För vem gör vi detta? En kvalitativ fallstudie om dokumentationsmiljön ur barns perspektiv

Examensarbete i fördjupningsämnet Barndom och

lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

För vem gör vi detta?

En kvalitativ fallstudie om dokumentationsmiljön ur barns

perspektiv

For whom are we doing this?

A qualitative case study of documentation environment from the child´s perspective

Jeanette Busk

Kajsa Berglund

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE

Förord

Vi vill börja med att tacka pedagogerna som ställde upp på intervju samt lät oss observera deras vardag och gjorde denna studie möjlig.

En stor eloge till vår handledare Annika Åkerblom som stöttat och gett oss feedback i tid och otid. Utan dig hade det aldrig gått, tack!

Under studiens gång har vi arbetat sida vid sida med varje del av studien. Transkriberingen delade vi upp för att effektivisera oss och komma vidare annars har vi gjort de andra momenten i studien tillsammans. Vi vill tacka varandra för ett gott samarbete. Vi har dragit upp varandra ur svackor och alltid arbetat som ett team.

Kajsa Berglund och Jeanette Busk                                                    

Sammanfattning

Syftet med denna fallstudie har varit att sätta barns perspektiv i fokus när det kommer till dokumentation och dokumentationsmiljö. Frågeställningarna vi har utgått ifrån var hur pedagogerna ser på dokumentationen i verksamheten samt hur dokumentationsmiljön kan upplevas med utgångspunkt i barns kroppsliga storlek. Studiens problemområde har varit att dokumentation har blivit en samhällsfråga och vi ser problematiskt på att det endast beskrivs ur ett vuxenperspektiv. Därför ville vi lyfta barns perspektiv som även var den teoretiska utgångspunkten i vår studie. Vi valde att använda oss av Sommer, Pramling Samuelsson och Hundeides (2011) tolkning av begreppet barns perspektiv som innebär att den vuxna kliver ur sitt vuxenperspektiv och försöker istället se omgivningen med barns ögon. Det empiriska materialet till vår studie samlades in genom en observation av dokumentationsmiljön på avdelningen samt genom en kvalitativ intervju med två pedagoger på avdelningen. I resultatet framkommer det att barns perspektiv inte synliggörs vid dokumentation på avdelningen eftersom det oftast är de vuxna som dokumenterar. Vi kommer även fram till att delar av dokumentationsmiljön inte är anpassad till små barn eftersom väggarna talar till personer vars kroppsliga storlek är annorlunda jämfört med de små barnens. Vår slutsats är att dagens dokumentationshets försvårar arbetet med dokumentation.

Innehållsförteckning

1. INLEDNING 6

1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 7

1.2 DISPOSITION 7 2. TIDIGARE FORSKNING 8 2.1 DOKUMENTATION/PEDAGOGISK DOKUMENTATION 8 2.2 PEDAGOGERS FÖRHÅLLNINGSSÄTT 9 2.3 ETISKA ASPEKTER 9 2.4 MILJÖ 10 3. TEORETISKA BEGREPP 11 3.1 BARNS PERSPEKTIV/BARNPERSPEKTIV 11

3.2 BEING OCH BECOMING 12

3.3 DOKUMENTATIONSMILJÖ 12

4. METOD 13

4.1 FALLSTUDIE MED KVALITATIV METOD 13

4.2 URVAL 14

4.3 GENOMFÖRANDE 14

4.4 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN 15

5. RESULTAT OCH TEORETISK TOLKNING 17

5.1 SYNLIGGÖRANDET AV BARNS PERSPEKTIV 17 5.2 DOKUMENTATIONSMILJÖ UR BARNS PERSPEKTIV 20

6. DISKUSSION OCH SLUTSATS 24

6.1 RESULTATDISKUSSION 24

6.2 METODDISKUSSION 26

6.3 SLUTSATS 27

6.4 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING 28

1. Inledning

Vi lever idag i ett dokumentationssamhälle där allt ständigt dokumenteras. Dokumentation har blivit en prioritering även i förskolan idag. Dokumentation som arbetsmetod är något som ses ur ett vuxenperspektiv enligt Sparrman och Lindgren (2003). Det finns mycket instruktioner om hur och varför dokumentation bör användas i förskolan, men det tycks inte finnas några riktlinjer för hur barn ska förhålla sig till att bli dokumenterade.

Vi har uppmärksammat en negativitet kring begreppet dokumentation. Många har vid blotta tanken av dokumentation suckat högt och detta har lett till att vi undrar varför det är så. En stor del av de förskollärare vi har pratat med har sett dokumentation som ett måste eftersom den är framskriven i Lpfö. I Lpfö (Läroplanen för förskolan 1998 rev.2010, s. 14) skrivs det bland annat att ett av ansvaren förskolläraren har;

är att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner.

Ovanstående citat ger oss en förståelse för att förskollärare upplever att det är ett väldigt stort ansvar samt att begreppet dokumentation har ett väldigt stort tolkningsutrymme. Att det finns ett stort tolkningsutrymme menar vi är en bidragande orsak till den varierande kvaliteten förskolor emellan. Vår huvudsakliga fundering kring dokumentation har varit vem det är vi gör det för. Är det för oss själva som vi dokumenterar eller är det för barnen vi gör det? En annan tanke som slagit oss har varit hur barnen upplever dokumentation. Dels hur barnen känner för att bli dokumenterade men också hur de känner för vad som görs med

dokumentationerna. Vår studie kommer att bidra med ett annat perspektiv än vad som vanligtvis presenteras när studier om dokumentation genomförs. I studien är vår teoretiska ansats att närma oss barns perspektiv för att se hur barnen kan uppleva dokumentationsmiljön på avdelningen. Vi har inte stött på begreppet dokumentationsmiljö tidigare, men det är ett begrepp som vi kommer att använda i studien. Med dokumentationsmiljö menar vi hur dokumentationen synliggörs i rummen på avdelningen. Vi undersöker också hur pedagogerna närmar sig barns perspektiv.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka dokumentationsmiljön ur barns perspektiv på en avdelning i förskolan.

o Hur ser pedagogerna på dokumentationen i verksamheten?

o Hur kan dokumentationsmiljön upplevas med utgångspunkt i barns kroppsliga storlek?

1.2 Disposition

Upplägget i uppsatsen är indelad i sex kapitel. Första kapitlet består av en inledning där vi presenterar varför studien har genomförts samt studiens syfte och frågeställningar. I det andra kapitlet försöker vi att kartlägga forskning som tidigare gjorts som anses relevant för studien. Våra teoretiska begrepp skrivs fram i kapitel tre. Val av metod och anledning till varför vi valt den metoden presenteras i kapitel fyra. Kapitel fem innehåller vårt resultat samt teoretiska tolkning av det empiriska materialet. I det sjätte och avslutande kapitlet förs en diskussion om resultatet samt en metoddiskussion följt av slutsats och förslag till vidare forskning.

2. Tidigare forskning

I följande kapitel kommer vi att presentera forskning som tidigare har skrivits som anses relevant för vår studie. De områden som vi har sökt forskning inom är dokumentation och pedagogisk dokumentation i förskolan, pedagogers förhållningssätt, etiska aspekter ur ett dokumentationsperspektiv samt miljö. Forskning om dokumentationsmiljö har visat sig vara svårt att hitta, det är därför vi har tittat på tidigare forskning om miljö.

2.1 Dokumentation/Pedagogisk dokumentation

Ingela Elfström (2013) jämför i sin studie två former av dokumentation, nämligen individuell utvecklingsplan och pedagogisk dokumentation. Genom en empirisk studie samlar hon in material under ett år i en förskola. Hon kommer fram till att den individuella

utvecklingsplanens främsta syfte är att barnet följer normen och är en typ av bedömning av individen. Pedagogisk dokumentation menar hon istället är ett bra redskap till att få syn på det som kan utvecklas inom verksamheten. Hon menar till exempel att genom att höra barnens tankar kring det som dokumenteras så kan verksamheten ständigt förändras. Allt detta sätter hon i relation till det som står i läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) som ska uppnås inom utvärdering, bedömning och dokumentation. Lenz Taguchi (1997) beskriver pedagogisk dokumentation som ett verktyg för pedagoger att utveckla sitt eget arbete samt att få syn på var barnen befinner sig i sitt lärande. Hon säger även att en dokumentation inte är färdig när till exempel en bild är tagen utan den måste kommuniceras med barn och/eller vuxna. Det är då lärandesituationen uppstår (a.a.).

Änggårds (2005) etnografiska studie genomfördes med hjälp av observation, samtal med barn och vuxna samt dokumentationer av barn i vardagen. Änggård har i sin studie kommit fram till att de bilder som förskolebarnen ritade ofta var influerade av något de precis lekt. Detta oavsett om det var på eget initiativ eller enligt en pedagogs anvisningar. I hennes analys framgår det även att metoderna som barn använder för att göra sina verk attraktiva inte stämmer överens med de metoder som vuxna anser vara ”bra”. Ofta skapar barn i gemenskap med andra och då ritar eller målar de gärna liknande saker. Vuxna däremot tycker att man ska skapa något eget (a.a.).

2.2 Pedagogers förhållningssätt

Bjervås (2011) bygger sin avhandling på en diskursanalys eftersom hon intresserar sig för hur saker sägs istället för att bara fokusera på vad som sägs. I avhandlingen redogör Bjervås för hur pedagoger vanligen genom filmning, fotografering och anteckningar använder sig av pedagogisk dokumentation som ett redskap för att fånga speciella händelser. Pedagogerna i hennes studie framställer barnen som mycket kompetenta. De ser den pedagogiska

dokumentationen som ett sätt att gynna den kompetens barnen sedan innan besitter men även att utveckla den vidare. Bjervås skriver att pedagogerna också menar att det är deras ansvar att skapa nya utmaningar som främjar barnens utveckling och lärande (a.a.).

Arnér (2006) skriver en avhandling som handlar om barns initiativ i förskolan och pedagogers förhållningssätt till detta. Genom observation och intervjuer kommer hon bland annat fram till att pedagogerna har en syn på att barnen står i fokus i verksamheten, att de alltid arbetar för barnens bästa. Dock visar det sig i hennes studie att barns eget initiativ ofta bemöts med negativitet samt oro för att deras idéer ska störa resten av verksamheten. Detta anser hon grunda sig i att förskolan har många gamla traditioner som upplevs svåra att bryta för pedagogerna, vilket leder till att barnens initiativ hamnar i skuggan av oro för vad kollegor ska tycka och tänka (a.a.).

I Vallberg Roths (2012) internationellt publicerade artikel framkommer det genom systematisk dokumentation samt utvärdering att förskollärarna föredrar olika typer av dokumentation istället för bara en specifik. Hennes artikel är skriven ur ett didaktiskt perspektiv som hennes analys utgick ifrån (a.a.).

2.3 Etiska aspekter

Lindgren och Sparrman (2003) har skrivit en vetenskaplig artikel där utgångspunkten har varit hur dokumentation skrivs fram i förskolans nya läroplan. En annan utgångspunkt har varit en serie som har producerats av utbildningsradion (Barn med rätt att lära, 2000). De skriver om de etiska aspekterna som kommer med dokumentation och då i första hand barnens etiska rättigheter då de diskuterar och kritiskt granskar barns deltagande. I artikeln skriver de om hur dokumentation oftast framstår som ett positivt hjälpmedel för att beskriva och förändra

förskolans verksamhet. De diskuterar vidare om att framställningen av förskolan på det viset utgår från ett vuxenperspektiv och menar att detta är en anledning till att införa ett etiskt

dilemma angående hur barnen ställer sig till dokumentationen. Lindgren och Sparrman (2003) anser att barn som deltar i dokumentationer i förskolan bör enligt etiska aspekter skyddas på samma sätt som personer som deltar i en studie. Detta för att pedagogernas dokumentationer kan behöva visas för föräldrar, andra barn, arbetslag och även politiker. De menar också att barn i förskolan har väldigt små möjligheter att faktiskt själv välja om de vill delta eller inte i dokumentationer. En annan aspekt på varför barn bör kunna välja om de vill delta eller inte, är för att de har ett beroendeförhållande till pedagogen men till exempel inte till forskaren. Detta kan leda till att det blir lättare för barnet att inte delta i ett forskningsprojekt med en forskare som de inte har någon relation till. Lindgren och Sparrman menar att det är svårare att tacka nej till deltagande med en pedagog de har daglig kontakt med (a.a.).

2.4 Miljö

Forskning om dokumentationsmiljö har varit svår att hitta eftersom det är ett outforskat fält. För att få en förförståelse för miljöns betydelse för barn har vi valt att titta på en studie utförd i Finland där Havu-Nuutinen och Niikko (2014) har studerat inlärningsmiljön. De har gjort en kvalitativ fallstudie där både barn, föräldrar samt pedagoger medverkade. De har bland annat studerat sexåringars övergång till grundskolan från förskoleklassen. Det Havu-Nuutinen och Niikko har fokuserat på är den fysiska miljön och hur den kan påverka övergången till grundskolan. Deras resultat av studien visar att utformningen av den fysiska miljön i

övergången medförde många fördelar för barnen. De kom fram till att inlärningsmiljön har en stark påverkan för förskolebarns trivsel, utveckling, lärande, interaktion med andra samt i olika vardagliga händelser. Gruppstorleken nämndes inte av pedagogerna i studien, vilket i liknande studier brukar ha stort fokus eftersom gruppstorleken kan påverka kvaliteten på inlärningsmiljön enligt författarna (a.a).

3. Teoretiska begrepp

Barns perspektiv är ett begrepp som återkommer i vår teoretiska tolkning, eftersom det är utifrån barns perspektiv vi analyserar dokumentationsmiljön på avdelningen. Ingen intervju med barn genomfördes, så för att försöka närma oss barns perspektiv reflekterar vi över barns kroppslighet, det vill säga barns kroppsliga storlek i relation till dokumentationsmiljön. Anledningen till att inga barn medverkar i studien är för att vi under pilotobservationen ändrade vårt fokus. Från början fokuserade vi enbart på pedagogers syn på dokumentation på avdelningen. När pilotobservationen genomfördes väcktes även en nyfikenhet om hur barnen kunde uppleva dokumentationen. Tiden fanns då inte till för att planera och genomföra barnsamtal.

3.1 Barns perspektiv/barnperspektiv

Halldén (2003) förklarar skillnaden mellan barns perspektiv och barnperspektiv. Hon menar att skillnaden är att barns perspektiv innebär att man som vuxen försöker fånga en barnkultur medan barnperspektiv innebär att man som vuxen undersöker en kultur utformad för barn (a.a). En relevant del i en studie som skrivs utifrån barns perspektiv är att skilja på begreppen barns perspektiv och barnperspektiv. Johansson (2003) förklarar begreppet barns perspektiv som ”det som visar sig för barnet” (2003, s.42).

Begreppen barns perspektiv och barnperspektiv är två begrepp som egentligen saknar konkreta definitioner. Vi kommer att utgå ifrån Sommer, Pramling Samuelsson och

Hundeides (2011) tolkning av begreppen. De menar att ett barnperspektiv är ett perspektiv där en vuxen försöker se barns erfarenheter utifrån det den vuxna ser. Ett barns perspektiv innebär att du som vuxen tar ett kliv ur ditt vuxenperspektiv för att försöka närma dig barns perspektiv och se omvärlden med deras ögon. Eftersom det finns så många olika definitioner av

begreppen så har vi valt att utgå ifrån Sommer, Pramling Samuelsson och Hundeides förklaring för att göra det lättare för både läsare samt oss själva att förstå vad vi menar i den teoretiska tolkningen.

3.2 Being och Becoming

Två sätt att se på barn är att de antingen ses som being eller becoming. Dessa två

förhållningssätt kommer att användas som ett verktyg i den teoretiska tolkningen. För att få syn på likheter samt olikheter i pedagogers förhållningssätt använder vi dessa två begrepp. Bjervås (2011) beskriver becoming som ett stadie där barn är på väg att bli vuxna som ska passa in i samhället. En av förskolans funktioner är att skapa kommande vuxna som passar in i samhället genom att erbjuda en miljö som främjar detta (Bjervås, 2011). Sommer (2005) förklarar being som ett sätt att se barn i nuet. De ses som kompetenta nog att inte bara bli påverkade av vuxna utan även kunna interagera med andra barn. Sommer menar vidare att det är i interaktionen mellan barn som lärdom uppstår (a.a.). Becoming ansågs vara negativt laddat under 1980 och 1990- talet skriver Halldén (2007) eftersom barnsynen being fastslogs. Det var först på 2000-talet som även vuxna började ses som becoming. Samhället är under ständig förändring och även vuxna människor följer med i denna utveckling och ses inte längre som fullbordade människor. Eftersom även vuxna nu kunde ses som becoming försvann den negativa klangen från begreppet och det blev accepterat att ha barnsynen becoming igen. Inställningen om synen på barn och vuxna förekommer ofta inom barndomssociologin (a.a).

3.3 Dokumentationsmiljö

I studien kommer begreppen miljö och dokumentationsmiljö att användas. Med miljö menar vi den fysiska miljön, det vill säga rummen på förskolan. Dokumentationsmiljön kommer i denna studie att betyda hur dokumentationen ”talar” till barnen genom placering och urval. Dokumentationsmiljön i studien utgår från barns perspektiv vilket innebär att få en förståelse för hur barn upplever miljön utifrån deras kroppsliga storlek. Teori angående

4. Metod

I det här kapitlet kommer val av metod för studien att skrivas fram. Kapitlet kommer att innehålla en kort presentation av fallstudie med kvalitativ metod följt av urval, genomförande samt forskningsetiska principer.

4.1 Fallstudie med kvalitativ metod

Merriam (1994) skriver om fallstudier och menar att det är en undersökning där man väljer att gå på djupet med något, till exempel på en förskola. Det kan även vara kopplat till en enskild person eller en speciell händelse. Vidare menar Merriam att fallstudiers uppbyggnad vilar på materialet som har samlats in genom till exempel de observationer samt intervjuer som genomförts. Att använda en fallstudie för att göra en generalisering till andra undersökningar är inte syftet, utan det främsta syftet med en fallstudie är att få reda på mycket om just det bestämda fallet (a.a.). Alvehus (2013) betonar vikten av intervjuer i en kvalitativ metod. Detta för att få en inblick i andra personers tankar kring det som studeras eftersom det de berättar ligger till grund för kommande analys (a.a.).

Forskningsmetod kan delas in i kvalitativa och kvantitativa metoder (Alvehus, 2013). Med kvantitativ metod menas att en studie baseras på mätbara undersökningar som till exempel enkäter med begränsade svarsalternativ. Kvalitativ metod används när en ingående analys av något ska göras. Enkäter kan också användas vid denna metod, svaren är dock inte begränsade som de är vid en kvantitativ enkät (a.a.). I den här studien används kvalitativ metod eftersom syftet är att göra en ingående teoretisk tolkning av dokumentationen på avdelningen

Maskrosen.

En fallstudie genomfördes eftersom vi tyckte att det var mer intressant att gå på djupet med ett specifikt fall än att göra en generalisering, eftersom många studier görs mer generella och innefattar många förskolor. Vi tyckte att dokumentation var ett komplext ämne och ansåg att en fallstudie var mest relevant för vår studie eftersom vi ville ta reda på hur dokumentation kunde komma till uttryck på en avdelning.

Alvehus (2013) menar att i en fallstudie så innebär det inte att man måste titta på alla delar av fallet. I vårt exempel är vårt fall dokumentationsmiljön där vi främst undersöker placeringen av dokumentationer.

4.2 Urval

För att gå in i studien med så begränsad förförståelse som möjligt valdes en förskola som vi inte kände till sedan tidigare, eftersom vi inte ville ha några förutfattade meningar eller nära relationer med någon där. Förskolechefen kontaktades som i sin tur hänvisade oss till

Maskrosen eftersom de jobbar en hel del med dokumentation. Avdelningen där studien

genomfördes är en avdelning med sexton barn i åldrarna ett till fyra år. På avdelningen jobbar det två förskollärare, en montessoripedagog samt en barnskötare. Avdelningens lokaler består av tre små rum.

Vi bestämde oss för att intervjua två i personalen för att begränsa studien i relation till hur mycket tid som fanns till förfogande. De två som deltog i intervjun är en förskollärare och en montessoripedagog. Förskollärarens fiktiva namn i studien är Helena och hon har jobbat inom yrket i tretton år. Montessoripedagogen kommer att kallas Selma i studien. Selma har jobbat inom barnomsorgen i tjugoett år. Selma och Helena har jobbat tillsammans på avdelning

Maskrosen i snart elva år. Även Maskrosen är ett fiktivt namn.

4.3 Genomförande

Vid det första besöket på förskolan gjordes en pilotobservation för att få en uppfattning om hur dokumentation kom till uttryck i förskolans miljö. Vi tittade på hur de använde

dokumentationen på avdelningen samt vilket första intryck det gav. En annan anledning till att en pilotobservation genomfördes var för att få en bild om hur de arbetar med dokumentation. Tanken med observationen var att få ett underlag till intervjuerna genom fotografering och anteckningar. En annan tanke med observationen var att få en blick över hur barns kroppsliga förutsättningar kommer till uttryck i relation till miljön på avdelningen. Det insamlade

materialet från observationen kommer att vara ett underlag för kommande teoretisk tolkning. Planen var att intervjua pedagogerna var för sig, men på grund av tidsbrist från deras sida så blev det en intervju med båda två samtidigt. En semistrukturerad intervju genomfördes vilket enligt Alvehus (2013) innebär att den som intervjuar har färdiga frågor att förhålla sig till men ändå lämnar utrymme för impulsiva följdfrågor. Att använda sig av en semistrukturerad

intervjun (a.a.). Tanken med en semistrukturerad intervju var att pedagogerna skulle få mer utrymme att utveckla sina svar då detta var syftet med intervjun. Detta för att få reda på så mycket som möjligt om avdelningen. Under intervjun användes ljudinspelning med två mobiltelefoner för säkerhetsskull ifall en skulle krångla. Av egen erfarenhet användes ljudinspelning istället för bara anteckningar, detta för att inte missa något av det som sades. Det är även enklare att vara närvarande samt lyhörda och följa upp med spontana följdfrågor som kan dyka upp under intervjuns gång när ljudinspelning används.

Alvehus (2013) påpekar att redan när materialet transkriberas sker en början till analys. Materialet transkriberades direkt efter intervjun.

4.4 Forskningsetiska överväganden

Studien har utgått från de fyra forskningsetiska principerna som Vetenskapsrådet (2002) beskriver. Vi tyckte att det var viktigt att följa principerna eftersom personerna som medverkar i studien inte ska känna sig utlämnande. Att de skulle våga säga vad de ville i intervjun utan att någon har möjlighet att identifiera dem tyckte vi också var viktigt. De fyra forskningsetiska principerna innehåller den information som vi anser vara oumbärlig för de medverkande i studien.

Enligt informationskravet ska de deltagande personerna informeras om vad deras roll i studien kommer att vara, samt deras rätt att kunna avbryta sin medverkan när som under studiens gång (Vetenskapsrådet, 2002). Vid första kontakten informerade vi pedagogerna på avdelningen om vad studien skulle handla om samt vad deras medverkan skulle innebära. Strax innan intervjun informerade vi återigen de medverkande om deras roll samt rättigheter. Vi hade även skrivit en lapp till vårdnadshavare där vi beskrev vilka vi var, vad vi skulle göra på avdelningen samt att deras barn inte skulle vara med i vår studie. Pedagogerna på

avdelningen valde att inte sätta upp lappen.

Vetenskapsrådet (2002) beskriver också samtyckeskravet där man får deltagarnas samtycke till att medverka. Forskaren måste få vårdnadshavares godkännande om studien involverar minderåriga. Vi skrev en samtyckesblankett med information om medverkan som vi skrev ut och tog med till de deltagande vid intervjutillfället. Eftersom inga barn var involverade i vår studie behövde vi inte samtycke från några vårdnadshavare.

Enligt Vetenskapsrådet (2002) ska även konfidentialitetskravet uppfyllas, vilket innebär att alla deltagare ska hållas anonyma. Ingen utomstående ska kunna urskilja vilken förskola eller personal det skrivs om. Allt insamlat material ska under studiens gång bevaras i säkert förvar och efter avslutad studie ska materialet raderas. Vi har gett förskola och deltagare fiktiva namn och kommunen skrivs ej fram, det är därför en omöjlighet för utomstående att ta reda på var studien har utförts. Under studiens gång förvaras allt insamlat material i en dator som bara vi två har tillgång till.

Vetenskapsrådet (2002) skriver slutligen om nyttjandekravet som innebär att allt material som samlats in endast får användas i den studie som deltagarna har gett godkännande till. Vi kommer som tidigare sagt att radera allt material efter avslutad studie och kommer därför inte att återanvända vårt insamlade material i några andra avsikter än till denna studie.

5. Resultat och teoretisk tolkning

I det här kapitlet sammanställs det empiriska materialet som samlats in genom intervju samt observation. Här kommer även resultat och teoretisk tolkning att presenteras utifrån barns perspektiv. Genom att tolka resultatet med hjälp av våra valda teoretiska begrepp, kommer vi utifrån hur vi tror att barn upplever miljön göra en ansats att närma oss barns perspektiv. Med hjälp av begreppen being och becoming analyserar vi pedagogers förhållningssätt.

5.1 Synliggörandet av barns perspektiv

En av pedagogerna på avdelningen Maskrosen berättar för oss om hur hon ser på dokumentationsarbetet på avdelningen.

Selma: På datorn har vi en mapp kan man säga, där vi samlar all dokumentation och all planering som vi

gör för barnen och den heter berättelseboken. Så varje vecka när vi har planering använder vi den. Berättelseboken är till för oss och chefen. Behöver vi hjälp så har vi en specialpedagog som hjälper oss. I berättelseboken samlar vi våra temaarbeten, så ja jag menar att det är ett underlag för att kunna se våra brister.

Berättelseboken är en digital mapp som löper över ett läsår och här samlas reflektioner kring de temaarbeten som de jobbar med. Berättelseboken publiceras på en plattform som

förskolechef samt anställda inom området har tillgång till. Tanken med berättelseboken är att få en tydlig bild över deras dokumentation men enligt Selma så upplever de istället att det har blivit krångligt och tidskrävande. Just nu arbetar de med tema vänskap med hjälp av ”Grodan och hans vänner” i berättelseboken. Barnen och deras vårdnadshavare har inte tillgång till berättelseboken. Vi tolkar det som att barns perspektiv inte är i fokus i berättelseboken eftersom den används som ett material för pedagoger och ledning. Ställs detta i relation till om det är etiskt att samla all information om barns vardag i en mapp som inte är synlig för barn och vårdnadshavare, så är vår tolkning att berättelseboken kan uppfattas som inte etisk ur den aspekten.

Helena berättade att de dokumenterar dels för att se hur barnen reagerar på de utmaningar

som ges av pedagogerna på avdelningen, till exempel vid en pysselsituation, då det blir tydligt om barnen kan följa instruktioner eller om de gör på sitt eget sätt. Hon berättar att om barnen har svårt att följa och förstå instruktioner så måste pedagogerna arbeta på att bli mer tydliga

med detta. Genom att få syn på vad de själva behöver förbättra kan det i sin tur leda till att kvaliteten i verksamheten blir bättre menar Helena.Vi tolkar det som att bemötandet av det enskilda barnet synliggör barns perspektiv eftersom skulden inte läggs på barnet utan de rannsakar sig själva och verksamheten för att utvecklas till barnens fördel. Utifrån Halldéns (2007) beskrivning av begreppet becoming fick vi syn på att pedagogerna inte ser sig som fullärda utan som vuxna människor som fortfarande vill utvecklas.

När vi bad dem att beskriva dokumentationsmiljön på Maskrosen berättade Helena att de inte är helt nöjda med sitt arbete och vill bli bättre.

Helena: Vi hade velat att våra barn är ännu mer aktiva än vad de är för vi känner oss lite begränsade på

grund av våra barn. De kommer inte och säger vad de vill ha eller vad de vill göra så vi får alltid fråga vad de vill göra. Detta gör att det blir mycket dokumentation från oss men vi hade velat att barnen dokumenterar mer själva.

Till skillnad från det som tidigare nämnts angående att rannsaka sig själva ser vi en annan syn på bemötande, eftersom de uttrycker att de känner sig begränsade på grund av barnen.

Helena talar om att de skickar med en kamera hem till de större barnen, de får också en bok

och en figur med sig hem. Detta är för att barnen ska fotografera vad figuren gör hemma när de läser. När kameran kommer tillbaka till förskolan så får barnet visa upp bilderna på

projektorn och berätta om vad som händer. Anledningen till detta är enligt Helena för att få en bättre relation mellan hemmet och förskolan samt att föräldrarna ska få en bättre förståelse för vikten av högläsning. Fotona skrivs ut och sätts antingen upp på väggen eller så sätts de in i avdelningens gemensamma dokumentationspärm som barnen har tillgång till. Svenning (2011) diskuterar hur barns användande av kameran kan vara till hjälp för att försöka inta barns perspektiv. Om barn ges möjligheten att bestämma över sitt deltagande vid

fotografering uppstår ett samarbete mellan barn och pedagog där det ur en etisk aspekt kan utveckla respekt för barns inflytande över dokumentationen. Detta kan i sin tur leda till att barn lär sig etiken kring hur man fotograferar människor (Svenning, 2011). Vi tolkar det som att ur barns perspektiv kan det uppfattas utlämnande att dela med sig av hemmet inför sina kamrater på förskolan. Alla barn är inte bekväma med att fotografera så personliga saker som sitt hem. En del barn kan tycka att det är svårt att säga nej trots att valmöjligheten finns, detta

På frågan om vilka dokumentationer som sätts upp på väggarna svarade Helena att det kan vara bilder, något barnen själva har skapat och ibland är det bilder med beskrivning, till exempel vad barnen har sagt. Vidare berättar pedagogerna att dokumentationen ska vara på barnens nivå för att de vill att barnen ska samtala kring dessa. Vi frågade om barnen får sätta fotona var de vill på avdelningen och då svarade Selma att eftersom de har så blandade åldrar bland barnen så får de inte sätta dem var de vill. Selma menar att det är för att ”småttingarna” drar ner dem från väggarna. Åberg och Lenz Taguchi (2005) betonar vikten av att det är rummet och miljön som ska formas efter barnen och inte tvärtom. Ur pedagogens perspektiv ses det som ett hinder att ”småttingarna” drar ner allt de når från väggarna, vilket leder till att det inte hängs upp dokumentationer i deras höjd. Ur barns perspektiv kan det upplevas som exkluderande eftersom de på grund av sin ålder ses som ett hinder av pedagogen. Utifrån det som har berättats kopplar vi det till synsättet becoming eftersom det ges uttryck för att det kommer bli lättare när ”småttingarna” inte längre drar ner dokumentationerna. Enligt Arnér (2006) är det pedagogers förhållningssätt som avgör hur barns dokumentation synliggörs. Om vi jämför det som Arnér (2006) skriver med det som sägs om ”småttingarna” så tolkar vi det som att pedagogers förhållningssätt kan leda till att placeringen av dokumentation blir begränsad.

Pedagogerna berättar att de ser problematiskt på att vissa barn är ”lite här och där” och inte sitter ner och visar intresse för något speciellt. Ur pedagogers perspektiv kan det upplevas problematiskt att barn inte sitter still och detta kan av pedagoger ses som att barn inte är intresserade. Helena och Selma berättar vidare att de ser det problematiskt för att de är medvetna om att verksamheten ska vara för alla, men tycker att det är svårt att inkludera de barn som inte visar vad de är intresserade av. Detta är något de ofta diskuterar och försöker hitta lösningar på. Genom barns perspektiv tolkar vi det som att barn kan tycka att det är roligt och givande att inte sitta still och när de inte sitter still är det möjligt att deras intressen

synliggörs. Barn kan sakna förståelse för anledningen till att de ska sitta still och vi tolkar det som att det kan ske en krock mellan pedagogers förhållningssätt och barns intressen.

Helena berättar att de har en pedagogista som vill att de ska ha ”Lillmöten”. På dessa möten

berättar Selma att pedagogerna ska samtala med sina barn om bilderna som har tagits under veckan och därefter skriva ner vad barnen säger för att sedan ta det vidare om de ser att barnen vill arbeta vidare med något. Pedagogistan hjälper dem att ställa frågor till barnen som

ska leda till samtal. Åberg och Lenz Taguchis (2005) definition av ”Lillmöten” är en samling av alla medverkandes tankar och det är genom samtal som tankarna blir meningsfulla.

”Lillmöten” kan ur barns perspektiv bli meningsfulla om mötena genomförs utifrån barns intressen och inte på grund av måsten. I intervjun framkommer det att pedagogerna ser problematiskt på att de inte riktigt finner några intressen hos många barn. En av Skolverkets (2001) rekommendationer att förhålla sig till som pedagog är att det är barnens intressen som ska ligga till grund för planering av fortsatt arbete. Avdelningens ”Lillmöten” där veckans dokumentationer diskuteras med barnen kan kopplas till det skolverket skriver eftersom dessa möten är ett försök till att finna barnens intressen. Pedagogerna upplever det ändå svårt att arbeta vidare med barnens intressen eftersom de trots diskussionerna med barnen inte alltid får någon respons.

På frågan vad deras främsta syfte med dokumentationen är svarade Selma att det är att se barnens utveckling. En annan syn på syftet av dokumentation ger Helena när hon svarar att det är för att se om barnet verkligen är i centrum. Helena avslutar med att berätta att

arbetslaget tycker att läroplanens mål angående dokumentation är svårtolkade men att de försöker att uppnå målen så gott som de kan. Vi menar att det kan upplevas problematiskt att arbeta efter läroplanens mål om pedagoger har olika syn på dokumentationens syfte. Detta eftersom pedagoger kan komma att vilja gå olika vägar för att nå samma mål. Att gå olika vägar kan vara positivt om alla i arbetslaget är medvetna om varandras intentioner när det kommer till dokumentation. Är det däremot inte uttalat inom arbetslaget kan det istället bli en krock och missförstånd kan uppstå.

5.2 Dokumentationsmiljön ur barns perspektiv

I ett av rummen på avdelningen finns en hylla i barnens höjd där det står två böcker. Den ena handlar om

”Grodan och hans vänner” och den andra handlar om små sakletare. På väggen ovanför hyllan finns sex olika bilder på ”Grodan och hans vänner”.

hyllan kan upplevas som väldisponerat ur barns perspektiv eftersom flera böcker hade kunnat röra till det. Bilderna på väggen har en tydlig koppling till den ena boken på hyllan vilket gör att det skapar en helhet eftersom tema vänskap är den röda tråden i denna sektion av

avdelningen.

I ett av rummen på avdelningen finns en vägg som syns tydligt vid ankomst. Långt upp på väggen står det med stora svarta bokstäver ”BARNENS

DOKUMENTATION”. Ovanför textens finns en ljusslinga som inte är tänd. Under texten finns tre

teckningar och tre fotografier av barnen. Intill väggen står det en soffa. Ur barns perspektiv sitter texten och

bilderna högre upp än barns synfält och soffan hamnar i fokus då soffan är inbjudande med kuddar och filtar. Eftersom soffan står i ett lockande läge för barn så hamnar väggen bakom barnen istället om de sätter sig i soffan. Det finns sex bilder på väggen men det är nästan tjugo barn på avdelningen. Ur barns perspektiv kan det upplevas exkluderande att inte alla har fått en bild på väggen. Eftersom placeringen av bilderna är så pass högt upp måste barnen kunna berätta för pedagogerna att de vill sätta upp en bild men enligt Helena är språket

problematiskt för en del barn på avdelningen. Väggen är det stället där barnen får bestämma själv vad som ska visas, det finns inga andra ställen på avdelningen där barnen får hänga upp sina verk fritt. En annan tolkning av väggen utifrån det som sagts om ”småttingarna” under intervjun är att dokumentationerna hängs högt upp för att de ska få sitta kvar på väggen.

En bit in i hallen i vuxenhöjd finns en bokhylla med tillhörande låneprotokoll. På väggen hänger också ett laminerat papper där det uppmuntras till att ”låna en bok och läs med ditt barn”.

Ur barns perspektiv kan det bli problematiskt att låna hem en bok eftersom hyllan sitter högt upp. Detta gör att barnen inte ser böckerna och blir påminda om att låna hem en bok. Barnen själva måste säga till sin vårdnadshavare att de vill låna hem en bok om inte vårdnadshavaren tar det initiativet själv.

Inne i köket på avdelning finns en hylla med tio fack fyllda med målar-och pysselmaterial. På hyllan står det även sex lådor med material. Ovanför hyllan finns fem foton på barn som bygger med byggplattor. Bredvid fotografierna finns en målning av Dadda, en av Babblarna. Ur barns perspektiv är lådorna med material lättillgängliga, det upplevs enkelt att hitta det de vill ha och där är mycket material. Placeringen faller sig naturligt i barnens synfält, det finns även bord och stolar nära hyllan så de inte behöver gå långt med sitt material. Bilderna på väggen kan upplevas inspirerande men vilseledande eftersom bilderna inte har med materialet i lådorna att göra. Materialet som visas på bilderna finns i en annan sektion på avdelningen.

I den smala hallen hänger en lång teckning. Pedagogerna berättade att barnen har målat den tillsammans. Ovanför finns teckningar av ”Grodan och hans vänner” som är deras tematiska arbete. Den långa teckningen sitter i barnens höjd.

För barnen syns teckningen tydligt eftersom den sitter långt ner på väggen. Det syns tydligt att barnen har målat cirklar. Ur barns perspektiv kan ”kladd” upplevas som något roligt att göra

tillsammans. Är detta något barnen vill visa upp i hallen eller fyller just ”kladd-målningar” en annan funktion för dem?

Avdelningens gemensamma

dokumentationspärm innehåller både barnens och pedagogernas

dokumentationer. Pärmen har ingen bestämd plats och finns tillgänglig så att barnen kan titta i den när de vill.

texter till bilderna sitter i plastfickor i pärmen. Ur barns synvinkel är pärmen lättillgänglig och det finns många dokumentationer vilket kan upplevas som inkluderande då barnen kan hitta bilder på sig själv och sina kamrater. Det i sin tur kan leda till samtal om dokumentationerna. Framsidan på pärmen verkar inte rikta sig till alla barn eftersom det är bokstäver på en vit bakgrund vilket inte vi upplever lockande för de barn som inte kan läsa.

6. Diskussion och slutsats

I följande kapitel skrivs diskussion och slutsats fram. Kapitlet är uppbyggt efter rubrikerna: resultatdiskussion, metoddiskussion, slutsats och till sist idéer till vidare forskning.

6.1 Resultatdiskussion

Ett av resultaten i studien som fångade vårt intresse var berättelseboken och de etiska aspekterna som kommer med den. Pedagogerna berättar att de skriver om all planering och samlar all dokumentation om barnens vardag för att kunna utveckla sig själva som pedagoger samt verksamheten. Lindgren och Sparrman (2003) skriver i sin artikel att barns etiska rättigheter bör sträva efter att vara detsamma på förskolan som i ett forskningsprojekt. Detta eftersom barn har ett beroendeförhållande till pedagoger som kan leda till att det blir svårare att tacka nej till deltagande i dokumentationer. Ett beroendeförhållande existerar inte på samma sätt till en forskare som endast finns i barnens liv en kort period (a.a.). Vi ser ett samband mellan det Lindgren och Sparrman (2003) säger och berättelseboken, eftersom berättelseboken innehåller barnens utveckling och vardag på förskolan. Den visas för både förskolechef och personal i området men berättelsen är inte välkänd för barnen eller

vårdnadshavare. Barnen blir inte tillfrågade om de vill medverka eller inte utan alla är med oavsett. I flera olika styrdokument betonas vikten av dokumentation som ett hjälpmedel att föra verksamheten framåt skriver Lindgren och Sparrman (2003). Helena och Selma

poängterar att användningen av berättelseboken som ett hjälpmedel ska ge dem en tydlig bild av deras dokumentation. Men de betonar också att arbetet är krångligt och kräver mycket tid som inte finns. Vi ser en problematik i att de upplever att tiden inte finns eftersom utförandet av dokumentation skrivs fram så positivt i styrdokumenten. Båda pedagogerna uttrycker att de är medvetna om deras brister i dokumentationsarbetet, men eftersom tiden inte finns blir detta ett tydligt problem i verksamheten.

I resultatet av studien framkom det att pedagogerna har olika syn på syftet med dokumentation. Arnér (2006) kom i sin studie fram till att många pedagoger har olika förhållningssätt till initiativ från barn. Vidare kommer hon fram till att barns initiativ ofta bemöts negativt eftersom det kan rubba den planerade verksamheten. Det finns en rädsla för vad kollegerna ska tycka om bemötandet av barns initiativ då den gamla traditionen i

resultat till det Arnér (2006) skriver eftersom olika syn på syftet av dokumentation också kan innebära olika förhållningssätt till initiativ från barn. Det i sin tur kan kopplas till

synliggörandet av barns perspektiv som var en del av syftet i vår studie. Om barns egna initiativ inte tas på allvar så synliggörs inte heller deras perspektiv i verksamheten. I Vallberg Roths (2012) artikel kom hon fram till att de pedagoger som deltog i hennes studie föredrog att arbeta med olika dokumentationsalternativ. I likhet med Vallberg Roths artikel kom vi i vår studie också fram till att pedagoger föredrar olika dokumentationsalternativ. Pedagoger är på många sätt olika vilket vi tror kan vara positivt eftersom de har möjlighet att inspirera både varandra samt barnen.

Något som synliggjordes i resultatet utifrån barns perspektiv var ”kladd-målningen” i hallen. Målningen hade placerats långt ner i barnens höjd. Ovanför målningen hängde ett antal andra målningar där det tydligt syntes att motivet var bestämt och ”godkänt” av en vuxen då alla var snarlika. Änggård (2005) nämner i sin analys att barnens metoder för att göra sina verk

tilltalande skiljer sig drastiskt ifrån vuxnas syn på de ”rätta” metoderna. Att barnen har gjort ”kladd-målningen” och placerat den på väggen i deras höjd kan vi ställa i relation till det Havu-Nuutinen och Niikko (2014) skriver om utformningen av miljön. Pedagogerna gjorde en aktivitet av en vardaglig händelse när barnen fick göra ”kladd-målningen” tillsammans. Barnen målade, bestämde var den skulle hänga och hängde upp målningen. Vår tolkning är att eftersom barnen var med och utformade miljön kan det leda till att deras trivsel ökar samt att det sker en utveckling och ett lärande i interaktion med andra.

I Bjervås (2011) avhandling framkommer det att pedagogerna i hennes studie ser

dokumentation som ett redskap att främja barns tidigare kompetenser för att sedan kunna utveckla kompetenserna vidare. I jämförelse med resultatet i vår studie tolkar vi det som att pedagogerna på Maskrosen inte ser dokumentation som ett redskap än eftersom de istället talar om dokumentation som ett måste. De berättar att de vill att barnen ska dokumentera mer själva men de talar inte om hur pedagogerna ska göra för att främja detta samt väcka ett intresse hos barnen. Pedagogerna berättar att målningarna ska hänga på barnens nivå för att det ska starta samtal mellan barnen. Vi tolkar det som att det är deras sätt att försöka hjälpa barnen att framkalla ett intresse för att dokumentera. Dock blir det motsägelsefullt eftersom målningarna på väggarna inte hänger på barnens nivå, förutom ”kladd-målningen”, detta på grund av ”småttingarna”. När pedagogerna uttrycker att de upplever dokumentation som något krångligt och tidskrävande får det oss att fundera på dokumentationshetsen som råder i

samhället, detta är även något som Lindgren och Sparrman (2003) diskuterar i sin artikel. Något vi har tänkt på under studiens gång är att pedagogernas perspektiv inte är deras perspektiv till hundra procent eftersom dokumentationen är påtryckt från styrdokument som ställer krav på att pedagoger ska dokumentera. Det behöver inte vara en självklarhet för alla pedagoger att vilja dokumentera, men alla måste göra det oavsett. Det är därför vi menar att det pedagogerna sagt under intervjuns gång om dokumentation kanske hade låtit annorlunda om det inte hade varit denna dokumentationshets som råder idag.

6.2 Metoddiskussion

Vi valde en kvalitativ metod eftersom vi ansåg att det var mest lämpligt för vårt syfte. I efterhand är vi nöjda med att vi valde en kvalitativ metod eftersom de medverkandes tankar har varit grunden för studien. Valet att göra en fallstudie känns som det bästa alternativet för vår studie eftersom dokumentation skiljer sig drastiskt förskolor emellan. Eftersom vi valde att göra en fallstudie undersöktes endast en avdelning. Det är svårt att få ett verkligt resultat om flera avdelningar hade varit med i studien just eftersom dokumentation skiljer sig mycket beroende på förskola.

Vi gjorde ett aktivt val när vi valde en förskola där vi var neutrala. Vi ser det positivt att inte ha några relationer och band till varken personal, barn eller vårdnadshavare, detta eftersom vi hade en begränsad förförståelse för verksamheten. Att samla in det empiriska materialet kunde delvis gjorts annorlunda. I efterhand anser vi att det skulle varit bättre med två individuella intervjuer istället för en gruppintervju eftersom vi tror att vi hade fått ut mer information från deltagarna då. Pilotobservationen av dokumentationsmiljön skedde några dagar innan intervjun, detta upplägg anser vi var gynnande för oss eftersom vi hann analysera observationen och utforma intervjuguiden där efter. Vår teoretiska ansats är barns perspektiv och det innebär att vi som vuxna har gjort en ansats att närma oss barns perspektiv genom att föreställa oss vad det skulle innebära att uppleva miljön i förhållande till barns kroppsliga förutsättningar. Skulle studien genomförts igen hade vi valt att även intervjua barn. Skulle intervjuer med barn göras hade valet hamnat på en avdelning med äldre barn. Detta eftersom samtal med barn eventuellt hade synliggjort mer än det vi sett när vi försökt närma oss barns perspektiv. Anledningen till att äldre barn hade valts är för att äldre barn oftast har ett mer

transkribera intervjun och betrakta bilderna från observationen upprepade gånger. Hur materialet bearbetades är vi nöjda med och ser inte hur det skulle ha gjorts annorlunda. Tidigare forskning upptäcktes vara svårt att finna inom dokumentationsmiljö och framförallt studier med fokus på barns perspektiv. Detta tvingade oss till att analysera vårt empiriska material utifrån andra aspekter än tidigare tänkt. Det har i sin tur lett till att andra teorier som inte hade upptäckts annars har hittats.

6.3 Slutsats

Vårt syfte med studien var att undersöka dokumentationsmiljön ur barns perspektiv på en avdelning i förskolan.

Vår slutsats om dokumentationsmiljön ur barns perspektiv på avdelningen, är att den för det mesta inte är anpassad utifrån barns kroppsliga storlek. Ur ett vuxenperspektiv är

dokumentationsmiljön genomtänkt, men med barns ögon samt utifrån barns kroppsliga storlek försvinner mycket dokumentation ur deras höjd. Vi har sett att pedagoger behöver mer tid och redskap för att kunna ta ett steg ur sitt eget vuxna perspektiv och försöka inta barns perspektiv istället. Pedagogerna på avdelningen har gett uttryck för att vilja åstadkomma mycket och har mycket kunskap om hur de vill använda dokumentation. Det vi sett problematiskt är att de inte vet hur de ska använda det i praktiken så att det blir användbart för alla. Stora

barngrupper och förändringar i barngruppen var ett tydligt problem för att få dokumentationen dit de ville ansåg pedagogerna. Vi har även kommit fram till att pedagogers förhållningssätt kan begränsa placeringen av dokumentation på en avdelning.

Vi har fått en större förståelse för problematiken kring utformningen av

dokumentationsmiljön. För första gången har vi båda gjort en ansats att närma oss barns perspektiv. Detta har fått oss att inse hur tidskrävande det är att ta ett steg in i någon annans perspektiv och vi har blivit medvetna om att denna tid inte finns på alla förskolor.

Våra tankar kring dokumentationskraven som finns idag är att riktlinjerna från styrdokument borde ställas i relation till tiden som disponeras till dokumentation i förskolan. En annan tanke vi fått under studiens gång är kravet på att barn blir dokumenterade. Det finns inget utrymme för de som inte vill bli dokumenterade av olika skäl. Alla barn i förskolan ska dokumenteras,

annars får pedagogerna skulden, men barnens integritet finns inte med i riktlinjerna från styrdokumenten.

6.4 Förslag till vidare forskning

Något som hade varit intressant att göra en vidare studie om hade varit att få med barns tankar och inte bara utifrån deras kroppsliga storlek. Ett förslag till att få reda på barns tankar kring dokumentation kan vara en intervju som sker under en promenad eftersom det kan synliggöra barns tankar i en vardaglig händelse. Observation av miljön på avdelningen anser vi vara nödvändig för att få en förståelse för utformningen. Dokumentationsmiljö är ett i princip outforskat fält, därför hade det varit intressant med vidare forskning kring detta, både ur barn och vuxnas perspektiv.

7. Referenslista

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber

Arnér, Elisabeth (2006). Barns inflytande i förskolan - problem eller möjlighet för de vuxna?:

en studie av ett utvecklingsarbete och dess betydelse för att förändra pedagogers förhållningssätt till barns initiativ. Licentiatavhandling Örebro : Univ., 2006 Bjervås, Lise-Lotte (2011). Samtal om barn och pedagogisk dokumentation som bedömningspraktik i förskolan: en diskursanalys, Acta universitatis Gothoburgensis.

Elfström, Ingela (2013). Uppföljning och utvärdering för förändring: pedagogisk

dokumentation som grund för kontinuerlig verksamhetsutveckling och systematiskt kvalitetsarbete i förskolan. Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2013

Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-95692

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002).

Stockholm: Vetenskapsrådet

Från tanke till handling: [fem reportage om läroplanerna i praktiken]. (2001). Stockholm:

Statens skolverk

Halldén, Gunilla (red.) (2007). Den moderna barndomen och barns vardagsliv. Stockholm: Carlsson

Havu-Nuutinen, Sari, Niikko, Anneli (2014). ”Finnish primary school as a learning

environment for six-year-old preschool children”, European Early Childhood Education

Research Journal, 22, 5, pp. 621-636

Johansson, Eva, Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik och didaktik (2003). ”Att närma sig barns perspektiv. Forskares och pedagogers möten med barns perspektiv”, Pedagogisk forskning i Sverige, vol. 1-2, pp. 43.

Lindgren, Anne-Li, Sparrman, Anna, Linköpings universitet, Filosofiska fakulteten, Institutionen för tema & Tema Barn 2003, "Om att bli dokumenterad. Etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation", Pedagogisk forskning i Sverige, vol. 1-2, pp. 59.

Lenz Taguchi, Hillevi (1997). Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn

och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Merriam, Sharan B. (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur

Simonsson, Maria (2004). Bilderboken i förskolan: en utgångspunkt för samspel. Diss. Linköping : Univ., 2004

Sommer, Dion (2005). Barndomspsykologi: utveckling i en förändrad värld. 2., rev. [och

utök.] utg. Hässelby: Runa

Sommer, Dion, Pramling Samuelsson, Ingrid & Hundeide, Karsten (2011). Barnperspektiv

och barnens perspektiv i teori och praktik. 1. uppl. Stockholm: Liber

Svenning, Bente (2011). Vad berättas om mig?: barns rättigheter och möjligheter till

inflytande i förskolans dokumentation. Lund: Studentlitteratur

Vallberg Roth, Ann-Christine (2012)."Different forms of assessment and documentation in Swedish preschools", Nordisk Barnehageforskning, vol. 23, no. 5, pp. 1-18.

Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2005). Lyssnandets pedagogik: etik och demokrati i

pedagogiskt arbete. 1. uppl. Stockholm: Liber

Änggård, Eva (2005). Bildskapande: en del av förskolebarns kamratkulturer, Linköpings universitet