Tillgänglighet
till och vid
återvinningsstationer
för rullstolsanvändare
En deskriptiv studie över den fysiska miljön och en kvalitativ
studie om erfarenheter
HUVUDOMRÅDE: Arbetsterapi
FÖRFATTARE: Märta Svedberg och Amy Wellander HANDLEDARE:Therese Jonson
2
Sammanfattning
Introduktion: Det finns många aspekter av en hållbar livsstil och konsumtion, en av dem är återvinning. För rullstolsanvändare ska hinder åtgärdas så att dessa får tillgång till fysisk miljö på samma villkor som övriga samhällsmedborgare. Lagar och regler, krav, normer och andra människors förväntningar påverkar en persons handlingar och motivation. Miljöns inverkan på individen styrs bland annat av vilka möjligheter, stöd, krav och begränsningar miljön har i förhållande till den enskilda personen. Detta arbete kan bidra till att uppmärksamma rullstolsanvändares möjligheter att sopsortera. Syftet: Att beskriva miljön och beskriva erfarenheter av tillgängligheten för
rullstolsanvändare vid återvinningsstationer. Metod: Arbetet innehåller två delar; en deskriptiv studie och en kvalitativ studie av skriftliga svar. Resultat: Den deskriptiva delens resultat visade att ingen av de kartlagda återvinningsstationerna hade brister gällande gångvägar, dränering eller lutning. De främsta miljöhinder som visades vid kartläggningen var bristande manöverutrymme, glas på marken samt för höga inkast på kärl. Dessa tre miljöhinder var även de främsta hindren som framkom via respondenternas svar. Slutsats: Om miljön fungerar tillfredsställande med eliminerade hinder och lämpligt stöd kan upplevelsen av funktionshinder minskas eller elimineras.
Nyckelord: aktivitet, arbetsterapi, hållbar utveckling, återvinning
Abstract
Title: Access to recycling stations for wheelchair users. An observational study over the physical environment and interview study of their experience.
Introduction: There are many aspects of sustainable living and consumption, one of them being recycling. For citizens to have equal possibilities to recycling, any physical barriers to access the environment for people with disabilities should be removed. The opportunity and motivation to act is affected by one's surroundings, such as rules, regulations, other people’s expectations and norms. The environment's impact is dependent on what possibilities, support, limitations and demands are to be met. The aim: To map the environment of recycling stations and describe how wheelchair users experience accessibility at them. Method: The study was carried out in two parts; a quantitative observational study and a qualitative study that includes written interview answers. Results: The quantitative part indicated that the investigated recycling stations did not have barriers concerning pavements, drainage or slopes. The most frequent barriers were lack of space to manoeuvre in, broken glass on the ground and that inlets on containers out of reach. These three physical barriers were also the most frequent answers among the participants. Conclusion: The experience of disability can be reduced or eliminated if the environment works satisfactorily with removed barriers and appropriate support.
3
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2 Abstract ... 2 Inledning ... 4 Bakgrund ... 4 Syfte ... 6 Metod ... 6 Urval ... 7 Deskriptiv del ... 7 Kvalitativ del... 7 Etiska överväganden ... 8 Resultat... 9 Deskriptiv del ... 9 Kvalitativ del ... 10Glas- och metallfragment på marken ... 10
Bristande utrymme ... 11
Nåbarhet med hinder... 11
Färdmedel... 11 Känslor ... 11 Strategier ... 11 Önskemål ... 12 Diskussion ... 12 Metoddiskussion ... 12 Resultatdiskussion...14 Slutsats ... 18 Referenser...18
Bilaga 1 - Checklista Miljöhinder ...20
Bilaga 2 - Personkomponenten... 21
Bilaga 3 – Information till respondenter ... 22
4
Inledning
Det finns många aspekter av en hållbar livsstil och konsumtion och en av dem är återvinning. Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2008) ska hinder eller barriärer åtgärdas så att personer med funktionsvariation får tillgång till fysisk miljö på samma villkor som övriga samhällsmedborgare. Detta gäller exempelvis anläggningar utomhus samt tjänster som är tillgängliga för allmänhet i städer och på landsbygd (Regeringskansliet, 2014).För detta arbete kan bland annat FN:s globala mål nummer 12 ”att främja hållbara konsumtions- och produktionsmönster” vara av relevans. Mål 12 om konsumtion kan relateras till människors aktivitetsmönster och vanor (Sveriges Arbetsterapeuter, 2017). I regeringens strategi för hållbar konsumtion ingår bland annat att ”stimulera beteendemönster som beaktar hållbarhetsaspekter” (Regeringskansliet, 2016). Ett exempel är att påverka utformningen av sopsorteringssystem så att det blir ökad tillgänglighet både fysiskt och kognitivt för samtliga samhällsinvånare att ta hand om sina sopor på ett hållbart sätt (Sveriges Arbetsterapeuter, 2017). Enligt Plan- och bygglagen (SFS 2010:900) ska nybyggnation och
ombyggnation av återvinningsstationer och återvinningscentraler vara tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelseförmåga.
I Etisk kod för arbetsterapeuter (Sveriges Arbetsterapeuter, 2018a) framgår att arbetsterapeuter bör verka för en hållbar utveckling i enlighet med FN:s globala mål. Arbetsterapeuter har kompetens att föreslå och ta initiativ till åtgärder som ökar tillgänglighet och delaktighet. På samhällsnivå kan detta innebära att arbeta med till exempel samhällsplanering (Sveriges Arbetsterapeuter, 2018b). Att öka tillgängligheten i samhället för rullstolsanvändare kan öka delaktigheten och därmed förhöja livskvaliteten (Koontz et al., 2020). Arbetsterapeuter ska arbeta ur ett holistiskt perspektiv och det gäller även på individ- och samhällsnivå när det kommer till hållbar utveckling (Sveriges
arbetsterapeuter, 2017). När en individs aktivitetsmönster förändras på grund av funktionsvariation kan arbetsterapeuten arbeta med att uppmuntra hållbara aktiviteter. I förhållande till hållbar samhällsutveckling har arbetsterapeuten kunskap om hur aktivitetsbegränsningar påverkar
delaktighet och hälsa (Sveriges Arbetsterapeuter, 2017). Individens känsla av effektivitet kan påverka vilka miljömedvetna beslut som tas. Funktionsvariation påverkar individens möjlighet till kontroll och gör denne mer styrd av yttre miljöfaktorer (Taylor, 2017). Tabernero och Hernández (2011)
undersökte huruvida upplevd egenförmåga och inre motivation kunde vara relaterat till att känna ett ansvar i hållbarhetsfrågan att återvinna samt om inre motivation styrde samverkan mellan upplevd egenförmåga och återvinning. Studien visade att inre motivation var det som genererar starkast driv och att den utgjorde en medlande funktion mellan upplevd egenförmåga och att vilja göra gott för miljön. Kopplat till detta arbete borde alla, oavsett funktionsförmåga, ha möjlighet att på ett
ändamålsenligt sätt ta hand om följderna av sin konsumtion. Människor vill göra det de värdesätter, känner sig kapabla till och upplever tillfredställande (Taylor, 2017). Viljekraften kopplas också till personens kapacitet, känsla av effektivitet och att lägga värde i det som upplevs som viktigt. Upplevelsen syftar på de omedelbara tankar och känslor som uppstår som respons på utförande (Taylor, 2017). Att sortera ut till exempel förpackningsmaterial och returpapper från övrigt
hushållsavfall och lämna detta i godkänt retursystem eller insamlingssystem ska dessutom göras av alla individer enligt 24b § samt 24d § i Avfallsförordningen (SFS 2011:927). Oavsett vad
ansvarskänslan grundar sig i kan individen ha en vilja att kunna underhålla det själv utan hjälp från andra.
Bakgrund
Miljön enligt Model of Human Occupation består av såväl fysiska, sociala, ekonomiska, kulturella och politiska dimensioner (Taylor, 2017). Miljön har stor påverkan på vårt aktivitetsliv; vad vi gör och hur vi gör saker. Miljön kan vara både stödjande och hindrande och därmed förstärka eller försvaga
5
möjligheter till aktivitet. Huruvida miljön utgör möjligheter och resurser eller krav och begränsningar påverkar i vilken grad funktionsvariationen upplevs som begränsande. Det dagliga livet innehåller olika handlingar som sker i olika aktivitetsmiljöer. Dessa består av den fysiska såväl som den sociala miljön med sina föremål och uppgifter. Aktivitetsmiljön förser personen med både möjligheter och begränsningar samt resurser och krav. Lagar och regler, krav, normer och andra människors förväntningar påverkar en persons handlingar och motivation. Vad miljön har för inverkan på individen styrs bland annat av vilka möjligheter, stöd, krav och begränsningar miljön har kopplat till den enskilda personen. Hur miljöns inverkan på individen uppfattas styrs av personens intressen, förmågor, vanor och utförandekapacitet. Samma miljö kan för olika individer vara engagerande, uttråkande eller övermäktig beroende på hur miljöns krav korrelerar till individernas värderingar och kapacitet. Sopsortering blir i detta fall den aktivitet som den här studien fokuserat på och
återvinningsstationerna den fysiska miljö som har kartlagts och beskrivits. Miljöhinder kan således inverka på vardagliga aktivitetsutföranden. I detta arbete har målgruppen rullstolsanvändare valts. I Sverige finns cirka 150 000 rullstolsanvändare (Funka, u.å.).
En återvinningsstation är en obemannad station för sortering av förpackningar och tidningar för de som inte har fastighetsnära insamling. Vid de flesta återvinningsstationer finns insamling för batterier, vilka El-Kretsen ansvarar för. Vid vissa återvinningsstationer finns även klädinsamling. Flera olika organisationer står bakom dessa och bär ansvaret för sina respektive klädinsamlingar (June avfall & miljö, 2019). Att återvinning och avfallshantering ska vara användarvänlig handlar också om den fysiska framkomligheten och hur uppställningen ser ut för de olika stationskärlen (Jensen & Woetmann Nielsen, 2000). Målet bör vara att personer med funktionsvariation ska ha samma rättigheter att delta i aktiviteter som rör återvinning som de utan. Jensen och Woetmann Nielsen (2000) tog fram provisoriska riktlinjer för användarvänlig avfallshantering; information om hur avfall ska sorteras och hanteras, utformningen av färdvägen från bostad till närmsta
avlämningsplats för avfallet, placering av kärl samt utformningen och måtten på kärlen.
Jensen och Woetmann Nielsen (2001) konstaterade i sin studie att designen på soptunnor och kärl till papper och flaskor utgjorde hinder för personer med funktionsnedsättning. Det fanns okunskap om vilka svårigheter dessa grupper kan ha i att utföra sopsortering. Systemet bygger på att alla ska kunna vara delaktiga i sortering och hantering av sitt avfall. Författarna menade då att det inte fanns jämlika förutsättningar för att aktivt kunna vara delaktig i samhälleliga miljöaktiviteter såsom
avfallshantering. Jensen gjorde även en egen undersökning där han intervjuade personer med funktionsvariationer boende i Køge i Danmark (Jensen & Woetmann Nielsen, 2000). Genom intervjuerna framkom att personer med nedsatt mobilitet behövde göra upp egna rutiner för hur de skulle kunna sortera avfall i återvinningssyfte. Om det upplevdes alltför ansträngande att utföra behövde de be om hjälp av anhöriga eller hemtjänst. En del personer med mobilitetsnedsättning uppgav att framkomligheten mellan bostad och avlämningsplats utgjorde ett stort hinder i
tillgängligheten på grund av nivåskillnader och ojämnheter i markbeläggning. Författarna kom fram till att de olika sorterna av standardkärl för sopsortering inte uppnådde tillgänglighetsbehoven för alla deltagare med mobilitetsnedsättning. Locken och inkasten för de flesta av standardkärlen upplevdes vara för svåra att nå för personer i rullstol och de som använde andra gånghjälpmedel. Utifrån vad Jensen och Woetmann Nielsen (2000) kom fram till gjorde de upp provisoriska riktlinjer för
rekommenderad utformning där lock och inkast inte skulle sitta högre än 75 - 100 cm över mark så att personer som även hade nedsatt funktion i armar och händer skulle kunna nå. Höjdspannet var tilltänkt utifrån både sittande och stående position. Hantering av kärlen skulle gå att utföra med en hand. Inkast på kärlen ansågs som regel vara mer användarvänligt än lock och därmed att föredra. I de fall där lock behövdes borde de vara mindre och lättare (Jensen & Woetmann Nielsen, 2000). En observationsstudie över återvinningsstationer i Örebro kommun visade på fem vanliga hinder gällande den fysiska miljön; för låg eller för hög höjd på sopkärl, otillräckligt manövreringsutrymme, hindrande tröskel eller trottoarkant, tunga dörrar utan automatik samt tunga lock. Av de 16
undersökta återvinningsstationerna hade samtliga minst ett av dessa hinder (Lindholm &
6
bedömdes 71 stycken återvinningsstationer som ej lättillgängliga för rullstolsanvändare. 59 av de 105 återvinningsstationerna hade för trånga utrymmen mellan containrarna för att en person i rullstol skulle kunna ta sig fram (Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund, 2015). Detta väcker nyfikenhet över att se hur det ser ut i Jönköpings kommun och hur rullstolsanvändare själva upplever
tillgängligheten. I Jönköpings kommuns avfallsplan finns ett mål som lyder “Avfallsverksamheten ska kalla till samråd mellan avfallsverksamheten, socialförvaltningen och kommunens
kommunikationsavdelning för att se över hur vi kan förbättra informationen för personer med fysiska eller kognitiva funktionshinder” (June avfall & Miljö, 2019, s. 93) vilket skulle varit uppfyllt år 2017, men aktiviteten genomfördes aldrig.
Författare till detta arbete har identifierat en kunskapslucka kring området tillgänglighet till och vid återvinningsstationer för rullstolsanvändare. Efter flertalet sökningar i högskolans databaser och Google Scholar samt efter vägledning av bibliotekarie vid högskolebiblioteket har det framkommit brist på nyutkomna vetenskapliga skrifter inom valt ämne. Ämnet kan därmed anses relativt outforskat och undertecknade författare anser det därmed viktigt att uppmärksamma.
Detta arbete kan bidra till att uppmärksamma rullstolsanvändares möjligheter att fullfölja sitt åliggande att sopsortera. Det kan också tjäna till samhällsnytta om kommunen uppmärksammas på och vidtar åtgärder för eventuella miljöhinder så att återvinningsstationerna blir tillgängliga i större utsträckning och fler personer får möjlighet att återvinna.
Syfte
Syftet är att beskriva miljön och beskriva erfarenheter av tillgängligheten för rullstolsanvändare vid återvinningsstationer.
Metod
Första delen av examensarbetet var en deskriptiv studie, vilket i detta fall innebar att undersöka förekomsten av en viss variabel utan att söka statistiska samband (Kristensson, 2014). En deskriptiv studie innebar därmed också lägre krav på kontroll jämfört med observationsstudier och
experimentella studier. Den andra delen var kvalitativ och innefattade insamling och bearbetning av skriftliga svar på öppna frågor. Intervjuer och materialet har analyserats enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017).
Material
För detta arbete utarbetades en checklista utefter den fullständiga versionen av instrumentet Housing Enabler (HE) för att kartlägga tillgängligheten. Frågorna utformades för att kunna svara på om miljöhinder förekom eller ej. Utifrån HE valde författarna ut frågor vilka gav utslag för
personkomponent “M. Beroende av rullstol”. Endast frågor relevanta för återvinningsstationer lades till. Checklistan kompletterades med en fråga om manöverutrymme (se fråga 15, Bilaga 1) och en fråga om huruvida det förekom glas på marken (se fråga 16, Bilaga 1). En kolumn för anteckningar skapades där till exempel höjdmått och avstånd skrevs ner. Checklistan konstruerades i
ordbehandlingsprogrammet Microsoft Office Word, skrevs ut i elva exemplar och togs med vid kartläggningarna av de elva återvinningsstationerna.
7
Urval
Deskriptiv del
Bekvämlighetsurval tillämpades i den deskriptiva delen. Av de 38 återvinningsstationerna i kommunen valdes 11 enheter ut till den deskriptiva delen. Inklusionskriterier för urvalet var att återvinningsstationerna skulle vara belägna i Jönköpings kommun och max 400 meter från en busshållplats.
Det första steget i datainsamlingen var den deskriptiva delen där kartläggning av tillgängligheten vid återvinningsstationer genomfördes med en checklista utifrån instrumentet HE (se Bilaga 1).
Bedömningen genomfördes i olika steg. Först fylldes blanketten “Personkomponenten - Funktionella begränsningar & beroende av förflyttningshjälpmedel” i (se Bilaga 2). Personkomponenten “M. Beroende av rullstol” bedömdes lämplig. I nästa steg observerades miljökomponenten noggrant i den valda miljön, här vid återvinningsstationerna. Uppgifterna registrerades på blanketten “Checklista Miljöhinder” (se Bilaga 1). Mätningarna gjordes med hjälp av stålmåttband, där båda författarna var närvarande vid samtliga mättillfällen. Mätnoggrannheten utgick ifrån instrumentets instruktioner där de angivna måtten ska anges i millimeter eller centimeter i intervallet 0 – 50 centimeter. I formulärets sektion A (som benämns “utomhus kring fastigheten”) ska mätnoggrannheten vara +/- 5 centimeter (Iwarsson & Slaug, 2010). Efter att mätvärden samlats in från de 11 återvinningsstationerna
överfördes dessa till ett Microsoft Office Word-dokument. De 15 bedömningspunkterna i checklistan utifrån Housing Enabler behandlades för att sammanställas till ett resultat (se Tabell 4).
Kvalitativ del
Urval för den kvalitativa delen utgjordes av ett snöbollsurval där kontakt togs med
brukarorganisationer och grupper på Facebook, där rullstolsanvändare ingick, som i sin tur publicerade förfrågan och information på sina respektive Facebook-sidor. Ett frågeformulär konstruerades med öppna frågor. I detta fanns information till deltagarna innehållandes studiens syfte, tillvägagångssätt och inklusionskriterier (se Tabell 1) samt sex frågor och en fråga för övriga kommentarer författades (se Bilaga 3). Frågorna testades av två personer utöver författarna och justerades efter återkoppling. Frågorna lades sedan in på SurveyMonkey. Deltagarna fick besvara frågorna via en länk som även denna fanns i informationsinläggen på Facebook. Respondenterna besvarade sedan frågorna skriftligen via länken på Facebook-gruppernas inlägg. Antal rekryterade rullstolsanvändare var tio stycken. Samtliga svar samlades in under april månad år 2020. Den genomsnittliga tiden respondenterna lade ner för att besvara frågorna var 13 minuter och 33 sekunder.
Tabell 1. Inklusionskriterier för urval kvalitativ del
Inklusionskriterier
• Vuxna rullstolsanvändare (min. gräns 18 år) • Att ha besökt någon återvinningsstation • Förmåga att kommunicera svaren
De tio respondenterna var hemmahörande i sju olika regioner (se Tabell 2). Sex stycken respondenter använde sig av manuell rullstol när de skulle ta sig till återvinningsstationen, tre stycken använde sig av större eldriven rullstol och en av ospecificerad eldriven rullstol.
8
Tabell 2. Respondenterna fördelade efter bostadsregion
Region Antal (n = 10) Norrbotten 1 Dalarna 2 Värmland 1 Uppsala 2 Stockholm 1 Västra Götaland 2 Halland 1
Databearbetning av den kvalitativa delen skedde utifrån kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017). Texten lästes och analyserades tillsammans av båda författarna. Meningsbärande enheter plockades ut utifrån vad som ansågs relevant för syftet. Övrigt material raderades. De meningsbärande enheterna kondenserades och kodades för att sammanfatta de olika meningsbärande enheterna. Därefter studerades likheter och skillnader mellan de meningsbärande enheterna som sedan kategoriserade koderna. Originaltexterna och koderna lästes igen för att sedan identifiera kategorier, för exempel på analysprocessen se Tabell 3. En tabell konstruerades (se Tabell 4).
Tabell 3 Exempel på analysprocessen för kvalitativ innehållsanalys
Meningsbärande enhet Kondenserad
meningsbärande enhet
Kod Kategori
Det är väldigt
frustrerande att behöva lägga tid och energi på punkteringar
Väldigt frustrerande att lägga tid och energi på punktering
Frustrerande med punktering
Känslor
Etiska överväganden
Etisk egengranskning enligt Etikprövningslagens anvisningar har genomförts och godkänts av handledare. De fyra huvudkraven för forskningsetiska principer enligt Vetenskapsrådet har använts som grund för att säkerställa etisk korrekthet i arbetet (Vetenskapsrådet, u.å). Konfidentialitet eftersträvas gällande deltagarna. Svaren inkom via SurveyMonkey och inga personuppgifter annat än vilken region personen var hemmahörande i inhämtades. IP-numret på datorerna valdes bort och kan således inte härledas till specifik dator eller plats. I förenlighet med informationskravet kommer det insamlade materialet inte att spridas till obehöriga och kommer endast användas för detta arbete. Informationsbrev lades upp på SurveyMonkey där uppsatsens syfte och metod tydligt framgick. Enligt samtyckeskravet framgick att deltagandet är frivilligt och när som helst kan avbrytas utan förklaring och utan att få några följder. Deltagarna gav sitt informerade samtycke genom att lämna in sina svar, vilket framgick i informationen till deltagarna. Enligt nyttjandekravet får materialet endast användas till detta examensarbete och personuppgifter får ej spridas vidare vilket uppfylls i aktuellt arbete.
9
Resultat
Deskriptiv del
Alla 11 återvinningsstationer var belägna utomhus i anslutning till bil- och gångväg. Samtliga hade asfalt som markbeläggning och möjlighet att köra intill med bilen. Kärl för att sortera tidningar, pappersförpackningar, metallförpackningar, plastförpackningar och glas fanns på samtliga. Nio av elva återvinningsstationer hade även insamling för batteri och tio av elva hade insamling för kläder. Tabell 4. Kartläggning av tillgänglighet vid 11 återvinningsstationer i Jönköpings kommun
Miljöhinder Antal återvinningsstationer (n = 11)
1. Gångyta smalare än 1,5 m. 0 2. Oregelbunden/ojämn ytbeläggning 0
3. Instabil ytbeläggning 0
4. Branta lutningar 0
5. Höga trottoarkanter (max 40 mm) 1 6. Branta utjämningar av trottoarkanter 0 7. Dåligt dränerade gång- och körvägar 0 8. Bristande/ojämn/bländande allmänbelysning
längs förflyttningsvägar
7 9. Uppställningsplats för bil långt från
återvinningsstation (mer än 25 m gångavstånd)
5 10. Av/påstigningszoner långt från
återvinningsstationen (mer än 5 m)
0 11. Ej fast, jämn och halkfri ytbeläggning på
uppställningsplatsen
0 12. Handikapparkering inom 10 m från
återvinningsstationen saknas
11 13. Sopkärl kan endast nås via trappsteg/annan
nivåskillnad (mer än 15 mm)
3 14. Sopkärl svåra att nå (annan höjd än 0,8 - 1,0 m över mark)
9 15. Smala passager (mindre än 2,0 m) 11
16. Glasbitar på marken 11
Det förekom inga smala gångytor på någon av de kartlagda återvinningsstationerna. På tre
återvinningsstationer fanns grus på asfalten för att förhindra halka. Vid en återvinningsstation stod batteriholken cirka en halv meter in på en gräsbelagd mark. Gropar och skarvar i asfalten förekom, men bedömdes inte utgöra något hinder. Det förekom höga trottoarkanter på en av elva stationer, men inga branta utjämningar på någon av återvinningsstationerna. Dräneringen och lutningen bedömdes tillfredsställande på de samtliga elva kartlagda återvinningsstationerna.
På tre återvinningsstationer saknades belysning helt. På andra fanns armatur i anslutning till närbelägna bil- och gångvägar. Då mätningarna gjordes i dagsljus kan inte bristande eller bländande belysning bedömas. De stationer som gav utslag i checklistans punkt 8 var de återvinningsstationer där det helt saknades belysning eller där belysning var riktad åt ett annat håll än mot sopkärlen. På fem uppställningsplatser fanns närmsta parkeringsplats mer än 25 meter bort. Ytbeläggningen uppskattades inte utgöra ett hinder vid någon av de närliggande parkeringarna. Vid samtliga återvinningsstationer fanns av- och påstigningszoner inom rekommenderat avstånd. På samtliga stationer som mätts saknades handikapparkering inom 10 meters avstånd. På tre ställen bedömdes annan nivåskillnad vara ett möjligt hinder.
De låga inkasten för kärlen för papper, tidningar, plast, metall och glas höll sig inom de
rekommenderade måtten 80 – 100 cm. På tre av elva återvinningsstationer saknades låga inkast för tidningar. De låga inkasten var mindre än de höga. På samtliga elva återvinningsstationer förekom
10
smala passager (mindre än 2,0 meter) mellan de olika kärlen. Alla återvinningsstationer hade glasbitar på marken som hade kunnat hindra framkomlighet genom att orsaka punktering.
Kvalitativ del
Det kvalitativa resultatet presenteras först i en tabell över de kategorier som framkom vid den kvalitativa innehållsanalysen för att sedan återges under de respektive kategorierna.
Tabell 5. Kategorier från innehållsanalys av intervjuer om upplevelse av tillgänglighet vid återvinningsstationer för rullstolsanvändare
Kategorier Koder
Glas- och metallfragment på marken Mycket glas på marken Skräpigt på marken Bristande utrymme Trångt mellan containrar
För lite plats på uppställningsplatsen Nåbarhet med hinder Överfulla containrar gör det svårt att få i
skräpet i de lägre luckorna Svårt att nå
Tillfredsställande höjd
Färdmedel Bil för att få med återvinning
Bil vid mycket skräp och rullstol vid lite Bil eftersom det är långt
Permobil för att få med skräpet Känslor Frustrerande med punktering
Viktigt med universell utformning
En omöjlig ekvation med ÅVS utan krossat glas på marken
Det är svårt
Det är jobbigt med smala inkast
Förstår att höjden har med säkerhet att göra
Strategier Tar hjälp av assistent Tar hjälp av person på plats Höjer elrullstolen för att nå Tar en sak i taget
Sorterar hemma
Glas- och metallfragment på marken
Flera respondenter beskrev att det var smutsigt och skräpigt på marken vid återvinningsstationerna och att krossat glas eller andra vassa fragment på marken ibland utgjorde hinder i tillgänglighet. Respondent nr 6 beskrev “Jag måste hela tiden också vara observant och i möjligaste mån undvika det värsta av allt glas- och metallfragment på marken. Allt går dock inte att undvika och det är egentligen bara ren tur om jag inte får punktering medans jag sorterar.” En annan respondent uppgav att hen ibland får lämna återvinningsstationen med outrättat ärende på grund av att det är för mycket glas på marken.
11
Bristande utrymme
Det framkom via respondenterna att flera av dem tyckte att det är trångt mellan containrarna. “Ber min assistent lägga i skräpet eftersom det är svårt att nå och det dessutom oftast är för trångt mellan containrarna” (Respondent 10). Respondent nr 6 tyckte också att utrymmet på uppställningsplatsen var bristande. “...försöker ställa bilen så att den låser ett större utrymme, det skapar irritation men eftersom andra besökare inte har någon förståelse för att jag behöver extra utrymme så är det tyvärr nödvändigt.” Respondent 6 nämnde även avsaknaden av parkering “Nästa sak som fungerar dåligt är att ytan är helt utformad för snabb, enkel (och slarvig) tömning. Besökarna har ingen ordnad
parkering och det finns definitivt inget utrymme för personer som behöver ut och in med sin rullstol”.
Nåbarhet med hinder
Vad gäller höjden på kärlen tyckte vissa respondenter att det är okej höjd, medan andra hade svårigheter att nå. Någon tyckte att höjden på kärlen var tillfredsställande förutom insamlingen för kläder. En annan tyckte att behållarna för insamling av glas är för höga. Respondent 5 skriver “Ibland får jag åka hem igen med sakerna eftersom...jag inte når” vilket visar att hen i värsta fall får avbryta och åkte hem utan att ha kunnat fullfölja aktiviteten. En del av anledningen till upplevd problematik för inkasten var att de sitter för högt upp och i andra fall beror på överfulla containrar vilket ledde till att de lägre inkasten inte gick att använda.
“Oftast är containrarna överfulla och då är det jättesvårt att få i skräpet i de lägre luckorna. Dessa luckor är oftast placerade på sidorna av containrarna och där är oftast jättetrångt för en rullande person att kunna komma fram till de oftast överfulla luckorna.” (Respondent 10)
Två respondenter uppgav att de låga inkasten är smala och att det därför är tidskrävande. En
respondent skrev “Det tar en god stund att plocka en sak i sänder i de smala springorna” (Respondent 6).
Färdmedel
Valet av färdmedel till och från återvinningsstationen berodde både på avståndet till
återvinningsstationen och hur mycket som ska tas med. Vissa respondenter uppgav att det är smidigt att ta sig till återvinningsstationen medan andra tycker att det är långt. En del tog bilen för att kunna få med sig “vettig mängd avfall” (Respondent 10). Till frågan på vilket sätt personen tog sig till återvinningsstationen och varför skrev en respondent “Bil, annars får jag inte med mig säckarna med återvinning” (Respondent 6). En annan uppgav att “Jag tar permobilen, skulle inte kunna ta med mig skräpet till återvinningen” (Respondent 2). Ytterligare en respondent uppgav att färdsättet anpassades efter hur mycket skräp hen hade; om det var mycket skräp föll valet på bil och om det var mindre mängder skräp blev valet rullstol.
Känslor
En respondent uppger en känsla av att göra som alla andra. Andra beskriver frustration över att inte kunna återvinna som de önskar. Respondent 6 skriver “Det är väldigt frustrerande att behöva lägga tid och energi på punkteringar”. Det framkommer även känslor av att det är jobbigt “Det är också jobbigt att behöva sitta och balansera i sin rullstol medans man petar i en sak i taget i de små springorna” (Respondent 6). En respondent uppger en känsla över att det skulle vara en omöjlig ekvation att få till en återvinningsstation utan krossat glas på marken. Respondent 10 skriver “Bra att ni synliggör detta problem för det ÄR svårt”. Vidare framkommer känslor av förståelse och antydan till acceptans där respondenten tycker att det är svårt att nå men uttrycker att hen förstår att höjden på kärlen har med barnsäkerhet att göra. Respondent 2 skriver “När man jobbar med tillgänglighetsfrågor är det viktigt att ha universell utformat så att det fungerar för alla” vilket påvisar att respondenterna anser att det är viktigt med tillgänglighet.
Strategier
Respondenterna hade olika strategier för att bemöta de eventuella miljöhinder de stötte på i samband med återvinning. Respondent 8 skrev “Jag tar bara med en påse med samma typ av återvinning, t.ex. ena gången glas, en annan dag plast”. Flera respondenter uppgav att de sorterat klart hemma innan de
12
begav sig till återvinningsstationen och att de tog lite i taget för att kunna få med sig förpackningarna till stationen. En annan person hade en strategi för att bemöta hindret av för höga inkast “Dessa inkast till behållarna sitter högt upp och då får jag höja elrullstolen så att jag når” (Respondent 2). Två respondenter uppgav att de ibland tog hjälp av personer på plats om möjlighet fanns; “Tyvärr är det få ställen jag når upp till så jag lämnar det på marken om det inte finns någon i närheten” (Respondent 7) och “Om det är mycket glas på platsen så får jag vänta tills någon kan hjälpa mig” (Respondent 5). Flera respondenter uppgav att de tog hjälp av en personlig assistent eller hemtjänstpersonal.
Önskemål
Önskningar som framkom angående hur en återvinningsstation skulle vara konstruerad för att på bästa sätt tillgodose rullstolsanvändares behov var att få återvinningsbehållare som kunde sorteras hemma och sedan lämnas in färdigsorterade, att det skulle finnas personal en timme i veckan som kunde hjälpa till, att det skulle finnas fler inkast i rullstolsvänlig höjd och mer utrymme. Vidare framkom önskningar om en drive-through, att återvinningsstationen skulle finnas närmare bostaden och att de alltid skulle stå på asfalterad yta. Önskemål om möjlighet att köra upp på ramp, lättare luckor och tätare tömning framfördes även.
Diskussion
Metoddiskussion
Till deskriptiv del användes som tidigare nämnt bekvämlighetsurval. Denna urvalsmetod tillämpades då det bedöms lämpligt inom ramarna för arbetet vad gäller tidsåtgång. Det finns risk för att
bekvämlighetsurval kan bli skeva och ej representativa (Kristensson, 2014), men detta anses inte bli av betydande omfattning då denna del av arbetet mäter fysiska miljöer och ej subjektiva upplevelser. Metoderna i de båda delarna anses även i efterhand lämpliga då de påvisar resultat som svarar till syftet. En deskriptiv studie i tvärsnittsformat anses svara mot syftet att kartlägga miljön.
Inklusionskriteriet för urvalet är att återvinningsstationerna ska vara lokaliserade i Jönköpings kommun och vara belägna max 400 meter från en busshållplats. En hög täckningsgrad av kollektivtrafik inom tätorter innebär att bostaden, arbetet eller destinationen är beläget max 400 meter från en hållplats (Trafikverket, 2010).
Housing Enabler (HE) har omfattande användning inom forskning under mer än 20 år och bedöms ha hög till mycket hög tillförlitlighet (Iwarsson, Haak & Slaug, 2012). Då enbart bedömningspunkter relevanta för den aktuella studiens kontext (personernas funktionsförmåga och utomhusmiljö) kommer att inkluderas kan dock inte reliabilitet och validitet som den fullständiga versionen påvisat överföras till den studiespecifika checklistan. HE är ett instrument som är framtaget för att användas av arbetsterapeuter i klinisk praxis, forskning och utbildning. Dess avsikt är att analysera
tillgänglighetsproblem, huvudsakligen för personer med rörelsehinder men även för personer med kognitiva och sensoriska begränsningar. Instrumentet är ursprungligen framtaget för bostadsmiljö och inte offentliga miljöer (Iwarsson & Slaug, 2010). Författarna har varit i kontakt med en av konstruktörerna till instrumentet för att försäkra sig om att det även går att använda på tilltänkt sätt. Delar av instrumentet som är relevanta för observationen kan användas (B. Slaug, personlig
kommunikation, 3 februari, 2020).
På tio av de elva kartlagda återvinningsstationerna fanns kärl för insamling av textil. Dessa valdes bort då de tillhandahålls och sköts av ideella organisationer. Klädinsamling där textilier kan skänkas till välgörande ändamål betraktas i detta fall inte som en form av sopsortering.
För kvalitativ del kan snöbollsurval vara en bra metod för studier där det kan vara svårt att rekrytera deltagare (Kristensson, 2014). Fördelarna med denna typ av urval är att det kan gå fort att rekrytera deltagare då flera personer rekommenderar nya. Det kan även vara lättare då de nya personerna
13
rekommenderats av en bekant eller annan person de har förtroende för (Denscombe, 2018). Från början var tanken att rekrytera deltagare endast boende i Jönköpings kommun för att kunna koppla svaren till den deskriptiva delen. Då inga svar inkom från rullstolsanvändare i kommunen fick
författarna öppna för möjligheten att besvara frågorna oavsett bostadskommun. Hade tid funnits hade kartläggningen av återvinningsstationer i andra kommuner/regioner kunnat göras. Även på grund av Covid-19, där rekommendationer från Folkhälsomyndigheten (2020) att avstå från icke nödvändiga resor, valde författarna att inte kartlägga återvinningsstationer på andra orter.
Frågorna för den kvalitativa delen av studien vägdes noga för att besvara frågor kopplade till
mätningarna i den deskriptiva delen. Frågorna är icke ledande och öppna för att få så breda svar som möjligt vilket rekommenderas av Flink och Rosendal (2013). Frågorna testades av ett par personer och ändrades sedan efter konstruktiv kritik. Frågorna testades av personer som inte uppfyllde inklusionskriterierna för urvalet. Om dessa personer hade varit rullstolsanvändare kanske de hade gett mer relevant feedback. Kristensson (2014) skriver att det är fördelaktigt att göra en eller två testningar för att se hur frågorna fungerar och för att träna på att förhålla sig till sin egen förförståelse. Genom att göra detta kan styrkor och svagheter bland frågorna hittas. Därefter kan frågorna justeras innan de faktiska deltagarna får besvara dem. Frågorna godkändes även av handledare innan de publicerades på SurveyMonkey. Första frågan om vilken region deltagaren bor i ansågs relevant för att ta reda på om någon av deltagarna var boende i Region Jönköpings län. En intervjustudie med
skriftliga svar anses svara mot syftet att beskriva upplevelsen av tillgängligheten för
rullstolsanvändare vid återvinningsstationer. Alternativet hade varit att ha muntliga intervjuer i den kvalitativa delen för att få än djupare svar då ex. följdfrågor hade kunnat ställas. Med arbetets omfattning i åtanke skulle då färre rullstolsanvändare kunnat intervjuas.
Valet av SurveyMonkey gjordes bland annat på grund av positiva erfarenheter av sajten som trovärdig, användarvänlig och gratis. Företaget har även en omfattande sekretesspolicy och kontaktuppgifter för bland annat sekretessfrågor vilket borgar för att uppgifterna behandlas konfidentiellt. Det fanns även möjlighet att välja inställningar för att till exempel välja bort att spara deltagarnas IP-adresser vilket gjorde det möjligt att gå ytterligare ett steg för att säkerhetsställa deltagarnas konfidentialitet. Validitetsbegrepp enligt Kristensson (2014) har setts över. Vad anbelangar den deskriptiva delen har inklusionskriterier tillämpats vilket kan styrka den interna validiteten. Urvalet anses representativt då samma företag (FTI) står bakom samtliga återvinningsstationer i Jönköpings kommun. Inget bortfall förekom och samtliga mätningar genomfördes enligt plan. Mätningarna skedde under en tidsbegränsad period och stärks genom att båda författarna genomförde mätningarna tillsammans. Beträffande den externa validiteten gjordes kartläggningarna i samma miljö. På andra platser i landet och i övriga länder där det är andra företag som är ansvariga för kärlen och tillgängligheten kan därmed resultaten skilja sig från det som observerat inom ramarna för denna studie. Däremot är det samma lagar, föreskrifter och rekommendationer som gäller inom hela Sverige som alla
avfallshanteringsföretag lyder under.
Trovärdigheten har diskuterats utifrån de fyra dimensioner som Kristensson (2014) nämner:
tillförlitlighet, överförbarhet, verifierbarhet och giltighet. Gällande den kvalitativa delen av studiens tillförlitlighet har triangulering tillämpats för att minska risken för att resultatet färgades av någon av författarnas förförståelse. Båda författarna har tillsammans analyserat och tolkat det insamlade materialet. Resultatet stärks också då analysprocessen hållits transparent via den presenterade tabellen (se tabell 4). Kristensson (2014) lyfter fram att det är viktigt att få reda på relevant bakgrundsfakta om de som intervjuas. Syftet avgör vad som är viktigt att fråga om. Exempel som vanligen tas med är ålder och kön. Bakgrundsfrågor visar på variation i det insamlade materialet. Deltagarnas konfidentialitet premierades framför överförbarhet då de enda uppgifter som inhämtades om deltagarna var vilken region de var hemmahörande i. Inklusionskriteriet att rullstolsanvändarna skulle vara 18 år eller äldre fanns inte med i informationen på Facebook eller SurveyMonkey vilket gör att vi inte kan utesluta att någon respondent är under 18 år. I efterhand ser författarna att bakgrundsinformation såsom ålder och kön hade kunnat inhämtas för att visa variation utan att respondenternas konfidentialitet hade riskerats. I och med inklusionskriterierna kan det även
14
utläsas att deltagarna var rullstolsanvändare. Triangulering stärker även arbetets verifierbarhet, vilken även styrks av att deltagarnas upplevelser presenteras i en tabell och eventuella tolkningar kan ses av läsaren. För verifierbarheten har citat från respondenterna använts för att stärka resultatet. Giltigheten styrks då det framgår under vilken tidsperiod svaren inhämtats.
Resultatdiskussion
De elva kartlagda återvinningsstationerna hade inga brister gällande gångvägar, dränering eller lutning. Samtliga elva återvinningsstationer hade tre miljöhinder eller fler utifrån den konstruerade checklistan. De främsta miljöhinder som visades vid kartläggningen var bristande manöverutrymme, glas på marken samt för höga inkast på kärl. Dessa tre miljöhinder var även de främsta hindren som framkom via respondenternas svar.
Vad gäller placering av återvinningsstationerna finns arbetsmiljö, säkerhet och tillgänglighet för anställd hämtningspersonal att beakta. Kärlen behöver till exempel vara placerade så att en lastbil kan komma intill och vända på platsen. De låga inkasten var överlag mindre än de högre på grund av barnsäkerhet. Inkasten bör vara max 12 cm höga för att förhindra olycksfall (Boverket, 2002). Gällande belysning finns rekommendationer från Boverket vid ny- och ombyggnation att
återvinningsstationer ej ska vara ensligt belägna eller ha bristande belysning (Boverket, 2018a), vilket även är förenligt med tillgängligheten. Det finns även riktlinjer från Boverket om att det inte ska förekomma några fasta eller återkommande hinder vid hämtningsplatsen samt att denna ska vara belägen i markplan vilket inte heller bör generera i en intressekonflikt mellan tillgänglighet och arbetsmiljö. Riktlinjer finns även om att trappsteg och smala passager bör undvikas (Boverket, 2018b).
Enligt rekommendationer från Bygg ikapp bör det utomhus finnas fritt utrymme på 2,0 meter för att en person i rullstol ska kunna vända 180 grader (Svensson, 2015). På samtliga elva
återvinningsstationer förekom smala passager (mindre än 2,0 meter) mellan de olika kärlen. Det skulle kunna medföra ologiska och komplicerade förflyttningsvägar för rullstolsanvändare. På vissa av återvinningsstationerna skulle det kunna krävas av rullstolsanvändare att backa ut med rullstolen eller välja inkast på andra sidan då detta är möjligt. Måtten mellan containrarna kan komma att skilja sig från gång till gång då de efter tömning kan ha flyttats något. Författarna anser dock att de i de flesta fall inte flyttas så mycket att det inte längre skulle utgöra ett hinder. Containrarna ställs tillbaka på ungefär samma ställe efter tömning. I vissa fall står containrarna på betongfundament vilket gör att de efter tömning hamnar på samma ställe. Ett sätt att säkra tillräckligt manöverutrymme vore att använda sig av betongfundament eller markeringar på marken för att på så vis utgöra en mall med tillräckligt avstånd. Vid de observerade fall där betongfundament fanns förekom utrymme mindre än 2,0 meter mellan containrarna. Otillräckligt manöverutrymme var ett av de vanligaste miljöhindren vid en observationsstudie över återvinningsstationer i Örebro kommun (Lindholm & Vennerstrand, 2011) och utifrån tillsynen av tillgängligheten vid återvinningsstationer i Haninge, Nynäshamn och Tyresö (Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund, 2015) vilket överensstämmer med resultat från såväl kartläggningen som svaren från den kvalitativa delen i detta arbete.
Angöringsplats för bilar och parkeringsplatser för rörelsehindrade ska ha markbeläggning som ska vara fast, jämn och halkfri (Boverket, 2018b). Hinder som observerats vid återvinningsstationerna rör sig om lösa föremål såsom glas och annan nedskräpning på grund av bland annat överfulla containrar. Handikapparkering saknas på samtliga återvinningsstationer, men asfalterad uppställningsplats mindre än fem meter från behållare finns på alla platser vilket eventuellt är tänkt att utesluta behovet av specifik parkering för personer med mobilitetsbegränsningar. Enligt Boverket bör breddmått vara 5,0 meter på en parkeringsplats där rullstol ska kunna tas in från sidan. Breddmått kan minskas om gångytan bredvid kan tas i anspråk eller om parkeringsplatser för rörelsehindrade finns bredvid varandra (Boverket, 2018b). De asfalterade uppställningsplatserna utifrån observerad kartläggning har alla breddmått på minst 5,0 meter. Ytan garanteras ej fri från hinder om till exempel en annan bil skulle komma att parkeras närmare. Skyltad parkeringsplats för personer med funktionsvariation bör finnas inom 10 m från en entré (Boverket, 2018b). Istället för entré användes här distansmått för att
15
mäta avståndet från eventuell handikapparkering till närmaste kärlet på återvinningsstationen. Parkeringsplats bör placeras så att personer med funktionsvariation inte måste ta till omvägar på grund av hinder (exempelvis höga kantstenar). Om möjligt ska ingen behöva förflytta sig bakom parkerade bilar (Boverket, 2018b).
Ingen av deltagarna tog sig till återvinningsstationen med kollektivtrafik eller färdtjänst. Lokalisering av återvinningsstationer bestäms efter hur kommunen ser ut och hur stort invånarantal det är. Grundprincipen är att placera återvinningsstationerna där folk rör sig och att det ska vara möjligt att ta sig dit utan bil (Förpacknings- och tidningsinsamlingen, u.å.). De elva observerade
återvinningsstationerna låg alla max 400 meter från en busshållplats vilket skulle kunna möjliggöra att ta sig till återvinningsstationen med buss. Eventuellt skulle andra tillgänglighetsfaktorer kunna vara förklaringen till varför ingen av respondenterna använde sig av kollektivtrafik för att ta sig till återvinningsstationer. Gällande färdtjänst finns bestämmelser om hur mycket bagage som får medtas som även gäller kollektivtrafiken. Två kassar får tas med (1177 Vårdguiden, 2019) vilket eventuellt gör att rullstolsanvändare hellre tar egen bil för att få plats med mer. Önskad avresetid kan bli justerad med + - 30 minuter (1177 Vårdguiden, 2019) vilket gör att det blir lättare att planera sin egen tid om bil eller promenad används som färdsätt.
Aktivitet, i detta fall att återvinna, är en handling som äger rum i en viss miljö, här
återvinningsstationen. Egenskaperna i miljön är betydande och i många fall helt avgörande för om och hur en person väljer att utföra en aktivitet. Detta kan ses bland deltagarnas svar då en del av dem har hittat olika strategier för att kunna genomföra lämningen av återvinning. Det nämns även av en deltagare att hen ibland får avbryta på grund av olika hinder i miljön. En aktivitet är nära
sammankopplad med såväl den sociala som den fysiska miljön. Om aktivitet ska förstås behöver även miljön där aktiviteten sker förstås (Taylor, 2017).
Som tidigare nämnt genom Jensen och Woetmann Nielsens (2000) intervjuer framkom att för en del personer med mobilitetsnedsättning utgjorde framkomligheten mellan bostad och sorteringsplats ett miljöhinder på grund av bristande markbeläggning. Detta var dock inget som framkom av svaren från deltagarna i den kvalitativa delen. De främsta miljöbeskrivningarna handlade om krossat glas på marken, svårigheter att nå för högt uppsatta inkast och trånga utrymmen som gjorde det svårt att tillexempel vända rullstolen mellan två containrar. Dessa beskrivningar känns igen från
kartläggningen där just glas på marken och bristande manöverutrymmen kunde observeras. Jensen och Woetmann Nielsen (2000) beskrev att de olika sorterna av standardkärl för sopsortering inte uppnådde tillgänglighetsbehoven för alla deltagare med mobilitetsnedsättning. Höjden på locken och inkasten upplevdes problematiska för många för personer i rullstol och de som använde andra gånghjälpmedel (Jensen & Woetmann Nielsen, 2000). Vid kartläggningen hade de flesta kärl dock mått utifrån rekommendationer vid höjd på inkast. Placering av lucka/öppning till kärl ska ses över så att personer i rullstol har tillräckligt räckvidd, det vill säga att inkast ska finnas 80 - 100 cm över marknivå. Manövrering av föremål till inkastet ska vara möjlig att utföra med en hand (Svensson, 2015). De kärl som oftast var för höga enligt Boverkets rekommendationer var batteriholkarna. Att deltagarna beskriver svårigheter att nå kan till exempel ha att göra med annan design eller höjd på containrar och inkast än de som uppmättes av författarna till detta arbete. Vissa containrar hade även inkasten en bit in vilket inte togs i beaktning vid kartläggningen. Det kan vara lättare eller svårare att nå inkasten beroende på hur lång personen är, funktion i armar och händer och huruvida personen har tillgång till en rullstol som går att höja och sänka eller ej. Då Jensen och Woetmann Nielsens rapport från 2000 och artikeln från 2001 inte kan räknas som tidsaktuella och mäter tillgänglighet i ett annat land är det viktigt att ställa sig kritisk till användandet då fynden från dessa kan skilja sig från vårt resultat. Trots detta kunde författarna till detta arbete finna vissa likheter och bedömde att källorna går att använda.
Deltagarnas upplevelser var bland annat känslor av att göra som alla andra, känslor av att det var svårt och jobbigt att nå och att komma fram. Även förståelse för kärlens utformning i förhållande till säkerhet framkom vilket kan visa på acceptans och göra det lättare att hitta mening och skapa strategier för att lättare hantera eventuella hinder. En deltagare uttrycker sin upplevelse över att
16
aktörer inte har något ekonomiskt intresse av att göra tillgängligheten vid återvinningsstationer bättre. Huruvida denna upplevelse grundar sig i en faktisk realitet kan inte vare sig bekräftas eller dementeras här, dock får politiska och ekonomiska villkor konsekvenser för aktivitet. Villkoren påverkar i vilken mån samhällsmedborgare har tillgång till resurser och möjlighet att själv kunna välja och därigenom uppleva mer frihet. Politiska system kan hindra personer med funktionsvariation att bli oberoende och skapa inskränkningar i delaktigheten (Taylor, 2017). Enligt diskrimineringslagen kan bristande tillgänglighet vara en av de sex formerna av diskriminering. En person med
funktionsvariation ska oberoende av funktionsförmåga kunna delta i samhället på likvärdiga villkor som övriga samhällsmedborgare. Om personer med funktionsvariation missgynnas och skäliga åtgärder ej vidtas kan diskriminering prövas i varje enskilt fall. Bedömningen görs utifrån
tillgänglighetskraven i befintliga lagar och regler (Diskrimineringsombudsmannen, 2020) som i detta fall skulle kunna vara bland annat Plan- och Bygglagen. Om bristande tillgänglighet vid
återvinningsstationer skulle kunna räknas som diskriminering får således prövas i varje enskilt fall. I helhetsbedömningen tas hänsyn till aktören eller verksamhetens ekonomiska och praktiska
förutsättningar (Diskrimineringsombudsmannen, 2020). I detta fall är frågan om verksamheten skulle bedömas ha ekonomiska och praktiska villkor och om rullstolsanvändaren skulle bedömas missgynnad; försatt i sämre läge eller gått minste om något.
När tillgängligheten vid återvinningsstationer är bristande riskerar rättigheten att kunna delta och utöva kontroll över sin sopsortering att inskränkas. Wilcock och Hockings (2015) beskriver att förändrande aktivitetsmönster och berövande av aktiviteter som kan påverka hälsan som sker fortgående som en form av occupational injustice. Aktivitetsorättvisa får konsekvenser för hela samhällets sociala kontext. Lagar, policyer och föreskrifter är exempel på olika faktor som påverkar vad människor kan göra, vill göra och upplever möjligt att göra. När occupational justice råder finns förutsättningar för delaktighet där individen kan göra val. Det innebär också att individen inte blir tvingad att delta i exempelvis illegala aktiviteter. I Sverige finns förbud mot nedskräpning på platser allmänheten har tillträde till (SFS 1998:808). Avsiktlig nedskräpning eller oaktsamhet som leder till nedskräpning kan bötfällas eller leda till fängelse. En respondent uppgav att hen ibland lämnar skräpet på marken då hinder i den fysiska miljön gör att hen inte kan utföra aktiviteten, i detta fall återvinning, vilket resulterar i lagöverträdelse på grund av occupational injustice.
Deltagarnas strategier var olika metoder och sätt att anpassa aktiviteten. Eftersom aktivitetsmiljö och fysisk och social miljö hänger samman kan individen, genom att exempelvis anpassa sitt sätt att utföra aktiviteten eller med hjälp av socialt stöd, överkomma hinder och utföra de aktiviteter denne behöver eller önskar (Taylor, 2017). Svaren från deltagarna överensstämmer med intervjuerna av personer med nedsatt mobilitetsförmåga där anpassning med egna rutiner för att klara av aktiviteten eller att ta hjälp av andra (Jensen & Woetmann Nielsen, 2000).
De tio deltagarna har frivilligt läst och aktivt gått in på länken för att besvara frågorna. Detta kan tyda på ett intresse och engagemang av miljö- och/eller tillgänglighetsfrågor. Huruvida detta antagande korrelerar eller inte med svaren på frågorna går ej att utröna, men är en intressant fråga för diskussion då det finns en risk att dessa tio deltagare ej är representativa för landets rullstolsanvändare.
Resultaten från de båda delarna kan i klinisk praxis bland arbetsterapeuter användas för att
uppmärksamma eventuella brister i tillgängligheten. Strategier från deltagarna i den kvalitativa delen kan diskuteras med kollegor och/eller klienter för att hitta strategier lämpliga för andra
rullstolsanvändare eller andra klienter. Resultaten kan således användas som diskussionsunderlag och för att uppmärksamma tillgänglighet i förhållande till återvinning. De kan också användas för att hitta sätt att överbrygga eventuella miljöhinder för att få matcha individens möjligheter, resurser, krav och begränsningar med miljön. Enligt Etisk kod för arbetsterapeuter har arbetsterapeuter skyldighet att uppmärksamma och motverka ojämlik behandling (Sveriges Arbetsterapeuter, 2018a) vilket skulle kunna vara fallet för vissa klienter då de ej på samma villkor som övriga medborgare kan utföra sitt åliggande att sopsortera och återvinna sitt skräp. Arbetsterapeuter har i sitt arbete också skyldighet att främja hållbar utveckling i enlighet med FN:s globala mål (Sveriges Arbetsterapeuter, 2018a). I och med att resultaten visar vilka eventuella miljöhinder som kan finnas vid återvinningsstationer och belyser rullstolsanvändares upplevelser kan förståelse för denna klientgrupp samt
17 tillgänglighetsbrister ökas.
Slutsats
Om miljön fungerar tillfredsställande med eliminerade hinder och lämpligt stöd kan upplevelsen av funktionshinder minskas eller helt utplånas. Utifrån de tio rullstolsanvändarnas beskrivelser av upplevelse och förslag till förbättringar skulle således miljöhinder kunna undanröjas och
funktionshinder minskas. Samtliga elva kartlagda återvinningsstationerna innehar tre miljöhinder eller fler utifrån checklistan för observationen. De tre vanligaste hindren var: för höga inkast, för trångt att ta sig fram och krossat glas på marken. Samma tre hinder var även de som flest respondenter uppgav.
Genom både självständig sökning och sökning med hjälp av bibliotekarie vid högskolan i Jönköpings databaser har det visats finnas bristfälligt med vetenskaplig information kring ämnet. Merparten av befintlig vetenskaplig litteratur och grå litteratur kring ämnet tar upp aspekter kring tillgänglighet i andra miljöer för personer i rullstol eller med annan funktionsvariation. Författarna ser även att annan funktionsvariation, exempelvis kognitiv funktionsvariation eller synnedsättning, hade kunnat behöva vidare uppmärksamhet kring skyltars förekomst och utformning etcetera. Punktskrift återfanns inte vid observerade återvinningsstationer och är något som hade kunnat bidra till ökad tillgänglighet synskadade.
18
Referenser
1177 Vårdguiden, Region Jönköpings län. (2019). Färdtjänst i Jönköpings län.
https://www.1177.se/Jonkopings-lan/sa-fungerar-varden/sjukresor-och-fardtjanst/fardtjanst-i-jonkopings-lan/
Boverket (2002). Barnsäkra containrar.
https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2002/barnsakra_containrar.pdf Boverket: PBL, kunskapsbanken. (2018a). Belysning.
https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/regler-om-byggande/boverkets-byggregler/ljus-i-byggnader/belysning/ Boverket: PBL, kunskapsbanken. (2018b). Tillgänglighet på tomter.
https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/regler-om-byggande/krav-pa-byggnadsverk-tomter-mm/krav-pa-tomter/tillganglighet/
Denscombe, M. (2018). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Studentlitteratur AB.
Diskrimineringsombudsmannen. (2020). Bristande tillgänglighet.
https://www.do.se/globalassets/stodmaterial/stod-faktablad-bristande-tillganglighet.pdf
Flink, P., & Rosendal, M. (2013). Kommunikation med personer som somatiserar. B. Fossum (Red.), Kommunikation: Samtal och bemötande i vården. (s. 399-431). Studentlitteratur AB.
Folkhälsomyndigheten (2020). Bromsa smittan – det här kan du som privatperson göra.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/alla- har-ansvar-att-forhindra-smitta-av-covid-19/bromsa-smittan--det-har-kan-du-som-privatperson-gora/
Funka. (u.å.) Statistik. https://www.funka.com/design-for-alla/tillganglighet/statistik/ Förpacknings- och tidningsinsamlingen. (u.å.) Om återvinningsstationer.
https://www.ftiab.se/1022.html
Iwarsson, S., Haak, M., & Slaug, B. (2012). Current developments of the Housing Enabler methodology. British Journal of Occupational Therapy, 75(11), 517-521.
https://doi.org/10.4276/030802212X13522194759978
Iwarsson, S., & Slaug, B. (2010). Housing enabler. Veten & Skapen HB & Slaug Enabling Development.
Jensen P., & Woetmann Nielsen C. (2000). User-friendly waste disposal with emphasis on disability and accessibility. (SBI rapport 326). Danish buildning research institute.
http://klokboken.aust.se/wp-content/uploads/2019/05/Userfriendly-wastedisposal.pdf
Jensen, P., & Woetmann Nielsen, C. (2001). Recycling for all: preliminary criteria for the design of disability-friendly receptacles. Waste Management & Research, 19(6), 498–503.
https://doi.org/10.1177/0734242X0101900605 June avfall & miljö. (2019). Avfallsplan 2019 - 2022.
https://www.juneavfall.se/download/18.5f09206f16a0c918bf8985d/1561021020560/Avfallsplan-JuneAvfall&Miljo-2019-22.pdf
Koontz, A., Bass, S., Kulich, H., & Koontz, A. (2020). Accessibility facilitators and barriers affecting independent wheelchair transfers in the community. Disability and Rehabilitation: Assistive Technology, 1–8. https://doi.org/10.1080/17483107.2019.1710771
Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Natur & Kultur.
19
Lindholm, J., & Vennerstrand, J. (2011). Är det en enkel konst att återvinna för rullstolsburna i Örebro kommun? En deskriptiv observationsstudie.
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:485265/FULLTEXT01.pdf
Lundman, B., & Hällgren Graneheim, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. B. Höglund Nielsen & M. Granskär (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (s. 219-233).
Studentlitteratur AB.
Regeringen. (2008). Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. https://www.regeringen.se/contentassets/0b52fa83450445aebbf88827ec3eecb8/fns-konvention-om-rattigheter-for-personer-med-funktionsnedsattning-ds-200823
Regeringskansliet. (2016). Strategi för hållbar konsumtion. Utdrag ur budgetpropositionen för 2017. https://www.regeringen.se/4a6f9d/globalassets/regeringen/dokument/finansdepartementet/pdf/20 16/strategi-for-hallbar-konsumtion/strategi-for-hallbar-konsumtion.pdf SFS 1998:808. Miljöbalk (1998:808). https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/miljobalk-1998808_sfs-1998-808 SFS 2011:927. Avfallsförordning. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/avfallsforordning-2011927_sfs-2011-927
SFS 2010:900. Plan- och bygglag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/plan--och-bygglag-2010900_sfs-2010-900
Svensson, E. (2015). Bygg ikapp: för ökad tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning (6. utg.). Svensk byggtjänst.
Sveriges Arbetsterapeuter. (2017). Hållbar utveckling – arbetsterapi kan bidra och göra skillnad. Sveriges Arbetsterapeuter.
Sveriges Arbetsterapeuter. (2018a). Etisk kod för arbetsterapeuter. Sveriges Arbetsterapeuter. Sveriges Arbetsterapeuter. (2018b). Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter. Sveriges Arbetsterapeuter.
Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund. (2015). Tillsynskampanj 2015. Återvinningsstationer. Tillsyn av återvinningsstationer i Haninge, Tyresö och Nynäshamns kommuner.
http://www.smohf.se/wp-content/uploads/2017/04/Rapport_AVF_tillsynskampanj_atervinningsstationer_2015.pdf
Tabernero, C., & Hernández, B. (2011). Self-Efficacy and Intrinsic Motivation Guiding Environmental Behavior. Environment and Behavior, 43(5), 658–675. https://doi.org/10.1177/0013916510379759 Taylor, R. (2017). Model of human occupation (5. ed.). Wolters Kluwer.
Trafikverket. (2010). Enkla tillgänglighetsmåttför resor i tätort.
https://trafikverket.ineko.se/Files/sv-SE/11560/RelatedFiles/2012_193_enkla_tillganglighetsmatt_for_resor_i_tatort.pdf
Vetenskapsrådet (u.å.). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. http://www.codex.vr.se/forskninghumsam.shtml
20
Bilaga 1 - Checklista Miljöhinder
Återvinningsstation:___________________________________________________
Miljöhinder
Hinder
(kryssa
vid ja)
Anteckningar
1. Gångyta smalare än 1,5 m.
2. Oregelbunden/ojämn
ytbeläggning
3. Instabil ytbeläggning
4. Branta lutningar
5. Höga trottoarkanter (högre än
4 cm)
6. Branta utjämningar av
trottoarkanter
7. Dåligt dränerade gång- och
körvägar
8. Bristande/ojämn/bländande
allmänbelysning längs
förflyttningsvägar
9. Uppställningsplats för bil långt
från återvinningsstation (mer än
25 m gångavstånd).
10. Av/påstigningszoner långt
från återvinningsstationen (mer
än 5 m)
11. Ej fast, jämn och halkfri
ytbeläggning på
uppställningsplatsen
12. Skyltat parkering för personer
m funktionsvariation inom 10 m
från återvinningsstationen
saknas
13. Sopkärl kan endast nås via
trappsteg/annan nivåskillnad
(mer än 15 mm)
14. Sopkärl svåra att nå (annan
höjd än 0,8 - 1,0 m över mark)
15. Smala passager (mindre än
2,0 m)
21
Bilaga 2 - Personkomponenten
22
Bilaga 3 – Information till respondenter
Tillgänglighet för rullstolsanvändare vid återvinningsstationer Information om deltagande i studie
Att öka tillgängligheten i samhället för rullstolsanvändare kan öka delaktigheten och därmed förhöja livskvaliteten. I andra kommuner har det påträffats brister i tillgängligheten vid återvinningsstationer. Vi vill därför undersöka hur det ser ut i Jönköpings kommun genom att göra mätningar i den fysiska miljön och komplettera detta med rullstolsanvändares personliga tankar och erfarenheter.
Syftet med studien är att kartlägga och beskriva upplevelsen av tillgängligheten för rullstolsanvändare vid återvinningsstationer.
Rullstolsanvändare som har erfarenhet av att sortera till exempel förpackningar och returpapper vid en återvinningsstation tillfrågas om deltagande i denna studie.
Det är helt frivilligt att medverka i studien och du kan när som helst avbryta din medverkan. När du skickar in dina svar till oss via denna enkät godkänner du ditt medverkade i studien. Beräknad tidsåtgång är 15 - 30 minuter.
Med återvinningsstation avses en mindre obemannad station för återvinning av bland annat förpackningar och tidningar. Utgå förslagsvis från din närmaste återvinningsstation eller den du besöker oftast när du besvarar frågorna. Har du tankar och erfarenheter från fler än en
återvinningsstation kan du skriva detta under fråga 7 (Övriga kommentarer) nedan.
Materialet från frågorna kommer att hanteras och behandlas konfidentiellt och det kommer att förvaras så att ingen obehörig kommer att kunna ta del av det. Inga enskilda personer kommer att kunna identifieras i examensarbetet.
Vi heter Märta Svedberg och Amy Wellander och går på Högskolan i Jönköping och läser till
arbetsterapeuter. Denna studie kommer att utgöra en del av vårt examensarbete på kandidatnivå. Har du några frågor så hör gärna av dig.
Jönköping 2020-04-27
Studerande: Handledare:
Märta Svedberg Therese Jonson
Mail: svma17hm@student.ju.se Mail: therese.jonson@ju.se
Amy Wellander
23
Intervjufrågor
1. I vilken region bor du?
2. Vilken typ av rullstol använder du när du tar dig till och från återvinningsstationen (manuell rullstol, eldriven rullstol, permobil eller annan)?
3. Hur tar du dig till återvinningsstationen? Varför väljer du detta sätt?
4. Beskriv ditt tillvägagångssätt från det att du anländer till återvinningsstationen tills dess att du är färdig med sorteringen.
5. Vad upplever du fungerar bra och mindre bra på återvinningsstationen?
6. Hur skulle du vilja att en återvinningsstation ser ut för att fungera på bästa sätt för dig som rullstolsanvändare?
