbetet med de ensamkommande påverkar hennes egna syn på sitt vardagliga liv. Denna påverkan har gett perspektiv åt informant A, men det har även gett henne dåligt samvete i vissa situationer:

Som om man skulle tvätta. Jag har så mycket kläder så jag får spendera dagen till att tvätta. Så tänker jag gud, det finns människor som sett sina bröder bli halshuggna och ändå går till skolan varje dag och kämpar, och så gnäller jag över det minsta lilla (Informant A).

I intervjuerna framkommer det att stress, utmattning, känsla av otillräcklighet samt oro och sorg är vanligt förekommande känslor bland personalen på HVB-hem. Även en känsla av skuld kan infinna sig hos personalen, när de inser hur priviligierade de är i jämförelse med de boende.

5.3 Hantering av känslor

5.3.1 Egenhantering

Hantering av de tankar och känslor som uppstår till följd av det arbete som personal på HVB-hemmen utför varierar för informanterna. Någon uttrycker att de lyckas hålla isär jobb och privatliv i högsta grad och menar att de antingen har lätt för att hantera de känslor som uppstår direkt på arbetet utan att behöva ta jobbet med hem, eller att de helt enkelt inte blir känslomässigt påverkade. Intervjuperson B menar att han för det mesta inte blir påverkad av det som händer på arbetet, även om han vid allvarliga händelser tänker på det som hänt. Vid frågan om hur han hanterar sina känslor vid sådana situationer svarade han att han hanterar det ”bra”, att han inte blir deprimerad utan att det är ”sånt som händer i livet”. För andra är det betydligt svårare att lyckas hantera sina känslor på ett personligt plan, då de blir känslomässigt påverkade av arbetet. Majoriteten av informanterna är överens om att det är svårt att inte ta med sig arbetet hem, särskilt i början. De berättar om olika strategier de använder sig av för att slappna av utanför jobbet:

[…] personal hanterar det väl på olika sätt utanför jobbet, tränar och försöker göra roliga saker så att man kopplar av hjärnan. Själv brukar jag göra så mycket som möjligt, för att jag inte ska tänka på hur dåligt vissa har det, när jag är ledig för annars orkar jag inte själv (Informant A).

En av informanterna berättar om hur han i början brukade prata om händelser på jobbet med sin partner, men att han tillslut bestämde sig för att han inte ville prata om jobbet utanför arbetet. Han menar på att han tror att det är bättre att inte göra det på grund av att han själv inte är så bra på att hantera sina känslor. Informanterna pratar om att det var extra svårt att hantera känslorna i början och hur tufft det kunde vara att komma hem och hela tiden tänka på vad som pågick på jobbet vilket ledde till att de aldrig riktigt kunde slappna av. En av informanterna försökte rationalisera och hitta orsaken till sina känslor.

Informant E beskriver hur hon vant sig vid arbetet genom att träda in i den professionella rollen där hon inte påverkas i lika hög grad som i början. En informant uttrycker att det kanske är själviskt att “stänga av” på detta sätt men att det är viktigt att

tänka på sig själv. Att kunna stänga av sina känslor är därför en nödvändigt strategi för att kunna må bra själv. Däremot är det inte alltid så enkelt:

När jag gick in i det här jobbet så tänkte jag att ‘nä men jag ska alltid keeper it together’ liksom, och sen så har jag haft alla möjliga känslor på jobbet, från att ibland ha skrikit tillbaka, eller höjt rösten tillbaka liksom, till att börja gråta framför dem, till att bara storma iväg. och sen, jag har ju inte alltid haft de reaktioner som jag önskat att jag skulle ha i de situationerna (Informant F)

Informanterna berättar dock att man, trots de svåra situationerna, efter ett tag vänjer sig och lär sig att ”koppla bort” de jobbiga känslorna för att själv kunna orka med både jobbet och privatlivet.

Nä men vi gråter tillsammans ibland på jobbet. Både personal och ungdomar och ja det är mycket känslor. Men för det mesta är det bara, inte stänga av men, för att orka så måste man ju koppla bort lite om det är någon som mår dåligt (Informant A).

De menar även att man efter ett tag reagerar annorlunda på jobbiga situationer. Att man till slut blir van och reagerar “normalt” även på en jobbig situation, som man som ovan reagerar väldigt starkt på. En informant liknar det vid hur han tror att det är att jobba som psykolog, att man trots den jobbiga information och upplevelser man möter i jobbet intar en professionell roll där ‘jobb är jobb’. Informanterna beskriver att det till största delen handlar om att undertrycka känslor som exempelvis sorg eller förtvivlan. Informant F ger ett exempel på en sådan situation:

Det är ju väldigt svårt om en ungdom till exempel kommer och vill berätta nånting för dig, särskilt de ungdomarna som kanske precis kommit till boendet efter att ha varit på flykt. Om ungdomen öppnar upp sig och berättar nåt personligt om nånting som har hänt eller nåt trauma så är det ju väldigt - såna grejer hade jag svårt för - då kan ju inte jag sitta där och börja storgråta liksom.

5.3.2 Stöd från andra

Merparten av informanterna menade att det var viktigt att få stöd från ledning och kollegor i arbetet med ensamkommande barn och ungdomar. De flesta av de intervjuade som arbetar som coacher på HVB-hem får två timmars handledning vid ett tillfälle i månaden, vilket innebär att de anställda i grupp, tillsammans med en psykolog diskuterar händelser på boendet och svårigheter i arbetet. En informant berättar att hon

upplever att detta fungerar bra och att hon uppskattar att det är i gruppform, då de anställda kan finnas som ett stöd för varandra. En annan av de intervjuade beskriver betydelsen av handledningen med de anställda:

Jag var med på något för några månader sen. Då är man i halvgrupp och så pratar man om känslor och hur man möter, hur man känner. Det var någon som skulle hoppa från ett fönster, personalen fångade personen i hoppet. Såna saker måste man prata om. Ja, och rädslan bara ibland när man går in i rummen. Ibland lever de ibland lever de inte. Ja, det är svårt. Men samtidigt vi hinner inte, det händer saker hela tiden. Men personalen går ju på knäna. Det är mycket psykiskt svårt att hantera detta (Informant A).

En informant menar dock att handledningen inte var särskilt givande. Han nämner att han tar med sig lite av det psykologen säger, men att handledningen egentligen inte förändrar särskilt mycket, då psykologen varken arbetar direkt med ungdomarna på boendet eller ser det som sker. Informanten menar alltså att handledningen möjligtvis kan ge någonting, men att eftersom psykologen inte arbetar med det coacherna gör kan han inte ha full förståelse för vad de anställda upplever och känner.

Förutom handledning berättar informanterna att de får ta del av internutbildningar i motiverande samtal och utbildningar med psykologer i hot- och våldshantering. Personer kommer då till arbetsplatsen och håller i föreläsningar. Flera informanter menar dock att det hade behövts betydligt mer handledning i hur personalen kan hantera svåra situationer och det efterföljande känsloarbetet. Informant A, som arbetar som samordnare, berättar att hon ringer de anställda och frågar hur de mår men att tiden inte räcker till, att det så ofta händer någonting på boenden att det blir svårt att hinna gå igenom känslorna kring det. Hon uttrycker svårigheten att fånga upp de anställdas mående och att hon bara hinner komma dit, arbeta och sedan gå hem och ”vara helt slut”. En annan informant berättar att det stöd hon får i sitt privatliv är viktigt för hennes välmående:

Men jag har ju också haft svårt att släppa jobbet mycket, det är väldigt svårt när man kommer hem. Jag har ju verkligen behov av prata om det mycket, även om jag inte liksom nämner namn, man har ju viss sekretess, så brukar jag ringa min mamma mycket och prata med min partner...jag känner att jag har ett väldigt stort behov (Informant F).

I sin helhet var intrycket att anställda på HVB-hem får emotionellt stöd vid behov, särskilt vid allvarliga händelser som att bevittna de boendes självmordsförsök.

Informant E berättar att hon, när hon var med om en sådan situation, fick mycket stöd av de andra i personalen, samt blev kallad till möte med samordnare och chef och även blev erbjuden psykologkontakt om hon behövde det. Att de i arbetsgruppen “backar varandra” är någonting som nämndes i flera intervjuer och som upplevs vara viktigt för att arbetet ska fungera på HVB-hemmen.

5.4 Sammanfattning

En anställds främsta arbetsuppgift är att ge stöd och trygghet till de boende. Detta kan innebära läxhjälp, socialt stöd samt att hjälpa dem förstå hur det svenska samhället fungerar. I arbetet upplever informanterna mycket problematik, däribland emotionell påfrestning, hot och självmordsförsök. Den påverkan på de anställda varierar men samtliga uttrycker en större andel negativa känslor än positiva. De positiva känslorna är främst anknutna till när en anställd får se positiva utvecklingar hos de boende, och de negativa känslorna omfattar bland annat stress, utmattning, otillräcklighetskänsla samt allmän oro för de boendes liv. Hanteringen av dessa känslor sker på främst tre sätt; genom att “stänga av” känslorna i arbetet som ett resultat av vana, att ventilera med sina närstående samt att i personalstyrkan stötta varandra och samtala om händelser på handledningsmöte tillsammans med psykolog.

6 Analys

I detta kapitel analyseras det resultat som framkommit ur studiens empiriska undersökning utifrån begreppet empowerment, Goffmans dramaturgiska teori med begreppen framträdanden, frontstage och backstage och dramaturgisk disciplin, samt utifrån Hochschilds emotionssociologi med begreppen emotional labor och emotion work. Vidare besvarar kapitlet studiens frågeställningar och presenterar de slutsatser som gjorts relaterat till studiens syfte att beskriva och analysera den emotionella utmaning i arbetet som personal på HVB-hem står inför.

6.1 Positiv påverkan av arbetet

Att arbeta med empowerment inom socialt arbete innebär att den yrkesverksamma arbetar med att hjälpa individer som står maktlösa i samhället att återfå kontrollen över sina liv (Swärd och Starrin 2016, 408). Detta menar vi kan appliceras på vad de intervjuade coacherna gör på HVB-hemmen. Deras huvuduppgift är att ge trygghet åt de boende, som i detta fall är ensamkommande och ofta utsatta barn och ungdomar, samt att hjälpa dem att bli integrerade och etablerade i Sverige. Bland annat stöttar och motiverar HVB-personalen ungdomarna samt ger dem undervisning om det svenska samhället med verktyg som exempelvis “Hitta rätt”-pärmen. De positiva känslor som beskrivits i intervjuerna har näst intill uteslutande varit resultat av arbete med empowerment då det beskrivits lycka över hur ungdomar har utvecklats språkligt, socialt eller erhållit kunskaper om det svenska samhället. Samtliga av dessa kunskaper är enligt flera informanter sådant som personal på hemmen lär ut till de boende i syfte att göra dem mer självständiga i det nya landet. Empowerment har då en dubbel positiv påverkan, det ger mer handlingsutrymme och egenmakt hos de utsatta på boendet, och det skänker glädje åt de anställda som får bevittna utvecklingen.

6.2 Ett emotionellt skådespel

Enligt några av informanterna i studien kräver det arbete som utförs av personal på HVB-hem att man intar en eller flera roller på arbetsplatsen. Exempelvis talar en informant om att coacher ofta intar rollen, och framträder, som “trygga vuxna” och försöker finnas där för ungdomarna. En annan menar att man anpassar sin roll efter vilken ungdom man har att göra med, och vilken grad av stöttning de behöver. För en ungdom som är i stort behov av stöd krävs det till exempel att personalen intar just en stöttande roll och framträder omsorgsfullt. Att personalen på HVB-hem intar roller på detta sätt kan beskrivas genom Goffmans dramaturgiska teori där individen, den anställde, likt en skådespelare utför ett framträdande inför en publik, ungdomarna på hemmen, för att på ett eller annat sätt visa upp en roll som gynnar denna publik och/eller sig själv (Wide 2011, 149 och Goffman 2004, 25). I ett fall beskriver en av informanterna hur man som HVB-personal intar en “professionell roll” gentemot ungdomarna för att kunna hantera känslomässigt jobbiga situationer. Med “professionell roll” tolkar vi att informanten menar en rationell och icke-känslostyrd roll där fokus ligger på klienten. Informanten beskriver hur hen i början av sin tid som coach var känslosam och hade nära till gråt när jobbiga situationer inträffade. Numera har hen intagit den så kallade professionella rollen där hen inte låter sig påverkas i samma grad som hen gjorde i början. Goffman menar att individen kan bli lurad av sitt egna skådespel och själv övertygas om att uppträdandet är äkta (2004, 25-28). När informanten intar den professionella rollen övertygas hen av sitt framträdande vilket bidrar till att hen blir kapabel till att hantera de jobbiga situationerna, utan att påverkas i samma grad som innan. Studiens resultat visar på hur majoriteten av informanterna intar en eller flera roller i arbetet på HVB-hem till förmån för såväl ungdomarna som sig själva.

6.3 Hantering av emotioner i och utanför arbetet

Vid beskrivning av de arenor inom vilka en individ visar upp olika framträdanden av sig själv använder Goffman sig av begreppen frontstage och backstage. Frontstage är den

arena där individen visar upp ett framträdanden, en version av sig själv, som är anpassad till publiken av framträdandet samt den specifika situationen (Wide 2011, 157-158). För personalen på HVB-hemmen kan frontstage ses som den del av arbetsplatsen som publiken, alltså ungdomarna, har tillgång till. Detta är själva “scenen” där personalen, som nämnts ovan, genom en roll uppvisar ett passande uppförande inför såväl ungdomarna som för den övriga personalen, en roll där personalen ger ungdomarna ett varmt bemötande, är stöttande och starka inför de boende. Backstage är i sin tur den arenan “bakom scenen” där individen kan gå ur sin roll och för en stund slappna av (ibid, 157-158). För personalen på HVB-hemmen kan backstage ses som platser som endast personal har tillgång till, såsom personalrum, och platser för exempelvis arbetsplatsträffar, handledningsmöten, föreläsningar och utbildningar. Studiens resultat visar på att personalen på de HVB-hem informanterna jobbar på ger varandra mycket stöd i arbetet. De förhör sig om varandras mående och hjälps åt med att hantera känslomässigt jobbiga situationer. Även ledningen stöttar de anställda genom kontinuerliga arbetsplatsträffar och handledningsmöten med psykolog. Samtidigt uttrycks en efterfrågan av mer stöd för personal då arbetet på många sätt är emotionellt påfrestande. Informanterna beskriver hur de ibland känner oro, rädsla och frustration över svårigheter i arbetet. Det är känslor som kan vara svåra att hantera och som påverkar informanterna, inte bara på jobbet, utan även i privatlivet. Goffmans backstage kan då även ses som livet utanför HVB-hemmen. Flertalet informanter pratar om hur tufft det kan vara att komma hem och hela tiden tänka på vad som pågår på jobbet vilket leder till att de aldrig riktigt kan slappna av. Några av dem berättar hur svårt det kan vara inte tänka på jobbet när de är hemma, men att man är tvungen att hitta strategier som fungerar, såsom att träna och läsa, för att orka. En informant berättar att hen försöker göra så mycket som möjligt på sin lediga tid, allt för att inte tänka på jobbet.

6.4 Emotionell distans

För att undvika att bli helt uppslukad av sin roll och sitt framträdande, menar Goffman (2004, 188-189) att det krävs att individen har en form av självdisciplin som hindrar individen från att mista kontrollen över framträdandet. Han använder sig av begreppet