Sokrates och Platons idéer och idéerna i LPO 94. En jämförande studie

MALMÖ HÖGSKOLA

Lärarutbildningen, SÄL II:2

Examensarbete, 5 poäng

HT –03

SOKRATES OCH PLATONS IDÉER OCH IDÉERNA I LPO 94

EN JÄMFÖRANDE STUDIE

SAMMANFATTNING

Den klassiska frågan om det finns något nytt under solen är jag lika oförmögen att svara på nu som när jag inledde mitt examensarbete. Möjligen har jag nu efter att ha läst om Sokrates pedagogiska metod, majevtiken i någon mån större medvetenhet om vilka begränsningar i mina kunskaper det är som gör mig oförmögen att besvara frågan.

De jämförelser jag gjort mellan Sokrates och Platons idéer är begränsade. De är begränsade bl a av den orsaken att jag i den textanalytiska metod jag valt p g a bristande

språkkunskaper varit hänvisad till översättningar. Genom läsningen om Sokrates och Platons idéer om hur ett samhälle bör vara beskaffat och hur man bör förhålla sig till kunskap har gjort mig både ödmjuk inför de bägge filosofernas vishet vad det gäller vägen till kunskap och samtidigt förbluffad över deras brist på just sådan när det gäller människossyn. Det gläder mig att Lpo 94 genomsyras av de båda filosofernas tankar vad gäller kunskapssyn men också av en demokratisk och fördomsfri människosyn som varken Sokrates eller Platon ens kom i närheten av.

Nyckelord: Antikens filosofi, demokratins historia, Sokrates majevtik, förlossningskonst, Platons verk Staten.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sammanfattning

____________________________________

1. Inledning

________________________________________1 1.1 Bakgrund_________________________________________1 1.2 Avgränsningar_____________________________________2 1.3 Syfte____________________________________________2

2. Metod

____________________________________________2

3. Litteraturgenomgång och resultat_____________

3 3.1 Samhället i det antika Grekland________________________3 3.2 Sokrates kunskapssyn________________________________4 3.3 Idéernas värld och sinnenas____________________________5 3.4 Platons idealstat_____________________________________5 3.5 Platons kunskapssyn__________________________________7

4. Diskussion och analys

_____________________________8

4.1 Samhällssyn______________________________________8 4.2 Kunskapssyn_____________________________________9

5.

Slutord

________________________________________10 6.

källförteckning

________________________________12

1. INLEDNING

”The thing that hath been, it is that which shall be done: and there is no new thing under the sun.”(The Bible, Ecclesiastes 9). Är ingenting nytt under solen? I mitten av 80- talet studerade jag litteraturvetenskap och har sedan dess fascinerats av hur få tankar, idéer och begrepp som är nya. Nästan allt som sägs verkar redan vara sagt. I skolan där jag arbetar som språklärare liksom i andra skolor och i samhället i övrigt talas det trots detta mycket och ofta om nya idéer, nya pedagogiska grepp. Den inneboende motsägelsen i ovanstående intresserar mig, den att man å ena sidan talar om nya idéer och nya pedagogiska grepp och att man å andra sidan ofta hävdar och tydligen hävdade redan för ca 2000 år att det inte finns något nytt under solen.

1.1. Bakgrund

Redan på 400-talet före Kristus fanns det institutioner i Grekland som på olika sätt liknar nutidens skolor. Sokrates (469-399 f. Kr) och hans lärjunge Platon (427-347 f. Kr) hade idéer om filosofi och pedagogik som återfinns i det moderna skolväsendets läroplaner. I Sverige idag har vi dels den kommunala skolan och dels en mängd friskolor med alternativa

pedagogiska inriktningar. Men gemensamt för alla grundskolor i Sverige är att de är skyldiga att följa Lpo 94, d v s Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och

fritidshemmet. I mitt arbete kommer jag att ta upp och diskutera likheter och skillnader mellan

idéer och begrepp hos Sokrates och Platon och idéer och begrepp i Lpo 94. Att skilja mellan vad som är Sokrates ord och idéer och vad som är Platons är problematiskt. Egidius menar i sitt verk Tankar om europeisk filosofi att :

”Sokrates förefaller vara mera frågande och odogmatisk i övertygelsen om att han är visast i världen. Han hävdade själv att han ingenting visste…Sokrates ställde frågor om det

allmängiltiga bakom det konkreta och varierande. Platon var mer angelägen om att presentera de slutgiltiga svaren men kunde i skydd av sin metod att skriva dialoger ändra sina teorier i takt med ny erfarenhet och ny insikt.” (Egidius,1983, 25).

1.2 Avgränsningar

När jag skriver om Sokrates och Platons kunskapssyn och samhällssyn gör jag inte anspråk på att återge mer än ett fåtal av deras idéer rörande samhälle och kunskap utan endast de idéer som jag anser vara adekvata för detta examensarbete. Eftersom Sokrates inte lämnade några egna skrifter efter sig är det genom Platons skrifter som eftervärlden kan ta del av Sokrates idéer och hans sätt att framföra dem. Platon var Sokrates lärjunge och själv filosof. Mina

källor och den litteratur jag använt utgörs i huvudsak av litteratur om Sokrates och Platons idéer. I den utsträckning jag har läst Platons texter har jag läst dem i svensk översättning.

1.3. Syfte

Syftet med examensarbetet är att med hjälp av exempel diskutera och analysera några likheter och skillnader mellan å ena sidan Sokrates och Platons idéer om kunskap och samhälle och å andra sidan den kunskapssyn och samhällssyn som förmedlas i Lpo 94. I syftet ingår att diskutera och analysera frågor som rör rätten till utbildning och kunskap.

1.4. Frågeställning

Vad finns det för skillnader och likheter mellan kunskapssynen i Lpo 94 och den kunskapssyn Sokrates och Platon företrädde?

På vad sätt skiljer sig den samhällssyn som förmedlas i Lpo 94 från den samhällssyn som företräddes av Sokrates och Platon?

Vem eller vilka hade rätt till vilken kunskap/utbildning enligt Sokrates och Platon? Vem eller vilka har rätt till vilken kunskap/utbildning enligt Lpo 94?

2. Metod

Jag har valt en textanalytisk metod vilken innebär att jag läst litteratur om och av Sokrates och Platon och jämfört några av deras tankar och idéer med några tankar och idéer som återfinns i Lpo 94. Det finns en rad invändningar man kan göra emot den sorts textanalytiska metod som jag valt att använda. Bl a är den omständigheten att det jag läst av Platons är i svensk översättning, närmare bestämt en översättning från 1922 vilket utan tvivel gör risken för språkliga missuppfattningar och direkta feltolkningar stora. Att jag inte har hunnit ta del av den nya svenska översättning av Platons verk Staten som kom ut nyligen är också en omständighet som kan vändas mot mitt val av metod. En modern översättning av en sådan klassiker ur världslitteraturen är sannolikt men inte absolut säkert mer korrekt än den närmast föregående översättningen av verket på grund av att det har tillkommit ny och mer avancerad forskning sedan den äldre översättningen gjordes.

Fördelarna med denna metod är att även om översättningen från 1922 av Platons skrifter är gammal så är den modern om man jämför med orginalet. Orginalet måste ha blivit översatt många gånger och man hade därmed sannolikt redan finputsat de språkliga nyanserna i dessa jämförelsevis moderna översättningar från början av 1900-talet.

3. Litteraturgenomgång och resultat

3.1 Samhället i det antika Grekland

Antikens Grekland var långt ifrån ett i modern mening demokratiskt samhälle där alla människor hade lika värde. ”…det grekiska samhällslivet vilade på slaveriet och att denna institutions berättigande icke ens ifrågasattes av representanterna för den högsta etiska

kulturen i det klassiska Grekland t ex av Platon…”(Ahlberg, 1992 s.40). I sitt sista stora verk,

Lagarna, menar Platon angående slavarna att man inte bör ”behandla dem som vore de vilda

djur, med spö och piska, och därigenom göra deras sinnen ej blott tredubbelt men

mångdubbelt mera slaviska”.(Ahlberg,1992). I detta uttalande accepterar Platon slaveriet men förespråkar en viss mildhet i behandlingen av slavar. I det klassiska Grekland där han levde ansåg man att endast grekerna var fullvärdiga människor, slavar och barbarer, barbarer kallades alla som inte var Greker, kunde enligt grekerna aldrig bli fullvärdiga människor. (Ahlberg, 1992 s. 41) I läroplanen står det under rubriken Grundläggande värden att

”skolväsendet vilar på demokratins grund” och det hänvisas till Skollagen där det slås fast att ”verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje

människas egenvärde …”(1 kap. 2 §). Angående främlingsfientlighet och intolerans hädas det att sådant ”…måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.”

( Lpo 94).

I Sokrates och Platons Aten var kvinnor automatiskt utestängda från det offentliga livet, de hade t ex inte rösträtt och fick inte ens i egenskap av åskådare besöka teatern. Det faktum att kvinnor var utestängda från teatern är väsentligt i sammanhanget eftersom denna institution utgjorde en betydelsefull källa till bildning. Det fanns redan i det antika Grekland människor som förespråkade en friare och mer jämlik ställning för kvinnan men de lyckades inte

genomdriva några reformer. Kvinnans ställning var svag också i Platons idealstat. Hon kunde få tillträde till de högre ämbetena men det kunde hon endast om hon hade manliga egenskaper eller var lik en man. Ju kvinnligare hon var desto mindre människovärde hade hon. (Ahlberg, 1992). I Lpo 94 betonas på flera ställen jämställdhet mellan kvinnor och män, flickor och pojkar. Under rubriken, En likvärdig utbildning, står det bl a att skolan ”har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den skall därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.”

3.2. Sokrates kunskapssyn

Sokrates och Platon var bägge övertygade om att kunskap var medfödd och att Sokrates med sin pedagogiska metod som han benämnde förlossningskonst, majevtik förlöste människors själar på kunskap, kunskap som de var omedvetna om att de ägde. (Boken om pedagogerna, s.87). Majevtiken fungerar på så sätt att läraren/filosofen i en dialog med eleven ställer sådana frågor som gör att den slumrande, omedvetna kunskapen Sokrates och Platon var förvissade om att en elev besitter ,väcks till liv och förvandlas till medveten kunskap. Det är en ”…dialog som för till insikt om de regler som vi omedvetet tillämpar när vi samlar in och bearbetar kunskap.”(Egidius, 1983 s. 2). Annat som kännetecknar de sokratiska dialogerna är att ”…inget påstående bedöms vara så självklart och allmängiltigt att man inte kan hysa något tvivel om det…ingen uppfattning är så tokig att man har rätt att avfärda den utan en nykter och saklig undersökning av dess sanningshalt.”(Boken om pedagogerna, 1993 s.89). ”Det nya och originella med Sokrates filosofi var att han kunde påvisa att även om vi har olika uppfattningar om vad t ex fromhet är, så måste vi ha en gemensam uppfattning om själva begreppet fromhet för att alls kunna diskutera vad som bör räknas som fromt och icke fromt.” (Egidius, 1983 s. 25).

Ett konkret exempel är begreppet kopp, vi är många som har en uppfattning om vad en kopp är och förmodligen finns det lika många uppfattningar om begreppet kopp som individer vilka har en uppfattning om begreppet. Ändå kan vi utan svårighet göra oss förstådda när vi

använder ordet kopp bland dessa individer.

I en diskussion kan vi använda oss av vissa begrepp, t ex mod och dumdristighet men vi har svårt att exakt definiera var gränsen går mellan de olika begreppen. När exakt förvandlas t ex mod till dumdristighet?(Egidius, 1983).

Liksom Sokrates betonade det kritiska tänkandet och vikten av att medvetandegöra och undersöka begrepp och påståenden så betonas det också i Lpo 94 under rubriken Mål att

sträva mot. Där är ett av målen skall varje elev sträva efter att ”…använda sina kunskaper

som redskap för att…

- formulera och pröva antaganden och lösa problem, - reflektera över erfarenheter och

- kritiskt granska och värdera påståenden och förhållanden.” (Lpo 94)

I Lpo 94 under rubriken Skolans värdegrund och uppdrag står det att ”Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på ” Under rubriken Skolans uppdrag i samma läroplan står det att ”Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper.”

Skolan skall förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver.”

3.3. Idéernas värld och sinnenas

Platon menade att det existerar två världar sinnenas värld eller den materiella världen som kännetecknas av att den är föränderlig och ofullkomlig och idéernas värld som kännetecknas av att den är oföränderlig och evig. ”I idéernas värd har demiurgen, den gudomlige

världsordnaren bringat ordning i kaos…” (Stensmo, 1994 s.58). Den mänskliga själen tillhör idévärlden och själen är liksom idévärlden odödlig. Människas kropp tillhör den materiella världen och är förgänglig. När människan dör återvänder hennes själ till idévärlden för att sedan ta säte i en annan människa, i en annan kropp. Själen utgör förbindelselänken mellan den materiella och den andliga världen. Varje människa har en själ och i varje själ bor alla odödliga idéer från den för alla gemensamma idévärlden. Idéerna för dock en slumrande tillvaro. Först när människan frigör sig ifrån sinnesintrycken och vänder blicken inåt mot sin själ h får hon insikt i idéernas värld. (Stensmo,1994).

För att förklara förhållandet mellan idéernas värld och sinnenas värld använde sig Platon av metaforen om grottan. Han beskriver hur fångar sitter fastkedjade i en grotta. De är

fastkedjade på så sätt att de inte kan vända sig om, de kan bara se inåt mot grottans vägg. Bakom fångarna i grottan brinner en eld och mellan elden och fångarna passerar olika figurer. Det enda som fångarna kan uppfatta av dessa figurer är de skuggor som det kastar på

grottväggen framför dem. (Ekman, 1977). Skuggspelet på grottväggen är vad vi människor kan uppfatta med våra sinnen och det som passerar/finns mellan fångarnas ryggar och elden representerar idéernas värld.

3.4. Platons idealstat

Platon förespråkar den rättrådiga staten. I sina verk Staten och Lagarna framkommer det hur han tänkte sig sin idealstat. Platons idealstat kännetecknas bl a av att den skulle vara

hierarkisk och att den skulle styras av ”…rättrådiga ledare; män som inte följer godtyckliga uppfattningar utan handlar enligt klara och välgrundade insikter, baserade på vetenskaplig kunskap.” (Stensmo,1994 s.63). En rättrådig person är en person som har en harmonisk balans mellan begäret (behoven), modet (viljan) och förnuftet (intellektet) men där förnuftet ändå styr de andra båda själsförmögenheterna. (Stensmo, 1994). Medborgarna, (d v s de fria grekiska männen och alltså inte slavar eller icke-greker), skulle indelas i ett hierarkiskt system med tre olika samhällsklasser, näringsidkarna, väktarna och filosoferna. Varje samhällsklass

hade sina bestämda uppgifter och varje medborgare skulle hålla sig strikt till de uppgifter som ingick i den samhällsklass han tillhörde. De tre samhällsklasserna skulle komplettera och balansera varandra. Dessa samhällsklasser skulle motsvara det som Platon menade var själens tre delar, nämligen begäret, modet och förnuftet.

Näringsidkarna stod längst ned på skalan motsvarade begäret besinning var deras främsta dygd. Näringsidkarna skulle tillhandahålla varor och tjänster. De skulle ha en yrkesutbildning och lönearbeta. De som räknades till gruppen näringsidkare var t ex lantbrukare, hantverkare, sjömän och försäljare.(Stensmo, 1994).

Väktarna som befann sig något högre upp i hierarkin motsvarade modet och deras främsta dygd vara tapperhet. De skulle utbildas i musik poesi och gymnastik. De skulle inte äga något och de skulle vara förlagda i läger. Väktarna skulle inte ha egna familjer utan ha kvinnor och barn gemensamt. Bland väktarna kunde fungera som t ex poliser och militärer. Väktare skulle kunna rekryteras bland näringsidkare med ambition och framåtanda. Kvinnor skulle också ha möjlighet att bli väktare. Tapperhet skulle vara deras främsta dygd. Väktare kännetecknas av att de har ett eget förnuft men skall underordna sig filosofernas, ledarnas högre stående förnuft. (Stensmo, 1994).

Filosoferna, ledarna de som var högst rankade motsvarade förnuftet. Ledarna kännetecknas av förnuft och deras främsta dygd är vishet. Ledare skulle rekryteras bland de mest framstående väktarna. En ledare måste vara måttfull uthållig och modig. De skall dessutom vara rättrådiga och visa och ha förmåga att styra staten.(Stensmo, 1994)

Platon ansåg att utbildning av medborgarna var en viktig uppgift för Staten. ”Hela uppfostran skulle tjäna det övergripande syftet att göra barnet lämpat för en framtida samhällsinsats.” (Boken om pedagogerna, s. 55). ”Även i Lpo 94 diskuteras elevernas framtida roll i och anpassning till samhället bl a står följande under rubriken Rättigheter och skyldigheter: ”Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet.”

I Platons idealstat berodde utbildningens längd och omfattning på vilken klass man tillhörde. Medborgarnas intressen var underordnade statens. I läroplanen har alla elever oavsett etniskt ursprung , socialgrupp eller kön inte bara rätt att utan också skyldighet att gå minst 9 år i skolan I Lpo 94 står det att ”Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund”. I Lpo 94 citeras också Skollagen (1985:1100) som säger att ”verksamheten skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö”(1kap. 2§).

I idealstaten ville Platon att man i utbildningen skulle ”… börja med fantasins utveckling, för att gradvis gå vidare mot utveckling av andra själsförmögenheter.” (Boken om

pedagogerna, s.74) Näringsidkarna skall yrkesutbildas och i deras utbildning skall det även

ingå karaktärsfostran. Väktarna skall utbildas i musik och gymnastik. Musiken skall stimulera till manlighet, styrka och mod. Gymnastiken och musiken tillsammans ger en balanserad utveckling.

Ledarna, filosoferna skall få den högsta och längsta utbildningen. Deras utbildning skall baseras på räknekonsten. (Stensmo, 1994). Som gemensamt mål för utbildning för alla tre klasserna som fick tillgång till utbildning var ”sökande efter sanning och karaktärsdaning.” (Pedagogisk filosofi, s. 65). I Lpo 94 betonas det att ”…Skolan skall stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet skall de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Eleverna skall få uppleva olika uttryck för kunskaper.

3.5. Platons kunskapssyn

Platon delade in det mänskliga medvetandets i fyra olika nivåer:

Nivå 1. Eikasia: Ett okritiskt accepterande av den synliga världen såsom man uppfattar den med sinnena. På detta stadium kan man t ex hävda att månen och solen är lika stora p g a att det ser ut som de är det. Ett konkret tänkande där det man uppfattar med sina sinnen är lika med det som är. Inlärning sker på den här nivån i lekens form. Barnen skall bl a lära känna kulturen genom att lyssna på berättelser och sagor. Sagorna och berättelserna skall vara uppbyggliga vars innehåll inte lade grunden för en rättrådig karaktär. Platon förespråkade censur av sådana berättelser som inte

Nivå 2. Pistis: Här är tänkandet fortfarande konkret men är uppblandat med mer sunt förnuft man förstår t ex att trots att månen och solen ser lika stora ut ifrån jorden så är de inte det. Näringsidkarnas mentala utveckling motsvarar eikasia- och pistisnivåerna.

Nivå 3. Dianoia: Tänkandet blir mer abstrakt, man kan t ex tänka i symboler, metaforer och idéer. Men på det här stadiet sker det fortfarande inte någon problematisering av de premisser som tänkandet baseras på.

Väktarnas tänkande ska ligga på dianoianivån.

Nivå 4. Noesis: Tänkandet på detta stadium är abstrakt, filosofiskt och analyserande. Man analyserar och diskuterar tänkandets premisser, tänkandets grund.(Stensmo, 1994)

För att uppnå noesis måste man vara en filosofiskt skolad tänkare och studera/ha studerat vid Akademian, en särskild skola som Platon grundade för de fåtal fria medborgare som nådde denna höga utbildningsnivå. I Platons idévärld finns det idé som står över alla andra nämligen den om det absolut goda. Slutmålet för utbildningen vid Akademian är att komma till insikt om det absolut goda.(Stensmo, 1994). I Lpo 94 under rubriken Skolans uppgifter hittar man bl a följande som handlar om kunskapssyn: ”Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former ”…I skolarbetet skall de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas.”

4. Diskussion och analys

4.1. Samhällssyn

Vårt offentliga skolväsende vilar på demokratins grund och Lpo 94

vänder sig till alla elever oavsett etniskt ursprung, kön och socialgrupp. Alla har rätt till utbildning. Alla elever har rättighet och skyldighet att genomgå grundskolan. I Platons idealstat hade endast ett fåtal människor rätt till utbildning och skola. Slavarna hade inga rättigheter de skulle enbart lyda och underordna sig sina herrar. Till de högre

utbildningsstadierna hade endast fria män med fallenhet för studier tillträde. Slaveriet som var en sådan naturlig del av Sokrates och Platons samhälle som inte heller ifrågasattes av någon av dem.(Ahlberg, 1992). I Lpo 94 tar man aktivt avstånd från främlingsfientlighet och intolerans genom att ange hur sådana företeelser skall bemötas. Platon ansåg att endast ett fåtal priviligierade, företrädelsevis fria grekiska män hade rätt till utbildning. De grekiska kvinnorna hade ingen rösträtt och hade inte rätt att delta i det offentliga livet. Om en kvinna fick tillträde till ett högre ämbete i Platons idealstat så var det p g a sina manliga

egenskaper.(Ahlberg, 1992). Den svenska grundskolan har och de som verkar i den har ett ansvar för att motverka traditionella könsroller. (Lpo 94). Medan Platon och många i hans samtid satte de manliga egenskaperna högst så förespråkas det i Lpo 94 att alla oavsett kön skall ges möjlighet att utveckla sina intressen och förmågor. Man förutsätter i Lpo 94 att vårt samhälle fortfarande delar upp förmågor, talanger och intressen i manliga och kvinnliga sådana men man förespråkar inte denna uppdelning utan tvärtom kräver man av skolan att den skall ta ansvar för att motverka traditionella könsmönster. För Platon var fostrandet och utbildningen en viktig fråga och syftade till att barnen senare i livet skulle göra en

Människovärde och demokrati betonas mycket starkt i Lpo 94. Hos Platon liksom i Lpo 94 är det av stor vikt att elever, barn och ungdomar under sin utbildning förbereds och anpassas till det samhälle de lever i.

4.2. Kunskapssyn

Sokrates sätt att föra pedagogisk-filosofiska samtal hans sätt att använda sin metod,

majevtiken gick ut på att medvetandegöra elever och lärjungar om vad de egentligen visste och som en naturlig följd av denna insikt om de egna kunskaperna kom också en insikt om de egna kunskapernas begränsning. För att beskriva hur vissa av målen att sträva mot i Lpo 94 och de mål som Sokrates hade med sin pedagogiska majevtik liknar varandra och på hur man genom att använda sig av majevtiken för att närma sig alternativt nå dem ger jag följande exempel; När en elev efter en stunds samtal utfört enligt majevtiken kommer till insikt om att han behärskar en mängd synonymer till ordet kopp, kan det vara exempel på kunskaper han inte reflekterat över att han har. Efter ytterligare en stunds pedagogiskt samtal kommer samma elev till insikt om att han inte är i stånd att exakt definiera skillnaden mellan en kopp och en mugg. Eleven har under samtalet använt sina kunskaper som redskap för att formulera och pröva antaganden. De synonymer för ordet kopp som eleven kände till utan att vara medveten om dem motsvarar de kunskaper som han använder som redskap för att försöka formulera definitioner av de olika synonymerna, begreppen. När eleven inte lyckas exakt definiera skillnaden mellan synonymerna kopp och mugg så har han inte löst problemet men han har han i alla fall prövat ett antal antaganden. Eleven har under samtalet förmodligen tänkt på ett antal koppar som passerat revy i hans liv och vilken betydelse de har eller har haft, d v s eleven har reflekterat över erfarenheter och kanske t o m kritiskt granskat och värderat påståenden och förhållanden. Att eleven inte i det här fallet lyckas att exakt definiera skillnaden mellan de två ovanstående begreppen och som redan nämnts inte löst problemet kan man hänföra till att eleven kommit till insikt om begränsningarna i sitt vetande, sina kunskaper.

Platons idé om medvetandets och utbildningens fyra stadier kan man t ex skönja i den aktuella läroplanens olika mål där elevens kunskapsutveckling är ett centralt och ofta återkommande tema. Tillsammans med t ex matematik är gymnastik, drama och musik exempel på viktiga inslag i Platons idé om utbildning. I Lpo 94 skall elevernas harmoniska utveckling ”…åstadkommas genom en varierad och balanserad sammansättning av ämnen och arbetsformer.” Lpo 94 ställer även krav på att drama, rytmik, dans, musik samt skapande i bild och text och form skall finnas i skolans verksamhet. Hos Platon liksom i Lpo 94

betonas såväl den intellektuella som det praktiska, sinnliga och estetiska utvecklingen i utbildningen.

5. Slutord

Vad det gäller pedagogiska resonemang d v s vad som är kunskap och hur man kan/skall gå till väga för att komma fram till den finns det enligt mitt förmenande inte mycket stoff i Lpo 94 där det inte går att spåra Sokrates och/eller Platons idéer. Här förefaller påståendet ”intet är nytt under solen” stämma ganska bra. Det finns däremot stora skillnader mellan hur Platon tänkte sig sin idealstat och den samhällssyn som träder fram i Lpo 94. Platon tar t ex inte avstånd från eller ifrågasätter vare sig slaveri, främlingsfientlighet eller

kvinnoförtryck utan dessa odemokratiska och omänskliga företeelser verkar utgöra naturliga inslag i hans idealstat. Lpo 94 genomsyras av demokratiska mål och värden.

Demokrati och demokratiska värderingar karaktäristiskt nog först i läroplanen och under den passande rubriken, Grundläggande värden.

KÄLLFÖRTECKNING

Ahlberg, A. 1992: Humanismen: historiska perspektiv och nutida synpunkter. Ludvika: Dualis.

Boken om pedagogerna. 1993: Stockholm: Liber utbildning.

Egidius, H. 1983: Tankelinjer i europeisk filosofi. Stockholm: Natur och Kultur.

Ekman, R. 1977: Filosofins grunder. Stockholm: Esselte Studium AB.

Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskolekassen och fritidshemmet 1994.