Samverkan mellan skola och byggföretag

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Skolutveckling och ledarskap

Examensarbete

15 högskolepoäng

Samverkan mellan skola och byggföretag

Cooperation between school and construction companies

Daniel Tegnvallius

Lärarexamen 180hp Handledare: Jan Härdig

Sammanfattning

I det här examensarbetet har jag valt att studera samverkan mellan tre olika byggskolor och tre byggföretag ifrån näringslivet. Syftet med studien är att ge en bild om hur samverkan sker idag och vilka hinder och behållningar det finns i en god samverkan. I min kvalitativa studie har jag valt att intervjua tre yrkeslärare från byggprogrammet och tre personalsamordnare från byggföretag. Av studiens resultat visar det sig att endast en av de tillfrågade intervjupersonerna kan visa på att de har en samverkan idag och att den enda kontakt som finns idag är under elevernas obligatoriska praktikperiod. I studien framkommer även att den största orsaken till att det inte existerar någon samverkan idag är på grund av ekonomiska resurser.

Nyckelord: samverkan, arbetsplatsförlagd utbildning, social kompetens, arbetsliv, byggprogrammet

Innehållsförteckning

1.Inledning 1

1.2Syfte 2

1.3Frågeställningar 2

2.Tidigare forskning och teoretisk förankring 3

2.1 Tidigare forskning 3

2.2 Yrkesutbildningens historia 5

2.3 Byggprogrammet (BP) 6

2.4 Samverkan mellan skola och arbetsliv 7

2.5 Byggnadsindustrins yrkesnämnd (BYN) 8

3. Teoretisk ram 8 4. Metod 10 4.1 Förberedelser 10 4.2 Datainsamlingsmetoder 10 4.3 Tillförlitlighet 11 4.4 Urval 12 4.5 Tillvägagångssätt 12 4.6 Databearbetning 13 4.7 Forskningsetik 14 5. Resultat 15

5.1 Byggskolan X – ett exempel på en fungerande samverkan 15 5.2 Vilka egenskaper bör en elev ha med sig efter avslutad utbildning? 16

5.3 Samverkan idag 17

5.4 Vilka resurser finns det för att utarbeta en samverkan? 18

5.5 Vilka vinster finns det med en samverkan? 20

6. Analys 22

7. Slutdiskussion 26

7.1 Framtida forskning 29

Referenser 30

1. Inledning

Men så gör man inte ute är en kommentar som jag hört otaliga gånger från elever på

byggprogrammet när de diskuterat sina övningar och material tillsammans med sina lärare. Jag har inte allt för länge sedan själv varit verksam inom byggbranschen och när jag fick höra dessa ord från eleverna under min verksamhetsförlagda tid samt andra praktiska kurser på byggskolor fick jag mig en ordentlig tankeställare. Under min tid på lärarutbildningen har jag intresserat mig för hur undervisning bedrivs på

byggprogrammen och tagit till mig den forskning som funnits inom området. Det har många gånger visat sig att skolan haft svårt att hänga med i den takt som byggbranschen utvecklats i. Många gånger har jag själv förvånats över hur långt ifrån verkligheten skolan är i gentemot byggbranschen i framförallt vissa synsätt på undervisning och det hjälpmedel som finns i verkstaden.

Jag har dessutom märkt att det förts en dålig kommunikation mellan utbildningsansvariga på de skolor jag tagit del av under min utbildning och

byggföretagen från näringslivet. Mitt intresse som blivande lärare ligger i att skapa bästa möjliga undervisningsmiljö för mina elever. Det är således viktigt att jag själv håller mig ajour om det som händer ute i byggbranschen och det här gjorde att jag tidigt började intressera mig för frågor kring samverkan mellan skolan och företag.

Byggprogrammet är och kommer ständigt vara i förändring och genom historien har yrkesutbildningen reformerats otaliga gånger under 1900-talet (Olsson & Johansson 2001). Valet av forskningsområde beror på att jag fann ett intresse av att undersöka hur andra byggskolor än de som jag tagit del av arbetar med frågan kring samverkan. Jag ville dessutom få till stånd en jämförelse med byggbranschen för att se vad de kan ha för intresse i den här frågan. Ett annat problem som jag upptäckt tidigare i min utbildning är att det finns brist på vetenskapligt material och att det forskats lite inom byggprogrammet vilket gjorde det än mer intressant.

I min studie har jag valt att undersöka hur det ser ut med samverkan mellan andra byggskolor och företag även utanför region Skåne. Jag har valt att fokusera på tre skolor ifrån Skåne men har valt byggföretag från olika regioner i Sverige. Jag har valt att

intervjua personer från ett litet, medelstort och ett stort företag för att se om det finns någon skillnad och huruvida det resoneras kring den här frågan.

Den teoretiska ansats jag valt i min studie är det sociokulturella perspektivet. Ett sådant perspektiv bidrar med en kunskap där människors samspel är en förutsättning för att få en förståelse om varandras verksamheter (Säljö 2000). För att kunna förstå varandra och kunna bidra till utveckling inom kulturen gäller det att kunna se möjligheterna genom en god kommunikation. Jag har valt denna forskningsmetodik för att kunna förstå problematiken inom min studie och hur vi kan lära oss av varandra för att föra utbildningen framåt men också byggbranschen i övrigt.

1.2 Syfte

I läroplanen står det att skolan ska verka för att för att föra ett bra samarbete med arbetslivet för att ta till vara på de kunskaper och erfarenheter som finns i det omgivande samhället. Studiens syfte är att undersöka om huruvida byggskolor och företag från byggbranschen samverkar med varandra idag mot bakgrund till tidigare forskning som gjorts inom området. Studien syftar vidare på att se hur de båda parterna ser på det här med samverkan och vad det finns för negativa och positiva faktorer inom området.

1.3 Frågeställningar

För att kunna belysa studiens syfte har jag valt att begränsa studien och valt följande frågeställningar:

Finns det någon samverkan mellan skola och arbetsliv idag?

Vilka resurser finns det för att utarbeta en god samverkan?

2. Tidigare forskning och teoretisk förankring

I det här kapitlet kommer jag gå närmare in på den forskning som gjorts tidigare inom mitt valda forskningsområde. Därefter kommer jag redogöra för den övriga litteratur jag funnit kring skola och samverkan och dess betydelse för utveckling. Jag kommer sedan knyta an den teoretiska förankringen med det resultat som min studie ger i både analys- och diskussionsdelen.

Under 1997 genomförde en grupp om fem personer på uppdrag av skolverket en undersökning om huruvida gymnasieskolorna har kunnat uppfylla de nationella målen för den arbetsplatsförlagda utbildningen. Rapporten presenterades i april 1998

(skolverket 1998). Den empiriska delen genomfördes på 187 skolor runt om i landet och samtliga program med yrkesämnen ingick. Sammanlagt deltog 570 programansvariga för utbildningar, 1300 elever och 750 handledare i de enkät- och intervjuundersökning som genomfördes. Resultaten visar att det inom alla program är problem att erbjuda eleverna arbetsplatsförlagd utbildning i den omfattning som gymnasieförordningen föreskriver. I den sammanställning av insamlad data visar att cirka 30 % av

byggprogrammets årskurs 3 elever inte får den APU som de har formell rätt till (ibid.). Studien visar att de utbildningar som har en fungerande samverkan med arbetsplatser inte känner någon konkurrens från andra utbildningssamordnare. Programansvariga som har problem att ge sina elever sin arbetsplatsförlagda utbildning anser att det största skälet är brist på kompetent handledning på arbetsplaster samt att företagens produktion inte stämmer överrens med elevens utbildningsbehov.

Rapporten visar på en rad olika brister vid hanteringen av den arbetsplatsförlagda utbildningen. Handledarna upplever att den största orsaken till att APU inte kan genomföras enligt bestämmelser är brist på tid och ekonomiska resurser. Både skolor och arbetsplatser är eniga om att handledarutbildning är den viktigaste faktorn inom APU för att det ska fungera. Sammanställning av handledarna visar att de har dålig kännedom om hur skolan arbetar, skolans mål och de riktlinjer som finns för elevernas utbildning. Det här framkommer även tydligt i de svar som analyserats från eleverna. Pedagogen på skolan har en viktig uppgift i form av att kontinuerlig uppföljning görs av eleven under sin APU. 70 % av de tillfrågade handledarna och programansvariga i undersökningen anger att arbetsplatsbesök genomförs tillräckligt ofta. Det är en ökning

jämfört med tidigare forskning som gjorts i denna fråga (Skolverket 1998).

De programansvariga anser att en utökad samverkan mellan skola och arbetsliv, mellan yrkeslärare och handledare är en förutsättning för att utöka den arbetsplatsförlagda utbildningen.

I rapporten står följande skrivet om samverkan mellan skola och arbetsliv:

”Den viktigaste faktorn för att kunna genomföra arbetsplatsförlagd utbildning i föreskriven omfattning och kvalitet är att det finns ekonomiska resurser för samverkan mellan skola och arbetsplats. En fungerande samverkan kostar både tid och pengar.” (skolverket 1998 s. 9)

Det gäller exempelvis en kontinuerlig handledarutbildning, yrkeslärarnas möjlighet att

medverka vid planering av APU-perioderna och att göra arbetsplatsbesök. Det senare är väsentligt som stöd till elever och handledare samt för att upprätthålla personkontakter och kännedom om olika arbetsplatsers verksamhet (skolverket 1998).

I rapporten Väl förebered (Skolverket 2005), har en grupp från Skolverket intervjuat en rad olika arbetsledare och chefer ifrån arbetslivet inom respektive gymnasieprogram. Syftet med den här undersökningen var att se hur väl gymnasieskolan förbereder eleverna inför det kommande yrkeslivet. Skolverket menar att samhället genomgått en rad förändringar under de senaste 10-15 åren och vill därmed se hur arbetsledarna såg på det här. Vidare menar rapporten att det är de nytillträdande på arbetsmarknaden som möter denna förändring och att det således är viktigt att se hur gymnasieskolan

förebereder de unga inför sitt verksamma yrkesliv (ibid.). Rapporten hänvisar till Lpf94 där det står följande:

”Skolan har uppgiften att till eleverna överföra värden,

förmedla kunskaper och förbereda dem för att arbeta och verka i samhället.” (Lpf94 s. 5)

De tillfrågade arbetsledarna fick i undersökningen ge sin bild över hur de uppfattar elevernas förhållningssätt till verksamheten, deras förkunskaper och slutligen deras färdigheter. I det resultat som undersökningen gav visade det sig att flertalet av

arbetsledarna inom byggverksamheten bedömde att eleverna kunde lika mycket idag som för 5-10 år sedan.

Skolans uppgift är att träna eleverna på att tänka kritiskt, se olika förhållanden samt kunna inse konsekvenserna av olika val. Skolan ska också utveckla elevernas initiativförmåga och kunna lösa problem både i grupp och enskilt (Lpf94).

Vidare i resultatet fann att läsa att arbetsledarna inom byggverksamheten var mindre nöjda med elevernas förkunskaper än andra arbetsledare inom de andra yrkesgrupperna och det gällde framförallt de matematiska kunskaperna. Det uppmättes också att det fanns stora

avvikelser mellan krav och kunnande i förmågan att planera sitt arbete (Skolverket

2005). Inom byggverksamheten var kraven mycket höga på eleverna att de skulle hålla

tider, ha tilltro till sin egen förmåga, visa motivation och intresse samt kunna samarbeta. Arbetsledarna ansåg att det här var färdigheter och kunskaper som var

viktiga för att klara av ett arbete inom byggbranschen. Tilltron till den egna förmågan hos eleverna motsvarade dock inte helt arbetsuppgifternas krav Till stor del var det förmågan till att kunna analysera och problematisera (ibid.).

Arbetsledarna fick också frågor om vilken betydelse olika rekryteringssätt hade. Störst betydelse hade APU och annan praktik för nyrekrytering. Största skälet var att

relationen till eleven byggdes upp inom denna period. Nästan alla av de tillfrågade svarade även att det tog ungefär en månad att skola in den nya unga medarbetaren i sitt företag.

2.1 Yrkesutbildningens historia

Yrkesutbildningen har en lång tradition. Rötter finns inom det förindustriella hantverket och all undervisning var arbetsplatsförlagd och reglerades av näringslivets intressenter (Olsson & Johansson 2001). Arbetslivets utveckling under 1950-talet medförde att det ställdes högre krav på yrkesarbetaren i att kunna hantera maskiner, arbetstakten ökade markant och arbetaren var tvungen att bli mer specialiserad vilket ställde krav på en ökad skolmässig yrkesutbildning (ibid.). Det definitiva genombrottet ägde rum i början av 1960-talet då ökningen av yrkesskolor skedde i rask takt och elevantalet blev större.

Vid mitten av 60-talet blev yrkesutbildningen mer enhetlig och den styrdes av Skolöverstyrelsen. Utgångspunkterna var att tillgodose alla ungdomars behov av allmänna ämnen och inriktningen på utbildningen blev en strävan mot en teoretisk och praktisk roll samt en strävan att förbättra kontakten mellan arbetsliv och skola. I den integrerade gymnasieskolan som startade 1971 förändrades yrkesutbildningarna helt (ibid.). Från att undervisning bedrivits till stora delar i arbetslivet minskades tiden för arbetsteknik och fackteori till förmån för de allmänna ämnena. Den nära anknytningen mellan företag och skola försvann och även den nära kontakt som funnits mellan lärare och arbetare på företag (ibid.).

Idag har yrkesutbildningen integrerats med studieförberedande utbildning på gymnasial nivå vilket innebär att utbildningen breddats med fler teoretiska ämnen, vilket skett på den yrkesmässiga färdighetsutbildningens bekostnad (SOU 2008:27). Förankringen i arbetslivet har försvagats. I flera länder, såsom Tyskland och Danmark, lever traditionen med lärlingsutbildning vidare, vilket innebär att utbildningen sker i nära anslutning till arbetslivet.

2.2 Byggprogrammet (BP)

Lindelöf skriver i sin bok att det finns farhågor med att skolan inte utvecklas i takt med samhället och att den ofta framställs som om den lever kvar i gamla mönster och vägrar förnya sig (Lindelöf 2005). En stor del av de lärare som bedriver undervisning på byggprogrammet idag har ingen lärarbehörighet utan har mångårig erfarenhet av branschen och på grund av en arbetsskada har de istället börjat undervisa inom

byggprogrammen. Inom den traditionella förberedande yrkesutbildningen gör man ofta arbetsmoment som saknar en helhet och dels görs den till en aktivitet som studeras i klassrumsliknande miljöer, såsom en mindre verkstad (Höghielm 2001).

Ett problem för yrkesutbildningen är att det finns olikheter i synen på kunskap och lärande samt olika fokus på yrkesspecifika kunskapsområden (ibid.). Med det menas att vissa lärare på byggprogrammet väljer att göra större övningar med fler moment

involverade vilket tar längre tid att utföra för eleverna, medan andra lärare väljer att bryta ner arbetsmoment i mindre delar för att hinna med fler övningar. Många elever har svårt att se ett sammanhang i sina arbetsövningar och förstår inte varför de utför vissa

typer av arbetsuppgifter. Fokus i arbetslivet och i synnerhet byggbranschen ligger i att det sker en ren produktion medan lärandet står i centrum i skolan. En stor del av de produkter som produceras i skolan görs endast en gång och sen rivs och läggs de åt sidan för att fortsätta arbetet med nästa produkt (Lindberg 2003).

I de flesta av de kursplaner som finns inom byggprogrammet står det i måluppfyllelsen att eleven ska känna till olika byggmaterial och kunna använda dessa. Det står även att eleven ska kunna använda verktyg och känna till annan maskinell utrustning.

2.3 Samverkan mellan skola och arbetsliv

Samhället förändras ständigt och arbetslivets förändringar påverkar yrkesstrukturen. Yrken fylls med nytt innehåll, yrkesgränser omprövas och nya och befintliga material och verktyg utvecklas i takt med den nya tekniken som sker på marknaden

(Abrahamsson 2002). Skolan kan inte själv förmedla all den kunskap eleven kommer att behöva för att kunna möta arbetslivet. Skolan skall eftersträva att föra ett bra samarbete med arbetslivet för att ta till vara på de kunskaper och erfarenheter som finns i det omgivande samhället (Lpf94 kap 1.2). En ökad samverkan mellan skola och arbetsliv är ett medel för att få arbetsgivare att engagera sig i utbildningen och få tag på handledare till elevens APU-period. En central del i en samverkan är att elevens lärande och utveckling kan ske i nära kontakt med miljöer utanför skolan (skolverket 1998).

Erfarenheten visar emellertid att många gymnasieskolor och gymnasieprogram har svårt med arbetslivskontakterna (ibid.). Det är av stor vikt att skolan betraktar en samverkan som en naturlig del i utbildningen för att kunna svara mot de mål och medel som svarar mot läroplanen och i strävan efter att kunna utveckla utbildningen utefter branschen (ibid.). För varje program där en verksamhet med lärande sker i arbetslivet skall det finnas ett programråd. I programrådet skall det ingå företrädare från arbetsmarknaden samt företrädare från skolans personal, rektor och elever (SFS 2003:345). En viktig del i arbetet kring samverkan är att det finns ett forum kring utbildningsfrågor nära kopplade till det yrkesområde som utbildningen leder till.

En av de viktigaste funktionerna inom ett programråd kan således vara att underlätta för skolorna i kontakten med lokala arbetsgivare och därigenom öka tillgången på APU-platser eller annan form av lärande ute på arbetsplaster (skolverket 1998). Samverkan är således en förutsättning för att en vinnarsituation skall uppstå för båda parter (dito). Det

måste därför finnas faktorer som både skolan och arbetslivet kan finna ett intresse av.

2.4 Byggnadsindustrins yrkesnämnd (BYN)

Det här står att läsa på BYN:s hemsida (www.byn.se):

”Byggnadsindustrins Yrkesnämnd (BYN) är ett partsammansatt organ vars uppgift är att säkerställa att det finns kompetenta yrkesarbetare inom den svenska

byggbranschen. Tillsammans med gymnasieskolor som har Byggprogrammet och företag inom vår bransch verkar vi för att den svenska gymnasieutbildningen och den efterföljande lärlingsperioden som sker i byggföretag fyller de krav som vår bransch ställer”

BYN finns inom alla regioner i Sverige och benämns RYK (regionala yrkeskommittén) dit elever och skolor kan vända sig vid exempelvis utbildningsfrågor. Inom BYN finns det representanter från både arbetsgivare och arbetstagare och yrkesnämndens uppgifter är bland andra att främja utvecklingen av yrkesutbildningen, upprätthålla kontakt med berörda utbildningsgivare och utarbeta riktlinjer för bedrivandet av den yrkesutbildning som sker (http://www.byn.se/byn/om-byn/default.asp)

RYK berättar att de håller på att undersöka hur samarbetet fungerar mellan dem och alla de skolor som bedriver någon form av byggutbildning, för att få ett bättre

grundunderlag för att bedriva lobbyarbete. De vill framhålla att de hela tiden försöker att påverka skolan i den riktning som branschen har gjort överenskommelser om. Dessutom pågår ett arbete från RYKs sida att sammankalla till fortbildning för alla lärare i Skåne i de nya kurser som krävs för dagens yrkesarbetare. Detta gör att lärarna kontinuerligt måste förändra yrkesutbildningen så att den ger relevant kunskap.

Idag betalar företagen 17 kr/h för att ta hand om en elev ute på sitt företag. Av dessa 17 kronor så går en viss del till eleven i form av matersättning och en verktygslåda och resterande del går till RYK och deras administrativa kostnader.

3. Teoretisk ram

Den teoretiska ram jag valt utgår från ett sociokulturellt lärande som jag anser är ett användbart redskap i den här studien och som kan sättas i samband med en samverkan mellan skola och arbetsliv. En sociokulturell utgångspunkt är att lärande sker genom interaktion med andra människor. Skola och utbildning är viktigt, det är här eleverna lär

sig de kunskaper som är nödvändiga för dem att kunna i sitt kommande yrkesliv och för att senare kunna arbeta på en arbetsplats ute i samhället. Eleverna behöver bli förtrogna med de kunskaper de får från skola och utbildning även i andra sammanhang och det blir de genom att arbeta med det mer praktiskt under handledning ute på arbetsplatserna.

En grundtanke i ett sociokulturellt perspektiv är kommunikationen som sker genom interaktionen med andra människor. Genom språket kan vi dela erfarenhet med andra. Vi kan fråga, vi kan utbyta idéer och erfarenheter och kunskaper i samspel med andra människor (Säljö 2000). Det innebär att byggprogrammet bör bekanta sig med

arbetslivet och använda varandra som redskap för att dra nytta av varandras

verksamheter. Jag citerar Säljö som menar att (2000 s. 151) ”lärande handlar om att bli

delaktig i kunskaper och färdigheter och förmå bruka dem på ett produktivt sätt inom ramen för nya sociala praktiker och verksamhetssystem” Genom att eleverna tidigt få

koppla samman det lärande som sker inne på skolan med den kunskap som finns ute på arbetsplatsen öppnas ett nytt forum för reflektion och diskussion av elevers upplevelser och tankar. På så sätt sker en större utveckling hos eleven än i den traditionella miljö som vanligtvis förekommer.

I ett sådant perspektiv kan lärare och andra vuxnas handlingar har stor betydelse för elevens lärande och där lärandet fortgår med den process som sker i samhället. Men det finns också en utgångspunkt där ett sådant tänkande leder till intresset av att ta tillvara på varandras resurser. Säljö pratar om en kultur som innebär en form av uppsättning för idéer, värderingar och andra resurser som finns. Inom kulturen finns både en materiell och

immateriell och för att kunna ge dess möjlighet till utveckling måste det finnas ett samspel.

En samverkan kan ses som en sociokulturell process (Säljö 2000). De nya

produktionsformerna inom näringslivet ställer krav på undervisningen inom skolan. Det måste finnas mål och andra insikter och föras en kontinuerlig dialog mellan de verksamma för att inte arbeta mot olika miljöer. Att bidra till en enhetlig bild av det vi sysslar med kan fås genom kommunikationsprocessen.

4. Metod

Jag kommer i det här avsnittet redogöra för de metodval jag använt i min studie och hur jag gått till väga vid insamlandet av empirisk data och hur bearbetningen av resultatet har genomförts. I studien har jag använt mig av intervjuer där tre stycken yrkeslärare på byggprogrammet och tre stycken personalsamordnare på byggföretag intervjuats. Jag har även tagit del av material från byggskolan X som upprättat en fungerande

samverkan.

4.1 Förberedelse av intervjun

Intervjumallen (se bilaga 1) med flera olika frågeområden utgår från studiens syfte och frågeställningar. För att undersöka om frågorna var relevanta användes en pilotstudie i form av en lärarstudent med inriktning bygg och som dessutom är verksam inom skolväsendet.Genom det här hjälpmedlet kunde jag kontrollera att frågorna inte var olämpligt formulerade och att de styr mot studiens problemställningar. Det var viktigt att få veta att frågorna var begripliga och att de inte var ledande för att vara säker på att få tillräckligt med data för att kunna besvara studiens syfte.

4.2 Datainsamlingsmetoder

Intervjuerna har utgått från en kvalitativ metod, där syftet är att få den intervjuade att ge så uttömmande svar som möjligt (Johansson 2001), i mitt fall, hur individen uppfattar att en samverkan mellan skola och arbetsplats går till idag. En intervju kan ses som ett medel för muntlig kommunikation där intervjuaren skapar ett samspel med

respondenten och där den tilltalandes svar är föremål för analys (Lantz 1993). Intervjun i den här studien är till för att få en förståelse för respondentens syn på studiens syfte och utgår från en semistrukturerad intervju som innebär att frågeområdena är bestämda i förväg medan frågornas följd kan variera från intervju till intervju (Johansson 2001). I en intervju är det den som intervjuar som styr dialogen och den följer en i förväg bestämd riktning (Lantz 1993) och där det är det definierade fenomenet som är av intresse. I en sådan metod är fördelen att den som blir intervjupersonen eller respondenten kan ställa följdfrågor om någonting är oklart.

En enkätundersökning ger en bred men ytlig information och det är där lätt att formulera fasta svarsalternativ. Men få personer orkar skriva fullständiga svar på öppna frågor vid en enkät (Johansson 2001) och därför passar en metod med intervjuer bättre in på studiens syfte. För att kunna uppfylla studiens syfte krävs det att de som blir

intervjuade ger sin uppfattning och upplevelser kring frågorna för att resultaten ska vara så användbara som möjligt. I en enkätundersökning hade det varit svårt att uppfatta det objektiva som respondenten lämnat varvid en intervju är att föredra.

Kontakt togs med en byggskola där det ryktats om att det bedrivs en fungerande

samverkan. En av byggskolans personal intervjuades angående hur deras samverkan och struktur ser ut (se bilaga 2). Information från byggskolans hemsida har även använts. För att inte offentliggöraskolans identitet hänvisas informationen ej till något referat.

4.3 Tillförlitlighet

Validitet brukar definieras som ett mätinstruments förmåga att verkligen mäta det man avser mäta (Carlsson 1991). Vid studier där problemområden ska undersökas finns det viss risk för att mätinstrumentets förmåga kan brista om det inte är entydligt.

Validiteten i den här studien får ändå ses som att det mätt det som avsetts mäta. Ett annat begrepp är reliabilitet vilket innebär att man undersöker vilken precision det finns i det som ska mätas och att resultatet ska vara oförändrat om samma mätning görs en andra gång (Carlsson 1991). Jag kommer här att resonera kring den här studiens tillförlitlighet och i relation till den metod jag valt.

Det finns faktorer som skulle kunna ifrågasätta tillförlitligheten. Intervjuprocessen genomfördes inte på samma ställe någon gång och det kan således påverka svaren från respondenterna. Resultaten är grundade på respondenternas erfarenheter och

uppfattningar och jag är väl medveten om att det finns en viss risk att de medverkande kan berätta en annan bild än den som faktiskt existerar.

För att öka studiens tillförlitlighet har jag varit helt objektiv och endast redovisat det som deltagarna berättat och det empiriska materialet är baserat på den situation som de medverkande befinner sig i idag.

4.4 Urval

I studien intervjuades sex stycken personer. Tre av dessa är yrkeslärare på tre olika gymnasieskolor i Skåne och de andra tre personerna är personalsamordnare på tre olika byggnadsföretag från södra Skåne till mellersta Sverige. Två av lärarna arbetar på friskolor medan den tredje arbetar på en kommunal skola. Personalsamordnarna valdes ut enligt vissa kriterier, då jag ville ha med representanter både från byggföretag med ett fåtal anställda och från företag med ett större personalantal och jag ville även att det skulle vara företag från olika regioner i Sverige. Detta var ett medvetet val för att få mer information kring likheter och olikheter. I ett tidigt stadium under våren undersöktes om lärarna kunde tänka sig att delta i studien. Alla tre som tillfrågades valde att delta. När det gäller personalsamordnarna så tillfrågades sex stycken företag. Det blev ett bortfall på tre stycken på grund av att ett företag inte hade tid att delta, ett annat hade ingen verksamhet igång och det tredje företaget gav aldrig något svar. Även två av de tre tillfrågade som valde att delta sade sig ha ont om tid men valde trots det att delta efter en del ändringar i datumen.

4.5 Tillvägagångssättet

I ett tidigt skede under våren mailades en förfrågan ut till sex företag och tre yrkeslärare om det fanns intresse för att delta i undersökningen. För att få ett sådant bra underlag som möjligt till studien var det nödvändigt att få ihop tre stycken representanter från vardera parter, det vill säga tre stycken från skolan och tre stycken från byggföretag. När respondenten valt att delta skickades det ut ett informationsmail ( se bilaga 3) som förklarade mer detaljerat undersökningens syfte och vad det innebar för personen i fråga vid ett eventuellt deltagande. Intervjuerna var individuella och omfånget på intervjun bestämdes till 30-45 min. Det är viktigt i intervjusammanhang att skapa en situation där den intervjuade känner sig trygg och kan tala fritt och otvunget (Carlsson 1991). Den fysiska miljön kan därför ha stor betydelse och därför utfördes intervjuerna i den miljö som deltagaren kände sig trygg i. I lärarnas fall handlade det om deras arbetsrum och i två av personalsamordnarnas fall handlade det om deras kontor. Den tredje intervjun med personalsamordnaren gjordes via telefon, deltagaren befann sig under

intervjutillfället på sitt kontor. Orsaken till att det blev en telefonintervju var det

geografiska avståndet. Tidsbokning skedde genom mail och telefonkontakt. Intervjuerna hölls inte direkt efter varandra utan sammanlagt pågick de under 4 veckor. Att det blev

under en 4 veckors period berodde på olika omständigheter såsom förhinder och

sjukdom hos deltagarna. Två av personalsamordnarna ville se frågorna i förväg och fick dem skickade till sig via mail ett par dagar innan intervjun hölls.

För att den intervjuade skulle känna sig bekväm hölls ett kortare samtal innan själva intervjun började. Jag som intervjuare berättade kort om mig själv för dem som inte visste något om mig, jag berättade även varför intervjun görs. I samband med den lilla introduktionen fick även intervjupersonerna berätta om sitt arbete och företag/skola. Deltagarna blev informerade om att intervjun skulle spelas in på Mp3 för att underlätta konversationen och få ett större flyt i själva intervjun. Samma procedur upprepades inför varje intervju för att på så vis få en rättvis bild av intervjuerna.

Därefter startades intervjun med den första frågan i intervjumallen och efterhand som frågorna behandlades ställdes följdfrågor beroende på de svar som den deltagande lämnade. Frågeområdena kunde under intervjun komma i olika ordning men alla frågor betades av. Vid följdfrågorna försökte jag som intervjuare att använda mig av

frågetypen vad, hur och varför för att be den intervjuade att förtydliga sig eller utveckla svaren för att få ytterligare information från den deltagande. Vid intervjun fick

deltagaren tillgång till alla frågor på ett papper som de kunde följa med under intervjun och intervjuerna varierade i tid mellan 30-60 min.

Informationen från intervjun med byggskolan sammanfattades tillsammans med informationen på skolans hemsida till en sammanhängande text som presenteras i resultatdelen under rubriken Byggskolan X - Ett exempel på en fungerande samverkan.

4.6 Databearbetning

Intervjuerna bandades in på Mp3 som sedermera transkriberades över i en text direkt efter avslutad intervju. Först när alla intervjuerna var genomförda och transkriberade behandlades de utskrivna texterna utifrån ett helt objektivt förhållningssätt. Utifrån studiens frågeställningar försökte jag meningskoncentrera texten vilket innebar att jag sökte nyckelord, olik- och likheter som var av betydelse för mitt syfte. Återkommande begrepp och kategorier som var av relevans för att kunna analyseras var viktiga inslag i bearbetningen av datainsamlingen.

4.7 Forskningsetik

Genom att följa forskningsetiska anvisningar visar man respekt för de personer som deltar i studien (Johansson 2001). I det informationsmail som gick ut till deltagarna innan intervjun ville jag ge en tydlig beskrivning av syftet med examensarbetet och att studien hade högsta grad av anonymitet. I den färdiga rapporten skulle det inte gå att identifiera personen i fråga på något sätt. Jag till alla deltagande berättat att de närsomhelst kunnat ta del av mitt material. En av de medverkande ville efter

transkriberingen få ta del av sin intervju och jag visade den för personen i fråga men inget av innehållet ändrades.

5. Resultat

I det här avsnittet har jag valt att endast reproducerat de frågor och svar som de

medverkande gett och som jag anser är relevanta för studiens syfte. Jag har i texten valt att kalla yrkeslärarna för YL och även gett dem en siffra efter. För personalsamordnarna har jag valt att kalla dem för PS med en siffra efter. Det har jag gjort för att lättare kunna se enskilda svar men också för att förhindra för många upprepningar av samma ord. För en närmare beskrivning av de intervjuade, se bilaga 4.

Jag har valt att endast återge vad de svarade har sagt utan någon som helst diskussion kring svaren. Jag kommer återkoppla svaren till tidigare forskning i nästkommande avsnitt.

5.1 Byggskolan X - Ett exempel på en fungerande samverkan

För en gymnasieskola i södra Skåne är en av grundförutsättningarna i utbildningen att det finns en fungerande samverkan mellan skolan och näringslivet. Skolan har upprättat en modell för hur samverkan bör ske och samtliga utvärderingar som gjorts visar på mycket goda resultat och ett förhållningssätt som skolan känner sig bekväm med. Den arbetsplatsförlagda utbildningen, APU, har en central roll i skolans utbildning. Den intervjuade på skolan menar att eleverna vid ett tidigt stadium ska få möjlighet att möta arbetslivet och verkliga arbetssituationer där eleven kan lära sig sitt hantverk. Större delen av karaktärsundervisningen på denna skola i södra Skåne sker således på arbetsplatser ute i näringslivet vilket kräver en god samverkan med arbetsplatserna. När eleverna läst färdigt de grundläggande kurserna i årskurs ett och är färdiga med sina yrkesval, det vill säga mot vilken gren de ska arbeta inom byggbranschen, skickar skolan ut uppgifter om alla elever och deras val till företagets personalsamordnare. Dennes uppgift blir att placera ut eleverna på olika arbetsplatser med hänsyn till sitt inriktningsvalochgeografiska område. Sedan återkommer personalsamordnaren till skolan med arbetsplatser dit eleven blivit tillsatt.

Skolans uppgift blir nu att ta kontakt med platscheferna ute på arbetsplatserna för att bestämma tid och datum då eleven kan introduceras på den tilltänka arbetsplatsen. Här berättar den intervjuade att de arbetar kontinuerligt med att kommunikationen mellan skola, personalsamordnare och platschef fungerar. Eftersomdet finns en kontinuerlig

kontakt mellan skola och arbetsplats kan man lätt samverka kring problem som eventuellt kan uppstå, om något skulle hända eller om det vid ett senare tillfälle blir problem för eleven eller företaget. Vidare berättar intervjupersonen att en gång om året i samband med att eleverna gör sina yrkesval träffas personalsamordnare,

karaktärsämneslärarna och yrkesarbetare från företag för ett möte där frågor kan väckas till liv men det är även ett informationsmöte för eleverna. Personalsamordnaren och yrkesarbetaren berättar om hur det fungerar i dagsläget på deras arbetsplats och vilka förväntningar och krav som företaget ställer på eleverna under sin praktik.

Skolans elever är ute på praktik i två veckor och sedan inne på skolan i två veckor. Under varje sådan period är skolans mål att besöka varje elev minst en gång och i samband med dessa besök har skolans pedagog uppföljningssamtal, mindre samtal med eleven, elevens handledare och platschefen. Här går man igenom elevens situation kring hur eleven trivs på arbetsplatsen, elevens närvaro, om eleven följer de kurser och mål som bestämts samt en kortare bedömning av eleven. Skolans pedagoger är noggranna med att det hela tiden finns uppföljning av eleven. I och med att större delen av

karaktärsundervisningen sker på arbetsplatsen måste skolan vara säker på att alla kurser följs och att eleven kommer uppfylla de mål som finns. Företaget som skolan samverkar med och skolans mål är att det alltid ska finnas handledare till eleven som genomgått en handledarutbildning just för att kunna säkerställa att det finns ett adekvat bedömnings- och betygsunderlag vid praktikens slut.

5.2 Vilka egenskaper bör en elev ha med sig efter avslutad utbildning?

Samtliga lärare anser att den viktigaste egenskapen är elevens sociala kompetens. De tre lärarna definierar social kompetens genom att stor vikt läggs vid att eleverna ska lära sig passa tider, visa intresse och komma in i byggjargongen. Gemensamt för lärarna är att de även är viktigt att eleven har en förståelse och se helheten i byggprocessen och inte att de ska vara fullfjädrade yrkesarbetare utan att de har insikt i de olika delarna som ingår i de olika byggskeenden. YL 3 anser att det är viktigt att eleven ska ha ett arbetstempo i kroppen efter avslutad utbildning och menar vidare att de ska vänja sig vid att hålla igång och inte sitta på röven och prata i telefon.

Två av de tillfrågade personalsamordnarna svar inledningsvis att det viktigaste är att eleven ska ha fullgjort sin utbildning och alla de kurser som ingår och att de visar ett intresse när de kommer ut på en byggarbetsplats. Gemensamt för alla tre

personalsamordnarna är att eleverna borde få komma ut på praktik tidigare så att de hinner skaffa sig erfarenhet från en byggarbetsplats när de slutar sin utbildning. PS 2 anser att det många gånger är brist på intresse hos eleverna och menar att det borde finnas praktik tidigare så att de får känna på vad det egentligen innebär att vara byggnadsarbetare.

PS 1 pratar om att det är väldigt viktigt att eleverna har med sig materialkännedom och verktygskunskap och där det finns bristfällig kunskap i dagsläget. Han menar att det går åt mycket tid till att informera eleverna och där det finns en önskan att som företagare kunna säga till en elev att åka och köpa vissa grejer på byggvaruhuset.

Han avslutar med att säga att:

”det finns oehört mycket material på en byggarbetsplats som ungdomarna inte vet vad det är eller heter”

PS 3 vill framhålla att skolan behöver fokusera mer på säkerhetsfrågor och få in ett säkerhetstänk hos eleverna. Med det menar han att eleven bör få behörighet i ställningsbyggnad, heta arbeten och säkerhet på väg och lära sig att alltid använda skyddsutrustning.

5.3 Samverkan idag

Ingen av de tillfrågade lärarna vill vidgå att det finns någon uttalad samverkan på deras skola idag. Det som är gemensamt och som alla lärare säger är att det endast sker en form av ett samarbete med byggföretagen när deras elever ska ut på APU,

arbetsplatsförlagd utbildning. Kontakten från skolans APU ansvariga sker till största delen med företagen via telefon men också mailkontakt.

YL 1 berättar att det finns ett programråd på hans skola där representanter från elever, lärare och RYK finns med men att man saknar representanter från några byggföretag. YL 3 menar att skolan knappt haft någon kontakt med företagen efter telefonsamtal som sker vid en första kontakt om praktikplatser men att det senare varit sämre.

Han berättar vidare att det inte funnits klara riktlinjer på vad APU-uppdraget gått ut på och uttrycker sig genom:

”vi har kontakt med företag där vi skickar ut våra elever på APU men det är

knappt att vi har någon APU överhuvudtaget”

I svaren från personalsamordnarna om en samverkan existerar idag urskiljer sig svaren något. Ett av företagen har ingen uttalad samverkan med någon skola utan att det endast finns ett samröre med någon skola då dessa tar kontakt med platscheferna ute på

byggena för att få ut praktikanter. En annan personalsamordnare medger att det finns en form av samverkan med en skola inom företagets region men att detta samarbete ser lite annorlunda ut. Företaget tar emot elever som inte passar in i den vanliga utbildningen, exempelvis elever som inte får godkända betyg eller på andra sätt inte kan sköta sig i skolan. Vidare menar han att det sker en bra och nära kontakt med den berörda skolan.

PS 3 svarar att det finns en kontinuerlig kontakt med ett flertal skolor inom företagets upptagningsområde och där denna samverkan fungerar väldigt bra. Det finns ett programråd med företagsrepresentanter som tillsammans med berörda skolor sitter ner och för resonemang kring skolans utbildning och huruvida man kan få ut elever i produktion. Vidare berättar den intervjuade att företaget är ute och besöker i skolorna och försöker påverka innehållet i undervisningen.

5.4 Vilka resurser finns det för att utarbeta en samverkan?

Alla tre yrkeslärarna berättar att det idag inte finns några resurser för att kunna bemöta byggföretagen och inleda något nytt. YL 1 tror att det helt och hållet är en ekonomisk fråga då tid kostar pengar och någon måste betala för att personal från företag ska kunna komma och besöka skolor och eventuellt inleda någon form av samverkan.

”jag har försökt få hit handledare till skolan men inte lyckats. Oavsett om det är 7 på morgonen eller 16.30 på eftermiddagen så har ingen varit villig att komma hit. Tjänstemännen kan springa på möten hit och dit men så fort det gäller produktionen så är det blankt nej”

Han fortsätter med att poängtera hur viktigt det är att få till träffar och möten i

verkligheten där båda parter kan framföra sina budskap och resonera kring arbete och utbildning. Vidare menar han att det finns mycket hinder på vägen då det även blir

stopp i produktionen ifall representanter från skolan skulle åka ut och besöka företag på deras arbetsplatser om nu inte företagen har möjlighet att komma till skolan.

YL 2 anser att en form av bidrag kanske skulle kunna öka intresset för en samverkan och att en sådan fråga ligger på politisk nivå. Vidare anser han att branschen borde ta ett mycket större ansvar och möta upp skolans problematik och struktur som är det stora problemet i och med att branschen kör sitt och skolan försöker haka på så gott det går.

YL 3 efterfrågar mera tid för att skolan ska kunna prata ihop sig i respektive arbetslag och sedermera kunna börja skapa kontakter med företag och på så sätt få till stånd ett bra samarbete med byggföretagen. För att få till grund en samverkan menar han vidare att det hela ligger på lärarnas ansvar och då börja inleda något när de är ute på

arbetsplatser och besöker elever på deras APU.

Gemensamt för alla personalsamordnare är att de anser att det finns mindre eller inga resurser alls för att kunna inleda bra samarbeten med byggskolor.

PS 1 menar att det vore att rekommendera skolan att bjuda in de lokala byggarna till skolan för att på så vis få en närmare kontakt och förhoppningsvis kunna inleda ett vidare samarbete. Men samtidigt säger han att byggföretagen inte tycker sig ha tid och berättar vidare att problematiken uppstår när:

”Byggindustrin tycker sig inte ha tid, jag har inte tid, jag hinner inte utan att man räknar minutrar hela tiden då man ska dit och hit”

PS 2 menar att tiden är den stora boven i den här frågan och där företagen hela tiden sitter på en vinstfråga och där det ska gå runt på minsta möjliga tid.

”därmed finns det inga resurser för att kunna etablera en sådan kontakt dessemellan”

Vidare berättar han att företaget någon gång varit på någon träff som

arbetsgivarorganisationen anordnat och där det funnits folk från skolor och där det funnits utrymme för att etablera kontakter. Vidare föreslår han en branschdag som ligger långt fram i planeringen för att ha tid att medverka på denna träff eller skaffa en plattform på Internet där både skolan och företagen kan skriva in aktuell information som båda parter kan dra nytta av.

PS 3 menar att det helt ligger på skolans ansvar att få till en samverkan för det är de som håller i utbildningen. Han menar att det finns mindre resurser för företagen idag och då gäller det för företagen att ha en bra strategi för att få till mera resurser till en

samverkan. Vidare och tror att branschorganisationen jobbar mycket med det här. PS 3 säger vidare att det kanske borde finnas stöd för de mindre företagen för att kunna få tid till att ställa upp mot skolor.

5.5 Vilka vinster finns det med en samverkan?

Både skolan och företagen är överrens om att det finns flera fördelar med en god samverkan sinsemellan. Både lärarna och personalsamordnarna nämner att det blir lättare att få praktikplatser och att det skulle vara bra för båda parterna. De menar att skolan vet att företag som de har kontakt med är intresserade av deras elever och att det för företagen är en god rekryteringsbas för kommande anställningar och att de tidigt kan hitta elever som passar in i företagets filosofi.

Den första yrkesläraren tror att företagen skulle tjäna mest på en samverkan då de får en insikt i hur skolan fungerar och kan vara med och påverka. Han fortsätter med att berätta att:

”skolan å sin sida skulle kunna få en större flexibilitet i undervisningen om företagen berättade vilka material och arbetsmetoder de använder ute på arbetsplatserna idag”

Något annat som YL2 vill poängtera är att skolan kan använda sig av

arbetsplatser som en undervisningsmiljö i större utsträckning och eleverna får tidigare en inblick i varför de lär sig saker inne på skolan. Han menar vidare att företagen hela tiden kan ge infallsvinklar till skolans utbildning och komma närmre eleverna.

”många lärare lever i det föråldrande och att vi kan få nya infallsvinklar till vår utbildning om företagen kan vara med och se hur vi gör. Man kan arbeta på andra sätt till exempel”

Personalsamordnarna är alla tydligt överrens om att den största vinsten är kontakten vid praktikplatser och vilka elever som finns tillgängliga på skolan. Den första

personalsamordnaren menar att det ständigt borde finnas en kommunikation mellan företagen och skolan även de perioder då man inte har lärlingar. Han säger vidare att skolan kan använda företagens arbetsplatser till sin undervisning då eleverna får möta material och verktyg som skolan inte har.

PS 3 tycker det är väldigt viktigt och då det ges en chans för företagen att påverka både utbildningen och elever. Han menar att det vid en bra samverkan kan hållas en ständig dialog mellan parterna om det är något som inte fungerar så bra eller om det är strul med någon elev. Vidare får skolan en insyn i branschen på ett annat sätt och vid

ständiga dialoger med produktionen, produktionschefer och liknande kan skolan få reda på hur många elever som kanske behövs kommande år, hur arbetssätten är ute och vad det finns för nytänkande.

6. Analys

Skolan ska eftersträva en samverkan med arbetslivet (Lpf94 kap 1.2) och speciellt viktigt är det för att kunna svara mot de mål och medel som svarar mot läroplanen (skolverket 1998.). Ingen av de intervjuade yrkeslärarna framhåller att deras skola har någon samverkan med arbetslivet idag. Säljö (2005) menar att ett sociokulturellt

perspektiv kan sättas i samband med en samverkan där kommunikationen mellan skolan och företagen är viktig och yrkeslärarna menar att den enda dialog som sker idag är när elever ska placeras ut under sin APU. YL 1 berättar att man kommit ett litet steg närmre en samverkan då det startats ett programråd på skolan men där man inte fått någon respons hos något byggföretag. PS 3 säger sig vara med i ett sådant programråd på ett flertal skolor och anser att det stärker en samverkan där kommunikationen sker genom interaktionen med skolans lärare. Genom språket och att ständigt hålla en dialog kan både skolan och företagen utveckla en bra och nära kontakt som kan användas för att dra nytta av varandras verksamheter (ibid).

Olsson & Johansson (2001) skriver att det fanns en strävan att förbättra kontakten mellan arbetsliv och skola redan under 60-talet då yrkesutbildningen befann sig i en förändring. Det måste finnas faktorer som gör att både skolan och företagen finner ett intresse av en sådan samverkan. Båda parter uppger att kommunikationen sker vid elevernas APU period och ett programråd är således viktigt för att ständigt kunna hålla kontakten även utanför denna praktikperiod. PS 3 anser att det är ett bra forum för att kunna föra resonemang om hur man kan få ut elever i produktion eller hur man kan bedriva utbildningsfrågor. Det är faktorer som även BYN vill framhålla då de sägs ska verka för att upprätthålla en kontakt mellan utbildningsgivarna och arbetsgivare. YL 1 menar att representanter från RYK sitter med i deras programråd men sägs ändå sakna respons från byggföretag.

Abrahamsson (2002) menar att yrkesstrukturen är i ständig förändring och att en ökad samverkan är att föredra för att kunna ge eleverna den utveckling och lärande som finns på byggarbetsplatserna idag. Inom det sociokulturella perspektivet talas det om att vuxnas handlingar är av yttersta vikt för elevernas lärande i det kommande yrkeslivet och en samverkan kan således främja lärandet hos eleverna.

För att elever ska ges en chans att ta till sig de kunskaper som kommer krävas i det kommande yrkeslivet krävs att utbildningen strävar mot det som eleverna kommer möta på byggföretagen. Lindelöf (2005) skriver i sin bok att det finns tendenser till att skolan inte utvecklas i den takt som sker på arbetsplatserna idag. Gemensamt för de tre

yrkeslärarna är att de sätter elevens sociala kompetens i centrum såsom att de ska lära sig passa tider och få upp ett intresse för arbetets art. Personalsamordnarna säger sig också vilja se att det finns ett intresse hos eleverna när de kommer ut på arbetsplatserna. I den rapport (skolverket 2005) som Skolverket gjorde ansåg arbetsledarna att eleverna bör visa intresse, ha motivation och kunna hålla tider för att klara sitt yrke.

Personalsamordnarna eftersöker också tidigare praktik för eleverna i deras utbildning och tidigare forskning har visat att eleverna har svårt att se helheten med de övningar som görs i skolan och att det som produceras inte liknas vid verkliga arbetsmiljöer (ibid.). Säljö (2005) menar att elevens utveckling och lärande ges större uttryck om de tidigt får koppla samman det lärande som sker inne på skolan med den kunskap som finns ute på arbetsplatserna. Gymnasieskolan X som nämns tidigare i detta arbete arbetar på ett tidigt stadium med att eleverna ska få möta verkliga situationer på arbetsplatserna och en stor del av skolans undervisning bedrivs ute på företagen där eleverna kan få lära sig sitt yrke och lära sig de förväntningar som finns på dem vid avslutad utbildning. Vidare säger skolan att det å andra sidan krävs en god samverkan vilket skolan har arbetat upp.

PS 1 efterfrågar bättre material – och verktygskännedom hos eleverna och något som han anser tar för mycket tid för honom att lära dem när de avslutat sin utbildning. I byggprogrammets kursplaner står det att eleven ska känna till olika byggmaterial, verktyg och annan maskinell utrustning och kunna använda dessa. Säljö (2005) menar vidare att en interaktion mellan skola och företag ger utrymme för att kunna diskutera och utbyta idéer med varandra i sådan problematik.

PS 3 vill att skolan ska arbeta mer med säkerhetsfrågor medan det är något som inte nämns hos någon av de tre yrkeslärarna. Det finns ett problem på yrkesutbildningen där det råder delade meningar vid synen på kunskap, lärande och vilka specifika

yrkeskompetenser som behövs (Höghielm 2001). Svaren från yrkeslärarna och

personalsamordnarna överensstämmer inte helt med varandra och det finns således en problematik. Arbetsledarna i rapporten väl förberedd (Skolverket 2005) såg en brist hos

elevernas egna förkunskaper när det gäller problemhantering vilket var en viktig del för att kunna lösa de yrkesuppgifterna.

Skolan och personalsamordnarna på företagen är rörande överrens om att det finns flera fördelar till med en god samverkan. Det största skälet som båda parter nämner är att det blir betydligt lättare vid placering av APU-elever. I skolverkets rapport (skolverket 1998) visar det sig att en utökad samverkan mellan utbildningsorganet och

byggföretagen är en förutsättning för att kunna utöka den arbetsplatsförlagda

utbildningen och få en bättre kvalité. Yrkeslärarna svarar att de vid en samverkan kan ha kontinuerliga företag som skolan kan skicka ut elever till vilket ses som en stor fördel. Gemensamt för både lärarna och personalsamordnarna är att de ser en sådan samverkan som en ypperlig rekryteringsbas för företagen som tidigt i utbildningen kan få in de elever man eftersträvar att ha i sin produktion. I rapporten Väl förberedd? (Skolverket 2005) berättar arbetsledarna i undersökningen att de anser att praktiken och APU:n är ett det bästa sättet för nyrekrytering. En av personalsamordnarna menar att det ständigt borde hållas en kommunikation mellan skolan och företagen även då man inte har några elever ute i produktionen. PS 3 spinner vidare på det spåret och anser att ständiga dialoger mellan utbildningsansvariga och representanter från företagen kan göra att skolan i ett tidigt stadium vet hur produktionen kommer se ut när det är dags för APU-perioden men också att det ges en tydligare bild om vad som händer inom

branschen. I väl förberedd (Skolverket 2005) svarar arbetsledarna att APU och annan praktik är en bra rekryteringsbas genom den personkemin som uppstår mellan eleven och företagets personal.

Byggskolan X som nämnts tidigare i arbetet arbetar hårt med det här och det är för att säkerhetsställa så båda parter är nöjda och att det överenskomna följs.

Två av personalsamordnarna och två av yrkeslärarna vill båda framhålla en stor fördel i en samverkan. Det gäller undervisningen inom karaktärsämnet. YL 2 vill poängtera att vid en god samverkan blir det lättare för den utbildningsansvarige att förlägga delar av undervisningen till en verklig miljö vilket skulle ge eleverna en större inblick i varför de läser vissa moment inne på skolan. Höghielm (2001) skriver i sin bok att utbildningen idag utgörs till största del i klassrumsliknande miljöer vilket kan hämma elevens utveckling.

Både YL 1 och PS 3 menar att vid en samverkan ges det en chans för företagen att kunna påverka innehållet i undervisningen vilket leder till större flexibilitet då företagen kan berätta för skolan vilka material och arbetsmetoder som används idag samt och att företagen kommer närmre eleverna om de får möta dem inom skolans värld. Studien som gjordes av Skolverket visar att företagen har dålig kännedom om hur skolan arbetar och vilka riktlinjer som finns för elevernas utbildning (skolverket 1998).

I Skolverkets rapport (skolverket 1998) framhålls det en rad olika faktorer varför det i många fall inte finns någon samverkan. Den största faktorn anses vara de ekonomiska resurserna då en fungerande samverkan kostar både tid och pengar. Av de intervjuade anser fyra stycken att det till stora delar handlar om en ekonomisk fråga varför man inte har någon samverkan idag eller har resurser för att kunna utarbeta någon. En av

yrkeslärarna anser att företagen inte är villiga att skicka medarbetare till skolan på grund av att det blir en man mindre i produktionen och att någon måste betala, något som inte skolan har råd med. PS 1 menar att byggföretagen hela tiden räknar minutrar och får medhåll från PS 2 som säger att företagen hela tiden sitter på en vinstfråga och kan således inte undvara någon sådan tid.

Två av de intervjuade diskuterar kring möjligheten med att införa bidrag så att personal från företag kan träffa både elever och lärare på skolan eller i andra

kommunikationsforum. En ökad samverkan kräver medel för att få arbetsgivare till att engagera sig i utbildningen och dels att handledarna till eleverna ute på APU:n ges möjlighet att sätta sig in i skolans mål och vad deras egentliga uppgift är (samverkan pdf). Byggskolan X har i sin samverkan tydliga mål för handledarens uppgift och att det kontinuerligt sker uppföljningar för att se till så undervisningen ute på arbetsplatserna strävar mot skolans alla mål.

Vidare finns det inga konkreta förslag hos de intervjuade om hur man skulle kunna börja inleda en samverkan. Det finns även en viss oenighet om det är skolans ansvar eller byggföretagens. En av yrkeslärarna anser att det ligger i företagens intresse och att branschen borde ta ett mycket större ansvar i den här frågan. Å andra sidan så anser en av personalsamordnarna att det ligger på skolans ansvar i och med att de är dem som håller i utbildningen. Regionala yrkeskommittén, RYK, säger att de försöker påverka skolan att arbeta efter den inriktning som branschen eftersträvar. Ingen av de tillfrågade nämner RYK i sina svar.

7. Slutdiskussion

Skolverket gjorde 1997 en undersökning om huruvida gymnasieskolor kunde uppfylla målen för den arbetsplatsförlagda utbildningen. Rapporten (Skolverket 1998) visade på en rad olika brister och där det tydligt framkom att få skolor hade en samverkan med näringslivet. I den undersökning som jag själv gjort mer än tio år senare så visar det sig fortfarande att det brister i samverkansfrågan hos utbildningarna och näringslivet. Som det står att läsa i Lpf94 skall alltså skolan eftersträva att föra ett bra samarbete med arbetslivet. Endast en av de intervjuade med tillhörighet inom ett större företag är den enda av de sex intervjuade som kan påvisa att det finns en etablerad samverkan. Hos de övriga finns det stora brister och i de flesta fall helt avsaknad av någon samverkan idag. Det visar att det fortfarande finns en stor distans mellan skolans utbildning och

byggbranschen.

Yrkesutbildningens historia visar att det tidigare funnits en nära anknytning mellan företag och skola (Olsson & Johansson 2001) men att den idag är nästan obefintlig på många håll. Den arbetsplatsförlagda utbildningen, APU, har en central roll inom byggprogrammet vilket innebär att den yrkesföreberedande utbildning förläggs till en arbetsplats och där arbetslivet återigen fått en betydande roll. Viveca Lindberg

(Lindberg 2003) menar att den verksamhet som sker på arbetsplatsen ska motsvara mot de kurser som ingår inom byggprogrammet. Samtidigt har skolan till uppgift att träna eleven till ett kritiskt tänkande och kunna fungera som en problemlösare. Det här är något som ingen av de tillfrågade i studien tar upp men däremot så efterfrågar arbetsledarna det i den undersökning som gjordes 2004 (Skolverket 2005).

Enligt de intervjuade i min undersökning kommer en samverkan endast in i de fall då skolan söker upp företag för utplacering av elever under deras APU period. Byggskolan X som redovisas i den teoretiska utgångspunkten i arbetet visar på en skola som

utarbetat en modell för hur en samverkan bör ske för att det ska fungera mellan skolan och arbetslivet. Det visas således att det går att inrätta en god samverkan och enligt skolan så är det en grundförutsättning för att utbildningen ska kunna bedrivas. Jag tycker den nämnda skolan visar vikten av en samverkan. Jag har mycket svårt att förstå varför ingen har tagit tag i den här frågan på allvar. Säljö (2005) pratar om en kultur som innebär att man tar till vara på varandras resurser och idéer. Också med tanke på de svar

som framkom i Skolverkets rapport (Skolverket 2005) där arbetsledare efterfrågar mer förkunskaper hos eleven vilket vid en samverkan möjligtvis kunnat förbättras avsevärt.

Jag ser en stor vinning i en samverkan då företagen kan påverka skolan med praktiska arbetsmoment och vi får en skola som tenderar att utvecklas mer mot arbetslivet än idag. Det ger också en fördel för läraren att kunna använda arbetsplatser som en

undervisningsmiljö som skiljer sig från den traditionella verkstadsmiljön.

Det är av stor vikt att skolan betraktar en samverkan som en naturlig del i utbildningen för att kunna svara mot de mål och medel som svarar mot läroplanen och i strävan efter att kunna utveckla utbildningen utefter branschen (skolverket 1998). Både de

intervjuade lärarna från skolan och personalsamordnarna från företagen menar att en samverkan utöver APU perioden hade kunnat föra utbildningen och branschen ytterligare framåt. Men samtidigt kommer få av de intervjuade med några konkreta förslag. Jag tror att skolan måste ta sitt ansvar och börja arbeta mer för en samverkan. Det är skolan som halkar efter i utveckling, inte tvärtom. Så länge företagen hela tiden får ut elever kan de nöja sig med den här situationen trots att de har en del åsikter om en samverkan. Skolan måste på något sätt fundera på huruvida man ska utarbeta en modell för att få tillstånd en bra samverkan med de lokala byggföretagen. Det handlar också om elevernas lärande.

Min teoretiska ansats i det här arbetet är det sociokulturella perspektivet som jag anser vara en bra utgångspunkt för att kunna närma sig en samverkan. I undersökningen känns det ändå som att både företagen och skolan har vissa tankar som går ihop men det finns också en hel del olika åsikter. En interaktion mellan dessa båda parter skulle lyfta byggutbildningen men också se till företagens behov. Som Säljö (2005) skriver så är kommunikationen till för att skolan och i det här fallet näringslivet ska kunna utbyta idéer och tankar kring utbildningens innehåll men också en senare anställning hos eleverna. Det är ett viktigt att använda språket som ett redskap och att de båda parterna ser till att öppna upp ett forum för vidare diskussioner och dra nytta av varandras verksamheter.

I intervjuerna kan man skymta att tid och pengar är en faktor om varför det inte finns någon fungerande samverkan idag. I rapporten om samverkan mellan skola och arbetsliv (skolverket 1998) påstår författarna att en fungerande samverkan kostar både

tid och pengar och för att kunna genomföra det i föreskriven omfattningen behövs ekonomiska resurser. Jag är väl medveten om att det här men samtidigt så måste företagen få en klar och tydlig bild från skolan om vad de skulle få ut med en

samverkan. Ett bra och tydligt exempel är byggskolan X som fått företagen de har en samverkan med att inse deras roll i frågan och vad de i slutändan får ut av ett samarbete. Det är därför jag får lite bryderier när jag i min egen undersökning hör

personalsamordnarna prata så varmt om vad de skulle få ut av en samverkan men att de ändå inte gör något. Idag betalar företagen för att ha eleverna hos sig och jag har länge efterfrågat om inte dessa pengar kan bytas mot att företagen har som skyldighet att träffa de utbildningsansvariga på skolorna för att få till stånd en dialog om en framtida utveckling för båda parter.

Via den arbetsplatsförlagda utbildningen ska företagen stå med handledare till eleverna och mycket av utbildningens innehåll förläggs således på arbetsplatser. Handledarna ska i sin tur sedan ge betyg och rapportera om vilka mål som eleven nått inom respektive kurser. Det är intressant att se hur det här sker och hur tillförlitliga betyg det blir för eleven om det idag saknas en klar och tydlig dialog mellan skolan och företagen. Jag vet av egen erfarenhet att byggnadsarbetare har svårt att utrycka sig i skrift så därför anser jag att det är en nödvändighet att de utbildningsansvariga har kontinuerliga träffar med både elever och personal från företag för att kunna säkerhetsställa att det finns ett bra och rättvist underlag när det kommer till bedömning och betygssättning. Ser man till elevens lärande så är det att föredra en växelverkan mellan att arbeta inne på skolan och vara ute i produktionen. Därför måste skolan hålla sig ajour och hänga med i

samhällsutvecklingen. Det är något som framkommer i de intervjuades svar då både skolan och företagen ser en klar och tydlig vinning ifall verksamheterna kan påverka varandra och skapa en sådan undervisningsmiljö som skolan, eleven och slutligen företagen kan dra nytta av.

7.1 Framtida forskning

För att kunna komma djupare i den här problematiken som finns inom frågan om samverkan anser jag att det finns fog för att undersöka vidare inom ämnet. Materialet i det här arbetet är begränsat för att dra några större slutsatser och därför skulle ett större undersökningsmaterial kunna leda fram till att fler faktorer om huruvida en samverkan kan uppstå. Ett område som kan undersökas närmre borde vara hur det går att lösa den ekonomiska frågan som enligt min studie är en stor bidragande faktor för att det inte finns någon samverkan idag.

Referenser

Abrahamsson Kenneth, (2002) Utbildning, kompetens och arbete. Lund: Studentlitteratur.

Carlsson, Bertil, (1991). Kvalitativa forskningsmetoder – för medicin och

beteendevetenskap. Stockholm: Liber.

Höghielm, Robert (2001), Villkor och vägar – för grundläggande yrkesutbildning,några

forsarperspektiv. Stockholm: Utgiven av Skolverket.

Johansson, Bo & Svedner, Per Olav (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen –

undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Utgiven av

kunskapsföretaget.

Lantz, Annika (1993). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur.

Lindberg Viveca, (2003) Yrkesutbildning i omvandling - en studie i lärandepraktiker

och kunskapsformationer. Stockholm: HLS förlag.

Olsson, Marita & Johansson, Jan (2001), Villkor och vägar – för grundläggande

yrkesutbildning,några forsarperspektiv. Stockholm: Utgiven av Skolverket.

SFS 2003:345. Arbetsplats för lärande – om samverkan mellan gymnasieskola och

arbetsliv. Stockholm: Liber.

Skolverket, Läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94 - Gymnasieskolan,

gymnasiesärskolan, den kommunala vuxenutbildningen, statens skolor för vuxna och vuxenutbildningen för utvecklingsstörda

Skolverket (1998). Samverkan skola – arbetsliv, arbetsplatsförlagd utbildning i

gymnasieskolan rapport nr 153. Stockholm: Liber.

Skolverket (2005). Väl förberedd? – En utvärdering av gymnasieskolan utifrån mottagarnas perspektiv rapport nr 268. Stockholm: Fritzes.

SOU 2008:27. Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola. Stockholm. Säljö, Roger (2001). Lärande i praktiken – ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma.

Internetreferenser

http://www.byn.se/byn/om-byn/default.asp

(hämtad 100816)

Allmänna referenser

Johansson, Bo & Svedner, Per Olav (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen –

undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Utgiven av

kunskapsföretaget.

Bilagor

Bilaga 1: Intervjumallen

1. Vilka egenskaper anser du att en elev bör ha med sig efter avslutad gymnasieutbildning på byggprogrammet?

2. Har ni någon form med skola/arbetslivet idag och i så fall hur ser den ut?

3. Hur tycker du att man ska gå tillväga för att utveckla en samverkan mellan skola och arbetsliv?

4. Vilka ska vara samordnare för att det ska kunna ske en samverkan?

5. Vad har ni för resurser att utarbeta en god samverkan mellan utbildningsväsendet respektive arbetslivet?

6. Vad får skolan/arbetslivet ut av en god samverkan?

Bilaga 2: Följande frågor har använts vid intervjun med Byggskolan X 1. Hur arbetar skolan med samverkan?

2. Hur ser kontakten med företag ut?

3. Vilka grupper medverkar i denna samverkan? 4. Handledarutbildningar?

Bilaga 3: Informationsbrevet Hej!

Först och främst vill jag tacka dig för att du valt att delta i min undersökning till mitt examensarbete. Nedan följer lite information kring själva undersökningen och dess syfte samt forskningsetiska anvisningar, det vill säga din rätt i den här medverkan.

Syftet med den här undersökningen är få en inblick i hur samverkan mellan skola och arbetsliv ser ut idag. Jag har under min tid på lärarutbildningen intresserat mig mycket för det här ämnet och jag vill undersöka om det finns någon samverkan mellan

byggprogrammen på gymnasiet och byggföretagen ute i näringslivet. Finns det någon samverkan och hur ser den ut och vad kan min undersökning leda till i framtiden? Genom intervjun vill jag undersöka hur pedagoger på byggskolorna samt

personalsamordnarna på byggföretagen tänker och resonerar kring det här med samverkan. Intervjun tar ca 30-45 min.

Ditt deltagande är frivilligt och du kan närsomhelst välja att avbryta din medverkan utan negativa följder

Ditt, skolans/företagets namn skyddas helt genom anonymitet och i den färdiga rapporten skall det inte vara möjligt att identifiera vare sig skola eller företag, lärare eller personal. Fingerande namn kommer användas såsom Lärare 1 eller personalsamordnare 1.

Intervjun kommer spelas in och transkriberas och du har rätt att få tillgång till det materialet

Du har när som helst möjlighet att ställa frågor om undersökningen och få alla frågor besvarade

Slutprodukten kommer vid ett senare tillfälle vara tillgängligt på Malmö Högskola i digitalt format

Hälsningar

Daniel Tegnvallius Tele nr: 0708729522

Bilaga 4: Intervjugruppen

YL 1 (manlig) har varit verksam som lärare i 9 år och är behörig. Har 21 års erfarenhet från branschen.

YL 2 (manlig) har varit behörig heltidslärare i mer än 5 år och har 28 års erfarenhet som snickare.

YL 3 (manlig) har 4 års erfarenhet som lärare men är obehörig. Har 8 års erfarenhet som snickare/anläggare.

PS 1 (manlig) har varit inom branschen i 39 år och varit verksam som egenföretagare i 25 år.

PS 2 (kvinnlig) har arbetat som personalsamordnare i 6 år men har ingen byggutbildning i grunden.