• No results found

Avfall eller resurs? En prognos över framtida behandling av restavfall och organiskt avfall

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Avfall eller resurs? En prognos över framtida behandling av restavfall och organiskt avfall"

Copied!
55
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö  högskola     Miljövetenskap,  61-­‐90  hp   Människa,  Miljö  &  Samhälle,  180  hp     Examensarbete,  15  hp  

 

 

             

A

VFALL ELLER RESURS

?

-

E

N PROGNOS ÖVER FRAMTIDA BEHANDLING AV

RESTAVFALL OCH ORGANISKT AVFALL

Waste or resource?

A forecast of future waste disposal of solid waste and

organic waste

Lina Henriksdotter Langer 2015-05-24

(2)

 

Sammandrag

Studien gjordes som ett avslutande moment i den miljövetenskapliga utbildningen vid Malmö högskola. Ämnet valdes i samarbete med NSR i Helsingborg och syftade till att utreda restavfallets framtida innehåll av organiskt material i några nordvästskånska kommuner. Avfallet som inkommit till Filborna i Helsingborg kartlades med hjälp av en materialflödesanalys för att synliggöra materialflödena till och från samt inom anläggningen. Målet med studien var att undersöka om det även i fortsättningen kommer att vara bäst att behandla restavfallet biologiskt eller om det i större utsträckning kommer innehålla brännbart material och därmed kommer vara lämpligare att energiåtervinna restavfallet. På grund av det varierande antalet hushåll sin källsorterar organiskt material i de olika kommunerna var det en svårighet att göra en korrekt bedömning och resultaten grundades på antaganden om hur källsorteringsgraden kommer att förbättras framöver. Resultatet baseras på statistik från 2002-2006 och en prognos fram till och med år 2014 visar på att med dagens hastighet dröjer det ytterligare 19 år från 2014 innan restavfallet består enbart av brännbart material. Det sker hela tiden förbättringar på området i regionen vilket innebär att resultatet kan komma att variera mycket vilket också innebär att tidsprognosen kan komma att kortas ner med tiden.

Nyckelord:

Organiskt avfall, restavfall, biologiskt avfall, avfallsförbränning, materialflödes-analys, rötning och kompostering.

(3)

Abstract

The study was made as a final exam in Environmental Science at Malmö högskola. The subject was chosen in co operation with a few of the work force at NSR in Helsingborg and was aiming to investigate the future substance of organic waste in a northwest region in Skåne, Sweden. The waste which is taken care of at Filborna in Helsingborg was mapped out with a material flow analysis due to reveal the flows of materials to and from the construction. The aim with the study was to investigate whether the biological treatment still will be the most optimal solution in the future or if the solid waste will contain only flammable material and thereby the optimal solution will be energy recycling. Due to the varying amount of households which are sorting their organic wadte there were diffuculties to make correct estimates and thereby the results are founded on assumptions. The results are based on statistic material 2002-2006 and a forecast until 2014. They show that it will take another 19 years before the solid waste compound only flammable material. However recycling keeps improving and the forecast will shorten in time.

Keywords:

Organic waste, solid waste, biological waste, waste combustion, material flow analysis, decay and mouldering.

(4)

Innehållsförteckning

Sammandrag  ...  2  

Abstract  ...  3  

Förord  ...  6  

Inledning  ...  7  

1.1 Syfte och avgränsningar  ...  7  

1.2  Problemformulering  ...  8  

1.3 Förväntningar och intresse  ...  9  

1.4 Disposition  ...  9   2 Metod  ...  10   2.1 Material  ...  11   2.2 Kartläggning  ...  12   2.3 Litteratur  ...  13   3  Avfall  ...  14   3.1 Vems är ansvaret?  ...  16   4 Avfall i EU  ...  17   5 Sveriges avfallsplanering  ...  19   5.1 Lagstiftning  ...  20   6 Biologisk behandling  ...  22   5.1 Aerob nedbrytning  ...  22   6.1.1 Kompostering  ...  22   6.2 Anaerob nedbrytning  ...  22   6.2.1 Rötning  ...  23   7 Avfallsförbränning  ...  23   8 Förbehandling av avfall  ...  24  

9 Insamlingssystemen i de olika kommunerna  ...  26  

10 Nordvästra Skånes återvinningsplan  ...  27  

11 Nordvästra Skånes Renhållnings AB  ...  27  

12 Avfallsbehandling på NSR:s anläggning  ...  28  

12.1 KRT – Kombi Reaktor Teknik  ...  31  

12.2 Plockanalyser  ...  32  

13 Resultat och analys  ...  32  

13.1 Inföde  ...  34   13.2 Omfördelning  ...  38   13.3  Utflöde  ...  39   14 Avslutande diskussion  ...  41   Referenser  ...  45   Tryckta källor  ...  45   Internetkällor  ...  46   Personlig kommunikation  ...  47   Sekundärmaterial  ...  48  

(5)

Bilaga 2 Avfallsbehandling inom anläggningen 2006  ...  50   Bilaga 3 Inkommet avfall 2002-2006  ...  51   Bilaga 4 Insamlingssystem och felsorteringsgrad 2006  ...  53   Bilaga 5 Andel komposterbart- och producentansvarsmaterial (procent) 2006  .  54   Bilaga 6 Befolkningsstatistik 31 december 2003  ...  55  

(6)

Förord

Studien, som är en 15 högskolepoängs C-uppsats i miljövetenskap på programmet Människa, miljö & samhälle vid Malmö högskola, har gjorts i samarbete med NSR i Helsingborg. Att avfall uppstår i ett samhälle går inte att komma ifrån och dess komplexitet har alltid intresserat mig. Och när jag fick chansen att undersöka NSR och dess avfallshantering var det en chans för mig att kunna fördjupa mig i ämnet. Möjligen intresserar det mig för att deras arbete berör mig och mina medmänniskor som är boende i regionen. Ämnet för studien har arbetats fram tillsammans med avdelningen Miljö & Forskning på NSR. Jag har under arbetets gång fått ta del av verksamheten på Filborna och varit delaktig i arbetet, exempelvis har jag varit med ute på delar av anläggningen, KRT, där restavfallet komposteras. Det har gett mig en ökad förståelse för hur komplext det är att driva en sådan verksamhet och ta hand om många människors avfall samtidigt som det finns lagar och förordningar att följa, inte bara från svenskt håll utan även ifrån EU.

Jag vill tacka NSR och särskilt alla på avdelningen Miljö & Forskning som visat intresse för mina funderingar och frågor. Ett särskilt tack vill jag rikta till min kontaktperson Sanita Vukicevic som under arbetets gång varit ett stöd för mig och sett till att jag haft tillgång till allt material som jag kunnat tänkas ha användning av. Andra inom NSR som varit mig till stor hjälp och svarat på frågor är Jessica Cedervall, Jan-Erik Meijer och Håkan Rosqvist.

(7)

Inledning

Alla människor producerar avfall och mängderna varierar beroende på var i världen avfallet produceras. Det produceras mest avfall per person i industriländerna, i exempelvis Europa och USA, i jämförelse med utvecklingsländerna (Bowden, 2005). Problemen är näst intill omöjliga att komma till rätta med vilket innebär att avfallsmängderna ökar från år till år. Enligt Bowden (2005) förutspår miljöorganisationer, såsom Jordens vänner, att vi i framtiden kommer behöva inte mindre än 8 planeter för att få plats med allt avfall som produceras. Innan industrialiseringen fått fäste bestod avfallet till störst del av biologiskt material och var därför inte heller något problem. Dagens samhälle genererar däremot avfall som inte är biologiskt nedbrytbart och är därmed en olägenhet som måste tas om hand på varierande sätt.

Avfallshanteringen ska, enligt Sveriges Avfallsplan framtagen av Naturvårdsverket, följa avfallshierarkin som innebär att man i första hand ska koncentrera sig på avfallsminimering därefter är i tur och ordning återanvändning, återvinning, förbränning eller energiåtervinning som gäller och i sista hand ska avfallet deponeras (Naturvårdsverket, 2005; Helsingborgs avfallsplan, 2006). Sedan 2005 är det inte tillåtet att deponera organiskt avfall (SFS 2001:512) vilket innebär att det måste införas andra effektivare metoder för behandling av organiskt material. Den del av hushållsavfallet som består av organiskt material kan med olika metoder ge energi i form av biogas (metangas), som kan uppgraderas till fordonsgas eller fjärrvärme, biogödsel som återförs till jordbruket samt jordförbättringsmaterial. Organiskt avfall behandlas vanligen antingen genom rötning eller genom kompostering, men kan även förbrännas.

1.1 Syfte och avgränsningar

Syftet med studien är att utreda restavfallets innehåll av organiskt material och framtida innehåll i några nordvästskånska kommuner. Hur kan avfalls-sammansättningen komma att se ut i framtiden? Vilka metoder används och kommer att användas för att behandla de olika avfallsfraktionerna? Det objekt som används för studien är Nordvästra Skånes Renhållnings AB, som kommer benämnas NSR i uppsatsen, och bolagets sex ägarkommuner Bjuv, Båstad, Helsingborg, Höganäs,

(8)

De avfallsfraktioner som är i fokus i uppsatsen är organiskt avfall samt restavfall. De slutprodukter som uppkommer vid biologisk behandling är av vikt för uppsatsen men inte avgörande och kommer behandlas något perifert. Övriga avfallsfraktioner kommer till viss del nämnas men kommer inte behandlas vidare i denna studie. Uppsatsen kommer inte behandla förhindrandet av att avfall uppkommer och inte heller den stora mängden avfall som varje år släpps ut i luften.

1.2  Problemformulering  

• Hur tas restavfall och organiskt avfall omhand idag?

• Hur mycket kan restavfallets sammansättning förändras över tid och hur behandlas det mest energieffektivt?

Hur lång tid krävs det för att restavfallet ska bestå av enbart brännbart material? Kan det vara en möjlighet att få så rena fraktioner att det organiska avfallet tas om hand genom en typ av behandling (exempelvis rötning) och restavfallet energiåtervinns genom förbränning? Måste restavfallet vara fritt från organiskt material för energiåtervinning ska bli verklighet?

Naturvårdsverket har som mål att minst 35 procent av det organiska avfallet ska tas omhand senast 2010. Hur tas det organiska avfallet omhand på lämpligast sätt? Hur mycket organiskt avfall kommer man åt genom källsortering och hur mycket vill man egentligen komma åt? Är det möjligt att källsortering uppnår så optimal utsortering av organiskt avfall att restavfallet enbart består av brännbart material? Är det ett måste? För att kunna avgöra detta krävs dels kartläggning av mängder inkommer avfall, alltså utsorterat organiskt avfall samt att det som finns kvar i restavfallet, dels en framtidsprognos för hur avfallsmängderna och sammansättningen förändras över tid.

Enligt Meijer (2007) finns förslag till en EU-proposition som innebär att allt organiskt ska behandlas enskilt samt att restprodukten ska återföras till jordbruket. Propositionen är, om den vinner laga kraft, tänkt att vara fullt införd senast 2010. Godkänns förslaget innebär det stora förändringar för avfallshanteringen runt om i Europa inte minst i Sverige (Personlig kommunikation, Jan-Erik Meijer, 16 mars

(9)

1.3 Förväntningar och intresse

Studien riktar sig främst till studenter inom miljövetenskaplig utbildning vid Malmö högskola och företag inom renhållningsbranschen samtidigt som den vänder sig till andra som kan ha intresse av avfallshantering ur ett hållbart perspektiv.

Kartläggningen görs för att kunna dra en slutsats gällande restavfallet om det lämpar sig bäst att behandla denna fraktion biologiskt även i framtiden eller om restavfallet i slutänden består av brännbart material och därmed bör energiåtervinnas. Förhopp-ningen är att NSR kommer ha användning av resultatet i sitt beslut om hur behandlingen av restavfallet ska se ut i framtiden. Resultatet kan måhända ge NSR riktlinjer för det planerade kraftvärmeverkets vara eller icke vara.

1.4 Disposition

Rapportens inledande avsnitt utvecklar problemområdet och beskriver avfall ur ett allmänt perspektiv.

Därefter följer metodavsnittet som beskriver hur studien har genomförts med hjälp av materialflödesanalys och en kartläggning av avfallsmängderna till och från anläggningen.

Teoriavsnittet inleds med avsnittet Avfall och diskuterar EU:s och svensk avfallspolitik och Sveriges lagstiftning som behandlar avfallsområdet.

Den empiriska studien kring NSR och avfallshanteringen följer efter teoriavsnittet. Dessa kapitel beskriver mer ingående hur avfallsbehandlingen ser ut inom NSR.

Resultat och analys beskriver i detalj materialflödet från regionen till anläggningen och hur materialet behandlas och omfördelas till nya material eller till energi för att uppnå en ekologiskt hållbar avfallshantering.

(10)

2 Metod

NSR används i uppsatsen som studieobjekt vilket innebär att resultatet inte nödvändigtvis överensstämmer med hur det ser ut vid andra avfallsanläggningar eller i andra regioner. Användandet av studieobjekt har inneburit att företaget varit delaktiga i framtagandet av ämnet för studien samt att det huvudsakliga materialet har erhållits direkt av NSR.

Studien bygger på en kartläggning av mängderna organiskt avfall i regionen. Kartläggningen gäller dels mängden utsorterat avfall dels den mängd organiskt avfall som är kvar i restavfallet. Materialet som kommer att användas vid kartläggning består till största del av sekundärmaterial i form av redovisade mängder inkommet avfall från de olika kommunerna i regionen och resultat från plockanalyser som genomförts i NSR:s ägarkommuner mellan 2002 och 2006. Utifrån detta material görs en egen tolkning och prognos för framtida avfallsmängder.

Materialflödesanalyser, MFA, är enligt Brunner och Rechberger (2004) en metod som hjälper företag att ha uppsikt över hur materialflödena ser ut inom organisationen. MFA är uppbyggt så att det är lätt att kontrollera materialflödet, att det som kommer in och att det som lämnar företaget stämmer överens. En MFA är en bra metod att använda för att kunna se förändringar av materialflöden över tid. Genom att balansera inflöden och utflöden under en tid är det möjligt att upptäcka när de ansamlade mängderna eller när förbrukningen når en kritisk punkt.

Antropogena (av människan påverkade) system innehåller mer än bara materialflöden. Även aspekter såsom socioekonomi, energi och information är viktiga att ta i beaktande. En MFA behöver inte innehålla alla dessa aspekter utan det är fullt tillräckligt att enbart ta materialflödet in och ut ur ett företag i beaktande. I denna studie avses avfall, i synnerhet, organiskt avfall samt restavfall men till viss del även förpackningar, som går under producentansvaret, som materialet för analysen. Producentansvarsmaterialet är med av den anledningen att mängderna restavfall kan variera beroende på hur väl sorteringar av förpackningar fungerar.

(11)

MFA används som medel för att identifiera material- och energiåtervinnings-potentialen med hjälp av parametrarna organiskt avfall och restavfall. Med hjälp av statistik över insamlat avfall och mängden avfall per fraktion från de olika kommunerna har en sammanställning gjorts som endast tar upp de parametrar som är av vikt för studien. Sammanställningen är uppförd i Excel-dokument och uppgifterna har sitt ursprung i flera olika dokument som erhållits av NSR.

Sammanställningen har inneburit att material från flera dokument har kombinerats för att illustrera de resultat som varit intressant för denna studie. Fakta som inte varit av särskild vikt har därmed tagits bort.

Statistiken ställs upp i ett MFA-perspektiv för att illustrera de faktiska flödena till och från samt inom anläggningen under ett antal år. Det statistiska materialet har sedan varit till stöd för att möjliggöra en framtidsprognos över hur materialflödena förändras och ökar respektive minskar genom förbättrad källsortering och behandling.

2.1 Material

Materialet som varit den huvudsakliga informationskällan är sekundärmaterial såsom statiskt över inkommet avfall, avfallsmängder som behandlats i KRT och i rötgasanläggning och statistik från tidigare metoder av biologisk behandling i biocell (deponi), biocellsreaktorer, BCR (deponi) och Biodegma (kompostering av organiskt material) samt resultat från genomförda plockanalyser. Materialet från plockanalyserna har erhållits av personal på NSR. Sekundärmaterialet har varit bearbetat för att passa för de specifika undersökningar som personalen genomfört, dock inte så pass bearbetat att det inte varit möjligt att använda för eget syfte. Det kan vara så att information som vore för vikt för denna studie har sållats bort i det erhållna materialet eftersom det inte var av vikt i den tidigare undersökningen.

Under arbetes gång har jag deltagit i diskussioner gällande uppsatsämnet den 30 januari och 16 mars 2007. Medverkande vid det första mötet var Jan-Erik Meijer, forskningschef, Håkan Rosqvist, avdelningschef Miljö & Forskning, och Sanita Vukicevic, utredningsingenjör. Vid det andra mötet den 16 mars var Jan-Erik Meijer och Sanita Vukicevic närvarande. Utöver dessa diskussioner har jag varit ute på

(12)

information på plats om de olika behandlingsanläggningarna. Under besöket på anläggningen körde vi i bil runt till de olika behandlingsanläggningarna och Jessica beskrev de olika processerna på Filborna och vilka för och nackdelar det fanns för respektive metod. Jag har även fått möjlighet att delta i en undersökning av en utav reaktorerna i KRT tillsammans med Sanita Vukicevic. Undersökningen var en av flera för att komma tillrätta med de luktproblem som uppstår i samband med kompostering i KRT. Vi tog flera prover på kompostmaterialet som senare skickades för analys vid SLU i Uppsala. Undersökningen var inte en del av min studie men var till stöd för helhetsupplevelsen av verksamheten.

Den personliga kommunikationen jag refererar till i uppsatsen har varit ostrukturerade intervjuer. Intervjuerna har inte varit planerade med intervjufrågor utan istället har jag ställt spontana frågor utifrån hur samtalen har utvecklats. Intervjuerna har snarare varit samtal och diskussion kring ämnet och NSR:s verksamhet. Samtalen har gett mig en samlad bild och fördjupad förståelse av NSR:s verksamhet och avfallshanteringens problematik som varit till stöd för mitt eget arbete med uppsatsen.

2.2 Kartläggning

Materialet som används för kartläggningen har bearbetats tidigare av personer inom NSR för att passa just deras specifika ändamål, men jag anser inte att det är ett stort problem eftersom de har gjort kartläggningar för att titta på materialet utifrån aspekter såsom biologisk behandling.

Jag har gjort egna bearbetningar av materialet i Excel för att visa på de delar av avfallet som är till grund för min studie. Övriga avfallsfraktioner har jag valt att inte ta med i kartläggningen. Statistiken har ställts upp på sådant sätt att det enbart redovisar de år samt de parametrar som är av intresse för studien; avfallskategorier, behandlingsprocesser och total mängd istället för att redovisa avfall inkommet månatligen.

Kartläggningen är utarbetad av mig som författare och därför står enbart jag som ansvarig för materialets tillförlitlighet. Det finns alltid en viss risk för att siffror upprepats felaktigt eller feltolkning av uppgifter vilket skulle leda till att resultatet

(13)

statistik, därför är materialet strategiskt utvalt och är inte statistiskt säkerställt för hela landet.

2.3 Litteratur

För studiens teori- och bakgrundsavsnitt har teorier som behandlar avfallshantering, biologisk behandling och lagstiftning använts. Med hjälp av Malmö högskolas bibliotekskatalog VEGA samt Helsingborgs bibliotekskatalog samt besök på Regeringens, Naturvårdsverkets, Avfall Sveriges (tidigare RVF) och Europeiska miljöbyråns webbsidor har material för studien erhållits. Sökord som använts: avfallshantering, restavfall, biologisk behandling och organiskt avfall. Böcker som varit till stor hjälp är bland annat Wannholt (1998), Bowden (2005) och Johansson (2004). Tidigare examensarbeten från andra studenter har använts för tips och idéer om utformning och sökvägar dock utan att koppla materialet till studien.

(14)

3  Avfall  

Enligt Bowden (2005) var Sverige fram till 1950-talet ett samhälle som hade en ganska liten avfallsalstring. Återanvändningen av material innebar att material som glas och tidningar användes om och om igen. Under 1960-talet ökade konsumtionen vilket ledde till ökad mängd avfall och det var vid denna tid som avfall började bli ett problem. Under 1970-talet började diskussionen kring avfall som en resurs. 1972 kom renhållningslagen som innebar ett kommunalt monopol för omhändertagande av avfall. Under 1980-talet uppmärksammades miljöproblemen som uppkom i samband med förbränning av avfall, problemen med stora deponier vilket innebar förorenat lakvatten (avrunnet vatten från deponin) och metangasutsläpp var också uppe på dagordningen (Bowden, 2005).

Alla människor producerar avfall, mängderna varierar oerhört beroende på var i världen avfallet produceras. Det produceras mest avfall per person i industriländerna i jämförelse med utvecklingsländerna. Enligt Bowden (2005) menar miljö-organisationer, som Jordens vänner, att vi i framtiden kommer att behöva inte mindre än 8 planeter för att få plats med allt avfall som produceras.

Figur 1 nedan illustrerar hur sammansättningen av kommunalt avfall varierar beroende på i vilket land avfallet genereras. Exempelvis är andelen mat- och trädgårdsavfall närmare hälften i alla länder utom Storbritannien där pappersavfallet är mest dominerande avfallet i viktprocent (Europeiska miljöbyrån, 1995).

(15)

Figur 1. Sammansättningen av kommunalt avfall i några europeiska länder 1990 (Europeiska miljöbyrån, 1995)

Avfall kan hanteras på flera olika sätt. Vanligast är att lägga soporna på en soptipp, en så kallad deponi. Andra metoder är att återvinna och återanvända material samt att förbränna avfallet i särskilda anläggningar. Endast återanvändning och återvinning av material kan anses vara ekologiskt hållbara tillvägagångssätt. Enligt Bowden (2005) hamnar mer än hälften av USA:s avfall på soptipp, i Storbritannien 78 procent medan i Grekland och Mexiko är samma siffra över 90 procent av ländernas samlade avfall. I Japan och i de nordiska länderna är däremot avfallsförbränning vanligaste metoden att ta hand om landets avfall.

(16)

Förbränning eller deponering av avfall innebär bara att vi skjuter problemen framför oss vidare till kommande generationer. En del av avfallet har onekligen en nedbrytningsprocess som tar flera hundra eller tusentals år. Förbränning är inte heller ett acceptabelt sätt att behandla avfall. Vid förbränning frigörs gifter som sprids i atmosfären och slagg och aska som blir över innehåller gifter som är miljöskadliga. Begreppet ”hållbar utveckling” som myntades i Brundtland-rapporten Vår gemensamma framtid innebär att vi ska förvalta jordens resurser på ett sådant sätt att det inte äventyrar kommande generationer (Bowden, 2005). ”Visionen är att så lite och så ofarligt avfall som möjligt ska uppstå, och att det som uppstår ska betraktas som en resurs och kunna gå i kretslopp på ett eller annat sätt” (Johansson, 2001, sid 195).

Återvinning kan ses som ett steg i rätt riktning men det är bara början. Enligt Bowden (2005) motsvaras hushållssoporna i USA bara av två procent av den totala avfallsmängden (industrin står för merparten av det genererade avfallet) och det ser i regel likadant ut i Sverige. Norska studier, genomförda mellan 1995-1998, har visat att avfallsmängderna ökade med över 300 procent jämfört med återvinningen under samma period. Resultaten visar att det inte räcker med att återvinna avfallet, vi måste även minska uppkomsten av avfall redan vid tillverkningen (Bowden, 2005).

3.1 Vems är ansvaret?

Enligt Johansson (2001) beror hälften av dagens miljöpåverkan på hushållen och dess beteende och konsumtion. Det gör det viktigare att förändra och förenkla för hushållen hur de vardagliga tingen kan genomföras. Men det betyder också att hushållen måste ha viljan att förändra. Däremot handlar det inte enbart om information och vilja, det ska också vara möjligt att genomföra. Det krävs utrymme för handling, tid, pengar men också en förmåga att förändra. Vanan är svår att bryta och det sker inte heller om man inte får något positivt ut av förändringen. Det får inte heller vara för krångligt eller omständligt att förändra, är det långt till närmsta återvinningsstation är chansen mindre att det sker ett positivt utbyte för hushållen att faktiskt forsla dit sitt avfall. Avståndet, tillgängligheten och användarvänligheten är viktiga faktorer som främjar ett ändrat beteende.

(17)

I Sverige källsorteras hela 98 procent av läsk- och ölförpackningarna och 89 procent av tidningarna i Sverige lämnas in för återvinning. Dock är svenskarna inte snara att låta bilen stå för att minska på miljöpåverkan, bara en fjärdedel av svenska folket ställer sin bil ibland. Bekvämlighet är viktigt och att ställa bilen innebär för de flesta en längre och krångligare resväg (Johansson, 2001).

Inte heller är hushållen ensamma om att påverka miljön. Industrin står för en stor del av dagens miljöpåverkan. Initialt har Naturvårdsverket beslutat att styra in tillverkningen i en miljöanpassad bana genom att lagstifta om producenternas ansvar. Producentansvaret, PA, är tänkt vara ett sätt att få producenterna att minska avfallet redan vid produktionen och miljöanpassa sin tillverkning. Förordningen om producentansvaret trädde i laga kraft 1994 och inkluderar däck, returpapper och förpackningar. 1998 tillkom ansvar för bilar och 2001 inkluderades också elektriska och elektroniska varor (Johansson, 2001).

4 Avfall i EU

Ett av huvudmålen i EU:s ”Färdplan för ett resurseffektivt Europa” är att omvandla avfall till en resurs senast 2020. Då skulle den ekonomiska förlust som oanvänt avfall innebär minska och det leder också till mindre utvinning av Jordens ändliga resurser. Europeiska miljöbyrån, 2014). Ramdirektivet om avfall har som målsättning att alla EU:s medlemsländer ska återvinna 50 procent av det kommunala avfallet senast 2020. Avfall som återvinns genererar dessutom arbetstillfällen. Enligt Europeiska miljöbyrån (2014) ökade sysselsättningen inom renhållning med 45 procent mellan 2000-2007 .

(18)

Figur 2. (Europeiska miljöbyrån, 2014)

Enligt Europeiska miljöbyrån (2014) utfördes en studie 2011 som visade att förbättrad återvinning av det kommunala avfallet mellan åren 1995 och 2008 minskade utsläppen av växthusgaser. Det beror till stor del på minskade utsläpp av metangas från deponier. Om samtliga av EU:s medlemsländer senast 2020 minskar på deponerat avfall och istället återvinns minskas potentiellt växthusgasutsläppen med 62 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

(19)

5 Sveriges avfallsplanering

Den svenska avfallsplanen utvecklades av Naturvårdsverket på uppdrag av regeringen och innehåller uppsatta mål och strategier som krävs för en hållbar avfallshantering, svensk avfallspolitik och information om bland annat avfallets struktur och påverkan (Naturvårdsverket, 2005).

Regeringen har satt upp ett övergripande delmål som lyder: ”Den totala mängden avfall ska inte öka och den resurs som avfall utgör ska tas tillvara i så hög grad som möjligt samtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras” (Naturvårdsverket, 2006, s 7). Uppkomsten av avfall ska minimeras och det avfall som genereras ska så långt som möjligt tas om hand och återanvändas eller återvinnas vilket medger en minskad utvinning av naturresurser (Regeringen, M2015/376/Ke, 2015).

Alla EU:s medlemsländer har enats om en hierarki över hur avfallet ska tas omhand. I första hand ska uppkomsten av avfall samt avfallets farlighet minska. Det genomförs enklast genom påverkan redan i tillverkningsstadiet. Avfallet som ändå uppkommer ska i första hand återanvändas därefter material- eller energiåtervinnas. I sista hand läggs avfallet på deponi (Fredriksson, 2004).

I Sverige har det diskuterats vilket det bästa alternativet är, materialåtervinning eller sopförbränning. Dagens sopförbränning genererar inga stora mängder utsläpp. Enligt Fredriksson (2004) anser Naturvårdsverket därför att både förbränning och återvinning är acceptabla förfaranden.

(20)

Figur 3. Avfallshierarki för avfallshantering, egen bearbetning (Fredriksson, 2004)

5.1 Lagstiftning

Kapitel 15 i Miljöbalken (SFS 1998:808) behandlar den lagstiftning som berör avfall och producentansvar. Kommunens renhållningsskyldighet (SFS 1998:808) innebär att kommunen måste sköta transporten till behandlingsanläggningen samt se till att avfall från kommunen återvinns eller avlägsnas. Varje kommun ska enligt miljöbalken uppföra en renhållningsordning som innehåller föreskrifter om avfallshanteringen i kommunen samt en avfallsplan. Avfallsplanen ska innehålla uppgifter om avfallet inom kommunen samt om kommunens åtgärder för att minska avfallsmängder och dess farlighet. Enligt 20§ får regeringen lägga förbud mot att deponera brännbart eller organiskt avfall om det finns återvinnings- eller återanvändningsskäl och eller miljö- och hälsoskäl (se vidare Förordningen om deponering av avfall SFS 2001:512).

Förordningen om deponering av avfall (SFS 2001:512) verkar i förebyggande syfte och är tänkt att leda till en minskning av de negativa effekter deponering av avfall har på miljön och människors hälsa. Förordningen gäller inte för användning av avfall som är tänkta att använda som gödsling eller jordförbättring till exempel kompost, rötrest, avloppsslam och så vidare. Avfall som inte får deponeras är utsorterat brännbart avfall och organiskt avfall (9-10§) vilket gäller från 2002 respektive 2005.

Avfallsförordningen (SFS 2001:1063) gäller avfall och avfallshantering och det är samma definitioner för avfall och avfallshantering som gäller för Miljöbalken. Enligt

1. Förebyggande arbete för att minska uppkomsten av avfall

2. Återanvändning av material och produkter

3. Återvinning av material, rötning och kompostering

4. Energiåtervinning

(21)

bortskaffas ska föra protokoll över mängd och typ av avfall som tas om hand eller bortskaffas per år och de olika metoderna som används för att behandla olika slags avfall, avfallets ursprung och vart den återvunna eller bortskaffade avfallet förts. Detsamma gäller för anläggning som tar hand om farligt avfall. Anteckningarna ska sparas och finns tillgängliga i minst fem år.

Förordningen om producentansvar (SFS 2006:1273) syftar till att begränsa förpackningars volym och vikt vid framställandet så att de uppfyller de krav som ställs för att förpackningarna uppnår en godtagbar säkerhets- och hygiennivå. Insamlingen av förpackningsavfallet som uppkommer ska ordnas av producenterna samt att förpackningsavfallet tas omhand på ett miljömässigt godtagbart sätt. Förordningen ska uppnås med hjälp av avfallsminimering som också är högsta prioritet i Sveriges Avfallsplan och likaså i NSR:s avfallsstrategi.

Enligt förordningen (SFS 2006:1273) har varje enskild förbrukare samt hushåll en skyldighet att sortera ut förpackningar ur annat avfall och lämna dem för bortskaffning vid angiven plats.

Enligt Fredriksson (2004) har ökad källsortering och återvinning inneburit att avfallsmängderna som deponeras har minskat kraftigt. Producentansvaret infördes 1994 och omfattar förpackningar, returpapper, däck, elektroniska och elektriska produkter samt bilar. Producentansvaret har inneburit att stora delar av hushållsavfallet materialåtervinns. Ungefär 40 procent av hushållsavfallet återvinns till nytt material och till jord genom rötning och kompostering (Fredriksson, 2004).

2002 höjdes deponiskatten och det blev förbjudet att deponera utsorterat brännbart avfall. 2005 infördes även förbud mot att deponera organiskt avfall. Förbudet mot att deponera utsorterat brännbart avfall ökar följaktligen sopförbränningen och därför har riksdagen beslutat att minst 20 procent av allt (Fredriksson, 2004).

(22)

6 Biologisk behandling

Biologisk nedbrytning sker på två olika sätt, aerob och anaerob nedbrytning. Aerob nedbrytning är vad vi kallar kompostering eller förmultning och sker i tillgång av syre. Den anaeroba nedbrytningsprocessen sker däremot i avsaknad av syre och kallas varierande för förruttnelse, jäsning, fermentering och rötning (Wannholt, 1998). Skillnaden mellan de båda processerna är att mikroorganismerna har olika levnadsbetingelser. De aeroba mikroorganismerna använder syret i sin metabolism medan fritt syre för många av anaeroba mikroorganismerna är ett direkt dödande gift. Det finns fyra huvudgrupper av mikroorganismer och är kategoriserade efter deras behov av olika mycket värme, varav tre kallas mesofila, termofila och psykrofila organismer. De psykrofila organismerna har verkan inom temperaturspann mellan 0-25 grader medan de mesofila verkar inom 15-45 grader och de termofila mellan 35-70 grader (Wannholt, 1998).

Avfall som lämpar sig för biologisk nedbrytning, aerob eller anaerob, är lättnedbrytbart biologiskt avfall, såsom köksavfall, trädgårdsavfall, slakteriavfall, avfall från lantbruk och biologiskt slam (Wannholt, 1998).

5.1 Aerob nedbrytning

Aerob nedbrytning sker vid relativt låga temperaturer i närvaro av syre. Förbränningsprocessen resulterar i slutprodukter som fosfat, sulfat, koldioxid, nitrat och vatten. Den värme som genereras är svår att ta tillvara på och når som mest 60-70 grader. Över den temperaturen avstannar nedbrytningsprocessen (Wannholt, 1998).

6.1.1 Kompostering

Mikroorganismerna i komposteringsprocessen är svampar och bakterier (Wannholt, 1998). Det biologiska avfallet innehåller mängder av mikroorganismer. Ett gram kompostmaterial kan innehålla miljarder av mikroorganismer. Alla mikroorganismer är dock inte verksamma samtidigt utan är beroende av olika betingelser som varierar genom komposteringsförloppet. Deras enzymsystem är i regel anpassade för ett visst temperaturintervall (Wannholt, 1998).

6.2 Anaerob nedbrytning

(23)

som bildas är biogas, även kallad rötgas (Wannholt, 1998). Vid teknisk rötning (i en så kallad rötgasreaktor) tas den energirika gasen, biogasen, omhand och kan användas som fordonsgas eller fjärrvärme.

6.2.1 Rötning

Precis som i komposteringsprocessen är mikroorganismerna i anaerob nedbrytning verksamma under olika stadier av nedbrytningen (Wannholt, 1998). Den anaeroba processen delas in i tre steg, hydrolys, syrabildning och metanbildning. Vissa anläggningar låter de olika stegen vara verksamma skilda från varandra, hydrolys och syrabildning i en reaktor och metanbildningen i en separat reaktor. Detta kallas för tvåstegsrötning. Vid enstegsrötning sker alla tre steg i en reaktor (Wannholt, 1998).

I metanbildningen, som är det tredje och avslutande steget, omvandlas ättiksyra, vätgas och koldioxid till vatten och biogas. Biogasen består till störst del av metan och koldioxid. De metanbildande bakterierna i processen kräver en absolut syrefri omgivning (obligat anaeroba) (Wannholt, 1998). De metanbildande bakterierna är mer temperaturkänsliga än övriga anaeroba bakterierna. Precis som vid kompostering skiljer man på mesofila (som verkar vid 30-40 grader) och termofila (som verkar mellan 50-60 grader) mikroorganismer. Mesofila bakterier förekommer i större antal och är därför mindre känsliga för störning men den termofila processen verkar vid högre temperatur och går snabbare (Wannholt, 1998).

7 Avfallsförbränning

Avfallsförbränning var från början enbart en metod för att reducera avfallsmängden. Det är först långt senare som värmen börjat tas tillvara vid förbränning. Ungefär hälften av det svenska hushållsavfallet går, enligt Åhgren (1996), till förbränning och började öka kraftigt när det infördes restriktioner för deponering från regeringshåll.

Ungefär 15 procent av Sveriges fjärrvärme uppkommer vid förbränning av avfall. I Sverige finns ungefär 20 förbränningsanläggningar och samtliga har avancerad rökgasrening (Johansson, 2001).

(24)

minst frigörs skadliga ämnen till luften, såsom tungmetaller och miljögifter (Åhgren, 1996). Enligt Bowden (2005) misstänker forskare att dioxiner som frigörs vid förbränning av exempelvis plaster och i elektriskt och elektroniskt avfall är cancerframkallande. Dagens avfallsförbränningsanläggningar har dock med hjälp av avancerad rökgasrening och effektivare förbränningsteknik minskat mängden skadliga ämnen till luften (Åhgren, 1996).

8 Förbehandling av avfall

Förbehandling av inkommande avfall avser dels att avlägsna material som stör fortsatt behandling dels till att förbereda avfallet för vidare behandling såsom rötning eller kompostering. Förbehandlingen består vanligen av visuell kontroll, sönderdelning av avfallet, magnetavskiljning, siktning och blandning. Här nedan kommer dessa olika moment att beskrivas kort.

Redan vid hämtning av avfallet vid fastigheten sker en visuell kontroll (Personlig kommunikation, Sanita Vukicevic, 16 mars 2007). Man synar avfallet och större föremål som tydligt inte hör hemma avlägsnas med hjälp av exempelvis hjullastare eller rent av för hand (Wannholt, 1998). Därefter pressas det organiska avfallet innan vidare behandling för att få ut pressvätska som senare rötas i en rötgasreaktor för utvinning av biogas. Restavfallet i soppåsar sönderdelas till mindre beståndsdelar. Sönderdelningen ska gärna ske selektivt, alltså att kompost- och rötningsmaterial sönderdelas medan oönskat material som glas, plast och batterier faller igenom processen opåverkat. För mekanisk sönderdelning används olika utrustning beroende på hur pass man vill sönderdela avfallet för vidare behandling. Graden av sönderdelning kan påverka rötning och kompostering positivt eller negativt beroende på materialets storlek. Ju mindre materialet är desto större kontaktyta får mikroorganismerna, men vid kompostering kan alltför finfördelat material försvåra syresättningen som är central i processen (Wannholt, 1998). Utrustningen för sönderdelning kan vara något av följande:

Roterande trumma öppnar upp påsarna med hjälp av knivar. Denna metod kräver lite

(25)

avfallet sönderdelas. Även skruvkvarnar har en låg energiförbrukning.

Hammarkvarnar kräver däremot mycket energi och sönderdelningsgraden är hög,

dock sönderdelas allt avfall, önskat som oönskat. Knivkvarnar sönderdelar också allt avfall utan urskiljning, men är skonsammare mot batterier jämför med hammarkvarnen (Wannholt, 1998).

De flesta avfallsanläggningar använder även magnetavskiljning eftersom det trots källsortering förekommer magnetiskt material i avfallet. Magneter finns därför placerade i den sönderdelningsutrustning som används. Enligt Wannholt (1998) har tyska studier kommit fram till att det förekommer fem kilogram magnetiskt material på ett ton källsorterat hushållsavfall.

När soporna är i mer lämplig storlek siktas oönskat material ut från restavfallet. Det är till störst del plastmaterial och andra större enheter som inte sönderdelats tillräckligt. Siktningen kan genomföras med olika typer av utrustning såsom trumsikt, skivsikt och

skak- och vibrationssikt. Problem som förekommer vid siktningen är den relativt blöta

fraktionen täpper igen hålen. Trumsikten och skivsikten är mindre känsliga för det än de övriga eftersom hålen kan rengöras under arbetet med hjälp av roterande borstar. Det förekommer även manuell sortering på sina håll i Europa men metoden är starkt ifrågasatt ur arbetsmiljöperspektiv (Wannholt, 1998).

(26)

9 Insamlingssystemen i de olika kommunerna

Insamlingssystemen skiljer sig åt beroende på vilken kommun det gäller. Och att det är så beror på att varje kommun själv styr sin avfallshantering. För att tydliggöra skillnaderna redogörs här nedan lite kort om hur insamlingssystemen fungerar i de olika ägarkommunerna.

I Bjuvs kommun infördes under april och maj 2000 viktbaserad avgift på avfallet samtidigt som det infördes sortering i två kärl, ett för restavfall och ett för biologiskt avfall. Tidigare hämtades oblandat avfall i säck. Hushållen kan även få hushållsnära hämtning av sju andra avfallsfraktioner mot ett kostnadstillägg. År 2000 slängdes 137 kilogram restavfall per person och år jämfört med 69 kilogram per person och år 2001 (Bjuvs kommun, 2007).

Under 2007 tar NSR över renhållningen för Bjuvs kommun och då slopas den viktbaserade avfallsavgiften. På grund av misstankar att avfallet tidigare tagit andra vägar från hushållen förväntas avfallsmängderna öka likaså mängderna utsorterat organiskt material (Personlig kommunikation, Sanita Vukicevic, 16 mars, 2007).

I Båstad kommun är det fastighetsnära hämtning som gäller med kärl för källsortering av organiskt avfall, restavfall, förpackningar och tidningar (Båstad kommun, 2007; Renhållningstaxa, 2006).

I Helsingborgs kommun används hushållsnära hämtning av restavfall och förpackningar av hårdplast, och till viss del mjukplast, tidningar och pappers-förpackningar. I delar av kommunen är också sortering av organiskt avfall infört. Resterande hushåll, både enfamiljs- och flerfamiljsfastigheter, kommer från 2007 att införa källsortering av organiskt avfall (Helsingborg, 2007; Personlig kommunika-tion, Jessica Cedervall, 22 mars, 2007).

I Höganäs kommun infördes under 2004-2006 fastighetsnära insamling av bland annat organiskt avfall. För övrigt hämtas även restavfall, förpackningar och tidningar vid fastigheten. Efter att utsortering av det organiska materialet infördes har mängden

(27)

till knappt 200 kilogram per invånare 2005, vilket är en minskning med en tredjedel (Uppföljning av Höganäs avfallsplan – avser 2005, 2007).

Åstorps kommun har överlåtit hela ansvaret för kommunens renhållning på NSR. I Åstorps hushåll sorteras från och med maj 2007 allt avfall fullt ut och hämtas vid hushållen (NSR Återvinning, 2007).

I Ängelholms kommun hämtas blandat hushållsavfall (restavfall) och förpackningar vid fastigheten (Avfallsplan för Ängelholms kommun, 2001).

10 Nordvästra Skånes återvinningsplan

NSR har utarbetat en avfallsplan för att harmonisera med dagens och framtida krav från myndigheter och rådande lagstiftning. Avfallsminimeringen innebär att mängden uppkommet avfall ska minska samt dess farlighet ska minskas. Avfallsminimeringen hänger i första hand på producenten men NSR gör, enligt Nordvästra Skånes återvinningsplan (2002), undersökningar av avfallssammansättningen samt ger råd om hur avfallsmängden kan minska eller materialåtervinnas. Vad gäller producentansvaret så har NSR avtal med producentansvarsbolagen om att vara huvudansvarig för insamling av förpackningsmaterial. 2002 ingick inte alla fraktioner av hushållsnära hämtningen men NSR vill driva återvinningen så långt som möjligt och därför utöka insamlingen att inkludera alla produkter av plast, papper, tidningar, papp, glas och metall (Nordvästra Skånes Återvinningsplan, 2002).

11 Nordvästra Skånes Renhållnings AB

I nordvästra Skåne verkar NSR, Nordvästra Skånes renhållnings AB, som ägs av sex närliggande kommuner. Huvudanläggningen, Filborna, är lokaliserad i Helsingborgs kommun. På anläggningen tas avfallet från de sex kommunerna omhand. NSR är ett företag som tänker långsiktigt och kontinuerligt utvecklar och förändrar sina metoder för behandling av avfall. I delar av regionen infördes källsortering tidigt och snart ska källsorteringen vara fullt införd i Helsingborg, den största kommunen av de sex ägarkommunerna, vilket är planerat vara klart 2008. Fullt införd källsortering har skjutits på framtiden flera gånger och 2007 sorterar ett mindre antal av

(28)

flerfamiljshushållen alla fraktioner medan en stor del av villahushållen sorterar samtliga fraktioner. När hela kommunen är har fullskalig källsortering vet man inte.

12 Avfallsbehandling på NSR:s anläggning

Enligt Cedervall (2007) sönderdelas restavfallet till mindre beståndsdelar i en valskross. Det sönderdelade materialet siktas därefter i en trumsikt med hål i storleken 100 millimeter i diameter. Den mindre fraktionen som siktas bort komposteras med en metod som kallas Kombi Reaktor Teknik, KRT (biologisk nedbrytning genom kompostering av restavfallet). Den fraktionen består av upptill 85 procent biologiskt nedbrytbart material. Den större fraktionen från trumsiktet är brännbar material. NSR har 2007 avtal med fem olika förbränningsanläggningar dit stora delar av bränslefraktionen förs. Avtalen med förbränningsanläggningarna är begränsade i mängd vilket innebär att en del av fraktionen läggs på deponi. Filborna har dispens från regeringen att deponera den del av förbränningsfraktionen som överstiger den kvot som man har avtal att förbränna på avtalsanläggningarna (Personlig kommunikation, Jessica Cedervall, 22 mars 2007).

Den mindre fraktionen, som siktats, komposteras i KRT där den behandlas sex till åtta veckor. Därefter strängkomposteras (materialet läggs i långa rader) avfallet utomhus ytterligare åtta till tio veckor. Under tilläggskomposteringen vänds materialet en gång i veckan. Därefter siktas fraktionen igen, denna gång i en stjärnsikt. Stjärnsikten ger en väldigt fin fraktion som kan användas som sluttäckningsmaterial för deponi. Den del av fraktionen som inte blir finfördelad i stjärnsikten går till förbränning.

Till anläggningen kommer årligen 50 000 ton avfall som behandlas i KRT varav målet är att maximalt 30 000 per år får gå till förbränning efter behandling. Genom behandling i KRT och strängkompostering minskar avfallsvikten, enligt Cedervall (2007) med 30 procent, vilket beror på materialnedbrytning och vattenavgång. Det ger behandlingen i KRT en ekonomisk fördel istället för att transportera alltsammans direkt till förbränning.

(29)

biogasanläggningen. NSR använder sig av så kallad enstegsrötning. Detta för att det är, enligt Cedervall (2007), skulle kosta mer än det smakar i det långa loppet att ha flerstegsrötning. Det skulle krävas mer personal för underhåll och drift än vad det genererar i biogas jämfört med vad som krävs vid enstegsrötning. Den torra fraktionen som blir kvar efter pressningen blandas med avfallet som behandlas i KRT. 2007 är denna rötgasanläggning underdimensionerad vilket innebär att en del av det organiska avfallet komposteras i KRT istället för att rötas (Personlig kommunikation, Jan-Erik Meijer, 16 mars 2007). Senare under 2007 planeras en utbyggnad och en omlokalisering av fraktionen för att fördubbla kapaciteten samt underlätta för transporten av pressvätskan till biogasreaktorerna. Minst 15 000 ton pressvätska förväntas rötas i anläggningen (Personlig kommunikation, Jessica Cedervall, 22 mars, 2007).

Det finns krav på att det organiska avfallet kvalitetssäkras, att det inte finns något oönskat avfall i fraktionen och därmed en ren biologisk produkt. Kvalitetssäkringen är till för att möjliggöra för en kvalitetssäkrad biogas samt en godkänd rötrest i form av biogödsel. Kontroll sker redan vid hämtning, visuell kontroll. Skulle fraktionen innehålla felsorterat material synligt för ögat tas avfallet istället omhand som restavfall. Vid anläggningen görs ytterligare kontroll för att undvika att felsorterat material ska hamna i skruvpressen (Personlig kommunikation, Jessica Cedervall, 22 mars, 2007).

Enligt förordningen om animalisk biprodukt, ABP, (EG 1774/2002) måste en hygienisering genomföras av det rötade materialet. Detta sker i en hygieniseringsanläggning där avfallet värms upp till 70 grader under en timme. Därefter värmeväxlas materialet ner till en nivå som lämpas för mesofil rötning, en rötningstemperatur på 37-38 grader (Personlig kommunikation, Jessica Cedervall, 22 mars, 2007). Det rötade materialet behandlas i ungefär 30 dagar i reaktorn innan gasen pumpas ut och biogödseln lagras.

Under rötningen bildas biogas som består till 65-75 procent metangas och huvudsakligen koldioxid. I en uppgraderingsanläggning tas koldioxiden bort med hjälp av kolfilter och tryckförändring. Biogasen används i dagsläget på tre alternativa

(30)

eller pumpas ut i naturgasnätet var bussar och en del lastbilar får sitt bränsle. Gasen kan också transporteras till Öresundskrafts kraftvärmeverk för el och värme framställs (Personlig kommunikation, Jessica Cedervall, 22 mars, 2007).

Resterna från rötningsprocessen är biogödsel som är ett mycket bra gödslingsmedel i lantbruket. NSR har investerat 60 miljoner kronor i utbyggnad av biogasanläggningen och i investeringen ingår en etablering av Sveriges första pipeline (NSR:s Årsredovisning 2005). Pipelinen provtrycks i mars 2007 och är i princip klar för drift då. Tanken är att pipelinen ska utgå från biogasanläggningen på Filborna och sträcka sig tolv kilometer ut i närområdet. Idén är att fem gödselbrunnar ska fyllas via denna pipeline och kunna utnyttjas av ett tjugotal jordbruk i området. Med investeringen är det tänkt att det ska bli 500 färre lastbilstransporter och därmed minskas även utsläpp till luften (NSR:s Årsredovisning 2005).

(31)

Figur 4. Flödesschema över den biologiska behandlingen av organiskt avfall samt restavfall på NSR. Egen bearbetning.

12.1 KRT – Kombi Reaktor Teknik

Biologisk behandling av restavfall är en metod som utvecklats av NSR Research. Metoden gör det möjligt att minska avfallsmängden genom att det biologiska materialet bryts ner i mindre beståndsdelar med hjälp av mikroorganismer. Vikten reduceras eftersom det sker en avvattning av materialet. Restavfallet från hushåll sönderdelas först i en kvarn. Därefter delas avfallet i två fraktioner med hjälp av en trumsikt. En magnet är monterad på sikten och tar hand om metaller som kommit med restavfallet. Metallen förs vidare till återvinning inom anläggningen. Den lättare fraktionen består till största del av papper och plast som material- eller energiåtervinns (Kombi Reaktor Teknik –biologisk återvinning av restavfall, 2005).

Det huvudsakliga avfallet, som till störst del består av matavfall och annat organiskt avfall, komposteras i KRT (Personlig kommunikation, Sanita Vukicevic, 8 mars, 2007).

I KRT bryts organiskt avfall ner i närvaro av syre. Luftkanaler i botten av reaktorerna tillför syre till komposteringen. Under komposteringen uppnås snabbt en temperatur på 65-75 grader. Avfallet komposteras under sex veckor i reaktorn innan det läggs utomhus i strängar för eftermognad i cirka åtta till tio veckor. Slutprodukten lämnar aldrig anläggningen utan används bland annat som jord vid sluttäckning av deponi (Kombi Reaktor Teknik –biologisk återvinning av restavfall, 2005).

Slam  från   livsmedels industrin   Rötning   Organiskt   avfall  från   hushåll   Vattning   Pressning  

av  avfall   Sönder-­‐delning   Rötning  

Restavfall  

(32)

12.2 Plockanalyser

Plockanalyser genomförs av NSR för att få ökad kunskap om avfallets sammansättning och hur den förändras över tid. Analyserna är till stöd vid planering av insamling men också för att dimensionera behandlingsanläggningar.

Plockanalyser går enligt Vukicevic (2007) till på så sätt att det tas ett samlingsprov på det inkomna avfallet. Ett prov från respektive boendeform, ett prov från insamlat avfall från villahushåll och ett från flerfamiljshushåll. Den del av provet som sedan analyseras har slumpmässigt blivit utvalt på så sätt att samlingsprovet placeras på en hård yta och delas in i fyra delar varav två slängs. Denna procedur upprepas tills rätt mängd material för analys återstår. Avfallet sorteras in i tjugo olika kategorier: tidning, papp, mjukplast, skumplast, hårdplatsförpackningar, pappersförpackningar, glasförpack-ningar, matavfall, blöjor, trädgårdsavfall, övrigt glas, övrig plast, övrig metall, elektroniska och elektriska produkter, textil, trä, övrigt brännbart, övrigt (kattsand, porslin) och farligt avfall (RVF Utveckling, 2005).

13 Resultat och analys

Naturvårdsverkets beslut om att minst tjugo procent av hushållsavfallet ska behandlas biologiskt senast 2010 stämmer överens med NSR:s arbete med biologisk behandling. I den nordvästskånska regionen som studien berör uppnås målet utan tvekan. På NSR:s återvinningsanläggning Filborna behandlas hushållsavfallet antingen genom kompostering eller genom rötning. De nationella uppgifterna säger att cirka 40 procent av hushållsavfallet återvinns, NSR:s siffror är högre än så (Personlig kommunikation, Jan-Erik Meijer, 30 januari, 2007).

Idag deponeras brännbart avfall i nödfall då det inte finns tillräckliga resurser att energiåtervinna allt material. Deponeringen ligger inte i linje med Naturvårdsverkets bestämmelser men det finns planer på att investera i en egen förbränningsanläggning.

Studien går, som tidigare nämnts, ut på att undersöka avfallssammansättningens förändring över tid för att kunna dra en slutsats gällande NSR:s val av metod för hur restavfallet ska behandlas i framtiden. Materialflödesanalysen, MFA, tydliggör vad

(33)

den slutliga produkten är. Med hjälp av MFA listas mängderna inkommet avfall per fraktion under ett år. Avfallsmängderna ställs sedan i relation till hur de behandlas och hur mycket som behandlas genom respektive metod. Slutligen redovisas hur mycket varje behandlingsmetod producerat gällande slutprodukterna. Med dessa uppgifter går det att göra en uppskattning av hur framtidens avfallssammansättning kan komma ut se ut.

Inflöde Omfördelning Utflöde

Material Metod Produkt

Organiskt avfall Rötning Biogas

Restavfall Kompostering Jord

PA-material Förbränning Energi

Figur 5. Materialflöden inom avfallshanteringen på NSR, egen bearbetning.

Figur 4 illustrerar på ett enkelt sätt hur flödena till och från en avfallsanläggning kan se ut (här är flödena baserade på hur det ser ut på Filborna). I studien ställs mängderna avfall upp för hela regionen, alltså mängden organiskt avfall för sig och restavfallet för sig och så vidare.

Hushållssammansättningen per kommun 2003

Antal hushåll Villor Lägenheter Befolkning Bjuv 5 870 4 400 1 468 13 810 Båstad 10 200 9 200 1 000 14 088 Helsingborg 51 740 14 044 37 969 120 154 Höganäs 10 968 8 468 2 500 23 003 Åstorp 3 400 3 400 13 326 Ängelholm 11 850 8 850 3 000 37 859 Tabell 1. Antal hushåll per kommun (Befolkningsstatistik 31 december 2003)

Tabell 1 visar antalet hushåll i de olika kommunerna. Tabellen är här till för att ge läsaren en uppfattning om hur många som bor i respektive boendeform i de olika kommunerna. I Åstorps kommun är andelen lägenheter så liten att den inte redovisas. Helsingborg är den enda kommunen av ägarkommunerna som har större andel familjehushåll än villahushåll. Det kan innebära stora skillnaderna i källsorteringen jämfört med kommuner där det är flest villahushåll.

(34)

13.1 Inföde Inkommande avfall (ton) 2002 2003 2004 2005 2006 Total befolkning 220 735 222 240 223 757 225 245 228 182 Organiskt avfall 1 580 1 657 3 923 6 318 7 646 Restavfall 61 509 60 450 57 826 53 001 52 116 PA-material 22 419 23 069 25 643 25 459 27 392 Mängd avfall per invånare (kg) 387 383 390 376 380

Tabell 2. Inkommande avfall (ton) i regionen mellan 2002 och 2006. Egen bearbetning

PA-material är det material som står under producentansvaret, PA, och är huvudsakligen papper och förpackningar. PA-material som inte källsorteras hamnar i restavfallet och därför kan mängderna insamlat PA-material innebära att mängden restavfall varierar beroende på sorteringsgraden. Av den anledningen redovisas mängden PA-material i tabellen.

Befolkningsmängden i regionen har, enligt tabell 1, ökat med i genomsnitt 1 800 per år. Den totala ökningen mellan åren 2002 och 2006 är 7 447 personer (Statistiska centralbyrån, 2007). Gällande avfallsfraktionerna är skillnaderna större och mer markanta mellan åren. Det kan åtminstone förklaras på att införseln och omfattningen av utsorterat organiskt avfall skiljer sig åt i kommunerna. Tar man inte hänsyn till andra faktorer såsom skillnad i befolkningsmängd och hur utbredd källsorteringen är i de olika kommunerna har mängden utsorterat organiskt avfall ökat cirka 1 500 ton per år och mängden restavfall har under samma period minskat med ungefär 2 350 ton per år. Mängden utsorterat PA-material har i sin tur ökat med i genomsnitt cirka 1 240 ton per år. Det tyder på att mängden restavfall har minskat på grund av noggrannare och bättre genomförd källsortering.

Genom att titta på resultaten från plockanalyser genomförda mellan 2004 och 2007 är det möjligt att utläsa att allra minst innehåller restavfallet 0,02 procent organiskt

(35)

material. Siffrorna gäller analyser från hushåll som har en väl inarbetad rutin för att källsortera organiskt material och är alltså generell för hela regionen (se tabell 3).

Kommun Organiskt avfall (ton) Restavfall (ton) Organiskt avfall kvar i restavfallet enligt plockanalys (kilogram) Organiskt avfall kvar i restavfallet Bjuv 617,11 1 651,61 65,8 21.7 % Båstad 1 050,35 3 539,2 86,2 28.5 % Helsingborg 3 040,28 31 518,81 73,6 27.3 % Höganäs 1 038,65 4 749,28 113,8 38.1 % Åstorp 349,52 2 594,81 71,4 36.3 % Ängelholm 1 562,43 8 049,82 118,6 34.3 % Totalt 7 658,34 52 103,53

Tabell 3. Resultat av plockanalyser genomförda mellan 2004 och 2007. Egen bearbetning.

Tabell 3 redovisar plockanalyser från områden som sorterat ut organiskt material en längre tid, vilket för att resultatet för Helsingborgs kommun inte är jämförligt med den faktiska situationen för hela kommunen utan endast det specifika område varifrån samlingsprovet togs. Tabellen visar hur sorteringsgraden i de olika kommunerna skiljer sig åt. Källsortering kräver mycket av kommunens invånare och som nämns tidigare i rapporten är det viktigt att individen vinner något på att förändra beteende. Exempelvis skulle en lägre avfallstaxa för hushåll som har en välfungerande källsortering alternativt en högre avfallstaxa för osorterat material möjligen kunna vara en morot för fler att sortera sitt avfall.

I material som utarbetats av Jan-Erik Meijer (2005) NSR, uppges att av 29 017 organiskt avfall (2002) återfanns 27 446 ton av detta i restavfallet, vilket innebär att 94,5 procent av restavfallet består av organiskt material (se tabell 4). År 2006 minskade däremot inkommet organiskt avfall till 26 950 ton varav 19 450 ton återfanns i restavfallet. Mellan 2002 och 2006 har mängden organiskt material som hamnade i restavfallet minskat från 94,5 procent till 72 procent.

(36)

Organiskt material till anläggningen (ton) 2002 2003 2004 2005 2006 Organiskt material 29 017 28 586 28 404 27 287 26 950 Organiskt material kvar i restavfallet 27 446 26 929 24 481 20 969 19 450 Organiskt material kvar i restavfallet 94.5 % 94.2 % 86 % 76.8 % 72 %

Tabell 4. Mängd organiskt material kvar i restavfallet 2002-2006 (ton). (Planering behandling av hushållsavfall 2002-2014)

Tabell 4 visar att restavfallet till största del faktiskt består av organiskt material, dock har det skett en relativ minskning med över 20 procent mellan åren 2002 och 2006. Här är det viktigt att vara uppmärksam på att källsorteringen av organiskt avfall är olika utbredd i de olika kommunerna. Det innebär att dem kommuner med mindre utbredd källsortering drar ner resultaten markant. Det är i huvudsak Helsingborgs kommun som försämrar resultaten och för dem övriga kommunernas faktiska resultat är det möjligt att ställa upp dem andra kommunerna för sig och bortse från Helsingborg. Det har inte gjorts en sådan tabell i denna studie, eftersom det är resultatet för regionen som är det intressanta.

Mängderna avfall är framtagna dels genom vägning av avfallet under åren dels genom plockanalyser genomförda i de olika ägarkommunerna för att uppskatta hur stora mängder organiskt material som återfinns i restavfallet.

(37)

Organiskt material till anläggningen (ton) 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 Organiskt material 27 117 27 283 27 450 27 616 27 783 27 949 28 116 28 282 Organiskt material kvar i restavfallet 18 617 18 106 16 450 13 682 13 783 13 699 13 616 13 532 Organiskt material kvar i restavfallet 68.6 % 66.4 % 60 % 49.5 % 49.6 % 49 % 48.7 % 47.8 %

Tabell 5. Uppskattad mängd organiskt avfall kvar i restavfallet 2007-2014 (ton). (Planering behandling av hushållsavfallet 2002-2014)

Enligt tabell 4 och tabell 5 kommer mängden organiskt material i restavfallet nästintill halveras fram till 2014 jämfört med 2002 års mängd. Enligt tabell 5 ökar mängden källsorterat organiskt material med ungefär 160 ton samtidigt som mängden organiskt material kvar i restavfallet minskar med drygt 700 ton per år i genomsnitt (mellan 2006 och 2014). Fortsätter minskningen i samma takt kommer det att dröja ytterligare 19 år innan restavfallet består i huvudsak av brännbart material. År 2033 kommer i så fall källsorteringen vara så utbredd och utvecklad att restavfallet är en ren fraktion av brännbart material.

Uppgifterna i tabell 5 kommer från Planering behandling av hushållsavfall mellan 2002 och 2014 (Meijer). Uträkningen över hur lång tid det skulle ta ytterligare innan restavfallet består av 100 procent brännbart material är baserad på uppskattningen av hur mycket material som finns kvar i restavfallet år 2014. Uträkningen är en linjär ekvation (13 532-700X=0) där X=19 (13 532 ton organiskt avfall kvar i restavfallet 2014 med en minskning på 700 ton restavfall per år). Formeln är baserad på uppskattade siffror som baseras på hur väl utvecklad källsorteringen är. Det betyder att ju fler hushåll som får fullt införd källsortering, och sorterar alla fraktioner, desto kortare tid kommer det att ta innan det organiska avfallet är en separat fraktion.

Den linjära uträkningen betyder inte mycket om man inte tar hänsyn till yttre omständigheter i beaktande. Faktorer som är viktiga att ta hänsyn till är bland annat ekonomi, skatter och lagar, miljö och mänskligt beteende. Olika faktorer kan komma

(38)

komma att driva på hushållen att källsortera i större utsträckning. En känslighetsanalys är därför viktig att ta till stöd vid tolkande av den linjära ekvationen om beslut ska fattas med hjälp av denna studie.

13.2 Omfördelning

Siffrorna över hur materialet omfördelats från att vara fast avfall, i denna studie organiskt material och restavfall, gäller för åren mellan 2002 och 2006. Under dessa år har det skett en del förändringar. Lagstiftning har införts som förhindrar deponering av både brännbart och organiskt material. Den så kallade Biodegman, en kompostvariant av organiskt material har, på grund av luktproblem i närområdet, stängts ner och istället infördes behandling i KRT. Därför tar statistiken över materialet har omfördelats under åren upp som inte längre är i bruk.

Omfördelning i de olika behandlings-metoderna 2002 2003 2004 2005 2006 KRT 10 000 53 000 51 088 varav förbränning/deponering 36 000 30 653

varav täckmassor (efter kompostering) 5 000 5 000 varav massförlust 11 500 14 935 varav skrot 500 500 Behandling i biocell (deponi) 51 878 20 160 Behandling i biocellsreaktor, BCR (deponi) 61 508 9 630 28 000 Behandling Biodegma (kompostering organisk fraktion) 1 571 1 657 3 924 6 318 7 500

Tabell 6. Behandlade avfallsmängder (ton) per behandlingsmetod 2002-2006 (Planering behandling av hushållsavfall 2002-2014) (I tabellen är siffrorna för 2006 uppskattade, i verkligheten uppgick hushållens restavfall, som behandlats i KRT, till 52 103 ton)

Tabell 6 redovisar hur många ton av avfallet som har gått till KRT eller biologisk behandling i bioceller eller biodegma. Bioceller innebär att avfallet placeras på deponi och biodegman är kompostering av organiskt material. Tabellen visar att KRT togs i drift 2004 och därefter behandlas merparten i KRT. Dessförinnan behandlas huvudparten av det inkomma avfallet på deponi.

(39)

Av avfallet som behandlas i KRT går en stor del till förbränning alternativt deponi (den mängd brännbart som blir över efter transport till de fem olika förbrännings-anläggningarna som NSR har avtal med) (Personlig kommunikation, Jessica Cedervall, 22 mars 2007). Efter att materialet har komposterats används den resterande jordprodukten som täckmaterial på anläggningen. Enligt tabellen ovan går större delen till förbränning. Med massförlust menas massans minskning genom nedbrutet material samt den avvattning som sker vid kompostering.

Biocell och BCR (biocellsreaktor) är båda olika former av deponier med gasutvinning som det inte längre sker något nytillskott till.

Pressvätska Totalt 2005 Totalt 2006 Pressvätska förpackat 813 1 034

Pressvätska organiskt avfall 408 2 345

Totalt 1 221 3 379

Tabell 7. Pressvätska från förpackningar och organiskt avfall (ton). (Uppgifter månadsrapport, 2006)

Tabellen visar hur mycket pressvätska som utvinns ur inkommet material som sedan rötas i rötgasreaktorn på anläggningen. Pressvätska förpackat är den mängd inkomna förpackningar som pressas eftersom de många gånger innehåller organiskt material som kan tas tillvara och rötas. Pressvätskan rötas tillsammans med den övriga pressvätskan från det organiska avfallet i rötgasreaktorn.

13.3  Utflöde   Slutprodukter efter behandling i KRT 2004 2005 2006 Behandling i KRT 10 000 53 000 51 088 varav till förbränning eller deponering 36 000 30 653 varav täckmassor (efter kompostering) 5 000 5 000 varav massförlust 11 500 14 953 varav skrot 500 500

Tabell 8. Slutprodukter efter behandling i KRT (ton) (Planering behandling av hushållsavfallet 2002-2014)

Figure

Figur  1.  Sammansättningen  av  kommunalt  avfall  i  några  europeiska  länder  1990  (Europeiska miljöbyrån, 1995)
Figur 4. Flödesschema över den biologiska behandlingen av organiskt avfall samt  restavfall på NSR
Figur 5. Materialflöden inom avfallshanteringen på NSR, egen bearbetning.
Tabell 2. Inkommande avfall (ton) i regionen mellan 2002 och 2006. Egen  bearbetning
+7

References

Outline

Related documents

Avfallsaskor går till stor del till deponier och används där för sluttäckning eller för att deponeras, samt att en stor mängd flygaska transporteras till Langöya.. Inom

Mängderna avfall och deras procentuella sammansättning av de redovisade fraktionerna varierar från region till region och redovisas under kapitel B.1.2. Modellerna för sopbilar

Köksavfallskvarnar är inte ett alternativ för samtliga hushåll och storkök i Sundsvalls kommun då ledningsnätet i vissa områden inte klarar den ökade belastningen

Olika empiriska tester av den befntliga påsen har utförts och slutsatsen av dessa är att om påsen inte utsätts för onormalt handhavande så uppfyller

Det finns teknik utvecklad för att sortera med robotar, dock är den tekniken inte så utbredd och Ragn Sells använder sig inte av någon ny teknik för sortering av blandat avfall..

Som jag har skrivit tidigare i rapporten, syftet med mitt examensarbete är att utforska materialet äggskal, hitta nya hållbara användningsområden, uppmärksamma människor om äggskal

Betydande mängder organiskt material fanns kvar i komposterna (tabell 6), och även om askhalten hade ökat från drygt 9 % till drygt 12 % för båda behandlingsalternativen är

Enligt Sonesson (1996) modelleras kompostprocessen genom att omvandlingarna av till exempel kväve och kol beskrivs. Relationer mellan in- och utdata används för att utifrån