Examensarbete
Grundnivå
Vårdnadshavares perspektiv på tillitsfulla relationer
En kvalitativ studie av vårdnadshavares uppfattningar och
beskrivningar av tillitsfulla relationer mellan dem och förskolans
pedagoger.
Författare: Joanna Carlsson och Linn Björkebo Handledare: Maria Fredriksson
Examinator: Åsa Pettersson
Ämne/huvudområde: Pedagogiskt arbete Kurskod: GPG2DU
Högskolepoäng: 15
Examinationsdatum: 2021-01-22
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker Open Access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.
Open Access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten Open Access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (öppet tillgänglig på nätet, Open Access):
Ja ☒ Nej ☐
Abstract
Syftet med denna studie är att få kunskap om och förståelse för vårdnadshavares perspektiv på tillitsfulla relationer mellan förskola och hemmet, vilket lyfts fram i läroplanen som en betydelsefull del av förskolans utbildning (Skolverket, 2018, s. 8). För att nå vårt syfte har vi genomfört kvalitativa intervjuer med sex vårdnadshavare där intervjufrågorna utgår från våra frågeställningar, vilka är: Anser vårdnadshavare att de har tillitsfulla relationer med
förskolans pedagoger? Hur beskriver vårdnadshavare en tillitsfull relation mellan dem och förskolans pedagoger? Vilka delar beskriver vårdnadshavare är viktiga i pedagogernas handlanden och sätt att vara för att skapa och upprätthålla en tillitsfull relation? Resultatet kategoriseras utifrån gemensamma nämnare i intervjusvaren, för att sedan analyseras med utgångspunkt i Martin Bubers dialogfilosofi. Resultatet visar att tryggheten är det mest centrala i tillitsfulla relationer, följt av kommunikation, informationsutbyte och bemötande. I analysen framträder det att tillitsfulla relationer snarare består av Jag-Det-förhållanden än Jag-Du-relationer. Studien är ett kunskapsbidrag till både kommande och verksamma pedagoger i förskolans verksamhet.
Förord
Inledningsvis vill vi tacka varandra för att vi trots blod, svett och tårar alltid kunnat vända det till skratt och kämparglöd. Arbetet har för oss varit en process som metaforiskt sett kan ses i form av en bergsbestigning med sten i skorna och vindbyar i ögonen, där vi hjälpt varandra uppför bergssluttningar, tagit oss igenom leriga fält, sett soluppgångar, regnbågar och en och annan fata morgana. Vi har grävt gropar till varandra, hjälpt varandra upp men ändå slängt lite jord över den andre. Med detta menar vi att arbetet gett oss kunskap, nya erfarenheter och mycket skratt över både glädje och frustration.
Ett stort tack till alla vårdnadshavare som bidragit med beskrivningar och upplevelser för att göra detta arbete möjligt. Vi vill även tacka våra barn som fått stå ut med att mamma stundvis varit i bubblan som detta examensarbete inneburit. Joanna vill tacka sin mamma som alltid finns där och ställer upp i vått och torrt då arbetet inneburit en hel del regn, men där hon hittat solens strålar som gett värme. Linn vill tacka sin make som vid regnskurar fällt upp paraplyet och hittat regnbågen i horisonten, för att sedan beundra solnedgången tillsammans med oss. Avslutningsvis vill vi tacka vår handledare Maria Fredriksson som väglett oss på resans gång. Vi tackar för hjälpen att gräva gropar, se vägskäl som för oss inte existerat, men även hitta vägar för att ta oss vidare. Tack för ditt stöd till bergstoppen där vi äntligen fick njuta av solens vackra strålar på himmelen.
Joanna Carlsson & Linn Björkebo
The best view comes with the hardest climb. And the way we see it, if you want the rainbow, you gotta put up with the rain.
Innehållsförteckning
Inledning 1
Syfte & frågeställningar 2
Bakgrund 3
Förskola och vårdnadshavare - Nu och Då 3
Samverkan 4
Relationer 6
Tidigare forskning 7
Kommunikation mellan vårdnadshavare och pedagoger 7
Relationer mellan vårdnadshavare och pedagoger 8
Samverkan mellan vårdnadshavare och pedagoger 9
Teoretisk utgångspunkt 10
Buber, relation och dialog 11
Jag-Du och Jag-Det 12
Det mellanmänskliga 13 Metod 14 Kvalitativ intervju 14 Urval 14 Etiska övervägande 15 Genomförande 16
Bearbetning och analys av data 17
Validitet och reliabilitet 17
Resultat och analys 18
Resultat av vårdnadshavares uppfattningar av tillitsfulla relationer 18
Trygghet 18
Kommunikation och informationsutbyte 20
Ömsesidighet 21
Sammanfattning av resultat 21
Analys av resultat 22
Resultat av vårdnadshavares syn på pedagogers handlanden och sätt att vara 23
Barnen i fokus 23
Inkännande 24
Bemötande 25
Analys av resultat 26
Diskussion 28
Sammanfattning av resultat och analys 28
Resultatdiskussion 29
Metoddiskussion 31
Slutsatser 33
Förslag till framtida forskning 33
Referenslista 35
Bilaga 1 39
Inledning
I förskolans uppdrag beskrivs det att “Det är viktigt att alla som ingår i arbetslaget har förmåga att … skapa tillitsfulla relationer med hemmen, så att förskoletiden blir positiv för barnen” (Skolverket, 2018, s. 8). Här framgår förskolans pedagogersansvar att skapa tillitsfulla relationer med hemmet, men det vi ser som intressant är vårdnadshavares
uppfattningar av tillitsfulla relationer och hur de skapas samt vad som påverkar dem. Enligt Martin Bubers dialogfilosofi skapas relationer mellan människor när de genuint möter, ser och bekräftar varandra (Aspelin, 2010, s. 89). Ansvaret för den tillitsfulla relationen ligger på förskolans pedagoger enligt läroplanen (Skolverket, 2018, s. 17), men vi menar att i
relationsskapandet är vårdnadshavares perspektiv lika betydelsefullt då det krävs två parter för att en relation ska bli till. Vårdnadshavares perspektiv anser vi även som betydelsefullt att lyfta fram då Killén (2014, s.168) förklarar att pedagoger behöver ha relationer med barnens vårdnadshavare för att de ska kunna bedriva en så god utbildning som möjligt för barnen. Vi menar därmed att relationerna behöver vara av god kvalité för att barnen ska få bäst
förutsättningar och vi vill undersöka vad det kan innebära för vårdnadshavare.
Vi har också intresserat oss för området då vi både som förskollärarstudenter och i rollen som vårdnadshavare upplevt att tiden för att skapa relationer mellan förskolans pedagoger och vårdnadshavare ofta känts begränsad till kortare möten, vilka främst sker vid hämtning och lämning, föräldramöten eller utvecklingssamtal. Vi vill få kunskaper om vårdnadshavares uppfattningar om och upplevelser av tillitsfulla relationer med förskolans pedagoger och vilka aspekter de anser vara viktiga för att sådana ska kunna skapas då möjligheterna att skapa relationer oftast sker inom begränsade tidsramar. Ivarsson Jansson (2001, s. 122-123) förklarar att det är viktigt att vårdnadshavare och pedagoger får möjlighet att träffas och skapa relationer, men att synen på hur relationerna skapas kan variera och se olika ut för enskilda pedagoger.
Möten mellan pedagoger och vårdnadshavare är en avgörande faktor för att vårdnadshavare ska känna sig trygga med att lämna sina barn på förskolan, framhåller Riddarsporre (2016, s. 276). Hon fortsätter att förklara att även om möten mellan vårdnadshavare och pedagoger är viktiga så kan de innefatta att pedagogerna värderar vårdnadshavarna, vilket kan upplevas som att pedagogerna ifrågasätter deras föräldraskap. Vi ställer oss frågande till om en
tillitsfull relation kan byggas upp mellan pedagoger och vårdnadshavare utifrån ovan nämnda förutsättningar, där pedagogerna värderar vårdnadshavarna istället för att se dem som
enskilda personer med olika förutsättningar och behov. Men trots det Riddarsporre (2016, s. 276) skriver så visar en rapport av Skolverket (2013, s. 12) att vårdnadshavare generellt sett är nöjda med deras barns förskola då de bland annat känner att barnen är trygga och får sina behov tillgodosedda samt att vårdnadshavarna trivs bra med pedagogerna. Detta pekar på att vårdnadshavarna är nöjda med pedagogernas arbete med deras barn och att de känner sig trygga med att lämna dem på förskolan trots att de kan uppleva att pedagogerna bedömer dem och deras föräldraskap. Om vårdnadshavare känner sig nöjda med deras barns förskola fast pedagoger värderar och bedömer, undrar vi vad som är fundamentalt i skapandet och upprätthållandet av tillitsfulla relationer.
I vårt arbete har vi valt att använda begreppet vårdnadshavare istället för föräldrar. Att vara vårdnadshavare innebär att ha ett övergripande och juridiskt ansvar för barnet så att det får bästa möjliga förutsättningar till en trygg och omsorgsfull uppväxt vad gäller bland annat behov, utbildning och fostran (Föräldrabalk, SFS 1949:381,2 §, kap. 6). Vi kommer dock att alternera vårdnadshavare med begreppet hemmet eftersom det används i läroplanen. Vi använder oss även av begreppet förskolans pedagoger istället för arbetslag, personal och förskollärare med tanke på att vårdnadshavare kan komma i kontakt med och skapa relationer med pedagoger från olika arbetslag och med olika yrkeskategorier på förskolan.Personal har även valts bort då det inbegriper fler personer än de som arbetar med barnen. Detta sätt att benämna flera yrkeskategorier på förskolan som pedagoger har även Emmoth (2014, s. 4) använt sig av i sin avhandling.
Syfte & frågeställningar
Syftet med studien är att få kunskap om och förståelse för vårdnadshavares perspektiv på förskolans uppdrag att skapa tillitsfulla relationer med hemmet. De frågeställningar vi önskar besvara i vår studie är:
- Anser vårdnadshavare att de har tillitsfulla relationer med förskolans pedagoger? - Hur beskriver vårdnadshavare en tillitsfull relation mellan dem och förskolans
- Vilka delar beskriver vårdnadshavare är viktiga i pedagogernas handlanden och sätt att vara för att skapa och upprätthålla en tillitsfull relation?
Bakgrund
Vi inleder avsnittet med att beskriva hur relationer mellan förskolans pedagoger och vårdnadshavare förändrats över förskolans historia fram till idag. Sedan presenterar vi vad samverkan mellan förskolans pedagoger och vårdnadshavare innebär för att slutligen beröra relationer dem emellan.
Förskola och vårdnadshavare - Nu och Då
Den svenska förskolan härstammar från Friedrich Fröbels kindergartenrörelse som
etablerades i Blankenburg i Türinger, för att sedan spridas ut i övriga världen (Hammarström-Lewenhagen, 2016, s. 28). Kindergartenrörelsen instiftades 1840 och skulle vara ett
komplement till den fostran barnen fick i hemmet (Hammarström-Lewenhagen, 2016, s. 27). Bland annat beskrev Ellen Key (1912 refererad i Hammarström-Lewenhagen, 2016, s. 76) hur Kindergarten var av stor betydelse för barn med dåliga hemförhållanden där mammorna inte kunde tillgodose barnens behov och där barnen inte hade möjlighet att umgås med jämnåriga.
Historiskt sett hade förskolan en mer fostrande roll än vad den har idag, i dagens förskola uppfattas vårdnadshavare mer som samarbetspartners än som beroende av förskolan för att ge barnen en så god fostran som möjligt, förklarar Tallberg Broman (2017, s. 78). Även om relationen mellan förskola och hem idag mer kännetecknas av samarbete än av fostran menar Tallberg Broman (2017, s. 78) att det fortfarande går att urskilja nyanser av förskolans äldre syn på vårdnadshavare vilket kan uppfattas genom exempelvis moralisering av
vårdnadshavarna, att alla ska ha samma värderingar och tänka och handla på samma sätt. I dagens läroplan (Skolverket, 2018) står ingenting om fostran, vilket det gjorde i den tidigare läroplanen som reviderades 2016 där det bland annat framgick att “Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande” (Skolverket, 2016, s. 5). Rantala (2020) framhåller dock att fostransuppdraget fortfarande kvarstår i läroplanen men att det nu framträder genom de normer och värden som finns framskrivna. Detta skulle kunna förklara varför det fortfarande går att urskilja en moraliserande inställning
från pedagoger till vårdnadshavare. De normer och värden som står framskrivna i läroplanen visar på en förväntan från pedagogerna i hur människor bör tänka och handla, vilket alla vårdnadshavare möjligtvis inte lever upp till.
Under 1900-talet blev barnets roll som deltagare i ett demokratiskt samhälle allt mer framträdande, och förskolans och vårdnadshavarnas samarbete för en bättre utbildning och uppväxt för barnen utvecklades i och med förskolans utbyggnad på 1970-talet (Balldin, 2013, s. 185). När ansvaret för förskolan övergick från socialdepartementets regi till
utbildningsdepartementet 1996 skedde en förändring i förskolans arbete, framförallt när förskolan fick en läroplan 1998 (Edfelt, 2019, s. 13). Förskolan blev att fokusera allt mer på bland annat lärande, likvärdighet och en gemensam syn inom förskolorna även om omsorg och fostransuppdraget fortfarande kvarstod. Balldin (2013, s. 185) skriver att klimatet i förskolan idag upplevs som striktare av vårdnadshavare än vad det gjorde under 1980-talet. Detta tros bero på förskolans förändring till de allt mer politiskt och målstyrda hållet under senare år där det exempelvis blivit mycket viktigare att passa tider och följa mål än vad det var tidigare då förskolan var mer följsam utifrån familjens behov.
Samverkan
I dagens läroplan för förskolan står det att det ska finnas ett samarbete med hemmet och att hemmet ska ha en möjlighet till inflytande, där samarbete ska främja barnens utveckling utefter barnets förutsättningar (Skolverket, 2018, s. 7-8). Förskolan ska komplettera hemmet och stödja barnen i sin utveckling, för att det ska ske är det en förutsättning att det finns ett samarbete med hemmet menar Jonsdottir & Nyberg (2013, s. 59) och Killén (2014, s. 17). Tallberg Broman (2017, s. 82) menar att inkludering av vårdnadshavare och barn i
utbildningen är en förutsättning för att förskolan ska bedrivas och anpassas efter varje enskilt barns behov. Vårdnadshavares delaktighet och möjlighet att påverka är också en rättighet i ett demokratiskt samhälle. I skollagen (SFS 2010:800 , 12 §, kap. 4) framgår det att
“Vårdnadshavare för barn i förskolan … ska erbjudas möjlighet till inflytande över utbildningen”. Riddarsporre (2016, s. 276) skriver att respektfull kommunikation och förmågan till ödmjukhet är två faktorer hos personalen som påverkar samspelet mellan förskola och hem, där samspelet i sin tur påverkar tryggheten. Trygghet och tillitsfulla relationer är viktiga faktorer för ett samarbete (Jonsdottir & Nyberg, 2013, s. 63; Tallberg Broman, 2017, s. 86). Många gånger upplever både pedagoger och vårdnadshavare en
svårighet när det kommer till vårdnadshavares delaktighet i utbildningen (Tallberg Broman & Holmberg, 2007, refererad i Tallberg Broman 2017, s. 85). Vårdnadshavares engagemang tycks tyda på deras personliga förhållanden när det kommer till exempelvis utbildning och ekonomi. Men möjligheten att påverka ställer också många gånger krav på vårdnadshavarna när det kommer till bland annat språklig- och kommunikativ kompetens.
Samverkan mellan hem och förskola sker vanligtvis vid utvecklingssamtal, föräldramöten och vid lämning och hämtning (Tallberg Broman, 2013, s. 33 & Tallberg Broman, 2017, s. 87). Riddarsporre (2016, s. 276-277) menar att det kan ses som problematiskt eftersom pedagogers och vårdnadshavares grunder för samverkan sker på olika sätt, då vårdnadshavare har möjlighet till inflytande i förskolans verksamhet medan pedagogerna arbetar för
samverkan med hemmet för en positiv förskoletid för barnet. Pedagogers tankar om och värderingar av vårdnadshavare påverkar kvaliteten på samverkan. Vidare förklarar Riddarsporre (2016, s. 276-277) att det handlar om ifall pedagoger har tankar om
vårdnadshavare och jämför dem med varandra. Dessa tankar om vårdnadshavare och deras förmågor har sedan inverkan på hur pedagoger talar om vårdnadshavare samt hur de väljer att informera dem. För att vårdnadshavare ska känna trygghet att lämna sitt barn på förskolan har mötet mellan vårdnadshavare och förskolans pedagoger stor betydelse (Riddarsporre, 2016, s. 276). Pedagoger bör därmed sträva efter att möta vårdnadshavare både lyhört och
respektfullt. Trots detta kan vårdnadshavare mötas av en värderande inställning från förskolans pedagoger.
Pedagoger på förskolan har oftasynpunkter på vårdnadshavares val av handlanden och deras ansvar gentemot förskolan, vilket de som arbetar i förskolan talar om i verksamheten
(Tallberg Broman, 2017, s. 93). Balldin (2013, s. 178) och Tallberg Broman (2017, s. 88) menar båda att diskussioner om tider angående lämning och hämtning är inte nya inom förskolan och orsakar mycket stress hos vårdnadshavare. Stressen kan i sin tur orsaka konflikter i relationen mellan dem och förskolan (Balldin, 2013, s. 178), men Tallberg Broman (2017, s. 88) menar att kontakten som uppstår vid konflikter ändå är värdefull. Jonsdottir & Nyberg (2013, s. 69) menar i sin tur att kontakten vid hämtning och lämning inte är tillräcklig utan är en ytlig kommunikation som ofta handlar om barnens tid på förskolan eller råd kring kläder. Denna ytliga kommunikation behöver kompletteras med personlig information för en vidare god samverkan. Killén (2014, s. 167) skriver att vårdnadshavare värdesätter att få berätta om sitt barn, vilket också ger förskolan en bättre bild av det
individuella barnets behov och vårdnadshavarnas förväntningar. Förskolan har i sin tur ett ansvar att delge vårdnadshavare information kring barnet i förskolekontext, den dagliga kommunikationen mellan förskola och hem är därmed viktig för alla involverade. Edfelt (2019, s. 205) lyfter fram att det har betydelse för barnen att de ser att vårdnadshavare och pedagoger har goda relationer och kommunicerar med varandra.
Relationer
När ett barn börjar i förskolan är det vanligast att en ur arbetslaget får ett större ansvar för inskolningen, då ska en relation skapas både med barnet och vårdnadshavaren (Tallberg Broman, 2017, s. 88). Om det finns en trygg anknytning till andra vuxna än vårdnadshavaren hjälper det barnet i sin utveckling, vilket forskningsresultat påvisar, och detta gör att
förskolan är viktig (Killén, 2014, s. 127). Pedagogers arbete med att skapa relationer med barn i yngre åldrar och deras vårdnadshavare menar Frelin (refererad till i Tallberg Broman, 2017, s. 67) kräver relationell kompetens, och för denna kompetens krävs förmågor såsom att vara närvarande, inkännande och lyhörd. Dessa förmågor ska ses som en del av professionen.
Edfelt (2019, s. 221) förklarar att personliga egenskaper som att vara snäll och lyhörd kan ha stor betydelse för om vi tycker om en person eller inte, men om en person inte uppfattas besitta dessa egenskaper kan de istället vägas upp av att de framstår som kunniga och professionella i sin yrkesroll. Gemensamt ska vårdnadshavare och pedagoger skapa de bästa förutsättningarna för barnen, detta kräver en tillförlitlig och respektfull relation dem emellan förklarar Jonsdottir & Nyberg (2013, s. 63). Vidare menar författarna att relationer bygger på kommunikation som innefattar lyssnande och berättande från båda parter. För att skapa och upprätthålla goda relationer med vårdnadshavare uppger pedagoger att det är viktigt att de bland annat har kunskap om barnets familj, visar en positiv syn av barnet, är inkännande och ödmjuka för vårdnadshavares perspektiv och sätt att se på saker samt uppmuntrande när de kommer till deras gemensamma samarbete med barnets bästa i fokus (Edfelt, 2019, s. 221-222). Något som är av stor betydelse för arbetet med barnen är kvaliteten på relationen mellan vårdnadshavare och pedagoger (Killén, 2014, s. 168).
I bakgrunden har vi skrivit fram hur synen på relationen mellan förskola och hemmen har förändrats över tid och vi har redogjort för vad samverkan med hemmen kan innebära i
enlighet med förskolans uppdrag. Bakgrunden lyfter även betydelsen av relationer mellan pedagoger och vårdnadshavare.
Tidigare forskning
I tidigare forskning presenterar vi vad som framkommit i forskning som berör relationer mellan förskolans pedagoger och vårdnadshavare. Vi kommer att utgå ifrån kategorierna kommunikation mellan vårdnadshavare och pedagoger, relationer mellan vårdnadshavare och pedagoger och samverkan mellan vårdnadshavare och pedagoger för att synliggöra vad forskning berört inom dessa områden. Kategorierna är framtagna utifrån mönster vi sett i forskningsresultaten.
I sökning1 av tidigare forskning har vi använt oss av databaserna Libris, ERIC och Google scholar. För de vetenskapliga artiklarna har vi använt oss av peer reviewed och för både artiklar och avhandlingar har vi haft avsikt att få fram så ny forskning som möjligt. Den tidigare forskning vi kommer presentera består av nyare och äldre forskning från såväl Sverige som andra länder, vilka vi anser vara relevanta för vår studie.
Kommunikation mellan vårdnadshavare och pedagoger
Flertalet studier påvisar resultat som behandlar kommunikationen som en viktig faktor i skapandet av en relation (Sandberg & Ottosson, 2010; Vuorinen, Sandberg, Sheridan & Williams, 2013; Ivarsson Jansson, 2001). Sandberg & Ottosson (2010, s. 746) beskriver kommunikationen som en förutsättning för ett samarbete pedagoger och vårdnadshavare emellan. I deras resultat menar pedagogerna att det är av stor betydelse att vårdnadshavare har tid att prata när de hämtar och lämnar barn på förskolan, samt att det är av betydelse att pedagoger och vårdnadshavare känner en lättsamhet i att ta kontakt med den andre (Sandberg & Ottosson, 2010, s. 748). Resultatet i deras studie visar även att både pedagoger och
vårdnadshavare vill ha en tydlig kommunikation i relationsskapandet. Vuorinen et al (2013, s. 153) fastställer i sin studie att kommunikationen är fundamental enligt pedagogerna.
1 sökord: relation*, förskol*, föräldrar*, vårdnadshavare*, hem*, home*, parent*, preschool*, relationship* och teacher* har använts i olika kombinationer tillsammans med asterisk (*) för en bredare sökning.
Betydelsen av att känna lättsamhet till att ta kontakt som Sandberg & Ottosson (2010, s. 748) beskriver, återfinns även i Ivarsson Janssons (2001, s. 124) studie där vårdnadshavare
uttrycker ett visst missnöje kring kommunikationen om information. Ivarsson Janssons resultat visar på att en del vårdnadshavare inte kände sig tillfreds med hur information framkom och att det var vårdnadshavarna själva som fick ta initiativ till kommunikation, dock fick de alltid svar på sina frågor.
Relationer mellan vårdnadshavare och pedagoger
Relationer mellan vårdnadshavare och pedagoger kräver ömsesidighet för att skapa bästa möjliga förutsättningar för barnen, vilket framkommer i Mahmoods (2013, s. 80) studie. I dessa relationer behöver vårdnadshavarna och pedagogerna mötas och få en förståelse för varandras olika perspektiv menar Mahmood. Detta kan ställas mot Sandberg & Ottossons (2010, s. 749) resultat som påvisar att yrkesverksamma på förskolan ibland kan uppleva att vårdnadshavare kommer med krav på dem som de inte känner ingår i deras uppdrag.
Resultatet i Shpancers (2006, s. 9-10) studie pekar på att vårdnadshavare generellt sett upplever relationerna med deras barns pedagoger som positiva. Shpancer menar dock att vårdnadshavarna ser på pedagogerna utifrån deras profession och inte som delar av sina sociala stödnätverk som de vänder sig till när de är i behov av stöttning. Detta kan ses i kontrast till det som framkommer i både Sandberg & Ottosson (2010, s. 747) och Ivarsson Janssons (2001, s. 96-97) studier där resultaten visar att vårdnadshavare anser att det är viktigt att de kan finna stöd hos pedagogerna om de är i behov av det. Sandberg & Ottosson (2010, s. 747) menar fortsatt att det inte alltid finns möjlighet för pedagogerna att ge
vårdnadshavarna detta medan Ivarsson Jansson (2001, s. 96-97) framhåller att stödet kan skilja sig åt beroende på hur relationen ser ut och om vårdnadshavarna upplever tillit till pedagogerna eller inte.
Resultatet i Sandberg & Ottossons (2010, s. 750) studie visar att för vårdnadshavare är det viktigt att pedagoger är skickliga på att bemöta deras barn och dem på ett positivt sätt samt att de är kunniga inom sitt yrkesområde. Detta kan ses i relation till Chung, Marvin & Churchills (2005, s. 136) resultat som visar att det ofta finns ett samband mellan pedagogers förmåga att skapa goda relationer med vårdnadshavare och deras förmåga att kunna utveckla goda
med vårdnadshavarna kan få positiv feedback och stöd av vårdnadshavarna i att utforma undervisningen utifrån barnens behov, vilket kan leda till att de som arbetar med barnen känner sig tryggare i sin yrkesroll (Chung, Marvin & Churchill, 2005, s. 139).
Vuorinen et al (2013, s. 153) skriver att relationer mellan pedagoger och vårdnadshavare sker via sociala handlingar där pedagoger behöver ha förmågan att kunna anpassa samspelet utifrån enskilda vårdnadshavare. Detta är en förutsättning för att relationer ska kunna bli tillitsfulla. Även Sandberg & Ottosson (2010, s. 750) menar att det är viktigt för förskolans pedagoger att kunna bemöta människor på olika sätt.
I Mahmoods (2013, s. 69-70) resultat framkommer det en svårighet i relationsskapandet mellan pedagoger och vårdnadshavare, vilket är att de oftast sker vid korta möten som exempelvis hämtning och lämning. Sandberg & Ottosson (2010, s. 748) har också kommit fram till detta och beskriver att en svårighet kan vara just brist på tid. Ivarsson Jansson (2001, s. 124) påvisar i sin studie att majoriteten av vårdnadshavarna i studien känner att de har en bra kontakt med pedagogerna. Dock beskriver vissa vårdnadshavare i sina upplevelser att de uppfattar det som att pedagogerna har störst kunskap. Vårdnadshavarna beskriver att de känner att pedagogerna är de som har mest kunskap om vad som ska verkställas på förskolan och hur det ska utföras. Som grund för detta resonemang menar vårdnadshavarnaatt det är pedagogerna som besitter kunskapen kring barn och barns behov som i sin tur gör att vårdnadshavarna ser det som pedagogernas legitimitet över verksamheten.
Samverkan mellan vårdnadshavare och pedagoger
Samverkan mellan vårdnadshavare och pedagoger kan ses som den största utmaningen i arbetet skriver Mahmood (2013, s. 57) i sin studie om nyexaminerade förskollärare i Nya Zeeland, där de medverkande pedagogerna i studien ansåg att de hade väldigt lite
grundläggande kunskaper i ämnet. I kontrast till detta skriver Ivarsson Jansson (2001, s. 126) att de som går förskollärarutbildning i Sverige får kunskap kring hur samverkan med
vårdnadshavare bör skapas. Som tidigare nämnt menar Sandberg & Ottosson (2010, s. 746) att förmågan till kommunikation är en förutsättning för ett samarbete mellan pedagoger och vårdnadshavare, och deras resultat visar att det är flera faktorer som påverkar bemötandet (Sandberg & Ottosson, 2010, s. 748). Faktorer som påverkar bemötandet är personliga individuella förmågor vilka bland annat innefattar pedagogers attityder, motivation av
samarbetet samt deras kunskap och öppenhet. Resultatet visar även att pedagoger har ett behov av att ta del av kunskap från vårdnadshavare och att utbytet av kunskap är en viktig del av samverkan (Sandberg & Ottosson, 2010, s. 747).
I Ivarsson Janssons (2001, s. 112) avhandling framkommer det att vårdnadshavare uttrycker att de känner sig nöjda med deras barns förskola när de anser att de har en god relation till pedagogerna och får den information de behöver. Men i de fall där vårdnadshavare upplever att de inte får den information de önskar av pedagogerna framkommer det att relationen påverkas negativt vilket i sin tur leder till sämre samverkan mellan förskola och hem (Ivarsson Jansson, 2001, s. 113).
Sammanfattningsvis visar den tidigare forskningen att kommunikationen mellan vårdnadshavare och pedagog är grundläggande, både när det handlar om dialoger med informationsutbyte och bemötandet av varandra. Kommunikationen visar sig även vara av stor vikt både för samverkan och i skapandet och upprätthållandet av relationer. Relationer kräver ömsesidighet och den tidigare forskningen visar att vårdnadshavarna generellt sett är nöjda med sina relationer med pedagogerna. Utifrån den tidigare forskningen anser vi att det finns en kunskapslucka kring vad tillitsfulla relationer innebär. Vi önskar att vår studie kan bidra med en ökad förståelse för och kunskap om tillitsfulla relationer, eftersom den tidigare forskningen inte berör specifikt det tillitsfulla utan mer handlar om samverkan.
Teoretisk utgångspunkt
I vår studie tar vi teoretisk utgångspunkt i Martin Bubers dialogfilosofi. För att presentera innehållet i filosofin tolkar vi Buber (1990,1997), Aspelin (2010, 2011, 2015) och Aspelin & Perssons (2011) framskrivningar av dess begreppsliga innebörder. Vi ger en introduktion till Martin Bubers relations- och dialogbegrepp som är användbara i vårt examensarbete och presenterar begreppen Jag-Du och Jag-Det och Det mellanmänskliga. Med hjälp av teorin önskar vi i våra kommande analyser få ökad kunskap om och förståelse för tillitsfulla relationer mellan förskolans pedagoger och vårdnadshavare, utifrån Bubers begrepp.
Buber, relation och dialog
Martin Buber (1878-1965) var filosof, författare, utbildare och professor, som var
yrkesverksam i Tyskland och Israel/Palestina. Det Buber främst fokuserade på i sitt arbete berörde människan, dennes omvärld och vad det innebär att vara en människa (Aspelin, 2010, s. 88).
Buber menar att relationer är någonting som vi människor inte kan styra över om de uppstår eller inte (Aspelin, 2010, s. 88). Relationer sker utom vår kontroll vilket innebär att vi enbart kan skapa förutsättningar för dem, men inte planera eller bestämma att de ska uppstå då det inte finns några mallar för hur en relation ser ut eller blir till. Buber menar (Aspelin, 2010, s. 120) att äkta relationer blir till i det som uppstår mellan Jag-Du, mellan mig och någon eller något annat, vilket kan ske via verbala eller icke verbala uttryck. Det är inte ordens eller uttryckens betydelse som är av värde utan vad dess innebörd bidrar till hos dem som ingår i mötet. Dialog är ett centralt begrepp som enligt Bubers tolkning inte handlar om dialog i form av samtal mellan två individer utan om hur vi människor blir till i mötet (Aspelin, 2010, s. 119-120). Aspelin (2010, s. 121) beskriver den äkta dialogen på följande sätt:
Oavsett vilken social kontext jag är delaktig i- om jag står ansikte mot ansikte med en annan människa eller om jag relaterar mig till en annan människa imaginärt- är äkta dialog ett själarnas möte.
Aspelin menar därmed att den äkta dialogen kan ske vare sig man är tillsammans eller
åtskilda, då det inte är orden som är av betydelse utan vad människor förmedlar till varandra.
Dialog kan även förstås som äkta samtal utifrån Bubers filosofi. Aspelin (2010, s. 115) förklarar att enligt Buber består äkta samtal av tre element: att personer tilltalar varandra i fullständig sanning, oförbehållsamhet och fritt från sken. Att tilltala varandra i fullständig sanning innebär att de som ingår i samtalet bemöter den andra människan för den person den är med respekt och acceptans för dennes ståndpunkt och allt den ger uttryck för såväl verbalt som icke verbalt. På så sätt kan tillit uppstå mellan de som deltar. Oförbehållsamhet handlar om att ge av sig själv på ett ärligt sätt i ett samtal. Att delge sina innersta tankar och vara ärlig med det man ger uttryck för. Det innebär att vara sann med det man står för så att samtalet blir äkta. Fritt från sken betyder att de som ingår fokuserar på samtalets innehåll och inte på hur det som uttrycks kan uppfattas av motparten. Det vill säga att inte förställa sig eller
anstränga sig genom att se på sitt agerande utifrån så att det blir rätt utan ge sig hän åt samtalet och det som kommer inifrån.
Jag-Du och Jag-Det
Enligt Bubers dialogfilosofi kan en människa möta den värld hen existerar i på två olika sätt, antingen som ett Du eller som ett Det skriver Aspelin (2010, s. 89). Detta innebär att en människa aldrig kan stå separat från världen runt omkring utan alltid blir till i förhållande till någon eller någonting som ett Du eller som ett Det. En relation blir till när vi genuint möter en annan människa för det den är, som ett subjekt, vilket innebär att en Jag-Du relation kan uppstå. När vi möter någon som ett Det så sker ingen ömsesidighet utan vi ser då på den andre som ett objekt utifrån den position vi själva befinner oss i vilket leder till ett Det-förhållande (Aspelin, 2010, s. 89). Jaget kan ses på två olika sätt då det Jag som ingår i Jag-Du inte är detsamma som ingår i Jag-Det (Aspelin, 2015, s. 68). Vi uppfattar därmed vårt Jag utifrån en Jag-Du-relation eller ett Jag-Det-förhållande (Aspelin, 2015, s. 68).
En Jag-Du-relation går inte att definiera då den är ogreppbar och föränderlig.Det innebäratt det inte finns några förutbestämda ramar för hur möten i Jag-Du relationer ska gå till
förklarar Aspelin (2015, s. 70). Då vi förhåller oss till något som ett Jag-Det vet vi vad vi har att förvänta oss fortsätter Aspelin. Även om Jag-Du-relationer är genuina, utforskande och inkännande behövs Jag- Det-förhållanden för att vi människor ska känna oss trygga och veta hur vi ska förhålla oss till vår omvärld. Sådana förhållanden bidrar bland annat till
erfarenheter om hur vi kan agera i olika sociala sammanhang (Aspelin, 2015, s. 71). Både Jag-Du och Jag-Det är därmed viktiga för vår existens. När vi upplever någon eller något som ett Det ser vi på dem utifrån våra egna uppfattningar och tolkningar. Vi har skapat en bild av dem inom våra egna Jag där vi gjort dem till ett objekt utifrån våra egna föreställningar (Aspelin, 2015, s. 68). När vi däremot möter någon och ser på denne som ett subjekt, ett Du, som en egen person där vi kan ingå i ett utforskande samspel utifrån våra respektive
utgångspunkter så kan äkta relation skapas (Aspelin, 2015, s. 69).Genom Jag-Du-relationer skapas uppfattningar och erfarenheter utifrån den andra vilket innebär att denne går från ett Du till ett Det. Men när vi sedan möter någon som ett Det utifrån tidigare erfarenheter kan Duet framträda och människan åter göras till ett subjekt skriver Aspelin (2015, s. 70-71).
Aspelin (2010, s. 97) beskriver utifrån Bubers filosofi begreppet relationskompetens som något som tillhör Jag-Det-förhållanden. Detta då relationskompetens kan ses som något som man lärt sig, agerar utifrån och använder sig av för att upprätthålla relationer med någon annan. Men i och med att vi då är medvetna om våra handlingar så är vi inte i relationen och erfar den andre som ett Du utan som ett Det som vi har olika kunskaper om hur vi ska förhålla oss till. Utifrån detta förklarar Aspelin vidare att relationskompetens egentligen inte har med äkta relationer att göra. För att nå Jag-Du relationer framhåller Aspelin (2010, s. 98) att vi behöver gå bort från ramarna av hur vi ska göra och fokusera på det som framkommer i själva mötet med någon annan, det som uppstår mellan Jaget och Duet, i det
mellanmänskliga.
Det mellanmänskliga
Buber menar att ett Jag-Du-möte kan leda till den mellanmänskliga sfären, vilket innebär att människorna som möts är i full ömsesidighet (Buber, 1990, s. 28-29). Vidare förklarar Buber (1997, s. 30-31) att i samtal med andra människor skapas relationer dem emellan, men en förutsättning är att vi bekräftar varandras olikheter. I de mellanmänskliga relationerna ser båda parterna varandra som subjekt förklarar Aspelin & Persson (2011, s. 42). För att människan ska möta sitt Du krävs det att denne ständigt lyssnar, bekräftar och svarar i mötet med den andre. Aspelin (2010, s. 110-111) beskriver att de mellanmänskliga relationerna sker i ett rum mellan människorna, där de båda är engagerade genom att vara närvarande i mötet. Vidare förklarar Aspelin att för att bli en del av det mellanmänskliga förutsätter det att människan är medveten och accepterande av det den andre är. Människans väsen finns i den mellanmänskliga sfären, detta är den sanna verkligheten (Aspelin, 2010, s. 92). I denna sanna verklighet tar relationer människorna emellan form.
För att en människa ska bli till som människa krävs mellanmänskliga möten genom en Jag-Du relation menar Buber 1997 (s. 34-35). Genom det mellanmänskliga möts vi som personer, når varandras innersta väsen och bekräftar varandra för den vi är (Aspelin, 2015, s. 69). I mellanmänskliga möten når de som ingår en gemensam sam-varo skriver Aspelin & Persson (2011, s. 13), då de engagerar sig och uppslukas av det som uppstår dem emellan. Om de istället fokuserar på det de gör och handlar på ett medvetet sätt i samspelet handlar det inte om sam-varo utan om sam-verkan, vilket sker utanför relationen förklarar Aspelin & Persson
vidare. När människor handlar medvetet utifrån inlärda samhälleliga och kollektiva mönster så uppstår det som Aspelin & Persson (2011, s. 42) benämner som sociala relationer.
I den teoretiska utgångspunkten beskriver vi Martin Bubers dialogfilosofi och några av hans centrala begrepp. En redogörelse på synen av relation, betydelsen av dialog och den
mellanmänskliga sfären. Vi förklarar även hur relationer kan ses som ett Jag-Det-förhållande eller en Jag-Du-relation.
Metod
I metoddelen presenterar vi hur vi gått tillväga i vårt arbete och insamlandet av data till examensarbetet. Vi skriver fram kvalitativ intervju, urval av deltagare, vilka etiska
överväganden vi gjort, hur genomförandet av intervjuerna gått till och hur vi bearbetat den data vi samlat in.
Kvalitativ intervju
Vi valde att genomföra en kvalitativ studie med intervjuer med vårdnadshavare. En sådan studie innefattar oftast få deltagare och ger möjlighet till en djupgående och detaljerad beskrivning (Denscombe, 2018, s. 23). Den kvalitativa studien söker beskrivningar och en förståelse till det som framkommer, vilket sedan ska tolkas (Kvale & Brinkman, 2014, s. 46-48). Det innebär att när intervjuer genomförs i en kvalitativ studie behöver den som intervjuar förkunskaper kring ämnet och vara uppmärksam på olika tecken av kroppsspråket. Ett fokus ligger på orden i de beskrivningar som ges och som framkommer genom öppna frågor, där intervjuaren leder samtalet inom ett visst ämne men inte styr mot någon specifik uppfattning. Ett annat fokus i den kvalitativa intervjun är att uppfatta de olika variationerna i
intervjupersonernas beskrivningar och att se strukturer och skillnader i svaren (Malmqvist, 2007, s. 123).
Urval
I vårt urval av deltagare valde vi vårdnadshavare med barn som gått på förskola i minst 2 år,
för att vårdnadshavarna skulle ha erfarenhet av relationer med förskolan. Vårdnadshavarna som tillfrågades är bosatta i fyra olika kommuner och alla har barn på olika förskolor. Vi
valde att tillfråga åtta vårdnadshavare om deltagande, eftersom vi ansåg det vara ett lagom antal för vår studie och vi kunde fokusera på intervjuernas resultat och genomföra
djupgående analyser av det dessa. Kvale & Brinkmann (2014, s. 156-157) beskriver att vid få intervjupersoner kan mer fokus läggas på att analysera resultatet. Av de åtta tillfrågade valde sex att delta.
På grund av begränsad tid för vår studie och Covid-19 pandeminvalde vi deltagare ur ett bekvämlighetsurval. Pandemins påverkan på samhället medförde svårigheter i att exempelvis besöka förskolor eller på annat sätt ta personlig kontakt med vårdnadshavare. Bekvämlighets- urvalet innebar att deltagarna var lättillgängliga (Denscombe, 2018, s. 71). Vid användning av denna typ av urval är det en svårighet att generalisera det slutliga resultatet men det kan ge en ökad kunskap för det valda ämnet, genom att bland annat resonera och argumentera kring resultatet kan en förståelse framkomma om att generaliseringen är sannolik och är givande att reflektera över (Thomsson, 2010, s. 33). Även om generaliseringar är svåra att göra så kan ändå den som läser själv avgöra om det som framkommer i studien går att generalisera till andra situationer (Kvale & Brinkman, 2014, s. 312), vilket vi tänker är förskolans pedagoger i deras arbete med att skapa tillitsfulla relationer med vårdnadshavare. Resultatet ger även en grund till fortsatt forskning och kan medföra att man kan se samband med redan existerande forskning (Bryman, 2018, s. 244). Genom bekvämlighetsurvalet valdes personer ur våra egna sociala nätverk, där vi utgick från att personerna i fråga har förmågan att ge oss ärliga svar. De personerna vi valde kände vi kunde ge oss både positiva och negativa upplevelser och inte enbart de svar som deltagarna förväntade sig att vi ville ha, vilket Kihlström (2016, s. 52) skriver är vanligt förekommande hos deltagare i intervjuer.
Etiska övervägande
I vår studie beaktade vi de forskningsetiska principerna som Vetenskapsrådet utformat för forskning inom humaniora och samhällsvetenskap (Vetenskapsrådet, 2002, s. 5-6). Vi tog hänsyn till de fyra huvudkraven: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet handlar om att informera deltagarna om syftet med vår studie
(Vetenskapsrådet, 2002, s. 7). Samtyckeskravet innebär att det är frivilligt att delta och att deltagandet när som helst kan avbrytas utan närmare motivering (Vetenskapsrådet, 2002, s.
9). Informationskravet och samtyckeskravet följde vi genom att deltagarna fick ta del av ett informations- och samtyckesformulär2 (Vetenskapsrådet, 2017, s. 27) där de fick information om studien och möjlighet att ge sitt samtycke till att delta. I formuläret fick de även ta del av konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Konfidentialitetskravet syftar till att det
insamlade materialet förvaras på ett sätt att inga obehöriga får tillgång till det
(Vetenskapsrådet, 2002, s. 12). Detta tog vi hänsyn till genom att förvara allt material lösenordsskyddat. Nyttjandekravet handlar om att det insamlade materialet endast får användas till den studien som deltagarna blivit informerade om (Vetenskapsrådet, 2002, s. 14). Det insamlade materialet användes därmed endast till detta examensarbete.
Genomförande
Intervjufrågorna3 formades utifrån syfte och frågeställningar samt att de flesta frågor var öppna frågor och att de slutna frågorna följdes av en öppen fråga för att utvidga svaret. Öppna frågor har inget givet svar utan ger intervjupersonen en möjlighet att svara utifrån sina egna erfarenheter (Kihlström, 2016, s. 50-51). Öppna frågor är ofta korta frågor som i sin tur ger långa svar, men personen som intervjuas bestämmer hur långt svaret ska vara
(Denscombe, 2018, s. 257). Dessa frågor kan ge svar som intervjuaren inte kan förutse och att frågorna inte leder personen som intervjuas i en viss riktning (Bryman, 2018, s. 315). En risk med intervjuer är att de frågor som ställs påverkar det svar som ges förklarar Kvale &
Brinkman (2014, s. 213-214). Detta hade vi med oss in i intervjuerna men vi var medvetna om att hur vi formulerade oss ändå kunde ha påverkan på det svar vi fick. Vi valde
halvstrukturerade intervjuer för denna studie. En halvstrukturerad intervju har som mål att komma åt deltagarnas beskrivningar av sina erfarenheter vilka sedan ska tolkas (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 19).
Vi använde oss av diktafon för inspelning av intervjuerna, detta för att få med
vårdnadshavarnas egna ord vilket är viktigt i en kvalitativ intervju (Dalen, 2015, s. 37). Det gav oss även möjlighet att höra orden, tonfallet och att lyssna upprepade gånger på
inspelningen, vilket gav oss större möjlighet att lägga fokus på själva intervjun (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 218). Intervjuerna genomfördes över länk online där endast ljud spelades in, eftersom vårt intresse var innehållet i det som beskrevs av deltagarna (Kvale &
Brinkmann, 2014, s. 219). Vi var båda närvarande vid alla intervjuer, där en av oss ledde samtalet och den andre fanns som stöd. Fördelar med att båda var närvarande var att vi kunde komplettera varandra för att fylla i luckor och att vi fann en trygghet i att vi var två som uppfattade det som beskrevs av intervjupersonerna (Thomsson, 2010, s. 73). Enligt Kihlström (2016, s. 48) behöver den som intervjuar bortse från sina egna föreställningar och sin
förståelse kring ämnet för att tillgodogöra sig respondentens svar, detta var något vi beaktade och reflekterade över eftersom vi har erfarenheter kring vårt valda ämne.
Bearbetning och analys av data
Det inspelade materialet transkriberades där vi gjorde ett val att inte ange pauser, emotionella uttryck eller de vanligt förekommande uttrycken såsom mmm och ööö (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 221). Vi ansåg det inte som relevant i vår studie och hade ett fokus på innehållet i det som beskrevs av deltagarna (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 219). Materialet sammanställdes i text för att ge oss en överblick inför analysen (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 220). Efter transkriberingen läste vi intervjuerna grundligt för att sedan kategorisera materialet utefter vårt syfte och frågeställningarna. Vi utförde meningskoncentrering där långa yttranden i intervjuerna komprimerades till få ord utan att påverka innehållet av uttalandena (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 246), detta för att underlätta kategoriseringen. Citaten från intervjuerna justerade vi för att de skulle bli mer lättlästa och sammanhängande för läsaren. De olika kategorierna analyserades utifrån vår teoretiska utgångspunkt och dess centrala begrepp, genom att vi med hjälp av det teoretiska perspektivet sökte förklaringar till vad som framkom i resultaten av intervjuerna (Dalen, 2015, s. 98). Vi arbetade igenom materialet systematiskt eftersom det är grundläggande för en djupare förståelse (Thomsson, 2010, s. 150).
Validitet och reliabilitet
Validitet innebär att studera det man avser att studera förklarar Kihlström (2007, s. 231). Detta säkerhetsställde vi i vår studie genom att vi hela tiden utgick från vårt syfte och våra frågeställningar under arbetets gång. Kihlström menar fortsatt att validiteten kan säkerställas ytterligare genom att en person med vetenskaplig utbildning granskar det material som används och ger feedback på innehållet. I vårt fall innebar det att vår handledare granskade våra intervjufrågor och kom med synpunkter på dessa innan intervjuerna genomfördes. Vi utförde en pilotintervju för att säkerhetsställa att intervjufrågorna var tydliga och lättförstådda
samt för att hitta fel och brister i våra frågor, en sådan pilotintervju menar Kihlström (2007, s. 231) ökar validiteten.
Reliabilitet handlar om att studien är tillförlitlig (Kihlström, 2007, s. 231). För att säkerställa studiens reliabilitet utformade vi intervjufrågor så att vårdnadshavarna fick delge sina egna uppfattningar och erfarenheter. Kihlström (2007, s. 49) menar att då någon får berätta om sådant denne själv upplevt så stärks tillförlitligheten i svaret. En fördel med att vara två personer som intervjuar medför att det finns en trygghet i att det är två personer som sedan ska tolka och förstå det som sagts under intervjun (Thomsson, 2010, s. 73), vilket även detta ökar tillförlitligheten menar Kihlström (2007, s. 232). Vidare skriver Kihlström att
ljudinspelning medför att allt som sägs kommer med i intervjuerna vilket minskar risken för feltolkning av svaren.
Resultat och analys
Nedan presenteras resultat och analys av det som framkommit i intervjuerna med vårdnadshavarna. Vi kommer utgå ifrån andra och tredje frågeställningen och vad som framkommit i intervjuerna för att presentera resultaten utifrån centrala aspekter som bildat våra kategorier. Resultatet för den första frågeställningen skrivs fram i båda resultatdelarna. Efter varje resultatdel följer en resultatanalys utifrån studiens teoretiska perspektiv. För att tydliggöra vilken vårdnadshavare som sagt vad väljer vi att benämna dem som intervju 1, 2, 3, 4, 5 och 6.
Resultat av vårdnadshavares uppfattningar av tillitsfulla relationer
I intervjuerna med vårdnadshavarna framkom trygghet, kommunikation och informationsutbyte samt ömsesidighet som centrala aspekter i vårdnadshavarnas
uppfattningar av tillitsfulla relationer mellan dem och förskolans pedagoger. Nedan följer resultat och analys av resultat utifrån dessa kategorier.
Trygghet
I resultatet av intervjuerna går det att urskilja att vårdnadshavarna i stor utsträckning anser att de har en tillitsfull relation till förskolans pedagoger, där de lyfter fram trygghet som en
viktig aspekt. I en intervju beskriver en vårdnadshavare vad en tillitsfull relation med förskolans pedagoger innebär för hen:
De är att jag känner tillit att lämna mina barn i deras förvar, eller ja, i deras undervisning. Att jag tryggt kan lämna mina barn där och att dom är trygga där och att dom får de dom behöver. (Intervju 3)
I citatet kan det noteras att trygghet och därmed tillit i relationer handlar om att
vårdnadshavaren känner att pedagogerna utgår ifrån barnen så att de känner sig trygga på förskolan och får sina behov tillgodosedda. En annan vårdnadshavare förklarar följande:
Till dom som jag känner att jag har en tillitsfull relation.Men vi har en bra dialog med varandra och att de känns som att vi får bra feedback o att de känns som att dom lyssnar. Dom som jag känner att vi inte har så bra relation med, de är ju dom som har tvärtom, dom man inte når fram till. Att när man hämtar eller lämnar barnen så får man ingen överlämning och då känner inte jag riktigt att jag kan lita på personen. För då vet jag inte, har personen sett mitt barn idag, ja… Så de som gör att jag känner tillit till vissa de är ju för att de delger hur de har varit för barnet. (Intervju 6)
Det framkommer även i intervju 6 att vårdnadshavaren anser att för att relationer ska upplevas som trygga och därmed tillitsfulla så är det viktigt att pedagogerna visar att de ser barnen. I citatet kan det ses att för att vårdnadshavaren ska känna trygghet och tillit till pedagogerna så behöver vårdnadshavaren känna att hen når fram till pedagogerna vid
hämtning och lämning. Det framträder också att när vårdnadshavare upplever att pedagogerna inte ser barnen så känner de inte att de kan lita på pedagogerna. Detta leder till att de inte känner någon trygghet i att lämna barnen till dessa pedagoger och upplever då inga tillitsfulla relationer.
Intervjuerna visar även att vårdnadshavarna känner en trygghet och tillit till pedagogernas yrkeskompetens. En vårdnadshavare uttrycker sig såhär:
Man måste lita på deras expertis också, de är ju förskollärare. Man måste ju lita på dom och inte hålla på o ifrågasätta sådär jättemycket som man inte vet så mycket om heller egentligen känner ja. (Intervju 1)
Det synliggörs i citatet ovan att vårdnadshavaren litar på att pedagogerna alltid arbetar utifrån sin profession och är den som besitter kunskapen om hur arbetet i verksamheten ska bedrivas för barnens bästa. När vårdnadshavare upplever att de har tillit till pedagogerna
Kommunikation och informationsutbyte
En aspekt som framkommer och är central i intervjuerna med vårdnadshavarna är den informativa kommunikationens betydelse för att tillitsfulla relationer ska kunna skapas och upprätthållas. Vårdnadshavarna menar att det behöver finnas en kommunikation från båda parter, men att den typen av information som är mest central för vårdnadshavarna att delge pedagogerna främst handlar om barnens vistelsetider och barnens kläder. En beskrivning från en vårdnadshavare är:
Ja, men de lilla som en annan känner att man har är väl o komma i tid o lämna dom dagar man har sagt att man ska, annars ska man ju höra av sig. De är väl liksom de och rätt kläder o sånt. (Intervju 2)
Kommunikationen kring vistelsetider är återkommande i intervjuerna och det framträder att den informationen som både ges och fås ses som betydelsefull i skapandet av relationer. En tolkning är att det är något som efterfrågas av pedagogerna och att det är en viktig del av vårdnadshavarnas ansvar att delge detta.
Vidare i intervjuerna framkommer det som betydelsefullt att pedagogerna berättar om vistelsetiden på förskolan, hur dagen varit och att frågor som ställs från vårdnadshavare besvaras. En annan viktig aspekt i kommunikationen, menar vårdnadshavarna, är att
pedagogerna visar initiativ till att ta kontakt med vårdnadshavare och att pedagogerna har en förmåga att vara rättfram. Detta beskrivs nedan:
Dom förklarar ju väldigt grundligt hur barnet har haft de och så om man har nå frågor o så. Dom är ju väldigt duktiga på de viset och de tycker jag ger en tillit...en tillit till dom, asså de tycker jag ger en bra relation mellan föräldrar och förskollärare. (Intervju 4)
Ja men ja tror att man ska va rak o framåt o...så att jag vet, tror ja. Jag gillar folk som man vet var man har dom. Men sånna här som inte säger, som man ska gissa sig till va de gör. (Intervju 6)
I dessa citat menar vi att det framkommer att vårdnadshavare uppskattar att pedagogerna är tydliga i sin kommunikation i skapandet av relationer. Detta då de använder ord såsom förklara grundligt, rak och framåt.
Ömsesidighet
Vårdnadshavarna uppger i intervjuerna att de känner att de har ett gemensamt ansvar med pedagogerna när det kommer till att skapa tillitsfulla relationer mellan förskola och hemmet. En av vårdnadshavarna beskriver skapandet av relationen på följande sätt:
Jag tycker att de är ge o ta. De ska komma från båda håll. Jag som förälder ska också vara öppen o berätta hur läget är. Det ska komma från båda håll. (Intervju 5)
I citatet ovan synliggörsatt vårdnadshavare upplever att det krävs en ömsesidighet från såväl förskolans pedagoger som från vårdnadshavarna när det kommer till att visa öppenhet och delge varandra information om barnen. Att det handlar om att ge och ta från båda håll för att det ska uppstå en tillitsfull relation. Det framkommer i intervjuerna att vårdnadshavarna tar till sig av de uppmaningar de får från förskolans pedagoger. Här följer två exempel från intervjuerna:
Att vi tar till oss den information vi får ifrån förskolan, att vi lyssnar på deras önskemål. (Intervju 6)
Dels måste jag ju följa de dom vill att vi ska göra, alltså... att vi tar med dom kläderna som behövs så dom kan genomföra alla aktiviteter dom behöver med barnen. Att man lyssnar på vad dom kräver från oss och att vi följer de. (Intervju 3)
Utifrån citaten beskriver vårdnadshavarna att de känner en skyldighet mot förskolans pedagoger när det kommer till deras del av att skapa tillitsfulla relationer. Denna skyldighet innefattar att lyssna och ta till sig av det pedagogerna förmedlar till vårdnadshavarna.
Sammanfattning av resultat
Sammanfattningsvis framkommer det i resultatet att vårdnadshavare anser att de har en tillitsfull relation med förskolans pedagoger, om dock inte med alla. Viktiga aspekter för att relationerna ska vara tillitsfulla är enligt vårdnadshavarna att de känner trygghet i att lämna barnen på förskolan och att de finns en god kommunikation och ett informationsutbyte, från såväl pedagogernas som vårdnadshavarnas håll. De anser att för att tillitsfulla relationer ska skapas och upprätthållas så krävs ömsesidighet där de menar att båda har ett ansvar.
Analys av resultat
I intervjuerna berättar vårdnadshavarna att de anser att de har en tillitsfull relation med pedagogerna på förskolan. Varför vårdnadshavarna anser dessa som tillitsfulla beror främst på att de menar att de har bra kommunikation med pedagogerna och att de får den
information de behöver kring deras barns vistelse på förskolan. Aspelin (2010, s. 89) förklarar att i ett Jag-Det-möte ser människan den andre som ett objekt och utifrån den position denne befinner sig i. Vi tolkar vårdnadshavarnas beskrivningar av den tillitsfulla relationen som att de tillhör ett Jag-Det-förhållande mer än en Jag-Du relation, eftersom det krävs att människorna möts i full ömsesidighet för skapandet av Jag-Du-relation (Buber, 1990, s. 28-29).Vi menar därmed att vårdnadshavarnas inställning till pedagogerna är att de känner en tillfredsställelse i att få information, men att det är pedagogernas arbetsuppgift att delge detta och det gör i sin tur att vårdnadshavarna ser pedagogerna som objekt. Vår tolkning är att vårdnadshavarna ser pedagogerna utifrån deras profession, vilket gör att pedagogerna kan ses som ett objekt snarare än ett subjekt och en enskild person.
När vårdnadshavarna får den information de önskar och pedagogerna kommunicerar med dem på ett sätt som gör att vårdnadshavarna anser att de har en god dialog om barnen, kan det tolkas som att pedagogerna agerar på ett medvetet sätt. Det kan uppfattas att det då sker en social relation (Aspelin & Persson, 2011, s. 42) istället för ett mellanmänskligt möte mellan två subjekt som innebär att mötas och bekräftas för de personer de är (Aspelin, 2015, s. 69). Vi menar att det uppstår en social relation mellan vårdnadshavare och pedagoger då de förhåller sig till varandra i enlighet med inlärda mönster för hur de bör förhålla sig till varandra, genom att ge information den andre vill ha, istället för att genuint mötas och se varandra för dem de är. Utifrån att pedagogerna handlar medvetet går det även att uppfatta som att det sker en sam-verkan mellan vårdnadshavare och förskolans pedagoger vilket Aspelin & Persson (2011, s. 13) förklarar som något som sker utanför relationen. Dialog är ett centralt begrepp hos Buber, men för att det ska bli en äkta dialog och en Jag-Du-relation så behöver de som deltar se bortom det som sägs och hamna i det mellanmänskliga mötet (Aspelin, 2010. s. 119-120). Utifrån detta så sker det därmed ingen äkta dialog mellan vårdnadshavare och pedagoger. Vi tolkar det som att mötet mellan vårdnadshavare och pedagog tillhör Jag-Det förhållande eftersom fokus ligger på ordens eller uttryckens betydelse istället för dess faktiska innebörd i mötet.
Många av vårdnadshavarna anser att tillitsfulla relationer handlar om att de ska känna sig trygga med att lämna sina barn på förskolan och veta att de blir väl omhändertagna av pedagogerna. Även detta kan ses utifrån ett Jag-Det-förhållande då Aspelin (2015, s. 71) menar att Jag-Det-förhållande behövs för att vi ska känna oss trygga och veta vad som förväntas av oss i olika situationer, även om det utifrån Bubers filosofi då inte handlar om någon äkta relation (Aspelin, 2010, s. 120). För det äkta samtalet krävs tre element; att människor tilltalar varandra i fullständig sanning, oförbehållsamhet och fritt från sken (Aspelin, 2010, s. 115). I vår analys menar vi att det är det tredje elementet som saknas i mötet mellan vårdnadshavare och pedagoger. Tillsammans visar de varandra respekt, acceptans och ärlighet i sina möten, där det brister för att skapa ett äkta samtal och en Jag-Du-relation är att båda parter vill handla rätt utifrån den förskolekontext de befinner sig i. Utifrån intervjuerna framkommer det att vårdnadshavarna ser ett ansvar i att skapa en tillitsfull relation med pedagogerna, att detta ska ske genom en ömsesidighet av ansvaret. Detta går att likställa med det mellanmänskliga där båda parter har ett ansvar för sina handlingar (Aspelin, 2010, s. 91).
Resultat av vårdnadshavares syn på pedagogers handlanden och sätt att vara
Resultatet av vilka delar i pedagogernas handlanden och sätt att vara som vårdnadshavarna upplever som viktiga för att tillitsfulla relationer ska kunna skapas och upprätthållas kommer här att presenteras. Vi kommer att presentera dem utifrån de centrala aspekter som
framkommer i intervjuerna vilka är: barnen i fokus, inkännande och bemötande. Efter resultatet följer en analys.
Barnen i fokus
Under intervjuerna framkommer det att vårdnadshavarna upplever relationerna med
pedagogerna som tillitsfulla då de känner att pedagogerna uppmärksammar barnen, men även att det finns en öppenhet i samtalet mellan parterna kring barnen. Två vårdnadshavare
uttrycker sig såhär:
Dom engagerar sig mycket i barnen, de märks att dom gör de helhjärtat och att dom verkligen tycker om de dom gör. De märks att dom bryr sig och dom gör de liksom med inlevelse. (Intervju 4)
En bra kommunikation och ärlighet. De handlar ju ändå om ens barn så för att få tillit så handlar de för mig om att man kan prata om barnen och att man har öppna kort. (Intervju 5)
Vi anser att vi i citatet från intervju 4 kan se att vårdnadshavare lagt märke till hur pedagoger uppmärksammar barnen och att de visar både omsorg och omtanke i sitt arbete. I citatet från intervju 5 uppfattar vi det som att om kommunikationen är öppen och ärlig mellan
vårdnadshavare och pedagoger i samtal som berör barnen, så upplever vårdnadshavarna en tillitsfull relation med pedagogerna. Utifrån vårdnadshavarnas beskrivningar synliggörs betydelsen av att pedagogerna visar att det är barnen som är viktigast i deras arbete och att både vårdnadshavare och pedagoger har barnens bästa i fokus för att tillitsfulla relationer ska bli möjliga. Även om det framkommer att pedagogerna visat att de har det enskilda barnet i fokus så finns det aspekter i arbetet som kan få negativa konsekvenser för relationer mellan pedagoger och vårdnadshavare. En förklaring från vårdnadshavare är:
Jag förstår ju varför pedagogerna behöver lägga tid på de som är på inskolning, men jag tycker fortfarande inte att man ska glömma bort dom barnen som är där just nu. (Intervju 3)
Vår tolkning är att under inskolning är fokuset från pedagogerna på relationsskapandet med barnen som inskolas och de nya vårdnadshavarna, därav hamnar de gamla barnen och vårdnadshavarna i skymundan under en tid och att detta är något som påverkar de relationer som byggts upp.
Inkännande
Resultatet visar att vårdnadshavare anser att det är viktigt att pedagogerna är inkännande och kan sätta sig in i vårdnadshavares perspektiv för att relationer ska upplevas som tillitsfulla. En vårdnadshavare beskriver hur detta kan ta sig uttryck i pedagogernas handlande på följande sätt:
Om man hade en jobbig lämning och barnet va jätte jätte ledset så kan de va så att dom fem minuter senare ringer upp och säger: Jo men du vet han har lugnat sig nu och han har blivit glad o allting är frid o fröjd. Så att man som förälder inte går runt med en luftbubbla i magen att lämningen gick så dåligt, utan att dom ringer o säger att de gick bra, du behöver inte oroa dig liksom. De är inte så att vi har bett att dom ska ringa, utan de gör dom liksom ändå. Så de uppskattas. (Intervju 4)
I citatet ovan går det att urskilja att pedagogerna visar förståelse för att det kan vara jobbigt för vårdnadshavare att behöva lämna ett ledset barn på förskolan. Detta gör de genom att de tar vårdnadshavarens känslor på allvar och ringer och informerar denne när barnet mår bra igen. En annan vårdnadshavare förklarar vikten av att pedagogerna är inkännande såhär:
Fast dom har de tufft o sådär dom känns ändå lugna o dom gör verkligen sitt bästa för attman inte ska känna att dom har mycke o göra. Att dom lyssnar, dom tar hand om barn… De känns som att dom gör de med respekt, deras jobb. Dom har respekt för barn o att de kan va lite olika när man kommer o så där.. (Intervju 6)
Vårdnadshavaren anser därmed att det är viktigt att pedagogerna är inkännande för såväl barnen som för vårdnadshavarens behov. Detta går att urskilja genom att pedagogerna vill inge ett lugn trots att det kan vara stressigt och att de bemöter de enskilda barnet utifrån dennes behov med respekt och förståelse.
Bemötande
Bemötandet är av stor betydelse för vårdnadshavarna för att de ska uppleva tillitsfulla relationer med förskolans pedagoger. Detta kan ses genom såväl pedagogernas sätt att vara som deras sätt att handla:
All personal är alltid glada, trevliga, dom sticker inte iväg, dom tar sig tid med föräldrarna och barnen … Dom försöker lajja fast barnen är ledsna så är de alltid...dom försöker ju och hjälpa till så gott de går liksom. (Intervju 1)
Vårdnadshavaren förklarar att det är viktigt att pedagogerna bemöter vårdnadshavarna på ett positivt sätt. Det kan uppfattas som att vårdnadshavaren upplevt att pedagoger inte alltid bemött denne på det sätt som önskat, genom att bland annat sticka iväg, vilket inte upplevts som en bra grund för en tillitsfull relation. I intervju 2 framkommer det att vårdnadshavare upplever det som tillitsfullt att pedagoger bemöter och engagerar sig även i barnets
vårdnadshavare samt övriga familj:
Dom frågar hur de är med oss och dom vill ha koll på allting, ja men allt som händer här hemma också frågar dom ju...blir som kompisar fast man vet att dom har en bra koll på barnen. (Intervju 2)
I citatet från intervju 2 beskriver vårdnadshavaren den tillitsfulla relationen med pedagogerna som att de är som kompisar, men att de vet att de lämnar barnen i trygga händer på förskolan.
Att vårdnadshavaren upplever relationerna som kompisrelationer kan bero på att pedagogerna visar intresse och bryr sig om barnets och familjens situation utanför förskolan.
Sammanfattning av resultat
I resultatet går det att se att vårdnadshavarna anser att det är viktigt att pedagogerna har barnen i fokus där de visar att de ser barnen och barnens vårdnadshavare. Vårdnadshavare värdesätter pedagogers inkännande där de behandlar både barn och vårdnadshavare med lugn och respekt samt visar förståelse för vårdnadshavarnas perspektiv. Det viktigaste för
vårdnadshavarna är att pedagogerna visar att de tycker om barnen och att de kan bemöta dem utifrån deras individuella förutsättningar. En annan viktig aspekt för att vårdnadshavare ska uppleva relationer som tillitsfulla är att pedagogerna i sitt bemötande tar sig tid och visar ett intresse för vårdnadshavare samt för barnens liv utanför förskolan.
Analys av resultat
Vårdnadshavarna beskriver att det är viktigt att pedagogerna har barnen i fokus på förskolan och en tolkning är att den prioriteringen är av större betydelse än att det sker ett
mellanmänskligt möte mellan vårdnadshavare och pedagog. Detta eftersom ett
mellanmänskligt möte innebär att vara närvarande och engagerad i det som sker i mötet mellan de som deltar (Aspelin, 2010, s. 110-111). Utifrån resultatet uppfattar
vårdnadshavarna det som att fokus i mötet, från både dem och pedagogerna, bör vara på barnen. En tolkning är att det inte skapas några Jag-Du-relationer mellan vårdnadshavare och pedagoger, utan snarare Jag-Det-förhållanden (Aspelin, 2010, s. 89) och en sam-verkan kring barnen. Sam-verkan innebär att fokusera på det man gör och handla på ett medvetet sätt (Aspelin & Persson, 2011, s. 13), vilket vi tolkar att vårdnadshavare och pedagoger gör i mötet med varandra. Vårdnadshavares beskrivningar av vikten att pedagogerna visar att de ser barnen, engagerar sig helhjärtat i dem och bemöter dem med respekt kan däremot tolkas som att det finns möjligheter för Jag-Du-relationer att uppstå mellan pedagoger och barn, vilket de värderar högre än den egna relationen.
I intervju 6 beskriver vårdnadshavaren hur tillitsfulla relationer kan utmanas vid exempelvis inskolning, då övriga barn kan hamna i skymundan. Vårdnadshavaren förklarar att hen har förståelse för situationen men känner sig ändå inte nöjd med den. Vi tolkar det som att
förhållande, inte sker utifrån de ramar de byggt upp vilket gör att hen inte känner trygghet. Aspelin (2015, s. 68) förklarar att när vi ser någon som ett Det så har vi skapat en bild inom våra Jag av vad vi kan förvänta oss av den andre. Därmed överensstämmer inte
vårdnadshavarens tidigare föreställning av pedagogerna in med den bild som ges.
En viktig aspekt för att vårdnadshavarna ska uppleva tillit i relationen med pedagogerna är att de känner att pedagogerna kan sätta sig in i deras perspektiv genom att visa förståelse, respekt och att de inger ett lugn även i stressade situationer. I mötet mellan vårdnadshavare och pedagog krävs de tre elementen för ett äkta samtal, det krävs att tilltala varandra i fullständig sanning, oförbehållsamhet och fritt från sken (Aspelin, 2010, s. 115). Vår tolkning av intervju 4 är att dessa element finns i beskrivningen av mötet mellan vårdnadshavare och pedagog. Detta eftersom de båda respekterar, accepterar, visar ärlighet och inte anstränger sig i mötet för att det ska upplevas som rätt. Vårdnadshavaren berättar att det inte är en
överenskommelse att ringa och informera om barnets mående utan att de ringer ändå, vilket kan tolkas som att ge sig hän till det som kommer inifrån (Aspelin, 2010, s.115).
En tolkning av intervju 6 där det framkommer att pedagogerna upprätthåller ett lugn trots att situationen kan vara stressig, är att elementen oförbehållsamhet och fritt från sken saknas. Vi menar att oförbehållsamhet inte uttrycks när pedagogerna inger ett lugn när de egentligen är stressade, vilket inte ger en ärlighet i samtalet. På samma sätt tolkar vi det även som att pedagogerna handlar på ett sätt som de anser vara rätt för att vårdnadshavarna ska uppleva att de har koll på läget och därmed blir inte samtalet fritt från sken. Trots att vårdnadshavaren uppger pedagogernas förställda lugn som något positivt är hen ändå medveten om hur situationen egentligen ser ut och därmed blir inte samtalet äkta från pedagogens sida. I det äkta samtalet är en förutsättning att båda parter möts i ömsesidighet (Buber, 1990, s. 28-29) och även bekräftar varandras olikheter (Buber, 1997, s. 30-31), vilket vi menar att vi inte kan urskilja i vår tolkning av vårdnadshavarnas uttalanden.
I intervju 1 och 2 framkommer det vilka delar vårdnadshavarna anser är viktiga i pedagogernas handlande och sätt att vara för att de ska uppleva tillitsfulla relationer. I intervju 1 beskriver vårdnadshavaren att pedagogerna är glada, trevliga, hjälpsamma och tar sig tid både med barnen och för vårdnadshavarna. Utifrån vårdnadshavarnas beskrivningar kan det tolkas som att pedagogerna handlar på ett medvetet sätt utifrån sin profession och relationskompetens i bemötandet av vårdnadshavarna. Relationskompetens innebär att handla
