”Helikopterperspektiv”
i arbetet mot allvarliga körskador
En kvalitativ studie om arbetet mot allvarliga körskador
hos Svenska kyrkans skogscertifiering
enligt ”lärande organisation”
“Helicopter Perspective”
A qualitative study on the work against serious driving damages
at the Swedish Church's forest certification according to “learning organization”
Ricarda Schultz
Miljövetenskap 180 hp Kandidatuppsats 15 hp VT 2019
Sammanfattning
Markskador, så kallade allvarliga körskador, i samband med skogsåtgärder som gallring, slutavverkning och markberedning är ett allmänt och känt problem. Allvarliga körskador kan innebära grav påverkan på miljön, exempelvis urlakning av giftiga ämnen som kvicksilver i vattendrag där de utgör stor risk för människors hälsa. Arbetet mot körskador är reglerat via lagstiftning (Sveriges Miljömål, u.å.; SVL 1979:429; FSC, 2019 & PEFC, 2019) och trots att arbetet går åt rätt håll har allvarliga körskador ökat i olika delar av landet. I Mälardalen exempelvis har andelen allvarliga körskador i anslutning till bäcköverfarter ökat från 4 till 18 procent under åren 1999-2007.
Allvarliga körskador är en utmaning för skogsbruket i stort. Svenska kyrkan som en av landets största skogsägare arbetar aktivt med att minska miljöpåverkan till följd av allvarliga körskador. Svenska kyrkans skogscertifiering (SKSC) förvaltar ca 400 000 hektar produktiv skogsmark och har som mål att minska andelen trakter med allvarliga körskador med 75 procent. En intern undersökning om arbetet mot allvarliga körskador visade på att det finns behov av förbättring i kommunikationen med entreprenörer.
För att hitta förbättringsåtgärder för att minska andelen allvarliga körskador utfördes två kvalitativa gruppintervjuer med fokus på arbetssätt i planering, gallring, slutavverkning och markberedning inom SKSC. En gruppintervju genomfördes med fem personer från SKSC som planlägger skogsbruksåtgärder och en med tre av de entreprenörer som anlitas av SKSC för att utföra åtgärderna. Studien relaterar även till utmaningar som finns i det dagliga arbetet mot allvarliga körskador och kommunikationen mellan planerarna från SKSC och entreprenörerna i syfte att förebygga allvarliga körskador.
Det teoretiska ramverket var lärande organisation primärt ur systemtänkande perspektiv enligt Peter M. Senge och sekundärt ur organisationsstruktur, det vill säga SKSC:s struktur i enlighet med Anders Örtenblad. Undersökningen demonstrerade på en stor medvetenhet hos både SKSC:s planerare och anlitade entreprenörer om hur deras egna insatser kommer att påverka senare steg i skogsåtgärdsprocessen. Planeringen som utförs dels av personal hos SKSC och dels av entreprenörer i fält ansågs som fundament där dialog, kontakt, självgranskning och feedback visade sig vara de viktigaste verktygen i skadeförebyggande syfte.
Resultatet påvisade att SKSC:s struktur försvårar för arbetet med att minska andelen trakter med allvarliga körskador. I syfte att förbättra arbetssätten föreslås ett tillvaratagande av kompetensen hos alla delaktiga, utveckling av dialog mellan SKSC, bolagen och entreprenörerna. Dialogen ska tjäna till att kartlägga SKSC:s, bolagens och entreprenörens mål, att ge stöd vid nya rutiner och lämna feedback.
För att skapa större delaktighet bland entreprenörer, förebygga att instruktioner misstolkas samt att de når ut i hela utförandekedjan föreslås en standardiserad informationsplattform, åtgärdsanpassade instruktioner i traktdirektivet samt ett förtydligande om vad entreprenören skall ansvara för.
Nyckelord: allvarliga körskador, den femte disciplinen, den lärande organisationen, entreprenörskap, organisationsstruktur, skogscertifiering, skogsåtgärder
Abstract
Soil damage, so-called serious driving injuries in connection with forestry activities such as forest thinning, finishing and land preparation is a common and well-known problem. Serious driving injuries can have a serious impact on the environment, such as leaching of toxic substances, for example mercury, into waterways where they pose a great risk to human health. Work on driving injuries is regulated by legislation (Sweden’s Environmental Goals, n.d.; SVL 1979:429; FSC & PEFC) but despite the process going into the right direction, serious driving injuries have increased in various parts of the country. In the valley of Lake Mälaren, for example, the proportion of serious driving injuries in connection with stream crossings has increased from 4 to 18 percent during the years 1999-2007. Serious driving injuries are a challenge to forestry in general. The Swedish Church as one of the country’s largest forest owners is actively working to reduce the environmental impact due to serious driving injuries. The Swedish Church’s Forest Certification (Swedish abbreviation SKSC) manages about 400,000 hectares of productive forest land and aims to reduce the proportion of areas with serious driving damages by 75 percent. An internal study of the work against serious driving injuries showed that there is a need for improvement in communication with contractors. In order to find improvement measures to reduce the proportion of serious driving injuries, two qualitative group interviews were conducted, focusing on working methods in planning, thinning, final harvesting and soil preparation within SKSC. A group interview was conducted with five persons from SKSC planning forestry measures and another interview with three of the contractors hired by SKSC to carry out the measures. The study also relates to challenges that exist in the daily work against serious driving injuries and the communication between the planners from SKSC and the contractors, aiming to prevent serious driving injuries.
The theoretical framework was the learning organization primarily from a systems thinking perspective according to Peter M. Senge and secondarily from organizational structure, i. e. SKSC’s structure according to Anders Örtenblad. The survey demonstrated a great awareness among both SKSC’s planners and contractors on how their own efforts will affect later steps in the forestry measure process. The planning carried out partly by SKSC staff and partly by contractors in the field was considered the basis for dialogue, contact, self-examination and feedback which proved to be the most important tools for injury prevention.
The result showed that SKSC’s structure makes it difficult for the work to reduce the proportion of areas with serious driving injuries. In order to improve working methods, it is proposed to utilize the competence of all persons involved, developing a dialogue between SKSC, the companies and the contractors. This dialogue will serve to identify the goals of SKSC, the companies and the contractors, support new routines and provide feedback. In order to create more efficient participation among contractors, prevent instructions from being misinterpreted and reach them throughout the performing
chain, a standardized information platform is proposed, action-adapted instructions in the treaty directive and a clarification of the responsibilities of the contractor.
Keywords: contractor, forestry certification, learning organization, logging, organizational structure, serious driving damages, the fifth discipline
Begreppsförklaring
Allvarliga körskador, förorsakade vid körning på skogsmark definieras som allvarliga enligt målbilder
för god miljöhänsyn (Branschgemensam körskadepolicy, 2012; Skogsstyrelsen, 2016)
Basväg, huvudvägen i avverkningstrakten som används av olika typer av maskinförare under hela
avverknings- och föryngringsfasen
FSC, Forest stewardship council, internationell medlemsorganisationen för ett miljöanpassat hållbart
skogsbruk med socialt och ekonomiskt ansvarstagande (FSC, 2019)
GIS, geografiskt informationssystem (LU, u.å.)
Grot, grenar och toppar, används när det gäller virkesuttag i form av biobränsle men även för att
förstärka markens bärighet av vägar inom avverkningstrakten
Kantzon, Gränsområde mellan olika naturtyper såsom skogsbryn mellan skog och öppen mark och
vattenbryn mellan vatten och land (Skogskunskap, u.å.)
Markfuktkarta, hjälpmedel för avverkningsplaneringen, avverknings- och markberedningsprocessen,
innehåller skogliga data, t.ex. markfuktighetsklass, vattnets dragning, vattendjup
m3sk – skogskubikmeter är trädets eller skogsbeståndets virkesvolym inklusive bark men exklusive
grenar och rötter
Skördare, maskin/maskinförare för fällning, kvistning och kapning av träd (Skördare, u.å.) Skotare, två- till fyraxlad, allhjulsdriven skogstraktor för virkestransport i terräng och på
stickvägar/maskinförare (Skotare, u. å.)
Markberedare, maskin/maskinförare som utför markberedning
Markberedning inom skogsbruket är en åtgärd före sådd eller plantering (markberedning, u. å.) PEFC, Programme for the Endorsement of Forest Certification schemes, är en internationell ideell
ickestatlig organisation med syfte att främja hållbar skogsförvaltning genom certifiering av en tredje oberoende part. (PEFC, 2019)
Produktiv skogsmark, mark som producerar mer än 1 m3sk per hektar och år Risa/risning, att lägga grot i körväg i syfte att skydda marken
SVL, Skogsvårdslagen
Trakt, geografiskt avgränsat område med planerad skoglig åtgärd
Traktdirektiv, avverkningsblankett med information och instruktion för skogsbruksåtgärder Återrapport, frågeformulär angående utförd åtgärd som entreprenör fyller i och skickar tillbaka till
SKSC
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund och aktuell forskning ... 3
2.1 Skogsbrukets påverkan på miljö ... 3
2.1.1 Exempel på skogsbrukets kort- och långsiktiga miljöeffekter ... 5
2.1.2 Allvarliga körskador ... 5
2.2 Styrande lagstiftning kring körskador ... 6
2.3 Svenska kyrkans skogscertifiering ... 6
2.3.1 Avverkningsprocessen ... 8
3. Teori ... 9
3.1 Lärande i organisationer ... 9
3.2 Dialog och lärande ... 10
3.3 Systemtänkande som byggsten för en lärande organisation enligt Senge ... 10
3.3.1 Systemtänkande ... 11 3.3.2 Personligt mästerskap ... 12 3.3.3 Tankemodeller ... 12 3.3.4 Gemensamma visioner/mål ... 12 3.3.5 Teamlärande ... 13 3.3.6 Teamlärande i praktiken ... 13
3.4 Lärande organisationer ur perspektivet av organisationens struktur enligt Örtenblad ... 14
3.4.1 Lärande i arbete - organisationen som facilitator ... 14
3.4.2 Klimat för lärande – organisationen som facilitator ... 14
3.4.3 Organisatorisk lärande – organisationen som inlärningsenhet ... 14
3.4.4 Lärande struktur (den äldre versionen) - organisationen som slutprocess ... 15
3.4.5 Lärande struktur (den nyare versionen – organisationen som slutprocess ... 15
4. Metod ... 16 4.1 Gruppintervju ... 16 4.2 Urval ... 17 4.3 Genomförande av gruppintervjuerna ... 18 4.4 Analysmetod ... 19 4.5 Avgränsning ... 20 5. Resultat ... 21
5.1 Förebygga allvarliga körskador ... 21
5.2 Praktisk erfarenhet ... 22
5.3 Instruktioner för skogsåtgärder... 23
5.3.1 Tolkning och avsteg av instruktioner ... 23
5.3.2 Dialog, problembehandling och nya rutiner ... 24
5.4 Planera framtida skogar ... 25
5.4.1 Hänsyn och förväntningar ... 25
5.5. Feedback... 25
5.5.1 Återrapport ... 26
5.5.2 Förebygga missförstånd ... 26
6. Analys ... 27
6.1 Förebygga allvarliga körskador ↔ Systemtänkande ... 27
6.2 Praktisk erfarenhet ↔ Personligt mästerskap ... 28
6.2.1 Målbild, fokus och ansvar ... 29
6.3 Instruktioner för skogsåtgärder ↔ Tankemodeller ... 29
6.3.1 Tolkning och avsteg av instruktioner ... 29
6.3.2 Dialog, problembehandling och nya rutiner ... 30
6.4 Planera framtida skogar ↔ Gemensamma visioner/mål ... 30
6.4.1 Hänsyn och förväntningar ... 31
6.5 Feedback ↔ Teamlärande ... 31
6.5.1 Återrapport ... 31
6.5.2 Förebygga missförstånd ... 32
7. Diskussion ... 33
7.1 Arbetssätt och kommunikationen i syfte att förebygga allvarliga körskador samt förslag på förbättringsåtgärder ... 33
7.2 Utmaningar i arbete mot allvarliga körskador samt förslag för förbättringsåtgärder ... 35
7.3 För- och nackdelar med intervjumetoden ... 36
Förord
Arbetet med kandidatuppsatsen har varit mycket stimulerande och utmanande men även mycket krävande. Jag vill tacka mina handledare Fredrik Björk och Göran Ewald för konstruktiv handledning under uppsatsens gång. Jag är tacksam för det stöd Sofia Bäcklund, verksamhetsledare på Svenska kyrkans skogscertifiering, gett mig och jag vill också passa på att tacka intervjupersoner som ställde upp och tog sig tid att svara på mina frågor. Ett stort tack till entreprenörerna och planerarna som tog sig tid att delge värdefull kunskap och berätta om sina erfarenheter. Utan er delaktighet hade denna uppsatsen inte blivit av.
1
1. Inledning
Genom historien har efterfrågan på virke ökat trycket på skogens resurser (Antonson, H. & Jansson, U. 2011). I början av 1950-talet avverkades årligen mellan 50 och 60 miljoner m3sk (Naturvårdsverket,
2019a). Sedan dess har den årliga avverkningen ökat kontinuerligt. Den stigande trenden med efterfrågan på virke betyder ett högre uttag av både virke och grot vilket medför ökad körning och påverkan på skogsmark och således ökad risk för markskador i form av körskador. Körskador i/i närheten av vatten och/eller blöt mark som resultat av markberedning är ett känt problem som kan ha stor negativ påverkan på miljön.
Skogsstyrelsen rapporterade (Skogforsk, 2016) att andelen allvarliga körskador i Mälardalen i anslutning till bäcköverfarter har ökat från 4 till 18 procent under åren 1999-2007. Allvarliga körskador kan leda till att giftiga ämnen som till exempel kvicksilver rinner ut i vattendrag där de utgör en stor risk för människors hälsa (SLU, u.å.). Att minska andelen körskador är en stor utmaning och ett viktigt bidrag till arbetet med miljömålen för skogsbruket i stort (Sveriges Miljömål, u.å.). Markskador som kan påverka sjöar och vattendrag ska enligt lag förhindras (SVL 1979:429, §30; MB 1998:808, §10, 11) och certifieringskraven enligt FSC (2019) och PEFC (2019) gällande markskador är tydliga med att denna typ av skador inte ska förekomma.
Under höstterminen 2017 skrev jag min B-uppsats om: ”Skogen och Sveriges 15:e miljökvalitetsmål - Attityder, åsikter och fakta om biologisk mångfald” och valde att samarbeta med en av landets störa skogsägare, Svenska kyrkan. Svenska kyrkan äger ca 400 000 hektar produktiv skogsmark (Svenska kyrkan, u.å.) jämfört med Sveriges totala ca 23 miljoner hektar produktiv skogsmark (Skogs Sverige, 2017). Svenska kyrkans mark förvaltas av Svenska kyrkans skogscertifiering (SKSC) som är en förening bestående av 13 stift (Bild 3). Ett av SKCS:s mål är att minska andelen trakter med förekomst av allvarliga körskador med 75 procent. Under praktiken hösten 2018 har jag fortsatt mitt samarbete med SKCS och genomförde då en intern enkätundersökning i syfte att undersöka hur arbetet med körskador ser ut (Schultz, 2019). Målet var att hitta förbättrade arbetssätt och nya handlingsplaner för att nå miljömålet kring körskador (S. Bäcklund, personlig kommunikation, 12 september 2018). Analysen visade att det finns behov av att förbättra till exempel kommunikationen mellan SKSC och de anlitade entreprenörer, efterlevnad av instruktioner och hantering av återrapporten. Resultaten gav upphov till vidare forskning vilket denna uppsats ska tjäna till.
Syftet med denna studie är att få ökad förståelse och fördjupad kunskap om arbetssätten hos planerare från SKSC och deras entreprenörer för att kunna göra förbättringsförslag för att förebygga allvarliga körskador. Studieresultatet ska tjäna som underlag för hur medelstora skogsföretag kan bredda och konkretisera sin syn på den egna verksamheten i förhållande till arbetsrutiner och miljöskador. Studien
2
avgränsas till empiriska belägg från två gruppintervjuer med sammanlagt åtta personer tillhörande yrkesgrupper med koppling till allvarliga körskador, fem planerare från SKSC och tre entreprenörer som anlitas av SKSC. Intervjuerna innehöll både generella och specifika halvöppna frågor kring arbetssätt med körskador, personliga ambitioner i planering av framtida skogar och synen på miljöproblem som grundar sig på allvarliga körskador. Frågorna är delvis grundade på resultatet av SKSC:s tidigare rapport om arbetssättet med körskador (Schultz, 2019) och det teoretiska ramverk lärande organisation primärt utifrån Senges (1995) definition av systemtänkande som fundament. Sekundärt tas ställning till Svenska kyrkans skogscertifierings struktur i relation till lärande organisation enligt Örtenblad (2009, 2018).
Studiens huvudfrågeställning är:
• Vilka arbetssätt praktiseras i SKSC idag och hur kan de förbättras för att förebygga allvarliga körskador?
Delfrågor är:
• Vilka utmaningar finns det i arbetet med allvarliga körskador?
• Hur fungerar kommunikationen mellan planerarna och entreprenörerna i skadeförebyggande syfte?
3
2. Bakgrund och aktuell forskning
Detta kapitel inleds med en kort introduktion och en historisk överblick om skogens betydelse för industrin samt möjliga miljöproblem i relation till skogsbruksåtgärder som gallring, slutavverkning och markberedning. Därefter följer en beskrivning och definition av vad allvarliga körskador är samt vilken lagstiftning som gäller i detta samband. Sedan presenteras organisationen Svenska kyrkans skogscertifiering som studieobjekt. Avslutande ges en kort beskrivning av arbetsprocessen för ovan nämnda skogsbruksåtgärderna inom Svenska kyrkan.
2.1 Skogsbrukets påverkan på miljö
Sveriges totala yta består till 70 procent av skogsmark, 28 miljoner hektar, varav årligen en procent avverkas för tillverkning av till exempel papper, trävaror och biobränsle (Skogsindustrierna, u.å.). Skogsindustrin är en av Sveriges viktigaste näringar och ett stort bidrag till landets handelsbalans. Den bjuder direkt på 70 000 och indirekt på 120 000 arbetstillfälle i hela landet och står för upp till 20 procent av industrisysselsättning i flera län. De senaste 100 åren har industrins efterfrågan på virke ökat kraftigt (ibid.) vilket har gett upphov till att nya effektivare skötselmetoder har utvecklats. Sedan dess är den årliga tillväxten större än avverkningen och mängden skog har fördubblats. I början av 1950-talet avverkade skogsindustrin årligen mellan 50 och 60 miljoner m3sk (Skogsstyrelsen, 2016). Den årliga
avverkningen sedan dess ökat kontinuerligt och var 2016 runt 85 till 92 miljoner m3sk. I samma takt har
även tekniken utvecklats. Skogsmaskinerna har blivit större och tyngre och beroende på skogsåtgärderna har de i dagsläge en vikt mellan 15 och 45 ton (Nilsson, S., 2017).
Ökat uttag av virke medför ökad körning. Detta i kombination med tunga skogsmaskiner ökar påfrestningen på skogsmarken. I samband med skogsåtgärderna uppkommer markskador, så kallade körskador, som oönskad bieffekt (Skogskunskap, 2017). Den typen av skador uppstår i samband med körning på skogsmark med stora maskiner vid åtgärder som gallring, slutavverkning och/eller markberedning (Bild 1). Sådana körskador är till exempel markkompaktering som resultat av maskinernas tyngd och spårbildning, dvs. djupa spår i marken. Skadorna i sin tur kan orsaka kemiska, biologiska och ekonomiska effekter men även effekter på kulturmiljöer, friluftsliv och skogens rekreationsvärde (Branschgemensam körskadepolicy, 2012). I syfte att förhindra sådana skador förstärks vägens bärighet med riset som blir kvar efter åtgärder och som maskinerna kan köra på (Bild 2). Men i takt med ökad produktion av biobränsle har även efterfrågan på ris och stubbar, så kallad grot, ökat (Skogforsk, 2016). Till följd av det minskar ris och grot samtidigt som uttag av groten ytterligare ökar körning på skogsmark. Det i kombination med att klimatet förändras med temperaturhöjningar, våtare och varmare vintrar och torrare somrar som följd (Felton, A., Nilsson, U., Sonesson, J., Felton, A.M., Roberge, J-M. et al., 2016) gör att körskador lättare uppstår. Skogsstyrelsen har rapporterat en ökning från 4 till 18 procent av andelen allvarliga körskador i Mälardalen i anslutning till bäcköverfarter under åren 1999-2007 (Skogforsk, 2016).
4
Bild 1 visar på en allvarlig körskada. Källa: privat.
5
2.1.1 Exempel på skogsbrukets kort- och långsiktiga miljöeffekter
Olika skogsbruksåtgärder som utförs kan ge varierande kemiska, fysiska och biologiska effekter på vatten och vattenlevande organismer under varierande tid (Skogskunskap, 2017). En slutavverkning kan påverka vattenkemi, avrinning och vattentemperatur. Körskador nära vattendrag och sjöar ökar exempelvis utförseln av slam till ytvatten med biologiska effekter som följd. Sådana skador kan leda till förhöjda aluminiumhalter som bland annat förorsakar unga laxars död. I vilken omfattning vattenkvaliteten påverkas av en skogsbruksåtgärd beror på var i landet och när på året skadan har skett då förutsättningarna som avrinning och markens bärighet varierar under året. Mjuk och fuktig mark ökar risken för körskador genom hjulspårbildning. Frusen eller torr mark däremot minimerar risken.
2.1.2 Allvarliga körskador
Allvarliga körskador kan exempelvis leda till att giftiga ämnen som finns i skogsmarken, till exempel kvicksilver (Hg), transporteras ut i anslutande vattendrag vid en skogsåtgärd (Eklöf, K., Lidskog, R. & Bishop, K., 2016). Hg har under en lång period kommit via atmosfäriskt nedfall vid förbränning av kol och olja från industrin. Även inom jordbruket har kvicksilverhaltiga medel använts fram till 1960-talet. Efter en skogsavverkning minskar transpirationen vilket leder till att bildning av Hg kan ökas. Det i kombination med ökat markkompaktering orsakad av körning på skogsmark medför att mer vatten kommer att stanna kvar på marken. I denna miljö kan Hg snabbt omvandlas till det extremt giftiga ämnet metylkvicksilver (MeHg) (Skogskunskap, 2017; SLU, u.å.). Syrefattigare mark som myrmarker och bäckkanter är särskilt utsatta marker där Hg snabbt omvandlas till MeHg på grund av att MeHg är hårt bundet till humuspartiklar (Skogskunskap, 2017). Om en skogsmaskin under en åtgärd sedan kör i sådana miljöer transporteras MeHg lätt ut till andra vattendrag. Det fettlösliga ämnet tas upp av växtplankton och smådjur och anrikas så småningom i fiskar. Vid intag av fisk får människor i sig MeHg. Det bryts bara långsamt ner och kan därför anrikas i organismens vävnader där det kan orsaka skador på hjärnan och det centrala nervsystemet, framförallt hos barn och foster. Av den anledning rekommenderas gravida och ammande kvinnor eller de som planerar att skaffa barn att helst undvika insjöfisk (Livsmedelsverket, 2019).
De flesta svenska sjöar indikerar på förhöjda värden av MeHg och når inte upp till statusen av god vattenkvalitet enligt det europeiska vattendirektivet 2008/105/EC (Eklöf et al., 2016). En vattenanalys av svenska sjöar påvisade förhöjda halter av MeHg med upp till 460 procent i avrinningsområden efter avverkning, spårbildning och/eller markberedning (ibid.). De senaste åren har nedfallet av Hg i Sverige minskat men halten i insjöfisk som gädda och abborre är fortfarande hög och i mer än hälften av Sveriges insjövatten har fiskar Hg-halter som är högre än Världshälsoorganisationens gränsvärden (SLU, u.å.).
6
2.2 Styrande lagstiftning kring körskador
Att minska andelen körskador är en stor utmaning för skogsbruket i största allmänhet. Det finns olika typer av körskador som räknas som mindre allvarliga som måste accepteras i viss utsträckning och de som klassas som allvarliga körskador. De sistnämnda är oacceptabla och gäller att förhindra då de kan ha stor negativ påverkan på miljön (Branschgemensam körskadepolicy, 2012). I arbete med att motverka körskador har olika svenska skogsbolag i samarbete med skogsstyrelsen skapat en gemensam körskadepolicy (Berg, R., Bergkvist, I., Lindén, M., Lomander, A., Ring, E. & Simonsson, P., 2010). Enligt den klassas sådana skador som allvarliga som kan ge kemiska effekter på vatten genom ökad transport till vatten av organiskt och oorganiskt material samt av tungmetaller och näringsämnen som är bundna till dessa och ökad utlakning av total- och metylkvicksilver. Skador som orsakar biologiska effekter genom igenslamning av bottnar, minskad syrgashalt i vattnet, minskade naturvärden i lämnade hänsynsytor och ökad ackumulering av kvicksilver räknas också som allvarliga, liksom skador som försämrar frilufts och rekreationsvärden eller skadar forn- och kulturlämningar. Skador som leder till ekonomiska effekter på grund av nedsatt virkesproduktion anses också som allvarliga körskador (Branschgemensam körskadepolicy, 2012; Skogsstyrelsen, 2016).
Markskador som kan påverka sjöar och vattendrag ska enligt lag SVL 1979:429, §30; MB 1998:808, §10, 11) förhindras och skogsbrukets certifieringskraven enligt FSC (2019) och PEFC (2019) gällande markskador är tydliga med att sådant inte får förekomma. FSC:s skogsbruksstandard är tydlig med de generella rutinerna för att undvika allvarliga körskador (FSC, 2019). ”Skogsbrukare ska bedriva skogsbruket i former som syftar till att upprätthålla markens naturliga processer och långsiktiga produktionsförmåga samt undvika att skada andra ekosystem och biologisk mångfald.” (ibid.). Även den svenska standarden för PEFC eftersträvar en utveckling av ekonomisk och hållbar skogsproduktion, biologisk mångfald samtidigt som kulturmiljö och sociala och estetiska värden främjas (PEFC, 2019). Standarden arbetar med skogs-, entreprenörs- och spårbarhetscertifiering.
2.3 Svenska kyrkans skogscertifiering
SKSC är en ideell förening som består av 13 stift som medlemmar med styrelse, kommittéer/utskott och verksamhetsledare (S. Bäcklund, personlig kommunikation, 12 september 2018). Föreningen har funnits i sin nuvarande form sedan 2013. Sammanlagt förvaltar stiften ca 400 000 ha produktiv skogsmark inom sina gränser och SKCS är stöttande i arbetet med skogscertifiering. SKSC:s skogsbruk är certifierat enligt FSC och/eller PEFC samt miljöstandarden ISO 14001. ISO 14001 fokuserar på strategisk nytta, ledningens engagemang, livscykelperspektiv och faktisk miljönytta (SIS, u.å.). Miljöledningen enligt denna standard syftar till att minska miljöpåverkan och främja hållbar utveckling.
7
De olika stiften har olika förutsättningar som varierande storlek på skogsinnehav vilket gör att förvaltningen kan ske av egen eller extern personal och att målsättningarna kan variera. Personalen träffas via fysiska träffar, kurser och möten, men framför allt via Skype, där idéer och erfarenheter utbyts i syfte att öka effektiviteten och att förbättra resultatet. Inom föreningen finns ett gemensamt miljömål rörande körskador. Andelen trakter med allvarliga körskador på ca 55 procent år 2012 minskade till ca 30 procent fram till år 2017. Organisationens gemensamma mål innebär att andelen trakter med förekomst av allvarliga körskador ska minskas med 75 procent jämfört med utgångspunkten då målet sattes 2012. Utvecklingen går åt rätt håll men för att nå målet behövs nya angreppssätt.
Bild 3: Svenska kyrkans 13 stift. Källa: https://www.svenskakyrkan.se/stiftensskogar.
SKSC:s struktur, förvaltnings- samt arbetssätt innebär att varje stift anlitar olika entreprenörer eller att avverkningsrätten säljs till bolag vilka i sin tur anlitar egna entreprenörer. Under hösten 2018 utfördes en intern enkätundersökning (Schultz, 2019) i 12 av de 13 stiften i syfte att undersöka hur arbetet med körskador ser ut och att identifiera de faktorer som är avgörande i arbetet mot körskador. I undersökningen sattes fokus på kommunikation mellan ansvarig skogspersonal och entreprenörer i de olika arbetsmomenten planering, avverkning och efter avverkning. Den analyserade empirin sammanställdes i en rapport som används inom SKCS för vidare åtgärder.
Resultatet visade att det finns behov av att förbättra kommunikationen mellan SKSC och entreprenörerna, efterlevnaden av instruktioner och hanteringen av återrapporten. Undersökningen indikerade att kontakt med bolagens entreprenörer oftast saknas samt att det är cirka 170 procent fler avverkningsavtal med bolag än med entreprenörer (ibid.).
8
2.3.1 Avverkningsprocessen
För att underlätta för läsaren ges här en kort presentation av de olika stegen i avverkningsprocessen inom SKSC.
De skogsåtgärder som den här studien syftar på är gallring, slutavverkning och/eller markberedning vilket börjar med att personal från SKCS (oftast planerare) planlägger åtgärderna. Instruktioner med generell och specifik information skrivs i form av traktdirektiv. Först ges allmän information om respektive trakt, storlek, typ av åtgärder och hänsyn, exempelvis att entreprenören ska lämna kantzoner mot blöta partier. Specifik information avser exempelvis hur en åtgärd ska utföras, vilken typ av bro som ska byggas och/eller att skördaren ska använda ris och grot att köra på i syfte att undvika körskador. Utöver informationen i traktdirektivet om åtgärden markerar planeraren tydligt i fält exempelvis hänsynsytor som entreprenören ska lämna. I hänsynsytor får entreprenörerna inte avverka och det skall även lämnas en kantzon intill de där ingen körning får ske.
Traktdirektivet samt kartmaterial lämnas till anlitad entreprenör eller virkesköpande bolag. Både SKSC:s traktdirektiv i original samt kartmaterial ska lämnas till alla entreprenörer som kommer att ingå i processen. Om åtgärden kräver en gallring är det skördaren och skotaren som behöver allt material. Gäller åtgärden en slutavverkning ska även markberedaren som sista länk i utförandekedjan erhålla traktdirektivet och kartor. Under en pågående skogsåtgärd ska SKSC:s ansvariga personal och entreprenören helst ha kontakt i fält. Efter utförd åtgärd ska entreprenören göra en egenuppföljning av de utförda åtgärderna. Denna egenuppföljning ska sedan lämnas i form av en återrapport till ansvarig skogspersonal. Om det under arbetet har uppstått en allvarlig körskada ska entreprenören höra av sig direkt och efter överenskommelse med SKSC åtgärda problemet. Återrapporten används sedan för den interna revisionen.
9
3. Teori
I detta kapitel presenteras det teoretiska materialet som studien utgår ifrån. Först redogörs relevanta teorier kring begreppet lärande organisation vilka sedan utgör grunden för studiens tolkning och analys av resultat. Lärande organisation som teori kommer huvudsakligen att fokusera på Peter Senges (1995) definition av systemtänkande. Teorin kändes relevant för att den används av företag för att förbättra resultat av komplexa problem till följd av att många olika aktörer/företag ingår i arbetsprocessen. I andra hand tas ställning till en vidareutveckling av teorin lärande organisation som fokuserar på SKSC struktur enligt Örtenblad (2009, 2018).
3.1 Lärande i organisationer
Den lärande organisationen är ett begrepp som det finns olika definitioner på det. Argyris har år 1964
beskrivit organisation som ett öppet föränderligt system som själv förändrar sin omgivning (Granberg, O. & Ohlsson, J. 2014). Tillsammans med Schön har Argyris intresserat sig för sambanden mellan organisationer och de individer som ingår i den. Argyris har utvecklat teorin loop-lärande där singelloop-lärande med Espoused theories of action och Theories-in-use används som utgångspunkt. Singelloop-lärande bygger på Singelloop-lärande av redan existerande kunskap och avser lösningar av aktuella men inte grundläggande problem medan doubleloop-lärande innebär ett reflekterande tankesätt och förmåga att ändra värderingar för att sedan justera handlingsstrategier. Argyris är förespråkare för systemtänkandet samt feedback och framställer en organisation som ”ett arrangemang av delar som bildar en enhet…som genom återkoppling och feedback bidrar till att delarna kan bibehållas” (ibid., s. 44).
Doubleloop-lärande har vidareutvecklats med tiden. Hill och Ledford (2016) har i detta samband skapat
en kommunikationsplan för att förbättra intern och extern kommunikation hos ett institut för vuxenutbildning i USA. Institutionen försåg kursförfattarna med information som institutionen ansåg som tillräcklig, men det hade inte tagits hänsyn till kursförfattarnas personliga åsikter. Hill och Ledford (2016) baserade studien främst på Argyris och Schöns doubleloop-lärandekoncept. Forskarna kontaktade kursförfattarna och studerade deras erfarenheter och synpunkter. Studien byggde på frågor kring det aktuella tillståndet, vad man behövde arbeta med, vilket som var målet och hur detta kunde nås. Hill och Ledford (2016) påpekade att en organisations beredskap för verklig förändring är beroende av ledningens kommunikationssätt (ibid). Enligt Argyris sker organisatoriskt lärande när misstag upptäcks och åtgärdas vilket innebär observation och cirkulärt agerande (ibid.) samtidigt som kunskap kan härledas från praktisk erfarenhet.
10
3.2 Dialog och lärande
Dialogen beskrivs av många forskare som väsentlig för lärande på individ- och organisationsnivå (Granberg & Ohlsson, 2014). Enligt Senge (2006) är dialogen en förutsättning för utveckling av teamlärande vilket Granberg och Ohlsson (2014) anser även gäller för doubleloop-lärande. Hans-Georg Gadamer beskriver dialog som en metod för att analysera och reflektera över kontroversiella frågor (Sandberg & Tarsgama, 2013) vilket möjliggör att en persons medvetenhet om sin egen förståelse av ett problem vidgas. Genom dialog om hur var och en uppfattar problemet kan man skapa en viss distans som möjliggör att personen reflekterar, reviderar och modifierar sin förståelse. Dialogen går ut på en gemensam strävan efter att få en djupare gemensam förståelse för problemet (ibid.).
3.3 Systemtänkande som byggsten för en lärande organisation enligt Senge
En lärande organisation har större konkurrenskraft och större möjligheter att anpassas och utvecklas (Senge, 1995). Forskaren påstår att ”Den kanske viktigaste anledningen att utveckla lärande organisationer är att vi börjar förstå vilka möjligheter dessa organisationer erbjuder” (Senge, 1995, s. 19). Företag som tar tillvara medarbetarnas engagemang och förmåga att lära kan förbättra sina resultat. På 1980-talet började Shell Oil arbeta intensivt med att hitta arbetssätt för att förbättra och utveckla organisationens anpassningsförmåga till nya utmaningar (ibid.). Slutsatsen var att intern inlärning, teamwork, självgranskning och omfattande kommunikation var viktiga verktyg för att skapa en framgångsrik organisation. Sedan dess har många företag börjat införa, tillämpa och vidareutveckla begreppet lärande organisation.
Senge (2006) argumenterar att organisationer precis som verkligheten är uppbyggda av oberoende delar där resultat av beslutsfattning i den ena delen blir synliga i andra delar av systemet. Systemtänkande skapar helheten och är enligt forskaren byggstenen för en lärande organisation. Det hjälper till att förstå komplexa problem och interaktioner till exempel i företag men även i ekologiska system.
Systemtänkande kan vara ett sätt att se sambanden mellan olika företeelser, förändringsprocesser och mönster där individer ser sig själva och konsekvenserna av sina egna handlingar som en del av det komplexa systemet (ibid.). Organisationsledningens centrala roll i detta samband är att formge, förvalta och lära vilket innebär att skapa väl fungerande kommunikation i form av öppen dialog och informationsflöde med en ständig uppdatering i alla led i utförandekedjan (jfr. Senge, 2006). I en lärande organisation ökas medarbetarnas kapacitet och förmåga att vidareutveckla sina mål och tankesätt. De strävar samtidigt mot gemensamma mål och utvecklar ständigt sin förmåga till kollektivt lärande. Senge menar att en organisation inte blir en lärande organisation; snarare handlar det om att organisationen ständigt lär sig att utvecklas och förbättras (ibid.).
11
Senges (1995) syn på den lärande organisationen bygger på det han kallar de fem disciplinerna:
systemtänkande, personligt mästerskap, tankemodeller, gemensamma visioner och teamlärande. Senge
har vidareutvecklat och reviderat begreppet ”disciplinerna” till att snarare vara ”förutsättningar” i detta samband (Örtenblad, 2009). Jag utvecklar detta nedan.
3.3.1 Systemtänkande
Systemtänkande grundar sig på att se helheten. Det faktum att individer är en del av systemet gör det svårt för dem att se den helhet som dock är en förutsättning för en organisations förmåga till förändring (Senge, 1995). För att kunna se sambanden mellan orsak och verkan, menar forskaren, behövs en cirkulär helhetssyn. För att kunna kontrollera vilka åtgärder som krävs behövs en kontinuerlig uppdatering i form av feedback av det aktuella resultatet och de åtgärder som återstår tills målet slutligen uppnås.
I enlighet med Senges helhetssyn skulle SKSC kunna förändra resultat som innebär att minska andelen trakter med allvarliga körskador (Figur A).
1 Önskat tillstånd efter avverkning och markberedning: INGA KÖRSKADOR
Figur A. Anpassat feedbackdiagram till SKCS:s avverkningsprocess. 1. Mål, 2. aktuellt tillstånd, 3. anpassad planering, 4. anpassad instruktion, 5. anpassad åtgärd och 6. nuvarande tillstånd.
Enligt systemtänkande är det viktigt att inte se de olika stegen i avverkningsprocessen som separata händelser utan som ett resultat av olika åtgärder. Individens medvetenhet om att hen är en del i
2 Aktuellt tillstånd av trakten 3 Anpassad planering 4 Anpassad instruktion 5 Anpassad åtgärd av skördare, skotare och
markberedare 6
Nuvarande tillstånd
12
feedbackprocessen innebär att hen kan kontrollera, justera och omorganisera strukturen för att nå ett önskat tillstånd. Senge (2006) beskriver även ”balanserande feedback” och ”fördröjningar” som ingående i systemet. ”Balanserande feedback” beskrevs som ett utjämnande system i syfte att minska glappet mellan det önskade och det faktiska tillståndet. Processen är självanpassad för att behålla ett visst mål där planering syftar till att skapa långsiktiga balanserande processer. ”Fördröjningar” avser tiden mellan åtgärder och effekt från ett led till nästa. Att minimera fördröjningar är den mest effektiva metoden för att förbättra resultatet.
3.3.2 Personligt mästerskap
Denna disciplinen är den lärande organisationens själ och syftar till att människor behärskar en viss färdighet och hittar beteendemönster som påverkar strukturen (Senge, 2006). Personligt mästerskap handlar oftast om omedvetna mönster och strukturer, personliga och gemensamma mål, versioner och tankemodeller samt en realistisk syn där drivkraften är att nå målet. Det anses vara organisationens ansvar att uppmuntra till utveckling av personligt mästerskap. Även individens uppfattning av målets meningsfullhet är grundläggande för att komma närmare personliga visioner. Människor med välutvecklat personligt mästerskap försvarar sina visioner och fokuserar inte på åtgärder utan på målet.
3.3.3 Tankemodeller
Tankemodeller är generaliseringar och omedvetna fördomar som bildar ett mönster vilket försvårar vår förmåga att kontrollera och reflektera över våra slutsatser. En lärande organisation bygger på färdigheten att frigöra sig från invanda tankemodeller. Genom självgranskning och ifrågasättande av det individen försvarar kan hen förändra sina tankemodeller. Agyris menar att vi fastnar i försvarsrutiner som gör det omöjligt att granska våra tankemodeller och han nämner två färdigheter som kan hjälpa oss att utvecklas (Senge, 2006). Den ena är ”reflektion” för att utveckla förståelse för hur tankemodeller påverkar våra handlingar. Den andra färdigheten är ”förmågan att undersöka”, vilken kan förtydliga hur olika människor samverkar.
3.3.4 Gemensamma visioner/mål
Gemensamma visioner/mål samt övergripande värderingar från medarbetare och organisationer är viktiga för den lärande organisationens utveckling. En organisations vision baserar sig på sina medarbetares personliga visioner som kan vitalisera och påverka medarbetarnas inställning till organisationen och det gemensamma uppdraget. Gemensamma visioner är en ständig pågående process som skapas genom gemensam dialog. De kan stimulera vårt sätt att tänka och leder till mer öppenhet för nya mål.
13
3.3.5 Teamlärande
Denna disciplinen är en justerande process som ”utvecklar teamets förmåga att prestera de resultat som teammedlemmarna vill prestera” (Senge, 1995, s. 217) och innebär att utvecklingen också sker på individnivå. Ett effektivt fungerande team kännetecknas av att de enskilda medlemmarnas energi strävar mot samma mål och medlemmarnas uppfattning om hur deras insatser kan komplettera varandra vilket börjar med dialog där man lyssnar på varandras åsikter. På så sätt kan åsikterna granskas och revideras som är särskilt viktigt för att hantera komplexa frågor. De framförda åsikterna ligger till grund för beslutsfattning och förs sedan samman i en gemensam diskussion.
3.3.6 Teamlärande i praktiken
Phoewhawm (2018) utvecklade en modell enligt Senges definition på teamlärande till HR-chefer i syfte att förbättra teamundervisning. Studien skulle ge bättre förståelse om hur ett lag lär sig med hjälp av repetition, experiment, granskning och reflektion.
Resultaten visade att ledningen måste integrera rätt verktyg för att få teamlärande att upprätthållas på ett konsekvent sätt. Det visade sig även nödvändigt att det finns träningsfält där teamet kan utveckla sina färdigheter. Repetition ger de anställda möjlighet att utveckla kunskaper som är nödvändiga för att utföra uppgifter som behövs för att nå ett gemensamt mål. Teamet som delar kunskap genom att kommunicera med varandra främjar kollektivets förståelse och utveckling där målet är att hitta och åtgärda eventuella brister som kan uppstå under processen. Genom repetition uppmanas till experiment för att avslöja fakta, göra bedömningar, utveckla beslutsfattande och reflektion. Phoewhawm (2018) anser att det är viktigt för medlemmar är att få veta var styrkor och svagheter finns och genom att tillåta misstag ges rum för förbättring. Teamet som använde sig av experiment lärde sig att eliminera fel vilket sparade tid för spekulationer om vad som orsakade felet. Ett annat viktigt verktyg visade sig vara granskning. Genom det lärde sig teamet att bedöma vilka åtgärder som återstod för att nå målet och ledningen fick viktig information om processen vilket kan vara behjälplig i skadeförebyggande syfte (Phoewhawm, 2018). Reflektion genom dialog om resultat, identifiering av fel med hänsyn till den nya informationen visade sig vara erforderlig för att bli bättre i framtiden. Ledningen ska ha en stöttande roll i processen och uppmuntra till reflektion. Genom reflektionen lär sig teammedlemmarna att sätta upp effektiva strategier.
Ledare som vill främja de fyra disciplinerna kommer alltid vara framgångsrika och samtidigt misslyckade. Men misslyckandet ger möjligheter att lära sig.
14
3.4 Lärande organisationer ur perspektivet av organisationens struktur enligt
Örtenblad
Örtenblad (2018) ställer sig kritisk till terminologin ”lärande organisation” enligt Senges (1995) ursprungliga definition och anser att det råder en vaghet kopplad till termen på grund av att det inte finns en enhetlig definition av olika samband vilket resulterar i olika tolkningar. Örtenblad har vidareutvecklat Senges (1995) syn på ”lärande organisation”. Enligt Senge (1995) är en lärande organisations mål att ständigt lära sig, att utveckla och förbättra där organisationsmedlemmars kunskaper och förmågan att utvecklas på både individ- och gruppnivå har inverkan på organisationens framgång.
Örtenblad (2018) hävdar att lärande i arbetet är kopplat till organisationens struktur och att det är gruppen snarare än individen som är enheten för inlärning där lärande på både individ- och gruppnivå bidrar till att organisationen lär sig. Örtenblad utgår från tre strukturer: ”organisationen som facilitator”, ”organisationen som inlärningsenhet” och ”organisationen som slutprocessen”. Forskarens studier uppvisar fyra versioner som beskriver begreppet ”lärande organisation” vilka forskaren kallar: lärande
i arbete, klimat för lärande, organisatorisk lärande och lärande struktur (den äldre och den nyare varianten) som han beskriver i relation till de tre organisationsstrukturerna som nämns ovan.
3.4.1 Lärande i arbete - organisationen som facilitator
Lärande i arbete lägger grunden för en lärande organisation. Medarbetarnas lärande och kunskapsutveckling är målet och sker processartat i samband med att arbetet utförs istället för att medarbetarna deltar i formella kurser. Lärande sker både genom intern och extern personal samt genom ”vardagslärande” medels utveckling av befintliga kunskaper. I de fall där organisationen anpassat sitt sätt att hantera medarbetarnas utveckling uppfylls den organisatoriska aspekten.
3.4.2 Klimat för lärande – organisationen som facilitator
Klimatet för lärande ordnas i viss grad av organisationen och ska underlätta lärande på individ- och gruppnivå där det uppmuntras till att experimentera och reflektera under arbetstid samt att misstag tillåts för att lära sig. Det går även i linje med teamlärande (jfr. Senge, 1995). Lärandet anses vara frivilligt och organisationen anses vara inlärningsenheten.
3.4.3 Organisatorisk lärande – organisationen som inlärningsenhet
Organisatorisk lärande förknippas oftast med olika nivåer av lärande. I detta samband nämns bland annat Argyris och Schöns singleloop- och doubleloop-lärande som ”samspel mellan beteende och kognition” (Örtenblad, 2009, s. 59). Individen lär sig som representant för ett företag och denna företagsrelaterade inlärda kunskap står utanför själva individen i form av kollektivt ”minne”. Organisationens ”minne” styr hur medarbetare utför en uppgift. Införs nya rutiner uppdateras sedan medarbetarnas och organisationens ”minne”.
15
3.4.4 Lärande struktur (den äldre versionen) - organisationen som slutprocess
Denna strukturen är komplex, informell och icke-hierarkisk. Organisationen är uppbyggd i team där varje medarbetare har lärt sig att utföra och kunna överta uppgifter som inte kräver specialkunskap. Med det blir teamet mer flexibelt. Premissen är att det finns kontinuerlig lärande, dialog och uppdatering av alla teammedlemmar. Det centrala är organisationens beroende av och till och med avhängighet av medlemmarnas lärande.
3.4.5 Lärande struktur (den nyare versionen – organisationen som slutprocess
Strukturen skiljer sig från den äldre versionen främst i att lärandeenheten är kollektivet snarare än den enskilda individen. Allt lärande är situationsbundet, kunskap ”sker” och kan inte lagras (Örtenblad, 2009). Att lärande ”sker” jämförs med ”kunskapande” vilket är, precis som själva lärandet, en process. Om en medlem lämnar kollektivet förändras förutsättningarna och den nya gruppen måste lära sig att utföra nya uppgifter. Lärande anses som en social eller kulturell aktivitet medan det i den äldre versionen i huvudsak syftar till kognitiv aktivitet (Örtenblad, 2018).
16
4. Metod
I följande kapitel kommer den metod som använts för studien att presenteras. Forskningsmetod, urval, genomförande av gruppintervjuerna, analysmetoden samt studiens avgränsningar kommer att redovisas och motiveras.
4.1 Gruppintervju
Utifrån studiens syfte har jag använt mig av metoden gruppintervju som en kvalitativ datainsamlingsmetod (jfr. Bryman, 2016) där deltagare diskuterade ett antal frågor. Metoden används för att studera människors förståelse och förhållningssätt till ett visst ämne, i den här studien allvarliga körskador, där deltagarna för en dialog kring egna erfarenheter, argument och värderingar inom ämnet.
För att kunna besvara studiens huvudfråga: ”Vilka arbetssätt praktiseras i SKSC idag och hur kan de förbättras för att förebygga allvarliga körskador?” samt delfrågor: ”Vilka utmaningar finns det i arbetet med allvarliga körskador?” och ”Hur fungerar kommunikationen mellan planerarna och entreprenörerna i skadeförebyggande syfte?” utformades en intervjuguide (ibid.) inför intervjuerna med 17 halvöppna yrkesrelaterade frågor som anpassades till de båda yrkesgrupperna planerare och entreprenörer (BILAGA I).
Frågorna stöder sig delvis på resultaten av SKSC:s interna enkätstudie (Schultz, 2019) och har därför formulerats kring följande teman: planering, instruktion och informationsöverföring, praktisk erfarenhet, tolkning och efterlevnad av instruktion, dialog, personliga mål och återrapportering.
För att få kunskap om och förståelse för huruvida det teoretiska ramverket stöder empirin har frågorna även formulerats i relation till kategorier lika med de fem disciplinerna systemtänkande, personligt
mästerskap, tankemodeller, gemensamma visioner/mål och teamlärande (Senge, 1995) samt kategorin lärande i arbete, klimat för lärande, organisatoriskt lärande och lärande struktur (jfr. Örtenblad, 2018).
Inför formuleringen av frågorna skapades en matris med nyckelord till varje kategori som enligt min tolkning efter litteraturgenomgång står för de olika kategorierna. Nyckelorden som skapades utifrån Senges (1995) systemtänkande var: ansvar, feedback, förståelse, komplex, medvetenhet, miljöutmaningar och process. Kategorien personligt mästerskap tilldelades följande nyckelord: erfarenhet, fokus, färdighet, gemensamma mål, meningsfullhet, realitetssyn, åtgärder och utveckling. Enligt tankemodeller skapades nyckelorden: generaliseringar, självgranskning, öppenhet, reflektion, tankeprocesser och undersöka. Utifrån gemensamma visioner och mål skapades följande nyckelord: framtid, förväntningar och målinriktad. Som nyckelord i teamlärande bestämdes: dialog, framtid, förståelse, strävan mot samma mål och utveckling. Nyckelorden i kategorin lärande i arbete var: praktikrelaterad, process och vardagslärande. Kategorien klimat för lärande tilldelades nyckelorden:
17
experiment, frivilligt lärande och reflektion. I kategorin organisatoriskt lärande användes: kollektivt minne, kunskap, lösning, revidera och värdera. Kategorien lärande struktur (den äldre versionen) tilldelades nyckelorden: individuellt lärande, komplex, teamlärande. Nyckelorden i kategorin lärande
struktur (den nyare versionen) var: situationsbundet kollektivt kunskapande, kunskap lagras inte.
Det finns för- och nackdelar med gruppintervjuer. Fördelaktigt anses att frågor som kan misstolkas under intervjun kan utvecklas (ibid.) Nackdelar är att intervjun kräver intensiv förberedelse och både intervjun och efterarbetet är tidskrävande. På grund av geografiska omständigheter valdes online-gruppintervjuer som precis som online-fokusgrupper (jfr. Miller, 2018) öppnar nya vägar för datainsamling för kvalitativ forskning. Metoden är mer flexibel, billigare och mindre tidskrävande. Tillämpning av videofunktionen ökar datamängden och kan försämra internetflödet och kvaliteten (jfr. Redlich-Amirav & Higgingbottom, 2014) vilket var anledningen till att videofunktionen inte användes. Avsaknaden av videofunktionen kan ha både för- och nackdelar. Som positivt anses att även en mer blyg person kanske vågar yttra sig. Det faktum att deltagarna i båda grupperna befann sig på sina arbetsplatser under själva intervjun, det vill säga planerarna satt på sina kontor och entreprenörerna i sina maskiner i fält, kan ha påverkat själva dynamiken och resultatet positivt. Gruppintervjuerna utfördes via Skype-mötesapp
(Webb) för företag.
4.2 Urval
I studien gjordes två gruppintervjuer med två homogena grupper (jfr. Fangen & Sellerberg, 2011) där deltagarna inom varje grupp har liknande yrkesbakgrund- och/eller erfarenhet. Alla deltagare ingår i arbetsprocesser med relation till allvarliga körskador.
Grupp P bestod av planerare från SKSC och i grupp E ingick entreprenörer som anlitas av SKSC. Urvalet har skett målinriktat, det vill säga nyckelpersoner som ingår i avverkningsplanering valdes ut. För att få en så bred spridning som möjligt valdes deltagarna från olika stift med olika geografiska och geologiska förutsättningar (Bild 3). Sofia Bäcklund, verksamhetsledare på SKSC, bistod med valet av deltagarna i studien och dessa blev sedan kontaktade per telefon. Sofia Bäcklund stod även för den tekniska hanteringen som mötesinbjudan och inspelning av intervjuerna. Totalt deltog åtta personer. I intervjun av grupp P deltog fem medarbetare: planerare och skogvaktare som också arbetar med planering från SKSC. För att säkerställa anonymiteten i så stor utsträckning som möjligt kodifierades informanternas identiteter. Deltagare från SKSC har fått kodnamnen P1 till P5. P1 är planerare i Karlstad stift sedan två år tillbaka. P2 är stiftsskogvaktare i Uppsala stift och arbetar ensam med planering av slutavverkningar och gallringar sedan 11 år. P3 är planerare i Västerås stift och har även erfarenhet av maskinkörning i 15 år. P4 har arbetat som planerare i Skara stift i 25 år och P5 är skogvaktare i Linköping stift och arbetar med planering sedan 7 år.
18
Sofia Bäcklund var också behjälplig med urvalet till möjliga kandidater för grupp E som sedan kontaktades per telefon. Deltagarna i grupp E är delaktiga i den praktiska arbetsprocessen och arbetar i olika stift under varierande geologiska och geografiska förutsättningar. I intervjun av grupp E deltog tre entreprenörer med praktisk erfarenhet inom gallring, slutavverkning och markberedning. Deltagarnas identitet kodifierades med beteckningarna från E1 till E3. E1 är entreprenör åt bland annat Karlstad stift och har arbetat med gallring i 31 år. E2 är entreprenör åt bland annat Växjö stift och arbetar med gallring och slutavverkning sedan 30 år. E3 är entreprenör åt bland annat Strängnäs stift och har arbetat med markberedning i 27 år.
Det ska poängteras att deltagande planerare i grupp P inte var ansvariga för planeringen i de stift där deltagande entreprenörer i grupp E arbetar vid tidpunkterna där intervjuerna utfördes. Det kan ha medfört för- och nackdelar. Fördelen kan varit att empirin blev rikhaltigare medan nackdelen kan ha varit att empirin inte kan kopplas från intervjuade planerare till intervjuade entreprenörer.
4.3 Genomförande av gruppintervjuerna
Intervjuerna utfördes under två veckors tid. Gruppintervjuerna inleddes med en powerpointpresentation. I uppstarten förklarades systemtänkande enligt Senge (1995) applicerat på allvarliga körskador. Ett på allvarliga körskador anpassat feedbackdiagram (Figur A) enligt Senge visades. Under intervjuerna visades tre fotografier vid olika tillfällen, först ett glas fyllt med rent vatten och sedan två bilder av olika typer av körskador som deltagarna skulle diskutera (Bild 4-6). Syftet var att få förståelse för hur planerarna och entreprenörerna uppfattar sin egen delaktighet i avverkningsprocessen och vilka möjligheter som nyttjas för att förhindra allvarliga skador.
Bild 4. https://www.zdrowie.com.pl/wp- Bild 5. Bild 2: https://www.bergvikskog.se/wp-content/uploads/2016/11/korskador2.jpg content/uploads/2015/08/woda.jpg.
19
Bild 6. https://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/styles/artikelbild/public/artikelbilder/986px/korskador-klovberget-986x500.jpg.
Båda gruppintervjuerna spelades in för att sedan transkriberas. I intervjun med grupp P deltog fyra deltagare via dator och en via telefon. I intervjun med grupp E deltog tre deltagare via dator medan de satt i sina maskiner på arbetsplatsen i skogen. Sofia Bäcklund stod för inspelningarna av intervjuerna. Inspelningsfilerna skickades sedan via mejl till mig, sparades på en extern hårddisk och kommer att raderas efter avslutat arbete. Båda intervjuerna fungerade utifrån upplägget och genomfördes under 60 till 120 minuter vardera.
4.4 Analysmetod
För att kunna besvara studiens huvudfråga: ”Vilka arbetssätt praktiseras i SKSC idag och hur kan de förbättras för att förebygga allvarliga körskador?” samt delfrågor: ”Vilka utmaningar finns det i arbetet med allvarliga körskador?” och ”Hur fungerar kommunikationen mellan planerarna och entreprenörerna i skadeförebyggande syfte?” anses teorin om den lärande organisation ur systemtänkande perspektiv (Senge, 1995) samt ur organisationens struktur (Örtenblad, 2018) vara lämplig. I den lärande
organisationen tar man sig an komplexa problem där enligt Senge (1995) systemtänkande, personligt
mästerskap, tankemodeller, gemensamma mål/visioner och teamlärande är en förutsättning för att kunna se sambanden mellan olika delar som ingår i processen. Allvarliga körskador är en oönskad bieffekt av många inblandade aktörer från olika organisationer och anses i denna studie som ett sådant komplext problem. Det låg nära till hands att analysera empirin utifrån samma discipliner som enligt Senge är en förutsättning för att kunna se helheten. Örtenblads tolkning av den lärande organisation bygger främst
20
på organisationens struktur, lärande i arbete, klimat för lärande, organisatoriskt lärande och lärande struktur (2009, 2018) vilket även kändes relevant och tillämpas i analysen.
Gruppintervjuerna transkriberades ordagrant manuellt för att inte missa viktig information och för att samtidigt kunna ta hänsyn till hur åsikter har lagts fram. Sedan analyserades empirin med hjälp av kodning (Hjerm, M., Lindren, S. & Nisson, M., 2016) för att ordna och reducera materialet samt för att hitta mönster och identifiera återkommande teman i gruppintervjuerna. De tillordnade koderna lades till grund för huvud- och underrubrikerna i resultat-, analys- och diskussionsdelen i relation till studiens huvudfråga ”Vilka arbetssätt praktiseras i SKSC idag och hur kan de förbättras för att förebygga allvarliga körskador?” och delfrågor ”Vilka utmaningar finns det i arbetet med allvarliga körskador?” samt ”Hur fungerar kommunikationen mellan planerarna och entreprenörerna i skadeförebyggande syfte?”. Därefter analyserades empirin inom de huvud- och underrubrikerna med hjälp av nyckelord i den skapade matrisen för det teoretiska ramverket.
4.5 Avgränsning
Studiens resultat avgränsas till empirin av de två gruppintervjuerna. Resultatet kan bara ge djupare förståelse för hur just respondenternas arbete i relation till allvarliga körskador ser ut och kan därför inte appliceras på hela SKSC:s verksamhetsområde och inte heller på alla entreprenörer som anlitas av SKSC. Studien visar både styrkor och svagheter. Resultatets validitet anses inte vara hög då studiefrågornas svar endast vilar på åtta deltagare. Reliabiliteten anses hög för att empirins utvärdering gjordes noggrant med hjälp av nyckelorden i samband med teorier som studien vilar på och resultaten av tidigare forskning.
21
5. Resultat
I detta kapitel presenteras uppsatsens empiriska material som bygger på två gruppintervjuer, en med fem planerare från SKSC och en med tre entreprenörer som arbetar åt SKSC. Resultaten presenteras i de valda huvud- och underrubrikerna som bestämdes genom kodning. Empirin syftade på att få ökad förståelse och fördjupad kunskap om arbetssätten och utmaningar med körskador. Studiens huvudfråga har varit: ”Vilka arbetssätt praktiseras i SKSC idag och hur kan de förbättras för att förebygga allvarliga körskador?” och delfrågorna har varit: ”Vilka utmaningar finns det i arbetet med allvarliga körskador?” samt ”Hur fungerar kommunikationen mellan planerarna och entreprenörerna i skadeförebyggande syfte?”
Gruppintervjuerna inleddes med en kort introduktion om lärande organisation med stöd av Senges (1995) balanserande feedbackdiagram som anpassades till studiens syfte (Figur A). Som tidigare nämnts visades tre bilder (Bild 4-6) vid olika tillfällen under intervjun i syfte att få förståelse för hur deltagarna uppfattar sin egen delaktighet i avverkningsprocessen.
5.1 Förebygga allvarliga körskador
Deltagarna i både grupperna P och E fick se en bild av ett glas fyllt med vatten (Bild 4) och tillfrågades om hur de satte dricksvatten i samband med sin egen yrkesroll. Majoriteten av planerarna svarade att de tänkte generellt på vatten i skogslandskapet under planeringsarbetet och att det alltid finns idéer om att skapa gynnsamma förutsättningar för att skydda vattendrag. P5 medgav att det är viktigt att lämna al ner mot vattnet för att alen tar upp kvicksilverjoner. Planerarna försöker jobba efter denna idé men de var också tydliga med att den inte alltid är realiserbar. Andra viktiga arbetssätt för att undvika förorening av vatten är att inte smutsa ner vatten och förhindra att organiskt material rinner ut i vattendrag, bäckar eller surdråg genom till exempel användning av broar. Även entreprenörerna kopplade förorenat och skadat vattendrag till körskador förorsakat av skogsåtgärder. De var eniga om att det är viktigt att värna markens akvifer. E1 förtydligade: ”De läckagen gäller det verkligen att undvika eftersom vårt oljespill är en risk för vattendrag.”
Deltagarna i gruppen P visades en bild av en körskada (Bild 5). Alla planerare bedömde skadan som allvarlig och icke-acceptabel med hänsyn till den närliggande sjön.
Tur att det finns en liten barriär. Det ser ut som det är 10 till 20 meter upp till sjön. Tur att det inte läcker ut i vattendraget. Men det ser hemskt ut. Går det att laga den eller inte, eller vad ska man göra med den. Det är sådana tankar man har. När skadan är skedd, hur ska man behandla det här vidare? (P5, 2019)
Utifrån sin praktiska erfarenhet som tidigare maskinförare bedömer en av planerare att skadan förmodligen har skett i senare arbetsled.
22
Deltagarna tillfrågades hur deras arbetssätt med att förebygga allvarliga körskador ser ut. En av planerarna nämnde restriktioner som ett sätt men P5 menade att det finns svårigheter som ligger i överföringen av information i pappersform att nå ut i hela utförandekedjan vid inblandning av olika företag, köpare eller entreprenörer. Vid försäljning av avverkningsrätter försvinner information för att köparen skriver ett eget traktdirektiv och bifogar egna kartor. För att förenkla processen föreslog två planerare en standardiserad informationsöverföring via GIS -plattformar.
Det är nästan omöjligt att få överfarter och allt möjligt exakt då. Det gäller att ha markerat riktigt i fält och snitslat mycket. Det är ett bekymmer… Om jag har gjort en överfart på ett visst ställe och så kommer en köpare och skriver in i sitt eget system och de bara handritar istället för att ta maskin-GIS-filerna, då blir det riktigt fel. (P2, 2019)
Två entreprenörer tyckte att en bra planering av att lägga en bra basväg är avgörande för att undvika körskador vilket betyder att entreprenörerna går ut i terrängen och planerar efter alternativa basvägar innan en drivning påbörjas. Alla entreprenörer tyckte att instruktionen de får via traktdirektivet ibland är schablonmässig och E2 utvecklade: ”Undvik körskador, risa i möjligaste mån är det enda som står i traktdirektivet.” Det upplevs en allmän förändring i arbetsprocessen där förväntningarna gentemot entreprenörerna har höjts och E2 utvecklade: ”Det är ju tur att det duger att vi har god erfarenhet och kunskap och hantering av det här. Det är egentligen räddningen…”. Problematiken ansågs ligga i att allt fler produktionsledare ansvarar för allt större distrikt samt att distrikt byts efter många år för att arbetsledare ska kunna få testa nya arbetsuppgifter.
5.2 Praktisk erfarenhet
Planerarna tillfrågades om det hade varit fördelaktigt för yrkesrollen att testa att köra avverkningsmaskiner. Majoriteten svarade att de inte hade praktisk erfarenhet av skogsmaskiner och en av planerarna ansåg att det skulle kunna påverka planeringsarbetet. P3 som har 13 års praktisk erfarenhet av maskinföring beskrev att just de erfarenheterna och kunskaperna upplevs som fördelaktiga och tillade: ”Det hjälper mig i alla fall att förstå hur jag ska planera så att maskinföraren förstår.” En annan planerare berättade att hen försöker lägga över ansvaret helt och hållet på entreprenörerna genom att ge dem en övergripande planering med viktig information medan detaljplaneringen överlåts till dem som utför det praktiska arbetet.
Entreprenörerna tillfrågades om de tyckte att det vore fördelaktigt för deras yrkesroll om de hade möjlighet att själv planera en skogsåtgärd från uppstarten varav en av entreprenörerna svarade att planeringen av markberedning ingår i yrkesrollen och att planeringen i 90 procent av fallen görs av skördaren eller en avverkningsgrupp istället av skogvaktaren. Entreprenörerna var eniga om att det är de själva som lägger grunden för en lyckad åtgärd som sedan ska utföras i nästa steg. Två entreprenörer ansåg att SKSC förlitar sig på entreprenörens erfarenhet och att traktdirektiven för entreprenörens arbete inte är till någon större hjälp eftersom det saknas kartmaterial som automatiskt borde följa med
23
traktdirektivet. I de fall där material saknas måste entreprenörerna begära in det vilket kan fördröja hela arbetsprocessen. E2 skrattade: ”Det var bättre förr med det gamla styret. Man måste ju hjälpa till lite här också kan man säga.” Två av entreprenörerna var dock överens om att kyrkans kartmaterial håller en hög kvalité eftersom det är tydligt och lätt att förstå och avläsa.
5.2.1 Målbild, fokus och ansvar
Deltagarna i båda grupperna tillfrågades om de i första hand fokuserade på målet eller på åtgärder under sitt arbete. En planerare och en entreprenör berättade att de vid planering av skogbrukssåtgärder har en bild fram för sig av hur resultatet ska se ut och sedan fokuserar de på vilka åtgärder som krävs för att nå målet. Entreprenören tillade att den praktiska erfarenheten hjälper till i planeringen med att nå målet. En annan planerare sade att hen i första hand beaktar naturhänsynen enligt lag och att hen sedan ser på helheten och vilka åtgärder som krävs för att ta ut virke och samtidigt skydda marken. Liknande arbetssätt beskrevs av en av entreprenörerna som fokuserar både på mål och förebyggande åtgärder som exempelvis permanenta broar i syfte att förhindra körskador i blöta partier. Två planerare sade att de fokuserar på målet men lämnar frihet för entreprenörer att själva välja bästa möjliga åtgärd.
Till gruppen planerare ställdes frågan hur en ”misslyckad” skogsåtgärd påverkar deras arbetsrutiner. En av planerarna svarade att om en åtgärd har gått fel granskas i första hand de egna instruktionerna i syfte att lära sig och förbättra processen till nästa gång. En annan tillfogade att felet också kan vara tidpunkten när åtgärden utförs och att det därför är planerarnas ansvar att lämna traktdirektivet i god tid.
5.3 Instruktioner för skogsåtgärder
5.3.1 Tolkning och avsteg av instruktioner
Deltagarna i gruppen entreprenörer tillfrågades hur de hanterar instruktioner i traktdirektivet som uppfattas som felaktiga. E2 svarade att erfarenhet och kännedom om fastigheten är till stor hjälp för både entreprenörens och planerarens arbete. Anser entreprenören att instruktionen inte låter rimlig hör hen av sig direkt som i det aktuella fallet:
Jag ringde direkt och sa det inte går den vägen. ’Jag vågar inte ens köra där tom. Och sen ska skördaren gå där den vägen som du har tänkt att skrotaren ska gå. Du måste ta upp det med grannen…, att du måste använda grannens väg.’ (E2, 2019)
E1 berättade om liknande arbetsrutiner och förtydligade att det alltid finns en bild av hur en fel åtgärd påverkar slutresultatet. Att ha ”helikopterperspektiv” och vara självkritiskt när man planerar är bra för att sedan hitta fler möjligheter, menade E1 och utvecklade: ”Det är lätt ibland att man skyller på ’nå, det går att köra här’ men ibland får man ta sig i kragen lite grann. Bara vi undviker de där allvarliga körskadorna”. Lösningen som innebär en längre väg med merkostnad stäms av med uppdragsgivaren vilket uppskattas och bygger upp ett förtroende som värdesätts högt och gläder entreprenören.
