• No results found

Förenklad kommunikation för äldre med hjälp av Raspberry Pi

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Förenklad kommunikation för äldre med hjälp av Raspberry Pi"

Copied!
34
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Förenklad kommunikation för äldre med hjälp

av Raspberry Pi

Towards a simplified communication device for

elderly based on Raspberry Pi

Emil Jonsson

Carl Rosengren

Huvudområde: Datavetenskap Examen: Kandidatexamen Högskolepoäng: 15 hp Datum för slutseminarium: 2019-05-31 Handledare: Gion Koch Svedberg Examinator: Blerim Emruli

(2)
(3)

Sammanfattning

Äldre personer utgör en ökande del av samhällets population. I det allt mer digitala samhället blir teknisk kompetens nära ett måste för att ha förutsättningarna att hänga med. Allt mer komplexa apparater för att utföra något som tidigare kändes enkelt riskerar att utöka klyftan mellan den digitala och den analoga användaren. Cirka 40% av de äldre använder inte sig av internet idag, varav en fjärdedel på grund av att det uppfattas som för krångligt.

I studien undersöker vi i vilken mån ett video-kommunikationsverktyg i form av en Raspberry Pi prototyp kan underlätta kommunikation för äldre personer, både med eller utan tidigare teknisk erfarenhet. Vi jämför några befintliga videosamtalsprogram för att välja det som lämpar sig bäst på en Raspberry Pi, utifrån prestanda och enkelhet att använda. Genom kvalitativa intervjuer undersöker vi huruvida verktyget möter de äldres behov, hur respondenterna håller kontakt med sin omgivning, samt hur deras tekniska erfarenhet ser ut.

Resultaten av studien tyder på att utveckling av äldreanpassade system bör ha två grupper i åtanke, de som har tidigare datorvana och de som saknar detta. Utvecklingen utifrån enkelhet att använda skedde på en kostnad av funktionalitet. Detta ledde till att prototypen endast kunde möta behoven hos de utan datorvana, då de med tidigare datorvana kände behov av utökad funktionalitet.

Abstract

Older people are an increasing part of the population of society. In the increasingly digital society, technical competence becomes close to a must in order to keep up. Increasingly complex devices to perform something that previously felt easy risks expanding the gap between the digital and the analog user. Approximately 40% of older people do not use the internet today, of which a quarter because it is perceived as too complicated.

In the study, we investigate to what extent a video communication prototype developed for a Raspberry Pi can easen communication for elderly, both with or without prior technical experience. We compare existing video calling software to choose one that best suits a Raspberry Pi, based on performance and ease of use. Through qualitative interviews, we investigate whether the prototype meets the needs of the elderly, how the respondents maintain social contact, and the extent of their technical experience.

The results of the study shows that development of systems for use of elderly should consider two different groups, those that have prior experience of computers and those who do not. The development of the prototype was based solely on simplicity of use, which was achieved at a cost of its functionality. This led to the prototype only being able to meet the needs of those who had no prior experience of computers, since more advanced users felt a need for broader functionality.

(4)
(5)

Innehållsförteckning

1 Inledning 1 1.1 Problemformulering 1 1.2 Syfte 3 1.3 Frågeställning 3 2 Metod 4 2.1 Forskningsstrategi 4 2.2 Datainsamlingsmetod 5 2.2.1 Val av intervjuform 6 2.2.2 Utförande 6 2.2.3 Begränsningar 6 2.2.4 Urval 7 3 Resultat 8 3.1 Awareness/Medvetenhet 8 3.2 Suggestion/Förslag 8 3.2.1 Val av operativsystem 9

3.2.2 Utvärdering av existerande lösningar 9

3.3 Development/Utveckling 11

3.4 Intervjuer 15

3.4.1 Hur ser din tekniska erfarenhet ut? 15

3.4.2 Hur gör du för att hålla kontakt med nära och kära idag? 15 Upplever du några svårigheter med att hålla kontakten? 15 3.4.3 Hur ser du på att kunna utföra videosamtal och röstsamtal? 15 3.4.4 Tycker du att denna applikationen skulle underlätta för dig att hålla kontakten med

nära och kära? 16

3.4.5 Hur ser du på möjligheten att kunna vara i ett video/röstsamtal med en hel grupp

samtidigt? 16

4 Analys 17

4.1 Evaluation/Utvärdering 17

4.2 Frågeställningar 19

4.2.1 I vilken mån kan ett simpelt kommunikationsverktyg utvecklat för Raspberry Pi underlätta äldre personers möjligheter att hålla kontakten med nära och kära? 19 4.2.2 Vilka av de mest använda befintliga kommunikationsprogrammen är bäst lämpade

för att använda på en Raspberry Pi? 19

4.2.3 I vilken utsträckning använder sig äldre personer av teknik för att hålla kontakt

med sin omgivning? 20

(6)

5.1 Integritet och säkerhet 22

5.2 Svårigheter inom arbetet 23

5.3 Conclusion/Sammanfattning 23

6 Referenser 25

7 Bilagor 28

7.1 Bilaga 1 - Xbindkeys exempel konfiguration 28

(7)

1

1 Inledning

I dagens digitala samhälle är tekniken i ständig utveckling, samtidigt som den äldre

populationen växer. Redan år 2050 beräknas det att äldre personer som är över 65 år kommer att utgöra 24,2 procent av befolkningen i Sverige [1]. Allt eftersom fler potentiella äldre

datoranvändare träder fram så växer även viljan hos dem att använda datorer i deras vardag [2].

Det är blandade tankar och känslor hos de äldre vad gäller dagens teknik. En del har lätt att följa teknikens utveckling medan andra har svårare. En åldersgrupp som speciellt kan ha svårt med att hänga med i utvecklingen är äldre personer 70 år och uppåt [3]. Detta kan bero på kognitiv funktionsnedsättning som påverkar hjärnans förmåga att tänka, planera och att komma ihåg saker [4]. Det kan bero på olika sjukdomar, till exempel parkinsons sjukdom där hög ålder är den främsta anledningen till att man drabbas av parkinsons [5].

Trots att det finns så mycket teknik runt om oss i form av mobiltelefoner, surfplattor och pekskärmar så finns det fortfarande de som inte kan använda tekniken. Något som är intressant från ett utvecklarperspektiv är att reda ut vad detta kan bero på.

Raspberry Pi, vilket är en fullt fungerande dator byggd på ett enda kretskort (s.k enkortsdator), kommer att vara utgångspunkten för vår studie. Raspberry Pi erbjuder en mängd olika

möjligheter. Storleken på en Raspberry Pi är som ett kreditkort, men den kan trots sin storlek göra likvärdiga saker som en enkel stationär dator [6]. Det går att koppla in externa

komponenter såsom mus, tangentbord och skärm. Vi vill med detta arbete undersöka om det inte vore möjligt och värdefullt för äldre utan större kunskaper om teknik att använda sig av videosamtal som ett sätt för att hålla kontakten och kommunicera med sin omgivning. Vi vill även få en djupare inblick i vilka befintliga kommunikationsprogram som är möjliga att använda på en Raspberry Pi.

1.1 Problemformulering

Målgruppen för vår studie har inte växt upp med dagens teknik på samma sätt som yngre generationer har gjort, vilket kan vara en av anledningarna till att äldre är mindre insatta i dagens teknik än andra målgrupper. Att använda sig av Internet är en förutsättning för att kunna ta del av det allt mer digitaliserade samhället. I en undersökning av internetanvändande inom Sverige 2018 så visade det sig att 42 procent (ca 332 000 personer) av den äldsta gruppen (76 år och äldre) inte använde sig av internet över huvud taget [7]. En majoritet av dessa har aldrig prövat att använda sig av internet tidigare. De två största anledningarna är dels att man inte är intresserad/ser något behov och dels att det är för krångligt. Av de äldre som använde sig av internet så använde sig 26 procent av Skype, 19 procent av Facebook Messenger, och 9 procent av Whatsapp för att kommunicera med omvärlden. Observera dock att detta inte nödvändigtvis innebär att 54 procent av de äldre internetanvändarna använde sig av ett av programmen, då användning av ett program inte utesluter att samma person

använder sig av de andra [8].

En aspekt som gör det svårare för äldre människor är att tekniken omkring oss har blivit mycket mindre i storlek och samtidigt mycket mer integrerad med flera olika funktioner i samma apparat där det tidigare fanns olika apparater. Telefon är ett bra exempel. I dagens

(8)

2

telefoner finns det så mycket mer funktioner än att endast kunna ringa någon. Det finns både GPS, karta, kamera och andra integrerade funktioner vilket kan medföra svårigheter för en äldre människa som är van vid fast telefoni, radio och TV. Att byta till en dator för att ringa telefonsamtal känns inte naturligt [9]. Samtidigt vet man att äldre människor ofta känner sig ensamma och gärna skulle vilja ha mer kontakt med nära och kära än vad de kan få, speciellt om de inte bor i närheten [10]. Att lätt kunna ringa någon och eventuellt till och med kunna se den andra på en skärm och få intrycket att personen befinner sig i samma rum borde vara värdefullt. Trots att de tekniska möjligheterna finns idag så är det för ovana datoranvändare inte möjligt att fullt ut använda dem.

En annan aspekt av svårigheterna som följer den tekniska utvecklingen är den utbredda användningen av pekskärmar. Många enheter, såsom mobiltelefoner och surfplattor, förlitar sig idag på att användaren har förmågan både att se och att fysiskt röra små ikoner. Många äldre känner sig bekväma med deras etablerade medievanor med telefon, radio, TV och morgontidning. Det krävs därför en hel del för att en äldre person ska byta ut det som hen har och känner till väl, mot något helt nytt [9]. För äldre personerna som ändå väljer att använda sig av pekskärmar så kan även det ställa till med problem. Det som gör det svårt med pekskärmar kan vara att handen nuddar skärmen med misstag så oönskade interaktioner uppstår. Det kan också hända att olika interaktioner inte registreras på grund av torra fingrar [11].

En annan anledning som kan tänkas bidra till att äldre kan ha svårt med tekniken skulle kunna vara att vissa upplever en rädsla för att använda det tekniska. Exempelvis för att något skulle kunna gå fel med hårdvara, såsom att en sladd skulle kunna bli strömförande eller för att något skulle gå fel i användningen av mjukvara, t.ex. att råka trycka fel knapp och påbörja en oavsiktlig transaktion utan att veta hur man backar ur den. Tidigare forskning pekar dock på att rädsla bland äldre sällan är en avgörande faktor för användning av teknik [7, 12]. Något som anses betydligt viktigare för användning är teknikens nödvändighet, att tekniken bedöms som för värdefull för att ignoreras. Då en ökande känsla av ensamhet och risken för social isolation stigit bland äldre under senare år [13], ses förhoppningsvis det egna välmåendet genom att hålla kontakten med sitt sociala nätverk som en nödvändighet. Behovet av kontakt skulle på sikt kunna bidra till ett ökat deltagande bland äldre inom den digitala världen. De som har en begränsad möjlighet till att delta på grund av bland annat tidigare nämnda

funktionsnedsättningar, riskerar att halka efter ju mer komplexa systemen blir.

En ytterligare svårighet för äldre att hänga med i den tekniska utvecklingen kan också bero på att de i regel har en stram budget. En dator, alternativt en smartphone kostar ett antal

tusenlappar, det kan innebära att äldre personer helt enkelt inte har de ekonomiska

förutsättningarna för att kunna sätta in sig i dagens teknik. Kvinnor över 75 får i snitt ca 9929 kronor i pension per månad innan skatt. Män i samma åldersgrupp får i snitt 14761 kronor per månad innan skatt [14]. Detta kan innebära att ensamstående kvinnor inom åldersgruppen är de mest utsatta ekonomiskt och skulle kunna tjäna mest på billigare alternativ för

kommunikation.

Att hålla kontakten med nära och kära är något som står högt på de äldres prioritetslista [10]. Yngre använder nästan uteslutande dagens teknik, såsom sociala medier, sms och andra kommunikationsverktyg för att hålla kontakten med sin omgivning. Många av de äldre tar inte del av dessa kommunikationsverktyg [8], vilket leder till att de äldre får förlita sig på mer

(9)

3

traditionella metoder såsom att utföra fysiska besök, ringa i telefon alternativt skriva brev för att uppnå social interaktion. Andelen som använder sig av videosamtal har nästan fördubblats under de senaste 4 åren och användandet växer mest bland de i tonåren [11]. Denna

uppdelning i två olika sätt att kommunicera, digitalt och analogt, kan leda till att de äldre och de yngre får allt svårare att hålla kontakten och ett ökat gap mellan generationerna.

Problem som de äldre kan ha i förhållande till den tekniska utvecklingen kan alltså bero på flera faktorer. Svagt intresse, obefintliga behov, allt komplexare apparater, svag ekonomi, sjukdomar och andra funktionella hinder som försvårar eller till och med förhindrar

användningen.

1.2 Syfte

Studien ämnar till att utveckla ett kommunikationsverktyg som är avsett för äldre personer med begränsad eller ingen teknisk erfarenhet. För detta ändamål behöver vår studie undersöka vilka befintliga kommunikationsprogram som fungerar på en Raspberry Pi. Intervjuer genomförs med äldre personer för att undersöka huruvida kommunikationsverktyget skulle uppfylla deras preferenser och behov.

1.3 Frågeställning

Frågor som diskuteras i denna studie är:

● I vilken mån kan ett simpelt kommunikationsverktyg utvecklat för Raspberry Pi underlätta äldre personers möjligheter att hålla kontakten med nära och kära?

● Vilka av de mest använda befintliga kommunikationsprogrammen är bäst lämpade för att använda på en Raspberry Pi?

● I vilken utsträckning använder sig äldre personer av teknik för att hålla kontakt med sin omgivning?

(10)

4

2 Metod

I metodavsnittet presenteras val av forskningsstrategi, datainsamlingsmetoder samt urval av deltagande inom studien.

2.1 Forskningsstrategi

Studien baseras främst på forskningsstrategin “design and creation” [15] vilket är en

väletablerad strategi för utveckling av IT-system i forskningssyfte. De olika beståndsdelarna av ett system kallas artefakter och delas in i konstruktioner, modeller, metoder och instansieringar [15]. Studien inriktar sig på att skapa en instansiering i form av en prototyp. Strategin bedöms väl lämpad då studien handlar om att skapa och utvärdera beståndsdelar av ett system. Projekt som har många likheter med studien avseende utförande definieras av Oates [15] som “projekt där IT-applikationen är ett fordon för något annat”. Detta beskriver studien väl då prototypen är ämnad att explorativt undersöka vilka begränsningar som finns inom nuvarande digitala kommunikationslösningar för äldre användare, samt föreslå förändringar som kan underlätta dessa.

Enligt Oates är det möjligt att använda design and creation både som en självständig forskningsstrategi eller tillsammans med andra strategier som till exempel fallstudie eller experiment [15]. Det hade varit intressant att utföra ett experiment där vi jämför hur de äldre interagerar med vår prototyp i jämförelse med samma program i en dator. Detta hade dock krävt en hel del tid och på grund av tidsbristen valde vi därför att använda design and creation som en självständig metod.

Oates [15] delar in design and creation strategin i 5 beståndsdelar:

● Awareness/Medvetenhet - Att sätta fingret på och att definiera problem genom att studera litteratur, genom uttryckta behov eller nya tekniska möjligheter.

“is the recognition and articulation of a problem, which can come from studying the literature where authors identify areas for further research, or reading about new findings in another discipline, or from practitioners or clients expressing the need for something, or from field research or from new development in technology.”

● Suggestion/Förslag - Att gå vidare från nyfikenhet till att artikulera idéer för preliminära lösningar på problemen.

“involves a creative leap from curiosity about the problem to offering a very tentative idea of how the problem might be addressed”

● Development/Utveckling - Att faktiskt implementera de preliminära lösningarna på problemen.

“is where the tentative design idea is implemented. How this is done depends on the kind of IT artefact being proposed. For example, an algorithm might need the

construction of formal proof. A new user interface embodying novel theories about human cognition will require software development. A system development method will

(11)

5

need to be captured in a manual that can then be followed in a system development project. A new approach in digital art might require the development of an art portfolio tracing the development of the artist’s creative ideas.“

● Evaluation/Utvärdering - Utvärdering av implementationen, en bedömning huruvida lösningen behandlade problemen och hur detta skiljde sig från vad som var förväntat.

“examines the developed artefact and looks for an assessment of its worth and deviation from expectations.”

● Conclusion/Sammanfattning - Summering av resultaten från designprocessen, vilken kunskap som har erhållits, de resultat som inte kan förklaras och vad som kräver vidare forskning.

“is where the results from the design process are consolidated and written up, and the knowledge gained is identified, together with any loose ends - unexpected of

anomalous results that cannot yet be explained and could be the subject of further research.”

Dessa beståndsdelar utgör en stomme för prototyp-utvecklingen, vilka följs och redovisas i studien för att bidra till en röd tråd och en tydlig struktur. För att ytterligare tydliggöra

utvecklingsprocessen så används beståndsdelarna som rubriker i texten. I verkligheten är inte en utvecklingsprocess lika linjär som den kan redovisas i text. Oates [15] förtydligar

utvecklingsprocessen inom design and creation på detta sätt: “Dessa steg är inte följda

rigoröst, steg för steg. Istället formar dessa en flytande, iterativ cykel. Att tänka över en möjlig lösning leder till ytterligare insikt om problemet och till nya möjliga lösningar. Att upptäcka att en design inte möter förväntan leder till nya insikter och teorier om problemets natur […] på detta vis lär sig forskaren som använder sig av design and creation genom själva skapandet”

[15].

2.2 Datainsamlingsmetod

Totalt fem kvalitativa intervjuer genomfördes på två olika äldreboenden för att utöka vår förståelse av äldres förutsättningar och behov, samt för att sätta oss in i äldre personers tankesätt gällande dagens olika kommunikationsmöjligheter och hur deras tekniska erfarenhet såg ut. Intervjuerna var även ämnade att utreda hur äldre personer använde sig av dagens teknik för att hålla kontakten med nära och kära. Intervjuer valdes som datainsamlingsmetod för att ge de intervjuade möjligheten att fritt uttrycka sina egna åsikter och synpunkter [16] vilket var nödvändigt för att kunna dra slutsatserna huruvida kommunikationsverktyget var tillfredsställande och om denna mötte deras behov. Anledningen till att kvalitativa intervjuer användes framför kvantitativa intervjuer var för att kvalitativa intervjuer är ämnade för forskning som har som mål att upptäcka händelser, egenskaper eller innebörder [17]. Detta passade oss bäst eftersom vi behövde information om hur vår prototyp skulle kunna hjälpa de äldre i deras vardag, samt vilka uttryckta behov som skulle vara önskvärda att ha med i en fullständig produkt.

(12)

6 2.2.1 Val av intervjuform

Semistrukturerade intervjuer föredrogs över ostrukturerade eftersom vid ostrukturerade intervjuer är det viktigt att intervjuaren har erfarenhet av att utföra intervjuer och god kunskap om de intervjuade så att den som blir intervjuad förstår alla frågorna. Detta är på grund av att de som utför intervjuerna inte ska engagera sig i konversationen eftersom det kan leda till att intervjuarens synpunkter blir involverade i svaret. I semistrukturerade intervjuer har den som blir intervjuad möjligheten att fråga den som intervjuar om det är något som hen inte förstår. Samtidigt som den som intervjuar kan ändra ordningen av frågor, omformulera frågor samt utöka frågorna för ett mer detaljerat svar [15]. Semistrukturerade intervjuer kan utöver att undersöka befintliga teorier, även användas som ett medel för att forska efter nya teorier [15].

2.2.2 Utförande

Vi valde att åka och intervjua de äldre på deras äldreboenden eftersom vi ville få dem att känna sig bekväma i omgivningen, och för att inte stressa upp dem. Vi intervjuade dem en åt gången i ett rum där varken vi eller den intervjuade personen kunde bli störda av det som pågick runt omkring. Varför vi valde att genomföra intervjuerna en och en istället för i grupp var för att det oftast kan förekomma att enbart en eller ett fåtal av dem som blir intervjuade i

gruppen talar, medan andra i gruppen säger väldigt lite, alternativt inte säger någonting alls. Vi började med att introducera varför vi var på plats och på vilka sätt hens svar skulle hjälpa vår forskning framåt. Vi frågade även den som blev intervjuad om vi fick lov att spela in intervjun för att sedan kunna analysera och gå igenom informationen som gavs under intervjun. Alla gav oss lov att spela in intervjuerna men i ett av fallen fungerade inte inspelningen, så vi fick förlita oss på våra anteckningar då samtliga intervjuer antecknades.

Frågorna som ställdes under intervjuerna: 1. Hur ser din tekniska erfarenhet ut?

1.2. Har du använt en dator eller en smartphone tidigare? - Upplevelse? 2. Hur gör du för att hålla kontakt med nära och kära idag?

2.2 Upplever du några svårigheter med att hålla kontakten? 3. Hur ser du på att kunna utföra videosamtal och röstsamtal?

4. Tycker du att denna applikationen skulle underlätta för dig att hålla kontakten med nära och kära?

4.2 Varför? Varför inte?

5. Vad tycker du om att man skulle kunna ringa någon direkt istället?

6. Hur ser du på möjligheten att kunna vara i ett video/röstsamtal med en hel grupp samtidigt?

7. Vet du vad en Raspberry Pi är?

2.2.3 Begränsningar

Eftersom det är en mängd olika sladdar som måste kopplas in, samt olika inställningar som måste göras på Raspberry Pi`n innan prototypen kan användas så krävdes det en del tid till att förbereda allting. För att prototypen skulle fungera som avsett så krävdes wi-fi vilket inte fanns i lägenheterna på något av de bägge äldreboenden vi besökte. På det första äldreboendet fick vi tillgång till ett eget rum med wi-fi där vi hade tid att förbereda allting som krävdes för att kunna använda prototypen. Detta gjorde det möjligt för oss att presentera prototypen. I det andra äldreboendet fanns det inte tillgång till ett eget rum med wi-fi. Vi fick istället besöka varje person på deras rum vilket gjorde att varken tid eller förutsättningarna fanns för att presentera

(13)

7

hela prototypen. De fick kolla och känna på prototypens tangentbord, samt se en bild av systemets gränssnitt men utan att kunna interagera med systemet.

En begränsning som förekom när vi utförde intervjuerna på det första boendet var att

aktivitetskoordinatorn som anordnat intervjuerna var med som ett stöd till de intervjuade. Detta kan ha påverkat resultatet då hen visade hur de intervjuade skulle interagera med prototypen samt vinklade svaren på frågorna för att få fram en positiv respons om prototypen från de intervjuade.

En annan möjlig begränsning var att vi hade liten tidigare erfarenhet av att göra intervjuer, vilket kan ha påverkat resultaten. Intervjuerna gled ofta in på sidospår som inte var relevanta för studien. Vår brist på erfarenhet av att intervjua resulterade även i att de intervjuade i vissa fall verkade känna sig otrygga i situationen. Speciellt krångligt blev detta i fallen då

intervjuerna utfördes i de äldres hem utan någon anhörig eller anställd medverkande. I en av intervjuerna konstaterade en sjuksköterska till den intervjuade “tryck på panikknappen om det är något” innan denne lämnade den intervjuade ensam med oss vilket ledde till en tämligen spänd intervju.

2.2.4 Urval

I studien intervjuade vi personer som var över 75 år gamla både med eller utan tidigare teknisk erfarenhet. Vi började med att ringa upp olika äldreboenden och presentera oss. Vi berättade att vi var från Malmö Universitet och lite kort om vårt arbete och målet med intervjuerna. Urvalet skedde genom att aktivitetetskoordinatorerna på de två äldreboendena informerade lite om studien och tog emot intresseanmälningar för att delta i intervjuerna. På de två äldreboendena anmälde 7 personer intresse av att delta på intervjuerna. Av de som anmält intresse var 5 män och 2 kvinnor. När intervjuerna skulle utföras var en för sjuk för att delta och en annan drog sig ur då denna menade att hen inte skulle kunna bidra med något som inte redan var sagt på grund av sin brist på erfarenhet gällande teknik. Vi har alltså utfört intervjuer med fem olika inneboenden på två olika äldreboende. Det var svårt för

äldreboendena att få till en tid som passade dem, samt att intresset för att delta i dessa intervjuer var svagt bland boendena. Till slut hittade vi två olika äldreboenden som var

intresserade. Sedan fortsatte konversationerna via mejl där vi bestämde vilka dagar och vilken tid som intervjuerna skulle hållas.

(14)

8

3 Resultat

I detta avsnitt presenteras olika typer av befintliga kommunikationsprogram som vi testade att köra på en Raspberry Pi. Avsnittet presenterar också hur prototypen som användes under intervjuerna såg ut och utvecklingen av denna, samt hur ett integrerat system utifrån prototypen skulle kunna se ut. Resultaten av intervjuerna presenteras också.

3.1 Awareness/Medvetenhet

Datorer i alla dess former, däribland stationära, plattor och smartphones är verktyg som idag erbjuder allt mer komplex funktionalitet, vilket oundvikligen sker på en bekostnad av deras enkelhet. Som konstaterat finns det ett antal äldre som helt undviker användningen av internet, då detta ses som en för klurig process [7]. Vi ser därför ett behov av utvecklingen av enklare lösningar så att även personer utan tidigare erfarenhet av teknik kan ta del av de tjänster som de flesta idag ser som en självklarhet. Känslan av ensamhet och social isolering är ett svårt problem utan några uppenbara lösningar, men då kontakten med nära och kära står högt på de äldres prioritetslista så bestämde vi oss för att utveckla en prototyp i hopp om att underlätta kontakt. Videosamtal såg vi som en naturlig men ändå potentiellt spännande och värdefull utveckling för äldre som enbart har vana av analog kommunikation. De är vana av att tala i telefon sedan tidigare, men inte av att faktiskt kunna se personen under samtalet.

Raspberry Pi är en ny teknisk möjlighet som tillåter snabb prototyping av enklare system på grund av dess flexibilitet. Vi utvecklade videosamtal-prototypen för att se hur denna möter de äldres behov. Genom att presentera prototypen under intervjuer hoppades vi även på att ta reda på specifika behov, samt att få insikt i huruvida vår lösning skulle kunna underlätta för en oerfaren äldre datoranvändare.

3.2 Suggestion/Förslag

Vi utgick från att prototypen behövde möta tre breda krav. Att den skulle vara billig då äldre personer i regel har begränsad ekonomi [14], enkel att använda så att personer utan tidigare teknisk erfarenhet snabbt kan lära sig verktyget, och portabel så att prototypen inte inkräktar på en redan begränsad yta, som ofta är fallet på äldreboenden [18]. Vår första tanke var att bygga en lättanvänd “Skype maskin” baserad på Raspberry Pi. Detta då Skype är det mest populära programmet för videosamtal bland äldre [11]. Vi såg möjligheten att förenkla tre aspekter av processen när man ska ringa ett videosamtal:

a) Genom att göra systemets output lättöverskådligt.

Det är i regel mycket som presenteras samtidigt på videosamtalsprogram som Skype. Detta såg vi som möjligt att förenkla, då vi ansåg att det viktigaste när man ska ringa ett videosamtal är att enkelt kunna se och välja personen man ska ringa.

b) Genom att konstruera ett enklare sätt att interagera med systemet.

Vi tänkte oss två möjliga tillvägagångssätt för att förenkla interaktionen som krävs för att sätta igång ett videosamtal. Antingen så kunde vi ha ett antal knappar med funktion likt snabbval på analoga telefoner, d.v.s att en knapp ringer en specifik person. Alternativt så kunde vi ha en lista där användaren får navigera med två knappar och ringa personen med en tredje.

(15)

9

Vi antog att antalet steg som krävdes för att ringa ett videosamtal utgjorde en stor del av processens komplexitet. Ett steg som vi ansåg kunde vara speciellt problematiskt var att logga in, alternativt att skapa ett konto. För att ta bort detta steg kunde vi antingen använda ett program som inte kräver en inloggning, eller utgå från att personen hade någon i sin omgivning som kan göra ett konto till personen samt konfigurera så att

videosamtalsprogrammet startar vid systemstart och loggar in automatiskt. Detta skulle tekniskt sett begränsa antalet steg till att starta datorn, välja en person att ringa och att ringa samtalet.

3.2.1 Val av operativsystem

Det första problemet som vi stötte på var att ta reda på vilka operativsystem som kunde köras på en Raspberry Pi. Raspberry Pi kan köras med ett stort antal olika operativsystem och att jämföra dessa skulle utgöra ett helt arbete i sig. Raspbian, vilket är baserat på Linux Debian var det operativsystem som vi valde att gå vidare med. Det är speciellt anpassat för Raspberry Pi och är det officiella operativsystemet för alla versioner av Raspberry Pi [19].

Eftersom vi inte hade någon tidigare erfarenhet av Raspbian så undersökte vi även om det var möjligt att använda Android som operativsystem. Det hade varit intressant att få någon version av Android att fungera på Raspberry Pi för att kunna installera Android-appar. Problemet med Android var att inga versioner var kompatibla med Raspberry Pi. Det är möjligt att komma runt detta och ändå använda sig av Android, men lösningarna ansåg vi inte vara av lika hög kvalité som Raspbian. Eftersom Android lösningarna inte var officiella, d.v.s inte utvecklade av

Raspberry Pi Foundation så riskerar man att de inte är lika utförligt testade och optimerade för Raspberry Pi. Man riskerar också att de inte uppdateras när nya versioner av hård- och mjukvara släpps. Detta gjorde oss övertygade om att välja Raspbian som operativsystem.

3.2.2 Utvärdering av existerande lösningar

Det andra problemet var att hitta ett befintligt video-kommunikationsprogram som var lättviktigt nog prestandamässigt för att kunna köras på en Raspberry Pi. För att

videosamtalsprogrammet skulle fungera som avsett för prototypen så behövde det uppfylla vårt krav om endast tre steg för att utföra ett videosamtal. Programmet behövde antingen gå att konfigurera så att det startas vid systemstart och loggar in automatiskt, eller inte kräva någon inloggning överhuvudtaget. Några av de mest använda programmen för videosamtal undersöktes för att välja en lösning att integrera i prototypen.

Skype

Vår första tanke var att använda Skype, eftersom Skype är ett av de mest kända programmen för kommunikation över nätet bland äldre [8], vilket vi också fick bekräftat under intervjuerna. “Att Skypea” användes i vardagligt tal som synonymt med att ringa ett videosamtal. Skype är världens tredje mest använda program som stödjer videosamtal, utanför Kina [20].

Det enda sättet vi fann för att få Skype att fungera på Raspberry Pi var att man använder sig av ett tredjepartsprogram kallat ExaGear vilket emulerar en x86 miljö som tillåter installation av program utvecklade för bl.a Windows [21]. Anledningen till att skype inte fungerade på en Raspberry Pi var för Skype använder PulseAudio ljudserver som inte var stabilt på en

Raspberry Pi. PulseAudio gick att konfigurera när Raspbian kom ut i maj 2016 [22]. Med hjälp av Eltechs ExaGear Desktop fanns det då möjligheten att installera Skype 4.3, vilket var en tidigare version av Skype som gick att installera på Linux system. I november 2017 valde

(16)

10

Microsoft att inte längre stödja tidigare versioner av Skype [23]. Detta innebar att endast de senaste versionerna av Skype går att använda, vilka inte är kompatibla med Raspberry Pi. Trots detta skulle man kunna komma runt dessa problem med hjälp av Eltechs Exagear, men Eltechs slutade sälja licenser några dagar efter att studien påbörjades och vi missade

möjligheten att pröva denna lösning.

Skypes webblösning håller på att fasas ut för många webbläsare och videosamtal får endast fortsatt stöd inom Microsoft Edge och Google Chrome. Raspbian har en något nedbantad version av Google Chrome förinstallerat (kallad Chromium). Vid försök att ringa ett Skype-samtal på Skypes webblösning så lades Skype-samtalet på omedelbart. På grund av detta så var vi tvungna att leta efter andra potentiella lösningar. Vi undersökte därför några väletablerade program som Whatsapp och Messenger. Båda programmen stödjer videosamtal och används i någon utsträckning av målgruppen [8].

Whatsapp

Whatsapp är det mest använda programmet som stödjer videosamtal, med över 1,5 miljarder användare [20]. Det finns inte något officiellt stöd för Linux vad gäller desktopversionen av Whatsapp. Whatsapp webbtjänst krävde att man hade Whatsapp installerat på en smartphone och att man skannade in en QR-kod. Detta kräver att man äger en smartphone, vet hur man ska installera appar och har möjligheten att skanna in en QR-kod, vilket vi ansåg var en onödigt komplex process för bruk av målgruppen och fyllde inte heller kravet för att minska antalet steg.

Messenger

Messenger är det andra mest använda programmet för videosamtal och har inte heller något officiellt stöd för Linux. Messengers webbtjänst erbjuder bra prestanda och

processoranvändningen är inte lika hög i jämförelse med andra applikationer där videosamtal finns tillgängligt. För att använda messenger så krävs det en registrering med antingen mobilnummer eller en e-postadress. Messenger sågs av oss som en potentiell lösning då det vore möjligt att starta messenger vid systemstart och att logga in automatiskt.

Jitsi Meet

Jitsi Meet är en webblösning för videosamtal baserat på WebRTC. WebRTC är ett open-sourceprojekt för realtidskommunikation via video och audio vilket stöds av många populära webbläsare. WebRTC var ett initiativ för att underlätta utvecklandet av video- och audio streaming mellan webbläsare, genom att abstrahera C/C++ rutiner genom att integrera en komponent i webbläsarna med standardiserade API kall [24]. För att använda sig av Jitsi Meet behövde en person endast ansluta sig till en url, vilket skapade ett videosamtal som sedan en eller flera personer kunde ansluta sig till genom samma url, istället för att ringa upp någon direkt. Detta gjorde att Jitsi Meet lämpade sig väl för användning inom prototypen då anslutningen till en url var all interaktion som krävdes för att kunna starta ett videosamtal. Denna lösning går alltså helt förbi behovet av att skapa ett konto och att logga in.

Vi bestämde att använda oss av Jitsi Meet på grund av dess simpla användning och

kompabilitet med Raspberry Pi. Messenger var också ett lovande alternativ då dess prestanda var bättre. Men vi valde bort Messenger dels för att det kräver att användaren har en

(17)

11

gruppsamtal på messenger via en url, vilket vi ansåg vara en nödvändig funktion för prototypen.

3.3 Development/Utveckling

Prototypen kunde som minst delas in i tre fysiska komponenter som skulle fungera tillsammans.

1. Raspberry Pi (Dator) 2. Skärm (Output) 3. Tangentbord (Input)

Tidigt i utvecklingen av prototypen användes en Raspberry Pi 1 b+ men det blev snabbt tydligt att denna modell var underdimensionerad för videosamtal. Vi prövade därefter Raspberry Pi 3 b+ (se Figur 1) vilket var den senaste modellen av Raspberry Pi vid studiens genomförande. Denna presterade avsevärt bättre än modell 1 b+ men var ändå inte felfri då bilden i många fall blev osynkroniserad med ljudet. Kortet blev även väldigt varmt efter ca en halvtimmes bruk vilket vi lindrade genom att installera ett par kylflänsar. Raspberry Pi 3 till skillnad från tidigare modeller av Raspberry Pi gav fördelen att denna hade integrerat wifi vilket tog bort behovet av en fysisk ethernetsladd. För att göra prototypen helt fri från sladdar hade ett integrerat batteri kunnat användas.

(18)

12

Vi såg tre möjliga tillvägagångssätt för att utveckla ett tangentbord för prototypen.

Tangentbordet kunde vara specialbyggt och kopplat till General-purpose Input/output (GPIO) med hjälp av ett externt kopplingsdäck för att koppla knappar till Raspberry Pi enheten. Alternativt så kunde tangentbordet bestå av ett mindre usb-tangentbord där knappar som inte behövdes kunde tas bort. En tredje lösning hade varit att bygga ett integrerat tangentbord och låta en Arduino agera drivare för de knappar som behövdes, kopplat till Raspberry Pin via usb. På grund av tidsbrist och oerfarenhet så uteslöts det tredje alternativet. Det förstnämnda alternativet ansågs vara för ömtåligt, immobilt och potentiellt skrämmande för användarna då sladdar hade varit synliga och enkla att råka dra ur, se Figur 2. Vi valde därför det andra alternativet och behöll 4 knappar då dessa var allt som behövdes för att använda prototypen, resterande 14 knappar tog vi bort.

Figur 2. GPIO-knapp på ett externt kopplingsdäck.

Tangentbord-prototypen som användes vid intervjuerna var en första version av prototypen, se Figur 3. Den innehöll fyra cirkulära plastbitar som agerade som knappar. Knapparna var färgade i olika färger och figurer, varav en grön knapp som användes för att starta ett samtal, samt en röd knapp som användes för att avsluta ett samtal. Det fanns även två knappar för att navigera upp och ner i prototypens gränssnitt, se Figur 4. Eftersom prototypen var ämnad för äldre personer så ansåg vi att stora knappar var ett måste eftersom många äldres precision kan vara begränsad [25]. Vi valde även tydliga och väletablerade metaforer till knapparna. Till exempel grönt och rött används både vid trafikljus och i dagens telefoner för att hantera ett samtal.

(19)

13

Figur 3. Tangentbord-prototyp.

Gränssnitt-prototypen utvecklades i programmeringsspråket java och bestod av en lista med tre olika alternativ, son, dotter och familj. Eftersom vi inte hade någon information om

respondentens familj så kunde vi heller inte anpassa gränssnittet efter respondenten. För att lättare kunna tyda i listan så fanns det både en text och en bild tillsammans. Tanken var att texten och bilden skulle höra ihop med varandra. Till exempel om användaren har en son som heter “Adam”. Då var tanken att det skulle stå Adam och en tillhörande bild på honom i det alternativet. Detta blev respondenterna informerade om. Ett annat exempel som gjorde navigeringen i listan lite mer användarvänligt var att de olika alternativen i listan ändrade färg till grönt, om dess alternativ var valt. Vi valde den gröna färgen då grön färg ofta är enklare att uppfatta av ögat än andra färger [26, s. 28].

Figur 4. Gränssnitt-prototyp.

Prototypens skärm kunde antingen vara del av ett integrerat system (se Figur 5, skärmen visar gränssnittet) med en dedikerad skärm eller använda sig av en extern skärm så som en tv eller datorskärm. Till intervjuerna användes en extern skärm för prototypen.

(20)

14

Figur 5. Skiss på prototypen som ett integrerat system.

För att stänga ned webbläsar-processen krävdes det att registrera användarens knapptryck utanför gränssnittet då skapandet av ett nytt fönster tog gränssnittet ur fokus. Detta ansåg vi vara den bästa lösningen då Java-applikationer inte tillåter registrering av knapptryck då en annan applikation är i fokus. Programmet Xbindkeys [27] vilket kopplar ihop kommandon med knapptryck på OS-nivå användes för att uppnå detta (se bilaga 1).

När webbläsar-processen avslutades gav Chromium ett felmeddelande vid nästa start vilket ansågs som ett störande och potentiellt förvirrande moment då man inte kunde ta bort dessa med hjälp av tangentbords-prototypen. För att motverka detta så startades Chromium som en app, vilket även hade fördelen att det startade Chromium i helskärmsläge (se bilaga 2).

Att få en Raspberry Pi att fungera med ett usb-headset och en usb-webbkamera var en utmaning i sig. Antingen så fungerade ljud och kamera eller mikrofon och ljud och i sällsynta fall fungerade alla tre delar samtidigt. Vi fann inget mönster inom detta och begränsad dokumentation om problemet ledde till frustration. Omstart av Raspberry Pin ledde till att standardinställningarna överskred tidigare konfigurationer och Chromium krävde en omstart varje gång ljudet konfigurerades vilket försvårade processen. Vi lät problemet kvarstå då ljudet inte var nödvändigt för att kunna presentera prototypen under intervjuerna.

Vi tog prototypen så långt som vi ansåg var nödvändigt för att kunna utvärdera denna i intervjuerna. Detta innebar att vi fejkade en del funktionalitet som vi såg som nödvändig i en fullt fungerande produkt men som respondenterna inte skulle använda sig av under

intervjuerna. Dessa funktioner uteslöts från prototypen:

- Prototypen startade inte gränssnittet vid systemstart, detta gjordes manuellt innan respondenten kom in i rummet där intervjun gjordes.

- ljud, mikrofon och webbkamera fungerade inte utan problem. - Inget stöd för fjärrstyrning implementerades.

(21)

15

3.4 Intervjuer

Under följande avsnitt kommer resultatet från intervjuerna att presenteras, resultatet baseras på insamlade data från respondenterna. Vi intervjuade 5 personer i åldrarna 75, 75, 76, 80 och 83. Samtliga intervjuade bor på ett av de två äldreboendena vi besökte. En av respondenterna är en kvinna och resterande 4 är män. Underrubrikerna nedan baseras på den fråga som ställdes till respondenten.

3.4.1 Hur ser din tekniska erfarenhet ut?

Denna fråga ställdes väldigt brett eftersom teknisk erfarenhet kan innebära allt ifrån att slå på och av en kaffekokare till att bygga ihop en dator. Vi tyckte att det skulle vara intressant att få höra vad de olika respondenterna kategoriserar som “teknisk erfarenhet”.

Tre av fem respondenter har aldrig använt en dator tidigare, varav en av dem använder sin smartphone, vilket är en dator, för att betala räkningar och smsa. De andra två som aldrig använt en dator tidigare har mobiltelefoner som är anpassade för äldre personer.

Resterande respondenter har båda datorvana samt varsin smartphone. Den ena använde en surfplatta för att kolla nyheter, samt sin smartphone för övriga ärenden, medan den andra respondenten använde en stationär dator för att hålla kontakt med omvärlden.

3.4.2 Hur gör du för att hålla kontakt med nära och kära idag? Upplever du några svårigheter med att hålla kontakten?

Fyra av respondenterna håller kontakten med nära och kära via telefon. Varav två av dem endast ringer och de andra två föredrar både samtal och sms via mobiltelefon. Den femte respondenten håller kontakten via datorn, främst via Facebook, men det kan förekomma Skype-samtal också.

Alla respondenter är överens om att hålla kontakten med nära och kära inte var något problem från ett tekniskt perspektiv, utan det svåra med att hålla kontakten är sjukdomar och skador. En av respondenterna som tycker att sjukdomen gör det svårare att hålla kontakten uttrycker följande: “det är på grund av min sjukdom att det blir begränsat, jag har KOL och det blir

jobbigt”. Medan en annan respondent som blivit utsatt för en olycka som gör det svårare att

hålla kontakten med nära och kära uttrycker: “jag kan inte böja mig, inte lyfta något, det går in

på lungor och stämband, jag slog sönder mig totalt från tårna och upp mot kroppen”.

3.4.3 Hur ser du på att kunna utföra videosamtal och röstsamtal?

Alla fem respondenter är mer eller mindre överens om att videosamtal inte är aktuellt i deras vardag för tillfället. Det är endast en av respondenterna som äger en webbkamera men som aldrig kommer till användning eftersom hen inte äger en stationär dator idag. Hen skulle dock kunna tänka sig att börja använda sig av videosamtal.

Både vid videosamtal och röstsamtal så är sjukdomar ett hinder. Två av respondenterna tycker att det är för fysiskt krävande att prata direkt med andra människor och båda

respondenterna föredrar att skriva textmeddelanden istället. Den ena respondenten uttrycker:

“Det blir mindre av det på grund av att jag har haft häftiga sjukdomar. Hjärtinfarkt och då tar man det naturligtvis lite lugnare. Det måste man ju eftersom det är ingenting att be för”.

(22)

16

3.4.4 Tycker du att denna applikationen skulle underlätta för dig att hålla kontakten med nära och kära?

Eftersom vi hade för lite tid för att visa upp hela systemet på det ena äldreboendet så innebär det att vi endast kunde ställa denna frågan till två respondenter. Till de andra tre

respondenterna hade vi endast möjligheten att visa tangentbords prototypen.

De två respondenter som får se hela systemet tycker att det hade kunnat underlätta kontakt med nära och kära, men att man först måste lära sig att använda systemet. Båda tycker också att knapparna är stora och tydliga. Den ena respondenten tycker också att det är bra att gränssnittet både innehåller bild och ett namn på den personen som hen ska ringa.

Respondenten uttrycker följande: “Det är bra att ni har bilder eftersom då vet man redan vem

man ska snacka med”

Resterande respondenter som endast får möjligheten att kolla på tangentbords-prototypen får istället svara på om de förstår vad de olika knapparna på tangentbordet har för funktion. Vi berättar även om hur gränssnittet ser ut så att respondenterna får en bild om hur allting hänger ihop. Av dessa tre respondenter var det två som förstod knapparnas funktionalitet. Den tredje respondenten förstår att det är samma funktion som en telefon, men hen verkar inte riktigt förstå metaforerna med grön och röd knapp.

3.4.5 Hur ser du på möjligheten att kunna vara i ett video/röstsamtal med en hel grupp samtidigt?

Här kan vi dela in respondenterna i två grupper. Den ena gruppen består av tre respondenter som är för gruppsamtal. Dessa respondenter tycker att det skulle vara till hjälp, både när man ska prata med sin familj men även när man ska prata med vänner. En av respondenterna uttrycker: “det hade underlättat vid de tillfällena när jag säger, jag återkommer till dig när jag

har pratat med han andra först”.

Den andra gruppen på två respondenter tycker att gruppsamtal inte är någonting för dem. Varav en av respondenterna tycker att hen blir trött i huvudet av att prata med många samtidigt och det beror främst på sin sjukdom.

(23)

17

4 Analys

I detta avsnitt analyseras prototypen samt svaren från respondenterna i förhållande till våra frågeställningar.

4.1 Evaluation/Utvärdering

Prototypen togs fram med tanken om att använda färdiga lösningar där det var möjligt dels för att spara tid och dels för att välbeprövad och optimerad mjukvara av oss ansågs som ett bättre alternativ än att utveckla egen. Med mer tid och resurser hade ett program med tydliga

begränsning av funktionalitet och specifika optimeringar för att fylla prototypens ändamål varit att föredra då det uppstod vissa problem med synkronisering av bild och ljud. Prototypen utvecklades med Raspberry Pi som utgångspunkt men vi föredrog systemoberoende lösningar så att mjukvaru-delen av prototypen skulle vara portabel för bruk även i annan hårdvara. För att uppnå detta utvecklade vi användargränssnittet i programmeringsspråket Java vilket är systemoberoende och använde oss av den webbaserade tjänsten Jitsi Meet för videosamtal. Valen gjordes med förhoppningen att prototypen skulle vara användbar för vidare forskning där t.ex. annan hårdvara kan användas

Enkel användning av systemet sågs av oss som högsta prioritet när vi utvecklade prototypen. Användaren skulle enkelt kunna utföra videosamtal med hjälp av de fyra knapparna som tangentbords-prototypen bestod av. Systemet var avsiktligt begränsat, där videosamtal var den enda funktionen. Detta med tanken att en äldre person utan någon form av tidigare teknisk erfarenhet snabbt skulle kunna använda sig av systemet och att i så stor grad som möjligt eliminera risken att göra fel, då äldre personer som känner en rädsla för att göra fel ofta skattar denna rädsla som hög [28].

Prototypen skulle möta tre breda krav, att den skulle vara billig, enkel att använda, och

portabel för att rymmas på en liten yta. Prototypen kostade oss 670:- då vi använde oss av en extern skärm skulle man använda sig av en integrerad skärm så tillkommer ca 500:-, headset + webbkamera ytterligare ca 550:- om man köper allt detta till slutkundspris. Sammantaget skulle en komplett produkt i dagsläget kosta runt 1720:-. Detta är dyrare än vad vi hade tänkt oss när vi utvecklade prototypen. Storleken hade kunnat begränsas till skärmens och

tangentbords-prototypens dimensioner, uppskattningsvis 180×135mm vilket inkluderar ett yttre hölje. Prototypen uppfyller vårt krav på portabilitet och liten storlek. Vad gäller kravet på

enkelhet att använda, så delas det in i tre aspekter:

Förenklade interaktion med systemet

Interaktionen med prototypen reduceras till 4 knappar, till skillnad från ett traditionellt

tangentbords ca 100 tangenter samt mus. Reduktionen av knappar att behöva ta ställning till, samt deras större storlek och tydliga symbolik bidrog till en förenklad interaktion med

systemet. Intervjuerna bekräftade detta då 4 av 5 respondenter såg en fördel med större fysiska knappar och samma antal ansåg att knapparnas symbolik och funktionalitet var tydlig.

(24)

18 Output som är lättöverskådlig

Respondenterna hade inga uttalade svårigheter med att tyda gränssnittet.Den enda

anmärkningen var angående bilderna, där en respondent uttryckte att det var lättare att urskilja personer när man såg en bild av dem.

Figur 6. Flödesschema för att ringa ett samtal via messenger kontra prototyp.

Minskade antalet steg

Antalet steg som krävdes för att utföra ett videosamtal kunde halveras inom prototypen i jämförelse med att ringa på messenger, se Figur 6.

(25)

19

4.2 Frågeställningar

4.2.1 I vilken mån kan ett simpelt kommunikationsverktyg utvecklat för Raspberry Pi underlätta äldre personers möjligheter att hålla kontakten med nära och kära?

Det var endast två personer som fick testa prototypen i sin helhet. Vår förväntan var att bägge skulle tycka att prototypen var enkel att använda, men en av respondenterna ansåg att detta inte var fallet. Respondenten förstod knapparnas funktionalitet, förstod vad gränssnittet visade och kunde ringa ett videosamtal utan någon assistans. Denne ansåg trots detta att prototypen var för klurig att sätta sig in i, som hen uttryckte det. Vad klurigt innebar kunde vi inte riktigt utreda tillsammans med respondenten, men hen konstaterade att det var för mycket nytt att greppa för att vilja använda sig av den i vardagen. Den andra respondenten ansåg att

systemet var väl lämpat för oerfarna användare av teknik, men inte speciellt användbar för lite mer avancerade användare som hen själv. Det är svårt att dra några definitiva slutsatser från endast två respondenter men att deras uppfattning skiljde sig så pass mycket berättar ändå något om komplexiteten av att anpassa ett system efter äldres behov. Det verkar inte som att utveckla ett system utifrån enkelhet att använda räcker för att möta äldres behov.

En indelning som verkar användbar utifrån resultaten är att dela in de äldre användarna i två grupper, de som har tidigare erfarenhet av datorer och de som inte har det. De som inte hade tidigare erfarenhet av datorer skulle kunna tjäna på ett förenklat system likt prototypen, för att minska tröskeln som “klurigt” innebär. Den starkaste drivkraften för att ta sig över tröskeln är känslan av nödvändighet. Att man måste använda sig av tekniken då det inte finns något alternativt sätt att möta behovet [7, 12]. Om man inte känner sig tvingad att använda sig av den nya tekniken, kanske för att man redan får behovet av kontakt tillfredsställt på andra sätt så kan ju detta hindra en från att upptäcka nya, möjligen bättre sätt att hålla kontakt. Den med tidigare erfarenhet verkar utifrån resultaten inte ha problem med komplexiteten som följer utökad funktionalitet, som att kunna skicka bilder och textmeddelanden, utan ser dessa funktioner som en självklarhet. Prototypens krav på enkelhet skedde oundvikligen på

bekostnad av dess funktionalitet. Att utveckla ett system som både är simpelt nog för de utan erfarenhet och med tillräcklig funktionalitet för de med tidigare erfarenhet kanske inte är eftersträvansvärt, då det ena görs på en bekostnad av det andra.

4.2.2 Vilka av de mest använda befintliga kommunikationsprogrammen är bäst lämpade för att använda på en Raspberry Pi?

De fyra olika program som vi testade att köra på vår Raspberry Pi var Skype, Messenger, WhatsApp och Jitsi Meet. Vår första tanke var att Skype skulle vara bäst lämpat att använda för att det är välkänt bland äldre [8]. Det visade sig att vi inte alls kunde använda Skype eftersom de senaste versionerna av Skype inte är kompatibelt med Raspberry Pi. Vi testade även Skypes webblösning, men det gav heller inga resultat eftersom samtalen lades på omedelbart vid ett Skype-samtal. Därefter testade vi Whatsapp och Messenger som också är väletablerade program. För att använda Whatsapp så var användaren tvungen att skanna in en QR-kod, vilket dels kräver en smartphone och dels hade brutit mot kravet om att utföra ett samtal i tre steg, därför uteslöt vi Whatsapp. Messenger krävde antingen ett mobilnummer eller en e-postadress för att registrera ett konto. Messenger såg vi som en möjlig lösning eftersom vi antog att någon i användarens familj som skulle kunna hjälpa den äldre att skapa en e-postadress för att kunna använda sig av Messenger.

(26)

20

Det sista programmet som vi hittade, Jitsi Meet var det programmet som vi tycker var bäst lämpat för vårt ändamål. Användaren behöver varken skapa ett konto eller logga in för att använda sig av programmet, utan det enda som krävs är att skriva in en URL.

Nackdelen med Jitsi Meet är att det är krävande för processorn att köra videosamtal, vilket kan resultera i att bild och ljud blir av sämre kvalitet. Vi tyckte ändå att enkelheten att använda programmet, samt möjligheten att ringa gruppsamtal vägde mer än lite sämre ljud och bildkvalitet.

4.2.3 I vilken utsträckning använder sig äldre personer av teknik för att hålla kontakt med sin omgivning?

Baserat på den insamlade informationen från respondenterna vid intervjuerna så kan vi dela in respondenterna i tre olika grupper, en grupp som höll kontakten via mobiltelefon, en annan grupp som höll kontakten via smartphones, samt en som höll kontakten dels via stationär dator och dels via smartphone. Gruppen som som höll kontakt via mobiltelefon bestod av två

personer, där ingen hade någon datorvana. Deras mobiltelefoner var äldreanpassade, av märket Doro. Personerna i denna gruppen var de med minst teknisk erfarenhet. En av de berättade att hens tekniska erfarenheten bestod av att öppna och stänga tv apparater och samma person visste heller inte vad en smartphone är för något.

Den andra gruppen som använde sig av smartphones för att hålla kontakten hade mer teknisk erfarenhet än tidigare grupp. Gruppen bestod av två personer och båda använde sig av smartphones för att kommunicera. Smartphonens användningsområde var inte endast för att hålla kontakten med sin omgivning, utan den användes också för nöjen som till exempel att kolla nyheter och att spela wordfeud. En av dem hade datorvana från tidigare jobb, samt att familjen hade ett eget it företag och var tekniskt kunniga, vilket kan vara en anledning till att en smartphone kom in i vardagen. Den andra personen från denna gruppen berättade att det mest tekniska som hen gjorde var att använda mobilt bankid för att betala räkningar.

Till sist har vi respondenten som använde sig av både en stationär dator och en smartphone för att kommunicera med sin omgivning. Hen föredrog att använda sig av stationär dator och använde främst Messenger för att hålla kontakten, men kunde även ringa skype-samtal när hen kände sig frisk.

Respondenternas svar om deras tekniska erfarenhet var väldigt olika. Detta märkte vi också när vi frågade efter vilken teknik de använder för att hålla kontakten med sin omgivning. En av respondenterna hade koll på Skype och skrev även med sin omgivning via Messenger, och trots detta hävdade hen att den tekniska erfarenheten inte var så teknisk egentligen. Medan en annan respondent i ungefär samma ålder, nämnde att hen jobbat med fordon hela livet när vi frågade om den tekniska erfarenheten, vilket tyder på att den tekniska erfarenheten är ett väldigt brett område, det kan skilja sig väldigt mycket och även tekniken som de använde sig av skiljde sig.

(27)

21

5 Diskussion

De som intervjuades verkade alla ha sin egen uppfattning om vad en dator var. Vi ställde inte någon specifik fråga gällande deras uppfattning om datorer vilket i efterhand hade varit

intressant att undersöka, men vi fick trots det en inblick i hur mycket uppfattningen kan variera. Två av de intervjuade menade att de inte använde sig av någon dator i vardagen, trots att den ena använde sig av laptop och bägge använde smartphones. Kanske råder det ett brett missförstånd om vad en dator är, att endast en stationär dator ses som en dator. Detta skulle kunna hindra folk från att ta sig an den digitala världen genom uppfattningen att de först måste lära sig hur man använder en stationär dator, när en dator egentligen kan se ut på många olika sätt och vara enkel att använda samt anpassas efter individuella behov. Cirka en

fjärdedel av äldre svenskar som inte använder internet (vilket även innefattar användandet av en dator) menar att detta är på grund av att det är för krångligt [7]. Det verkar alltså finnas ett behov av en förenkling av användandet av datorer, varav en möjlig väg är genom mer

avgränsade system likt det som framställdes i prototypen.

Lindley, Harper och Sellen [10] menar på att äldre personer vill hålla kontakten genom något mer än endast telefonsamtal. Till exempel via videosamtal där båda kan se varandra samtidigt som de pratar med varandra. De äldre vill känna att riktig kontakt har skett mellan personerna som integrerar med varandra. Författarna skriver:

“Older adults seek to communicate with a level of dedication that cannot be supported through lightweight contact alone. They want to feel that real contact has been made with someone, that a level of intimacy has been reached, and that they have put something of themselves into the act, or indeed the art, of communication” [10, s. 1701]

Det verkade inte finnas något uttryckt behov av att kunna utföra videosamtal från de som intervjuades. Varför respondenterna inte föredrog videosamtal var inget som vi frågade under intervjuerna men vi har några tankar kring varför inte videosamtal var aktuellt. Vi tror att

respondenterna inte känner något behov av att kunna utföra videosamtal eftersom de redan är bekväma med det som finns i deras vardag. Alla utom en respondent fick regelbundna besök på äldreboendet av nära och kära och några gjorde även besök hos sina familjer runt om i Malmö. Då de intervjuade anmälde eget intresse för att delta i studien kan vi ha missat en målgrupp som hade känt ett behov av att kunna utföra videosamtal, exempelvis de som har lång fysisk distans till sina nära och kära. Vi utgick från tanken om att den digitala kontakten måste efterlikna den fysiska för att fylla behovet av att hålla kontakten, att kontakten skulle innefatta att man ser sina nära och kära samtidigt som man pratar med dem. Detta verkar ha varit ett felaktigt antagande då ett par av de intervjuade föredrog textbaserad kommunikation och att de som ägde en webbkamera endast i sällsynta fall valde att använda sig av

videosamtal. Men det kan också vara så att vi hade fått annorlunda svar angående behovet av att ringa videosamtal om vi hade haft en prototyp med bilder på deras egna anhöriga, som de hade kunnat ringa på riktigt under intervjuerna. Det är skillnad på att föreställa sig något abstrakt och att faktiskt få göra det.

Ett behov som implicit kom fram under intervjuerna var att kunna knyta kontakten med nya vänner. En av de intervjuade uttryckte med sorg i rösten att hen hade förlorat en majoritet av sina vänner då de hade gått bort. En annan menade att hen hade förlorat kontakten med många av sina vänner på grund av en olycka som hen var med om. Något som båda två hade gemensamt var att ingen av dem använde sig av datorer. Datorer hade kunnat fungera som

(28)

22

ett hjälpmedel både för att knyta nya kontakter och att bevara gamla, i stort sett oavsett fysisk förmåga, förutsatt att datorerna är anpassade efter deras behov.

5.1 Integritet och säkerhet

Vi kunde inte garantera användarens integritet och säkerhet under användning av prototypen då Jitsi Meet hade störst påverkan på detta. Då vi inte hade som avsikt att ta prototypen till en fullt fungerande produkt så konfigurerade vi inte Jitsi Meet för att garantera att användarens integritet skyddas. Om man skulle vidareutveckla prototypen så kommer man förr eller senare att behöva ta ställning till detta, och framförallt uppfylla de integritet och säkerhetskrav som gäller för driftsatta system på äldreboenden.

GDPR

Något som bör tas på största allvar är hur organisationer och andra tjänster behandlar privatpersoners uppgifter. Dataskyddsförordningen (GDPR) gäller för alla identifierbara personer inom EU och som har i syfte att stärka skyddet av personuppgifter. Personuppgifter inkluderar uppgifter som kan knytas till en person som till exempel namn, personnummer och även foton [29]. GDPR hjälper privatpersoner att ta kontroll över sina personuppgifter och ett exempel på detta kan vara att det ska vara enkelt för en privatperson att kunna ta bort en uppgift om sig själv. En av anledningarna till att privatpersoner får bättre översikt på vilka personuppgifter som finns tillgängliga om personen i fråga, är på grund av att organisationer måste informera på ett tydligt sätt huruvida den personliga informationen behandlas.

Datainspektionen [30] nämner några viktiga punkter som organisationer är tvungna att informera om ifall personuppgifter behandlas. Nedanför följer de punkter som vi anser viktigast:

● i vilket syfte privatpersoners personuppgifter kommer att användas ● hur länge privatpersoners personuppgifter kommer att lagras ● om privatpersoners personuppgifter kommer delas med någon

Jitsi Meet informerar inte om de lagrar några personuppgifter vid användningen av tjänsten vilket skulle kunna innebära att de inte lagrar någon information om användarna. En av deras utvecklare menar att de inte lagrar något i överhuvudtaget [31]. För att säkerställa och få full kontroll över vad som lagras så är möjligt att konfigurera Jitsi Meet så att samtalen hanteras av egna servrar, samt att lägga till GDPR notiser ifall personuppgifter behöver lagras.

I vår prototyp lagras inga uppgifter om användaren utom hens kontroll eftersom när

användaren väljer vilka bilder och namn som ska visas i gränssnittet, sparas det endast lokalt på användarens enhet. På Jitsi Meets hemsida skriver varken användaren in något namn, adress eller någon form av personlig information för att använda tjänsten. Det enda som användaren skriver in är namnet på det chattrummet som ska skapas.

WebRTC

Jitsi Meets användning av WebRTC som protokoll för samtal innebär att kommunikationen är peer-to-peer, d.v.s att data skickas direkt mellan två klienter istället för genom en server. Detta är fördelaktigt för klienternas integritet då en server som mellanhand potentiellt kan missbruka den data som skickas. Innan klienterna kan etablera direkt kommunikation behöver däremot en server koppla ihop dem (s.k signalfas). WebRTC protokollet kräver dels att signalfasen är krypterad och dels att data som skickas direkt mellan klienterna är krypterad, vilket leder till en

(29)

23

hög grad av säkerhet [32]. I fallen där fler än 2 personer är med i ett samtal så behöver dock en server agera mellanhand under hela samtalet. En dekryptering av den data som skickas av klienterna sker på serversidan för att sedan kunna skickas vidare till samtliga klienter [33]. Detta leder till att gruppsamtal medför risker till integriteten då servern blir en yta för angripare att exploatera, samt att det kräver tillit till att servern inte missbrukar den okrypterade datan.

För att starta ett chattrum på Jitsi Meet så anger man en specifik URL. Ett exempel på en sådan URL kan vara “https://meet.jit.si/son”, detta medför en risk för användarens integritet

eftersom någon obehörig kan skriva in exakt samma URL och komma in i samma chattrum. Om någon annan skulle ansluta sig till samma chattrum, så hör personen som redan sitter i chattrummet endast ett väldigt svagt ljud att någon annan gick med i chattrummet. Det är både svårt att höra och se om någon annan har anslutit sig. Detta kan leda till att en obehörig person kan ta del av ens konversationer om man är oaktsam.

I Jitsi Meet finns det ett sätt att göra det svårare för någon oönskad person ska komma in i samma samtal som man själv sitter i. Personen som först går in i ett samtal har möjligheten att lägga till ett eget lösenord manuellt. Detta är något som vi inte har kunnat använda i

prototypen eftersom den inte har något vanligt tangentbord, användaren har därför ingen möjlighet att skriva in ett lösenord.

5.2 Svårigheter inom arbetet

Ett av de svårare momenten inom arbetet har varit att få ihop intervjuer med en målgrupp som är utanför det område som vi är vana vid. Vi letade länge efter äldreboenden som skulle kunna tänka sig att gå med på att bli intervjuade. De äldreboenden som var positivt inställda till att vi skulle komma och intervjua var såklart tvungna att få ett godkännande bland boendena, vilket visade sig resultera i ett litet antal respondenter. Vi fick endast ihop 7 frivilliga respondenter, varav 5 som fullföljde intervjuer. Vi är medvetna om att det minimala antalet intervjuade personer inte är optimalt för att få en omfattande bild av de äldres behov. Vår oerfarenhet av att genomföra intervjuer, speciellt med en målgrupp som vi inte är förtrogna med tror vi har påverkat att resultaten inte riktigt blev lika omfattande som vi hade velat. Det är möjligt att dessa svårigheter kanske till och med är symptomatiska för de flesta mjukvaruutvecklare. Det skulle till och med kunna vara en del i förklaringen varför teknik för äldre är ett så outvecklat område.

5.3 Conclusion/Sammanfattning

Prototypen uppfyllde två av de tre breda kraven vi ställde vid utvecklingens början. Den blev enkel att använda genom gränssnitts-prototypens simplicitet, tangentbords-prototypens stora knappar och tydliga symbolik samt förenklingen av processen att ringa ett videosamtal till tre steg. Den teoretiska storleken var liten, uppskattningsvis 180×135mm samt portabel. Att hålla kostnaden låg var det krav vi inte kunde möta. Vår förhoppning i början var att prototypen skulle kosta under 1000:- så att den skulle anses prisvärd av de äldre som har stram ekonomi, alternativt för att äldreboenden skulle ha råd att driftsätta den. Men vi lyckades inte hålla kostnaden under ca 1720:-.

För att göra systemet så enkelt som möjligt så kunde enbart videosamtal utföras. De som saknar tidigare erfarenhet av datorer på grund av att de tycker att det är för klurigt skulle kunna dra nytta av förenklade lösningar även om det sker på bekostnad av lösningens funktionalitet. Lösningar likt prototypen skulle kunna vara ett sätt för äldre att självständigt

(30)

24

kunna utforska vad digitala lösningar har att erbjuda, utan att behöva lära sig hur man använder en konventionell dator. De med tidigare erfarenhet har redan vana av digitala lösningar och har även en bild av vilken funktionalitet som ska finnas i olika program, vilket resulterar i skilda behov inom de två grupperna. Att utveckla ett system som är så enkelt som möjligt att använda verkar utifrån våra resultat alltså inte räcka för att möta de äldres behov då dessa ser så olika ut.

Vi antog att digital kontakt var tvungen att vara lik fysiska möten för att fylla behovet av att hålla kontakt hos äldre. Behoven av kontakt skiljde sig, där vissa föredrog att kommunicera via text och tyckte att detta fyllde behovet, medan andra kände behov av att prata genom

röstsamtal och fysiska möten men ingen uttryckte något behov av att ringa videosamtal.

Framtida forskning

Den snabba utveckling av Raspberry Pi med nästintill årliga lanseringar av uppgraderad hårdvara leder till att allt mer prestandakrävande lösningar kan baseras på dessa. I en tidigare studie utförd 2015 med Raspberry Pi modell 1 som utgångspunkt krävdes det två stycken kort för att sköta kommunikationen i ett videosamtal [34]. Raspberry Pi 3 b+ klarade av denna kommunikationen med endast ett kort, om än med vissa fördröjningar mellan bild och ljud. Det finns alltså en god chans att nästa version av Raspberry Pi, modell 4, lämpar sig bättre som kärnan för ett simpelt kommunikationsverktyg, vilket hade varit intressant att utforska när den har lanserats.

För framtida studier hade det varit intressant att utveckla tangentbords-prototypen och gränssnitts-prototypen till ett komplett integrerat system. Vi kan se flera fördelar med att integrera skärm, tangentbord och kamera tillsammans. Vi tror till exempel att personen som använder systemet hade fått en klarare bild av hur allting hänger ihop och fungerar.

En målgrupp vi tror att vi kan ha missat i urvalet är äldre personer som saknar möjligheten att fysiskt träffa sina nära och kära tillräckligt ofta för att uppfylla behovet av kontakt. Vi tror att denna målgrupp skulle känna ett större behov av videosamtal, vilket hade varit intressant att undersöka.

Det hade även varit intressant att försöka förenkla självständigheten av prototypen. Vi har antagit att slutanvändaren har någon anhörig som kan hjälpa till att konfigurera prototypen åt användaren, men i de fall då det inte finns någon kunnig anhörig på plats som kan hjälpa till så hade det varit till fördel att använda sig utav fjärrstyrning. Det finns externa program som till exempel “TeamViewer”, som gör det möjligt att använda fjärrstyrning. Detta är något som vi inte testade att installera i prototypen men som är möjligt att undersöka i framtida studier.

Figure

Figur 1. Raspberry Pi model 3b+.
Figur 4. Gränssnitt-prototyp.
Figur 5. Skiss på prototypen som ett integrerat system.
Figur 6. Flödesschema för att ringa ett samtal via messenger kontra prototyp.

References

Related documents

Man kan vila trötta fötter, inta sin lunch, iaktta passerande eller titta på aktivitet som pågår på idrottsplanerna eller lekplatserna.. AXO 30

Detta stämmer också väl överens med resultaten från Lundmarks, Strömbergs och Wiiands studie från 1999, där 60 % av kvinnorna och knappt 50 % av männen instäm- de i

Vi kan lösa ekvationen genom att utveckla kvadraten, skriva om ekvationen och använda lösningsformeln, men det finns en enklare metod.. Svara på så enkel form som möjligt...

Kursinnehållet kan (i stort sett) sammanfattas som Optimering – utan och med bivillkor – av funktioner av en och två variabler.. Lite

Nästa informationsblad kommer i april 2017 Till dess hittar du information på www.trafikverket.se/e4gnarp Där du även kan anmäla dig för nyhetsbrevet till

För vi är övertygade om att dessa avtal kommer att leda till att inhemsk industri slås sönder och att småbönder, som inte kan konkurrera med subventionerade

Eftersom kläder och märken är speciellt viktiga i tonåren, men även för många vuxna, skulle man kunna locka fler att fortsätta använda hjälm om det fanns hjälmar som var lite

Trots att Rejlers inte använder hälsobokslut har det underlag som togs fram i samband med påbörjat arbete med hälsobokslut, underlättat att kommunicera