Liten kommun, stort ansvar

Examensarbete

Liten kommun, stort ansvar

Small town, big responsibility

- a qualitative study about the civil servants work with dropouts

Liiza Sandell

Sandra Svenningsson

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp

Datum för slutseminarium: 2016-06-02

Examinator: Frida Wikstrand

Handledare: Jonas Olofsson Fakulteten för

3

Sammanfattning

I januari 2015 genomfördes en ny lag som heter kommunens aktivitetsansvar för ungdomar. I och med lagen är nu kommunerna skyldiga att erbjuda ungdomar 16 – 19 år individuellt anpassade åtgärder. I första hand syftar lagen till att motivera ungdomen tillbaka till studier eftersom att allt pekar på att studier är centralt för att öka sina chanser på arbetsmarknaden. Skolinspektionen genomförde en granskning av hur kommunerna i Sverige arbetar med det kommunala aktivitetsansvaret och granskningen visar att flera kommuner inte uppfyllde de skyldigheter som den nya lagen kräver. Syftet med vår studie är att undersöka hur en kommun arbetar med aktivitetsansvaret samt ta reda på vilka behov tjänstemännen anser att ungdomarna har. Vi vill även ta reda vilken roll SYV:en har i arbetet med aktivitetsansvaret samt att vi vill undersöka på vilket sätt Skolverkets allmänna råd efterföljs av kommunen. Vi anser att detta är angeläget då tidigare forskning visar att ungdomar utan gymnasieutbildning har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Vi har i vår studie fyra frågeställningar: vad anser tjänstemännen att ungdomarna har för behov? Vilka insatser upplever tjänstemännen är mest meningsfulla för ungdomarna? Vilken roll har studie- och yrkesvägledaren i arbetet med aktivitetsansvaret? På vilket sätt arbetar man efter Skolverkets allmänna råd?

Vi har använt oss av en kvalitativ undersökning för att genomföra vår studie. För att analysera informanternas svar har vi använt oss av Linda Gottfredson teori om begränsningar och kompromiss samt Aron Antonovskys KASAM. Vårt resultat visar på det finns ett behov av att utveckla kommunens arbete med aktivitetsansvaret. Ungdomarna är i behov av vägledning samt att stärka sin självuppfattning. SYV:ens roll ser vi kan utnyttjas på fler sätt än vad som görs i dagsläget i kommunen.

Nyckelord: Aktivitetsansvar, ungdom, utanförskap, dropouts, studie- och yrkesvägledare

4

Förord

Vi vill börja med att tacka våra informanter vars medverkan var en grundförutsättning för att möjligöra vår studie. Vi är glada för att de tog sig tid att svara på våra frågor på ett engagerat och tillmötesgående sätt. Vi vill också tacka vår handledare Jonas Olofsson för att han har gett oss stöd och feedback genom vårt skrivande.

Ansvarsfördelning

Uppsatsen har producerats i ett nära samarbete mellan oss författare. Vi har arbetat i ett gemensamt dokument i Google docs för att vi båda ska ha tillgång till texten hela tiden. Vi genomförde intervjuerna tillsammans. I resultatkapitlet delade vi upp

underrubrikerna och sammanställde var och en för sig för att sedan gå igenom hela kapitlet och göra gemensamma korrigeringar. Liiza har haft huvudansvar över

5

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7

1.1 Syfte och frågeställningar ... 8

1.2 Avgränsningar ... 8

1.3 Disposition ... 9

1.4 Bakgrund ... 9

1.5 Hur den valda kommunens arbete med aktivitetsansvaret ser ut idag ... 10

1.6 De åtgärder/insatser som kommunen kan erbjuda målgruppen ... 11

1.7 Skolverkets Allmänna råd om Aktivitetsansvaret ... 12

2. Tidigare forskning ... 14

2.1 Skolinspektionen ... 14

2.2 Studie- och yrkesvägledarens roll ... 15

2.3 Vikten av studier ... 17

2.4 Ung framtid………....18

2.5 Sammanfattning tidigare forskning ... 18

3. Teoriförankring ... 20

3.1 Theory of circumscription and compromise av Linda Gottfredsson ... 20

3.2 KASAM……….19

3.3 Sammanfattning teori ... 22

4. Metod ... 25

4.1 Metodval ... 25

4.2 Urval, plats och undersökningsgrupp ... 25

4.3 Datainsamling ... 26

6

4.5 Etiska ställningstaganden ... 27

5. Resultat ... 29

5.1 Behov ... 29

5.2 Meningsfullhet ... 31

5.3 Utmaningar och svårigheter ... 34

5.4 Skolverkets allmänna råd ... 36 5.5 Sammanfattning ... 38 6. Resultatanalys... 39 6.1 Ungdomarnas behov…….……….39 6.2 Meningsfulla insatser…..……..……….………40 6.3 SYV:ens roll……….……….41 6.4 Skolverkets allmänna råd...……….………42 6.5 Sammanfattande analys...………43 7. Diskussion ... 44

7.1 Resultat- och analysdiskussion ... 44

7.2 Metoddiskussion ... 45

7.3 Teoridiskussion ... 45

7.4 Framtida yrkesroll som SYV ... 46

7.5 Förslag på vidare forskning………...44

7

1. Inledning

I april 2016 skrev Arbetsförmedlingen i ett pressmeddelande att ungdomar som saknar gymnasieutbildning har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och riskerar längre tider av arbetslöshet (Arbetsförmedlingen, 2016). Även Skolverket (2014) lyfter värdet av en gymnasieutbildning för att optimera sina förutsättningar på arbetsmarknaden. Vikten av en avslutad gymnasieutbildning betonas från många håll i vårt samhälle. Ändå står cirka 30 000 ungdomar mellan 16-19 år utanför gymnasieskolan. Det är konstaterat att ungdomar mellan 16-19 år som saknar gymnasieutbildning har stora svårigheter med att etablera sig på arbetsmarknaden (Olofsson et al. 2012, 5).

I januari 2015 genomfördes en lagändring som innebär ett ökat ansvar för kommunerna gällande denna målgrupp med unga i åldrarna 16-19 år. Tidigare föll ansvaret för målgruppen under en lag som hette informationsansvaret. Lagen om det kommunala informationsansvaret innebar att Sveriges kommuner var skyldiga att hålla sig informerade om vad individerna tillhörande målgruppen har för sysselsättning.

Den nya lagen finns reglerad i skollagen och heter kommunens aktivitetsansvar för ungdomar. I och med lagändringen är nu kommunerna skyldiga att erbjuda målgruppen en aktivitet/aktiviteter med möjlighet till ett individuellt anpassat stöd. I första hand syftar lagändringen till att motivera ungdomen tillbaka till studier eftersom att allt pekar på att studier är centralt för att öka sina chanser på arbetsmarknaden (Arbetsförmedlingen, 2016). Om studier inte är aktuellt för ungdomen ska en annan aktivitet erbjudas samt en kontinuerlig uppföljning av ungdomens utveckling. Kommunen har även en skyldighet att registrera ungdomarna och dokumentera verksamheten. Lagändringen innebär alltså ett skärpt ansvar över målgruppen för kommunen och det utökade ansvaret ska förebygga att målgruppen hamnar i ett utanförskap (SOU 2013:13).

Hösten 2015 gjorde Skolinspektionen (2016) en granskning där de undersökte 16 olika kommuner i Sveriges arbete med aktivitetsansvaret. Inspektionen visade att 2/3 av kommunerna inte uppfyllde de skyldigheter som den nya lagen kräver. Resultatet av granskningen visar tydligt på svårigheterna i arbetet med aktivitetsansvaret dock primärt på en organisatorisk nivå. Vi vill undersöka hur arbetet ser ut på individnivå och ta reda

8

på vad tjänstemännen som utför arbetet upplever att målgruppen har för behov. Vi vill ta reda på vad tjänstemännen möter i sitt operativa arbete med målgruppen. Vi anser att detta är angeläget då tidigare forskning visar att ungdomar utan gymnasieutbildning har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med vår studie är att undersöka hur en kommun arbetar med aktivitetsansvaret samt ta reda på vilka behov tjänstemännen anser att ungdomarna har. Vi vill även ta reda vilken roll SYV:en har i arbetet med aktivitetsansvaret samt att vi vill undersöka på vilket sätt Skolverkets allmänna råd efterföljs av kommunen.

Frågeställningar

 Vad anser tjänstemännen att ungdomarna har för behov?

 Vilka insatser upplever tjänstemännen är mest meningsfulla för ungdomarna?

 Vilken roll har studie- och yrkesvägledaren i arbetet med aktivitetsansvaret?

 På vilket sätt arbetar man efter Skolverkets allmänna råd?

1.2 Avgränsningar

Vi kommer endast att ta reda på tjänstemännens upplevelser av målgruppens behov. Vårt fokus kommer att vara att skapa en bild av hur tjänstemännen ser på de ungdomar som omfattas av aktivitetsansvaret som de möter. Vi kommer inte att gå in på eventuella effekter av arbetet. De uppfattningar tjänstemännen har är på intet sätt applicerbart på andra tjänstemän i andra kommuner. Då vi är medvetna om att tjänstemän i andra kommuner arbetar under andra förutsättningar och har andra lösningar för det strukturella och operativa arbetet.

9

1.3 Disposition

Nedan följer en beskrivning och tillbakablick på hur arbetet med det nuvarande aktivitetsansvaret har sett ut historiskt i Sverige. Efterföljande text är en arbetsbeskrivning för hur arbetet med aktivitetsansvaret ser ut i den kommun som vi valt att utföra vår undersökning i. Vidare i avsnittet presenterar vi de insatser som kommunen har att erbjuda ungdomarna som innefattas av aktivitetsansvaret följt av en sammanfattning av de Allmänna råd som Skolverket publicerat gällande aktivitetsansvaret. I kapitel två tar vi upp tidigare forskning som tangerar vårt undersökningsområde. I kapitel tre presenterar vi de två teorier samt en begreppsdefinition. Kapitel fyra är ett metodkapitel där vi beskriver vad för metod vi har använt för att genomföra studien. I kapitel fem redovisar vi arbetets resultat som är följt av kapitel sex där vi analyserar resultatet med valda teorier. Vi avslutar rapporten med en diskussion i kapitel sju där vi resonerar kring arbetets slutsatser och drar paralleller till vår kommande yrkesroll som studie- och yrkesvägledare.

1.4 Bakgrund

Före år 1970 låg ansvaret för de ungdomar i åldern 16-19 år och som var utan sysselsättning på Arbetsförmedlingen. Det fanns då ingen lag som krävde kontinuerlig uppföljning av ungdomar som tillhör målgruppen. 1976 lades ansvaret över på skolan då det istället blev skolan som blev ansvariga för elever som ännu inte fyllt 18 år och som inte var i någon sysselsättning. Man ville att skolan skulle ge individen möjligheter till arbete eller studier med hjälp av bland annat studie- och yrkesvägledning. Skolan hade även ansvar för en kontinuerlig uppföljning av individen tills det att individen fyllde 18 år. Detta uppföljningsansvar utvecklades och i skollagen som trädde i kraft 1986 stod det tydligt att kommunen har ansvar för de ungdomar som varken studerar eller har något arbete samt att kommunen ska erbjuda dem studie- och yrkesvägledning, praktik eller liknande åtgärd som för dem närmare arbetsmarknaden eller tillbaka mot studier (SOU 2013:13). För att kunna finansiera dessa individuella handlingsplaner som efterfrågades fick kommunerna pengar från staten för att öka möjligheterna för tidiga insatser för målgruppen.

10

I början på 90-talet togs lagen om uppföljningsansvar bort från skollagen i samband med att det individuella programmet tillkom på gymnasiet (SOU 2013:13). Tanken var då att man hade skapat en plats för de ungdomar som inte kom in på något nationellt gymnasieprogram och att arbetet med uppföljning skulle ske på det individuella programmet istället. Fokus låg på att få ungdomarna att motiveras till gymnasiestudier. Efter en studie som Skolverket gjort visade på variation i olika kommuners tolkning av den dåvarande lagstiftningen konstaterade Skolverket att det behövdes ett förtydligande av lagstiftningen. Med detta som grund kom 2005 lagen om ett kommunalt informationsansvar.

Informationsansvaret innebär att kommunen ska hålla sig informerade och uppdaterade om de ungdomar som ännu inte har fyllt 20 år och inte går på gymnasieskolan vad de har för sysselsättning. Eftersom ungdomsarbetslösheten fortsatte att öka beslutade regeringen om en ytterligare skärpt lagstiftning som döptes till Kommunernas aktivitetsansvar för ungdomar (SOU 2013:13). Lagen innebar nu att kommunen löpande ska hålla sig informerad om vad ungdomar som inte går i gymnasieskolan har för sysselsättning. Kommunen ska erbjuda ungdomen lämpliga individuella åtgärder som i första hand syftar till att motivera ungdomen tillbaka till studier. Åtgärderna/insatserna ska dokumenteras. Kommunen ska även föra ett register över målgruppen (Skollagen kap 29 § 9).

1.5 Hur den valda kommunens arbete med

aktivitets-ansvaret ser ut idag

Efter att lagändringen trätt i kraft tillsatte kommunen en arbetsgrupp med representanter från Barn- och utbildningsförvaltningen, Kultur- och fritidsförvaltningen och Socialförvaltningen för att arbeta upp en organisation kring aktivitetsansvaret. Resultatet av arbetet blev en rapport och i rapporten finns en struktur för hur arbetet med aktivitetsansvaret ska gå till i kommunen. Denna struktur har sedan

implementeras och arbetas nu efter i kommunen.

Administratören har ansvar för dokumentationen och registreringen av ungdomarna. Hen är den som söker efter folkbokförda ungdomar i kommunen för att kontrollera vilken sysselsättning de har. De som inte är registrerade på en gymnasieskola får ett

11

brev från kommunen. I brevet får ungdomen möjlighet att meddela kommunen om hen har någon sysselsättning som kommunen inte känner till exempel utlandsstudier, sjukskrivning eller dylikt. Ungdomen erbjuds också ett vägledningssamtal med SYV. Ett frankerat svarskuvert bifogas för att ungdomen ska returnera den ifyllda blanketten. Administratören tar emot svarsblanketten och gör anteckningar i registret för respektive ungdom. En gång i månaden rapporterar Administratören registret över ungdomarna som omfattas av aktivitetsansvaret till SCB för statistik. De ungdomar som vill ha ett samtal med SYV skickar hen vidare till SYV:en som då tar kontakt med ungdomarna. Under samtalet pratar de om ungdomens nuläge och önskad situation/sysselsättning och SYV:en försöker tillgodose ungdomens önskemål och/eller behov så gott det går. De skriver en handlingsplan för ungdomen och sätter upp datum för uppföljning och revidering av handlingsplanen. De ungdomar som inte svarar på brevet, vilket är cirka 75 procent, arbetar Ungdomsutvecklaren med i en uppsökande verksamhet. Ungdomsutvecklaren försöker på olika sätt ta kontakt med ungdomen genom att ringa, smsa och/eller eventuellt göra hembesök. När ungdomsutvecklaren fått kontakt med ungdomen har hen ett samtal med hen för att göra en kartläggning och ta reda på ungdomens behov. De ungdomar som inte svarar fortsätter ungdomsutvecklaren att höra av sig till en gång i månaden (Ungdomsutvecklaren).

1.6 De åtgärder/insatser som kommunen kan erbjuda

målgruppen

Kommunen har två insatser/åtgärder som är aktuella för målgruppen. En av de åtgärder som kommunen erbjuder ungdomarna som omfattas av aktivitetsansvaret är en arbetsmarknadskurs som tillhandahålls av kommunens arbetsmarknadsenhet. Syftet med utbildningen är att öka personers anställningsbarhet och möjlighet att skaffa ett jobb. Kursen innehåller bland annat CV-skrivning, arbetsmarknadskunskap, praktik, samarbete med andra. Verksamheten riktar sig i första hand mot personer som uppbär försörjningsstöd men kommunen såg att verksamheten kan vara meningsfull även för de ungdomar som omfattas av aktivitetsansvaret som ett alternativ till skolan. Nu är även

de ungdomarna välkomna där.

12

att aktivitetsansvaret i första hand syftar till att motivera ungdomen till studier är gymnasieskolan central i kommunens arbete med aktivitetsansvaret. Det finns en gymnasieskola i kommunen och där erbjuds 11 nationella gymnasieprogram samt ett introduktionsprogram. Det är framförallt introduktionsprogrammet som är tänkt som en åtgärd/insats för målgruppen. Till skillnad från de 11 nationella gymnasieprogrammen som finns på den lokala gymnasieskolan behöver man inte vara behörig för att gå på introduktionsprogrammet (IM). IM är ett mer flexibelt program än de nationella programmen. Grundsyftet med IM är att ge elever möjlighet att läsa upp sina grundskolebetyg så att de kan bli behöriga och börja på ett nationellt gymnasieprogram. På IM är det tänkt att lärarna kan ge mer stöd och att studieupplägget ska vara mer flexibelt och eventuellt varvas med praktik för dem som vill det (Ungdomsutvecklaren).

1.7 Skolverkets Allmänna råd om Aktivitetsansvaret

I januari 2016 publicerade Skolverket Allmänna råd gällande Sveriges kommuners aktivitetsansvar. De allmänna råden har tagits fram som hjälp för att ge kommunerna stöd och riktlinjer för hur de kan/bör arbeta med aktivitetsansvaret. Syftet med råden är att det ska bli en likvärdig kvalitet på aktivitetsansvaret i alla Sveriges kommuner. De allmänna råden är indelade i avsnitt som grundar sig i de bestämmelser om kommunernas aktivitetsansvar för ungdomar som står reglerat i skollagen. Det första avsnittet handlar om styrning och ledning för arbetet. De allmänna råden beskriver att kommunen bör ha en handlingsplan för sitt arbete med aktivitetsansvaret samt att det bör finnas en tydlig ansvarsfördelning inom organisationen. De lyfter också vikten av att samverka med andra eventuellt berörda myndigheter inom kommunen. Nästa avsnitt beskriver arbetssätt för att kontinuerligt och löpande identifiera, informera och kontakta ungdomarna. Ett råd som rekommenderas är att vara flexibel i sitt arbetssätt och utveckla kontaktmöjligheter som passar ungdomarna. Avsnitt nummer tre handlar om att kommunen ska erbjuda lämpliga åtgärder som i första hand ska syfta till att motivera individen tillbaka till studier. Det fjärde avsnittet redovisar riktlinjer för dokumentation av insatserna och ungdomarnas handlingsplan. Det sista och femte avsnittet berör förandet av register med målgruppen vilket innebär att kommunen

13

löpande ska hålla sig uppdaterad med ett register över ungdomarna som tillhör

kommunens aktivitetsansvar.

Förutom riktlinjer och konkreta förslag på arbetssätt med målgruppen lyfter också de allmänna råden vikten av utbildning för att undvika svårigheter med att komma vidare på arbetsmarknaden och i förlängningen även minska risken för att hamna i utanförskap. Därför rekommenderar Skolverket tidiga insatser för målgruppen (Allmänna råd, 2016).

14

2. Tidigare forskning

I det här kapitlet kommer vi att presentera tidigare forskning som vi ser bidrar med kunskap till vår studie. Vi redovisar den granskning som Skolinspektionen har gjort med fokus på de svårigheter som konstaterats i inspektionen. Vidare presenterar vi en studie om hur en studie- och yrkesvägledarens kan arbeta för att förebygga avhopp från gymnasiet. Studien bidrar också med kunskap om de konsekvenser på individnivå som förenas med att hoppa av skolan och detta stärks av ytterligare två artiklar. De följs upp med två artiklar som visar hur utbildningsnivån påverkar ungdomars etablering på arbetsmarknaden. Slutligen presenterar vi ett ESF-projekt som ägde rum i Skåne 2010. Projektet syftade till att minska glapp mellan skola och arbetsliv och de behov som projektet konstaterar kommer vi att använda för att jämföra med den bild av

ungdomarna som våra informanter möter i sitt arbete med aktivitetsansvaret.

2.1 Skolinspektionen

Skolinspektionen (2016) har gjort en granskning av 16 kommuner i Sverige för att kontrollera vad de gör för att uppfylla det nya lagkravet på ett kommunalt aktivitetsansvar. Kommunerna som valdes ut till granskningen hade en större andel ungdomar som stod utanför arbetsmarknaden. Skolinspektionen har intervjuat 41 ungdomar om deras erfarenheter av att vara involverade i aktivitetsansvaret. Skolinspektionen har även intervjuat tjänstemän och ansvariga beslutsfattare. I granskningen låg huvudfokus på tre områden. Hur kommunerna arbetar med att erbjuda individen åtgärder som är anpassade efter individens egna förutsättningar och behov, hur kommunernas strukturella arbete fungerar för att ha kontakt med de unga och slutligen så har de granskat hur kommunerna arbetar med uppföljningen och utvärderingen av de eventuella insatser som individen tagit del av. Det visade sig i granskningen att två av tre kommuner som granskades inte arbetade tillfredställande med det kommunala aktivitetsansvaret. En stor brist som konstaterades hos 15 av de 16 granskade kommunerna var arbetet med att identifiera alla ungdomar som omfattas av

15

aktivitetsansvaret. Majoriteten av kommunerna hade problem med att skapa en första förbindelse med ungdomen. Vidare kunde Skolinspektionen även konstatera många av kommunerna inte hade tillräckligt med aktiviteter som passade ungdomarna eller som inte uppfyllde deras behov och/eller önskemål. Slutligen kunde Skolinspektionen konstatera en organisatorisk svårighet i form av ledningen och styrningen av arbetet med Aktivitetsansvaret. I elva av de 16 granskade kommunerna visade det sig att det fanns otillräcklig styrning som resulterade i att berörd personal upplevde att ansvarsfördelningen var otydlig och en osäkerhet kring vad ens egna arbetsuppgifter och förväntningar är inom organisationen. Sammantaget behöver kommunerna bli bättre på att kartlägga de unga och ta reda på deras individuella behov. I granskningen kan vi se att många kommuner har svårigheter med att etablera ett arbetssätt som uppfyller Skolverkets lagkrav. Skolinspektionens granskning är på en organisatorisk nivå och vi ser att kunskapen om de organisatoriska svårigheter som konstateras i arbetet med aktivitetsansvaret är en förutsättning för att vi ska förstå de individuella förutsättningarna tjänstemännen i vår valda kommun har i sitt arbete.

2.2 Studie- och yrkesvägledarens roll

Susan White Williams och Donald F Kelly har skrivit en artikel som heter The School Counselor's Role in School Dropout Prevention som publicerats i den amerikanska vetenskapliga tidsskriften Journal of Counseling and Development år 2010. Inledningsvis påvisar författarna att ett avhopp från gymnasiet kan innebära stora konsekvenser för individen dels psykiskt, socialt och finansiellt på både kort och lång sikt. Ungdomar som inte tar examen riskerar i högre grad att hamna utanför samhället, bli arbetslösa eller ha ett arbete med lägre lön jämfört med ungdomar i samma ålder som har tagit en gymnasieexamen. De nämner även kostnaderna för hela samhället när en elev hoppar av från gymnasiet i form av kriminalitet, lägre skatteinkomster för staten samt ett större tryck på vårt sociala skyddsnät. Det centrala resultatet i studien visar hur en studie- och yrkesvägledare kan arbeta förebyggande och förhindra att ungdomar hoppar av gymnasiet. I resultatet redovisas metoder för att förebygga avhopp från skolan. Arbetssätt/områden som konstateras som

16

framgångsrika i resultatet av studien är bland annat att involvera föräldrarna, att stödja eleven i att hen ska känna en tillhörighet i skolan, att ha en kontinuerlig kontakt och uppföljning med eleven och att visa engagemang och att bekräfta eleven i hens studieresultat. Studie- och yrkesvägledaren och eleven kan sätta upp mål för eleven så att elevens framgångar blir tydliga och därmed mätbara. Studie- och yrkesvägledaren kan även ge övrig skolpersonal stöd i deras attityd mot eleven för att få dem att ha positiva förväntningar på eleven. Det kan i sin tur resultera i att eleven känner av dessa förväntningar och får en ökad tro på sin egen förmåga. Vilket förhoppningsvis leder till att eleven presterar bättre i skolan och därför inte vill hoppa av. Studien konstaterar att en studie- och yrkesvägledare kan ha en viktig och central roll i ett förebyggande arbete med att förhindra att elever hoppar av gymnasieskolan. Slutligen konstateras att ju tidigare i processen en studie- och yrkesvägledare kommer in och börjar arbeta med eleven desto mindre motstånd och ett mer lyckosamt resultat. Nedan följer två vetenskapliga artiklar som vi anser kan styrka den föregående artikelns slutsatser om studie- och yrkesvägledarens roll i det förebyggande arbetet. Christine V. Carr och John P. Galassi (2012) från The University of North Carolina, Chapel Hill har skrivit The Role School Counselors Believe They Should Adopt in Dropout Prevention. Artikeln undersöker vilken roll studie- och yrkesvägledarna anser sig ha i det förebyggande arbetet med att förhindra skolavhopp. Resultatet som den kvalitativa studien visar är att studie- och yrkesvägledaren anser att de har en central roll men att de ska ta en mer framträdande och mer aktiv roll i arbetet med att förhindra avhopp. Undersökningen är gjord i USA men de slutsatser som studien kom fram till

anser vi är applicerbara även i Sverige.

Get a vocation: keeping on top of studies Reducing the drop-out rate in vocational upper secondary education and training av Aini-Kristiina Jäppinen (2009) är en undersökning som är utförd på uppdrag av den finska utbildningsförvaltningen. Det som undersöktes var vilka metoder skolorna använder sig av för att förhindra avhopp. Skolorna som valdes ut att delta i studien hade ett lågt antal drop-outs. Skolpersonal, rektorer, studie- och yrkesvägledare, socionomer och andra med vägledningsansvar deltog i studien som genomfördes med hjälp av kvalitativa och kvantitativa metoder. Resultatet visade på att skolorna satsade på vägledning, stödgrupper för eleverna, praktik på arbetsplatser, strategier och utvecklingsplaner. Det framgick att vägledning

17

var prioriterat i de undersökta skolorna då det var schemalagda i läroplanen. De artiklar vi har valt att presentera talar om vikten av vägledning och studie- och yrkesvägledarens roll i att arbeta förebyggande med att förhindra avhopp från skolan. Vi kan se att det förebyggande arbetet kan skapa förutsättningar för att förhindra avhopp vilket kan göra stor skillnad för en individ. Artiklarna framhäver även studie- och yrkesvägledarens roll som central i arbetet med ungdomarna. I relation till vår egen studie finner vi detta väsentligt då ett förebyggande arbete skulle minska antalet ungdomar som skulle omfattas av aktivitetsansvaret. Williams och Kelly (2010) skriver i sin studie att det är viktigt att avsluta sin utbildning för att undvika ett utanförskap i framtiden

2.3 Vikten av studier

Följande artiklar vi vill lyfta är: Does vocational training matter for young adults in the labour market? (Skarlind, Murray 2005) och Left Behind in the Labor Market: Labor Market Problems of the Nation's Out-of-School, Young Adult Populations (Sum, Khatiwada, Pond, Trub 'skyy, Mykhaylo, Fogg och Palma 2003). Artiklarna undersöker unga vuxnas (16 – 24 år) etableringen på arbetsmarknaden i studierna jämförs ungdomar med och utan utbildning samt deras löneutveckling. Skarlind och Murray (2005) studerar den svenska arbetsmarknaden och Sum med flera (2003) studerar

arbetsmarknaden i USA.

Resultatet av den svenska studien visar att längre gymnasial utbildning är mer fördelaktigt för etablering på arbetsmarknaden än ingen gymnasial utbildning samt att löneutvecklingen var mer gynnsamt för de med utbildning (Skarlind, Murray 2005). Den amerikanska studien visar på liknande resultat, utan utbildning hamnar unga vuxna på efterkälken i arbetslivet och i löneutvecklingen. Författarna menar att då de saknar högre utbildning hamnar de utanför arbetsmarknaden vilket kan leda till utanförskap i samhället och fattigdom (Sum m fl. 2003). Vi anser att den tidigare forskningen visar på hur viktigt det är för ungdomar att fullfölja sin gymnasieexamen då resultaten från artiklarna visar på sämre möjligheter till etablering på arbetsmarknaden samt sämre löneutveckling och som i förlängningen även kan leda till fattigdom och utanförskap.

18

2.4 Ung framtid

Ung framtid var ett 4-årigt ESF-projekt som ägde rum i Trelleborgs kommun 2010. Målgruppen var ungdomar mellan 16-24 år. Man valde Trelleborgs kommun för projektet för att den kommunen hade konstaterat en hög andel ungdomar som både stod utanför arbetsmarknaden och saknade gymnasieutbildning. Syftet med projektet var bland annat att minska glappet mellan skola och arbetsliv. I en förstudie till projektet visade det sig att många av ungdomarna som tillhörde målgruppen och inte gick i skolan saknade fullständiga gymnasiebetyg samt att de hade en låg motivation att återuppta sina studier. Förstudien visade även att dessa ungdomar upplevde svårigheter med att etablera sig på arbetsmarknaden och att de hade en begränsad tro på sin egen förmåga. Inom projektet låg fokus på att ungdomen skulle känna att hen är en del av ett sammanhang, hen ska känna samhörighet och själv vara med att påverka och styra sin karriärplanering då förprojektet visade att majoriteten av ungdomarna behövde utveckla även detta. Målet med projektet var bland annat att fånga upp de ungdomar som hoppar av sina gymnasiestudier genom att erbjuda dem en kartläggning och genom den kartläggningen ska ungdomen få en ökad tro på sin egen förmåga och en ökad förmåga att göra egna trygga val som skulle bidra till att ungdomen uppnår en långsiktig etablering på arbetsmarknaden. Under projekttiden utvecklade de ett nära samarbete med det lokala näringslivet för att få möjlighet till praktikplatser för målgruppen. Projektet lyfter metoder för att minska glappet mellan skola och arbetsliv. Dessa metoder vill vi jämföra med de metoder vår valda kommun använder sig av för att motivera ungdomar till sysselsättning.

2.5 Sammanfattning tidigare forskning

I Skolinspektionens granskning (2015) konstateras stora psykiska, fysiska och sociala risker för de ungdomar som inte har någon gymnasieutbildning. Vi har valt att komplettera med tidigare forskning som förklarar hur en studie- och yrkesvägledare kan arbeta för att förebygga avhopp från gymnasieskolan. Vi ser att ett förebyggande arbete mot avhopp är centralt för att hindra ungdomarna från att hoppa av gymnasieskolan

19

Den tidigare forskning visar på att de med sämre utbildning har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden och hamnar därmed på efterkälken vad det gäller löneutveckling. Vi anser att det stärker relevansen med att motivera ungdomar till studier och att kommunernas ansvar därmed är viktigt för ungdomarnas etablering på arbetsmarknaden.

Många av de ungdomar som var involverade i projektet Ung framtid saknade gymnasieutbildning precis som många av de ungdomar som faller under vår valda kommuns aktivitetsansvar. De behov som projektet konstaterade fanns hos ungdomarna kan vi jämföra med våra informanters bild av de ungdomar som de möter. Med den tidigare forskningen som bakgrundskunskap vill vi studera vilka behov tjänstemännen anser att ungdomarna har och vilka meningsfulla aktiviteter som er bjuds ungdomarna detta då skolinspektionen bland annat säger i sin granskning att flera kommuner brister i sitt ansvarstagande. Rollen som studie- och yrkesvägledaren har, visar de artiklar som vi presenterat, en central roll för förebyggandet av avhopp. Vi finner det intressant att undersöka vilken roll hen har i arbetet med aktivitetsansvaret. Studiers avgörande roll i etableringen på arbetsmarknaden som artiklarna presenterar gör oss nyfikna på hur kommunen arbetar med efter riktlinjerna i de allmänna råden.

20

3. Teoriförankring

I det här kapitlet kommer vi att presentera de teorier som vi senare kommer att använda oss av för att analysera informanternas svar. Vi har valt Linda Gottfredsons teori om begränsningar och kompromiss då hon menar att unga successivt begränsar sina val på vad de ser är möjliga och icke möjliga. Teorin förklarar hur unga formar sig själva efter sin omvärld påverkade av sociala faktorer. Vi tror att teorin kan hjälpa oss att förklara vilket behov informanterna anser att ungdomarna har. Den andra teorin vi valde var Aron Antonovskys KASAM. KASAM -känslan av sammanhang - ger en djupare insikt och förståelse om sin nuvarande situation som vi tror att många av de ungdomar som omfattas av aktivitetsansvaret saknar. Vi anser att det är intressant att studera hur informanterna uppfattar ungdomarnas självinsikt och omvärldsinsikt, samt vilka insatser som informanterna anser är meningsfulla för ungdomarna.

3.1 Linda Gottfredsons teori om begränsningar och

kompromiss

Gottfredsons (1981) Theory of circumscription and compromise – teori om begränsningar och kompromiss beskriver ungas karriärutveckling. Hur de ser på sig själva i förhållande till sin omvärld. Vi tänker oss att det kan vara användbart i vårt examensarbete då teorin förklarar hur de unga utvecklar sin förståelse för hur olika yrken kan passa dem genom att begränsa sitt urval och senare i livet kompromissar om yrkesvalet.

Super, Holland och Roy utvecklade karriärsteorier som inspirerade Linda Gottfredson att utveckla en egen teori då hon ansåg att hon kunde tillföra ny kunskap till karriärsutvecklingsteorierna. Hennes karriärsutvecklingteori grundar sig på hur barn utvecklar sin kunskap och förståelse om olika karriärmöjligheter. Hon menar att barn redan i tidig ålder börjar utforska sin omgivning och utveckla sin egen personlighet,

21

detta är något som utvecklas genom hela skolåldern. Unga relaterar sig själva genom sin omgivning detta skapar deras självuppfattning. Vidare menar hon att social klass, intelligens och kön är starka element när ungdomar utvecklar sin själuppfattning och de yrken som de anser är acceptabla. (ibid, 545-546). Nedan följer några begrepp som Gottfredson använder för att förklarar teorin och de vi kommer att använda oss av i vår analys. Självuppfattning. Gottfredson menar att självuppfattning är den bild unga har om det egna jaget. Det innefattar uppfattningen av könstillhörighet, social klasstillhörighet, intelligens, intressen och värderingar. Självuppfattningen är den bild en person har om sig själv och inte en utomståendes objektiva uppfattning. (ibid, 547). Begränsningar. Gottfredson menar att barns förmåga att ta till sig kunskap och relatera till sin omgivning ökar med åldern och att de går igenom olika stadier i livet där de utvecklar sin kognitiva förståelse. Deras karriärmognad ökar i takt med att deras förståelse och medvetenheten om kön, social klass, intelligens, yrkesintresse, kompetenser, värderingar och omvärldskunskap ökar. Ju äldre de blir desto större kunskap om karriärmöjligheter får de, vilket leder till att de börjar utforska vilka yrken de anser är acceptabla. Med begränsningar menar Gottfredson (1996, 187) att unga begränsar sina yrkesval efter den uppfattning den har om sig själv, sin sociala status och sitt kön. Ungdomen väljer således bort de möjligheter som hen anser inte stämmer

överens med hens preferenser (ibid, 548-549).

Yrkesuppfattning. Enligt Gottfredson är yrkesuppfattning en generalisering av vad ett yrke innebär då det gäller arbetsområde, social status och könstillhörighet. Hon menar att individer skapar sig en uppfattning om yrken med hjälp av en kognitiv yrkeskarta. Den visar vilka yrken som individen känner till och var på kartan den placerar ett yrke utefter kategorierna arbetsområde, status och kön. (ibid, 547). Preferenser. Gottfredson menar med preferenser vad individen vill arbeta med och vilken person som personen vill vara. Yrkesuppfattningen sätts i relation till individens självuppfattning och graderas efter vad individen uppskattar är förenligt med sina preferenser. Ett yrke som värderas högt är mer åtråvärt än ett som värderas lågt. Individen väger även in om möjligheten att uppnå yrket och hur mycket hen är villig att satsa(ibid,548).

22

åldersspannet 0 – 13 år. Under den här tidsperioden utvecklar barnet sin förståelse och medvetenhet för sin omvärld. Det som påverkar barnet är vuxna, som egna föräldrar, släkt, kompisars föräldrar och lärare. De blir medvetna om olika könsroller och kategoriserar/delar in yrken till manliga eller kvinnliga yrken. De blir medvetna om social status, klasstillhörighet, samband mellan hög och låg inkomst, samband mellan utbildning och yrken. Den medvetenhet de utvecklar under de här åren påverkas av deras kontext och de begränsar sina val utefter de möjligheter som de anser är kompatibla med deras uppfattningar och intressen. Den fjärde nivån som Gottfredson kallar orientering till det egna jaget 14 år och uppåt menar hon att ungdomen bli mer medveten om sin självuppfattning och kan vid denna ålder välja ut de yrken de anser är acceptabla och nåbara. Yrken som passar deras värderingar, intressen och förmågor. De är nu mogna att fatta mer långsiktiga karriärsbeslut(1996,191-195).

Kompromiss. Kompromissprocessen är den del då de unga väljer det som de anser är det mest nåbara framför det mest önskvärda. Enligt Gottfredsons teori handlar kompromiss om de problem som uppstår när ungdomar söker den utbildning eller det yrke de önskar och det inte uppfylls. De kompromisser ungdomarna gör när de väljer bort de yrken som de finner mest åtråvärda mot de yrken som är ”good enough”. Det kan finnas yttre omständigheter som gör att ungdomarna måste anpassa yrkesvalet som den egna förmågan, utbildningsmöjligheter på orten eller de omständigheter som individen befinner sig i. Bortväljandet av yrken sker genom turordning där yrkesintressen och yrkesnivå väljs bort först och manliga/kvinnliga yrken väljs bort i sista hand. (ibid, 549)

3.2 KASAM

Aron Antonovsky (1923-1994) var en medicinsk sociolog som myntade begreppet KASAM som står för känsla av sammanhang. Detta begrepp utvecklade han efter att ha analyserat sin undersökning av hur israeliska kvinnor anpassat sig till klimakteriet. Vissa av dessa kvinnor hade erfarenheter från tyska koncentrationsläger under andra världskriget. Det som förvånade honom var att några av de kvinnor som överlevt hade tillfredställande hälsa. Upptäckten fick honom att utforska vad det var som gjorde att

23

vissa människor som lever under fruktansvärda omständigheter eller vid ohälsa kan ha ett positivt förhållningssätt. Antonovsky vill med sin teori förklara hur stress och traumatiska händelser påverkar människor på olika sätt. Han menar att det finns ett sammanhang mellan hur en individ förstår sin omvärld, hur hen hanterar oförutsedda händelser och hur hen finner mening i sitt liv. (Antonovsky 1987, 15 - 17). KASAM består av tre delar: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Begriplighet innebär att individen förstår vad som händer runt omkring hen och att den information en individ får upplevs som förnuftsmässigt gripbar och att det finns ett tydligt sammanhang som hen kan relatera till. En individ med högt KASAM förväntar sig att den information eller stimuli som hen kommer att möta i framtiden

är förutsägbar samt något som kan förklaras.

Hanterbarhet innebär att individen har de verktyg den behöver för att kunna få kontroll över de omständigheter som kan drabba hen och de krav som ställs på hen. Begreppet innebär även att hen har tillgång till ett socialt nätverk vars resurser hen kan till nytta. En hög hanterbarhetsförmåga innebär att hen inte ser sig själv som ett offer för omständigheter utan är medveten om att motgångar kan inträffa och

att hen har förmågan att lösa dem.

Meningsfullhet innebär det som anses vara viktigt för individen både känslomässigt och kognitivt. Det kan förklaras som att om individen står inför en utmaning som hen anser är svår men ändå upplever att den är värd att anta genom att lägga ner tid och energi. Med andra ord att individen har en inre övertygelse om att det trots att det finns vissa hinder som känns oöverstigliga ändå är genomförbara och att det i slutändan kommer att vara värt ansträngningen. Begreppet ses som den motivations- givande komponenten i KASAM (Antonovsky,1987,45). Antonovsky menar att de livserfarenheter som barn och ungdomar upplever skapar grunden till deras känsla för sammanhang. De förmågor de har utvecklat för att hantera och förstå oförutsedda händelser påverkar om deras KASAM kommer att förstärkas eller försvagas i det tidiga vuxenlivet (Antonovsky 1981, 145-147). Enligt Antonovsky kan KASAM mätas och ett högt KASAM ger bättre förutsättningar att klara av livets motgångar och förutsättningar. De med ett lågt KASAM har svårare att finna någon mening i livet och har svårare att finna motivation i motgångar utan finner ett större motstånd till de krav de möter i livet (Antonovsky 1987, 42-46).

24

3.3 Sammanfattning

I det här kapitlet beskrivs två teorier som kommer att användas i analysen för att finna förklaringar till resultatet. Gottfredsons och Antonovskys begrepp kommer användas för att förklara vilka behov informanterna anser att ungdomarna har och vilka insatser informanterna anser är meningsfulla.

Teorierna försöker förklara hur individerna ser på sig själva i den kontext de lever i och hur det påverkar dem. De förklarar även hur olika faktorer leder till att individer begränsar och kompromissar om sina valmöjligheter, hur de tänker kring sig själv och sin omvärld. Med teoriernas och begreppens hjälp vill vi måla fram en bild av hur informanterna ser ungdomarna de möter.

25

4. Metod

I det här kapitlet kommer vi att presentera de metodval vi har gjort för att utföra vår studie.

4.1 Metodval

Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod för att få fram vårt empiriska material. Då vi inte vill använda oss av en hypotes i vårt examensarbete har vi valt ett induktivt angreppssätt. Metoden ger en helhetsförståelse och en djupare förståelse än vad en kvantitativ metod gör. Vilket passar vårt syfte då vi vill veta hur den utvalda kommunen arbetar med aktivitetsansvaret och vilken behovsbild tjänstemännen anser att målgruppen har. Med en kvalitativ undersökning där vi träffar våra informanter fysiskt får vi möjligheten att reda ut eventuella missförstånd. Det är enligt Larsen möjligt att säkerställa validiteten på grund av att: "Den intervjuade kan tala friare och att man kan be om förklaringar” (Larsen 2009, 27). Vi ställer oss dock frågande till om våra analyser och slutsatser av våra informanters svar är korrekta samt vilken effekt vi har på våra informanter och vilket sätt vi påverkar dem till att svara på våra frågor. Det vill säga intervjuareffekten (Larsen 2009, 108).

4.2 Urval, plats och undersökningsgrupp

Vid en kvantitativ undersökning sker ett sannolikhetsurval av respondenter för att resultatet ska vara generaliserbart på populationen, urvalet ska därmed även representera populationen. I vår kvalitativa undersökning har vi valt ett ickesannolikhetsurval eftersom syftet med studien är att få kunskap om den specifika kommunens arbete. Vår undersökning baserar på ett valt case, en enskild kommun. Vi valde denna kommun på grund av det geografiska läget då vi ville ha möjlighet att möta våra informanter fysiskt vid en intervju. Det var också den enda kommunen i vår geografiska närhet som hade tillräkligt många tjänstemän involverade i arbetet med

26

aktivitetsansvaret utan att undersökningen skulle bli för stor eller för liten i omfattning. Den kommun vi har undersökt är en landsbygdskommun med cirka 33 000 invånare (Statistiska centralbyrån, 2015). I kommunen finns det fem högstadieskolor samt en gymnasieskola. I kommunen arbetar de över förvaltningsgränserna med aktivitetsansvaret. Huvudansvaret ligger på Barn- och utbildningsförvaltningen men även Kultur- och fritid- och socialförvaltningen är involverade i arbetet. Urvalet har skett utifrån yrke, befattning och avdelning. De personer som vi har valt att intervjua arbetar direkt eller har någon form av ansvar över aktivitetsansvaret. I vår valda kommun fanns endast sex tjänstemän som arbetar med aktivitetsansvaret vilket gjorde att vårt val av informanter blev naturligt begränsat. Vi har intervjuat en studie- och yrkesvägledare som arbetar operativt med målgruppen, härefter kallad SYV. En ungdomsutvecklare som också arbetar operativt med målgruppen, härefter kallad Ungdomsutvecklaren. En administratör som arbetar med det administrativa som rör kommunens aktivitetsansvar, härefter kallad Administratören. En utvecklingsledare på kommunen som varit med och arbetat fram en modell för hur arbetet med aktivitetsansvaret ska organiseras, härefter kallad Författaren. En socialsekreterare som arbetar på kommunens arbetsmarknadsenhet, härefter kallad Aktören. Slutligen har vi intervjuat enhetschefen som är ansvarig och chef över arbetet med aktivitetsansvaret, härefter kallad Chefen.

4.3 Datainsamling

Inför våra intervjuer tematiserade vi våra frågor efter vårt forskningsområde enligt en modell som Kvale och Brinkman beskriver (174, 2014). Enligt modellen används olika teman som utgångspunkt för en intervjuguide. Guiden är tänkt som ett hjälpmedel vid kvalitativa undersökningar. De teman vi valde att utgå från för att svara på vårt syfte och frågeställningar var tidigare forskning, teorierna och skolinspektionens granskning. Våra intervjuer genomfördes på respektive informants arbetsplats på en tid som passade dem. Efter att ha fått deras samtycke till att spela in intervjuerna transkriberades samtalen. För att öka studiens reliabilitet har vi försökt att ställa öppna frågor och fråga efter förtydliganden för att undvika missförstånd. För att öka reliabiliteten ytterligare har vi

27

genomfört transkriberingarna av intervjuerna tillsammans för att kunna diskutera och undvika för stora tolkningsutrymmen. Dock är vi medvetna om att tolkningsprocessen inte går att undvika helt och hållet (Kvale och Brinkman, 226, 2014). Under arbetets gång har vi hela tiden haft en dialog om informanterna och deras svar i förhållande till vårt syfte med studien samt våra frågeställningar. Detta för att säkerställa studiens validitet.

4.4 Analysmetod

I vår analys av det empiriska materialet har vi använt oss av en innehållsanalys (Larsen 2009, 101-102). Genom att koda våra texter och tematisera dem i olika kategorier, granskade vi de processer som vi fann. Vi valde att tematisera våra informanters svar genom att använda nyckelord från vår frågeställning: behov, meningsfullhet, utmaningar/svårigheter och skollagen. Våra nyckelord använde vi till rubriker i vårt resultatkapitel. De resultat vi fick fram utvärderade och analyserade vi med hjälp av de teorier och tidigare forskning som vi har valt.

4.5 Etiska ställningstaganden

När det gäller forskningsstudier är det viktigt att följa vissa principer och inför vårt arbete tog vi del av HSFR, forskningsetiska principer inom humanistisk -samhällsvetenskapligforskning (HSFR 2014). Informationskravet: Vi tog en första muntlig kontakt med våra informanter och efter visat intresse fick de ett informationsbrev där vi informerade dem skriftligt om vår studie. Brevet innehöll syftet med studien, vad vi förväntade oss att uppnå med intervjuerna. Samtyckeskravet: I brevet stod även att de när helst de kände att de inte längre ville delta fick avbryta samarbetet med oss. Konfidentialitetskravet: De fick information om att deras svar skulle behandlas konfidentiellt då vi avser att benämna dem med yrk estitel i en landsbyggdskommun. Nyttjandekravet: Vi delgav dem anledningen till studien och vad den skulle användas till samt att deras svar endast skulle användas av oss i vår studie.

29

5. Resultat

Syftet med vår undersökning var att undersöka hur kommunen arbetar med aktivitetsansvaret samt att ta reda på tjänstemännens bild av målgruppens behov. I följande kapitel kommer vi att redovisa informanternas svar. Då vi kunde skönja ett visst mönster i deras svar har vi delat in kapitlet efter följande teman: behov, meningsfullhet, utmaningar/svårigheter och regelverk. Vi har valt att inte redovisa vilken roll SYV:en har separat i texten då vi anser att hens roll framträder i kontexten med de andra resultaten.

5.1 Behov

Vi frågade våra informanter vad de anser att ungdomarna som omfattas av aktivitetsansvaret har för behov och vi fick till svar att ungdomarna var vilsna, skoltrötta och omotiverade att gå till skolan.

För att först när de hoppar av ser de det som en semester men efter några månader mår de nog inte så bra då alla andra har någonstans att gå till, blir de utanför sammanhang, inte bra för självkänslan. Då är det bra att någon hör av sig och erbjuder något tror jag är viktigt (Ungdomsutvecklaren).

Enligt Ungdomsutvecklaren har flera av ungdomarna sociala problem med sig som trassligt hemma och i skolan, men det finns även de som har hamnat på fel program på gymnasiet som tänker ta nya tag inför hösten. Flera av ungdomarna har svårt att få ihop livsmönstret och svårt att planera inför framtiden utan lever dag för dag. Ungdomarna var i behov av att få struktur i sin tillvaro och få en meningsfull sysselsättning, samt vägledning. Struktur från grundskolan var det fler som saknade och hen ansåg att det var nästan väntat att det skulle strula på gymnasiet. Informanterna var överens om att den uppsökande verksamheten var viktig för ungdomarna att de blir sedda och att någon frågar efter dem. Ungdomsutvecklaren berättade att det första samtal hen hade med

30

ungdomen handlade om information och om vad hen kunde erbjuda. Vi frågade Ungdomsutvecklaren om ungdomarna var medvetna om sin situation och hen svarade att:

”Jag tror det om inte annat blir de det, det går upp ett ljus att de står utanför systemet och då mår de inget vidare bra av det”. (Ungdomsutvecklaren).

Ungdomsutvecklaren berättar vidare att vid det andra samtalet var det lättare att få med ungdomarna på någon insats då de var mer medvetna om sin situation och mer motiverade till att göra något nytt. Att ha återkommande samtal med ungdomen och skapa en relation anser Ungdomsutvecklaren var viktigt för att på sikt kunna motivera ungdomen till att ta upp sina studier igen. SYV:en berättar att det är viktigt att ha vägledningssamtal för att kunna göra en kartläggning och hjälpa ungdomarna att finna nya perspektiv och en individuellt anpassad sysselsättning. Hen säger att vissa av ungdomarna inte är intresserade av att varken studier eller arbete. I några av de fallen misstänkte hen missbruksproblem och denna misstanke delade även ungdomsutvecklaren.

Av de ungdomar som SYV:en hade samtal med var det flera som blivit ditskickade av sina föräldrar. De samtalen hen hade med ungdomarna var att försöka titta på andra vägar till studier och arbete. Hen anser att det är viktigt att visa vilka möjligheter som finns och att jämföra vilka alternativ som finns med och utan gymnasieutbildning. I vissa fall hjälpte hen till med att förmedla en kontakt med Arbetsförmedlingen. För informanterna är det ett problem att de inte har flera alternativ att erbjuda eftersom flera av ungdomarna ansågs vara i stort behov av sysselsättning och då av ett annat alternativ än att gå tillbaka till skolan. Ett alternativ som flera av informanterna lyfter är att de vill erbjuda en praktikplats åt ungdomarna men praktiken som erbjuds i kommunen var endast genom IM-programmets regi. Enligt SYV:en är det problematiskt eftersom ungdomarna då måste studera samtidigt samt att de elever som har behörighet till gymnasiet inte får gå IM programmet. För att vidga målgruppens perspektiv vill SYV:en ha möjlighet att erbjuda praktik. Hen tror att praktik även skulle kunna öka ungdomarnas yrkeskunskap vilken hen tycker att de är i behov av. En annan problematisk aspekt som informanterna delar var att de inte kan erbjuda ungdomarna

31

någon ersättning för praktik eller deltagande i arbetsmarknadsenhetens kurs. Samtliga av informanterna var överens om att pengar skulle vara ett starkt motivationshöjande incitament för ungdomarna och tillgodose ett ekonomiskt behov som infor-

manterna tror att många av ungdomarna har.

För att möta ungdomarnas andra behov anser SYV:en och Ungdomsutvecklaren att gruppvägledning kan vara ett sätt och det skulle även skapa sysselsättning för dem. Informanternas förhoppning är att de med gruppvägledning ska fånga upp fler ungdomar eftersom de har märkt att det är svårt att fånga deras intresse. Detta beror, enligt Ungdomsutvecklaren, på att många i den tillhörande målgruppen har haft en problematisk skolgång hela sitt liv och de anser att skolan inte är något för dem. Detta tror Ungdomsutvecklaren lett till dåligt självförtroende när det gäller skolan. Ungdomsutvecklaren hade gärna sett att de kunde erbjuda fler varianter på sysselsättning eftersom alla inte är mogna att ta sig ut på arbetsmarknaden. Hen anser att fler vuxna borde ha varit engagerade i arbetet med ungdomarna. Senare i vår 2016 kommer de att ordna gruppvägledning för ungdomarna. Den gruppvägledning som de vill implementera ska innehålla teman som yrkeskompetens, valkompetens, självkännedom, jobbsökarverkstad och CV-skrivning. Syftet är att de ska rusta ungdomarna inför arbetslivet och ge dem rätt förutsättningar för att möta framtiden. Efteråt ska de göra en utvärdering av gruppvägledning för att se

hur de ska arbeta vidare till hösten.

Författaren till rapporten anser att det inte är fördelaktigt att skapa en grupp med ungdomar som inte vill gå till skolan som den enda gemensamma nämnaren utan ser hellre att ungdomarna kan motiveras till att börja på arbetsmarknadskursen. Hen anser att risken finns att ungdomarna stigmatiseras och utanförskapet förstärks. Fördelarna hen ser med kursen är att de har en större bredd på deltagarna. Aktören anser att endast ungdomen vet vilka behov den har, om hen hade trott att hen visste vad ungdomen behövde hade hen haft fel inställning.

5.2 Meningsfullhet

Vi frågade informanterna vilka insatser som de erbjöd som de ansåg var mest meningsfulla för ungdomarna och svaret vi fick var samtal, aktiviteter

32

arbetsmarknadsenheten, praktik och gruppvägledning. Ungdomsutvecklarens och SYV:ens insatser ansågs av alla informanter var viktiga för att skapa meningsfulla aktiviteter för ungdomarna. I samtalet med ungdomarna kartlade de vad som var viktigt för ungdomen samt att de tillsammans kunde skapa en handlingsplan. SYV och Ungdomsutvecklaren berättade att de i samtalen fick möjlighet att motivera, stödja och stärka ungdomen. Genom att visa intresse för dem och finnas där för att inge hopp och med ett positivt förhållningssätt hjälpa ungdomarna att se sina positiva sidor. Att kontinuerligt ta kontakt med ungdomarna och få dem att känna sig sedda ansåg de var

meningsfullt för ungdomarna.

Enligt Ungdomsutvecklaren är det svårt att finna meningsfulla aktiviteter för ungdomarna då de inte har mycket att erbjuda. För de flesta av ungdomarna är inte att gå tillbaka till skolan ett alternativ. Det som återstår att erbjuda är arbetsmarknadskursen, vars verksamhet Ungdomsutvecklaren upplever som positivt. Hen säger att det är välstrukturerat och har bra upplägg. De hen upplever som problematiskt med arbetsmarknadskursen är att ungdomarna inte får någon ersättning för att går dit och då är det svårt för hen att motivera dem till att medverka i arbetsmarknadsenhetens aktiviteter. Även SYV:en ser positivt på arbetsmarknadsenhetens aktiviteter. Hen tycker att det är problematiskt att ungdomarna inte vill närvara vid deras aktiviteter på grund av att de inte får någon ersättning. SYV:en tror att ett deltagande i arbetsmarknadskurser skulle kunna skapa

meningsfullhet för många från målgruppen.

SYV:en och Ungdomsutvecklaren säger att gruppvägledningen som de kommer att starta kommer att skapa meningsfulla insatser för ungdomarna. För att försöka få dit ungdomarna kommer det att vara frivilligt att närvara. De kommer att fokusera på de insatser som ungdomarna anser att de behöver som att lära sig att söka jobb och skriva CV. Arbetsförmedlingen har blivit inbjuden för att informera om sin verksamhet. De anser att det kan vara fördelaktigt att i gruppverksamhet diskutera frågor som valkompetens, starka och svaga sidor. Dessa gruppvägledningstillfällen kommer att ske en gång i veckan och det anser de kan vara ett bra alternativ för ungdomarna och en chans för SYV och Ungdomsutvecklaren att fånga upp fler ungdomar. Enligt chefen var det viktigt att våga möta ungdomarna och försöka hitta vad som är viktigt för ungdomen för att matcha och väcka intresse och nyfikenhet för framtida

33

studier. Samtidigt var det viktigt att respektera ungdomarnas utgångsläge, för vissa tar det längre tid att mogna. Chefen säger att ge ungdomarna bekräftelse och hjälpa dem att ta tag i sina problem samt att skapa en god relation med kontinuerlig kontakt är meningsfullt för ungdomarna. Chefen säger vidare att hen ser framemot gruppvägledningarna som kommer att genomföras senare i vår. En vision hen har är att få med ett tema om hälsa i gruppvägledningen. Hen anser att det kan vara meningsfullt för ungdomarna att få en helhetsbild av hur hälsa och rutiner hänger samman. Hälsotemat ska handla om empowerment hur man kan påverka sitt eget mående, sin lust och vilja genom att ta kontroll över sitt liv. Till exempel att införliva fasta rutiner som sömn, träning och kost samt att de ska känna att de hör hemma i ett sammanhang och vikten av att omge sig av människor som vill en väl. Aktörens arbete är att skapa meningsfulla aktiviteter för ungdomarna för att öka förutsättningarna för ungdomarna att ta makt att utforma sitt eget liv. Hen säger att i hens samtal är det viktigt att ta reda på vad de ansåg som viktigast i livet. Att ge information om olika alternativ men att låta individen bestämma riktningen. För att alla människor är olika och har olika förutsättningar och drömmar. Hen anser att om ungdomarna får hjälp med att forma sin egen handlingsplan då ökar förutsättningarna för ungdomarna att genomföra sin plan. Hen menade att om aktiviteterna eller insatserna är viktiga för ungdomen blir den även meningsfull för dem. Författaren berättade om kommunens planer att få ett samarbete med andra kommuner för att kunna erbjuda fler alternativ som kan skapa meningsfulla aktiviteter för ungdomarna. De tittade även på hur Göteborgs stad skötte aktivitetsansvaret för att få inspiration och tips

på hur de kunde förbättra sitt arbete.

Informanterna upplevde att ungdomarna behövde någon som såg dem och gav dem bekräftelse. Genom samtal, engagemang och uppföljning ansåg informanterna att meningsfulla och individuella insatser för ungdomarna kunde utformas men att detta var ett pågående arbete som kunde förbättras. När vi frågade Ungdomsutvecklaren vad hen trodde var mest meningsfullt för individen som hen gjorde, svarade hen:

”Inger hopp om framtiden, svårt att svara på men att någon faktiskt bryr sig och frågar hej hur mår och du hur går det. Det är min gissning”. (Ungdomsutvecklaren).

34

5.3 Utmaningar och svårigheter

En av de svårigheter och utmaningar som samtliga informanter lyfte var bristen på utbud av meningsfulla aktiviteter att erbjuda ungdomarna. Chefen säger att hen inte tror att det skulle hjälpa med 100 olika aktiviteter för att det finns alltid någon som de inte passar för. Men hen fortsätter med att berätta att det är viktigt att få till i alla fall några fler varianter så att de kan möta fler individers behov på ett mer tillfredställande sätt. Informanterna berättar att de inte har fått någon feedback från ungdomarna som tagit del av en aktivitet som kommunen erbjudit. Aktören säger att det är viktigt att få feedback från de ungdomar som tagit del av kommunens arbete med aktivitets- ansvaret men att det är svårt att få feedback från dem. Kommunikationen mellan informanterna under arbetets gång lyfter Aktören, Ungdomsutvecklaren och administratören som en svårighet. Alla tre uttrycker att de ibland har svårt att veta vad de andra personerna i arbetsgruppen gör. De menar att det inte finns någon riktig struktur för hur kommunikationen ska ske och vem som behöver vilken information. Administratören visar ett dokumentationssystem som det är tänkt att informanterna ska använda för att dokumentera eventuella möten och/eller åtgärder för målgruppen. Administratören berättar att detta system är tänkt att även underlätta för informanterna då de kan kommunicera via det nya systemet och på så vis får alla i arbetsgruppen ta del av samma information. Administratören berättar dock vidare att systemet inte fungerar tillfredställande i nu läget och att de leder till att både kommunikationen och dokumentationen upplevs som en svårighet i arbetet. Aktören tror att de behöver tydliggöra rollerna i arbetsgruppen för att just nu så tycker hen att det känns ostrukturerat. Chefen svarar att arbetsfördelningen och uppgiftsansvaret är tydligt fördelat och att hen inte har upplevt några svårigheter med kommunikationen. Chefen lyfter istället svårigheterna med sekretessen i arbetet över förvaltningsgränserna. Hen berättar att de har behövt arbeta en del med att komma på hur de ska förhålla sig till sekretesslagstiftningen (Allmänna råd, 2016). Viss information som är offentlig ska dokumenteras och rapporteras in till SCB för statistik. Dock så behövs ett medgivande från ungdomen för att informanterna ska kunna dela annan typ av information gällande individen med arbetsgruppen. Det som chefen menar är svårt med sekretessen är att få det dokumenterade medgivandet från ungdomen. I

35

nuläget menar chefen att de inte har något systematiskt arbetssätt gällande hur de ska komma förbi sekretessen. De måste utveckla en struktur för det. Aktören nämner också vikten av en mer utarbetad struktur då hon beskriver att arbetsgången i dagsläget inte

känns helt säker.

Aktören säger att de behöver utvärdera deras eget arbete och mer kontinuerligt sätta upp en rimlig målsättning med kommunens aktivitetsansvar. Ungdomsutvecklaren lyfter en svårighet med att ta själva kontakten med ungdomarna. Hon berättar att det ser väldigt olika ut. Enligt administratören är det cirka 25 procent av ungdomarna som svarar på den första kontakten som kommunen tar i form av ett brev. De resterande 75 procent är det Ungdomsutvecklarens uppgift att försöka ta kontakt med och hen beskriver att de i många fall finns svårigheter med att etablera en första kontakt med ungdomarna. Hen berättar att hon söker dem via telefon först. Om hen inte får något svar då försöker hen med Facebook messenger vilket fungerar ibland. Hen berättar vidare att det är viktigt att vara påhittig och flexibel i sitt arbetssätt då det är en liten kommun. Dock så beskriver hon att en del av ungdomarna som tillhör aktivitetsansvaret är väldigt svåra att nå. Därför har de i arbetsgruppen börjat prata om att eventuellt börja göra hembesök till ungdomarna också. SYV:en bekräftar problematiken kring svårigheterna med att få tag i ungdomarna. Hen anser att mycket av ansvaret ligger på gymnasieskolan. Hen menar att många av de ungdomar som omfattas av aktivitetsansvaret har hoppat av från gymnasiet och hen anser att det är viktigt att gymnasieskolan inte bara "släpper iväg" ungdomen när hen har bestämt sig för att hoppa av. För då är det lätt att ungdomen bara "försvinner" och är svår att få kontakt med. SYV:en vill istället att skolan ska arrangera ett möte med representanter från olika myndigheter och verksamheter som ungdomen eventuellt kommer att vara i behov av efter att hen har hoppat av skolan. De verksamheter som hen vill ska representeras är till exempel Arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsenheten och någon ifrån kommunens aktivitetsansvar. SYV:en vill att de ska fånga upp ungdomen direkt och inte låta hen bara hoppa av skolan utan kunskapen om vad för typ av aktiviteter det finns för hen istället. Genom detta arbetssätt tror SYV:en att dem kan minska risken att ungdomar som har hoppat av gymnasiet bara går hemma utan sysselsättning och riskerar att hamna

längre och längre ifrån samhället.