Patienters upplevelse efter suicidförsök
En litteraturstudie
Patients experience following suicide attempt
A literature review
Författare: Izabelle Grünthal och Mona Rouzbahani
HT 2018
Examensarbete: Kandidat, 15 hp
Huvudområde: Sjuksköterskeprogrammet, Omvårdnadsvetenskap Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro universitet.
Handledare: Margareta Gustafsson, universitetslektor, Örebro universitet Handledare: Karuna Dahlberg, universitetslektor, Örebro universitet Examinator: Annica Kihlgren, professor, Örebro universitet
Abstrakt
Bakgrund: En allvarlig konsekvens av psykisk ohälsa kan vara suicid. Statistik visar att cirka
800 000 människor tar sitt liv varje år i världen, det är ett folkhälsoproblem som ökar. Syfte: Att beskriva patienters upplevelse efter suicidförsök. Metod: En litteraturstudie med
systematisk sökning. Artiklar från Cinahl, Medline och Psycinfo har använts till
litteraturstudiens resultat.Resultat: Överlevnaden för patienter efter suicidförsök innebar
hopp, men även förtvivlan. Vårdpersonalens goda bemötande skapade trygghet samtidigt som ett sämre bemötande resulterade i att personer undvek vården. Vikten av kommunikation, copingstrategier och stöd från omgivningen beskrevs som viktiga faktorer. Trots att
deltagarna i litteraturstudien kände missnöje vid inläggning på en låst avdelning, beskrevs det i efterhand som ett gynnande beslut. Slutsats: Tiden efter suicidförsöket innebar blandade känslor för deltagarna. För att varje patient ska få rätt och värdig vård, bör sjuksköterskan få mer kunskap om suicidala personer.
Innehållsförteckning
Bakgrund 1
Suicid och suicidförsök 1
Omvårdnad 2 Problemformulering 3 Syfte 3 Metod 3 Datainsamling 3 Urval 4 Granskning 4 Dataanalys 4 Forskningsetiska överväganden 5 Resultat 5
Känslan av att överleva 5
Stigmatisering 6
Ekonomiska och hälsorelaterade konsekvenser 7
Stöd från omgivning 7 Upplevelsen av inneliggande vård 9 Bemötandet från vårdpersonal 10 Strategier för återhämtning 11 Resultatsammanfattning 12 Diskussion 13 Metoddiskussion 13 Resultatdiskussion 15 Slutsats 17 Referenslista 18 Bilaga 1 Sökmatris Bilaga 2 Artikelmatris
Bakgrund
Att må psykiskt dåligt är ett problem i världen där ångestbesvär och depression är de främst förekommande typerna av psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten, 2018a). Risken att drabbas av psykisk ohälsa är varierande från person till person, då varje individ styrs av
stress-sårbarhetsmodellen. Det innebär att alla har olika förutsättningar att kunna hantera motgångar som ger stress. Psykisk ohälsa kan ge människan en känsla av personligt misslyckande, vilket i sin tur kan leda till minskad livslust. En allvarlig konsekvens av att en person lider av psykisk ohälsa kan därav vara suicid eller suicidförsök (Sjöström, 2014).
Suicid och suicidförsök
Världsstatistiken visar på att cirka 800 000 människor tar sitt liv varje år (World Health Organization, 2018). Under år 2017 avled 1189 personer i Sverige av suicid, vilket visar på en ökning från år 2016 då 1134 personer avled genom suicid (Socialstyrelsen, 2018).Under år 2016 vårdades cirka 6900 patienter på sjukhus för suicidförsök och självskadebeteende i Sverige. Av de personer som vårdades på sjukhus var 62 % kvinnor. Det är fler än dubbelt så många män än kvinnor som dör av suicid, men det är fler kvinnor som utfört suicidförsök. Patienter vårdades för olika typer av suicidförsök men cirka 80 % av båda könen försökte ta sitt liv med hjälp av förgiftning. Regionala skillnader finns i Sverige, flest patienter som vårdas för suicidförsök är i Jönköping, Värmland och på Gotland. (Folkhälsomyndigheten, 2018c). Personer utan eftergymnasial utbildning visade sig ha högre suicidfrekvens än de som hade eftergymnasial utbildning. Inom suicid och suicidförsök finns ett mörkertal, därav visar statistiken endast på säkert fastställda suicid (Folkhälsomyndigheten, 2018b).
Orsaken till att personer har tankar på att utföra suicid beskrivs vara en ond cirkel av olika faktorer. Faktorerna kan vara psykisk sjukdom, konflikter med närstående eller arbetslöshet. Vissa personer förklarar att målet med suicid är att minska lidandet som de försökt övervinna under längre tid (Pavulans Skogman, Bolmsjö, Edberg & Öjehagen, 2012). I krissituationer sker högre antal självmord då människor hanterar kriser olika. Relationsproblem, sjukdom eller ekonomiska problem kan vara utlösande faktorer. Även förlust av närstående, missbruk och våld kan leda till ett suicidalt beteende. Hos utsatta grupper som till exempel invandrare
och HBTQ-personer är risken för suicid förhöjd. Den starkaste riskfaktorn för självmord är överlägset ett tidigare självmordsförsök (WHO, 2018).
Suicid betraktas som en handling med avsikten att dö. I de fall där personen inte fullbordat suicid definieras handlingen som ett suicidförsök. Suicidalitet innebär suicidtankar,
suicidhandling och fullbordat suicid. Det var först på 1970-talet som begreppet suicid uppkom och definierades. Suicidprocessen varierar hos varje individ och innefattar bland annat tankar och önskemål om att dö. Tiden för övergång från tankar till handling är olika såväl tecken som signaler, vilket gör processen komplex (Sjöström, 2014). Planeringen inför suicid kan pågå under flera månader eller dagar, men beslutet att gå från plan till handling beskrivs som impulsivt. När en person har bestämt sig för att utföra suicid kan det finnas olika varningssignaler. Personer som planerat suicid under en kortare tid kan vara extremt
känslosamma, upplevas förvirrade och panikslagna. Ett annat uppträdande kan vara att personen stänger av sina känslor, är lugn och bestämd i sitt beslut att ta sitt liv (Pavulans Skogman et al., 2012).
Omvårdnad
Suicid är ett folkhälsoproblem och det är enbart 38 länder i världen som har
självmordsförebyggande strategier (WHO, 2018). Sverige har, för suicidprevention, ett nationellt handlingsprogram som består av nio punkter. Punkterna innebär bland annat att höja kunskapsnivån hos vårdpersonal, analysera suicidala händelser och försvåra åtkomst av redskap till suicid. Sjuksköterskor bör utgå från det aktuella handlingsprogrammet för att kunna ge rätt och värdig vård till en suicidal person (Folkhälsomyndigheten, 2016). Det är av stor betydelse att sjuksköterskan är uppmärksam och har kunskap om suicidproblematiken. Även att sjuksköterskan vågar ställa frågor som kan upplevas obekväma men som får patienten att känna trygghet och öppna upp sig (Skärsäter, 2014).
I omvårdnaden av suicidala patienter kan sjuksköterskan bidra till att identifiera
skyddsfaktorer. Skyddsfaktorer innebär resurser patienten har i sin omgivning som kan hjälpa till att förebygga suicidtankar och planer. Exempel på resurser kan vara familj, vänner, arbete eller medicinering. Omvårdnaden innebär även att sjuksköterskan ska skapa trygghet och bygga upp patientens självkänsla. Genom att göra det kan patienten lära sig hantera sina känslor och sitt suicidala beteende (Sjöström, 2014). Livsvärld är ett vårdvetenskapligt begrepp som innebär hur människan upplever, tolkar och förhåller sig till sin omvärld och
situation. Det utgör personens perspektiv och grundar sig i tidigare erfarenheter och
sammanhang. Livsvärlden beskrivs som unik för varje person. Sjuksköterskan kan, genom att lyssna och intressera sig för patientens värld, individanpassa vården och främja patientens hälsa (Ekebergh, 2015).
Problemformulering
Psykisk ohälsa är vanligt förekommande i världen och en allvarlig konsekvens kan vara suicid. Suicid är ett folkhälsoproblem som ökar i samhället. Suicidprocessen är individuell, vilket gör den komplex. Omvårdnad för suicidala personer kan innebära att sjuksköterskan hjälper patienten att identifierar skyddsfaktorer, förstå patientens livsvärld samt skapa trygghet. Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om suicidproblematiken och är uppmärksam för varningssignaler.
Syfte
Syftet med litteraturstudien var att beskriva patientens upplevelse efter suicidförsök.
Metod
Studien genomfördes som en litteraturstudie med systematisk sökning. Metoden användes för att få ett sammanställt resultat av tidigare gjorda studier som besvarar syftet (Kristensson, 2014).
Datainsamling
Sökningen utfördes i databaserna Cinahl, Medline och Psycinfo. Sökorden som användes var; suicide attempted, experience, life experiences, perception, patient attitudes, life change event, attitude, attempted suicide och attitudes. Sökorden skiljde sig i de olika databaserna, därav specificerades sökorden till det som passade som indexord i respektive databas för att hitta alla relevanta artiklar, se bilaga 1. Trunkering användes på en fritextsökning. Även de
Booleska sökoperatorerna AND och OR användes (Kristensson, 2014). Sökningen begränsades till peer reviewed, årtalen 2008-2018 och english language.
Urval
Inklusionskriterierna för litteraturstudien var personer som genomfört suicidförsök och kvalitativa studier. Exklusionskriterier för litteraturstudien var artiklar som beskrev tiden innan suicidförsöket. Artiklar gällande deltagare under 18 år exkluderades. Ingen geografisk avgränsning gjordes.
I första urvalet i Cinahl gav sökningen 457 artiklar, där 46 av de artiklarna valdes utifrån titlarna. I andra urvalet valdes 22 artiklar utifrån abstrakt. I tredje urvalet valdes sju artiklar utifrån relevans till syftet i litteraturstudien.
I första urvalet i Medline gav sökningen 926 artiklar, där 34 av de artiklarna valdes utifrån titlarna. I andra urvalet valdes 18 artiklar utifrån abstrakt, men 13 av de artiklarna var dubbletter, då kvarstod fem artiklar. I tredje urvalet valdes två artiklar utifrån relevans till syftet i litteraturstudien.
I första urvalet i PsycInfo gav sökningen 489 artiklar, där 22 av de artiklarna valdes utifrån titlarna. I andra urvalet valdes 16 artiklar utifrån abstrakt, men 13 av de artiklarna var
dubbletter, då kvarstod tre artiklar. I tredje urvalet valdes en artikel utifrån relevans till syftet i litteraturstudien.
Granskning
Artiklarna till litteraturstudien granskades enligt Kristenssons (2014) beskrivna mall för bedömning av kvalitativa studier, för att bedöma om artiklarna var av låg eller hög kvalitet. Syfte, metod, resultat och diskussion granskades enskilt av författarna som sedan tillsammans jämförde styrkor och svagheter, se bilaga 2.
Dataanalys
Analysarbetet i litteraturstudien utgick från integrerad analys (Kristensson, 2014). Analysen utfördes i tre steg. I första steget analyserades resultatet i de valda artiklarna, för att identifiera likheter och skillnader, som var relevant för litteraturstudiens syfte. Vidare i steg två
analyserades varje textstycke för att formulera olika kategorier. I tredje steget sammanställdes resultatet av analysen till sju kategorier och användes som underrubriker till litteraturstudiens resultat.
Forskningsetiska överväganden
Kristensson (2014) menar att studier som inkluderar människor ska ta hänsyn till forskningsetiska aspekter. De etiska aspekterna kontrollerades genom att granska om artiklarna blivit godkända av etiska kommittéer samt tidskrifternas etiska krav. Av forskningsetiska skäl har allt resultat som berör litteraturstudiens syfte använts i
litteraturstudiens resultat, inget resultat som borde varit med har undanhållits. Författarna av litteraturstudien har varit medvetna om sin förförståelse och inte påverkat litteraturstudiens resultat med egna åsikter eller värderingar.
Resultat
Litteraturstudiens resultat grundades på tio kvalitativa, vetenskapliga artiklar. Det
sammanställda resultatet presenterades i sju kategorier, som var; känslan av att överleva, stigmatisering, ekonomiska och hälsorelaterade konsekvenser, stöd från omgivning, upplevelsen av inneliggande vård, bemötandet från vårdpersonal och strategier för återhämtning.
Känslan av att överleva
Deltagare berättade att de efter suicidförsöket hade eller ville hitta mening med livet, de kände att de ville leva och inte dö. Uppvaknandet upplevdes som en ny chans och de kunde åter finna tillbaka till tidigare relationer som betytt mycket för dem (Chi et al., 2014; Kim, 2014; Meissner & Bantjes, 2017). Vidare beskrevs överlevnaden som en motivation till att våga vara sig själv. Självförtroendet förstärktes när deltagare kunde erkänna för sig själv att handlingen var fel (Meissner & Bantjes, 2017).
(Kim, 2014). Känslor som ensamhet och förtvivlan existerade innan försöket och fanns fortfarande kvar efter (Vatne & Nåden, 2018). De fortsatt negativa tankarna orsakade att deltagare ansåg sig vara svaga och onormala, vilket kunde leda till isolering. Enligt dem var det ingen som förstod hur det var att ha gått igenom ett suicidförsök (Rimkeviciene,
Hawgood, O’Gorman & De Leo, 2015). Efter försöket ökade skuldkänslorna gentemot familjen då de utsatt familjerna för lidande (Rimkeviciene et al., 2015; Vatne & Nåden, 2016; Vatne & Nåden, 2018).
Att inte lyckas genomföra suicid fick deltagare att känna sig fega och besvikna på sig själva (Rimkeviciene et al., 2015; Vatne & Nåden, 2016). Trots att tankar om ett ytterligare försök inte fanns hos deltagare beskrevs en rädsla inombords, om de hade gjort det en gång kunde de göra det igen. Flera deltagare hade funderingar kring om det var otur att de överlevt eller om de var glada (Vatne & Nåden, 2016).
Stigmatisering
Ångest för vad andra människor skulle tänka efter och rädsla för att inte bli accepterad efter suicidförsöket, skildrades hos deltagare (Azizpour, Taghizadeh, Mohammadi & Vedadhir, 2018; Sun, Long, Tsao, & Huang, 2014). Deltagarna beskrev en evig kamp med självstigman och funderade över om de någonsin skulle känna sig normala igen. När en del valde att berätta om suicidförsöket, kände de att de inte blev tagna på allvar på grund av
stigmatiseringen. De upplevde att risken för ett ytterligare suicidförsök ökade om de inte fick den hjälp som var nödvändig (Rimkeviciene et al., 2015). Deltagare beskrev att skillnaden mellan verklig och uppfattad stigma var svår att avgöra (Sheehan, Corrigan & Al-Khouja, 2017).
Rädslan för stigmatisering och att bli dömd av samhället väckte oro hos deltagare.
Upplevelser av att inte kunna tala öppet om vad de varit med om uppstod, då konsekvenser och anklagelser från omgivningen efter ett suicidförsök var extrema. Stigmatiseringen av suicidförsök resulterade i att anhöriga uppmanade deltagarna till att ljuga om vad som hade hänt. Även för att främmande inte skulle bilda egna teorier och spekulera om eventuella orsaker till handlingen. Deltagarna beskrev att omgivningen skulle se dem som galna
psykopater och de gjorde då ett aktivt val att undanhålla deras negativa mående (Azizpour et al., 2018).
Ekonomiska och hälsorelaterade konsekvenser
Att diagnostiseras med depression efter suicidförsöket upplevde deltagare som en utmaning, då det var svårt att hålla sjukdomen stabil. De mådde bättre efter att ha följt sin
läkemedelsordination och började då dosjustera själva till lägre doser. Påföljderna blev då att måendet blev instabilt igen (Chi et al., 2014). Deltagarna upplevde att symtomen av
depressionen förvärrades. De negativa tankarna beskrevs svårare att kontrollera, även sömn- och matrutiner förändrades till det sämre (Vatne & Nåden, 2018). Upplevelsen av rädsla för att komplikationerna skulle bli fler och tillföra ännu mer lidande tillkom. För en del deltagare medförde suicidförsöket fysiska konsekvenser som gastrointestinala problem och negativ påverkan på hjärtat. Försöket ledde till ytterligare problem då de tidigare psykiska problemen kvarstod även efter försöket. Deltagare som uppgav att anledningen till suicidförsöket var ekonomisk kris, upplevde ännu mer oro av räkningen från sjukhuset. Komplikationerna hade för en del deltagare blivit så förvärrade att tanken på överlevnad gav försämrat mående, det hade varit enklare att bara dö. Istället för ett nytt suicidförsök fanns det deltagare som
medvetet förvärrade en befintlig sjukdom som de redan led av eller inväntade en naturlig död (Kim, 2014).
Stöd från omgivning
Öerlevare upplevde att det var svårt att förstå hur många människor de hade i sin omgivning som brydde sig om deras välmående och att det var fler än vad de tidigare trodde (Meissner & Bantjes, 2017). De fick stöd av familjemedlemmar och vänner under tiden efter
suicidförsöket. En del upplevdes få mer hjälp än andra, hjälpen uppskattades och hade en positiv inverkan. Anhöriga upplevdes vara en stor del av återhämtningsprocessen och beskrevs som stöttande för överlevare till att söka psykiatrisk hjälp. De fick bekräftat för sig att deras anhöriga blev oroliga för dem, vilket ansågs vara bidragande till att övervinna de onda tankarna. För att hindra överlevarna från att göra om suicidförsöket beskrevs familj och vänner som det främsta och viktigaste stödet (Osafo, Akotia, Andoh-Arthur & Quarshie, 2015; Sun et al., 2014; Vatne & Nåden, 2016).
En aspekt deltagare beskrev som viktig för återhämtningsprocessen, var att känna sig behövda. Ett exempel på det var att deltagarna som hade barn behövde ge kärlek och vägledning, vilket fick dem att känna sig värdefulla. Processen underlättade även när omgivningen accepterade och respekterade det genomgångna suicidförsöket (Sun et al.,
2014). Att anhöriga inte var dömande fick deltagare att känna sig trygga och mindre ensamma, bara närvaron hjälpte. Förr kände de sig som en börda för omgivningen, tills de förstod att anhöriga verkligen brydde sig (Chi et al., 2014).Samspel med andra människor var av vikt för att främja hälsan. Genuina relationer och uppmärksamhet presenterades som viktigt stöd som gav ökad livslust. Att bli sedd och bekräftad av omgivningen var av
betydelse för självkänslan. Det beskrevs som en faktor till att tankar på att vilja ta sitt liv hade reducerats (Chi et al., 2014; Kim, 2014; Meissner & Bantjes, 2017). Genom att samtala med omgivningen kunde deltagare reflektera över sitt suicidförsök, vilket ansågs vara ett
hjälpmedel. Samtalen bidrog till att de kunde identifiera personer i omgivningen som kunde vara till stöd, vilket fick deltagarna att förstå vad de hade gjort och varför. Familjesamtal var något deltagarna uppskattade då familjen fick kunskap om situationen, vilket underlättade för kommunikation och stöd (Vatne & Nåden, 2016; Vatne & Nåden, 2018).
Brist på stöd från omgivningen upplevdes av deltagare. Att bli bemötta med omsorg och ödmjukhet efter suicidförsöket förväntades men så var inte fallet. Anhöriga hade vänt sig emot, vänner hade förolämpat dem och ville inte förknippas med en person som var kapabel till att ta sitt liv (Osafo et al., 2015). Deltagare mådde dåligt större delen av tiden men kunde få kommentarer från anhöriga att de log och skrattade, vilket enligt de då innebar att
deltagarna inte mådde dåligt. De upplevde att omgivningen fick dem att känna sig dramatiska och att suicidförsöket endast utfördes för att få uppmärksamhet. Deltagarna upplevde en besvikelse från närstående för att suicidförsöket inte fullbordades (Rimkeviciene et al., 2015). Deltagare upplevde att anhöriga försökte vrida suicidförsöket till något som var deltagarnas fel. För en del blev situationen förvärrad efter suicidförsöket då de blev misshandlade både fysiskt och psykiskt av anhöriga (Azizpour et al., 2018).
Berättelser om att omgivningen kunde bryta kontakt med och ta avstånd från deltagare efter suicidförsöket av rädsla för att det sucidala beteende skulle påverka andra människor
beskrevs. Flera deltagare fick höra att de var kapabla att skada andra eftersom de hade skadat sig själva. Det kunde gå så långt att anhöriga inte tillät barn vara i närheten av personen som utfört suicidförsöket (Rimkeviciene et al., 2015; Sheehan, 2017). Överlevare upplevde att de hade uppfattats som opålitliga människor med dåligt inflytande och ansågs vara kapabla till att försöka ta sitt liv igen, då de redan försökt tidigare. Distanseringen och misstron från omgivningen beskrevs som påfrestande för den psykiska hälsan. Deltagarna beskrev att de undanhöll sitt mående bland människor för att inte släppa ut alla negativa tankar. Det fick
människor att inte ta avstånd och istället vilja fortsätta umgås med dem (Rimkeviciene et al., 2015). Deltagare var inte övertygade om att personer i deras omgivning tagit avstånd just på grund av suicidförsöket. Orsaken till distanseringen kunde vara anhörigas bristande kunskap om hur de skulle agera eller stötta deltagarna (Sheehan, 2017).
En del eltagare uppmanades till att avsluta behandling, andra fick höra att de inte ansträngde sig tillräckligt för att förbättra sin livssituation. Deltagarna upplevde att omgivningen hade brist på tillit till återhämtningsprocessen efter en sådan händelse, därför kände deltagarna sig konstant övervakade (Rimkeviciene et al., 2015). Återhämtningsprocessen kunde se olika ut för varje individ. Överlevare upplevde förolämpningar från sin omgivning och kände därför att den mest givande lösningen var isolering för att kunna koncentrera sig på sitt egna välmående (Osafo et al., 2015). En del överlevare valde att inte berätta för sina anhöriga på flera år. Hos de som berättade och inte blev förstådda, minskade livslusten och gav en känsla av värdelöshet (Sheehan, 2017; Sun et al., 2014).
Upplevelsen av inneliggande vård
Att vårdas på en avdelning bland andra patienter som var i samma situation beskrev deltagare vara till stor hjälp då de kunde dela erfarenheter med varandra. Det gav känslan av att de inte var ensamma om vad de gick igenom. Att dela erfarenheterna gav ökad känsla av hopp för patienterna, att lyssna på andras berättelser var en återhämtning i sig. Överlevarna förstod att de var onormala för att de hade genomgått ett suicidförsök (Sun et al., 2014; Vatne & Nåden, 2018). En låst avdelning kunde ibland kännas frihetsberövande enligt patienter, men miljön på avdelningen ingav också ett lugn. Trots all ångest och negativa tankar som upplevdes var bemötandet från personal trevligt, vilket betydde mycket för patienterna. En deltagare hade tillsyn var 15:e minut, vilket upplevdes upprörande till en början då det blev svårt att sova. I efterhand förstod patienten att det var en fungerande metod som var en del av återhämtningen för att förhindra ett ytterligare suicidförsök (Vatne & Nåden, 2018).Att befinna sig i en skyddad miljö efter suicidförsöket beskrevs av överlevare som en viktig del av läkningen. Det gav känsla av trygghet och säkerhet. Miljön innebar då för deltagarna att ingen kunde skada dem, vilket var av betydelse då de fortfarande var sårbara. Sjukhusvistelsen gjorde att patienterna kunde fly från omvärlden och stressfaktorer, varpå de då orkade utföra dagliga rutiner och även ha kontakt med anhöriga (Sun et al., 2014).
Miljön av engagemang och kunskap hos vårdpersonal upplevdes inspirerande av deltagare. Olika aktiviteter patienter utförde på avdelningen, som att till exempel måla, blev intressant och underhållande. Patienterna upplevde att vårdpersonalens autentiska insats bidrog till att kreativitet uppkom, vilket fick patienterna att ta vara på sina kapaciteter och förmågor. Det gav en mening med livet och var en början till att kunna bygga upp livet igen. Att ha kontinuerlig kontakt med vården efter suicidförsöket bidrog till att kontrollera
självmordsimpulserna (Vatne & Nåden, 2018). Deltagare var tacksamma för all hjälp de fått av sjuksköterskor och andra yrkesprofessioner. Det som ansågs vara till störst hjälp var dock läkemedel. Patienterna insåg efter suicidförsöket hur viktigt det var att medicinera enligt ordination för att må bättre och förhindra ett nytt suicidförsök (Sun et al., 2014).
Från det första mötet på akuten och under resterande vårdtid upplevde deltagare att de fick en tankeställare om handlingen verkligen var rätt. Bara det upplevdes av deltagarna som ett framsteg i läkningen. Möjligheten att få hjälp via öppenvård istället för att bli inlagd när de mådde dåligt, upplevdes positivt och hjälpsamt av deltagarna. De ansåg dock att
sjukhusinläggning var en viktig del i återhämtningen (Vatne & Nåden, 2016; Vatne & Nåden, 2018). Det kunde vara viktigt att söka hjälp i tid för att förebygga negativa tankar samt
hantera krissituationer (Chi et al., 2014; Meissner & Bantjes, 2017). Även att män bör gå emot normen om att inte våga söka hjälp (Meissner & Bantjes, 2017).
Det fanns dock patienter som upplevde att deras frihet togs ifrån dem på en låst avdelning och att restriktionerna som sjukvården hade var överdrivna för det egentliga behovet.En deltagare drog en parallell till upplevelsen av att bli inlåst i ett avskilt rum och att någon kontrollerade tillståndet några gånger i timmen (Rimkeviciene et al., 2015). På en öppen avdelning
upplevde deltagare att interaktionen med andra patienter var kontrollerad av personal. Det ansågs vara negativt då hjälp kunde fås från att dela erfarenheter med varandra (Vatne & Nåden, 2018). Av en del deltagare betraktades vårdpersonal överlag som att de saknade kunskapen som krävdes för att ge rätt och värdig vård till suicidala patienter (Sheehan, 2017).
Bemötandet från vårdpersonal
Deltagare upplevde fint bemötande från vårdpersonal, vilket fick de att känna att de kunde kontakta sjukvården och få den rätta hjälpen när negativa tankar återkom (Chi et al., 2014; Vatne & Nåden, 2016; Vatne & Nåden, 2018). Känslan av att vårdpersonalen brydde sig gav ökad livslust, det kunde vara små gester som en klapp på axeln. Deltagare berättade att deras
självmordsplaner reducerats då personalen hade varit vänliga och visat att patienternas välmående var viktigt för dem. Tanken av personalens besvikelse av ett ytterligare försök ledde till att deltagarna inte längre ville ta sitt liv (Kim, 2014).Personal som lyssnade både verbalt och icke-verbalt ingav känsla av att de genuint brydde sig om deltagarna. Varpå det ansågs vara en av anledningarna till att överlevarnas negativa tankar successivt minskade och självförtroendet ökade (Chi et al., 2014; Meissner & Bantjes, 2017; Vatne & Nåden, 2018). Samtal med vårdpersonalen var det de behövde för att komma till insikt med att personalen ville hjälpa och ge stöd. Uppföljningen av patienternas mående var något som vårdpersonalen prioriterade högt, vilket uppskattades och motiverade deltagarna till en vilja att fortsätta leva (Vatne & Nåden, 2016; Vatne & Nåden, 2018).
Andra överlevare beskrev att vårdpersonal hade en stereotypisk bild av hur en suicidal person skulle vara, vilket kunde upplevas genom nedlåtande uttryck från personal. Varpå det gav en känsla av besvikelse och tankar om att det var något fel på personer som genomgått
suicidförsök (Sheehan, 2017). Personal beskrevs som ofokuserade och obrydda, vilket visade sig genom att personalen upprepade frågor patienterna precis hade svarat på (Vatne & Nåden, 2018). De kände sig därför missförstådda av vårdpersonalen, att allt deltagarna sade togs till en överdrift. Det gjorde att deltagare valde att inte berätta hur dåligt de mådde, då de ville undvika att hamna på avdelningen igen (Rimkeviciene et al., 2015).
Det var skillnad på hur läkare bemötte psykiskt sjuka patienter och medicinskt sjuka patienter, menade deltagare. Medicinskt sjuka patienter fick ett bättre bemötande och togs på större allvar. De var upprörda över att inte få tillräckligt mycket hjälp under återhämtningsprocessen på grund av den attityden. Vårdpersonal upplevdes av deltagarna som okänsliga och icke hjälpsamma med en nedvärderande attityd (Rimkeviciene et al., 2015).
Strategier för återhämtning
Tiden efter suicidförsöket hjälpte deltagare att inse betydelsen av kommunikation, som en strategi för återhämtning. Det var viktigt för de att prata om problemen, inte tänka bort dem. Deltagarna menade att varför personer genomgår suicidala kriser är för att de inte pratar om sina problem (Chi et al., 2014; Meissner & Bantjes, 2017).
Sun et al., 2014). Faktorer som förlängde återhämtningsprocessen var deltagarens miljö, familjeproblem och ekonomisk kris. En negativ syn på sin egen förmåga att återhämta sig, kunde påverka resultatet av återhämtningen. Deltagarna beskrev sig själva som sköra under återhämtningsprocessen, vilket gjorde det svårt att hantera motgångar under tiden de försökte läka (Sun et al., 2014).
Kunskapen om olika copingstrategier förhindrade ett ytterligare suicidförsök och motiverade till en vilja att leva (Chi et al., 2014; Meissner & Bantjes, 2017; Vatne & Nåden, 2018). För att kunna hantera motgångarna menade deltagare att det var viktigt att ändra tankesätt och inställning, vilket ledde till att självmordstankarna minskade. Överlevarnas inblick var att livet innebar både bra och dåliga dagar. De ville då lära sig hantera instabila känslor genom att hitta olika strategier. För att då distrahera uppmärksamheten från stressfaktorer och negativa tankar. Det kunde vara att ta en promenad, gråta eller att samtala, som då lättade på besvärliga känslor. En annan viktig strategi var att ha kontinuerlig kontakt med läkare angående medicinering. Deltagarna insåg att återhämtningsprocessen innebar att arbeta med sig själva och hitta strategier som kunde stärka självförtroendet (Chi et al., 2014).
Religion var för flera deltagare en faktor som bidrog till att motverka de mörka tankarna och ett ytterligare suicidförsök. Tilliten till Gud och böner gav lugn och stöd, vilket gjorde att de senare kunde hitta alternativa vägar ur krisen (Meissner & Bantjes, 2017; Osafo et al., 2015; Sun et al., 2014).
Resultatsammanfattning
Att överleva ett suicidförsök upplevdes för deltagarna som både hopp om ny chans, men även ångest och förtvivlan för ett fortsatt liv. Resultatet visade att deltagarna hade olika perspektiv på överlevnaden liksom känslorna som förekom efter suicidförsöket. Det upplevdes vara av betydelse att vårdpersonal bemötte patienterna på ett empatiskt och lugnt sätt som förmedlade trygghet. Att någon brydde sig kunde leda till att suicidtankar minskade hos deltagarna. Det kunde även innebära motsatsen om patienten upplevde ett sämre bemötande från
vårdpersonal. Skuld- och skamkänslor kunde förekomma och leda till att personer undvek att söka hjälp samt att den stora risken för ytterligare suicidförsök inte minskade. Vikten av
kommunikation, copingstrategier och stöd från omgivningen beskrevs som viktiga faktorer. Dock beskrevs anhöriga även som bristande stöd, vilket kunde förlänga
återhämtningsprocessen. Trots att vissa deltagare kände missnöje vid inläggning på en låst avdelning, beskrevs det i efterhand som ett gynnande beslut för återhämtningsprocessen.
Diskussion
Metoddiskussion
En litteraturstudie med systematisk sökning och deskriptiv design valdes då det fanns tillräckligt med underlag för att besvara syftet med hjälp av tidigare forskning. Enligt Kristensson (2014) är det en lämplig metod för att kunna omvandla teori till praktik.
Sökningarna utfördes i olika databaser för att öka chanserna att hitta fler relevanta artiklar och därmed stärka trovärdigheten i litteraturstudien. Databaserna Cinahl och Medline valdes då deras fokus ligger på omvårdnadsvetenskap. Även Psycinfo valdes till då den databasen omfattar psykiatri (Kristensson, 2014). Databaserna var relevanta för att hitta artiklar som svarar på litteraturstudiens syfte om patientens upplevelse efter suicidförsök.
Utifrån syftet identifierades sökord som översattes, med hjälp av Svenska Mesh, till engelska sökord. För att bredda sökningen användes synonymer till sökorden. Sökorden skrevs in i Thesaurus, i respektive databas, för att få fram indexord som gjorde sökningen mer specifik. De sökord som inte fanns som indexord användes som fritextsökning med trunkering. Det var dock endast ett ord som användes som fritextsökning, då fritextsökning kan leda till
irrelevanta artiklar. Booleska sökoperatorn OR användes för synonymerna och AND användes för att kombinera alla sökord (Kristensson, 2014).
För att få fram vetenskapligt granskade artiklar, begränsades sökningen med Peer reviewed. Sökningen begränsades till tio år, mellan år 2008-2018, det är då överförbart för att det visar den senaste forskningen och stärker trovärdigheten (Kristensson, 2014). Artiklar som används till litteraturstudiens resultat var publicerade inom fem år, vilket då författarna hade kunnat begränsa till en början för att förenkla sökningen. Engelskt språk var ännu en begränsning som valdes, då artiklar på ett främmande språk inte med säkerhet kunde översättas korrekt. För att viktigt material inte skulle utelämnas lästes artiklarna flertal gånger och ett svenskt-engelskt lexikon användes.
Första inklusionskriteriet var personer som genomfört suicidförsök, för att lägga fokus på tiden efter försöket. Även kvalitativa studier valdes som ett inklusionskriterie, för att sökningen skulle inkludera artiklar där patienter själva beskrev upplevelser och känslor. Artiklar som inkluderade personer under 18 år exkluderades då litteraturstudiens resultat fokuserade på vuxnas upplevelser. Anledningen till att geografisk avgränsning inte gjordes var för att fokus låg på hur patienter kände, inte vart i världen de bodde. Studierna innefattade personer från olika länder och kulturer, vilket gjorde att litteraturstudiens resultatet omfattade en större grupp med olik bakgrund. Ingen svensk artikel har använts till litteraturstudiens resultat, överförbarheten till svensk sjukvård kan därmed påverkas då det finns kulturella skillnader gällande suicidala personer. Enligt Kristensson (2014) innebär överförbarhet hur väl resultatet kan tillämpas till andra sammanhang.
Varje vald artikel granskades enligt Kristensson (2014) beskrivna granskningsmall för kvalitativa studier, enskilt av uppsatsförfattarna för att öka trovärdigheten i litteraturstudien. Alla inkluderade studier uppfyllde majoriteten av kriterierna i mallen, därav var det betydligt fler styrkor än svagheter när granskningarna jämfördes. Det visade på trovärdighet i
artiklarna, vilket ökade trovärdigheten för litteraturstudien. De svagheter som fanns
gemensamt för flertal av artiklarna var att det inte fanns skrivet om förförståelse, teoretiskt perspektiv och datamättnad. Det fanns även enstaka artiklar där urvalsförfarandet inte var tydligt beskrivet. Datainformanterna bestod främst av kvinnor, vilket kan göra att
litteraturstudien inte är lika överförbar till mäns perspektiv.
Av de tio artiklar som valdes till litteraturstudien var åtta artiklar godkända av en etisk kommitté. Enligt Kristensson (2014) är det svårt att hålla anonymiteten vid en intervjustudie, därav är konfidentialitet ett viktigt alternativ för att skydda deltagarna. I flertalet artiklar visade forskarna att de beaktat konfidentialitet. Författarna av litteraturstudien var medvetna om att deltagarna innefattade en grupp sårbara personer. Därför valdes att kritiskt granska hur artiklarnas forskare förhöll sig till forskningsförfarandet, forskningsetik samt etik. Vid
granskning av artiklarna framkom att forskare visade att de tagit hänsyn till etiska principer vid forskningsförfarandet. Bland annat genom att de erbjöd psykiatrisk hjälp efter intervjuerna för att försäkra att deltagarna inte kom till skada av deltagandet i studien. De två artiklar som inte var godkända av en etisk kommitté visade i texten att de tagit hänsyn till etiska aspekter. Tidskrifternas etiska krav granskades för de två artiklarna, för att försäkra att ingen oetisk artikel använts till litteraturstudiens resultat.
Resultatdiskussion
Resultatet av litteraturstudien visade att kommunikation är en viktig aspekt för att reducera suicidtankar hos en patient efter ett suicidförsök. Kommunikation beskrivs ligga till grund för att patienten ska kunna hantera krisen och åter finna mening med livet. Med hjälp av
vårdpersonal kan patienterna, via verbal och icke-verbal kommunikation, uppleva tröst och hopp. Sjöström (2014) menar att patienter som inte känner mening eller hopp, är i behov av att få samtala om sina problem. Då är det viktigt att sjuksköterskan visar ett intresse till att förstå patientens känslor och situation. Det kan sjuksköterskan göra genom ett aktivt
lyssnande och att inte avbryta patienten under samtalet. Även öppna frågor var en metod för sjuksköterskan att få patienten att förstå sig på sina tankar och handlingar, samt hur de
negativa tankarna kunde ge konsekvenser i vardagen (Sjöström, 2014). När patienten inte kan uttrycka sig verbalt är det viktigt för sjuksköterskan att kunna tolka och förmedla den icke-verbala kommunikationen. Även att tänka på samtalsmiljön, för att undvika hinder i kommunikationen och skapa trygghet för patienten (Seixas Santos et al., 2017). Det kan tolkas att kommunikation är av betydelse, inte enbart mellan vårdpersonal och patient, utan även i relationer patienten har till sin omgivning. Fungerande kommunikation kan därmed ses som en viktig del av preventionsarbete och återhämtningsprocessen.
Flertal deltagare beskrev negativa upplevelser i form av dåligt bemötande och bristande kunskap hos vårdpersonal gällande suicid och suicidförsök. Det framställda resultatet stärks med att patienter kan känna sig dömda och utelämnade när vårdpersonalen har ett negativt bemötande. Om patienten känner de ovannämnda känslorna kan konsekvensen bli att återhämtningsprocessen förlängs eller i värsta fall att suicid fullbordas (Sjöström, 2014). Därför är det första mötet mellan sjuksköterskan och patienten viktigt för att bygga upp en relation med förtroende och tillit för vårdpersonal (Seixas Santos et al., 2017). En orsak till att suicidala patienter kan uppleva bemötandet varierande inom vården kan vara att de är en heterogen grupp som berör personal på olika sätt. Även att manlig eller kvinnlig personal upplevs olika, då det har visat sig att vissa patienter upplever kvinnlig personal som mer sympatiska (Sjöström, 2014). Ett antagande är att om sjuksköterskan utgår från det
vårdvetenskapliga begreppet livsvärld, kan det vara till hjälp för att individanpassa vården, då livsvärld utgår från patientens perspektiv och hållning till situationen.
Resultatet visade att patienter uppskattade tiden på en vårdavdelning, då det ingav lugn och trygghet i att vara runt vårdpersonal samt i att dela erfarenheter med andra patienter. Sjöström (2014) menar att sjuksköterskans ständiga närvaro på avdelningen kan förmedla trygghet för patienterna och innebära att observation och suicidbedömning kan utföras löpande.
Suicidbenägna patienter kan uppvisa olika signaler beroende på hur stor risk de har för återfall. De signalerna kan vara viktiga för sjuksköterskan att identifiera då förloppet mellan första signalen till suicidhandlingen kan variera för varje individ. Mäns förlopp kan många gånger vara kortare än kvinnors (Sjöström, 2014). Genom socialt samspel och delade
erfarenheter på avdelningen kan patienter få kunskap om hur en annan människa hanterar sin krissituation, vilket kan förbättra återhämtningsprocessen (Baggens & Sandén, 2014).
Sjuksköterskan kan upplysa patienter om var de kan finna hjälp utöver sjukvården. Exempel på det kan vara patientgrupper och organisationer som ser till att människor som går igenom samma livskriser kan mötas och dela erfarenheter med varandra. Det kan ge patienterna en känsla av samhörighet och förståelse (Hedlund, 2011). Det kan anses att inneliggande vård kan vara en stor och betydelsefull del av återhämtningsprocessen då sjuksköterskan kan identifiera patientens behov. En tolkning kan vara sjuksköterskan bör arbeta på ett
hälsofrämjande sätt, vilket kan innebära att ta hänsyn till det nationella handlingsprogrammet för suicidprevention.
Resultatet visade dock på att flertal patienter kunde känna att deras självbestämmande togs ifrån dem på en låst avdelning. Socialstyrelsen (2003) menar att vårdas på en låst avdelning kommer vara ett hot för patientens integritet och autonomi. Det bör därför tydliggöras för patienten varför åtgärden vidtagits, samt tänka på de etiska aspekterna. För att dämpa patientens känsla av förlorad autonomi bör sjuksköterskan uppträda på ett respektfullt och empatiskt sätt. Tiden efter vårdvistelsen har missnöjda patienter dock uppgett att inläggningen varit oumbärlig och räddat deras liv (Socialstyrelsen, 2003). Eftersom missnöjda patienter senare uppgett att det hjälpt dem att vårdas på en låst avdelning, kan ett antagande därmed vara att inneliggande vård kan vara en gynnande metod som vården bör fortsätta med.
Det som även framkom från resultatet var att anhöriga ansågs vara en betydelsefull faktor i läkningen efter suicidförsöket. Olika samtalsmetoder som inkluderade familjerna underlättade situationen för både anhöriga och patienten. Sun & Long (2013) styrker att familj och vänner är ett starkt stödsystem under återhämtningsprocessen från ett suicidförsök. Stöd som ger en känsla av närhet och förlåtelse kan få patienten att må bättre, även via olika samtalsmetoder
(Sun & Long, 2013). Sjuksköterskan kan tänka på att etablera kontakt med anhöriga då behovet av familjesamtal kan vara av betydelse för patienten. Då patienter känner skam och skuldkänslor gentemot anhöriga, kan samtalen vara en metod som mildrar de känslorna (Socialstyrelsen, 2003). I eftervården av en patient kan familjens engagemang vara till hjälp, inte enbart för stöd utan även för att observera och identifiera tidiga tecken och risker för ett återfall (Schwartz-Lifshitz et al., 2012). Det förekommer att patienten insjuknar mer sällan och att förloppet till ett eventuellt återfall förlängs om anhöriga är involverade (Skärsäter, 2014). Därav kan det anses att sjuksköterskan, med patientens tillåtelse, bör informera anhöriga om sjukdomstillståndet och dess konsekvenser i förebyggande syfte. Patientens skyddsnät kan stärkas med en stöttande omgivning och då innebära att processen efter sjukvårdsvistelsen fortgår i rätt riktning.
Slutsats
Att överleva ett suicidförsök resulterar i olika känslor. Vissa patienter känner hopp, medan andra fortfarande känner förtvivlan och har en kvarstående önskan om att dö. Resultatet visade att vårdpersonalens attityd, bemötande samt kommunikation är av vikt för en gynnsam omvårdnad. Med ökad förståelse för patientens perspektiv, kan den psykiska ohälsa förbättras och minska risken för ett ytterligare försök. Litteraturstudien är därav betydelsefull för att främja hälsan hos individer som genomfört suicidförsök. En slutsats kan vara att
sjuksköterskan bör få mer kunskap om suicidala patienter för att kunna bemöta patientens individuella omvårdnadsbehov. Psykiskt sjuka patienter förekommer även inom den somatiska vården. Det kan därav vara av betydelse att omvård vid psykisk ohälsa kan få en större del av sjuksköterskans grundutbildning. Skulle det ske, kan förslagsvis ytterligare forskning utföras om vilken betydelse sjuksköterskans ökade kunskap har för suicidala patienter.
Referenslista
Azizpour, M., Taghizadeh, Z., Mohammadi, N., & Vedadhir, A. (2018). Fear of stigma: The lived experiences of Iranian women after suicide attempt. Perspectives in Psychiatric Care, 54(2), 293-299. https://doi.org/10.1111/ppc.12237
Baggens, C., & Sandén, I. (2014). Omvårdnad genom kommunikativa handlingar. I F. Friberg & J. Öhlén (Red.), Omvårdnadens grunder: perspektiv och förhållningssätt (s. 507-537). Lund: Studentlitteratur.
Chi, M.-T., Long, A., Jeang, S.-R., Ku, Y.-C., Lu, T., & Sun, F.-K. (2014). Healing and recovering after a suicide attempt: a grounded theory study. Journal of Clinical Nursing, 23(11/12), 1751–1759. https://doi.org/10.1111/jocn.12328
Ekebergh, M. (2015). Att förstå patienten ur ett livsvärdsperspektiv. I M. Arman, K. Dahlberg & M. Ekebergh (Red.), teoretiska grunder för vårdande (s. 66-75). Liber: Stockholm.
Folkhälsomyndigheten. (2016). Ett nationellt handlingsprogram för suicidprevention. Hämtad 20 december, 2018, från Folkhälsomyndigheten,
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/2e7ade7571da420687ce28243ab4fa00/na tionellt_handlingsprogram_suicidprevention_16001_webb.pdf
Folkhälsomyndigheten. (2018a). Nedsatt psykiskt välbefinnande. Hämtad 20 december, 2018, från Folkhälsomyndigheten, https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/folkhalsans-utveckling/halsa/psykisk-ohalsa/nedsatt-psykiskt-valbefinnande/
Folkhälsomyndigheten. (2018b). Dödlighet i suicid (självmord). Hämtad 20 december, 2018, från Folkhälsomyndigheten, https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/folkhalsans-utveckling/halsa/suicid-sjalvmord/
Folkhälsomyndigheten. (2018c). Suicidförsök. Hämtad 20 december, 2018, från
Folkhälsomyndigheten, https://www.folkhalsomyndigheten.se/suicidprevention/statistik-om-suicid/suicidforsok/
Hedlund, M. (2011). Den förvaltande patienten. I A. Tjora (Red.), Den moderna patienten. (s. 293-318). Lund: Studentlitteratur.
Kim, Y. (2014). Understanding the life experiences of older adults in Korea following a suicide attempt. Qualitative Health Research, 24(10), 1391–1399.
https://doi.org/10.1177/1049732314547643
Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik: för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & kultur.
Meissner, B. L., & Bantjes, J. (2017). Disconnection, reconnection and autonomy: Four young South African men’s experience of attempting suicide. Journal of Youth Studies, 20(7), 781–797. https://doi.org/10.1080/13676261.2016.1273512
Osafo, J., Akotia, C. S., Andoh-Arthur, J., & Quarshie, E. N.-B. (2015). Attempted Suicide in Ghana: Motivation, Stigma, and Coping. Death Studies, 39(5), 274–280.
https://doi.org/10.1080/07481187.2014.991955
Pavulans Skogman, K., Bolmsjö, I., Edberg, A-K., & Öjehagen, A. (2012). Being in want on control: Experiences of being on the road to, and making, a suicide attempt. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being, 7(11), 1-11.
http://dx.doi.org/10.3402/qhw.v7i0.16228
Rimkeviciene, J., Hawgood, J., O’Gorman, J., & De Leo, D. (2015). Personal Stigma in Suicide Attempters. Death Studies, 39(10), 592–599.
https://doi.org/10.1080/07481187.2015.1037972
Schwartz-Lifshitz M, Zalsman G, Giner L, Oquendo MA, Schwartz-Lifshitz, M., Zalsman, G., … Oquendo, M. A. (2012). Can we really prevent suicide? Current Psychiatry Reports, 14(6), 624–633. https://doi.org/10.1007/s11920-012-0318-3
Seixas Santos, R., Santos de Albuquerque, M. C. dos, Zeviani Brêda, M., de Assis Bastos, M. L., dos Santos Silva, V. M., & da Silva Tavares, N. V. (2017). Nurses’ Actions Towards
Suicide Attempters: Reflective Analysis. Journal of Nursing UFPE / Revista de Enfermagem UFPE, 11(2), 742–748. https://doi.org/10.5205/reuol.10263-91568-1-RV.1102201731
Sheehan, L. L., Corrigan, P. W., & Al-Khouja, M. A. (2017). Stakeholder Perspectives on the Stigma of Suicide Attempt Survivors. Crisis, 38(2), 73–81. https://doi.org/10.1027/0227-5910/a000413
Sjöström, N. (2014). Suicid. I I. Skärsäter (Red.), Omvårdnad vid psykisk ohälsa: på grundläggande nivå (s. 263-281). Lund: Studentlitteratur.
Skärsäter, I. (2014). Psykisk ohälsa. I A-K. Edberg & H. Wijk (Red.), Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa (s. 611-642). Lund: Studentlitteratur.
Socialstyrelsen. (2003). Vård av självmordsnära patienter: en kunskapsöversikt. Hämtad: 18 december, 2018, från Socialstyrelsen,
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/10650/2003-110-8_20031108.pdf?fbclid=IwAR3YcW6XTjbzgrSZnOS4blYt2MkKdmLuCkKTl69jgITKGoy4 OEQ1LQqslNk
Socialstyrelsen. (2018). Statistikdatabas för dödsorsaker. Hämtad 23 november, 2018, från Socialstyrelsen,
http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/dodsorsaker?fbclid=IwAR3bBmB_GiI B1Kd14vmcQVxjaW1Xs1XWe8UsYl5B4UpsiF5_m79I8O2j0Io
Sun, F.-K., & Long, A. (2013). A suicidal recovery theory to guide individuals on their healing and recovering process following a suicide attempt. Journal of Advanced Nursing, 69(9), 2030–2040. https://doi.org/10.1111/jan.12070
Sun, F.-K., Long, A., Tsao, L.-I., & Huang, H.-M. (2014). The Healing Process Following a Suicide Attempt: Context and Intervening Conditions. Archives of Psychiatric Nursing, 28(1), 55–61. https://doi.org/10.1016/j.apnu.2013.10.004
Vatne, M., & Nåden, D. (2016). Crucial resources to strengthen the desire to live. Nursing Ethics, 23(3), 294–307. https://doi.org/10.1177/0969733014562990
Vatne, M., & Nåden, D. (2018). Experiences that inspire hope: Perspectives of suicidal patients. Nursing Ethics, 25(4), 444–457. https://doi.org/10.1177/0969733016658794
World Health Organization. (2018). Suicide. Hämtad 23 november, 2018, från World Health Organization, http://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/suicide?fbclid=IwAR1Ld-
Bilaga 1
Databas Sökord Resultat
Antal träffar Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa abstract Urval 3 Lästa resultat Urval 4 Antal artiklar till studien CINAHL 20181114 S1. (MH ”Suicide attempted”) 5 697
S2. Experience* (fritext med trunkering) 337 739 S3. (MH ”Life experiences”) 19 504 S4. (MH ”Perception”) 25 986 S5. (MH ”Patient attitudes”) 36 562 S6. S2 OR S3 OR S4 OR S5 385 855 S7. S1 AND S6 679
S8. Limits: Peer reviewed, English language, 2008-2018
Databas Sökord Resultat Antal träffar Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa abstract Urval 3 Lästa resultat Urval 4 Antal artiklar till studien MEDLINE 20181114 S1. (MH ”Suicide attempted”) 18 325 S2. Experience* (fritext med trunkering) 955 486 S3. (MH ”Attitude”) 44 812 S4. (MH ”Life change events”) 21 943 S5. (MH ”Perception”) 30 604 S6. S2 OR S3 OR S4 OR S5 1 033 929 S7. S1 AND S6 2 039 S8. Limits: English language, 2008-2018 926 926 34 18 2
Databas Sökord Resultat Antal träffar Urval 1 Lästa titlar Urval 2 Lästa abstract Urval 3 Lästa resultat Urval 4 Antal artiklar till studien PsycINFO 20181114 S1. (DE ”Attempted suicide”) 9 522
S2. Experience* (fritext med trunkering)
620 460
S3. (DE ”Life experiences”) 25 191
S4. (DE ”Perception”) 32 488
S5. (DE ”Attitudes”) 25 337
S6. S2 OR S3 OR S4 OR S5 667 239
S7. S1 AND S6 1 275
S8. Limits: Peer reviewed, English language, 2008-2018
Bilaga 2.
Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land
Syfte Metod Värdering Resultat
Azizpour, M., Taghizadeh, Z., Mohammadi, N., & Vedadhir, A. (2018). Fear of stigma: The lived experiences of Iranian women after suicide attempt. Perspectives in Psychiatric Care, 54(2), 293– 299. https://doi.org/10.1111/ppc.1223 7 Iran
Explore the lived experiences of women after suicide attempts.
Inklusionskriterier och exklusionskriterier ej angivet. Urvalsförfarande: ej angivet Deltagarna var 13 kvinnor mellan 20 – 37 år. Datainsamlingsmetod var djupintervju.
Fenomenologisk studie med hermeneutiskt inslag.
Styrkor: beskrivet att datamättnad är uppnådd. Svagheter: Inklusionskriterier och exklusonskriterier finns ej skrivet.
Var rädda för konsekvenserna för sitt suicidförsök när de vaknade, på grund av synen på självmord i kulturen.
Folk tror att de varit otrogna. Att de ha syndat, det är därför de måste döda sig själva. Ljög om händelsen, förnekar för sitt eget bästa.
Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land
Syfte Metod Värdering Resultat
Chi, M.-T., Long, A., Jeang, S.-R., Ku, Y.-C., Lu, T., & Sun, F.-K. (2014). Healing and recovering after a suicide attempt: a grounded theory study. Journal of Clinical
Nursing, 23(11/12), 1751–1759.
https://doi.org/10.1111/jocn.12328
Taiwan
To explore the healing and recovery process following a suicide attempt over 12 months ago
Inklusionskriterier: försökt ta självmord men inte försökt igen det senaste året, bedömda av en psykiatrisk konsult som ansåg att de kunde delta i studien, diagnostiserad med depression, över 20 år, godkänt att de vill dela med sig av sin återhämtningsprocess. Exklusionskriterier: allvarlig personlighetsstörning. Urvalsförfarande: ej beskrivet.
Deltagarna var 12 kvinnor och två män, mellan 35-57 år.
Datainsamlingsmetod var semi-strukturerade intervjuer.
Kvalitativ studie med Grounded theory
Styrkor: bra strukturerat och lättföljt resultat med
kategoriseringar och citat. Svaghet: ingen tydlig beskrivning om rekrytering.
Skuldkänslor gentemot anhöriga men deras stöd fått en att inse att en inte är ensam.
Rädd för döden, rädd för vad som kan hända om ett till försök.
Att söka hjälp, kommunicera och stöd från vänner och familj viktigt i
återhämtningsprocessen. Depression som följd. Viktigt att lära sig hantera och acceptera.
Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land
Syfte Metod Värdering Resultat
Kim, Y. (2014). Understanding the life experiences of older adults in Korea following a suicide attempt. Qualitative
Health Research, 24(10), 1391–1399.
https://doi.org/10.1177/1049732314547643
South Korea
Describe life experiences following suicide attempts from the perspective of older Korean adults
Inklusionskriterier: äldre än 60 år, minst ett tidigare självmordsförsök under det föregående året, förmåga att berätta om sina erfarenheter, frivilligt delta i intervjun. Exklusionskriterier: psykos eller demens.
Urvalsförfarande: både det avsiktliga urvalet och maximalt varierat urval. Deltagarna var
nio män och 26 kvinnor i åldern 64-89 år.
Datainsamlingen skedde via semi-strukturerade intervjuer. Kvalitativ innehållsanalys.
Styrkor: tydlig analys med koder.
Svagheter: Forskarnas förförståelse beskrivs ej.
Fler problem efter suicidförsöket än vad de hade innan.
Fysiska komplikationer till följd av suicidförsöket. Vissa glada för överlevnad men fanns ändå tankar på döden. Andra ville dö men vågade inte försöka igen på grund av komplikationerna. Försökte igen genom att förvärra befintlig sjukdom. Uppmärksamhet och bekräftelse från omgivning gav hopp.
Vårdpersonal hade positiv inverkan.
Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land
Syfte Metod Värdering Resultat
Meissner, B. L., & Bantjes, J. (2017). Disconnection, reconnection and autonomy: Four young South African men’s experience of attempting suicide. Journal of Youth Studies,
20(7), 781–797.
https://doi.org/10.1080/13676261.2016.1273512
Sydafrika
In this study we set out to explore and describe the subjective
experiences of four young South African men who had previously attempted suicide.
Inklusionskriterier: genomfört ett suicidförsök Exklusionskriterier: ej angivet.
Urvalsförfarande: bekvämlighetsurval. Urvalsbortfall: av de 15 som ville delta, drog två personer tillbaka sin anmälan.
Deltagarna var fyra män mellan 21- 25 år. Datainsamlingen skedde via semi-strukturerade intervjuer. Fenomenologisk analys. Styrkor: förklarar rekryteringen utförligt. Svagheter: inga exklusionskriterier.
Tyckte det blev en nystart, hittade mening med livet efteråt.
Självmordskrisen hade gett de återanslutning till relationer.
Fick starkare band till Gud. Kommunikation
jätteviktigt, att berätta för alla. Då får mer hjälp med suicidtankarna.
Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land
Syfte Metod Värdering Resultat
Osafo, J., Akotia, C. S., Andoh-Arthur, J., & Quarshie, E. N.-B. (2015). Attempted Suicide in Ghana: Motivation, Stigma, and Coping.
Death Studies, 39(5), 274–280.
https://doi.org/10.1080/07481187.2014.991955. Ghana
Examine the aftermath experiences of suicidal persons.
Inklusionskriterier: att deltagarna har genomgått ett självmordsförsök. Exklusionskriterier: ej angivet.
Urvalsförfarande: bekvämlighetsurval Urval: deltagarna var tio män i åldrarna 30-41 år. Datainsamlingsmetod: djupintervju.
Tematiska analys
Styrkor: Tydligt resultat och uppdelat i kategorier som svarade till syftet. Svagheter:
Exklusionkriterier fanns inte angivet.
Deltagare upplevde negativt bemötande och distansering efter försöket.
Coping-strategier som familj, vänner och medpatienter är ett fungerade stöd.
Relationen till Gud har gett en känsla av kontroll och distraherat från krisen.
Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land
Syfte Metod Värdering Resultat
Rimkeviciene, J., Hawgood, J., O’Gorman, J., & De Leo, D. (2015). Personal Stigma in Suicide Attempters. Death Studies, 39(10), 592– 599.
https://doi.org/10.1080/07481187.2015.1037972
Australien
Explore suicide attempters’ experiences of personal stigma
Inklusionskriterier: vuxna som behandlats för suicidalt beteende, minst ett su-försök. Exklusionskriterier: ej akut självmordsbenägna. Urvalsförfarande: Det avsiktliga urvalet
Urvalsbortfall: 21 personer blev tillfrågade, 13 föll bort. Deltagarna var sex kvinnor och två män, mellan 27-55 år.
Datainsamlingsmetoden var semi-strukturerade intervjuer. Tematisk analys
Styrkor: tydlig beskrivning av urval och bortfall. Resultatet håller sig till syftet.
Svagheter: Nämner inget om förförståelse.
Föralltid rädsla att det kan hända igen, en gång suicidal alltid suicidal. Känsla av att vårdpersonal, partner och familj
förminskade problemet. Blev inte tagna på allvar eller tog avstånd helt. Vissa deltagare undvek att berätta för andra
människor på grund av stigman.
Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land
Syfte Metod Värdering Resultat
Sheehan, L. L., Corrigan, P. W., & Al-Khouja, M. A. (2017). Stakeholder Perspectives on the Stigma of Suicide Attempt Survivors. Crisis, 38(2), 73–81.
https://doi.org/10.1027/0227-5910/a000413
USA
In the spirit of community-based participatory research (CBPR), the current study brought together a diverse stakeholder team to qualitatively investigate the suicide stigma as experienced by those most intimately affected by suicide.
Inklusionskriterier: försökt ta självmord, haft en
familjemedlem som tagit självmord, arbetat med att hjälpa familjer som förlorat någon genom självmord. Exklusionskriterier: ej angivet. Urvalsförfarande:
bekvämlighetsurval
Deltagarna var 62 personer, varav 26 var personer som försökt ta självmord. Datainsamlingsmetod var intervjuer, men ej angivet typ av intervju.
Tematisk analys
Styrkor: Resultat svarar till syfte, tydliga underrubriker. Svagheter: ej angivet vilket typ av intervju som användes vid datainsamling.
Negativa tankar från omgivningen. Anhöriga tror deltagarna gör det för
uppmärksamhet och anstränger sig inte tillräckligt för att återhämta sig.
Tyckte vårdpersonal saknade empati och kunskap. Dåligt bemötande.
Stigmatisering. Uppmuntrades till att dölja sitt suicidförsök.
Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land
Syfte Metod Värdering Resultat
Sun, F-K., Long, A., Tsao, L-I & Huang, H-M. (2014). The Healing Process Following a Suicide Attempt: Context and Intervening Conditions. Archives of
Psychiatric Nursing, 28(1), 55–61.
https://doi.org/10.1016/j.apnu.2013.10.004
Taiwan
Explore the context and the intervening conditions that impacted on individuals' healing from a suicide attempt
Inklusionskriterier: en diagnos av depression, ett självmordsförsök som hände för mer än ett år sedan. Exklusionskriterier: ej angivna.
Urvalsförfarande: ej beskrivet.
Deltagarna var tio kvinnor och fyra män, mellan 22-83 år.
Datainsamlingsmetod var semi-strukturerade intervjuer. Grounded theory
Styrkor: beskriver tydligt att mättnad uppnås. Svagheter: inga detaljer om rekrytering av deltagare.
Sjukhusvistelsen positiv, säker och skyddande miljö. Kommunicera med andra med-patienter fick de att ej känna sig ensamma. Tankar angående stigmatisering efter suicidförsöket beskrivs. Att känna sig behövd efteråt, var en bra och hjälpande känsla.
Coping-strategier, stressreducera, byta jobb, religiös inverkan. Berättar om hinder i
återhämtningsprocessen som inkluderar familjeproblem och självmedicinering.
Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land
Syfte Metod Värdering Resultat
Vatne, M., & Nåden, D. (2016). Crucial resources to strengthen the desire to live.
Nursing Ethics, 23(3), 294–307.
https://doi.org/10.1177/0969733014562990. Norge
Develop a deeper understanding of suicidal patients in the aftermath of suicidal attempts.
Inklusionsteorier: Att intervjun skulle ske tidigast två veckor efter det utförda suicidförsöket. Att de var icke-psykotiska. Att de kunde förklara upplevelsen. Även att de två veckor efter intervjun skulle ha tillgång till en terapeut.
Exklusionskriterier: Ej angivna
Urvalsförfarande: Det avsiktliga urvalet. Urval: Deltagarna var sex män i åldrarna 25-52 och fyra kvinnor i åldrarna 21-45. Datainsamlingsmetod: Semistrukturerad intervju Tematisk analys med germeneutisk inslag. Explorativ design.
Styrkor:
Inklusionskriterierna och det teoretiska perspektivet var tydligt beskrivet.
Svagheter: Exlusionskriterier fanns inte angivet.
Deltagarna beskrev känslor efter suicidförsöket som besvikelse över att leva. Även om rädsla för livet efter suicidförsöket och
skuldkänslor gentemot anhöriga.
Stöd från familj, samtal med andra patienter och socialt nätverk beskrivs som viktigt för livskvalitén efter. Sjukhusvistelsen togs upp som ett sätt att hålla sig vid liv och distansera sig från verkligheten. Samt att samtal med personal var uppskattat och gav känsla av trygghet.
Författare, år, titel, tidskrift, sidnr och land
Syfte Metod Värdering Resultat
Vatne, M., & Nåden, D. (2018).
Experiences that inspire hope: Perspectives of suicidal patients. Nursing Ethics, 25(4), 444–457.
https://doi.org/10.1177/0969733016658794
Norge
Develop knowledge on what alleviates the suicidal suffering after having survived a suicide attempt.
Inklusionskriterier: patienter som genomfört suicidförsök, vara kapabla till att kunna prata om sina upplevelser. Exklusionskriterier: psykos Urvalsförfarande: Det avsiktliga urvalet.
Deltagarna var fyra kvinnor mellan 21-45 år och sex män mellan 25-52 år.
Datainsamlingsmetoden var djupintervju.
Tematisk analys med hermeneutiskt inslag. Explorativ design.
Styrkor: Teoretiskt perspektiv tydligt beskrivet, även tydliga inklusions- och exklusionskriterier.
Svagheter:
Kände sig missförstådd, ger hopp om livet att få prata och bli förstådd.
Vårdpersonal ger lugn. Nöjda trots många restriktioner. Kunskap hos personal inspirerar
patienterna att ta tag i livet. Negativa känslor som förtvivlan, skam och skuld för sina familjer.
Alternativa
coping-strategier för att kontrollera impulser.
På öppen avdelning känsla av att personal kontrollerar interaktion mellan
