Utagerande barn i förskolan - Förskollärares tankar kring och arbete med utagerande barn

BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet Barndom och

lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Utagerande barn i förskolan

Förskollärares tankar kring och arbete med utagerande barn

Exciting children in preschool

Preschool teachers' thoughts about and work with outgoing children

Lotta Jönsson

Examen och poäng: Förskollärarexamen 210hp Datum för slutseminarium: 2020-05-07

Examinator: Camilla Löf Handledare: Jutta Balldin

Abstract

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare upplevelser och tankar kring barn med ett utagerande beteende samt hur de arbetar med dessa barn. Frågeställningen jag har utgått från är: Hur beskriver förskollärare utagerande beteende hos barn i förskolan? Hur förhåller sig och arbetar förskollärare med barn som de menar uppvisar detta beteende? I undersökningen användes kvalitativa intervjuer med 4 förskollärare från två olika kommuner. Studiens resultat behandlas med hjälp av de relationella och kategoriska perspektiven. Resultatet visar att

förskollärarna tycker att ett utagerande beteende är brett och kan definieras på olika sätt. Även att motverka att barnet får en ”stämpel” som det ”besvärliga barnet” anses vara viktigt för

förskollärarna.

3

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 4

1:1 Bakgrund ... 5

1:2 Syfte och frågeställningar ... 6

2 Tidigare forskning ... 7 2:1 Utagerande beteende ... 7 2:2 Professionellt bemötande/förhållningssätt ... 8 3 Teoretisk utgångspunkt ... 11 3:1 Relationellt perspektiv ... 11 3:2 Kategoriskt perspektiv ... 11 4 Metod ... 13 4:1 Metodval... 13 4:2 Urvalsgrupp ... 13 4:3 Genomförande ... 14 4:4 Forskningsetiska övervägande ... 14

4:5 Bearbetning av material och analys ... 15

5 Resultat ... 16

5:1 Hur beskriver förskollärare utagerande beteende hos barn i förskolan ... 16

5:2 Förskollärarnas arbete med utagerande barn ... 18

5:2:1 Skapa relation ... 18

5:2:2 Arbetssätt och knep ... 19

5:2:3 Ta hjälp utifrån ... 20

5:2:4 Förhindra att barnet får stämpel... 22

5:3 Sammanfattning analys ... 24 6 Diskussion ... 26 6:1 Resultatdiskussion ... 26 6:2 Metoddiskussion... 28 6:3 Fortsatt forskning ... 29 Referenser ... 30

Bilaga 1 Frågor till förskollärarna ... 32

4

1 Inledning

Många av de som jobbar inom förskolan har säkert någon gång under sin yrkesverksamma tid stött på barn som skriker, bråkar, slåss och ses som ”stökiga”. Kadesjö (2010) menar att detta beteende kan skapa irritation och ilska hos omgivningen, men beteendet är inte bara ett problem för omgivningen utan även ett uttryck för barnets mående, situation och framtid. Författaren menar även att det ofta går att se psykisk ohälsa tidigare och tydligare? i förskolan än i andra verksamheter för barn. Enligt Renblad och Brodin (2014) visar forskning att vart fjärde barn i förskolan mår dåligt och har psykiska, emotionella och sociala problem. Alltså är detta en högt relevant fråga för förskolans verksamhet och pedagoger. Med rätt stöd och en god lärande miljö ökar möjligheten till en gynnsam utveckling och lärande för alla barn.

Mitt intresse för barn med särskilda behov och då framförallt barn med så kallat ”utagerande beteende” har vuxit fram genom utbildningen till förskollärare, genom mina VFU perioder samt Genom min yrkesverksamma tid. Jag har också genom studier och erfarenheter förstått att dessa barn och beteenden förstås och bemöts på olika sätt.

För att närma mig frågan om hur uttrycket utagerande barn förstås och beskrivs och hur barn som ses vara utagerande bemöts i förskolan har jag i den här studien intervjuat ett antal förskollärare om deras syn detta. Valet att intervjua förskollärare är för att jag läser till förskollärare och vill därför har utbildade förskollärares uppfattningar om mitt valda ämne. För att förstå och förklara förskollärarnas svar har jag använt mig av ett relationellt och kategoriskt perspektiv.

Fokus i denna studie är hur förskollärarna definierar ett utagerande beteende hos barn och hur de arbetar med barnen i förskolan.

5

1:1 Bakgrund

Det var först under 1940 talet som utagerande beteende började definieras som symtom på psykisk störning innan dess såg det utagerande barnet som ouppfostrat menar Eresund (2002). Idag är det accepterat och ses som naturligt att barn ´bråkar´ till och från under sin uppväxt, men det händer att bråkigheten tar över så att det blir svårighet både för barnet och dess omgivning. Varför blir det så?

Enligt Eresund (2002) är det flesta forskare överens om att det finns flera orsaker som samverkar till beteendet. Det kan röra sig om tidiga relationserfarenheter, kroppsliga skador och sjukdomar samt socialt strukturella omständigheter. Även Ogden (2001) hävdar att det finns flera olika faktorer för svårigheten och tar upp arv hälsa och känslor som individuella faktorer och familj, skola och kamrater som yttre orsaksfaktorer.

Familjeförhållande omnämns ofta i tidigare forskning som en bidragande orsak till beteendet. Bland annat skriver Odgen (2001) att riskfaktorer kan vara svåra relationsproblem eller

skilsmässa mellan föräldrarna, psykiska problem hos föräldrarna, föräldrar med låg inkomst, ensamstående föräldrar, drogmissbruk hos föräldrarna. Det finns även föräldrar som prioriterar sig själv på bekostnad av barnet, eller på grund av omognad har en bristande omsorg av barnet ses som riskfaktorer. Odgen skriver också att oberoende av socialbakgrund kan en negativ uppfostran påverka barnets svårighet. Enheten för psykisk hälsa i Stockholms läns landsting har gett ut en rapport (2003) som beskriver relationer mellan familjeförhållanden och barns

emotionella och sociala svårigheter. De menar att barnets svårigheter kan ökas på när

familjeförhållanden inte fungerar. Anledningen till detta kan vara att stressande föräldrar kan vara mer benägna till att vara självmotsägande eller stränga i sin roll som föräldrar. Detta i sin tur leder till den tidiga föräldra-barn konflikten kring kontroll och självständighet. Istället för att föräldrarna fungerar som positiva förebilder kan deras beteende i vissa sammanhang istället öka på barnets svårighet (Nyberg och Lindberg 2003).

Det finns fler faktorer än familjesituationen som kan orsaka barnets svårighet. En av dem är språket. Greene (2006) menar att det är viktigt att kunna sortera och sätta ord på sina känslor, berätta för andra hur man känner, välja bland många möjligheter, få respons på hur man har gjort

6

för att kunna hantera sin frustation eller problem, allt detta underlättas om man har den språkliga förmågan. Många av de utagerande barnen har språkstörningar Detta kan leda till att barnet har svårt att sätta ord på sina känslor och får det då svårt att utveckla ett fungerande sätt att visa sin reaktion på. Genom detta löper barnet större risk att uppfattas som aggressiv, ilsk och

okontrollerad. Då barnet saknar den språkliga förmågan har barnet ingen möjlighet att rätta till missuppfattningarna som uppstår. Greene poängterar att även om det finns en risk att barnet blir utagerade vid språksvårigheter behöver det inte bli så, utan det handlar till stor del om hur barnet blir bemött av de vuxna i barnets miljö.

Stressreaktion kan även vara en orsak till utagerande beteende skriver Aspeflo (2009). Författaren menar att om kraven blir för höga och barnet inte förstår vad som förväntas kan detta uttryckas genom ett utagerande beteende då det är den enda möjligheten för barnet att utrycka sig.

För att sammanfatta orsakerna till ett utagerande beteende så omnämns familjeförhållande, såsom bristande omsorg som en bidragande faktor till barnet utagerande beteende. Även språket kan vara en orsak till beteendet, då barnet ofta har en språkstörning. Barnet har så svårt att sätta ord på sina känslor vilket skapar en frustation hos barnet.

1:2 Syfte och frågeställningar

Mitt övergripande syfte med denna studie är att belysa variationen av uppfattningar vad gäller barns utagerande beteende i förskola genom intervjuer med förskollärare om hur

de förhåller sig till och arbetar med dessa barn.

Frågeställningarna som jag utgår från är följande:

Hur beskriver förskollärare utagerande beteende hos barn i förskolan?

7

2 Tidigare forskning

I detta kapitel presenterar jag tidigare forskning som bedrivits inom området utagerande beteende hos barn.

2:1 Utagerande beteende

Efter att ha läst en del forskning inom området har jag upptäckt att det finns en mängd olika uppfattningar om utagerande beteende hos barn. I detta kapitel kommer jag att ta upp några av dessa.

Greene (2008) menar att det finns många olika uppfattningar av utagerande beteende hos barn. Trotsiga, utmanande och aggressiva beteende är några av dessa. Författaren använder sig av uttrycket explosiva barn, för att benämna dessa svårigheter eftersom han menar att barnen ofta orsakar obalans, kaos och frustation då de trotsar de vuxnas vilja och reagerar med explosiva

utbrott.

Eresund och Wrangsjö (2008) menar att det inte finns någon given beskrivning/definition av det utagerande beteendet, utan det bestäms av de känslor som väcks hos den vuxne som befinner sig kring barnet. Detta får medhåll från Kinge (2000) som menar att det är våra eller omgivningens värderingar och attityder som styr definitionen av det utagerande beteendet. Författaren fortsätter med att vanliga benämningar för beteendet är anpassningsproblem och beteendeproblem, senare även samspelsproblem. Dessa benämningar används ofta i diskussioner och facklitteratur, för att beskriva barnet och dess svårigheter och inte i det samspel som barnet är en del av hävdar Kinge (2000).

Även Kadesjö (2010) menar att det finns en rad benämningar för beteendet hos barnet. Normbrytande beteende och explosivt beteende är några av de exempel som de tar upp som benämningar på beteendet. Han menar att benämningarna kan vara rimliga för vissa barn

eftersom de fångar upp viktiga delaspekter av barnens sätt att fungera. Men samtidigt är det ingen av benämningarna som beskriver de olika svårigheter som barnen har. Uppräkningen visar att det inte finns någon bra samlingsterm för problemområdet. Att använda sig av begreppet utagerande

8

beteende är inte helt lämpligt då det inte är alla barn som slåss, bits, knuffas men ändå utmanar sin omgivning med till exempel genom att använda ord som sårar eller förstör för andra, eller att barnet har svårt att koncentrera sig på det sätt som en vuxen förväntar sig.

Lutz (2006) beskriver de utagerande barnen som visar mycket aggressivitet som impulsiva och livliga samt upplevs vara svårstyrda. Språk och kommunikationsproblem finns ofta med i

beskrivningen av problemet, men i vissa fall stämmer inte detta. Då det istället kan förklaras som psykosocialt. Barnen beskrivs ofta som ombytliga med snabba svängningar i humöret, detta påverkar samspelet mellan barnet och de vuxna.

Besvärliga barn så beskriver Eresund (2002) svårigheten och menar att barnen inte kan följa och acceptera sociala regler, de är oroliga, explosiva retsamma och de kan inte fungera tillsammans med andra barn, de provocerar ofta andra till motaggression. Författaren fortsätter med att inom barnpsykiatrin används social beteendestörning som en övergripande benämning, för ett barn som under en längre tid i olika situationer visar upp ett beteende som stör barnets och omgivningens sociala liv. Externaliserande störning är även en beteckning som används, denna benämning använd mest i forskningsrapporter. Med bägge dessa begrepp menas en störning där symtomen riktas mot omgivningen, framförallt genom aggressivt, hyperaktivt och antisocialt beteende.

Det finns uppenbarligen en hel rad begrepp och föreställningar om beteende som väcker omgivningens oro och frustation. Begreppet utagerande beteende är ett av dessa. Trotsiga, aggressiva impulsiva bland annat så definierar forskningen ett utagerande beteende. Att jag har valt dessa begrepp är för att de i allra högsta grad berör mitt ämne. Är det begrepp som används av pedagogerna inom förskolans verksamhet för att definiera ett utagerande beteende?

2:2 Professionellt bemötande/förhållningssätt

En gemensam nämnare efter att ha sammanställt ovanstående forskning tyder på att de vuxnas förhållningssätt gentemot barnen spelar stor roll på hur barnets beteende ter sig. Greene (2008) skriver att man måste förstå och identifiera det som bidrar till ett utagerande beteende hos barnet.

9

Vidare menar författaren för att minska de situationer där ett utagerande beteende behöver problemet till beteende lösas. Även barnet behöver hjälp med att utveckla de färdigheter som behövs för att kunna agera mer flexibelt och hantera sin frustation i de olika situationerna Även Gerland (2009) är inne på samma linje och menar att om barnet inte får någon riktig hjälp med sitt beteende utan istället bara får tillsägelser kan det bildas en negativ spiral och barnets självbild kan påverkas i slutändan.

Även socialstyrelsens rapport (2010) visar att det är angeläget att identifiera, förstå och hitta lösningar på barnets svårighet. För att skydda de andra barnen från störningar och faror kan det vara okej att ta undan barnet från exempelvis samlingen. Samtidigt att det är viktigt att

pedagogerna inte gång på gång drar djupa suckar, skäller eller straffar barnet. Detta kan bidra till att barnets redan utsatta situation förstärks och känslan hos barnet att inte tillhöra någonstans. Denna känsla hos barnet kan tyvärr följa med barnet enda upp i skolåldern. (Socialstyrelsen 2010).

Tyvärr riktas ofta uppmärksamheten mot barnets negativa beteende, vilket leder till att beteendet förstärks eftersom barnet inte får sitt djupare behov av kontakt, uppmärksamhet och bekräftelse tillfredsställd menar Kinge (2000) Om de vuxna däremot försöker bryta den onda cirkeln av negativ respons mot barnet och i stället visar positiv uppmärksamhet, har rutiner som innebär att man som vuxen befinner sig i närheten av barnet och visar sig tillgänglig och bekräftande kan beteendet lindras hävdar författaren.

Något annat att tänka på är att precis som alla andra barn behöver även barnet med svårigheter uppskattning och uppmärksamhet trots att barnet stör och förstör. Om barnet får denna

uppskattning och uppmärksamhet gör att barnet känner att det klarar av att behärska något (Socialstyrelsen 2010) Samma sak hävdar Eresund, Wrangsjö (2008) som menar att även barnet med svårigheter har precis samma grundläggande behov som alla andra barn. Barnet är i behov en vuxen som finns där, bryr sig, tröstar, hjälper till i leken, hjälpa och stötta så barnet kan förstå och tyda tillvaron (Eresund, Wrangsjö 2008). Detta hävdar även Folkman (1998) som menar att de utagerande barnen behöver veta att de är omtyckta som de är, hur de än är. Även Roffey (2006) menar att oavsett om barnet energiskt saknar självkontroll eller är svårt att kontrollera

10

behöver barnet uppmuntran och hjälp med att förstå vad som förväntas av dem. Vidare menar författaren att barnet även behöver hjälp i samspelet med andra barn såsom exempelvis tolka de olika lekkoder som finns.

En annan strategi enligt Greene (2008) är att det är bättre att hålla sig lugn, backa ifrån

situationen och låta barnet få avreagera och lugna ner sig en stund, än att reta upp sig på barnets beteende.

Sammanfattningsvis så har de vuxnas förhållningssätt gentemot barnen en stor betydelse för hur barnets beteende ter sig. Att förstå, identifiera och hitta lösning på beteende ses som angeläget. Vidare kan positiv uppmärksamhet, bekräftande och tillgänglighet lindra barnets utagerande beteende

11

3 Teoretisk utgångspunkt

I detta kapitel presenterar jag de teoretiska perspektiven som jag kommer använda mig av i min tolkning av studiens resultat. Jag kommer använda mig utav dessa två begrepp som har sin grund i det specialpedagogiska forskningsfältet för att förstå det olika strategier, uppfattningar och förhållningssätt som förskollärarna lyfter, vilket är syftet med min studie.

3:1 Relationellt perspektiv

Enligt Moria Von Wright (2002) tar ett relationellt perspektiv sin utgångspunkt i att ett fenomen är tvåsidigt. Författaren fortsätter med att om man vill förstå sig på en människa kan man inte se denne som en isolerad och sluten varelse. Istället måste man förstå barnets handling utifrån det aktuella sammanhanget där barnet befinner sig.

Persson (2013) menar att utifrån ett relationellt perspektiv utgår man ifrån ett synsätt där det fokuseras på de situationer som fungerar bra för barnet med svårigheter istället för att fokusera på att barnet ska diagnostiseras för sina svårigheter. Även barnets svårigheter ses utifrån den miljö barnet befinner sig i. Persson (2013) menar även att utifrån detta perspektiv är tidsaspekten viktig. Det handlar om långsiktiga lösningar vilket kan kännas obekvämt för pedagogerna som arbetar med barnet, då de inte löser de akuta problemen direkt. Aspelin (2013) menar att ur ett relationellt perspektiv ses barnet som barn i svårighet istället för barn med svårigheter då barnets svårigheter antas att ha göra med förhållandet mellan barnet och omgivningen.

3:2 Kategoriskt perspektiv

Emanuelsson (2001) menar att mot ett relationellt perspektiv ställs ett kategoriskt perspektiv. Detta perspektiv innebär enligt författaren att perspektivet är inriktat på individen och att

svårigheterna tillskrivs barnet. Bakomliggande orsaker till svårigheterna kan exempelvis bero på svåra hemförhållande eller att barnet har låg begåvning. Med andra ord så utifrån detta perspektiv

12

blir individen barnet med svårigheter. Vanligtvis har barnets svårigheter bestämts med hjälp av diagnoser på barnets svårigheter, på vad som anses vara normalt enligt en medicinsk och

psykologisk modell. Även Persson (2013) menar att utifrån perspektivet är svårigheterna bundna till det enskilda barnet. Han menar även att de åtgärder som behövs sättas in fokuserar på barnet och inte på den omgivning som barnet befinner sig i. Åtgärderna som sätts in är till skillnad från det relationella perspektivet kortsiktiga och löser de problem som är mest akuta.

Ett kategoriskt perspektiv innebär att svårigheterna tillskrivs barnet och att svårigheterna beror på exempelvis låg begåvning hos barnet. Utifrån detta perspektiv är det även vanligt att

svårigheterna bestäms med hjälp av olika diagnoser såsom ADHD, autism.

För att sammanfatta ovanstående begrepp innebär det att utifrån ett relationellt perspektiv ses barnen som i behov av stöd, till skillnad från det kategoriska perspektivet där barnet ses som med behov av stöd. Vidare utifrån ett relationellt perspektiv är tidsaspekten viktig, det handlar om långsiktiga lösningar. Det kategoriska perspektivet däremot handlar om kortsiktiga åtgärder för att lösa de mest akuta problemen.

Jag använder mig av ovanstående teorier och teoretiska begrepp i analysen för att belysa, förklara och skapa förståelse för förskollärarnas beskrivningar av ett utagerande beteende hos barn.

13

4 Metod

I detta kapitel presenteras vilken metod som används samt urvalgrupp och de forskningsetiska principerna.

4:1 Metodval

Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer i min studie. Anledningen till valet är att jag vill få förskollärarnas egna ord på syn och förhållningssätt till de så kallade `utagerande barnen´ och därmed få en djupare förståelse för variationer, likheter och möjliga pedagogiska handlingar. Till skillnad från kvantitativ metod där huvuduppgiften är att finna ett mönster som gäller

generellt för många människor är kvalitativ metod ett sätt att tolka och förstå de resultat man får in utan att generalisera, förutsäga eller förklara menar Stukat (2005).

Fördelarna med intervjuer är att bortfallet minskar då det inte är många som inte kommer på en intervju. Under intervjun har man möjlighet att ställa följdfrågor för att komma in mer på djupet, samtidigt kan missförstånd redas ut direkt. Detta ökar förståelsen vilket kan vara till en fördel när resultatet ska presentera. Givetvis finns det även nackdelar med metoden. För många är det svårare att vara helt ärliga vid en intervju än vid att kryssa i ett formulär. En annan nackdel är att efterarbetet är mer tidskrävande. Då det inte finns några formulär att kryssa i, kan arbetet med att klassificera materialet bli omfattande menar Larsen (2007).

4:2 Urvalsgrupp

Jag tog kontakt med ett flertal förskolechefer i två olika kommuner via mail och förklarade jag att gärna ville komma och intervjua förskollärare på deras förskolor. Därmed har jag gjort ett

målstyrt urval vilket Bryman (2011) beskriver att det är det vanligaste i kvalitativa

undersökningar. Målstyrda val innebär att välja ut organisationer som har med forskaren syfte att göra, detta har jag gjort genom att välja förskolans organisation. Två av förskolecheferna gav

14

respons på mitt mail. Utav cheferna fick jag telefonnummer till avdelningarna på förskolorna. Jag tog kontakt med personalen på förskolorna och därefter intervjuade jag fyra förskollärare. Två på varje förskola. De två förskolorna är kommunala. Den ena ligger i en större stad. Förskolan har 4 avdelningar och cirka 70 barn. Förskollärarna från denna förskola har valt att kalla Sara och Lisa. Den andra förskolan ligger i en mindre kommun och har fem avdelningar med cirka 90 barn sammanlagt. Förskollärarna från denna förskola benämner jag som Maria och Sofia. Inom förskolan bestämde de vem som skulle intervjuas. De fyra förskollärna är i varierad ålder och har olika lång erfarenhet inom yrket.

4:3 Genomförande

Förskollärarna fick själva bestämma tid och plats för intervjuerna. På den första förskolan hade förskollärarna bokat ett mindre rum så vi kunde sitta ostört under båda intervjuerna. På den andra förskolan satt vi inne på avdelningen. Barnen och de andra pedagogerna var utomhus vid detta tillfälle. När den andra förskolläraren skulle intervjuas kom barnen in. Vi förflyttade oss då till personalrummet. Trots spring och röster utanför fick vi sitta ostört och genomföra intervjun. Intervjuerna tog mellan 40 och 60 minuter. Jag utgick från mina frågor (se bilaga1) samt

följdfrågor som utgick från det förskolläraren berättade och som jag ansåg vara relevant för min studie.

4:4 Forskningsetiska övervägande

I mitt arbete har jag beaktat de fyra etiska principer/krav som de är formulerade av Vetenskapsrådet (2002). De fyra huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att berörda parter i studien informeras om studiens syfte och att det är frivilligt att deltaga i studien, samt att möjligheten finns att avbryta deltagande om så önskas. Samtliga förskollärare i studien har muntligen blivit informerade om syftet med min studie och att det var frivilligt att deltaga samt att det även var möjligt att avbryta sitt deltagande när som helst under studien.

15

Samtyckeskravet innebär att de som medverkar i studier har själv rätt till att bestämma om de vill medverka eller inte. Samtliga förskollärare i min studie har lämnat muntligt samtycke till att medverka i min studie. Konfidentialitetskravet innebär att all information och material som berör de som deltager behandlas med sekretess och att det förvaras så att ingen obehörig kommer åt det. Jag informerade förskollärarna i min studie om att jag kommer använda mig av fiktiva namn i min studie för att skydda de från att bli identifierade. Materialet jag har samlat in är det bara jag som har tillgång till och det kommer förstöras när uppsatsen är färdig. Nyttjandekravet innebär att materialet som är insamlat endast kommer användas till studien.

4:5 Bearbetning av material och analys

Efter intervjuerna började jag med bearbetningen genom att transkribera materialet. Jag sammanställde empirin utifrån mina frågeställningar. Vidare sorterade jag empirin utefter de teoretiska begrepp som jag använder mig utav i studien för att kunna förstå och förklara

materialet samt för att se skillnader och likheter. För att göra det mer tydligt och förståeligt valde även ut citat som jag ansåg vara betydelsefulla och användbara samt tillför något för min studie. I analysen använder jag mig av fiktiva namn vilket jag informerade förskollärarna om.

16

5 Resultat

I följande kapitel kommer en sammanställning av studiens resultat och analys presenteras Analysen är uppstrukturerad genom att börja med att hur förskollärarna definierar ett utagerande beteende hos barn redovisas och därefter redovisas hur förskollärarna arbetar med dessa barn Deras beskrivningar och berättelser analyseras med hjälp av begreppen relationellt och kategoriskt perspektiv.

5:1 Hur beskriver förskollärare utagerande beteende hos barn i förskolan

De intervjuade förskollärarna har olika definitioner på vad utagerande beteende kan vara

samtidigt som de är osäkra på vad ett utagerande beteende rent generellt kan vara. Något som alla fyra förskollärarna nämner är att dessa barn hörs och syns mycket.

Sara beskriver att utåtagerande beteende i regel uttrycker sig fysiskt till exempel genom att dessa barn slåss bits eller är våldsamma. Hon menar vidare att barnen utför dessa handlingar för att få uppmärksamhet eller kontakt med de andra barnen i gruppen men att de inte har förmågan att göra detta på ett språkligt sätt säger förskolläraren. Ibland kan det bero på en sådan sak som att barnet missuppfattas eller att någon säger något vid fel tillfälle. Barnets utagerande beteende riktar sig mot både barnen i gruppen och de vuxna på avdelningen.

”Dessa barn hamnar ofta i konflikter med andra barn. Oavsett om det är medvetet eller omedvetet tänker jag att man skapar konflikter för att få uppmärksamhet eller för att de inte har förståelse för exempelvis de lekregler som finns” Sara (april2014).

Lisa menar att de utagerande barnen är energifyllda och att de är precis överallt och ingenstans. De hoppar från aktivitet till aktivitet och de har inte tålamod att sitta längre stunder, speciellt inte när det inte fungerar som de vill. Hon menar att dessa barn har svårt att rikta uppmärksamhet åt något speciellt, och det har med koncentrationen att göra. Lisa nämner även att om barnet tycker att situationen/uppgiften är för svår och de inte kan hantera det leder det ofta till utbrott.

17

”Jag menar att ett vanligt barn jag hoppas du förstår vad jag menar när jag säger vanligt hade provat flera gånger med hjälp av olika tekniker medans utagerande barn inte har tålamod/förmågan att göra det, sen ska man inte dra alla utagerande barn över en kam, men överlag är det så” Lisa (april2014).

Maria säger att dessa barn har väldigt skiftande humör de pendlar från att vara glada till att få världens utbrott på bara ett ögonblick. Dessa utbrott kan visa sig genom att barnet, slår både barn och vuxna, kastar och förstör saker för de andra barnen, spottar och använder sig av riktig fula ord. Maria poängterar även att tiden mellan utbrotten kan vara varierande, ibland kommer de dagligen ja flera gånger om dagen, ibland kan det vara flera dagar och någon en hel vecka mellan utbrotten. Hen berättar vidare att i regel har dessa barn svårt att lyssna på vad vi säger

”De kan inte ta in det vi säger utan att de argumentera gärna eller så struntar de helt enkelt i vad vi vuxna eller vad de andra barnen säger” Maria (april2014).

Sofia beskriver att hennes erfarenhet av utagerande barn är att de har svårt att vänta på sin tur ofta och att det blir det konflikter vid sådana situationer, för till exempel de tränger sig före i kön. Hon säger vidare att dessa barn ofta har svårt med den sociala biten. Att ta kontakt med kompisarna är också ett problem för barnet, så de gör det på fel sätt genom att slåss, retas och förstöra. Dessa barn har även väldigt svårt för gränssättningar men är samtidigt i stort behov av dessa gränssättningar säger hon. Barnen vill ha uppmärksamhet hela tiden både från vuxna och barn.

”Det är mina tankar/upplevelser i alla fall när jag ska definiera ett utåtagerande ” Sofia (april2014).

Sofia avslutar med att säga: ”Jag har jobbat med många utagerande barn. Dessa barn sätter verkligen ett

avtryck i en, ja på ett väldigt positivt sätt då alltså. Jag vet inte varför men av någon anledning så dras de utåtagerande barnen till mig. Det är åt mig de visar sina ”utbrott” och allt kan vara mitt fel. Men det även till mig de kommer när de behöver lösa något eller behöver kramas. Den här kramen där man ser den goa ungen bakom beteendet betyder väldigt mycket, i alla fall för mig” Sofia (april2014).

18

Detta uttalande från Sofia tolkar jag som att hon talar om barnets brister och problem på ett positivt sätt. Vidare tolkar jag det som att Sofia ser barnet bakom beteende och får då en annan förståelse för både barnet och dess beteende.

Ovanstående beskrivningar/definitioner är varierande såsom att barnen slåss är rastlösa och använder sig utav fula ord, men har gemensamt att de är kategoriska i den bemärkelse att fokus läggs på att hitta brister och kvalitéer som barnet saknar och då blir det enskilda barnet

ointressant. Uttalande som att barnet har svårt att vänta på sin tur och gärna tränger sig före i kön är ett exempel på att beteende läggs på barnet utan att titta på den miljö som barnet befinner sig i och är därmed kategoriskt. Att barnet har svårt för att lyssna eller struntar i vad vuxna/barn säger är ytterligare ett exempel på att förskollärna lägger beteendet på barnet.

Skulle förskollärarnas beskrivningar av ett utagerande beteende däremot setts utifrån ett

relationellt perspektiv skulle förskollärarna definiera beteendet bland annat utifrån den miljö som

barnet befinner sig i. Detta är dock inget som jag finner i svaren från förskollärarna då de inte

nämner något om de bakomliggande orsakerna till barnens utagerande beteende.

5:2 Förskollärarnas arbete med utagerande barn

Förskollärarnas arbete med barn med ett utagerande beteende handlar bland annat enligt förskollärarna om att skapa en relation med barnet och att ha tillgång till varierande arbetssätt.

5:2:1 Skapa relation

För att hjälpa och underlätta för barnen med utagerande beteende på ett bra sätt gäller det att lära känna barnen riktigt menar förskollärarna. Maria och Sofia menar att de har ofta en djupare relation till dessa barn:

”Man lägger ju ner så oerhört mycket tid på dessa barn, så det är inte så konstigt att man oftast får en djupare relation” Maria (april2014).

19

När sen denna relation är skapad kan man börja hitta ett arbetssätt som passar just detta barn. Samtidigt påpekar Sofia att bara för att man har påbörjat ett arbetssätt är det inte säkert att detta arbetssätt fungerar en längre tid. Sofia menar att orsakerna till detta kan vara att barnets beteende förändras antingen till positiva eller till det negativa hållet, även förändringar i barngruppen kan påverka dessa barn. Sofias uttalande om detta kopplar jag till ett relationellt perspektiv för att Sofia ser barnets behov utifrån ett större perspektiv där det tas hänsyn till de olika relationer och grupper som barnet möter i sin vardag på förskolan.

Sara och Lisa är lite mer korta i sina svar. Sara tycker att det är svårare att skapa en relation med barnet, ofta skapar barnet en relation med endast en av oss vuxna på avdelningen och då passar inte vi andra säger hon. Lisa tycker att hon har samma relation med det utagerande barnet som med de andra barnen på avdelningen.

Ovanstående resultat tolkar jag att de två förskolorna har olika arbetssätt. Skillnaden tolkar jag som att pedagogerna på den första förskolan lägger ner mer tid på de utagerande barnen än vad de gör på den andra förskolan. Kanske beror det på erfarenhet, förskola nummer två har kanske inte så mycket erfarenhet av utagerande barn? Men detta säger ju inte att förskolan nummer ett arbetssätt är det bästa.

5:2:2 Arbetssätt och knep

På en av förskolorna beskriver förskollärna att de tänker på gruppsammansättningen och väljer att inte låta alla barn som de menar har utåtagerande beteende vara tillsammans i aktiviteter osv. På så sätt slipper man många konflikter menar förskollärarna. Lisa berättar att det i regel är dessa barn som bestämmer vilket tema de ska arbeta med på avdelningen.

”Vi hade ett barn på avdelningen som var utåtagerande, ett barn som var väldigt svårt att fånga upp, vi bestämde då att vi skulle göra en observation för att få syn på vad som

intresserade barnet. I detta fall var det dinosaurier som intresserade barnet. Inom arbetslaget diskuterade vi och kom fram till att vi skulle prova arbeta ett tag med dinosaurier. Direkt

20

lyckades vi fånga barnet som var aktivt och deltagande. Efter detta har vi fortsatt med samma arbetssätt och än så länge har det fungerat bra” Lisa (april2014).

Om man ser detta från ett relationellt perspektiv innebär detta att pedagogerna tar hänsyn till barnens svårigheter genom att fokusera på vad som fungerar bäst för barnen. Men samtidigt kan det även ses utifrån ett kategoriskt perspektiv där Persson (2013) menar att perspektivet innebär kortsiktiga mål och lösningar där fokus för dessa läggs på barnets svårigheter och inte på miljön eller på pedagogen som finns omkring barnet.

På den andra förskolan jobbar pedagogerna mycket med bilder för att underlätta och hjälpa barnen berättar Maria. Det underlättar att ta hjälp av bilder när barnen inte förstår både när det gäller språkmässigt och annan förståelse menar Sofia. Med hjälp av bilderna kan vi visa att man exempel måste tvätta händerna innan maten, detta har underlättat en del för barnen menar Sofia. Maria berättar att det gäller hela tiden att ligga steget före i tankarna. Till exempel att säga till dessa barn att nu ska vi plocka undan och påbörja en aktivitet fungerar oftast. I stället förbereder vi barnet genom att berätta samt visa bild för barnet en stund innan att snart ska vi plocka undan för vi ska exempel gå ut. Men det är inte bara bilder under samtalet de använder. På avdelningar har de satt upp bilder på vad om ska hända under dagen. Detta gynnar inte enbart barn med

utagerande beteende utan detta är bra för oss alla avslutar en av Sofia med.

Ovanstående arbetssätt kan ses utifrån ett relationellt perspektiv då förskollärarnas använder ett arbetssätt där fokus ligger på det som fungerar bäst för barnet. Hade det däremot setts utifrån ett kategoriskt perspektiv hade arbetssättet fokus legat på barnet och inte på omgivningen, vilket jag tolkar att inte det gör då pedagogerna har satt upp bilder på avdelningen som är tillgängliga för alla barnen på avdelningen.

5:2:3 Ta hjälp utifrån

På en av förskolorna berättar Sara att det är omorganisation i kommunens resursteam och vid intervjutillfället finns det ingen specialpedagog kopplad till förskolan. Men i vilket fall som helst brukar de i första hand ta hjälp av föräldrarna som i regel också tycker det är en jobbig situation med barnen. Föräldrarna i sin tur kontaktar BVC och efter det med föräldrarnas tillstånd

21

kontaktar pedagogerna BVC:s psykolog. Denna vägen går enligt Sofia fortare än att det ska använda sina egna resurser. Tillsammans med psykologen försöker de lösa barnets problem och pedagogerna kan vända sig dit om något uppstår. Detta görs för barnets bästa och förskolläraren säger att de inte vill använda fel arbetssätt.

”Det är för barnens skull vi gör detta. Psykologen säger kanske till oss att gör inte så utan gör på detta sätt istället. Utan psykologens tips hade vi kanske gjort fel och inte gett det stöd som barnet behöver under tiden som barnet är hos oss och det hade inte känts bra” Sofia (april2014).

Lisa är lite mer kortfattad om hjälp utifrån Hon menar att i och med att det ”ser ut som det gör i huset” med många utagerande barn får de hjälp av resurs teamet. Specialpedagogen kommer till förskolan för att observera barngruppen och ibland enskilda barn. Specialpedagogen hjälper även till med att skriva handlingsplaner samt ger arbetslaget handledning. De har även varit på någon föreläsning om utagerande barn.

Något som båda poängterar är att det tar lång tid innan de får hjälp. Kanske hade det gått fortare om barnen hade haft diagnos menar de., samtidigt som båda två poängterar att barnets beteende förändras inte bara för att det finns en diagnos.

”Jag tänker som så att om barnet har diagnos är det lättare att få hjälp då barnet ofta är kopplat till BUP/HAB och genom de kan vi få hjälp med att stötta barnet. Men om barnet inte har diagnos finns inte denna möjlighet och vi får tjata till oss hjälp och barnets

beteende ska gärna fortgått ett bra tag” Sara (april2014).

På den andra förskolan berättar båda förskollärarna att de har barnkonferenser två gånger per

termin. Vilket innebär att specialpedagogen, förskolechef och arbetslaget träffas tillsammans diskuterar de barn som behöver stöd och hjälp, pedagogerna får även tillfälle till att lyfta frågor som de själv anser att de behöver stöd och handledning i sitt arbete. Vid andra tillfället är det en uppföljning där det diskuteras hur allt har gått om något behöver ändras/läggas till.

22

”Vi diskuterar de enskilda barnen och deras svårigheter vid dessa möten Men de tips och råd vi får från specialpedagogen är inriktat på hela barngruppen” Maria (april2014).

Vid behov kommer även specialpedagogen ut till förskolan och ger tips och råd om hur pedagogerna kan komma vidare i sitt arbete med barngruppen.

”Att specialpedagogen kommer ut till oss och är med i barngruppen tycker jag är jättebra, hen ser då hur det fungerar och kan ge oss tips på hur vi går vidare, man fastnar ju lätt i ett speciellt tänk, De tips och råd vi får från specialpedagogen är inget som är svårt och kräver inga stora förändringar snarare så att varför tänkte vi inte på detta. Exempel på detta kan vara att ändra lite i miljön, tänka om när vi delar upp barnen i mindre grupper eller hur vi placerar de vi samlingen. Sofia (april2014).

De svaren jag fick från förskollärarna kan jag koppla både till ett relationellt och ett kategoriskt perspektiv. En av förskollärarna berättar att de tar hjälp av en psykolog för att lösa barnets beteende detta tolkar jag ut ett kategoriskt perspektiv då beteendet ligger hos barnet och det endast handlar om att förbättra barnets beteende, detta utan att titta på den miljö som finns kring barnet. Vidare kan svaren tolkas ur ett relationellt perspektiv då specialpedagogens förslag på åtgärder inte är riktade direkt till det enskilda barnet utan riktat till barngruppen vilket gör att det enskilda barnets beteende inte ligger i fokus.

5:2:4 Förhindra att barnet får stämpel

Sara påpekade hur viktigt det är att prata positivt om dessa barn inför de andra barnen i gruppen samt för de andra vuxna i verksamheten. Annars blir det lätt att barnet blir syndabock eller får stämpeln ”det besvärliga barnet”. För att undvika att det blir negativ stämning kring barnet hjälper vi barnet i exempel kontakten med kompisarna. Pedagogerna berättar för kompisarna vad barnet vill exempel han vill leka men vet inte riktigt hur man gör, eller han knuffas med

egentligen ville han bara krama dig.

”Om barnet vill vara med och leka men inte har förståelsen för hur man tar sig in i leken hjälper vi barnet genom att tillsammans med barnet frågar vi om vi får vara med och går

23

tillsammans in i leken. Vi stannar kvar i leken och stöttar barnet när vi ser att svårigheter uppstår. Då upplever vi att kompisarna en helt annan förståelse” Sara (april2014).

Likaså om dessa barn har svårt att sitta kvar vid matbordet, då vill de andra också gå ifrån men då förklarar pedagogerna ytterligare en gång varför han får gå ifrån och inte de.

”Vi berättar att idag har Kalle (fingerat namn) lite spring i benen och har svårt att vänta därför får han gå ifrån, sen kan vi pratade med de andra barnen om vad spring i benen betyder och om de har haft det någon gång. På så sätt blir det inget konstigt att Kalle går ifrån bordet” Sara (april2014).

Detta är något som Sara och hennes arbetslag tror på och menar att det har fungerat bra hos dem. Sen till resten av kollegerna i huset behöver man inte berätta det jobbiga med barnen utan

framhäv hellre det positiva och barnens starka sidor avslutar hon med. När Sara berättade om att barnet lätt kan bli stämplad som det besvärliga barnet, blev jag intresserad av hur det andra arbetar med att undvika att barnet blir stämplat. Jag ställde vidare denna fråga till de andra förskollärarna.

Lisa menar att det är viktigt att pedagogerna först bildar sig en egen uppfattning om barnet. Hon ger exempel på att det har hänt att det har kommit ett nytt barn och överrapporteringen om detta barn har varit negativ, man får ha det i baktanken när man bemöter barnet säger hon och fortsätter med att det är ju trots allt en ny miljö för barnet och då kan mycket hända med barnet och dess beteende. Det som kan var ett litet dilemma är när dessa barn ska lämnas över till

förskoleklassen, där behöver de nya pedagogerna lite information om dessa barn så att alla inte kommer i samma grupp, samtidigt ska ju inte barnen målas ut då ett miljöbyte kan spela en stor roll för deras beteende. Men det är ju också att om ett barn exempelvis är extra svårt att lära känna och har extra svårt med relationer och trygghet, då kan vi ju tipsa de om hur de på bästa sätt bemöter barnen.

Sofia säger kort att ja det är synd att de får en stämpel. Givetvis gör vi allt för att detta inte ska ske. Även hon anser att det är viktigt att prata positiv om barnet. Det är även viktigt att det tänks

24

på vad man säger, speciellt inför de andra barnen Annars blir det lätt att de andra barnen skyller på dessa barn.

Maria pratar om att visa allas lika värde, oavsett hur man beter sig så måste man acceptera varandra ändå. Detta gäller ju inte bara barnen utan även de vuxna. Hon anser att det inte får finnas personal som säger något sådant, som att barnet är besvärligt ute bland de andra barnen. Men poängterar samtidigt att givetvis är det okej att tycka att ett barn är besvärligt, och att allt får kännas hopplöst.

”Men då ventilerar man sig i personalrummet och absolut inte i barngruppen eller på

gården” Maria (april2014).

När det gäller överlämning till förskoleklassen menar Maria att det står inget om barnets beteende i IUP: er eller liknanden och att det är inget man behöver föra vidare till de nya pedagogerna. Detta för att hon tycker att de nya pedagogerna själv ska bilda sig en egen uppfattning om barnet ifråga. Hon tillägger att om föräldrarna vill att informationen ska föras vidare berätta vi givetvis för de nya pedagogerna men då berättar vi hur upplevt barnet under dennes. tid på förskolan. Ovanstående kan ses utifrån båda perspektiven. Uttalande som att pedagogerna bildar sig egen en uppfattning när ett nytt barn tillkommer kan ses utifrån ett relationellt perspektiv då pedagogerna är medvetna om att miljöombyte kan påverka barnets beteende. Även att pedagogerna stöttar barnet i olika situationer exempelvis leken kan ses ur ett relationellt perspektiv då det enskilda barnet inte blir utpekat i barngruppen. Men uttalande som att barnen inte ska komma i samma grupp ses däremot ur ett kategoriskt perspektiv då pedagogerna tillskriver problemet till barnet och inte är medvetna om att ett miljöombyte kan påverkar barnets beteende.

5:3 Sammanfattning analys

Beskrivningen av ett utagerande beteende hos barn är varierat men sammanfattningsvis är det barn tar hörs syns och tar plats. Barnen är även fysiska men anledningarna till detta är att barnet saknar det språkliga förmåga menar en av förskollärarna.

25

Överlag beskriver förskollärarna att det inte finns någon mall att utgå ifrån när det gäller arbetet kring dessa barn. En av förskollärna menar att små förändringar exempelvis i barngruppen, gör att ett fungerande arbetssätt måste ändras om. På en av förskolorna använder sig pedagogerna sig utav bilder i arbetet med barnen med utagerande beteende. En av förskollärna menar att arbetet med bilder gör att barnen får en större förståelse på vad som ska hända härnäst och vad som väntar under dagen.

Vidare berättade två av förskollärarna att de tyckte att det tog lång tid innan de fick hjälp från exempelvis en specialpedagog, hur lång tid framkom dock inte. Min tolkning av detta är att det kan bli ett hinder/utmaning för pedagogerna om de har fastnat i sitt arbete med de utagerande barnen och att det tar lång tid innan pedagogerna kan komma vidare.

26

6 Diskussion

I det här kapitlet redovisas resultatdiskussion, metoddiskussion samt förslag till vidare forskning.

6:1 Resultatdiskussion

Syfte med denna studie är att belysa variationen av uppfattningar vad gäller barns utagerande beteende i förskola genom intervjuer med förskollärare om hur de förhåller sig till och arbetar med dessa barn.

Med hjälp av litteratur och intervjuer av förskollärarna ute i verksamheten anser jag att jag har fått svar de frågeställningar jag hade.

Till en början hade förskollärarna svårt att definiera ett utagerande beteende hos barn kanske beror det på förskollärarnas rädsla att peka ut det enskilda barnet eller att kategorisera barnen. Denna rädsla kopplar jag till det relationella där Persson (2013) menar att fokus inte läggs på barnet utan orsakerna till beteendet hittas i den miljö som barnet befinner sig i. Svaren jag fick tillslut var varierat och kan ses ur ett kategoriskt perspektiv då definierar barnet med svårigheter. Något som återkommer bland förskollärarna är att barnen med utagerande beteende är fysiska och lätt hamnar i konflikt med de andra barnen, att de syns och hörs denna definition är likt den tidigare forskning som är gjord där beteendet definieras på ett liknande sätt. En av förskollärna nämnde att humöret kan pendla mycket, från att vara glada till att få ett utbrott på

väldigt kort tid. Detta stämmer överens med vad Lutz (2006) skriver att barn med utåtagerande beteende ofta är ombytliga med snabbt svängande humör vilket påverkar samspelet med de andra barnen. Enligt Lutz (2006) är språk och kommunikationsproblem är något som ofta förknippas med utagerande barn. Detta är något som även förskollärarna nämner och menar att för att få kontakt med kompisarna när de inte vet hur de ska agera och orden inte räcker till blir de fysiska istället. Koncentrationssvårigheter hos utagerande barn är något som Lutz (2006) beskriver. Detta nämnde även en av förskollärarna som menar att barnen hoppar mellan olika aktiviteter och har svårt att rikta uppmärksamhet åt något speciellt.

27

På en av förskolorna arbetar personalen med bilder för att hjälpa barn med utagerande beteende. Bilderna visar vad som ska hända under dagen, men pedagogerna visar även bilder när de exempelvis ska byta aktivitet. Kadesjö (2010) är inne på samma linje och menar att barn med utagerande beteende kan hjälpas av att det skapas struktur och tydlighet över hur dagen ska se ut, på så sätt kan barnet känna igen och förstå de olika delarna och förutse vad som ska hända. En av förskollärarna berättade att på avdelningen hade de tänkt om när det gäller miljön och att de hade skapat en mer tydlig och inbjudande miljö.

På den andra förskolan säger förskolläraren att de utgår från det utagerande barnet när de

bestämmer vilket tema de ska arbeta med. Detta är likt det Kadesjö (2010) skriver som menar att som pedagog skapar man en förståelse för barnets villkor så att kraven, bemötande, hjälpen och den pedagogiska planeringen anpassas efter det enskilda barnets förutsättningar.

Lutz (2006) skriver in sin avhandling att pedagogerna ofta känner otillräcklighet och frustation över att de inte hinner fånga upp dessa barn, samt att barnen ofta utgör ett hinder för att

genomföra olika moment i förskolan. Detta är inget som jag kan relatera till mina intervjuer då ingen av förskollärarna nämnde att det kände sig otillräcklig eller frustation över situationen med de utagerande barnen.

En av förskollärarna berättade om hur viktigt hon anser det är att förhindra att barnet får stämpel som det besvärliga barnet. Bland annat nämnde hon att på hennes avdelningen hjälper de barnen att ta kontakt med kompisarna samt att komma in i leken. Detta går i linje med det Folkman (1998) skriver att det kan underlätta för barnet om en pedagog är med i leken och hjälper barnet vid behov att tolka de olika lekkoder som finns bland barnen.

Förskollärarna på en av förskolorna berättade att det tog hjälp av specialpedagogen när de fastnade i sitt arbete med utagerande barn. Råden och tipsen som pedagogerna får från

specialpedagogen rör hela barngruppen. Detta går i linje med Nilhlolms studie från 2005 där det skrivs att förskolan är inkluderande och de åtgärder som sätts in ska omfattas alla barn. Vidare visar resultatet från Renblad och Brodins studie från 2014 att specialpedagogerna rycker in när

28

pedagogerna anser att deras metoder eller arbetssätt inte räcker till, specialpedagogerna fungerar

då oftast som bollplank och rådgivare åt pedagogerna.

På den andra förskolan berättade förskollärarna att de tog hjälp av föräldrarna för få hjälp från exempelvis BVC. Men vad händer om föräldrarna inte ”ser” barnets beteende eller inte vill ha hjälpen hur går då pedagogerna vidare?

Två av förskollärarna tyckte att de hade en djupare relation med de barn med ett utagerande beteende då de lägger ner så mycket tid på just dessa barn. Resultatet från Olssons studie från 2016 visar att bemötande i mötet med utagerande barn är viktigt och att stöd som ges hjälper barnet att utvecklas i samspelet med andra barn. I Olsson studie från 2016 visar det att det kan vara ett dilemma att lägga så mycket tid på barnen med utagerande beteende då det tar tid från den övriga barngruppen. Detta är inget som förskollärarna i min studie pratade om.

6:2 Metoddiskussion

I min studie utgick jag från kvalitativa intervjuer som metod. Jag upplever att denna metod gav svar på mitt syfte. Genom intervjuerna ville jag få en djupare förståelse för hur förskollärare beskriver ett barn med utagerande beteende samt hur de arbetar med dessa barn. Förskollärarna fick inte frågorna i förväg. Om de hade fått frågorna i förväg hade kanske svaren blivit

annorlunda med tanke på att de haft möjlighet att läsa frågorna i lugn och ro. Men syfte mitt var att jag ville ha den enskildes förskollärares syn på saken och ville inte att de skulle bli påverkade av varandra vilket de kanske hade blivit om de hade haft möjlighet att diskutera frågorna med varandra. Jag upplever att intervjuerna gick bra. Under alla fyra intervjuer fick vi sitta ostört och jag upplevde förskollärna var intresserade av ämnet och verkligen tog sig tid att svara på

29

6:3 Fortsatt forskning

För att utveckla studien hade det varit intressant att göra observationer och verkligen se hur pedagogerna jobbar med de utagerande barnen. Stämmer det överens med svaren från

intervjuerna? Vidare hade det varit intressant att intervjua vårdnadshavare. Har vårdnadshavare och förskola samma syn på barnet? Upplever vårdnadshavarna att samarbetet mellan förskola och hem fungerar?

Avslutningsvis så har arbetet med denna studie har gett mig en hel del kunskap om barn med ett utagerande beteende. Kunskap som jag kommer att använda mig utav i min yrkesroll och min egna verksamhet. Vidare hoppas jag även att min studie ska ge inspiration till pedagoger ute i verksamheterna.

30

Referenser

Asmervik, Sverre, Ogden, Terje & Rygvold, Anne-Lise (red.) (2001).Barn med behov av särskilt stöd: grundbok i specialpedagogik. 3., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Aspelin, Jonas (red.) (2013).Relationell specialpedagogik: i teori och praktik. Kristianstad: Kristianstad University Press

Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hkr:diva-10707

Bryman, Alan (2011).Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber

Eresund, Pia (2002).Att behandla störande beteende: metodutveckling i barnpsykoterapi. Diss.

Stockholm : Univ., 2002

Eresund, Pia & Wrangsjö, Björn (2008).Att förstå, bemöta och behandla bråkiga barn. 1. uppl.

Lund: Studentlitteratur

Emanuelsson, Ingemar (2001).Forskning inom det specialpedagogiska området: en kunskapsöversikt. Stockholm: Statens skolverk

Folkman, Marie-Louise (1998).Utagerande och inåtvända barn: det pedagogiska samspelets möjligheter i förskolan. 1. uppl. Stockholm: Runa

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.(2002). Stockholm: Vetenskapsrådet

Tillgänglig på Internet:

http://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf

Gerland, Gunilla & Aspeflo, Ulrika (2009). Barn som väcker funderingar: se, förstå och hjälpa förskolebarn med en annorlunda utveckling. Enskededalen: Pavus utbildning

Greene, Ross W. & Ablon J., Stuart (2012).Att bemöta explosiva barn. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Greene, Ross W. 2008, "Kids Do Well If They Can", Phi Delta Kappan [H.W.Wilson - EDUC], vol. 90, no. 3, pp. 160.

Kadesjö, Björn (2010).Barn som utmanar: barn med ADHD och andra beteendeproblem. Stockholm: Socialstyrelsen

Tillgänglig på Internet:

http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/17951/2010-3-6.pdf

Kinge, Emilie (2000). Empati hos vuxna som möter barn med särskilda behov. Lund: Studentlitteratur

Larsen, Ann Kristin (2009).Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1.

31

Nyberg, Lilianne & Lindberg, Lene (2003).Utagerande förskolebarn - hur kan de hjälpas?: en litteraturöversikt av kunskapsbaserade hjälpinsatser till utagerande förskolebarn samt en utvärdering av Emil-projektet. Stockholm: Enheten för psykisk hälsa, Samhällsmedicin, Stockholms läns landsting

Lutz, Kristian (2006).Konstruktionen av det avvikande förskolebarnet: en kritisk fallstudie angående utvecklingsbedömningar av yngre barn. Licentiatavhandling Malmö : Malmö högskola, 2006

Tillgänglig på Internet: http://dspace.mah.se/handle/2043/5967

Persson, Bengt (2013).Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. 3., omarb. uppl.

Stockholm: Liber

Olsson, Britt-Inger & Olsson, Kurt (2007).Att se möjligheter i svårigheter: barn och ungdomar med koncentrationssvårigheter. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Renblad, Karin & Brodin, Jane (2014). Behövs specialpedagoger i förskolan? [Elektronisk

resurs]. Socialmedicinsk Tidskrift. 91:4, 384-390

Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hj:diva-25144

Roffey, Sue. (2006).Helping With Behaviour: Establishing the Positive and Addressing the Difficult in the Early Years (Nursery world/Routledge essential guides for early years practitioners) [Elektronisk resurs]. Routledge

Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur

Wright, Moira von (2002).Det relationella perspektivets utmaning. Att arbeta med särskilt stöd :

några perspektiv. S. 9-20

32

Bilaga 1 Frågor till förskollärarna

Hur länge har du jobbat inom förskolan?

Hur definierar du ett utagerande beteende hos ett barn ?

Hur beskriver du ert arbete med det utagerande barnet?

Hur ser du på din relation med det utagerande barnet?

Får ni hjälp i ert arbete med de utagerande barnen från någon utomstående, typ specialpedagog?

33

Bilaga 2 Brev till förskolecheferna

Jag heter Lotta och går nu min näst sista termin på Malmö Högskola där jag läser till förskollärare.

Det är nu dags för mig att skriva examensarbetet. Jag har valt att skriva om utagerande barn. Mitt syfte med detta arbete är att undersöka hur pedagogerna definierar ett utagerande barn samt på vilket sätt de arbetar med barnen för att hjälpa och stötta dem.

Jag skulle vara väldigt tacksam om jag fick intervjua två pedagoger på din förskola. Givetvis kommer svaren att vara helt anonyma och svaren kommer inte kopplas till just er förskola. Pedagogerna har även möjlighet att avbryta sin medverkan när som helst utan har de behöver berätta anledningen.

Om detta låter intressant så återkom till mig så bestämmer vi tid och plats för intervjuerna Hälsningar Lotta Jönsson