När Ninni Skogstroll kom till förskolan-hur en pedagogisk aktivitet förbereds, genomförs och upplevs av barnen

1

Malmö högskola

Lärande och samhälle

Examensarbete

När Ninni Skogstroll kom till förskolan

Hur en pedagogisk aktivitet förbereds,

genomförs och upplevs av barnen

When Ninni Skogstroll came to Preschool

How an Educational Activity is Prepared,

Implemented and Experienced by Children

Julijana Taseva

Lärarexamen 210 hp Handledare: Ange handledare

Barndoms och ungdomsvetenskap Datum för slutseminarium: 2013-11-06

Examinator: Sara Berglund Handledare: Annika Åkerblom

3

Abstract

Julijana Taseva (2013). När Ninni Skogstroll kom till förskolan. Hur en pedagogisk aktivitet

förbereds, genomförs och upplevs av barnen. Malmö: Lärande och Samhälle, Malmö

Högskola.

Syftet med studien har varit att undersöka en planerad aktivitet på en 5-årsavdelning utifrån pedagogens intentioner med det som planeras samt att ta reda på vad barnen som deltar i aktiviteten anser att de lärt sig. Studien bygger på den planerade pedagogiska verksamheten, vad som planeras och hur det uppfattas av barnen. Genom intervjuer och en observation har jag försökt att få syn på och ta del av barnens tankar kring deras lärande. Arbetet på förskolan görs enligt pedagogerna utifrån barnens intresse och läroplanen för förskola. Resultatet visar att den planerade pedagogiska verksamheten är förutbestämd i förhållande till vad barnen ska lära. Genom att använda sig av en saga menar pedagogerna att de får bland annat in matematik, språk, teknik och normer och värden. Pedagogerna betonar inte inför barnen vad det är barnen ska lära sig utifrån den planerade aktiviteten. Barnen på förskola som deltar i studien ser inte på sitt lärande som pedagogerna gör. De ser på sitt lärande utifrån vad de kan, gör och vet. Pedagogerna menar att de ser barnen som kompetenta och att barnen är delaktiga och har inflytande i förskolans verksamhet. Hur de didaktiska frågorna används av pedagogerna framkommer inte så tydligt då de säger att de har dem i bakhuvudet.

5

Innehållsförteckning

2.3 Det kompetenta barnet ... 13

2.4 Delaktighet och inflytande... 14

3 Metod ... 16 3.1 Metodval ... 16 3.1.1 Intervjuer ... 16 3.1.2 Observation ... 17 3.2 Urvalsgrupp ... 18 3.3 Genomförande ... 19 3.4 Forskningsetiska principer ... 19 4. Resultat av analys ... 21

4.1 Sagan om Ninni Skogstroll ... 21

4.2 Planering och intentioner ... 21

4.2.1 Planering av pedagogisk verksamhet ... 22

4.2.2 Planering inför aktiviteten ... 24

4.3 Genomförande av aktivitet ... 25

4.4 Vad lärde sig barnen ... 26

5. Diskussion ... 28

5.1 Metoddiskussion ... 28

5.2 Slutdiskussion ... 28

5.3 Fortsatt forskning ... 32

7

1 Inledning

Idag är förskolan en del av många barns vardag. Enligt Skolverkets statistik går 84,1 % av alla barn i befolkningen på förskola (Skolverket 2012). Att investera i barnets lärande redan från starten är att satsa på nuet och på barnets framtid. Nuet för mig är att se var barnet befinner sig i sitt lärande just nu och att arbeta utifrån det. På så sätt, tror jag, att det kan skapas intressanta, givande och lärande interaktioner mellan barnen och pedagogerna.

Pramling, Samuelsson och Pramling (2008:9) har forskat kring didaktik. De har sett att förskolans didaktik ofta går ut på att det är vuxna som bestämt något som de anser är viktigt för barnen att lära sig. De poängterar att förskolans verksamhet ska ”skapa förutsättningar för barns lärande”. Deras studie utgår från en idé som pedagogerna bestämmer, barnens kunnande om det som ska läras och en arrangerad aktivitet utifrån det bestämda. När den processen är gjord utvärderas aktiviteten och utifrån det skapar pedagogen nya aktiviteter för att barnen ska kunna utveckla sitt lärande inom ett område. Pramling Samuelsson och Mårdsjö (1997:26) menar att ”man kan se skolförberedelsen i form av förutbestämda och mer direkt avgränsande aktiviteter eller så kan man se den som en individuell skolförberedelse, där förskolan tar utgångspunkt i varje barns behov och förutsättningar”. Vad förskolan erbjuder i de planerade aktiviteterna beror på vad pedagogerna vill att barnen ska lära sig utifrån det som planerats.

Johansson och Pramling Samuelsson (2003:14) påtalar att ”alla barn ska utveckla olika färdigheter och insikter under sin tid på förskolan. Hur det ska gå tillväga tror jag beror på hur den planerade pedagogiska verksamheten ser ut.

Intresset för de didaktiska frågorna om vad som erbjuds, hur det förmedlas och varför väcktes under en diskussion med kollegerna på min arbetsplats. Varför ska barnen lära sig till exempel matematiska begrepp, hur presenteras det planerade till barnen för att göra det så begripligt som möjligt för dem? Hur uppfattas intentionerna med det som ska förmedlas? Det är en del frågor som jag har funderat på under en tid.

När förskolans läroplan reviderades år 2010, blev förskolans strävansmål mer innehållsrelaterade. Enligt Läroplan för förskola (Lpfö98/10:9) ”ska förskolan präglas av en pedagogik där omvårdnad, omsorg, fostran och lärande bildar en helhet”. Det innebär att pedagogerna har ett ansvar att planera den pedagogiska verksamheten utifrån de målen. Men

8

hur pedagogerna väljer att lära ut och vad de utgår från handlar om hur de tolkar de olika strävansmålen i läroplanen. Pramling Samuelson och Pramling (2008:7) menar på att det ”idag ställs krav på att utveckla barns kunnande genom pedagogiska medel”. Pedagogiska medel kan vara att arbeta med en saga som utgångspunkt och genom sagan arbeta med det individuella barnets behov samt med gruppens behov.

Efter att ha varit verksam inom förskolan i 19 år har jag tydligt sett hur förskolans innehåll har genomgått en förändring. Själv upplever jag att jag har förändrats, frånatt ha sett mig själv som kunskapsförmedlare som själv avgjort vad barnen ska lära sig, hur det ska gå till och varför, till att se barnen som egna individer som bidrar till sitt eget lärande. Min barnsyn har förändrats från att enbart ha utgått från ett vuxet perspektiv på vad barnen behöver kunna till att ta barnens upplevelser och erfarenheter in i den pedagogiska verksamheten. Barnens röst om vad de kan och vad de vill lära sig mer av har kommit i fokus och har stor betydelse för vad den planerade pedagogiska verksamheten ska innehålla.

Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) skriver om förskolans innehåll och att den pedagogiska verksamheten innefattar olika aspekter och varierande metoder som uttrycksmedel. Innehållet kan bland annat vara matematik, skapande, teknik och natur. Dessa olika aspekter får man in i verksamheten genom att använda sig av olika tillvägagångssätt, ” i vardagliga och funktionella sammanhang under dagen för att uppnå en helhet i barns lärande” (Pramling Samuelsson & Sheridan 1999:64). Det kan innebära att pedagogerna bidrar till ett varierande innehåll i verksamheten samt att pedagogerna finnas där för att utmana och stödja barnen i deras lärande.

I läroplanen för förskola (Lpfö98/10:9) står att ”den pedagogiska verksamheten ska genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande”. I denna studie fokuseras det på pedagogernas planering av den pedagogiska aktiviteten och barns lärande utifrån den planeringen. Detta ämne valdes för att jag tror att det finns ett behov för pedagoger att föra en diskussion inom området och att skaffa sig kunskap om vad barnet säger om sitt lärande. Enligt Pramling Samuelson och Pramling (2008:7ff) talar om att man i förskolan oftast är nöjd med att barnen visar intresse och engagemang i verksamheten. Samtidigt menar de att pedagogerna ska skapa förutsättningar för barns lärande. Enligt dem krävs det att förskolans personal arbetar målmedvetet och att de ”arrangerar en verksamhet där barnen är aktiva i sitt meningsskapande”.

9

Jag tror att jag kommer ha nytta av studien i mitt fortsatta arbete inom förskolan, där jag kan lära mig av barnet och ta del av barnets tankar och funderingar om vad det lär sig genom den pedagogiska verksamheten. När utvärdering av verksamheten sker kan man utifrån det planerade se vad den har bidragit till i barnets lärande och fortsätta arbeta med det utifrån barnens intresse och erfarenheter. Men för att förstå vad det intresset och vilka erfarenheterna är behövs kommunikation och närvaro för att kunna se var barnet befinner sig just nu.

1.1 Syfte

Syftet med studien är att undersöka en planerad aktivitet på en 5-årsavdelning utifrån pedagogens intentioner och planering samt att ta reda på vad barnen som deltar i aktiviteten anser att de lärt sig. Studien bygger på en observation på den planerade pedagogiska aktiviteten samt intervjuer kring vad pedagogen planerar och hur det uppfattas av barnen utifrån intervjuer med barnen.

1.1.2 Frågeställningar

Följande frågor utgår som stöd i studien:

Vilka intentioner har pedagogen med sin aktivitet och vad ska barnet lära?

Hur iscensätter pedagogen situationen?

Vad anser barnen att de har lärt sig?

10

2 Tidigare forskning och teorier

I denna del presenteras relevant forskning och teorier om barns lärande. De pedagogiska begreppen didaktik, lärande, kompetens, delaktighet och inflytande avgränsas och förklaras.

2.1 Didaktik

Enligt Svenska Akademins ordlista är didaktik ”benämning på den del av pedagogiken som handlar om läran om undervisning”. Skan (2011:24ff) talar om i sin studie om att undervisningsaktiviteter behöver relateras till innehållet i aktiviteterna. Vad innehållet ska vara, vad som ska läras, hur ska det läras, varför och för vem. Han menar att det är en ständig utveckling kring de didaktiska frågorna eftersom barnet, gruppen, pedagogerna och samhället ständigt förändras. Enligt Skan (2011) diskuteras inte didaktik i förskolesammanhang, en förklaring till detta kan vara att det inte finns individuella uppnåendemål i Läroplan för

förskolan (Lpfö98/10). Det finns inte heller, enligt Skan (2011), någon ämnesdidaktik i

förskolan. Istället inriktas förskolan mycket på hur barn lär och inte lika mycket på vad, varför och vem det har betydelse för. Enligt Pramling Samuelson och Pramling har ”förhållningssättet till barn och lärandeprocessen i sig varit viktigare än innehållet man arbetar med” (2008:11).

Pramling Samuelson och Pramling beskriver en lärstudie som arbetsform. En lärstudie innebär enligt dem att lärare utformar en idé om vad barn ska lära sig. De vuxna planerar något som hjälper barnen att lära sig något bestämt (2008:5ff). Det är de vuxna som anser vad det är som är viktigt för barnen att lära sig. De menar fortsättningsvis att pedagoger som försöker förstå hur saker och ting ter sig för barnen och utifrån vunna insikter kan hjälpa barnen att bli bättre på sådant som är viktigt för dem att bli bättre på. De talar även om variationsteorin som ett sätt att förstå ett innehåll på olika sätt. Om man vill att barnen ska lära sig formen triangel behöver man sätta det i kontrast till andra geometriska former så att barnen har andra former att utgå från. Variationen är beroende av just det innehåll man vill att barnet utvecklar en förståelse för (Pramling Samuelsson och Pramling 2008:14).

11

I Lärarens handbok (2008:20ff) står det bland annat att ”pedagogisk omsorg genom pedagogisk verksamhet ska stimulera barns utveckling och lärande”. Det framgår också att verksamheten ska utformas så att den förbereder barnen för fortsatt lärande. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov samt utformas så att den främjar allsidiga kontakter och social gemenskap. Idag börjar många barn på förskolan vid ett års ålder. Det är enligt Pramling Samuelsson och Pramling (2008:10), under denna tid som mycket av grunderna för individens utveckling läggs. I förskolans läroplan (Lpfö98/10:5ff) står bland annat att förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande, lärandet ska främjas och lärandet ska baseras på att barn lär av barn och vuxna. Pramling Samuelsson och Pramling (2008:8), betonar att, om barnen och den verksamhet de är delaktiga i ska bilda en helhet. De menar att det krävs ett undersökande eller berättande arbetssätt för att en pedagog

ska kunna integrera lärande i en målstyrd verksamhet.

Enligt Uljens (1997:27) är inlärning och undervisning två sidor av samma sak, nämligen undervisningsprocessen. I stora drag vet pedagogerna vad resultaten ska leda till och konstruerar undervisningen utifrån den utgångspunkten. Men pedagogerna bör försöka utveckla barnens kunnande som kan bidra till både barns och pedagogers lärande menar Pramling Samuelsson och Pramling (2008:11ff). De talar även om att lärandet handlar om att urskilja olika kvaliteter och att dessa kvaliteter görs synliga för barnen. En sådan kvalitet kan vara till exempel att det tas för givet att lärande av skriftspråket börjar med att känna igen bokstäver, men före detta finns det flera olika saker barnen ska ha urskilt och förstått. Barnet har innan dess uppfattat att symboler betyder något, de har urskilt skriftens riktning och att bokstäver kombineras ihop till ord (Pramling Samuelsson & Pramling 2008:15).

2.2 Förskolepedagogik

Det finns olika inriktningar inom förskolepedagogik, som till exempel Fröbelpedagogik, Maria Montessori och Reggio Emilia. Enligt Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2010:36) tycks alla dessa teorier vara överens om att barn lär genom att vara aktiva. I studien

Barns tidiga lärande av Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2009) var syftet att

vinna kunskap om vad som karaktäriserar förskolan som lärandemiljö. De studerade lärandemiljöer i relation till barns kunnande i innehållsområden. Williams och Sheridan

12

(2011:15ff) skriver bland annat om i sin studie, att barn lär i kommunikation och i samspel med varandra. De menar att förskolan är en mötesplats och att barnen skapar nya sammanhang med varandra. Enligt Tellberg (2004:18) kan interaktion i pedagogiska sammanhang beskrivas som olika situationer och processer som på skilda sätt har att göra med lärande, meningsskapande, socialisation och identitetsarbete. Det kan så väl handla om barnets eget meningsskapande som hela gruppens.

Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2010:57) har utformar något de kallar en utvecklingspedagogik, en pedagogik som kan bidra med att göra lärande i förskolan möjligt. De menar att det krävs en tillåtande och intresserad attityd och en vilja att lära sig om barnens sätt att tänka från de vuxna. Williams och Sheriden (2011:55) beskriver utvecklingspedagogiken som ett sätt för förskollärare att skapa goda förutsättningar för barnens lärande. Enligt dem behöver pedagogerna skapa situationer där barnen lär, att barnen får tillfällen att tänka och reflektera samt att ta tillvara på barnens idéer och föreställningar. De menar att, ”för att kunna ta till sig barnens tankar, funderingar och frågor kring olika saker behöver pedagogerna ta reda på barnens kunskaper och färdigheter och bygga vidare på dessa genom att erbjuda dem att reflektera över vad de lär sig” (Williams & Sheriden 2011:57). Utvecklingspedagogiken innehåller, enligt Williams och Sheriden (2011:59), en medveten strävan mot att utveckla specifika normer och värden, färdigheter och förståelse och att riktningen är central. Det finns tydliga mål att sträva mot och dessa mål är bland annat att utveckla sätt att se eller förstå färdigheter och kunskaper som man ska lära sig i förskolan. De menar att man som pedagog låter barnens egna tankar och erfarenheter komma till uttryck vilket då blir förskolepedagogikens bidrag, men att bestämma innehållet blir pedagogernas bidrag. I flera teorier om barns lärande talas det om barns erfarenheter. Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson ser begreppet erfarenhet som erfarande. De beskriver erfarande som att ”se, uppfatta, urskilja eller förstå något så som det framträder i barnens medvetande” (2010:71).

I Läroplan för förskolan (Lpfö 98/10) beskrivs bland annat den pedagogiska verksamheten. Genomförandet av den pedagogiska verksamheten ska stimulera och utmana barnens utveckling och lärande. Där står även att miljön ska vara utmanande och lockande och att olika förmågor som bland annat reflektera, utforska, och att samspela ska utvecklas. Om barnen ska kunna utveckla förmågor och ta till sig kunskap talar Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2010:88) att man måste arbeta med ett specifikt innehåll fast på olika sätt.

13

De anser att barnen lär med alla sinnen. ”På samma gång som barn varierar sina handlingar urskiljer de nya dimensioner, skaffa sig möjlighet att se komplicerade sammanhang, urskilja mönster och kännetecken samt beredskap att möta nya situationer” (Williams & Sheridan 2011:44). Barnen kan få samma planerade aktivitet presenterat för sig, med hjälp av olika medel blir aktiviteten annorlunda. ”Då barn erfar något på ett annat sätt än tidigare sker en förändring som innebär lärande” (Williams & Sheridan 2011:44).

2.3 Det kompetenta barnet

Enligt Juul och Jensen (2010:19), skedde det en förändring på slutet av femtiotalet gällande vuxnas hållning till barn. De talar om att man förändrade de pedagogiska institutionernas målsättning från att betona anpassning till utveckling. Förändringen handlade enligt Juul och Jensen om att gå från att skapa lydiga och välanpassade människor till att stimulera det enskilda barnets utveckling.

Sommer (2008:185) hävdar att” under den senare delen av 1900-talet utvecklades det en kunskap om barnen som på avgörande sätt måste förändra våra grundläggande uppfattningar av vad barn förmår och behöver”. Forskaren Berks (Sommer 2008:186) gjorde en undersökning om barns känslor och sociala förståelse som visade att nyfödda barn har så kallade basala känslor. Känslor som till exempel att visa glädje, intresse, rädsla och bedrövelse. Det visar enligt Sommer att barn föds kompetenta och aktiva. Man har gått från att se barnet som ”det oskrivna bladet” (Sommer 2008:42), som skulle fyllas med kunskap till att se barnet som oberoende, individuella medborgare med demokratiska rättigheter (Johansson & Pramling Samuelsson 2003:56).

Johansson, Pramling Samuelsson menar att ”det kompetenta barnet har blivit ett vanligt begrepp och där med ett honnörstecken som de vuxna i förskolans värld använder i stor utsträckning när de beskriver barnet” (2003:55). Samtidigt som det pratas om kompetenta barn behövs det kompetenta pedagoger på förskolorna. Pramling Samuelsson och Sheridan talar om att pedagogisk kvalitet gestaltas i mötet mellan pedagogen och barnet. De talar även om pedagogens kompetens som en medveten pedagog som strävar efter en pedagogisk verksamhet som erbjuder barnet optimala betingelser för dess strävan till lärande, personlig utveckling och välmående (1999:115). Williams och Sheridan menar att lärarens kompetens

14

att skapa förutsättningar för lärande bör ses i ljuset av att lärande alltid är lärande om något (2011:22). Pramling Samuelsson och Mårdsjö (1997:59) menar att barn inte enbart lär sig genom konkret handlande utan också genom interaktion och kommunikation med andra barn och vuxna. De anser att barn behöver vara tankemässigt aktiva genom att reflektera, fundera och iaktta.

2.4 Delaktighet och inflytande

I Läroplan för förskolan (Lpfö98/10:12) står ”de behov och intresse som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformning av miljön och planering av den pedagogiska verksamheten”. Enligt Johannesen och Sandvik handlar det om i förskolekontext att barn har rätt att bli hörda på samma sätt som andra deltagare (2009:30). De talar bland annat om samband och skillnader mellan begreppen medbestämmande, självbestämmande och delaktighet, och menar att delaktighet handlar om gemenskap. Deras sätt att se på delaktighet och inflytande handlar inte om att bestämma utan att det handlar om alla är en del av en gemenskap, där det visas respekt och inkluderande oavsett åsikter och inställningar.

Men begreppet inflytande kopplas enligt Arnér (2006:2) även till demokrati och till barns möjlighet att få påverka sin vardag på förskolan. Hon anser att det handlar om barns rätt och pedagogernas uppdrag att skapa förutsättningar för denna rätt. Även Sommer (2008: 42) talar om demokrati. Han menar att demokrati handlar om att ”grundlägga de hållningar och kompetenser som måste till för att kunna handla och leva i en demokratisk kultur, där idealet är att barn och vuxna umgås med respekt”.

Läroplan för förskolan (Lpfö98/10:5ff) säger bland annat att förskolan ska erbjuda barnen en

god pedagogisk verksamhet som ska utgå från barnens erfarenhetsvärld och intresse. Då krävs, enligt Williams och Sheridan (2011:57), lyhörda och närvarande pedagoger som strävar efter att ta reda på hur barn utifrån deras erfarenheter föreställer sig, uppfattar och tänker kring olika innehållsaspekter. De menar att vara lyhörd och närvarande som pedagog innebär att bemöta barn på deras villkor och att bidra till barns lärande genom att lyssna på deras frågor och funderingar. Att höra på vad barnen uttrycker och att använda det i förskolan gör

15

att man bygger vidare på barnets erfarenhet. På så sätt blir deras deltagande i verksamheten en bidragande faktor för lärande och kommunikation.

16

3 Metod

I följande kapitel beskrivs de metoder som användes i studien. Undersökningsgruppen presenteras och de forskningsetiska principerna belyses.

3.1 Metodval

Ett forskningsarbete börjar alltid med ett problem. Problemet är något som man är intresserad av och som man vill belysa (Patel & Davidson 2003:9). I denna studie vill jag belysa vad barnen upplever att de lärt sig i en planerad aktivitet, samtidigt ska jag sammanställa det med den planering pedagogerna gjort. För att komma fram till resultat och analys användes intervjuer av barn och pedagoger, samt en observation av en planerad aktivitet.

Jag ville undersöka hur en specifik aktivitet initieras, genomförs och hur det sedan upplevdes av barnen. För att kunna genomföra denna studie använde jag mig av en trestegsraket. Det innebär att jag först intervjuat pedagogerna kring deras intentioner, sedan har genomförandet observerats och slutligen intervjuades barnen kring vad de upplever att de lärt sig.

3.1.1 Intervjuer

En pedagog intervjuades utifrån ett antal frågor som jag sedan kunde utveckla vidare genom att ställa följdfrågor. Två pedagoger fick intervjufrågorna skriftligt. Det innebar att jag inte kunde ställa följdfrågor. Vid den muntliga intervjun har använt mig av en ostrukturerad intervjuform, vilket enligt Patel och Davidson innebär att det handlar om vilket svarsutrymme som intervjupersonen får och att i en ostrukturerad intervju lämnar frågorna maximalt utrymme för respondenterna att svara inom (Patel & Davidson 2003:72). Tanken var att respondenten skulle ha utrymme för att svara så att det inte blev ja och nej svar. I intervjun ställdes det öppna frågor så att en kommunikation kunde ske mellan parterna. Med öppna frågor menas ”att frågorna formuleras så att intervjupersonen uppmanas att beskriva ett större sammanhängande företeelse” (Patel & Davidson 2003:80). Frågorna började med bland annat

17

vad, hur, kan du beskriva och varför. Pedagogerna som fick frågorna skriftligt fick även de

samma frågor som utgångspunkt.

I en kvalitativ forskningsintervju produceras kunskap socialt i ett samspel mellan intervjuaren och intervjupersonen (Kvale & Brinkmann 2009:98). Det innebär i denna studie att intervjun skedde i en lugn miljö som är bekant för de barn och den pedagog som intervjuades och att intervjuerna inte var tidsbegränsade. Intervjun med pedagogen spelades in så att det blev lättare för mig att vara aktiv och koncentrera mig på respondenten. Patel och Davidson menar att syftet med en kvalitativ intervju är att upptäcka egenskaper hos något, till exempel den intervjuades uppfattningar om ett fenomen som i denna studie handlar om intentionerna med det som planerades och vad barnen anser att de lärt sig.

Att intervjua barn är inte alltid lätt utan det är något som man behöver träna på. Fyra barn deltog i barnintervjuerna. Barnen intervjuades två och två. Den som intervjuar bör tänka på hur frågorna ställs, är barnet villigt att svara, är intervjun som ett samtal och det är viktigt att skapa förtroende mellan den som intervjuar och barnet. Eftersom jag är känd för de fyra barnen som intervjuades finns det förtroende mellan mig och dem. Doverberg och Pramling Samuelsonmenar att man ofta som vuxen är duktig på att lotsa fram barnen till ”rätt” svar (2003:16). Det är inte de rätta svaren som leder till något utan det är hur jag analyserar barnens svar och tolkar deras kroppsspråk.

3.1.2 Observation

Patel och Davidson (2003:87) menar att, i vardagslivet är observation vårt främsta medel för att skaffa information. För att kunna ta del av en planerad aktivitet deltog jag i en där en pedagog och tio barn observerades. Genom observationen, som varade i trettiofem minuter, ville jag få syn på vad barnen gjorde, hur de gjorde och aktivitetens utformning. I studien kommer observationen att användas för att få syn på det som hände i den planerade aktiviteten och för att sedan kunna knytas till svaren från intervjuerna.

Det finns olika sätt att genomföra en observation. Jag använde sig av en ostrukturerad observation. Enligt Patel och Davidson (2003:94) används ostrukturerad observation oftast i utforskande syfte och för att man ska kunna inhämta så mycket information som möjligt kring

18

ett visst område. I studien kommer materialet från observationen att jämföras med respondenternas svar från intervjuerna.

I en observation kan observatören vara icke deltagare eller deltagare. Valet för denna undersökning är att vara en känd deltagande observatör. Jag satt med i aktiviteten och deltog i sång och dans. Eftersom jag är känd för barnen blev observationstillfället naturligt för barnen som deltog. Enligt Patel och Davidson (2003) tar en deltagande observatör en aktiv del i den situation som ska observeras och går in som medlem i den aktuella gruppen. Det finns både för och nackdelar med att vara känd deltagande observatör. En nackdel kan vara ”att enbart det faktum att observatören deltar i gruppen kommer att störa gruppens naturliga beteende” (Patel & Davidson 2003:96). Jag såg att i detta fall vara det en fördel med att vara känd för gruppen som observeras. Detta på grund av att gruppen inte stördes av mig, utan jag deltog på ett naturligt sätt i ett sammanhang. För att kunna delta hade jag ställt kameran på ett stativ. Barnen är vana vid att bli filmade så det påverkade inte gruppen. Det finns fördelar med att använda videokamera. Larsen (2009) anser att man kan samla in mer information än om man hade antecknat, man ser fler detaljer som man kanske inte hade sett eftersom man kan se filmen flera gånger.

3.2 Urvalsgrupp

I denna del presenteras var empirin har hämtats från. En förskola har valts utifrån kontakter som jag har med förskolan sedan tidigare. Valet av vilken grupp som skulle intervjuas och observeras var medvetet val. Det är en avdelning som arbetar med sagan som utgångspunkt. På avdelningen finns bara femåringar. Det arbetar tre förskollärare på avdelningen som deltar i studien. Valet av pedagogerna och barngruppen är baserat på att de arbetar temainriktat. Detta är en form av godtyckligt urval, vilket enligt Larsen (2009:77) innebär att forskaren medvetet har valt vilka som ska delta i intervjuerna.

Att förskollärarna intervjuades och observerades är för att två personer har gått en sagopedagogsutbildning. Det var bara en pedagog som deltog i aktiviteten. Jag är känd för de som deltar i studien och på så sätt hoppas jag att de som deltar känner tillit till mig.

19

3.3 Genomförande

Denna studies insamling av empirin skedde som en trestegsraket. Först intervjuade jag en pedagog eftersom planeringen av den pedagogiska aktiviteten är i fokus. Två pedagoger fick frågorna skriftligt. Sedan observerades den planerade aktiviteten. Därefter skedde intervjuer med barnenoch pedagogen som höll i aktiviteten. Därefter var jag delaktig i en aktivitet, där aktiviteten som varade trettiofem minuter filmades. Intervjun med barnen skedde som ett samtal och de intervjuades två och två. Detta på grund av att de inte ville vara själva med mig.

Intervjuerna skedde i en miljö som är bekant för barnen och pedagogen. På så sätt påverkade inte miljön intervjuerna. Tanken med valet av miljön var att det skulle vara en plats där intervjuerna kunde ske utan störande moment. Intervjun med pedagogen spelades in så att jag kunde koncentrera mig på samtalet och för att kunna anteckna stödord. Patel och Davidson anser att det är viktigt att förtydliga sina anteckningar direkt efter intervjuerna och att de som ska intervjuas ska tillfrågas om de vill bli inspelade (2003:83). Att sätta sig ner direkt efter en intervju, lyssna och förtydliga anteckningarna är en fördel eftersom man har det i minnet just då. Men i detta fall blev det inte så eftersom det inte fanns möjlighet för mig att sätta mig ner med empirimaterialet.

Observationstillfället skedde efter pedagogens intervju. Att valet blev så beror på att jag ville observera en planerad aktivitet på en 5-årsavdelning utifrån pedagogens intentioner och planering och jämföra med vad barnen som deltar i aktiviteten anser att de lärt sig eftersom studien bygger på den planerade pedagogiska verksamheten, vad pedagogen planerar och hur det uppfattas av barnen.

3.4 Forskningsetiska överväganden

Enligt Vetenskapsrådet är forskning viktigt och nödvändigt för både individernas och samhällets utveckling (Vetenskapsrådet 2002:5). För att kunna få empiri till denna studie valdes det att göra intervjuer och observation. För att deltagarna ska kunna delta i studien utgick jag från de fyra huvudkraven enligt de forskningsetiska principerna.

20

Det första, informationskravet, innebär att ”forskaren ska informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet och deras villkor som gäller för deras deltagande”. De som deltog fick information om denna studie, syftet med studien och hur studien är tänkt att genomföras. ”Att delta är frivilligt och deltagarna kan under studiens gång besluta om att inte medverka i studien”. Samtidigt informeras deltagarna om att empirin som samlas in enbart kommer användas för denna studie.

Enligt det andra kravet, samtyckeskravet, ska ”forskaren inhämta uppgiftslämnarens och undersökningsdeltagarens samtycke. I vissa fall bör samtycke inhämtas från förälder”. Eftersom det är femåringar som deltar i denna studie får föräldrarna ge sitt godkännande att deras barn får delta i den. Barnen tillfrågades också och jag förklarade för sig vad denna studie ska handla om.

Det tredje kravet, konfidentialitetskravet, innebär att ”alla uppgifter om identifierbara personer ska antecknas, lagras och avrapporteras på ett sådant sätt att enskilda människor ej kan identifieras av utomstående”. Inga informanter namnges och förskolans läge kommer inte att finnas med i studien.

Det sista kravet, nyttjandekravet, säger att ”uppgifter om enskilda, insamlade för forskningsändamål, får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften” (Vetenskapsrådet). Den data som samlas in just för denna studie kommer att användas till denna undersökning. Deltagarna får ta del av studien och dess resultat om de skulle önskas.

21

4 Resultat av analys

Syftet med studien var att undersöka en planerad aktivitet utifrån pedagogernas intentioner med det planerade och hur den uppfattas av barnen och vad barnen anser att de lärt sig. Först presenteras aktiviteten som står i fokus för studien. Sedan följer en presentation av planeringen och intentionen med det som planerades. Slutligen tar jag upp vad barnen själva upplevt att de hade lärt sig.

4.1 Ninni Skogstroll

Avdelningen Trollet som deltar i observationen arbetar med sagan som tema. Innan aktiviteten börjar berättar pedagogen Sussi att hon använder sig av handgjorda dockor när hon berättar sagan. ”På så sätt får barnen se och känna på dockorna”, säger hon. Sussi säger även, ”när jag använder konkret material kopplar barnen ihop det med berättelsen och vad de olika dockorna står för”. I aktiviteten som observerades utgår Sussi från en saga. Sagan heter Ninni Skogstroll och handlar bland annat om att Ninni ser annorlunda ut än de andra trollen. I sagan berättas också att någon har förtrollat några troll till orma. I sagan figurerar även andra dockor som har olika inriktningar som till exempel dockan Kloka, som ger barnen utmaningar om att komma på förslag om hur man till exempel ska vara mot varandra. Andra dockor som används i sagan representerar matematik, teknik, natur, språk och rörelse. Sussi använder dockorna för att ge barnen en konkret figur som står för något.

4.2 Planering och intentioner

Den planerade pedagogiska verksamheten görs enligt pedagogerna för att barnen ska få möjlighet att utvecklas utifrån sina intressen, erfarenheter och behov. Sara anser att barnen ska få en så bra start som möjligt i livet. För att pedagogerna ska kunna ge medel barnen

behöver för att känna sig trygga och få en grund i de olika områdena som avdelningen arbetar med planerar pedagogerna. Hon tycker att en bra start innebär att lärande och utveckling sker i tidig ålder och att pedagogerna bygger vidare på det som barnen redan kan.

22

4.2.1 Planering av pedagogisk verksamhet

När pedagogerna planerar sin pedagogiska verksamhet i stort utgår planeringen utifrån var barnen befinner sig i sin utveckling. För att veta var de befinner sig utgår pedagogerna från tidigare individuella utvecklingsplaner. Samt anser pedagogerna, att man lär känna barnen genom att delta i deras aktiviteter och genom att lyssna på vad barnen säger och berättar. Pedagogerna förklarar att de även använder sig av LPP, det vill säga lokal pedagogisk planering, som utgår från barngruppens mål och samtidigt också från barnens enskilda individuella utvecklingsplan. Dessa sammanställs och utgör grunden i den planerade pedagogiska verksamheten. Sussi säger att det kan vara ett antal barn som har liknande mål men att alla mål vävs in i arbetet. ”Det är där de individuella målen kommer in och det arbetas hela tiden med barnets lärande och utveckling genom sagans värld”, säger Sanna.

I planeringen har pedagogerna läroplanens mål i fokus för att ge barnen en väl planerad pedagogisk verksamhet. Sussi, Sara och Sanna säger att det är läroplanen och det som står i läroplanen som avgör vad de ska sträva efter och utgå från i deras pedagogiska verksamhet. Sara säger:

Att planera utifrån läroplanens mål görs dels för att kunna utvärdera barngruppens lärande men även för att barnen ska få möjlighet att träna så mycket som möjligt på att sträva upp till dessa mål som utbildningen i förskolan styrs av. Samtidigt är planeringen till för att visa vad som sker

i verksamheten och för att kunna utvärdera vad verksamheten erbjuder.

Pedagogerna säger att planeringen inte är till enbart för dem som arbetar på avdelningen utan även för verksamhetschefen. ”Vi ska kunna visa vår planering för verksamheten till vår chef som sedan redovisar för sin chef”, säger Sara. Samtidigt anser hon att planeringen även är till föräldrar och vikarier. Pedagogerna är överens om att planeringen görs för att ge barnen en pedagogisk verksamhet som innehåller det läroplanen påbjuder.

Pedagogerna berättar om uppstarten av deras tema kring sagan. De sätter sig i arbetslaget och diskuterar verksamheten. De berättar att de gör en tankekarta utifrån deras tema som är sagan om Ninni Skogstroll och kopplar temaarbetet till läroplanen. Sanna berättar att tankekartan är en brainstorming. Hon menar att allt de kommer på som de kan koppla till läroplanen skrivs ned. Sedan planeras det in för varje vecka vad som ska erbjudas barnen i den planerade pedagogiska verksamheten.

23

Att göra en planering utifrån ett tema präglas av ett helhetstänk, enligt Sara. Pedagogerna anser att de får med allt från grundverksamhet till planerad verksamhet till fria aktiviteter. ”Vi får bland annat med berättandet, drama, högläsning, skapande, normer och värden och det viktigaste är att det är så roligt att se att barnen tycker det är roligt”, säger Sara. De planerade aktiviteterna ser inte likadana ut, det gäller att ha variation så att det inte blir tråkigt, menar pedagogerna. De säger att de ibland låter barnen berätta sagan, ibland är det skapande, rörelse och sång. På så sätt blir det inte samma upplägg hela tiden.

Pedagogerna säger att i sagan får de med mål som att utveckla tillit till sig själv och gruppen, ta eget och gemensamt ansvar för saker, koncentration, lyssna och återberätta finns med i temat. Samtidigt vävs strävansmål in i arbetet säger de. Det kan vara mål som till exempel språk, natur, teknik, skapande och normer och värden. Pedagogerna poängterar att de vill att temaarbetet ska vara intressant, lärorik, rolig och samtidigt som det ska erbjudas en inspirerande och utvecklande lärmiljö. Enligt pedagogerna på avdelning Trollet har de funnit sitt sätt att arbeta och de ser att barngruppen tycker det är roligt, spännande och utmanande.

Pedagogerna låter barnen ta in egna erfarenheter med sig in i sagans värld. Sara berättar:

Vi satt i samlingen och pratade om trollen i skogen. Då berättade ett barn om sin upplevelse av troll. Han sa att han tyckte de såg konstiga ut. Då spinner jag vidare på det, säger Sara. Jag ställer frågor och undrar och låter de andra barnen flika in med sina tankar och funderingar. På så sätt tar jag in barnets erfarenheter och samtalar utifrån det. Det är viktigt att låta dem vara delaktiga så mycket som möjligt och möta barnen på deras nivå och där de befinner sig just nu.

Enligt Sanna finns det en berättelse i det som barnet uttrycker om något de upplevt och utifrån det som berättas så kan ett annat barn inflika med något och så har en kommunikation och ett samspel uppstått.

Pedagogerna på Trollet är eniga om att ett temainriktat arbete genom en saga, gör så att hela barngruppen involveras och de får med läroplanens strävansmål. Hur barngruppen involveras kan vara enligt Sara att något barn vill dramatisera sagan. Då är det fler som blir intresserade och vill vara med på det. Hon säger att barnen inspireras av varandra och av vuxna.

24

4.2.2 Planering inför aktiviteten

Intentionen med aktiviteten som filmades är enligt pedagogen att barnen ska få uppleva sagan ur olika perspektiv som till exempel genom dramatisering. Men även att använda språket, utveckla sin matematiska förmåga och delta i gemenskap.

Nedan följer kommentarer från pedagogerna kring deras intentioner med den observerade aktiviteten:

Vi ska ha det roligt tillsammans. (Sanna)

Är det roligt så blir det lättare att lära sig till exempel att räkna. (Sanna) Skapa olika lärande situationer utifrån barnens intresse. (Sara)

De ska utveckla sitt ordförråd, sina matematiska begrepp. (Sussie) De ska utveckla tillit till sig själva och gruppen. (Sussie)

Det ger så mycket glädje att se att de har kul. (Sara) Det är viktigt att ge barnen ett sammanhang. (Sussi)

Pedagogerna anser att de arbetar med språk, motorik, sång, ramsor, matematik, normer och värden under den observerade aktiviteten. De säger att det blir ett helt koncept, man bygger på hela tiden med nya utmaningar så att deras utveckling och lärande stimuleras. ”Nya utmaningar kan vara att ge dem svårare uppdrag i matematik, de ska själv hitta på sammansatta ord eller göra en egen saga med olika material, säger Sussi”.

En av intentionerna med sagan är att förmedla budskapet om hur man är mot varandra och att ge barnen en utmaning om att fundera över hur de är mot varandra och andra människor. ”Det förekommer att barnen retas och även att de kan komma i handgriplig konflikt, det är deras sätt att lösa ett problem på, säger Sara”.

Min tolkning är att pedagogerna använder sig av läroplanen när de planerar den pedagogiska verksamheten. Planeringen använder de sig av för att kunna reflektera över vad de har bidragit med i den pedagogiska verksamheten samt när de ska utvärdera verksamheten. Pedagogerna talar om att de utgår från barnens intresse och erfarenheter, genom att de lyssnar och att de känner barnen. Kan man planera en verksamhet utifrån tidigare utvecklingsplaner eller grunda den på att man känner barnen och vet vad de är intresserade av? Jag kan inte urskilja på vilket sätt barnen har varit delaktiga och haft inflytande över den pedagogiska aktiviteten utan det är pedagogerna som har beslutat vad de ska arbeta med.

25

4.3 Genomförande av aktiviteten

Barnen, alla fem år, samlas i en ring. Pedagogen Sussi sitter där redan med sagohatten på sig och sagoljuset är tänt. Med dämpad röst börjar Sussi berätta sagan om Ninni Skogstroll. Medan hon berättar använder hon dockor och låter barnen vara delaktiga i berättandet.

Sussi börjar berätta: ”Det var en gång ett troll som heter Ninni Skogstroll. Var bor hon?” ”Inne i skogen”, svarar Aron. ”Ninni är ledsen för att hon blir retad”, fortsätter Sussi. ”Varför tror ni hon blir retad?” ”För att hon inte ser ut som de andra trollen!”, säger flera barn. ”Men vad blir hon retad för?”, undrar Sussi. ”Hon har runda öron”, säger Anna.

Sussi fortsätter ställa ledande frågor till barnen. ”Hur skulle du känna om någon retade dig?”, undrar hon. ”Jag blir också ledsen när någon säger att jag har fula skor”, svarar Anna. Sussi frågar hur barnen tycker att man ska vara mot varandra och Amir svarar att man inte ska retas och inte slåss. Han påpekar också att man ska försöka lösa något utan att putta på varandra. Samtalet om att vara ledsen på grund av att någon har sagt något fortsätter. Barnen flikar in med olika kommentarer om när någon varit taskig mot dem. Sussi menar att det är viktigt att lyssna till barnens berättelser och samtala kring dem. I intervjun berättar hon att ”genom att lyssna på barnen visar man att man tar deras känslor och berättelser på allvar. För barnet är hans eller hennes berättelse viktig”.

Sussi fortsätter berättandet och tar hjälp av dockan Kloka. Kloka tar fram saker som förmedlar matematik. Sussi använder inte ordet matematik utan använder sig av konkret material för att göra det synligt för barnen. Kloka har en påse med tre askar i. Pedagogen tar fram påsen och plockar upp en ask i taget. Barnen deltar genom att räkna varje gång hon tar fram en ask. Hon fortsätter att berätta sagan och tar fram tre ormar som hon ställer framför askarna. Under tiden som Sussi berättar sagan använder hon sig av matematiska begrepp som första, andra och tredje. Sedan ber hon barnen om hjälp, ”kan någon berätta för mig om vad som finns i askarna?”. Amir säger vad som finns i den första, andra och tredje asken. Här får barnet vara med och benämna samtidigt som de får det upprepat för sig.

I askarna finns det glitter. Hon frågar barnen vad glittret är till för. Anton säger: ”Med glittret från alla askarna kan hon strö var hon vill i skogen”. ”Ja det stämmer”, säger Sussi. ”Men vad kunde Ninni göra mer med glittret?” Amir säger att ”Hon kan trolla tillbaka förtrollade saker med glittret”. Då börjar barnen och pedagogen att prata om vad som var förtrollat i skogen.

26

De kom fram till att de tre ormarna som finns med i sagan är egentligen troll. Sussi plockar fram tre ormar och försöker leda in samtalet på antal. ”Hur många askar och hur många ormar finns det”, frågar Sussi? Anna svarar snabbt, ”Det finns tre askar och tre ormar”. Sussi bekräftar att det är rätt. Hon frågar, ”Är det någon som vet hur mycket tre askar och tre ormar blir tillsammans?” ”Det finns sex saker tillsammans”, säger Anton. ”Hur kom du fram till det”, undrar pedagogen? ”Jag bara räknar. Jag kan räkna, det har jag kunnat sen jag var tre”, säger Anton. ”När jag gick hos dom små barnen så räknade fröknarna bilarna, djuren och barnen, så jag lärde mig där och jag lärde mig där hemma”. Under denna händelse stannar Sussi upp och lyssnar på barnen och vad de säger. När sagan är slut frågar hon vad barnen vill göra nu. ”Dansa och sjunga till trollsånger”, utropar barnen. Barnen och Sussi ställer sig upp och dansar och sjunger till de olika trollsångerna.

I den planerade aktiviteten tolkar jag det som att pedagogen lyssnar på barnen. Hon låter dem vara delaktiga genom att berätta händelser från sagan men även andra saker som barnen vill berätta om. Sussi pratar inte om att det är matematik som barnen tränar på utan med hjälp av konkret material låter hon barnen få prova sig fram. Det som jag även tolkar är att barnen tar hjälp av varandra och att pedagogen Sussi är en lyhörd och närvarande pedagog. Hon väntar in barnen, tar till sig deras åsikter och bygger vidare på det genom att ställa frågor tillbaka. Barnens delaktighet och inflytande syns när de får vara med och berätta och utrycka tankar och åsikter medan sagan berättas.

4.4 Vad lärde sig barnen?

Pedagogerna anser att det är svårt att mäta hur mycket kunskap barnen har men att de ser en utveckling hos barnen när de deltar i verksamheten. De pratar inte om att barnen lär sig förhållningssätt, matematik, att barnen ökar sitt ordförråd istället gör de saker med barnen.

De tre pedagogerna menar alla att barnen lär genom att vara delaktiga och att de lär av varandra. De säger att det är viktigt att barnen får delta i verksamheten och att de får delge varandra hur de ser på saker.

Att lära och att vara delaktig i verksamheten har inte samma betydelse för barnen som för pedagogerna. Barnen ser inte sitt deltagande i samlingen som om de lär något utan Anton och

27

Amir berättar att de kan göra något som att räkna, berätta sagan, cykla, klättra och de kan några bokstäver. Anna och Alfons menar att de kan rita sagan och att de kan göra en teater av sagan. Barnens kunnande är något de redan kan medan deras görande är att tillverka något som till exempel teckningar.

Samtidigt framkom det i intervjuerna med barnen att de ser på lärande som att de vet något som till exempel, de vet att man inte ska retas och de vet att ska vänta på sin tur när de vill säga något. Anton säger, ”jag vet att jag ska räkna när Sussi frågar hur många saker det finns tillsammans”. Andra saker barnen har talat om sitt lärande genom att veta saker är, var de sitter till lunch, att de ska spola efter sig och de vet hur man använder en ipad. De talar även om att de gör sker som att klippa, rita, dansa, sjunga, berätta, lyssna och att räkna.

Jag och barnen som intervjuades samtalade kring vad lärande är. Ett exempel från intervjun med Anton. Han säger:

Först kan man inte cykla, sen provar man en trehjuling och sen en tvåhjuling och sen cyklar man bara. När man vet att man ska trampa på pedalerna då bara man gör det. Jag och min pappa cyklar mycket då är det bra att jag kan cykla för då slipper jag sitta i stolen bakom honom.

Tillsammans med Amir pratar de om vad de lär sig på samlingen som observerades. ”Vi berättar och de andra lyssnar, då vet vi att vi ska vara tysta”, säger Alfons. ”Vi kan räkna dockorna i sagan”, säger Anna. ”Vi gör nya teckningar, lär oss nya sånger och mycket annat”. Återigen talar barnen om sitt lärande som att göra och veta något.

Barnen berättade att det alltid är Sara som bestämmer vad som ska hända i samlingen. Medan Anna säger att de visst får bestämma. Hon ser det så här, ”Jag får bestämma om jag vill svara eller inte och jag får välja vilken sång som ska sjungas. Sara bestämmer hur sagan ska berättas och att ibland så får jag bestämma att jag vill vara med och berätta den”.

Barnen uttryckte i intervjun att det är roligt när de får använda dockorna. De vet inte vad de lär sig genom sagan, utan att det är en grej som de vuxna har sagt att de ska vara med på. När jag och barnen pratade om vad lärande är berättade de om deras syn på lärande. Barnen såg inte något samband mellan att de räknar och att det är matematik de lär sig, utan åter igen är det något de kan och vet. Genom den planerade aktiviteten ser barnet sitt lärande som att de vet, gör och kan något. De ser inte sitt deltagande i aktiviteten som att de lär något eller lär av varandra.

28

5 Diskussion

5.1 Metoddiskussion

Jag valde att intervjua en pedagog och att två fick frågorna i handen. Utifrån det kan jag med se, att det hade gett mig mer empiri till analysen om alla pedagoger blivit muntligt intervjuade. Eftersom jag inte använde mig av en strukturerad intervju kunde jag inte ställa följdfrågor till två av pedagogerna. Barnintervjuerna som jag gjorde upplevde jag som ett samtal med barnen. Det intressanta var när barnen fick frågor ställda, de började titta på varandra, fnissa och skruva på sig. Då var det upp till mig att tolka deras svar.

Observationstillfället filmades och det ser jag som en fördel. Ju fler gånger jag tittade på filmen desto mer såg jag. En fördel hade varit om jag hade gjort fler observationer. Ett observationstillfälle ser jag idag att det var för lite. Om jag hade gjort fler observationer hade resultatet i denna studie blivit annorlunda.

När transkriberingen av det insamlade materialet var färdigt insåg jag att resultatet kan se annorlunda ut om samma studie görs igen. Eftersom barngrupperna förändras och för att det arbetas med olika teman från termin till termin, kan de didaktiska frågorna och innehållet i den pedagogiska verksamheten se olika ut.

5.2 Slutdiskussion

Syftet med studien var att undersöka en planerad aktivitet utifrån pedagogernas intention med aktiviteten samt att ta reda på vad barnen som deltar i aktiviteten anser att de lärt sig. Under intervjun med pedagogen kunde jag tolka att de didaktiska frågorna inte användes vid planeringen av den pedagogiska verksamheten. Pedagogen uttryckte det som att ”de finns i bakhuvudet”.

Pedagogernas intentioner med den planerade aktiviteten var att barnen skulle lära sig matematik, träna språk, empati, berätta saga, återberätta samt att delta i en gemenskap. Pedagogerna anser att deras arbete med att utgå från en saga ger barnen en helhet med att

29

sträva mot de läroplansmål de har i deras individuella utvecklingsplaner. Sammantaget kan jag se utifrån observationen att det fanns inslag av matematik, språk, normer och värden, berättande och återberättande i den planerade aktiviteten. Men min tolkning är att det är pedagogens val att ha det med i aktiviteten.

Enligt Sara, Sanna och Sussi utgår de från barnens intresse och läroplanen för förskolan när de planerar sin verksamhet och aktiviteter. Ansvaret ligger på pedagogerna att planera den pedagogiska verksamheten, men de menar att barnets tankar och intresse är en viktig del att ha med i verksamheten.

Pedagogens sätt att iscensätta aktiviteten, med en sagohatt på och ett ljus tänt, samt att hon pratade med dämpad röst tolkar jag som en medveten strategi för att få barnen intresserade av vad som skulle ske. Samtidigt kunde jag tolka att Sussis intresse för att arbeta med sagan som ett tema spelar stor roll för hur hon förmedlar sagan. Det är som Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) säger att den pedagogiska kvalitén syns i mötet mellan pedagogen och barnet. De talar även om pedagogens professionalitet, att pedagogen ska vara pedagogisk medveten och besitta kompetenser som gör att pedagogen kan utforma en pedagogisk verksamhet för varje enskilt barn och för hela barngruppen.

Fagerli, Lillemyr och Söbstad (2001:100) skriver att enligt Aristoteles är människan en samhällsvarelse och att människan står i relation till andra människor. Genom språk, mimik, kroppshållning och rörelse sänds ett budskap ut. Hur det budskapet uppfattas och tas tillvara av pedagoger beror på hur de ser på den sociala interaktionen mellan barnen. Williams och Sheridan (2011:6) menar att de uppmärksammar barnets perspektiv, de ser barnet som aktör, en självständig individ och agerande person som man lyssnar till. Pedagogerna sätter barnets egen berättelse i fokus och försöker se världen genom barnets ögon. Enligt pedagogerna och genom observationen kunde jag inte avgöra om de utgick från barnets intresse men jag kunde se att barnen var engagerade i den planerade aktiviteten. Det framgick genom barnens engagemang i berättandet av sagan och att de deltog både med det verbala språket och med kroppen.

Hur kan då den planerade pedagogiska aktiviteten utformas? I intervjuerna med pedagogerna framkom att det är de vuxna som bestämmer innehållet i aktiviteten. Pedagogerna ansåg inte att de använde sig av de didaktiska frågorna ”vem ska lära, vad ska läras, när ska det läras, med vem ska det läras och var ska det läras” (Uljens1997:17). De uttryckte att didaktiken

30

fanns med hela tiden i deras bakhuvud och att de arbetar utifrån var barnet befinner sig. För att kunna ta reda på vad barnens intresse är menar pedagogerna att de kommunicerar med barnen. Pramling Samuelsson och Sheridan (1999:137ff) menar att genom kommunikation prövar barnet sina idéer och att som pedagog kunna kommunicera på en nivå där barnet möts och utmanas samtidigt som det skapas förutsättningar för ett kommunikativt klimat. Enligt dem innebär att det bör finnas förutsättningar till kommunikation och att lyssna aktivt på barnet och se var barnet befinner sig. De menar att som pedagogen kunna tolka och analysera det barnet ser och hör för att kunna bilda sig en uppfattning om barnets lärandeprocesser.

Innehållet i den planerade pedagogiska aktiviteten som observerades utgick från en saga. Genom sagan arbetar pedagogerna med de strävansmål som står i Läroplan för förskolan (Lpfö98/2010). Det är pedagogerna som planerar vad det ska sättas fokus på. De talar om att de får in olika mål genom deras temaarbete. Mål som bland annat språk, matematik, normer och värden, natur och teknik. ”Verksamheten ska ge barn förutsättningar att utvecklas i riktning mot de strävansmål som formulerats” (Pramling Samuelsson & Sheridan 1999:138). Vad verksamheten erbjuder är enligt de pedagogerna baserat på barnens individuella utvecklingsplaner som sammanställs i en lokal pedagogisk planering. Samtidigt menar pedagogerna att några barn har samma mål medan andra har andra mål. De talar om att väva in alla mål så att hela barngruppen stimuleras och utvecklas utifrån läroplanens strävansmål. För varje barn och varje mål behöver pedagogen enligt Pramling Samuelsson och Sheridan (1999:139), fundera, värdera, vara en god observatör och skapa förutsättningar för att barnet ska kunna gå vidare mot nya utmaningar som bidrar till lärande hos barnet.

I intervjuerna framkom det att pedagogerna behöver vissa kompetenser för att kunna möta det enskilda barnet och barngruppen. Bland annat pratade pedagogerna om att vara närvarande, lyssna på barnet och att delta i det barnet gör. Williams och Sheridan (2011) menar, att för att kunna ge en pedagogisk verksamhet med hög kvalité i lärande situationer behöver det ske ömsesidiga och kommunikativa möten. Där pedagogen är delaktig i det barnet gör och att pedagogen intar barnets perspektiv.

De intervjuade menar att de inte alltid kan ge barnen möjligheter att ha inflytande över verksamheten utan att det oftast är de som vuxna som avgör hur verksamheten ska se ut. Pedagogerna anser att de bestämmer innehållet i den planerade pedagogiska verksamheten och att barnen har möjlighet att välja egna aktiviteter resten av dagen. Enligt Pramling Samuelsson och Pramling (2008:158) planeras det i förskolan utifrån vad man ska göra med

31

barnen, inte vad de ska lära. Genom intervjuerna framkom det att barnen, genom sagan som temaarbete, skulle skapa, räkna, lyssna, berätta och så vidare. Utifrån detta syns det att det handlar om en görakultur. Vad barnen ska lära sig och lär sig framträder, enligt pedagogerna, i den vardagliga verksamheten samt i den planerade. De talar även om att i förskolan finns det inte några ämnen som de ska arbeta utifrån utan innehållet planeras för att barnen ska utvecklas enligt de strävansmål som står i läroplanen. Likheterna mellan Pramling, Samuelsson och Pramling och pedagogerna som deltar i studien tolkar jag som att, oavsett om det planeras vad man ska göra med barnen eller att planera utifrån läroplanens strävansmål så sker det lärande ändå. Skillnaden är att pedagogerna i denna studie arbetar med strävansmålen genom temaarbete. Men samtidigt kan pedagoger inte utforma en verksamhet enbart genom att göra saker med barnen eftersom förskolan har läroplanen som de måste följa. Pramling Samuelsson och Pramling (2008:154) menar att ”man formellt kan kalla förskolan för barns första skola eftersom den är institutionaliserad, har en läroplan, den har för avsikt att påverka barn i en viss riktning och att förskolan har professionella lärare”.

Genom intervjuerna och observationen med barnen kunde det tolkas att barnen inte uppfattar innehållet i aktiviteten som att de lär något. Pedagogerna menar att det kan bero på att de inte talar om vad som lärs ut. Enligt pedagogerna blir inte det planerade alltid som man vill och har planerat. I den planerade aktiviteten som observerades ville pedagogerna att barnen bland annat skulle få syn på förhållningssätt mot varandra, språk och matematik. Pramling Samuelsson och Pramling har gjort en undersökning där pedagogerna som deltog i studien ”poängterade att läraren behövde bli bättre på att ställa frågor och skapa kommunikation kring lärandeobjektet i barngruppen” (Pramling Samuelsson & Pramling (2008:74). Det visade sig också att lärarna hade behov att utveckla sina kunskaper i ämnet. I min studie har jag utifrån analysen inte kunnat tolka vilka kunskaper pedagogerna har i de olika inriktningarna som de har i aktiviteten.

Pedagogerna i denna studie menar att de utgår från barnens erfarenheter och intresse när de planerar verksamheten. Hur de gör det, är enligt dem, att det sker genom att lära känna barnet och att kommunicera med barnet. I den planerade aktiviteten fanns det ingen antydan till att barnen hade något inflytande över det planerade. Johannesen och Sandvik (2009:42), menar att vuxna måste våga släppa kontrollen och att vuxna behöver våga ta in det barnet säger och uttrycker. De talar även om att vuxna behöver möta barnet som medmänniska och inte utifrån vad de ska bli.

32

Det som denna studie har bidragit med är att på de gemensamma pedagogiska diskussioner vi har på min arbetsplats diskuterar vi mycket mer om hur vi vuxna ser på barnets lärande och om hur vi pedagoger pratar med barnet om lärandet. Detta görs på grund av att vi pedagoger på arbetsplatsen inte pratar med barnet om att de lär utan om att vi gör saker med dem. Det finns en syn på att barnen är för små att kunna uppfatta vad lärande är. Men jag tror att det handlar om vad jag som pedagog menar med att lära sig något och hur mycket jag som pedagog har kunskap i det som ska presenteras. Jag pratar mycket mer med barnet om att vi lär oss saker, samtidigt frågar jag mycket mer om de vet vad vi lärt oss. Förr kunde jag ställa frågan ”vad har vi gjort idag” och enbart diskuterat det utan att poängtera att det fanns ett lärande i det vi gjort. En annan sak som studien har bidragit med på ett personligt plan är att jag använder mig mycket mer av de didaktiska frågorna i planeringen och utvärderingen av verksamheten. Jag anser att en pedagogisk miljö som inbjuder till interaktion och lärande ger goda förutsättningar att det jag erbjuder bidrar till lärande och utveckling. Pramling Samuelsson och Pramling (2008) menar att förskolan är ett kollektiv, där vi lär tillsammans. Slutligen vill jag säga att det är inte bara barnet som lär sig. Även jag som pedagog lär av barnet.

5.3 Fortsatt forskning

Efter att ha genomfört denna studie skulle jag kunna tänka mig att det skulle kunna forskas i de olika kunskapsområden som förskolan lägger fokus på. Det kan till exempel vara natur och teknik. I sådan forskning skulle man kunna utgå från de didaktiska frågorna, samt för att kunna göra det mer intressant skulle man kunna låta barnen vara delaktiga i val av tema. Vad vill barnen arbeta med? Vad är det de vill lära? Hur ska det gå till och varför? Hade pedagoger kunnat arbeta utifrån barnets önskan och hur hade pedagogen fått in läroplanen för förskolan genom barnens val av verksamhet? Jag menar inte att släppa på ansvaret utan jag menar att hitta ett arbetssätt som bygger på barnets intresse.

33

Litteraturförteckning

Arnér, Elisabeth (2006): Barns inflytande i förskolan – problem eller möjlighet för de vuxna?

En studie av ett utvecklingsarbete och dess betydelse för att förändra pedagogers förhållningssätt till barns initiativ. Licentiatavhandling Örebro: Univ.

Doverborg, Elisabet & Pramling Samuelsson, Ingrid (2003). Att förstå barns tankar: metodik för barnintervjuer. 3., [omarb.] uppl. Stockholm: Liber

Fagerli, Oddvar, Lillemyr, Ole Fredrik & Søbstad, Frode (2001). Vad är förskolepedagogik? Lund: Studentlitteratur

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002). Stockholm: Vetenskapsrådet

Johannesen, Nina & Sandvik, Ninni (2009). Små barns delaktighet och inflytande: några perspektiv. 1. uppl. Stockholm: Liber

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (red.) (2003). Förskolan: barns första skola! Lund: Studentlitteratur

Juul, Jesper & Jensen, Helle (2010). Relationskompetens i pedagogernas värld. 2. uppl. Stockholm: Liber

Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup

Lärarens handbok: läroplaner, skollag, diskrimineringslag, yrkesetiska principer, FN:s barnkonvention. 7. uppl. (2008). Lund: Studentlitteratur

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. 3., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur

34

Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2010). Det lekande lärande barnet: i en utvecklingspedagogisk teori. 1. uppl. Stockholm: Liber

Pramling Samuelsson, Ingrid & Mårdsjö Olsson, Ann-Charlotte (1997). Grundläggande färdigheter - och färdigheters grundläggande. Lund: Studentlitteratur

Pramling Samuelsson, Ingrid & Pramling, Niklas (red.) (2008). Didaktiska studier från förskola och skola. 1. uppl. Malmö: Gleerups utbildning

Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (1999). Lärandets grogrund: perspektiv och förhållningssätt i förskolans läroplan. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur

Skans, Anders (2011). En flerspråkig förskolas didaktik i praktiken. Licentiatavhandling Malmö: Malmö högskola

Sommer, Dion (2008). Barndomspsykologi: utveckling i en förändrad värld. 2., rev. [och utök.] utg. Hässelby: Runa

Tullgren, Charlotte (2004). Den välreglerade friheten: att konstruera det lekande barnet. Diss. Lund: Lunds universitet, 2004

Uljens, Michael (red.) (1997). Didaktik: teori, reflektion och praktik. Lund: Studentlitteratur Williams, Pia & Sheridan, Sonja (red.) (2011). Barns lärande i ett livslångt perspektiv. 1. uppl. Stockholm: Liber

35

Elektroniska resurser

Skolverket. Barn och grupper i förskolan 15 oktober 2012.

http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/statistik/forskola/barn-och-grupper (Hämtat 130915)

Svenska Akademiens ordlista. (2011). Stockholm: Norstedts förlag.

http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_nat et/ordlista (Hämtat 130915)