Malmö högskola
Lärande och samhälle
Skolutveckling och ledarskap
Examensarbete
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Samspel och kommunikativa strategier
- En fallstudie i förskoleklassen kring barn som utmanar
-Interaction and communication strategies
-A casestudy in pre-school class about children who act challenging-
Linda Bäckström
Specialpedagogexamen 90 h p Slutseminarium 2016 - 01- 14
Examinator: Lisa Hellström Handledare: Kristian Lutz
2
Förord
Jag vill här tacka alla de personer som på olika sätt bidragit till att detta arbete kunde bli färdigt. Tack ni pedagoger som ställt upp på intervjuer och till de klasser som så självklart lät sig bli observerade. Ett varmt tack till min handledare, Kristian Lutz, som tålmodigt läst och gett värdefull feedback allt eftersom texten arbetats fram. Tack ni fina kursare, ni vet vem ni är, för att ni gav stöd när det behövdes.
Till sist vill jag krama om min underbara familj; föräldrar, man och tre fina barn, för att ni alltid är så förstående och funnits där, även om jag den senaste tiden, vardagar såsom helger, mest varit uppslukad i böckernas och skrivandets värld.
3
Sammanfattning
Linda Bäckström (2015). Samspel och kommunikativa strategier – en fallstudie i förskoleklassen barn som utmanar. (Interaction and communication strategies - A casestudy in pre-school class about children who act challenging). Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola.
Syftet med examensarbetet är att belysa och studera hur interaktion och förhållningssätt ser ut mellan pedagoger och utmanande barn i en förskoleklass, och hur dessa speglas i olika kommunikativa strategier. Vidare syftar studien på att undersöka och bidra med kunskap om vilka proaktiva och åtgärdande strategier som kan underlätta för en inkluderande och fungerande lärandemiljö. Undersökningen har som mål att öka förståelsen kring vikten av ett fungerande samspel och en bra kommunikation mellan pedagoger och barn som utmanar i skolmiljön. Frågor som behandlas är;
Vilka kommunikativa strategier använder sig pedagogerna av när ett barn på något sätt utmanar i verksamheten?
När och på vilket sätt använder sig pedagogerna av specialpedagogens kompetens i relation till undervisning, lärandemiljön samt i proaktiva insatser, för att minska risken att något barn faller utanför ramarna?
Hur är verksamheten strukturerad för att fånga barns olikheter?
Studiens teoretiska utgångspunkter är ett maktperspektiv, samt den kommunikativa samspelsteorin. Inom dessa teoretiska utgångspunkter används centrala begrepp som analytiska redskap vid analys, tolkning och beskrivning av metod. Utgångspunkterna för teorin är grundade på en empirisk insikt som stämmer överens med studiens syfte och metod.
I studien ingår två förskoleklasser och sex pedagoger. Datainsamlingsmetoderna är halvstrukturerade intervjuer samt deltagande observationsstudier av 52 barn och sex pedagoger, vilket ger underlag för bearbetning, analys och tolkning. Arbetsgången i studien följer en kvalitativ analys som utgår från en hermeneutisk tolkning influerad av en etnografisk ansats.
Implikationer; I resultatdelen tolkas det empiriska materialet utifrån en integrerad analys kopplat till sju olika rubriker;
Definition och tolkning av barn som utmanar Kommunikativa strategier och bemötande Samspel och förhållningssätt
Den inkluderande och proaktiva lärandemiljön Specialpedagogens roll
4 Verksamhetens struktur
Makt och kontroll
Vidare analyseras transkriptionerna från intervjuanalyserna samt anteckningarna från observationerna tillsammans med forskning, teori och tankegångar bildar en textnära analys kring de olika beskriva fenomenen med utgång av studiens frågeställningar. Analysen ligger till grund för det relationella perspektivet vilken innebär att den specialpedagogiska verksamheten samspelar med övrig pedagogisk verksamhet i skolan, och att förändringar i
organisation, grupp eller individnivå antas kunna påverka möjligheterna att uppfylla vissa mål. Analysen visar att samtliga pedagoger använder sig av någon form av strategi,
forskningsbaserad eller uppkommen efter egen erfarenhet. Detta kan vara strategier såsom att använda sig av ett lågaffektivt bemötande, att möta barnen i deras känsla och konkretisera denna samt använda sig av ett samspel där man hittar barnets kärna; att se barnet innanför det utmanande beteendet. Här poängterar Eresund och Wrangsjö (2008) att det är i den komplementära zonen det sker en utveckling av anknytningsmönster. Men det gäller att hitta en balans i ett dyad-samspel, i form av en reglering av avstånd och närhet. Gällande det proaktiva arbetet har de flesta informanterna av skilda anledningar svårt att konkretisera hur de arbetar med detta, men ett exempel av proaktivt arbete är det som kallas organiserad fri lek, vilket uppkommit som proaktiva insatser för en mer inkluderande lärandemiljö, och som enligt informanterna anses ha fallit väl ut hos både pedagoger och barn. Några pedagoger önskar dock en mer förebyggande inriktning samt att de använder sig av handledning i högre grad. För att fånga barns olikheter och för att minska risken att någon faller utanför ramarna, anser sig de flesta pedagoger ha ett tillåtande klimat där alla barn blir sedda och bekräftade, samt befinner sig i en begriplig miljö.
Cothran och Ennis (1997) visar bland annat att lärarens personlighet är avgörande för maktförhållandet mellan lärare och elev. I deras studie är två maktstrategier funna; strategiskt tillbakadragande samt förhandlingar och utbytessystem, som det ges exempel på från den här observationsstudien under analysdelen. Slutsatsen visar på vikten av kommunikationen och att man bemöter barnen i deras lärande, vilket även Williams och Pramling-Samuelsson (2000) belyser, men i den här analysen vinklas detta även mot samspelsteorin. Barns lärande sker i sociala sammanhang och barn påverkas av de vuxnas attityder. Bemötandet är alltså avgörande för utvecklingen om barn kommer att skapa en positiv självbild och i detta är delaktighet, kommunikation och lärande mycket viktiga aspekter, vilket även går att avläsa i läroplanen (Skolverket, 2011).
5
Flera studier med liknande eller andra teoretiska utgångspunkter visar att bland annat lektionerna är en lärandesituation där makt utövas med hjälp av ordning och regler, vilket även visade sig i denna studie där skilda forskningsaspekter, bland annat Foucaults maktteori, tolkas kring makt.
Nyckelord: förhållningssätt, förskoleklass, kommunikation, pedagogiska strategier, specialpedagogik, samspel.
6 Innehållsförteckning
INLEDNING ... 8
SYFTE ... 10
PRECISERADE FRÅGESTÄLLNINGAR... 10
DEFINITION AV CENTRALA BEGREPP ... 10
Kommunikativa strategier ... 10
Barn som utmanar ... 10
Förebyggande/proaktivt arbete ... 11
Inkludering ... 11
Lärare/pedagog ... 11
TIDIGARE FORSKNING ... 12
Förskoleklassen ... 12
Skolans fostransuppdrag – då och nu ... 13
Bemötande, samspel och kommunikation i en skolverksamhet ... 14
Barnsyn ... 16
Miljön i skolan ... 17
Inkludering ... 17
Främjande och förebyggande (proaktivt) arbete ... 18
TEORETISK FÖRANKRING ... 19 Maktperspektiv ... 19 Kommunikativ Samspelsteori ... 21 METOD ... 22 METODVAL ... 22 Kvalitativ bearbetning ... 22 Fallstudie ... 22 Deltagande observation ... 23 Halvstrukturerade intervjuer ... 23 URVALSGRUPP ... 24
Sammansättning av personal och barngrupp ... 24
Närmiljön ... 25
GENOMFÖRANDE ... 25
Intervjustudien ... 25
Observationsstudien ... 26
7
ANALYS OCH BEARBETNING ... 28
Hermeneutisk studie ... 28
Etnografiska influenser ... 29
ETISKA ASPEKTER ... 29
RESULTAT ... 31
BESKRIVNING AV DEN FYSISKA MILJÖN ... 31
DEFINITION OCH TOLKNING AV BARN SOM UTMANAR ... 32
KOMMUNIKATIVA STRATEGIER OCH BEMÖTANDE ... 33
SAMSPEL OCH FÖRHÅLLNINGSSÄTT ... 37
DEN INKLUDERANDE OCH PROAKTIVA LÄRANDEMILJÖN ... 39
SPECIALPEDAGOGENS ROLL ... 40
VERKSAMHETENS STRUKTUR ... 41
MAKT OCH KONTROLL ... 42
DISKUSSION ... 44
SPECIALPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER ... 45
METODDISKUSSION ... 46
FÖRSLAG PÅ FORTSATT FORSKNING ... 48
REFERENSER ... 50
8
Inledning
Under cirka tjugo års av yrkeserfarenhet som förskollärare har jag ofta träffat på barn som av någon anledning inte ges förmågan att koncentrera sig i vissa situationer, utmanar på något sätt eller hamnar i svårigheter när det gäller samspel med andra barn eller pedagoger. Som blivande
specialpedagog är det om möjligt av ännu större vikt att förstå och tolka de här handlingarna. Socialstyrelsen (2010) definierar de flesta beteendeproblem utifrån den sociala gemenskapens
värderingar och normer, där ett visst handlande kan uppfattas som en svårighet i en situation men inte i en annan. För de här barnen handlar det inte bara om att implementera en arsenal av speciella metoder som Lutz (2013) uttrycker det, utan även om en ökad medvetenhet hos varje pedagog om det egna förhållningssättet, bemötande, etik och kommunikationshandlingar, samt en öppenhet att kritiskt granska den lärandemiljö vi erbjuder barnen. Förskolan och skolan lägger grunden till ett livslångt lärande, och därmed är samspel och kommunikation mellan pedagoger och elever grundläggande för en bra start och utveckling hos eleven.
Det talas även mycket om gränser, och visst är det viktigt, men då endast om barn vet vad gränser är. Gustafsson (2010) framhåller att man bör sätta närhet och uppmuntran före gränser, eftersom en gränssättning bara fungerar om det finns en relation som är hållfast nog. Vidare har funderingar kretsat kring vad som avgör hur samspelet med barn som utmanar, utvecklar sig. En mängd författare och forskare, bland andra Blohm (1990), Orlenius och Bigsten (2006) Björndal (2002) och Gustavsson (2010) betonar att det ligger yrkeskunskap i att veta hur man fungerar under påfrestningar, men även att kunna hantera detta och att se de möjligheter som finns. Genom en fördjupad medvetenhet ökar man därmed sin utsikt att kommunicera sin yrkesprofessionalitet i både mål och handlingar. Det är följaktligen lätt att man som pedagog tidvis kan känna sig tyngd i sin yrkesroll, och därigenom försöker lägga problemet på andra faktorer än på sig själv eller i organisationen. I de här fallen måste man som pedagog ha en önskan att förstå, se och hjälpa dessa barn, både proaktivt och reaktivt, för att arbetet med dem ska bli positivt och givande för både barn och pedagog.
Det behövs kanske skapa ett nytänkande kring lärande och förmågan att vara mottaglig för utveckling i bemötande, flexibilitet, fantasi och kommunikation, vilket kan fås både genom utbildning, hos specialpedagogen men även genom erfarenhetsutbyte. Det kan handla om att ta sig tid att kritiskt reflektera kring både lyckade och mindre lyckade insatser i sin verksamhet. När man som grupp blir öppen för att kritiskt reflektera så inträder en etik som gynnar alla, i vilken det skapas ett lärande förhållningssätt. Genom att lära sig på detta sätt krävs det mod att
9
inse sina kunskapsbrister men också en förmåga att inse vilka kunskaper man faktiskt har, att lyfta fram dem och vara stolt över det.
I det här arbetet studeras hur pedagogers olika förhållningssätt kan speglas i interaktionen och i kommunikativa strategier med barn i en förskoleklass, men det belyser även vilka proaktiva och åtgärdande strategier som kan visa sig underlätta för en fungerande lärandemiljö.
10
Syfte
Syftet med examensarbetet är att belysa och studera hur interaktion och förhållningssätt ser ut mellan pedagoger och utmanande barn i en förskoleklass, och hur dessa speglas i olika kommunikativa strategier. Vidare syftar studien på att undersöka och bidra med kunskap om vilka proaktiva och åtgärdande strategier som kan underlätta för en inkluderande och fungerande lärandemiljö.
Preciserade frågeställningar
1. Vilka kommunikativa strategier använder sig pedagogerna av när ett barn på något sätt utmanar i verksamheten?
2. När och på vilket sätt använder sig pedagogerna av specialpedagogens kompetens i relation till undervisning, lärandemiljön samt i proaktiva insatser, för att minska risken att något barn faller utanför ramarna?
3. Hur är verksamheten strukturerad för att fånga barns olikheter?
Definition av centrala begrepp
Kommunikativa strategier
Med verbala kommunikativa strategier avses bemötande, tillsägelser, uppmuntran, förhandling med kompromiss, samt beskrivningar av känslor. De icke verbala strategierna kan vidare utgöras av gester, blickar, ignorering, fysisk beröring eller omedvetna handlingar. Serrebro (2007) lyfter fram kommunikation på ett sätt, där hon tolkar det som att någon medvetet eller omedvetet utför handlingar som andra människor kan tolka och därigenom påverkas av. Barn som utmanar
Med barn som utmanar menas i den här studien barn som har koncentrationssvårigheter, svårstyrd impulsivitet, trots, oro och svårigheter med samspel, men även barn som är tysta och passiva, aggressiva eller utagerande. De kommunikativa strategierna i analysen kan därmed vara olika beroende på form av utmanande beteende. Vidare betonar Elevvårdsutredningen (2000) att elevernas svårigheter kan vara tillfälliga och därför utgörs ingen närmare definition
11
såsom kategorisering och diagnostisering, då en svårighet kan uppkomma i vissa situationer, exempelvis i mötet med skolan eller i ett visst ämne, och att problemet ofta är övergående. Förebyggande/proaktivt arbete
I den här studien definieras förebyggande eller proaktivt arbete som skolverksamhet som är till för att svårigheter inte ska uppstå, vilket enligt Nilholm (2012) innebär att mycket av arbetet i förskolan/skolan kan tillhöra denna kategori.
Inkludering
Nilholm (2012) betonar att inkludering är ett begrepp som kommit att användas i avsevärt större omfattning under de senaste åren, speciellt kanske i samband med utbildning gällande elever i behov av särskilt stöd. Med begreppet inkludering menas idén att dessa barn ska vara delaktiga i skolans vanliga miljöer, där ett inkluderande förhållningssätt innebär barnet hör till gemenskapen.
Lärare/pedagog
Termerna används i studien oavsett om de är resurspedagog, förskollärare, grundskollärare, fritidspedagog eller specialpedagog. Vid de fall det anses ha betydelse, är professionsformen förtydligad.
12
Tidigare forskning
Under avsnittet tidigare forskning beskrivs och belyses svensk och internationell forskning inom områden såsom förskoleklassens historia, skolans fostransuppdrag, bemötande, samspel och kommunikation i en skolverksamhet, barnsyn, miljön i skolan, inkludering och proaktivt arbete.
Förskoleklassen
Vid förskoleklassens införande i slutet av 1990-talet fanns redan en tradition i förskolan med åldershomogen och skolförberedande verksamhet för de äldsta barnen. När förskoleklassen blev en egen skolform, så bildade det första steget i den obligatoriska skolans mål, men samtidigt står den utanför det obligatoriska skolsystemet. Sexåringarna har alltså under lång tid erbjudits en pedagogisk verksamhet som har haft fokus på olika sorters skolförberedande arbete.
Utbildningsdepartementet (2010) poängterar att utbildningens syfte i förskoleklassen ska stimulera elevers utveckling och lärande och förbereda dem för fortsatt utbildning, samt utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov. Vidare ska klassen utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap. Det är dock skollagen (Skolverket, 2015c) och samma läroplan som grundskolan och fritidshemmet (Skolverket 2011), som ligger till grund för verksamheten i förskoleklassen. Skollagen inrymmer de grundläggande stadgandena om förskoleklassen, om andra skolformer samt om fritidshemmet och den pedagogiska omsorgen. Därför gäller bestämmelserna i 3 kap. i skollagen (Skolverket, 2015c) om extra anpassningar och särskilt stöd även för elever i förskoleklassen och fritidshemmet. De två första delarna i läroplanen; skolans värdegrund och uppdrag samt övergripande mål och riktlinjer, gäller för förskoleklassen och fritidshemmet. När det kommer till detaljerade kunskapsmål gäller de endast från första klass. Texterna innebär och ena sidan en stor pedagogisk frihet, men och andra sidan gör det också arbetet svårdefinierat, menar Richter (2011), då de saknar utbyte med andra i samma arbetssituation om hur läroplanen ska användas, hur man till exempel ska dokumentera enskilda barn och utvärdera.
13
På Skolverket (2015b) står det att läsa att i förskoleklassens uppdrag ingår att:
* Stimulera elevers utveckling och lärande och förbereda dem för fortsatt utbildning. * Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov.
* Främja allsidiga kontakter och social gemenskap.
I förskoleklassen utgår bedömningen från hur eleven utvecklas i riktning mot de kunskapskrav som senare kommer att ställas i den aktuella obligatoriska skolformen. Det är dock i förskoleklassen två kulturer väntas flyta samman; förskolans och skolans. Professioner ska mötas samt olika pedagogiska implikationer som erfarenheter ska erbjudas. Ackesjö (2011) beskriver det som att hinder ska rivas, yrkesstatus ska utjämnas och förståelse för kollegors arbete och kompetenser ska öka. Ackesjö (2011) har iakttagit att i många förskoleklasser bedrivs idag ett ganska traditionellt schema, med många ”skolmarkörer” insprängda; schema på tavlan, räcka upp handen och sitta stilla och tysta på stolan, men å andra sidan menar vissa forskare, men även pedagoger, att förskoleklassen är klämd som en ö mellan förskola och skola, och att det är svårt att vara den bron som det var tänkt. Där framåtblickar Ackesjö (2011) och menar att mycket beror på lärarnas ambitioner och på hur öppna dörrarna är mellan förskola, förskoleklass och skola.
I Simeonsdotters (2009) avhandling framhåller hon barns olika sätt att erfara och hantera svårigheter i förskoleklassen. Här argumenterar författtaren att det är av stor vikt att belysa hur mötesplatsen kan gestalta sig utifrån olika perspektiv. Möjligheter och hinder i förskoleklassens pedagogik kan vara mer eller mindre förknippade med barns eller vuxnas perspektiv. I både samspel och kommunikation skapas möjligheter eller hinder som gör barn delaktiga i olika utsträckning, och i de här sammanhangen kan lärares synliggörande av barns perspektiv beskrivas som möjligheter för barnen om de själva ser utvägar eller får hjälp av läraren att se lösningar på en uppgift som de erfar som svår. I en sådan lärandesituation är barnen delaktiga och en kommunikation förekommer mellan barn och lärare/barn.
Skolans fostransuppdrag – då och nu
Redan år 1812 fanns det i Sverige en Uppfostringskommitté som skulle utreda frågan om folkundervisning och ge förslag till förbättringar, men motståndarna var enligt Orlenius och Bigsten (2006) många. Inom skolans värld har man dock under lång tid använt sig av att särskilja på barn. Börjesson och Palmblad (2003) pekar på att man länge har använt orden
14
normalklass och normalplan. Över hela 1900-talet så har det avvikande skilts från det normala åt olika håll. Historiskt anser Börjesson och Palmblad (2003) att man kan urskilja fyra grunder av särskiljande åtgärder mot skolbarn;
Först har vi de kroppsligen sjuka och funktionshindrade, för vilka på många håll särskilda skolor har inrättats.
För det andra har vi de som bryter mot ordningen; de stökiga, bråkiga, rastlösa och så vidare. Över en lång tid har det funnits en hel del åtgärder kring de här eleverna som till exempel obs-klasser och uppfostringsanstalter.
För det tredje handlar det om barn som inte hänger med i undervisningen, de som halkar efter i förhållande till måldokument och där har vi idag många elever i särskola.
För det fjärde har vi de mobbade eleverna, de som särskiljs från skolans normala undervisning för att ”det inte gått att förhindra” och kanske därför fått byta skola. Lutz (2013) framhåller att när vi betraktar barn i behov av särskilt stöd är de här barnen bedömda ur ett vuxenperspektiv där syftet givetvis är att problemen ska bemötas med rätt stöd, som kan gynna barnen och verksamheten. Därmed blir de här barnens beteenden ett föremål för olika professioners uppfattningar om vad som är normalt och avvikande, vilket kan ses som ett problem i sig, då olika professioner kan se olika på barnen, ha olika ingångsvinklar samt skilda åsikter om normalitet. Skolans roll för elevens fostran har alltså en lång historisk bakgrund och har fått förnyad betydelse. Likväl har resultaten i grundskolan försämrats betydligt sedan början av 1990-talet. Skolverket har sammanställt och analyserat forskning (Skolverket, 2009) som åskådliggör vad som kan ha orsakat försämringen. Här menar forskarna att det är ett invecklat pussel av faktorer som träder fram såsom den ökade segregeringen i samhället, den lokala styrningen av skolan och den alltmer uppdelade och individualiserade undervisningen som alla har betydelse.
Bemötande, samspel och kommunikation i en skolverksamhet
I läroplanen (Skolverket, 2011) innebär det individuella bemötandet att anpassning ska ske efter elevens karaktär, mognad, förmågor, behov, förutsättningar, erfarenheter och intressen. Undervisningen ska gagna elevernas lärande och utveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund och tidigare erfarenheter. Enligt Ahlberg (2007) beror elevers känsla av delaktighet och gemenskap på hur de pedagogiska och didaktiska insatserna utformas för att stödja den
15
enskilde elevens lärande och här belyser Williams och Pramling-Samuelsson (2000) hur viktigt det är hur man bemöter barn i sitt lärande. Barns lärande sker i sociala sammanhang och barn påverkas av de vuxnas attityder där bemötandet är avgörande för utvecklingen om barn kommer att skapa en positiv självbild. Delaktighet, kommunikation och lärande är viktiga aspekter, vilket även går att avläsa i läroplanen;
”Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.” (Skolverket: 2011, s. 9)
Gustafsson (2009) argumenterar för att man inom forskningen bör hitta bra metoder och strategier för att hjälpa skolor att få en trivsam och utvecklande miljö för eleverna. Detta kan enligt Lundkvist (2003) och Olsson och Olsson (2013) till exempel vara att man använder sig av sociala berättelser vilket infördes av Carol Gray1 under 1990-talet, som ett pedagogiskt
arbetssätt främst för personer med neuropsykiatriska problem. Vidare är lärarna en betydelsefull länk för en positiv anda i klassrummet, vilket kan bidra till högre studiemotivation. Därmed är pedagogers kompetens, bemötande och förväntningar på eleven direkt påverkad av elevers lärande; om eleven får ett positivt bemötande och har höga förväntningar på sig är det ofta relaterat till högre elevresultat. Emilson (2008) menar att det ställer stora krav på den vuxne att hitta dessa former av relationer som främjar barns möjligheter att lära sig och utvecklas, medan Gustafsson (2009) lyfter att om skolans miljö dessutom upplevs som bekräftande, positiv och tillfredställande för eleven, är det också en bidragande orsak till högre skolresultat. Det är skolans uppgift att möta elever som utmanar med pedagogiska insatser, proaktiva och åtgärdande, då dessa barn varken är eller bör vara någon klart definierad grupp. Croona (2003) betonar att genom ens handlande på pedagogisk grund, så skapar man möjligheter att skapa en professionell identitet kring sina pedagogiska uppdrag. Vidare anser författaren att lärare till stor del dock saknar denna identitet som grundas i teorier om lärandet. På grund av detta har det inte alltid utvecklats praktiska samtalsklimat för pedagogiska handlingar, vilket i sin tur innebär att pedagogerna ofta saknar det professionella skydd mot provokationer som andra yrkesgrupper har. Heikkilä (2006) poängterar i sin avhandling att varje kommunikativt yttrande som vi gör med kroppen eller med rösten, är delar av kommunikativa resurser som vi använder i sociala sammanhang. De kroppsliga uttrycken bär på en indelning som vi kan tolka och
1 Carol Gray, autismkonsulent i USA har på
1990 talet utarbetat ”Social Stories” och ”Comic Strip Conversation” som pedagogiska arbetssätt till hjälp för personer med neuropsykiatriska problem.
16
använda oss av i processer av att organisera och systematisera omvärlden. Med detta framhåller Heikkilä (2006) i sin forskning att skolan skapar förutsättningar för lärande genom olika kommunikationsformer och förändrade deltagarpositioner. Ett exempel på detta kan vara det Eresund och Wrangsjö (2008) beskriver som dyaden, vilket innebär den ram inom vilken tvåsamheten utspelas. I samspel om två kan man anta symmetriska eller komplementära roller. I ett komplementärt samspel har parterna olika roller; En lyssnar, den andre talar, en behöver hjälp, den andre hjälper och så vidare. I ett symmetriskt samspel har parterna jämlika roller och växlar liknande beteenden mot varandra såsom i både gräl och dialog.
Kinge (2000) beskriver pedagogens roll i arbete med barn i svårigheter där författaren framhåller empati och förståelse som grundläggande begrepp. Hon framhåller att istället för att uppmärksamma barnets yttre beteende och olika sätt att hantera dessa, bör vi koncentrera oss på våra egna attityder och våra försök att förstå barnet. I grundskoleförordningen (Utbildningsdepartementet, 2011:185) rekommenderas bland annat samtal som metod för att tillrättavisa elever med ett utmanande beteende, men där menar Ekstrand och Lelinge (2013) att det bara fungerar om samtalen upplevs som positiva. Blir detta en konsekvens av ett dåligt beteende, når man inte eleverna. Vidare anser författarna att samtala betyder att båda parter ska lyssna på varandra, och därigenom visas empati och ett respektfullt förhållningssätt.
Barnsyn
Sommer (2005) åsyftar att barn tidigare har setts som passiva, bräckliga och behövande, medan forskare numera allt oftare anser att barnet är resilient, vilket kortfattat innebär att de varken är bräckliga eller helt motståndskraftiga. De har däremot behov av omsorg och fostran av hög kvalité under hela uppväxten. Vidare jämför författaren dagens syn på barnet och barndomen med den som rått tidigare och visar på att det är en hel del skillnader som framträder. Tidigare teorier har varit universella, vilket menas med att de utgått från att alla barn utvecklas på samma sätt, utan att ta hänsyn till sammanhanget.
Nutida teorier, som till exempel utvecklingsekologiska, poängterar vikten av att se barnet i sitt sammanhang. Det som anses vara normalt och avvikande har också ändrats med åren. Nilholm (2012) menar att i stället för att kritisera definitionerna normal/avvikande, kan det vara på sin plats att tillägga begreppet smal och bred normalitet, där det i det detta begrepp finns utrymme för en större variation i beteende. Det blir då intressantare att diskutera hur skola och lärare kan identifiera elever i svårigheter på ett sätt som är så lite utpekande som möjligt. Dock pågår än idag en diskussion hur man kan se på dessa begrepp. Både Lutz (2009) och Nilholm (2012) ifrågasätter gränserna av detta, då makten finns inom vissa professioner att sätta gränsen
17
för det normala och avvikande. Kritikerna menar dock att detta ses som ett försök att legitimera gällande ordning och syftar istället till att återge maktförhållanden. I Barnstugeutredningen (SOU 1972:26) började man formulera barns svårigheter i termer som barn med behov av
särskilt stöd, vilket tillkännagav synsättet att elevens problem var individburet; att bristen var
en egenskap hos barnet. Så småningom försköts fokus från att se svårigheter som individbundna, till att istället se på omgivningens bidragande faktor, och istället anpassa verksamheten efter elevens behov och förutsättningar.
Miljön i skolan
Många av landets förskoleklasser är placerade i skolans lokaler, och det finns studier som påvisar den fysiska miljöns makt över den verksamhet som erbjuds barnen i förskoleklassen. Skolverket (2000) har bland annat i en utvärdering av förskoleklassen noterat att bristen på dess ofta ändamålsenliga lokaler kan bli ett hinder i integrationen mellan förskola och skola. Oftast befinner sig förskoleklasserna i traditionella klassrum, som inte är lämpade för traditionell förskoleverksamhet. Skolmatsalen är inte anpassad för sexåringarna och på skolorna finns det inte alltid utrymme för den lek och skapande verksamhet som är väsentliga delar av sexåringarnas utveckling. Heikkiläs (2006) studie visar på liknande resultat, då hon genom en etnografisk videoobservation beskrivit skillnader och likheter mellan olika miljöer i förskola, förskoleklass och skola via barns kommunikativa handlingar. En faktor som påverkar förskoleklassens verksamhet är i likhet med Skolverkets (2000) utvärdering den traditionella klassrumsmiljön. Sexåringarna förutsätts anpassa sig till en skolmiljö där de får minimalt utrymme för lek och rörelse. En pedagogisk miljö som baseras på förskoletraditioner, med flera olika avgränsade miljöer att leka i, är svår att åstadkomma i ett klassrum. Vidare poängterar både Ackesjö (2011) och Heikkilä (2014) att rummen på skolan ofta utformas enligt den pedagogiska traditionen som råder, det vill säga att användningen av rummen präglas av skolans tradition, vilket författarna ställer sig kritiska mot.
Tetler (2009) har i en artikel studerat vikten av miljön för inlärningsprocessen, samt hur elever utifrån deras syn präglas av sina erfarenheter av olika lärmiljöer. Elevernas åsikter pekar på att det fanns behov av förbättringar gällande bland annat elever med funktionshinder, där det eftersöktes bättre utrymme och ordning, med en mer organiserad ”ram”.
Inkludering
Inkludering är enligt bland annat Nilholm (2006) och Ahlberg (2015) ett begrepp som kommit att användas i väsentligt ökad omfattning under de senaste åren, speciellt i samband
18
med utbildning för elever ”i behov av särskilt stöd”. Med begreppet inkludering brukar man något förkortat mena idén att alla barn på skolan ska vara delaktiga i dess vanliga miljöer, vilket Nilholm (2006) menar ska vara en rättighet. Med en sådan förståelse bör man i forskning studera processer som stärker eller bidrar inkluderingsrätten samt hotar den. Olsson och Olsson (2013) framhåller att gynnsamma skolmiljöer är en förutsättning för inkluderande undervisning som tar hänsyn till alla elever samt och därigenom goda förutsättningar för lärande. Inkluderande skolor kännetecknas därmed av egenskaper som ett öppet och stödjande ledarskap samt ett reflekterande och målmedvetet intresse för samarbete.
På Utbildningsdepartementet (2010) står det att läsa att särskilt stöd får ges inom den elevgrupp som eleven tillhör om inte annat följer. Men samtidigt finns en undantagsparagraf (Skolverket, 2015a), som öppnar för tolkning vilket innebär att det får ges särskilt stöd i enskild eller annan undervisningsgrupp om det finns särskilda skäl till detta. Tolkningarna av denna lag kan vara många, men här framhåller Lutz (2013) att ledstjärnan av de här bedömningarna blir hur väl verksamheten möter elevens individuella behov. Om en elev tas ur sin grupp och undervisas på annat sätt ska dessa lösningar vara tillfälliga. Edbom (2009) har i sin avhandling definierat att det centrala i undervisningen ligger i att eleverna upplever en känsla av sammanhang, d.v.s. som begriplig, meningsfull och hanterbar, som med andra ord kan förkortas KASAM2.
Främjande och förebyggande (proaktivt) arbete
Främjande arbete innebär enligt Skolverket (2015d) att skapa en skola där alla barn kan växa, trivas och utvecklas, vilket även framgår av skollagen och läroplanen.I en skola där barnen kan känna sig värdefulla, känna framtidstro och få rätt stöd i att utveckla bra relationer leder till en skola med gott klimat. I ett främjande arbete är även kontakten och tilliten mellan föräldrarna och skolan viktig, där grundstenen är kommunikationen. Olsson och Olsson (2013) belyser vikten av att förebyggande åtgärder startar tidigt för att lindra och förhindra eventuella negativa effekter, där ett lösningsfokuserat synsätt ska vara i fokus genom att titta på barnets starka sidor.
2 Antonovsky myntade detta uttryck vilket kortfattat menas med att individen befinner sig på en flytande skala
19
Teoretisk förankring
Föreliggande studie studerar samspelet och interaktionen i förskoleklassen med fokus på det som händer mellan pedagog och elev samt de proaktiva och åtgärdande strategier som finns eller önskas. Det här kan naturligtvis studeras ur flera perspektiv. Studiens teoretiska utgångspunkter är dock ett maktperspektiv hämtat från idéhistorikern och filosofen Michel Foucault3, samt kommunikativ samspelsteori, som finns i både i konstruktivistisk och sociokulturell teori. Samspelsteorierna lägger vikten på interaktionen mellan medfödd förmåga och en stimulerande miljö.
Gällande maktperspektivet redogörs på några sätt att se på makt där Foucaults analys sätts i relation till andra sätt att se på det. Eftersom studien är uppbyggt från en hermeneutisk ansats menar Ödman (2007) att teorierna ska användas som lampor för att belysa en möjlig förståelse av empirin, då det är innebörden i data, inte teorierna, som ska ligga till grund för resultatet. Det kan nämligen hända att teorin döljer det som data har att säga.
Maktperspektiv
Makt är mångfacetterat och kan avgränsas och tolkas på olika sätt. Foucault (1980) menar att makt är något som tillämpas inom ramen för en relation, till exempel relationen mellan läraren och eleven. Vidare anser Foucault (1980) att makt inte bara är det som utövas då handlingar inte endast förbjuds och bestraffas, utan även när de leds in en viss önskad riktning. Permer och Permer (2002) menar att dagens lärare öppnar famnen för eleverna och blir förtroliga, men makten är för den delen inte borta ur klassrummet, den är bara mindre synlig. Läraren är en kompis som bedömer, värderar och gallrar samt är indragna i många relationer inom vilka makt utövas. Nilholm (2012) poängterar att om vi definierar makt med att fatta beslut och att definiera situationer i skolan blir det självklart att läraren ska utöva makt men med klara begränsningar. Utifrån den diskussionen drar författaren slutsatsen att det sker en otillåten maktutövning i arbetat med elever i behov eftersom skolproblem individualiseras genom rutin, där skolan arbetar med kategoriseringssystem och andra organisatoriska lösningar, som inte har stöd i skolans riktlinjer. Vidare tas även upp ord som normalisering och avvikelse, vilket författaren anser är en omöjlighet att inte göra i skolan. Här menar Nilholm (2012) att slutsatsen blir att göra detta på ett så bra sätt som möjligt, snarare än att låtsas som om det kan undvikas helt.
20
Foucault citerad av Nilsson (2008) har mer ingående teoretiserat maktbegreppet och fokuserar institutionella kategoriseringar och konstruktioner istället för individuella egenskaper. Jag har därför valt att ta fasta på Foucaults perspektiv på makt som relationer. Markström (2005) tolkar detta som att makt omges och sprids genom människor som på samma gång blir föremål för och utövar den i relationen till andra. Makt är alltså inte något som förutsättningslöst innehas av någon utan maktutövning tar sig uttryck i handling och sätter upp gränser och regler för vad som kan ske i ett sammanhang. Foucaults intresse är inte att peka ut vem som har makten eller varför, utan vilka maktrelationer som är verksamma i tal och handling. Foucault citerad i Nilsson (2008) anser att makten kan vara produktiv och skapar på detta sätt både möjligheter och begränsningar utan att människor är medvetna om det. Den används genom vardagliga handlingar och språkbruk, i ett växelspel av styrkeförhållanden som även innefattar motstånd och motmakt. Enligt Foucaults förståelse av makt i vardagen, skapas subjektiva strategier och tekniker som aktörerna använder för att upprätthålla, men även för att förändra, maktförhållanden.
I Markströms avhandling (2005) lyfts fram hur barn, föräldrar och personal följer, förhandlar och överskrider det som kan tolkas som rådande ordningar, vilket sätter upp gränser för sitt handlande i olika sammanhang. Plats, rum och tid framstår hos Markström (2005) som en viktig aspekt i skapandet av verksamheten. Genom att studera ”tidens och rummets pedagogik” har författaren även belyst hur styrning, makt och motstånd skapas och utövas i förskolan, där motsvarande funktioner anser jag kan kopplas till förskoleklassen. Barnens möjligheter att till exempel själva skapa sin tid och sitt rum är begränsade, genom starka rutiner, men även genom att de ständigt är kontrollerade av vuxna, men också av andra barn. Markströms (2005) studie poängterar också att trots detta förhållande, skapar barnen sina egna rutiner, aktiviteter, tid och rumslighet inom ramarna. Vidare visar den även att i tal och handling, uppstår spänningar och dilemman mellan strukturer och aktörers antaganden om verkligheten där bland annat normalitet, makt och disciplin görs aktuell.
I en studie gjord av Cothran och Ennis (1997) är lärarens personlighet även avgörande för maktförhållandet mellan lärare och elev. Syftet med deras studie var att undersöka elevens och lärarnas upplevelser av makt och konflikt. Angående lärarens makt har författarna funnit två maktstrategier. Det första är strategiskt tillbakadragande, vilket är ett sätt för pedagoger att använda sig av när elever gör motstånd som hindrar dem från lärandet. Läraren kan här då välja bort en del av målen för undervisningen för att göra aktiviteten eller lektionen mer attraktiv för eleverna samt för att öka deras medverkan och uppmärksamhet. Den andra maktstrategin är något de kallar utbytessystem. Genom att erbjuda eleverna något önskvärt i utbyte mot deras
21
delaktighet och engagemang kan en lärare utöva makt över elever. Exempel på detta kan vara bra betyg, roliga aktiviteter eller sluta lektionen tidigare.
Kommunikativ Samspelsteori
Förankringen till begreppet kommunikation handlar om hur barn och pedagoger uttrycker sig både verbalt samt med gester och symboler. Ahlberg, Klasson och Nordevall (2002) menar att kommunikationen är grundläggande i allt lärande. Om kommunikationen utvecklas på ett sätt som gör att barnen inte är delaktiga i lärandesituationen, lär de inte det som var tänkt att de skulle lära. För förståelsen av samspelsteorin är enligt Havnesköld och Risholm Mothander (2009) processen betydelsefull för barns socioemotionella utveckling genom samspel och dess skapande av jaget, där processen innebär att det inte finns någon tydlig start och tydligt slut utan att det ska förstås som en konstant utveckling. Arnqvist (1993) menar att samspelsteorin, som återspeglas i den konstruktivistiska teorin, lägger tonvikten på arvets betydelse för språkets utveckling. Piaget är den mest kände företrädaren inom den konstruktivistiska teorin medan Vygotsky anses vara den sociokulturella teorins fader. Arnqvist (1993) poängterar att den stora skillnaden mellan de här teoretikerna är att i Piagets kognitiva teori utgår man från att tänkandet påverkar barnets språkutveckling medan däremot Vygotsky menade att språket styrde den kognitiva utvecklingen.
22
Metod
I detta avsnitt kommer det att redogöras för metodval samt hur undersökningarna genomfördes.
Metodval
För att kunna belysa och studera hur interaktion och förhållningssätt kan se ut mellan pedagoger och utmanande barn i en förskoleklass, och hur dessa speglas i diverse kommunikativa strategier har metoden utfallit att göra en kvalitativ observations- och intervjustudie. Utifrån studiens syfte valdes att genomföra en hermeneutisk tolkning av materialet, som även är influerad av en etnografisk ansats, i vilket begreppen förklaras och förtydligas närmre under rubriken Analys och bearbetning. För att nå dessa perspektiv valdes att göra en fallstudie med observationer av interaktioner bland elever och pedagoger i gruppen samt halvstrukturerade intervjuer av personal.
Kvalitativ bearbetning
Syftet med kvalitativa undersökningar är att skaffa en djupare kunskap är den fragmentiserande kunskap som Patel och Davidson (1994) menar att man får vid användning av kvantitativa ansatser. Kvale (1997) beskriver det som en metod för att fånga erfarenheter och innebörder ur deltatagnas vardagsvärld, medan Fejes och Thornberg (2015) vidare anser att utmaningen i en kvalitativ metod är att skapa mening ur en massiv mängd data, om att se mönster samt att skilja det betydelsefulla från det alldagliga. En kvalitativ intervju har öppna svar, till skillnad från en kvantitativ intervju som har fasta svarsalternativ. Enligt Trost (2005) är en kvalitativ studie att föredra då man är ute efter att försöka förstå människor och deras sätt att samtala kring eller att upptäcka handlingsmönster. I detta fall har intresserat legat på pedagogers tankar, resonemang, strategier och samspel med elever och det fick avgöra metoden. Denna form av analys är enligt bland andra Börjesson och Palmblad (2007) samt Ahlberg (2007) en metod för att kritiskt närläsa texter, där forskaren söker kunskap om hur och varför språket används som det gör. Fallstudie
Att göra en fallstudie innebär enligt Patel och Davidson (1994) och Ahlberg (2015) att man gör en undersökning på en mindre avgränsad grupp, där man utgår från helhetsperspektivet och försöker få så täckande information som möjligt. Ahlberg (2015) poängterar även att syftet med
23
fallstudier är att förmedla förståelse om ett avgränsat komplext sammanhang. I detta fall är det en förskoleklass på 52 barn uppdelade i två grupper med 26 barn i vardera gruppen.
Deltagande observation
Ordet observation är från latin och betyder att iaktta eller undersöka, men inom pedagogiken menar Björndal (2002) att man brukar tolka observation som en uppmärksam iakttagelse, det vill säga att man är koncentrerad på att uppmärksamma något av pedagogisk betydelse. I deltagande observation bör forskaren beakta risken att bli för involverad för mycket, för ju mer integrerad forskaren är desto svårare blir det att hålla distansen. Stukát (2011) betonar att forskaren deltar i det dagliga livet hos personerna som studeras för att se vilka situationer de vanligtvis möter, och hur de beter sig i dem, vilket kan tolkas som att man bör vara tillräckligt integrerad och engagerad i fältet, men inte uppslukad av det. På sätt och vis kan sägas att samtliga barn och vuxna som befann sig i klassen var delaktiga i undersökningen på så sätt att de fanns i rummen och att de interagerade med varandra. Somliga urval gjordes dock av lektioner och andra situationer såsom rast och fri lek som var inplanerade under observationens gång, då jag gjorde avväganden och beslut om var observationen skulle ske vid till exempel delning av kalssen. Detta gällde även de barn och vuxna som hade ett samspel och kommunikation som kunde utgöra empiri för studien. I deltagande observation deltar forskaren i aktiviteter som deltagarna utför, vilket ger en mer fullständig bild än endast intervjuer. I den här studien har som tidigare nämnts använts båda delar. Studien är sammankopplad med den vardagliga praktiken för de som studeras, och forskaren integreras i fältet för att bättre förstå detta. Rubenstein Reich och Wesén (1986) samt Stukát (2011) nämner att deltagande observation fokuserar på konkreta förlopp om vem som säger vad till vem när, och hur de talar.
Halvstrukturerade intervjuer
Att använda sig av intervju som forskningsmetod anser Kvale (2009) vara ett sätt för intervjuaren att genom noga utvalda frågor och lyhört lyssnande skaffa sig grundligt prövade kunskaper. En halvstrukturerad intervju, som den här studien vilar på, definieras som en intervju med målet att ta emot berättelser av intervjupersonens livsvärld i syfte att tolka betydelsen av de beskrivna fenomenen. Vidare sker en intervju enligt Lindseth och Norberg (2004) i ett gemensamt sammanhang där båda parter delar en förståelse av intervjusituationen. Intervjuaren kan stanna upp och fråga den intervjuade att förtydliga vad denne sagt när det är svårt att förstå,
24
vilket skedde flera gånger i föreläggande intervjuer. Det mest grundläggande sättet att förstå våra egna erfarenheter menar Lindseth och Norberg (2004) är att berätta dem och att lyssna till andras erfarenheter. Detta leder också till att när vi lyssnar kan vi förstå moraliskt handlande och hur de handlat i olika situationer. En transkriberad intervjutext ligger närmre till tal än i skriftlig form, särskilt om det är den som intervjuar som själv tolkar det, eftersom det är fixerat tal. Inspelningarna transkriberades ordagrant där noggrannheten med att hålla isär tolkning och beskrivning var stor då svaren sammanställdes utan någon egen tolkning, då min tolkning bearbetas i analysdelen.
I hermeneutiska studier betonar Ödman (2007) att det är viktigt att ha ett öppet förhållningssätt under datainsamlingen. Därför ställdes inga ledande frågor eller anteckningar som är fyllda av oreflekterade fördomar, då det kan göra det svårt under tolkningsarbetet.
Urvalsgrupp
När urvalsgruppen nedan beskrivs, görs det i form av sammansättning av personal och barngrupp samt närmiljön. Den fysiska inomhusmiljön beskrivs utifrån studiens observation under analysdelen. Studien är utförd i en kommunal förskoleklass belägen i en by i södra Sverige. Skolanvaldes för att det är extra intressant att studera en förskoleklass, då de befinner sig mitt emellan förskolan och skolan.
Sammansättning av personal och barngrupp
Skolan ifråga är en F-9 skola uppdelad i fyra stora hus. I ett av husen, som är format som ett E, ryms klasserna F-1, varav klass F håller till i ett ben med två klassrum och med 26 barn i varje klassrum, d.v.s. totalt 52 barn. Här arbetar totalt sex pedagoger: tre grundskollärare, två fritidspedagoger, en förskollärare och en resurs. Arbetet har valts att studeras i dessa klasser, och det har valts två fiktiva namn på klasserna, Lunden och Lönnen. Den urvalsgrupp som kontaktades inför intervjuerna är totalt sex pedagoger, varav fem arbetar i klassernaoch en som specialpedagog i åk F-3. Urvalet skedde i form av det Ahlberg (2015) kallar snöbollsurval, vilket innebär att jag fick kontakt med en pedagog som var relevant för studien och därefter med hennes hjälp fick kontakt med övriga deltagare. De som arbetar i klasserna har olika befattningar och studiebakgrund, en resurspedagog, två grundskollärare och två fritidspedagoger. Att välja intervjupersoner med olika erfarenhetsbakgrund kan enligt Johansson och Svedner (2010) öka chanserna att finna de viktigaste uppfattningarna och även de olika varianterna av dem. För att få en verklighetsförankrad och generell bild av hur samspel
25
och kommunikation i förskoleklassen kan se ut, ansågs det därför som särskilt viktigt att olika yrkeskategorier som förekommer i verksamheten fick möjlighet att delta i undersökningen. Utifrån syftet är det däremot inte meningen att skillnader mellan olika yrkeskategorier i klassrummet ska identifieras, däremot belyses specialpedagogens roll i form av handledning med pedagogerna. Innan höstterminens start hade pedagogerna i förskolan lagt förslag på gruppsammansättningar, vilket pedagogerna i förskoleklassen till största del tog fasta på. Med anledning av att det även fanns tre barn med diagnoser och ytterligare tre med olika former att utmanande beteenden, så sattes det i början av höstterminen in en extra personal, en förskollärare, under två månader. Målet med hennes korta anställning var att skapa stabilitet i gruppen, vilket också personalen tyckte att det gjorde till en viss mån.
Närmiljön
Utomhus finns stora utrymmen för lek med stora ytor, men även små krypin i buskar och dylikt på skolgården om man vill leka avskilt. Förutom sandlåda och gungor finns klätterställningar, basketplan, cykelbanor och en multiarena. Skolan har även nära till åtskilliga lekplatser, grönområden och skog, vilket utnyttjas väl. Under rasterna turas all personal om att vara ”rastvakt”. Någon planerad pedagogik under rasterna anser inte pedagogerna bedrivs.
Genomförande
Intervjustudien
Respondenterna till intervjun togs kontakt med via telefon och mail. Intervjupersonerna, som var sex stycken kvinnor totalt, fick ta del av missivbrevet4 som innehöll utförlig information om studien, och de fick även tid att återkomma vid frågor. Medvetet valdes att inte skicka ut frågorna till respondenterna i förväg, då deras spontana tankar var av stor vikt för studien. Dock erbjöds samtliga att få frågorna om detta var avgörande för deltagandet, men samtliga valde dock min önskan om att ta del av frågorna vid intervjutillfället. Deltagarna informerades i förväg om att intervjun spelas in och de blev försäkrade fullständig anonymitet både skriftligt och muntligt.
Intervjuerna tog mellan 27 – 45 minuter och de spelades in med hjälp av Röstmemon som är en app på Iphone. Alla intervjuerna gjordes i ett litet rum med anslutning till det ena
26
klassrummet, då det var här vi kunde sitta ostört. Alla intervjuades på arbetstid under eftermiddagarna. Frågorna inför intervjun var olika för specialpedagogen5 och övriga
professioner6, då deras arbetsuppgifter mot både barn och pedagoger skiljer sig markant.
Deltagarna till intervjuerna i studien presenteras enligt tabellen nedan:
Tabell 1: Deltagare i intervjustudien.
Profession Antal år i yrket Fiktivt namn i studien
Specialpedagog 3 Anna Grundskollärare 10 Beata Grundskollärare 4 Cecilia Grundskollärare 25 Doris Fritidspedagog 6 Ethel Resurspedagog 1 Frida Observationsstudien
Föräldrarna till barnen i klassen, fick i förväg ett brev som innehöll information om studien, där grunden i brevet stod för de fyra forskningsetiska principer som går att finna under rubriken
Etiska aspekter7. Samtliga föräldrar ställde sig positiva till studien och lät sina barn bli
observerade i samspels- och kommunikations ögonblick med någon eller några av de åtta pedagoger som arbetar i klassen. Av de åtta pedagogerna är fem även med i intervjustudien. Valet av observationsform skedde utifrån huvudstudiens syfte: samspel och kommunikativa strategier, och därför genomfördes en deltagande observation. Deltagande observation kan enligt Fangen (2011) utföras antingen om man följer deltagarna där de rör sig, eller genom att man är på plats medan de gör speciella aktiviteter som är typiska för den miljö de är en del av. Ett villkor för undersökningens genomförande var dock att det under observationerna fanns så pass mycket underlag i samspels- och kommunikationshandlingar mellan pedagoger och elever som utmanar att det kunde användas i studien. Detta fick till följd att det inte i förväg gick att veta hur lång tid det behövdes för att samla ihop empirin, då mängden utmanande handlingar inte går att förutse. Känslan av tillräckligt stor mängd nerskrivet material fick avgöra när jag
5 Bilaga 4 6 Bilaga 3 7 Bilaga 2
27
ansåg att empirin var tillräcklig. Deltagande observationer av pedagoger och elever i samspel under skoltid, i klassrum, grupprum, skolmatsal och ute på rast gjordes under totalt två dagar, varav en dag i respektive klass. Informella samtal med elever och fältanteckningar användes. De situationer som fokuserades på var kommunikations-och samspelssituationer mellan elev och pedagog vid elevers beteende som på något sätt utmanar. Vad som i denna studie anses vara utmanade beteende går att finna under centrala begrepp. Detta gjorde att det var deltagande observation under lektionspass, lunch och raster under en skoldag i respektive klass. Eleverna följdes där man befann sig; ömsom nära, ömsom på avstånd. Samspelet mellan eleven och mig som forskare, skedde när barnen inbjöd till det, och önskades det om hjälp så tillgodosågs detta. Anteckningar skrevsför hand på papper under aktiviteter där jag själv inte var involverad, eller så snart som möjligt efteråt om aktiviteten gjorde att det inte gick att skriva. Totalt blev det efter observationernas slut två tillfällen á 5 timmar. Anteckningarna fördes sedan över på datorn, för lättare överblick. Vidare gjordes inga riktade val av barnen eller pedagogerna i förhand, utan studien utfördes som en deltagande observationen, vilket innebär att forskaren deltar och i dessa situationer upptäcker denne aktörernas tolkning av situationerna som observerats.
Validitet, Reliabilitet och generaliserbarhet
Studiens validitet, det vill säga den mäter det som det syftas på, menar Stukát (2011) är helt beroende av reliabiliteten; om reliabiliteten är hög är troligen även validiteten hög. I denna studie anses validiteten vara relativt hög. Intervjustudien syftar som ovan beskrivet till att förstå och tolka fem individers uttalanden angående bemötande, kommunikation och proaktivt lärande och intervjufrågorna är utformade att försöka innefatta just detta. I observationerna, som gjordes innan intervjuerna, kunde både samspel och kommunikation iakttas mellan barn och pedagoger på ett sådant sätt att det gav något att bygga vidare studien på. Visserligen finns möjliga felkällor inom kvalitativa intervjuer och det menar Stukát (2011) kan vara att människor inte alltid ger uppriktiga svar, medvetet eller omedvetet, samt att allt inte går att se eller anteckna i en observation, men i övrigt anser jag att intervju och observationsstudien som verktyg bör ge en relativt hög validitet.
Studiens reliabilitet i kvalitativa ansatser är enligt Trost (2005) ofta kopplat till genomskinlighet, det vill säga tydligheten för utgångspunkter i insamling, bearbetning och analys av materialet, vilket kan anses att studien är tydlig med. Om man ska titta kritiskt så är intervjustudier svårt på det sättet att informanterna kanske inte vill erkänna sina brister, vill vara
28
till lags och ge det svar de tror att jag vill höra. Dock är syftet att hitta strategier, belysa och studera uppfattningar och åsikter kring specifika fenomen snarare än en sanning som inte går att diskutera.
Då intervjustudien endast innefattar fem personer och samtliga är förespråkare för ett gott pedagogiskt förhållningssätt, eftersträvas inte hög generaliserbarhet utan snarare att få en bild av, och förståelse för, hur dessa pedagoger anser sig hantera barn som utmanar med kommunikationsmönster och strategier. Urvalet representerade flera professioner, men dock är det för liten undersökningsgrupp för att resultaten ska anses vara generell. Dock betraktas undersökningen som av värde för alla, då tolkningarna i analysen både är rimliga och trovärdiga.
Analys och bearbetning
Analysarbetet startade med flera genomläsningar av den samlade och nedskrivna information som skulle användas för att besvara forskningsfrågorna. De egna fördomarna gjordes ett försök att lägga åt sidan, då det är först då enligt Fejes och Thornberg (2015) man har chans att börja sitt sökande planlöst. Syftet med den första genomläsningen av texten var dock att få en primär förståelse av helheten innan de olika deltolkningarna tog vid, då jag vid det senare sorterade och delade upp frågor och svar på ett stort bord och försökte hitta likheter/skillnader. Det antogs en aktiv öppenhet där valet av ansats mötte texterna med lyhördhet och fantasi.
Hermeneutisk studie
Studien utgår från en hermeneutisk tolkning av materialet, vilket handlar om att tolka, förstå och förmedla upplevelser av olika fenomen utan att utreda en absolut sanning. Fejes och Thornberg (2015) menar att denna tolkning är lämplig att använda när syftet med studien är att få tillgång till informanternas egna upplevelser av fenomen. Det handlar om olika sätt kvalitativ data analyseras för att leda tolkningen vidare. Ödman (2007) liknar tolkningsprocessen som till en början är en stor, kaotisk hög med pusselbitar, som sedan ska sorteras och passa ihop i varandra till delar och helheter. Däremot finns det enligt Ödman (2007) ingen generell arbetsmodell när det gäller analys och tolkningsmodellen och det beror på den förförståelse och ingång som man har samt vilket angreppssätt man väljer att tolka sitt material inom. Förståelsen växer fram naturligt genom nya insikter och resulterar i att processen förs framåt mot nästa nivå av förståelse, den så kallade hermeneutiska spiralen.
29 Etnografiska influenser
Det empiriska materialet samlades in i form av en kvalitativ undersökning. Förutom den hermeneutiska tolkningen är studien etnografisk influerad där både observationer och intervjuer nyttjades. En etnografisk studie innebär bland annat att försöka förstå mening med mänskliga handlingar i olika sammanhang. Ett grundläggande antagande för denna typ av studier är att socialt handlande förklaras i relation till det sociala sammanhanget. Den etnografiskt inriktade forskaren förväntar sig att finna regelbundenheter och vanor, men också oregelbundenheter i de sociala aktiviteterna, samt olika sätt att interagera och att tolka situationer. Enligt Ahlberg (2015) sätts fokus i studien på processer i den pedagogiska verksamhet som eleverna är en del av. Det är sociala processer som studeras och som observatör deltar mer eller mindre aktivt i dessa.
Etiska aspekter
Enligt Johansson och Svedner (2004) innebär forskningsetik att visa respekt och hänsyn för de människor som deltar och för att på bästa sätt realisera detta har de fyra forskningsetiska principer som både Vetenskapsrådet (2011) och Stukát (2011) beskriver följts.
Informationskravet innebär att forskaren ska ge de berörda personerna information om syftet i
undersökningen och vilka villkor som gäller för deras deltagande. I två skilda brev, ett till föräldrar och ett till pedagoger, har de blivit upplysta om att deras deltagande är frivilligt, att de har rätt att avbryta medverkan när de vill samt beskrivit undersökningens syfte och tillvägagångssätt i stora drag8. Samtyckeskravet innebär att forskaren ska ha de deltagande
personernas samtycke. Är personerna under femton år och om undersökningen är av etiskt känslig karaktär, bör man ha samtycke från förälder/vårdnadshavare, vilket skedde i samtliga fall.9 Dock gjordes detta i form av en metod som man nu i efterhand kan ställa sig kritisk till, då samtycket skedde i form av passivt medtyckande. En bättre metod hade varit att alla fått lämna in ett skriftligt samtycke. Konfidentialitetskravet innebär att forskaren måste ta hänsyn till de medverkandes anonymitet. I denna studie undertecknades en förbindelse om tystnadsplikt, eftersom känsliga uppgifter om enskilda, identifierbara personer användes i arbetet. Nyttjandekravet innebär att uppgifter som samlats in endast får användas i forskningsändamål. Detta innebär att de deltagande i studien skriftligt har fått information om studiens metoder och syfte och vart de ska vända sig om de har frågor och funderingar. Då
8 Bilaga 1 och 2. 9 Bilaga 2
30
deltagarna i denna observationsstudie inte är myndiga har målsman informerats skriftligt och tillfrågats om barnen får medverka. Anonymitet har även försäkrats alla deltagare, då inga namn på barn, pedagoger eller skola kommer att användas. Vidare har samtliga deltagare i studien blivit upplysta om att all information som kommer fram i undersökningen endast ska användas i denna studie och sedan förstöras, och på detta sätt visas respekt för de deltagande.
31
Resultat
I resultatdelen beskrivs den fysiska miljön och hur den används. Därefter tolkas det empiriska materialet utifrån en integrerad analys, kopplat till sju olika rubriker;
Definition och tolkning av barn som utmanar Kommunikativa strategier och bemötande Samspel och förhållningssätt
Den inkluderande och proaktiva lärandemiljön Specialpedagogens roll
Verksamhetens struktur Makt och kontroll
De här rubrikerna uppkom dels utifrån studiens syfte och frågeställningar, och dels under klassificeringen och bearbetningen av empirin. I den integrerade analysen har empirin, d.v.s. citaten från observations- och intervjustudien beskrivits, tolkats, sammanfattats och analyserats under de sju olika rubrikerna. Vidare lyfts utvalda delar från transkriptionerna från intervjuanalyserna och anteckningarna från observationerna tillsammans med forskning, teori och tankegångar kring de olika beskriva fenomenen. Detta med utgång av studiens frågeställningar och de teoretiska utgångspunkterna ur ett maktperspektiv, samt den kommunikativa samspelsteorin.
Analysen tolkas som tidigare nämnts bland annat även utifrån det relationella perspektivet vilken enligt von Wright (2002) innebär att den specialpedagogiska verksamheten samspelar med övrig pedagogisk verksamhet i skolan, och att förändringar i organisation, grupp eller individnivå antas kunna påverka möjligheterna att uppfylla vissa mål. Elever har varierande förutsättningar för lärande och det viktiga i detta perspektiv är det som sker i samspelet mellan olika aktörer.
Beskrivning av den fysiska miljön
Varje klassrum består av ett stort rum med bänkar formade i grupper av fyra elever i varje grupp. När det gäller utrymmen för lek och andra aktiviteter, så finns det mellan dessa klassrum ett stort rum avsett för detta ändamål, samt ett mindre rum i anslutning till varje klassrum. Hur rummen är ordnade på varje avdelning kommer inte att lyftas i detalj, snarare det som utmärker klassrummen. Med lek avses till exempel affärslek, plats för byggen för klossar och lego, bord
32
för spel och pyssel samt en vrå att läsa böcker i. Det mesta materialet är tillgängligt för barnen men en del hyllor är så höga att lådor som är placerade där är svåra för barnen att nå utan hjälp. Alla saker har sina platser i bestämda rum, som backar med byggklossar och inredningen i kiosken. En del av klassrummet har fria ytor och används vid organiserad fri lek ofta till bygglekar och lego. Det finns även en del avsedd för skapande verksamhet, där kottar, träpinnar, frigolit, äggkartonger och annat material som barnen samlat ute och hemma, trängs på hyllor. I anslutning till skolans byggnad finns ett fritids som är fritt att använda under skoldagen, vilket utnyttjas väl.
Definition och tolkning av barn som utmanar
Informanterna blev tillfrågade hur de definierar barn som utmanar. Jag fick väldigt skilda svar, bland annat definitioner som trotsiga barn, bråkiga barn eller barn som provocerar, vilket kan tolkas som att ordet utmana är ett brett, svårt och varierat ord. Ett annat av svaren var bland annat:
Vad jobbigt det blev nu. Min definition är ju barn med särskilda behov (Ethel, 2015-11-28).
Ethel beskriver barn med särskilda behov, vilket som tidigare i studien beskrivits (SOU 1972:26), är ett begrepp från 1990-talet som under senare tid har ersatts med barn i behov av
särskilt stöd. Lutz (2013) menar att nu betonas istället mötet mellan individer och miljön som
svårigheter och funktionshinder skapas. Svårigheterna kan inte placeras hos barnet, utan kan istället vara ett uttryck för en svårighet som finns i den miljö som barnet befinner sig. I Ethels definition kan tolkningen även göras att frågan upplevs som svår, då beskrivningen av ett barn som utmanar anses vara jobbig och svår. Som en tredje aspekt kan det även tolkas som en kunskapsbrist där det finns en osäkerhet kring de här barnen. Tolkningaroch skillnader mellan
barn som utmanar och barn i behov av särskilt stöd kan därmed vara oviss, och begreppen har
en förmåga att flyta samman, men här menas att barn som utmanar kan även vara ett barn i behov av särskilt stöd, d.v.s. att de behöver mer hjälp, anpassningar eller ett åtgärdsprogram för att klara undervisningen (Skolverket, 2013). Det är dock inte så att alla barn som utmanar är barn i behov av särskilt stöd. Man kan utmana utan att vara i behov av anpassade åtgärder. Nedan beskriver Frida känslan av att inte räcka till;
Alltså, det krävs ju väldigt mycket energi av personalen till de här barnen. Det kan jag känna, ja, det är ju väldigt många barn som inte får utredningar om en diagnos trots att det är ett upprepat beteende som inte försvinner (Frida, 2015-11-28).
33
Underförstått kan anas att Frida menar att om en utredning görs och en diagnos finns, så minskar personalens energi till de här barnen, då en eventuell resurs sätts in. Strandberg (2009) betonar dock starkt att barnet är densamma med eller utan diagnos, samt att vikten av att ställa en diagnos bör diskuteras;
Vad betyder det för oss professionella om barnen har en diagnos eller inte? Vilken skillnad innebär det för oss, för vår inställning och våra handlingar om barnen fått en diagnos?” (Strandberg, 2009, s. 106)
Lutz (2009) har analyserat just fenomenet att kategorisera och bedöma barn i denna ålder, som ofta kan verka välmenande, men där man samtidigt ofta påstår att en diagnos krävs för att få extra stödinsatser. Vidare utgår hans studie från hur språket används för att uppnå legitimitet, samt hur olika professionsgrupper är med och påverkar denna process, som blir allt vanligare. Kadesjö (2010) argumenterar för att det är viktigt att skapa förståelse för barnets villkor så att kraven, bemötandet, hjälpen och den pedagogiska planeringen anpassas till hans eller hennes förutsättningar, då skolan måste skapa en fungerande inlärningssituation för alla barn. Detta kan kräva att man utreder barnets kognitiva förutsättningar och inlärningskapacitet, samt om de har andra svårigheter. I första hand ska det göras anpassningar av personalen, i andra hand en pedagogisk utredning av till exempel specialpedagogen. Kadesjö (2010) betonar att det kan vara en stor pedagogisk utmaning som kräver kunskap hos de vuxna och stöd till den enskilde läraren, som genom stöttning och förståelse av barnet kan motverka utvecklingen av till exempel ADHD, då en god självkänsla kan minska symptomen.
Kommunikativa strategier och bemötande
Samtliga respondenter anser sig ha specifika åtgärdande strategier i sitt bemötande med barn som utmanar, vilket kan vara att möta barnet på deras nivå, att använda sig av ett lågaffektivt bemötande, att göra ett visst beteende begripligt för barnet samt att tolka barnets känslor. Specialpedagogen beskriver mötet med ett utmanande barn så här:
Jag försöker alltid lyssna in barnet, alltså. Jag agerar alltid underifrån (Anna visar genom att böja sig ner och ta kontakt med mig genom att befinna sig framför mig, men i en lägre position). Jag har en öppen nyfikenhet kring barnet, aldrig dömande. Sedan försöker jag sätta ord på deras känslor. Jag har ingen färdig tanke om vad som hänt och varför, utan barn gör ju så gott de kan i varje situation, och då kan de inte vara bättre i just den situationen. Vi hjälper aldrig någon genom att komma uppifrån med förmanade ord! Om jag möter ett barn i affekt, ja, då möter jag med ett lågaffektivt bemötande. Man försöker helt enkelt genom ord, sätta ord på hur det är! (Anna, 2015-11-29)
