En udda fågel? - Om studie- och yrkesvägledare vid fristående gymnasieskolor

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

En udda fågel?

– Om studie- och yrkesvägledare

vid fristående gymnasieskolor

An odd bird?

– About Education Career Counselors at independent High Schools

Hanna Torbrand

Studie- och yrkesvägledarutbildningen 180 hp 2009-01-16

Examinator: Marita Flisbäck Handledare: Nils Andersson

Sammanfattning

Studien syftar till att besvara de två forskningsfrågorna: 1. ”Hur beskriver studie- och yrkesvägledare sina arbetsuppgifter vid fristående gymnasieskolor?” och 2. ”Hur uppfattar studie- och yrkesvägledare vid fristående gymnasieskolor samarbetet med annan skolpersonal liksom sitt eget beslutsutrymme?”

För att besvara frågorna har sex respondenter, med en studie- och yrkesvägledarfunktion verksamma vid den fristående gymnasieskolan, intervjuats. Studien utgår från två teoretiska utgångspunkter. Den första är ”Vägledningens spänningsfält” som är en modell av Gunnel Lindh (1997). Den andra är Lennart Henryssons begrepp ”Syo-kultur” (1994).

Resultaten av studien visar att studie- och yrkesvägledarens arbetsuppgifter vid den fristående gymnasieskolan framförallt består av två saker: information och vägledningssamtal. Tendensen är att det till största del handlar om informationsdetaljer (urval och behörighetsfrågor) snarare än att studie- och yrkesvägledningen utgår från ett bredare framtidsperspektiv (yrkesvägar och livsmål). Därutöver har arbetet olika förutsättningar. Respondenterna har olika tidsutrymme för sitt arbete vid skolan. De har också i stor utsträckning kombinerade tjänster och/eller arbetsuppgifter utanför ett mer renodlat studie- och yrkesvägledningsarbete. I deras arbetsuppgifter ingår inte sällan marknadsföring.

När det kommer till uppfattningar om samarbete och beslutsutrymme visar studien att studie- och yrkesvägledarna i den fristående gymnasieskolan har stort beslutsutrymme, undantaget den begränsade tid de får sig tilldelad för arbetet. Studie- och yrkesvägledarna samarbetar i liten utsträckning med övrig skolpersonal. Studie- och yrkesvägledaren avgör själva i stor utsträckning vad arbetet skall innefatta. Det är således studie- och yrkesvägledaren själv som får utgöra kärnan i syo-kulturen.

Nyckelord:

Studie- och yrkesvägledning, fristående gymnasieskola, arbetsuppgift, samarbete, beslutsutrymme, syo-kultur.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 4 

1.1 Syfte och frågeställningar ... 5 

1.2 Studie- och yrkesvägledning ... 5 

1.3 Den fristående gymnasieskolan ... 7 

1.4 Tidigare forskning ... 8 

1.5 Studiens fortsatta disposition ... 11 

2. Teoretiska perspektiv ... 12  2.1 Vägledningens spänningsfält ... 12  2.2 Syokultur ... 14  3. Metod ... 16  3.1 Metodiska val ... 16  3.2 Datainsamling ... 18  3.3 Efterarbete ... 20  4. Empiri ... 22  4.1 Arbetets innehåll ... 22 

4.2 Samarbete och beslutsutrymme ... 28 

5. Analys ... 32 

5.1 Arbetets innehåll ... 32 

5.2 Samarbete och beslutsutrymme ... 34 

6. Avslutning och slutdiskussion ... 37 

6.1 Diskussion ... 37 

6.2 Teori och metod – kritiska reflektioner ... 39 

6.3 Förslag till fortsatt forskning ... 40 

Referenser ... 41 

Bilaga 1 ... 42 

1. Inledning

Det talas om en ny tid och ett nytt samhälle; ett postmodernt samhälle. I sammanhanget hörs begrepp som livslångt lärande, social kompetens och flexibilitet. För dagens gymnasieelever är valmöjligheterna allt fler, vilket gör att svensk studie- och yrkesvägledning ställs inför nya förutsättningar. I uppsatsen du håller i din hand studeras studie- och yrkesvägledares arbete vid den fristående gymnasieskolan. Detta görs genom en intervjustudie riktad till personer med en studie- och yrkesvägledarfunktion vid den fristående gymnasieskolan.

Denna studie är relevant ur olika perspektiv. Låt mig nämna tre stycken. För det första har det inom gymnasieskolan skett olika typer av förändringar. De fristående gymnasieskolorna har ökat i antal sedan framförallt år 1992, då det nya systemet med kommunala bidrag till fristående skolor infördes. En mängd aktörer bedriver nu verksamhet på skolarenan. Idag (2007/08) går 17 procent av landets gymnasieelever i en fristående skola (Friskolornas Riksförbund 2008).

För det andra existerar ingen likriktning inom studie- och yrkesvägledning vid Sveriges gymnasieskolor. En orsak till detta är de formuleringar som går att finna i läroplanen, Lpo94 och Lpf 94. Formuleringar har, sedan Lgr 80, gått från att vara regelstyrda till att vara mål- och resultatstyrda. I Lpf 94 står att läsa att studie- och yrkesvägledning skall ges, men hur denna skall utformas eller av vem står däremot inte tydligt angivet. Ansvaret ligger på skolans personal, och arbetsfördelningen är på rektorns ansvar. Utformningen av dagens studie- och yrkesvägledning skiljer sig alltså åt, utifrån det tolkningsutrymme som ges.

För det tredje hörs inte sällan skeptiska röster i det mediala bruset vad gäller de fristående gymnasieskolorna. Fler aktörer konkurrerar nu på skolarenan, vilket resulterar i att kommunala skolor får slå igen. De fristående skolorna utmålas som en aktör med ett stort vinstdrivande intresse. Elevhälsovård liksom studie- och yrkesvägledning framhålls som bristfällig. Detta väcker en nyfikenhet om hur det faktiskt förhåller sig. Dessa tre perspektiv, tillsammans med att det finns förhållandevis få forskningsstudier som behandlar studie- och yrkesvägledning vid fristående gymnasieskolor, gör denna studie relevant. Jag vill därför studera dessa växande aktörer i det annars offentliga skolväsendet.

I detta inledande kapitel ämnar jag först och främst redogöra för det syfte och de frågeställningar som ligger till grund för min studie. Detta följs av en övergripande redogörelse för svensk studie- och yrkesvägledning liksom den fristående gymnasieskolan, följt av tidigare forskning i området.

1.1 Syfte och frågeställningar

Denna studie syftar till att beskriva hur och skapa förståelse för, hur studie- och yrkesvägledares arbete vid den fristående gymnasieskolan ser ut. Likaså studeras studie- och yrkesvägledares syn på samarbete och beslutsutrymme. Detta ger ett underlag till analys om arbetets innehåll och förutsättningar. Det anser jag relevant för blivande studie- och yrkesvägledare liksom för verksamma inom området, då de fristående skolorna är växande aktörer på skolmarknaden liksom de utgör tänkbara arbetsplatser för studie- och yrkesvägledare. Likaså anser jag att studien är relevant för skolvärldens politiker och tjänstemän, då den kan utgöra ett underlag för diskussion om studie- och yrkesvägledningens omfattning och utformning. Studien syftar till att besvara följande preciserade frågeställningar:

1. Hur beskriver studie- och yrkesvägledare sina arbetsuppgifter vid fristående gymnasieskolor?

2. Hur uppfattar studie- och yrkesvägledare vid fristående gymnasieskolor samarbetet med annan skolpersonal liksom sitt eget beslutsutrymme?

1.2 Studie- och yrkesvägledning

I denna översikt över studie- och yrkesvägledning ämnar jag definiera vad studie- och yrkesvägledning är liksom kortfattat redogöra för studie- och yrkesvägledningsverksamheten i Sverige.

1.2.1 Definition

Olika definitioner för vad studie- och yrkesvägledning är har kommit att användas, och omformulerats allteftersom. Lindh (1988) menar att vägledning inte är något statiskt begrepp. Det finns många faktorer som påverkat det som skulle kunna ses som vägledning. Metod- och teoriutveckling är en sådan faktor, liksom organisationsförändringar och förutsättningar på arbetsmarknaden och inom utbildningsväsendet är andra. Definitionerna har över tid fått en allt mer eklektisk prägel, där vägledningen beskrivs som en process för den sökande (Lindh 1988, Lovén 2000).

Lindh (1997) definierar studie- och yrkesvägledning utifrån en vid respektive snäv bemärkelse. Hennes snäva definition finner jag särskilt relevant för min studie, varför jag använder mig av denna. Lindh (1997) lyfter fram den personliga vägledningen som sker enskilt eller i grupp. Vägledaren hjälper till att hantera enskilda individers val av utbildning,

yrke, arbete och livsform. Detta sker i en interaktionsprocess, i den karriär- och socialisationsprocess som pågår genom hela individens livstid.

Med vägledning i snäv bemärkelse menar jag personlig vägledning, enskilt eller i grupp, och de med den direkt förbundna aktiviteten. Det är den interaktionsprocess som bedrivs inom en institution/organisation, där en professionell vägledare hjälper enskilda individer att utifrån sina unika problemställningar lösa/hantera problem inför val av utbildning, yrke, arbete och livsform (karriärproblem). Den personliga studie- och yrkesvägledningen är ett led i den karriär- och socialisationsprocess som pågår under individens hela livstid. Beroende på vilket problem som fokuseras i denna interaktionsprocess benämner vi verksamheten studievägledning, yrkesvägledning, arbetsvägledning, och/eller livsvägledning (alternativt karriärvägledning).

(Lindh 1997, s 5)

Studie- och yrkesvägledare kommer i denna uppsats även att benämnas med det kortare ”vägledare” eller förkortningen ”SYV”. Begreppet ”syo” kommer emellanåt att användas när det handlar om äldre källor.

1.2.2 Studie- och yrkesvägledning i Sverige

Studie- och yrkesvägledning kan ses som en relativt ny yrkesprofession, där verksamheten till viss del existerat sedan början av 1900-talet men har kommit att byggas ut i större utsträckning sedan 1970-talet. År 1971 fick Sverige en enhetlig studie- och yrkesvägledningsorganisation. Sverige fick då också sin första studie- och yrkesvägledarutbildning, som var en ettårig påbyggnadsutbildning för lärare. En ”syokonsulent” eller en ”yrkesvalslärare” skulle nu ge studie- och yrkesorientering vid skolorna. Innehållsmässigt blev funktionen av mer aktiv och medvetandegörande karaktär. Under mitten och slutet av 1970-talet genomfördes ett flertal utvärderingar av den nya studie- och yrkesorienteringsverksamheten (Lindh 1988, Lovén 2000).

Under 1980-talet och framåt kom flera handböcker om vägledning till stånd, vilket gav tydligare teoretiska och metodologiska ramar åt verksamheten. Under samma årtionde ökade också verksamheten väsentligt genom den utbyggda gymnasieskolan. Utbildningen kom år 1983 att bli treårig. Styrande för hur svensk studie- och yrkesvägledning ter sig är de nationella styrdokumenten. I den nya läroplanen, Lgr 80, lades vikt vid samverkan mellan skola och arbetsliv. Läroplanen innebar en tydligare riktning för studie- och yrkesorienteringen. I denna framhölls hur verksamheten skall vara allas ansvar liksom vara ett inslag i alla ämnen. Läroplanen lyfte fram valprocessen (Lovén 2000, s 22): ”Syo kan därför inte inskränka sig till information som ges vid vissa valtillfällen. Attityder och föreställningar

formas under en lång utvecklingsprocess, och skolan påverkar eleverna redan från första årskursen.” Läroplanen talade vidare om en syo med en kompensatorisk roll, där elever med särskilda behov skulle få särskild uppmärksamhet. Att eleven skulle ha bra självkännedom och självinsikt lades också vikt vid (Henrysson 1994, Lovén 2000).

I de nya och idag fortfarande gällande läroplanerna, Lpo 94 och Lpf 94, har en förskjutning skett som ett resultat av den decentralisering som genomförts inom skolväsendet. Några specifika måldokument för studie- och yrkesvägledning existerar inte, och tydligheten i övrigt är svagare (Lovén 2000). Det kan ses som en förskjutning från att vara en regelstyrd skola till att bli en mål- och resultatstyrd skola. Vad gäller studie- och yrkesvägledarens uppgifter står i Lpo 94 att studie- och yrkesvägledaren eller den personal som fullgör motsvarande uppgift skall ”informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesinriktningen och därvid särskilt uppmärksamma möjligheterna för elever med funktionshinder” liksom ”vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser” (Skolverket 1994, s 15).

1.3 Den fristående gymnasieskolan

Jämsides med de offentliga skolorna finns de fristående skolorna, som alltså har en annan huvudman än de skolor som drivs av kommun eller landsting. Dessa får startas efter tillstånd av Skolverket. Som nämnt i mina inledningsord är inslaget av fristående skolor idag betydande. Huvudmannaformen varierar. De fyra vanligaste huvudmannaformerna är aktiebolag, ideell förening, ekonomisk förening och stiftelse (Friskolornas Riksförbund 2008). Fristående gymnasieskolor finns i 99 kommuner d.v.s. 34 procent av Sveriges kommuner, och 27 procent av skolorna ligger i Stockholm, Göteborgs eller Malmö (Skolverket 2008).

Förekomsten av fristående skolor i Sverige är relativt ny. I början av 1990-talet hade de s.k. ”friskolorna” i stor sträckning speciell pedagogik eller konfessionell inriktning (Skolverket 2005). År 1992 infördes friskolereformen. Detta innebar att privata aktörer nu kom in på ett område som tidigare dominerats av offentlig tjänsteproduktion. Den politiska tanken var att det skulle finnas olika huvudmän liksom ett varierat skolutbud att välja mellan. Eleverna skulle ges större möjlighet att välja inriktning och skolform. Den så kallade skolpengen var av stor betydelse i sammanhanget. Skolpengen skulle följa eleven till vilken skola hon än önskade. I realiteten innebar detta att privata aktörer nu uppmuntrades att etablera sig (Norén 2003).

Ökade krav har under årens lopp satts på de fristående skolorna. Det handlar t ex om att de fristående skolorna skall förmedla den offentliga skolans grundläggande värderingar och

kunskapsmål. Trenden har varit att regleringen av de fristående skolorna har kommit allt närmare de offentliga skolorna. Det har skett en decentralisering av skolan, där staten fått minskat inflytanden över skolväsendet medan kommunerna fått ökat inflytande. Utvecklingen har gått från en detaljreglering av skolväsendet i sin helhet till en mål- och resultatstyrning, en förändring som blev tydlig i 1994 års läroplan (Mannerfelt 2005). Hur de fristående skolorna regleras går att läsa i skollagens nionde kapitel där en särskilt förordning, 1996:1206, återfinns. De fristående skolorna behöver inte följa de nationella läro-, kurs- och timplanerna, även om de ofta gör det. Däremot måste de följa det som står skrivet om kunskaper och färdigheter, liksom de måste arbeta efter den värdegrund som går att finna i de nationella dokumenten (Skolverket 2005).

I läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, står riktlinjer för skolans studie- och yrkesvägledningsverksamhet. Där står att ”skolan skall sträva mot att varje elev utvecklar sin självkännedom och sin förmåga till individuell studieplanering” liksom att ”skolan skall sträva mot att varje elev medvetet kan ta ställning till fortsatt studie- och yrkesinriktning på grundval av samlade erfarenheter och kunskaper samt aktuell information” (Skolverket 1994, s 14). Det handlar också om att skolan skall sträva efter att varje elev ”ökar sin förmåga att analysera olika valmöjligheter och bedöma vilka konsekvenser dessa kan ha” (Skolverket 1994, s 15). Det är rektorns ansvar att ”den studie- och yrkesorienterande verksamheten organiseras så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför val av fortsatt utbildning och yrke” (Skolverket 1994, s 17). Rektorn skall göra arbetsfördelningen vad gäller att t ex ”bidra med underlag för elevernas val av utbildning och yrke” samt att ”informera och vägleda eleverna inför deras val av kurser, fortsatt utbildning och yrkesverksamhet och därvid motverka sådana begränsningar i valet som grundar sig på kön och på social eller kulturell bakgrund” liksom att ”bidra till att presumtiva elever får information om skolans utbildningar” (Skolverket 1994, s 15). Dessa formuleringar innebär att relativt stora krav ställs på hela skolans personal att bedriva studie- och yrkesvägledning. Det handlar t ex om elevens individuella studieplanering, självkännedom, valmöjligheter och motverka stereotypa handlingsmönster (Skolverket 1994).

1.4 Tidigare forskning

Forskningsstudier som rör studie- och yrkesvägledning inom den fristående gymnasieskolan är som nämnt få till antalet. De studier och den forskning jag lyfter fram i detta avsnitt berör t ex fristående skolor, vägledningens mål och syfte liksom en studie- och yrkesvägledning i förändring. Jag vill genom denna genomgång ge en forskningsbakgrund till det fåtal

närliggande studier som finns, liksom en bakgrund till studie- och yrkesvägledningsområdet i allmänhet.

Ett flertal studier har pekat på att det är vägledningssamtalet som är själva kärnan i studie- och yrkesvägledarverksamheten (se Borhagen & Lovén 1991, Henrysson 1994, Lovén 2000). I Lovéns avhandling (2000), liksom i andra studier, framkommer att syoverksamheten är helt beroende av den enskilda vägledaren på skolan. Det är vägledningsarbetet som ses som den viktigaste arbetsuppgiften – av både vägledare, elever, skolledare och lärare.

1.4.1 Vägledning i förändring

Dresch och Lovén har i ”Vägledning i förändring” sin utgångspunkt i att ”ta fram kvalitetskriterier för god vägledning och efterforska det ’goda exemplet’ i vägledning” (2003, s 2). Resultatet i studien visade på en studie- och yrkesvägledning som anses vara viktig samtidigt som verksamheten är i behov av utveckling och förbättringar. En utgångspunkt i studien är de omvärldsförändringar, i det postmoderna samhället, som skett och hur dessa inverkar på vägledningen. Författarna menar att vägledningen i dag möter nya villkor, och att behovet av vägledning ökar. Nedan följer ett urval av dessa förändringar (Dresch & Lovén 2003, s 2-3).

• Ökad decentralisering som ger kommuner större frihet att utforma vägledningens organisation och innehåll.

• Alltfler valmöjligheter i utbildningssektorn parallellt med växande antal friskolor och ökad konkurrens mellan kommunala skolor.

• Snabba förändringar på arbetsmarknaden genom bl.a. internationalisering och ny teknologi. • Kompetenskraven i arbetslivet tenderar att bli mindre tydliga. Många arbetsgivare betonar mera abstrakta kompetenser som social kompetens, självständighet och flexibilitet.

1.4.2 Kvalet inför valet

I avhandlingen ”Kvalet inför valet” lyfter Lovén (2000) ett flertal relevanta aspekter på vägledningsproblematik. Lovén konstaterar att vägledarnas tankar om mål och syfte hade många likheter med den s.k. fyrstegmodellen (en modell jag kommer att använda i min teoretiska genomgång). Vägledarna ansåg att vägledningens mål och syfte var att göra eleverna självmedvetna och i kombination med detta diskutera arbetsmarknad och utbildning. Vägledarna strävade också efter att hjälpa eleverna till vidgade perspektiv. Det handlar om en process. Vägledarna i undersökningen eftersökte mer tid till varje elev liksom hjälp med metodutveckling för större effektivitet. Vad gäller vägledningsmodell hänvisade inte

vägledarna till någon specifik utan beskrev det i stället som ett arbetssätt som vuxit fram. Hur detta såg ut var svårt för vägledarna att redogöra för. Vad gäller svårigheter i samtalen kopplades dessa till s.k. ”svåra elever”, liksom mer ”tillbakadragna elever”, men också till ”högpresterande elever”. När det kommer till elevers förväntningar framkom att information är det som först och främst efterfrågas. Bakom dessa frågor efter information låg ofta ett stort behov av att prata. Vägledarna i undersökningen ansåg att eleverna hade liten kunskap om valmöjligheter, liksom kopplingen till egna resurser. Vad gäller konflikter i arbetet ansåg sig vägledarna inte ha några sådana vare sig med lärare eller med skolledning. Något de önskar är dock mer engagemang, främst från lärare.

1.4.3 Kvalitetsgranskning av studie- och yrkesvägledning i grundskolan

Skolverkets gav år 2007 ut en rapport där 13 stycken kommunala och fristående grundskolor deltog. Syftet var att ge en bild av hur kvaliteten ser ut inom studie- och yrkesorientering på grundskolor. Det framgår i denna att andelen utbildade studie- och yrkesvägledare är betydligt färre i fristående skolor gentemot i kommunala skolor. Antalet heltidstjänster vid skolorna har dock ökat. Kunskapen om de nationella målen för studie- och yrkesorientering är låg, liksom personalen inte är klara med sin ansvarsdel. I studien framgår att rektorer vid den fristående skolan vet mer om de nationella målen jämfört med rektorer vid den kommunala skolan. Detta resulterar i arbetsuppgifter som är tydligare liksom mer avgränsade. Vägledarna själva upplever sig vara nöjda med sin yrkesroll, att de har en god kontakt med chefen liksom de känner sig uppskattade. Rektorerna menar på att vägledningen finns som en integrerad del av undervisningen. I studien framgår att ansvaret för studie- och yrkesorienteringen, allra främst, ligger hos den enskilde vägledaren.

1.4.5 Studie- och yrkesvägledning i fristående grundskolor

Sahlström och Winbo (2006) har författat en uppsats om studie- och yrkesvägledning vid fristående grundskolor. Författarnas syfte i sin uppsats är att undersöka hur olika skolor utformar och organiserar studie- och yrkesvägledningen.

• Har alla fristående grundskolor med skolår 6-9 tillgång till studie- och yrkesvägledning?

• Hur utformas studie- och yrkesvägledningen på fristående grundskolor? • Hur regleras studie- och yrkesvägledningen på fristående grundskolor?

I studien framgår att alla de undersökta grundskolorna på något sätt har tillgång till studie- och yrkesvägledning, men att dess utformning skiftar stort. Majoriteten av de undersökta har

ingen studie- och yrkesvägledarutbildning och många har en kombinerad tjänst som studie- och yrkesvägledare och annat uppdrag vid skolan. Graden av engagemang i den undersökta gruppen var varierande.

1.4.6 Vägledare på fristående gymnasieskola

Ett annat examensarbete relevant för min studie handlar om vägledare vid den fristående gymnasieskolan. Uppsatsen är författad av Andersson och Eriksson (2007). I studien behandlas den upplevda arbetsmiljön ur ett studie- och yrkesvägledarperspektiv. Författarna utgår från följande frågeställningar:

• Hur beskriver vägledarna sin arbetsmiljö på fristående gymnasieskolor och hur upplevs denna?

• Hur beskriver vägledarna sin skol- och syvkultur och hur kan denna påverka deras arbete?

• Hur upplever vägledarna att den fristående skolformen påverkar deras arbetssätt? Författarna konstaterar att det specifika för arbetet vid den fristående gymnasieskolan är att vägledarna har deltidstjänster liksom kombinerade tjänster. De trivs på sina arbetsplatser även om de upplever stress och kluvenhet att ha en kombinerad tjänst. De upplever ett högt socialt stöd och ett stort beslutsutrymme. Vägledarna använder sig av olika strategier för att hantera sin arbetssituation och hanterar stress på olika sätt. Författarna menar att det är osynliga normer, värderingar och attityder kring vägledarrollen som påverkar hur stort beslutsutrymme vägledaren har.

1.5 Studiens fortsatta disposition

Låt mig efter denna inledande överblick över kunskapsområdet presentera studiens fortsatta disposition. I följande kapitel, 2, redogör jag för de teoretiska perspektiv som ligger till grund för denna studie. Dessa är två till antalet: ”Vägledningens spänningsfält” (Lindh 1997) även kallad för ”fyrstegsmodellen” samt ”Syo-kultur” (Henryssons 1994). I kapitel 3 leder jag läsaren genom min studies hela metodprocess. Det handlar om: Metodiska val, Datainsamling och Efterarbete. I kapitel 4 presenterar jag min Empiri, vilken presenteras i två delar: Arbetets innehåll liksom Samarbete och beslutsutrymme. Empirin följs av en Analys i kapitel 5. Kapitel 6 innefattar Avslutning och slutdiskussion, i vilket jag också ger förslag till fortsatt forskning.

2. Teoretiska perspektiv

De teoretiska perspektiv jag i kapitlet använder mig av har sin utgångspunkt i studiens frågeställningar. Jag har för min studie valt två teoretiska utgångspunkter, vilka jag redogör för i detta kapitel: ”Vägledningens spänningsfält” (Lindh 1997) samt ”Syokultur” (Henryssons 1994).

2.1 Vägledningens spänningsfält

Många är de rapporter och studier som använder sig av den modell som ofta kallas för Studie- och yrkesvägledningens fyrstegsmodell (Borhagen & Lovén 1991, Lindh 1997, Lovén 2000 m.fl.). Denna modell ger en närmare förklaring till vad valsituationen handlar om liksom vad individen behöver hjälp med i vägledningen. Jag kommer att använda mig av denna modell som en hjälp att tolka min studies empiri, framförallt vad gäller det innehållsmässiga i studie- och yrkesvägledarens arbete. Låt mig här redogöra för modellen.

Utgångspunkt i modellen är att studie- och yrkesvalet handlar om en process, där lärandeprocessen i väljandet liksom vägledningen framhålls. Centrala begrepp i modellen är kunskap om individen, kunskap om alternativen, kunskap om att fatta beslut och övergångskunskaper. Eleven känner sig ofta osäker inför olika valsituationer, en osäkerhet som handlar om en dålig självkännedom liksom svårigheter att förstå information. I modellens samtliga steg kan vägledaren vara till hjälp för den sökande (Borhagen & Lovén 1991, Lovén, 2000). Studie- och yrkesvägledningens fyrstegsmodell varierar något beroende på författare som använder sig av modellen. Jag väljer att använda mig av Lindh (1997) och den modell hon kallar ”Vägledningens spänningsfält” (se figur 1 nedan).

Medvetenhet om sig själv Medvetenhet om alternativen / omvärlden

”Vägledningens spänningsfält”

Vägledningens spänningsfält (hämtat från Lindh, 1997, sid 21).

Modellen utgörs av ett spänningsfält där individen har olika behov i vägledningsmötet. I fokus står individens behov att bli medveten om sig själv i relation till en medvetenhet om alternativen. En (1) ”medvetenhet om sig själv” handlar om att fundera över t ex intressen, värderingar och förmågor. En (2) ”medvetenhet om alternativen” handlar om att skaffa sig kunskap om olika valalternativ. Spänningsfältet mellan dessa båda komponenter, dvs. en (3) ”medvetenhet om relationen mellan sig själv och alternativen”, handlar om att sätta starka respektive svaga sidor i relation till det som finns att välja mellan. Individen skall därefter lära sig att fatta beslut liksom lära sig övergångsfärdigheter. Att (4) ”lära sig fatta beslut” handlar om att omvandla valalternativ till genomförbara beslut. Det handlar om att i beslutsfattandet utveckla strategier, färdigheter och kunskaper, något som enligt Lindh (1997) borde genomsyra skolans arbetsformer. Att (5) ”lära sig övergångsfärdigheter” handlar om att utveckla en färdighet i att hantera övergångsituationen efter ett beslut som innebär en ny sysselsättning (Lindh 1997). Lära sig fatta beslut Lära sig övergångs- färdigheter Relationen mellan

2.2 Syokultur

För att söka svar på vilket sätt vägledaren samarbetar med annan skolpersonal liksom vilket beslutsutrymme hon upplever sig ha, väljer jag att använda mig av begreppet ”Syo-kultur” myntat av Lennart Henrysson (1994). Låt mig här redogöra för Henryssons (1994) idéer.

Skolkulturen vid en skola handlar om osynliga regler och vanor som styr personalens och elevernas arbetsförhållanden. Denna kultur präglas av t ex arbetsorganisationen, av människorna i organisationen och av den fysiska arbetsmiljön. Det kan handla om något som är medvetet eller omedvetet. Skolkulturen avspeglas i skolans liv i t ex riter och symboler. Kulturen har en tradition och en historia (Berg 1991). Syo-kulturen, ett begrepp myntat av Henrysson (1994) är en del av denna skolkultur.

Henrysson (1994) har i sin avhandling ”Syo-kulturer i skolan” undersökt elevers och skolpersonals uppfattningar kring syoverksamheten vid svenska högstadieskolor. Henrysson menar att arbetsklimatet och engagemanget kring syofrågor varierar från skola till skola, och talar då om en speciell ”syo-kultur”. Syoverksamheten förutsätts vara ett gemensamt ansvar för skolans personal. Henrysson definierar syo-kultur som följer (1994, s 28): ”Hur dessa föreställningar och värderingar tar sig uttryck i personalens (och elevernas) uppfattningar kallar jag här skolan syo-kultur.”

Det är syofunktionären som har en central position i form av expert och samordnare av verksamheten på skolan. Det engagemang och den uppfattning skolans olika aktörer visar syo-verksamheten är av betydelse för hur verksamheten ter sig. Henrysson menar att skolpersonalen är bärare av skolans syo-kultur, medan eleverna utgör föremål och

mottagare för denna verksamhet (Henrysson 1994).

Henrysson (1994) menar att syo-kulturen är beroende av skolkulturen, då den är en del av denna. Den kan därför bara komma att förändras om skolkulturen förändras. När Henrysson i sin avhandling talar om syo-kulturen vid en skola utgår han från Lintons modell, en analysmodell från kulturteorins område. Detta är en teori om kulturell förändring, där kultur och samhälle är starkt beroende av varandra. Linton delar upp de olika kulturerna i tre kategorier: universella, specifika och alternativa. Dessa kategorier tillämpar Henrysson i sin egen analys när det kommer till likheter och skillnader i uppfattningar om syo-kulturen på skolan. Till den universella kategorin räknar Henrysson de vanligaste förekommande uppfattningarna, de gemensamma uppfattningarna. Det kan handla om t ex uppfattningar att syofunktionären har en nyckelroll i syoverksamheten. Den specifika kategorin är uppfattningar som förekommer hos ett fåtal av intervjupersonerna. Det kan handla om att

åsikterna går isär bland olika grupper, som t ex att syo vill bestämma tider på schemat medan andra är av en annan åsikt. Den alternativa kategorin innefattar uppfattningar som avviker från och kanske står i motsats till uppfattningar inom gruppen, som t ex en skolledare som menar sig stå helt utanför syoverksamheten när övriga intervjuade skolledare är av en annan åsikt. Alternativa uppfattningar kan leda till förändringar, framförallt om åsikten has av någon som kan driva igenom förändringen. Har en skolledare, t ex, åsikten att syo är allas ansvar kan stora förändringar åstadkommas.

Henrysson (1994, s 181) pekar på tre faktorer som påverkar den syo-kultur som utvecklas på en skola och som i sin tur avgör verksamhetens utformning:

1. Olika personers och personalgruppers inställning och kompetens. Henrysson menar att det är rektorns inställning som är grundläggande för syo-kulturen och till viss del vilken status kunskapsområdet har på skolan. Syon själv är av betydelse genom att skapa relationer med skoledning, lärare och elever. Lärarnas bakgrund och erfarenheter spelar även den en roll.

2. Yttre ramfaktorer, såsom skolans geografiska läge vad gäller möjlighet till kontakt med näringslivet och extra resurser som skolan får.

3. Den allmänna skolkulturen. Det allmänna förhållningssätt som skolpersonalen har gentemot eleverna är avgörande för skolkulturen, liksom samarbetsklimatet.

Efter denna teoretiska genomgång går jag i nästa kapitel över till att redogöra för den metod som ligger för min undersökning.

3. Metod

Det är av stor vikt att överväga metodiska frågor noggrant och väl. I detta kapitel ämnar jag behandla hela den metodiska processen genom mitt examensarbete. Kapitlet är uppdelat i tre olika avsnitt: ”Metodiska val”, ”Datainsamling” och ”Efterarbete”.

3.1 Metodiska val

I mitt val av metod utgår jag från mitt syfte och mina frågeställningar. Mitt val av undersökningsmetod faller på den kvalitativa intervjumetoden, då mina frågeställningar handlar om hur studie- och yrkesvägledare ”beskriver” sina arbetsuppgifter liksom ”uppfattar” sitt beslutsutrymme liksom samarbetet med annan skolpersonal (se Kvale 1997, Repstad 1999). Trost (1997) beskriver fördelar med att använda sig av kvalitativa intervjuer. Han menar att kvalitativa intervjuer som metod kan visa på mönster inom undersökningsområdet liksom ge en djupare kunskap i jämförelse med kvantitativ metod. När det kommer till uppfattningar, är just kvalitativa intervjuer som metod, den mest tillämpningsbara metoden. Min avsikt är inte att se till mätbara resultat eller fakta. Jag förutsätter att det kan se olika ut från skola till skola vad gäller studie- och yrkesvägledning utifrån resultat från tidigare forskning. Ryen (2004, s 77) menar att: ”Vid kvalitativa intervjuer är huvudavsikten inte att jämföra enheter (specifikt för kvalitativa studier), inte att räkna hur många som ser det på samma eller olika sätt.”

3.1.1 Val av undersökningsenhet

I studien intervjuas personer vid fristående gymnasieskolor med ett studie- och yrkesvägledaruppdrag, med eller utan studie- och yrkesvägledningsexamen. Då mitt examensarbete är tidsbegränsat behöver jag begränsa mig vad gäller antalet respondenter. Min målsättning var att finna 6-8 stycken respondenter.

Jag valde att begränsa mig till ett svenskt storstadsområde. Jag tog fram kontaktuppgifter för de fristående gymnasieskolorna i området, vilka var ett trettiotal till antalet. Utifrån dessa uppgifter valde jag att kontakta alla de skolor som har en uttalad studie- och yrkesvägledare, utifrån information på skolornas hemsidor. Många av skolorna föll bort redan i detta skede, då det visade sig att flera av skolorna verkade sakna studie- och yrkesvägledare (eller åtminstone se det som en mindre väsäntlig del av skolans verksamhet, då inga kontaktuppgifter för funktionen gick att finna). För att få snabb respons valde jag att ringa runt till de skolor som fanns kvar på min lista. Jag hade formulerat två urvalskriterier, vilka var att respondenterna

skulle ha arbetat minst ett år på den nuvarande skolan och att vägledningsuppdraget skulle finnas som en betydande del i deras anställning. Några av respondenterna föll bort på grund av dessa urvalskriterier. Två stycken personer som uppfyllde kriterierna önskade inte medverka. En trolig orsak till bortfallet är att studien kan ha uppfattats som hotfull för dem utan egen studie- och yrkesvägledarutbildning. Utifrån tillvägagångssätt och valda urvalskriterier nåddes en viss variation bland mina respondenter. Variation nåddes både med avseende på antal verksamma år i yrket, utbildningsbakgrund och kön. Någon av studie- och yrkesvägledarna var verksamma som egen företagare medan en annan var verksam vid en kommunal plattform. Förutom uppdraget som studie- och yrkesvägledare var de med i skolans ledningsgrupp, var biträdande rektor eller var verksamma som lärare. Några arbetade på en skola medan andra arbetade på flera skolor. En viss variation finns således bland de 6 respondenter som valdes ut till intervju. Genom att de intervjuade arbetar under delvis olika betingelser visar det på en bredd i respondenternas arbetsvillkor. Någon av respondenterna avvek (och stack ut) något från mängden. Detta bedömdes tillföra studien något positivt.

3.1.2 Presentation av respondenter

Här följer en kort presentation av de sex respondenter som medverkar i studien.

Agneta arbetar som heltidsanställd studie- och yrkesvägledare vid en skola med cirka 200

elever. Hon har arbetat i dryga året vid sin nuvarande arbetsplats. Hon har studie- och yrkesvägledarutbildning sedan cirka 20 år tillbaka i tiden.

Björn har studie- och yrkesvägledarutbildning och har arbetat i drygt 10 år inom yrket.

Hans arbete är som egen företagare och han ”säljer” sina tjänster till fristående skolor, både grund- och gymnasieskolor. Björn arbetar vid tre stycken fristående gymnasieskolor, vid vilka han har fasta dagar varje vecka.

Carl är anställd lärare på en skola med cirka 400 elever. I sin tjänst har han ett studie- och

yrkesvägledaruppdrag. Han har ingen studie- och yrkesvägledarutbildning, men förutom sin lärarutbildning också utbildning inom samhälls- och beteendevetenskap.

Denise är utbildad studie- och yrkesvägledare sedan 14 år tillbaka i tiden. Hon har arbetat

några år på sin nuvarande arbetsplats, där hon har varit med sedan starten. Hon arbetar ungefär hälften av sin tid som studievägledare och hälften av sin tid i ledningsgruppen. Skolan har några hundra elever.

Erik är biträdande rektor på en fristående skola med relativt få elever. Förutom sina

utsträckning. Han har arbetat vid skolan som studievägledare i några år. Han har ingen utbildning inom studie- och yrkesvägledning, men tidigare erfarenhet från området.

Frida har en studie- och yrkesvägledarutbildning och har arbetat inom yrket i cirka 4 år.

Hon är anställd vid en kommunal plattform, och är därifrån utlokaliserad till några olika skolor, varav en är en fristående gymnasieskola. Hennes chef är alltså inte rektorn på skolan utan chefen på den kommunala plattformen. På den fristående skolan, med runt 400 elever, är Frida en dag i veckan.

3.2 Datainsamling

3.2.1 Intervjusituationen

Intervjuerna genomfördes under perioden 3 - 15 oktober 2008. Intervjuerna hölls på respektive respondents kontor. För dem var det bekvämt och för mig gav det en god inblick i deras dagliga arbetsmiljö (Lantz 1993). Tidsmässigt varade intervjuerna mellan 45 – 80 minuter. Min strävan i intervjusituationen var att skapa en avslappnad och trygg stämning, vilket gjordes genom att inleda mötet med att småprata och skapa kontakt. Jag ville i mötet visa på en nyfikenhet för ett spännande område som är undersökt i relativt liten utsträckning. Min ambition har varit att i den utsträckning det varit möjligt undvika att redogöra för egna uppfattningar. I intervjusituationen strävade jag efter att visa på ett lyssnande öra, liksom jag höll mig ganska så mycket tillbaka och lät respondenten berätta fritt med en viss styrning av mig utifrån studiens syfte (Lantz 1993).

Med mig till intervjuerna hade jag en utarbetad intervjuguide, som utgick från mina frågeformuleringar. Intervjuerna präglades av låg grad av struktur, där jag som Ryan menar (2004, s 46) ”på förhand har ställt upp huvudfrågor och viktiga teman men utan att i detalj avgöra frågornas formulering och ordningsföljd.” Jag finner det viktigt att enbart formalisera till viss del, då jag förutsätter att mina respondenter har olika arbetssituation liksom tankar om sitt eget arbete. Ryen (2004, s 44) menar att: ”Blir det för mycket struktur fångar forskaren kanske inte eller missförstår fenomen som är viktiga för undersökningspersonen.”

Jag har valt att spela in intervjuerna på band. Huruvida man skall spela in en intervju eller inte är en komplex fråga (Kvale 1997, Ryen 2004). För respondentens del kan en inspelad intervju betyda att han eller hon kan känna sig begränsad i situationen och inte helt fri att säga vad som helst. För egen del ser jag en stor svårighet i att hålla en halvstrukturerad intervju och samtidigt anteckna, då intervjun bygger på att jag är uppmärksam på vad respondenten vill förmedla. Jag vill också undvikta att göra efterkonstruktioner på det som sagts, utifrån egna

antaganden. Jag ser att fördelarna med en inspelad intervju överväger nackdelarna. Jag upplevde inte att bandspelaren var ett hinder i intervjusituationen. En av mina respondenter meddelade redan per telefon att hon inte ville att intervjun spelades in. Resultatet visade sig vara metodiskt intressant. Jag märkte då en tydlig svårighet att anteckna och lyssna samtidigt.

3.2.2 Forskningsetik

I all forskning är det viktigt att överväga etiska aspekter. I min studie har jag tagit hänsyn till de fyra forskningsetiska principerna inom ämnesområdena humaniora och samhällsvetenskap som har utgivits av Vetenskapsrådet (2002). De fyra huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet handlar om att ”Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiften syfte.” (Vetenskapsrådet, 2002, s. 7). I den initiala telefonkontakten, liksom i intervjusituationen, var jag noga med att redogöra för vem jag är, vad jag undersöker och vilket syftet med studien är. Samtyckeskravet uttrycker att ”Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan.” (s. 9). I intervjusituationen uttryckte jag att respondentens medverkan i undersökning utgick från dem, att intervjun skulle ta cirka en timma men att det var upp till respondenten själv att säga ifrån om de (av något skäl) ville avbryta intervjun. Jag redogjorde också för nyttjandekravet där jag förklarade att uppgifterna inte skulle ”användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften.” (s 14). Konfidentialitetskravet handlar om att ”uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem.” (s 12). Redan vid en första förfrågan om möjlighet till intervju påpekade jag att respondenterna skulle vara anonyma i min studie. Jag berättade för respondenterna att deras skola och namn inte skulle framgå i studien (se Repstad 1999). Fördelarna med ett tydligt ställningstagande vad gäller anonymisering är att respondenterna torde känna sig friare att svara uppriktigt i intervjusituationen. Det kan också ses som ett sätt att skydda respondenterna från att i efterhand behöva stå till svars för det som framkommit i studien. Nackdelar kan dock föreligga. Det kan för vissa väl insatta läsare vara tämligen enkelt att lista ut någon av respondenternas identitet, då den undersökta gruppen är begränsad. En annan nackdel för läsaren kan vara att respondenten rycks från sitt sammanhang, med flera krystade omskrivningar i texten och med många uttryck som t ex ”flera av de intervjuade”. Genom att löpande ta hänsyn till de fyra huvudkraven har jag strävat efter att uppfylla de forskningsetiska riktlinjerna i så hög utsträckning som möjligt.

3.3 Efterarbete

3.3.1 Transkribering, kodning och tolkning

Efterarbetet bestod i att transkribera, koda och tolka de inspelade intervjuerna. Detta var ett, som Ryen (2004) påpekar, tidsödande arbete. Utskrifterna av intervjuerna gav mig en stor mängd data. Jag vill framhålla transkriberingen som en värdefull process i mitt tolkningsarbete (Kvale 1997). Ryan (2004, s 106) uttrycker att ”analysera kvalitativa data innebär bland annat att reducera datamängden”. För att reducera datamängden valde jag att koda mitt material i olika kategorier. Utifrån dessa kategorier kunde jag sedan urskilja olika mönster i respondenternas svar. Det innebar att jag gick igenom intervjuerna noga och kunde sedan lägga upp grundstrukturen för studiens empiriska kapitel. Som exempel kan nämnas att jag utifrån den första frågeställningen som handlar om studie- och yrkesvägledarens arbetsuppgifter, genom kodning, kunde urskilja att det dels handlade om mer renodlade studie- och yrkesvägledaruppgifter, dels arbetsuppgifter som var av mer icke-renodlad karaktär. Genom kodningen kunde jag även urskilja att arbetet handlade dels om informationsförmedling liksom vägledningssamtal. I processen var jag noga med att dels lyfta fram det som framkom frekvent men valde också att lyfta fram vissa enstaka utsagor som gav en träffsäker beskrivning av en viss företeelse eller ett visst fenomen. På liknande sätt behandlade jag sedan även studiens andra frågeställning. Proceduren avslutades när samtliga intervjuer hade transkriberats, kodats och tolkats. Här vill jag framhålla att jag (som tolkare av empirin) haft stor betydelse för att göra bedömningen av om respondenternas uttalanden skall lyftas fram eller inte. Min tolkning av det empiriska materialet är således en viktig länk för att läsaren ska få en så gedigen uppfattning som möjligt. Tolkningen sker dels i ett första steg när jag bedömer vilka utsagor som ska lyftas fram eller inte, dels i ett andra steg när jag analyserar min empiri mot studiens teoretiska referensram. Det viktiga är att läsaren är medveten om de tolkningsmoment som gjorts för att i efterhand kunna bedöma om dessa tolkningar är rimliga eller inte.

3.3.2 Reliabilitet och validitet

I min studie har jag, som beskrivet, använt mig av den kvalitativa intervjun som metod. Vid denna metod är det svårt att mäta reliabiliteten och validiteten. Begreppen är snarare mer användbara vid kvantitativa undersökningar. Reliabilitet anger tillförlitligheten i studien, och definieras av Ryen (2004, s 139) som: ”graden av konsistens mellan de inordnanden av enheter under samma kategori som görs av olika forskare eller av samme forskare vid olika

tillfällen.” Validitet anger om studien mäter det som det är avsett att mäta. Enligt Ryen (2004, s 138) innebär begreppet en ”sanning som man kan fånga genom ord och som förhåller sig till en stabil social realitet.”

Att spela in intervjuerna, följt av korrekta transkriberingar torde betyda en högre reliabilitet. Samtidigt är situationen komplex. Det finns inga garantier för att samma resultat skulle framkomma vid en ny undersökning. Jag behöver vara självkritisk. Jag själv som intervjuare tolkar, trots transkription av intervjuerna, det som sägs. Jag medverkar i en process tillsammans med respondenterna. Respondenterna påverkas av mig, liksom jag tolkar det respondenterna uttrycker. I en annan studie, med samma frågeställningar och intervjuguide, skulle andra resultat kunna framgå. Studiens trovärdighet torde öka genom att jag som forskare, likt i detta kapitel, återger hur jag har diskuterat i forskningsprocessen. Ett annat sätt att öka studiens trovärdighet är att jag låter läsaren själv bilda sig en uppfattning genom ett utförligt empirikapitel. I empirikapitlet använder jag mig av ett flertal citat, för att ge tydliga exempel på vad jag menar. Detta ligger sedan, i sin tur, till grund för min egen tolkning i analys och slutsatser.

4. Empiri

I detta kapitel redogör jag för den empiri jag har samlat in genom mina intervjuer. För en bättre tydlighet har jag delat upp empirin i två underrubriker, utifrån mina två frågeställningars ämnesområden: ”Arbetets innehåll” och ”Samarbete och beslutsutrymme”.

4.1 Arbetets innehåll

Något som respondenterna har gemensamt är att vägleda respektive att informera skolans elever. Därutöver skiljer sig respondenternas arbetsinnehåll åt. Det finns de vägledare som har ett mer renodlat studie- och yrkesvägledningsarbete, och det finns de vägledare som har ett mindre renodlat arbete. I detta avsnitt redogör jag för dessa olika delar som framkommit.

4.1.1 Information

Att informera elever är en gemensam arbetsuppgift för studiens respondenter. Respondenterna lyfter fram information som en viktig del i arbetet. Information till eleverna handlar enligt respondenterna om att fokusera på elevernas ”nu-situation” i skolan liksom framtiden. Det handlar om att informera om arbetsmarknaden, inför högskoleprovet, om sommarjobb, ge olika alternativ på vidare studier etc. Informationen kan också röra förändringar som sker på både gymnasie- och högskolenivå. Information handlar inte bara om att ge information menar några av respondenterna, utan även om andra aspekter. Det handlar också om att marknadsföra sig själv och visa på vad man gör och i vilka frågor eleverna kan vända sig till studie- och yrkesvägledaren i. För vad en studie- och yrkesvägledare gör är inte självklart, menar flera av respondenterna. Agneta menar att det framförallt handlar om något annat, förutom att informera. Ord som motivation och attityd återkommer i det hon berättar.

Det handlar ju om motivation, om kunskap om alternativen. Vad är alternativen till att sitta här? Och man måste prata om det innan man tappar all motivation. /…/ Om man pratar när det väl kört ihop sig bli ju studie- och yrkesvägledaren någon som kör brandbil, och det är ju ingen idé. /…/ Men det handlar ju inte bara om vad som finns. Jag vill också komma åt attityd i det också. Som att ta upp ifall det lönar sig med studier. /…/ Och det här med dåliga avgångsbetyg; att det inte är kört, det kan jag prata om i timmar.

(Agneta)

En respondent arbetar på en skola där eleverna är duktiga och känner stor press. Respondenten försöker därför avdramatisera skolsituationen genom att informera om att det finns andra vägar att gå, att det t ex inte krävs 20,0 för att blir civilekonom. Att gå ut i klasserna börjar ofta med att en elev kommer in och har hört någonting som inte stämmer. Då

går respondenten antingen ut och informerar eleverna eller skickar ett meddelande på mejlen. Det handlar om att ”hålla antennerna ute”, känna av och försöka göra någonting åt det, menar respondenten.

Några av intervjupersonerna lyfter fram att det inte är helt lätt att informera eleverna. Det gäller att vara påläst och hela tiden uppdatera sig inom området. En av respondenterna menar att detta är mycket svårt att hinna med. Björn lyfter fram vikten av att vara inläst på området och ge korrekt information, för att inte drabbas av konsekvenser.

Får du kritik någon gång så är det inte samtalet, för det är ju ingen som kan kritisera dig, men har du fel sakframställan, och du är egen, inte lärare... Då är man ganska ensam, och ensam är inte alltid stark. Man kan få mycket utbyte från andra kollegor, men i den situationen då du inte kan de här bitarna får du väldigt mycket kritik. Då har jag varit väldigt noga med att lära mig dom bitarna, vilka förändringar som sker och vilka rättigheter och skyldigheter man har osv.

(Björn)

4.1.2 Vägledningssamtalet

Den andra delen gemensamt utmärkande för respondenterna är att de alla ägnar sig åt vägledningssamtal med eleverna. Att definiera vad ett vägledningssamtal är anser respondenterna vara svårt. En av respondenterna, Agneta, har dock en tydlig uppfattning av vad ett vägledningssamtal inte är. Agneta vill pointera att det inte handlar om ett samtal i trappan. Eftersom hennes första år som vägledare bestod mycket i att svara på allas frågor som rörde APU, saker som hon själv inte såg sig ansvara för. Nu svarar hon inte på snabba frågor längre, utan vill hålla samtal med eleverna där fakta sätts in i ett sammanhang. Hon uttrycker: ”Jag svarar inte på snabba grejer, för jag måste alltid ha ett sammanhang för det jag säger. /…/ Jag säger inte ja eller nej till Matte C, då har jag fuskat, jag måste liksom dra det till att dom har en förståelse för vilket sammanhang det hamnar i.” En annan respondent, Björn, ger en beskrivning av vägledningssamtalet utifrån en strävan i samtalet:

För mig handlar det ändå om att eleven nånstans går ut från det här samtalet med att ändå ha fått nånting att fundera på, nånting att gå vidare på, nånting att ta tillvara på, ta fast på. Och kanske också nånstans vaknar till, ruskar om, en spark i baken. Det tycker jag är viktigast. Och det som man på nåt sätt får en belöning, det blinkar till i ögonen, det fanns möjligheter för mig även om jag inte har världens bästa betyg, eller kanske är osäkra. Det är belöningen nånstans. Den ultimata belöningen är eleverna som har väldigt jobbigt i livet och svårt utanför skolan. Att man kan hitta utbildningar som faktiskt gör dom lyckliga, och man kan höra att det blev väldigt väldigt bra i slutändan, men tyvärr får man inte höra det, det är ju så man jobbar, man släpper dom vidare.

Respondenterna påpekar att vägledningssamtalen skiljer sig mycket åt, eftersom de handlar om många olika saker. En av respondenterna menar att det till stor del beror på var i skolåret man befinner sig. I början av skolåret, t ex, handlar det ofta om funderingar om eleven har valt rätt program. Ibland kan det handla om ett dilemma som eleven har och vill ha hjälp med lösningar till. Det kan handla om frågor om steget mot högskolor och universitet. Det kan handla om urval och behörighet, om strategiska frågor. Det kan handla om att förklara utbildningssystemet och jämföra skolor. Sedan handlar det om, menar en intervjuperson, att vara medveten om informationsbiten som behöver en plats i samtalet och koppla denna till starka sidor, realistiska bedömning och framtidstankar. Det är viktigt att ha ”omvärldesbiten”, att veta på vilka möjligheter som finns för eleverna.

En av respondenterna ger ett exempel på hur ett konkret samtal skulle kunna se ut. Samtalet varade i ungefär en timmes tid. Början av samtalet handlade om att lära känna varandra, och höra om elevens förväntningar på framtiden. Genom detta hittades områden som eleven är intresserad av. Respondenten tror att eleven kände sig nöjd med samtalet. I samtalet utstakades ett antal områden som eleven själv tyckte passade henne, liksom dessa områden hade kopplats samman till hennes styrkor, intressen och arbetsmarknaden. Eleven fick med sig en uppgift från samtalet att tänka på. Respondenten lade över ansvaret för fortsättningen till henne.

Förutsättningarna för samtalen skiljer sig åt. Ett flertal av respondenterna menar att vägledningssamtalen kan handla om att elever antingen blir kallade eller att eleverna själva söker upp vägledaren. Dessa samtal skiljer sig då en hel del åt. Flera av respondenterna pointerar att arbetet vid gymnasieskolan skiljer sig mycket gentemot grundskolan, då gymnasieeleverna själva söker upp vägledaren och där kallade samtal sker i mindre utsträckning eller i ingen utsträckning alls. En respondent, Frida, ger en beskrivning av hur samtal kan komma till stånd, att det kan handla om ett upplevt problem från antingen skolan, föräldern eller eleven själv.

Sen är det elever som blir hitkallade för att det inte fungerar med klassen eller med skolan helt enkelt. Så att någon lärare säger: ’Kan du träffa Kalle han har väldigt många IG, kan vi se på alternativ för honom?’. Då träffar jag honom själv eller med föräldrar. Sen kan det vara att en förälder ringer till mig för att en son dotter det inte fungerar, att det går den vägen då. Eller så kommer eleven själv och märker att det inte funkar.

(Frida)

Tidsutrymmet för vägledningssamtalen skiljer sig åt, då respondenternas tjänster skiljer sig från varandra. En av respondenterna, t ex, har öppet för elever 9 timmar i veckan, men finns

allt som oftast på sitt kontor. Respondenten menar att det handlar om att eleverna skall ta ett ansvar, att planera, vilket också är ett utarbetat tänk vid skolan. Hos en annan respondent är det expeditionstid under 5 timmar per vecka, då eleverna kan skriva upp sig på ett besökstidspapper på dörren eller bara komma förbi. Respondenten är dock tillgänglig på skolan under hela veckan. En respondent finns vid skolan en dag i veckan. Några respondenter finns tillgängliga för samtal under hela skolveckan i mån av tid.

Respondenterna nämner en rad olika saker de själva tänker på i samtalet, eller sätt att vara. En respondent framhåller att det beror så mycket på hur samtalen ser ut, ibland handlar det bara om att vara en medmänniska till en början och ibland handlar det om att, som i elevvårdsbitar, styra samtalet mycket hårdare än man skulle kunna önska. En respondent menar att det handlar om att skapa ett förtroende, en tillit, att börja med att lära känna varandra lite granna. En intervjuperson framhåller att det handlar om ett sätt gentemot eleverna. En intervjuperson berättar om dörren som alltid står öppen. Att eleverna alltid kan kliva på. Frida framhåller att ett viktigt förhållningsätt gentemot eleven är att bemöta eleven trevligt när hon eller han kommer in. Det är viktigt att inte se på eleven negativt, även om det skulle vara så att eleven har många IG och situationen kanske ser besvärlig ut. Hon försöker istället ha en positiv inställning och visa på att hon tror på eleven. Frida framhåller lyssnandet som viktigt.

Sen är det viktigt att lyssna på hur eleven uppfattar sin situation, att verkligen försöka lyssna, inte prata för mycket, utan ta sig tid att lyssna. Och att man visar sitt intresse och är engagerad, att man vill elevens bästa. Att det är därför man sitter här: För elevens bästa. Det är det viktiga till att börja med.

(Frida)

Flera är de vägledare som ser ett stort behov av vägledningssamtalen. Respondenterna lyfter fram en osäkerhetskänsla som de möter från eleverna. En respondent menar att det inte spelar någon stor roll vilken ålder eleven är i, upplevelsen av osäkerhet är stor oavsett. Respondenter beskriver svårigheten med att hitta bland alla utbildningar, och samtidigt väga in realistiska bedömningar och se till arbetsmöjligheter. Några av respondenterna framhåller ett allt större behov från elevernas sida som har med förändringar att göra. Det pekas på en ny tid, med ett mer komplext system. Därutöver handlar det om ett behov av kontakt. En av respondenterna, Carl, lyfter fram en form av övertro på internet och hemsidor som skulle kunna ersätta vägledare, vilket respondenten menar inte stämmer.

Sen är det den kategorin, i det nya systemet, där de kollar vad de behöver för kurser, vad deras utbildning kräver för behörighet. Dom är väldigt vanliga, och då måste man gå

igenom: Antagningsregler, områdeskurser, meritpoäng, sådana samtal har jag många. /…/ Det är ett allt större intresse, ett större behov. Det är nya regler. Och kanske också den här övertron som man hade att internet… Det har ju visat sig att det räcker inte. Samtalet är viktigt. Det verkar som att dom allt mer vill ha den här personliga relationen, de tycker om att komma hit och sitta och prata om framtiden.

(Carl)

Flera av respondenterna beskriver förväntningar från elevernas sida som inte sällan högt ställda. Eleverna har inte sällan hopp om hjälp till en komplett lösning på situationen. Några av intervjupersonerna pekar snarare på processen i vägledningssamtalet.

Dom tror ju ibland att bara att gå in till studievägledaren så ska han staka ut hela framtiden åt en, men det funkar ju inte så och det blir dom ju sådär lite smärtsamt medvetna om. /…/ Men nånstans är det ju viktigt att man i letandet hittar processen och att dom ser långsiktigt och att man ser att man hittar sina områden som känns bra.

(Björn)

4.1.3 Renodlade SYV-arbetsuppgifter

Vägledningssamtal och information är alltså två delar i vägledarens arbete på den fristående gymnasieskolan. Dessa arbetsuppgifter kallar jag renodlade SYV-arbetsuppgifter. Därutöver återfinns arbetsuppgifter bland respondenterna som befinner sig utanför dessa mer traditionella SYV-arbetsuppgifter. Dessa benämner jag icke renodlade SYV-arbetsuppgifter.

Två av respondenterna ser sig som mer renodlade i sina arbeten. Frida är anställd vid en kommunal plattform och har en tydlig arbetsplan, en arbetsbeskrivning, för vad hon skall göra. Saker som ligger utanför denna arbetsplan, som inte har med studievägledning att göra, skall vägledarna inte ta på sig. Detta betyder att alla inom organisationen som Frida är anställd vid arbetar enligt ett likvärdigt, renodlat, sätt.

Just renodlingen av arbetsuppgifter är ett av skälen till att en av respondenterna, Björn, driver ett eget företag. Att kunna skapa sin egen tjänst, och ”sälja” just det han själv tycker sig vara bra på och kan; nämligen en mer renodlad studie- och yrkesvägledning. Sedan tidigare har han arbeta med praoverksamhet inom arbetet, men anser inte att detta är något som hör till arbetet, att det lika väl är någon annan som kan göra detta. Därför finns inte sådana arbetsuppgifter med i avtalen han ”säljer”.

Jag utbildar mig inte tre år på högskolan eller universitetet för att kunna dra runt ett praoarbete. Det var liksom inte mitt fokus jag tycker att vägledning är det viktigaste och det är det jag prioriterar.

4.1.4 Icke renodlade SYV-arbetsuppgifter

Resterande av intervjupersonerna ägnar sig även åt arbetsuppgifter utöver de mer renodlade arbetsuppgifterna. Agnetas arbete kom till utifrån ett behov från skolans sida, då ingen studie- och yrkesvägledare fanns sedan tidigare och då någon behövde ordna med praktikplatser. Hon anser sig själv inte ha en renodlad verksamhet. Hon menar att detta inte går att hålla då hon arbetar heltid och samtidigt har så pass få elever. Hennes arbete innefattar, t ex, att vara tillförordnad rektor när rektorn själv inte är på plats, vara involverad i elevvårdsarbetet, vara med och utforma lärlingsutbildning eller utarbeta speciallösningar för någon viss elev som t ex att hålla en ”söka-jobb-kurs”. Hon beskriver sitt första år som studievägledare på skolan som lite av ett kaos, där hon dels ordnade med praktikplatser, dels försökte skapa sin egen tjänst.

Jag hade ingen aning om vad man gör. Jag kallade mig själv SYO, och sen upptäckte jag nej, det var inte det jag hette. Jag heter studie- och yrkesvägledare idag. /…/ Gå runt, springa runt och ragga praktikplatser och lägga in i systemet. Jag vet inte hur många hundra platser jag pratat med. Och däremellan då försöka få fatt i vad gör man på skolan, vad sysslar man med under ett skolår? För det är inte så himla lätt.

(Agneta)

Flera är de av respondenterna med dubbla roller på skolan. En respondent, Denise, menar att lednings- och studie- och yrkesvägledningsarbetet skall motsvara hälften vardera, men att frågorna kan vara svåra att separera på ett sådant sätt. Detta ser hon inte som någon motsättning, men tror att hennes utbildning och roll som SYV sätter en stor prägel på hela hennes arbete på skolan. Erik ser det som att en dubbel roll som biträdande rektor och studievägledare har ett flertal fördelar. Många av arbetsuppgifterna går in i vartannat. Han har svårt att redogöra för hur de olika arbetsuppgifterna förhåller sig till varandra, mycket beror det på tid på året. I hans tjänst ingår t ex marknadsföring, såsom besök av högstadieelever inför gymnasievalet med administration runt det. Erik ansvarar även för en utbildningsmässa för tiden efter gymnasieskolan. Han menar att hans studievägledningsarbete lätt sväller, att verksamheten kan bli hur stor som helst. Samtidigt löper andra uppgifter, och det är inte helt lätt.

Det är andra uppgifter som löper ständigt och jämt. Medarbetssamtal och allt sånt där. Jag är tvungen att vara väldigt strukturerad, och vissa saker måste få prioritet, som elevvårdsärenden, när det handlar om elever som far illa, det måste alltid ha prioritet ett. /…/ Inte minst som chef, att man är mycket bland sin personal. Det är en balansgång. Men jag har inte så dåligt samvete, om det hade varit många som hade klagat. Jag har en känsla av att de som velat få information har fått det, och de andra har redan vetat.

Den dubbla rollen innebär för honom att han får träffa eleverna i olika sammanhang, t ex när han är ute i klasserna för att besöka lärare. Erik framhåller just kontakten med eleverna som oerhört viktig.

På den här skolan är man väldigt känd. Rektorn står under klockan på morgonen och jag står här i entrén, och då är vi synliga. Många är sömniga och bara går förbi och andra tittar i ögonen. Och är det något de undrar om kommer de fram, så det är väl använd tid, eller om jag lovat att ta reda på något. /…/ Och om jag ser något kan jag lyfta frågan på elevvårdsmöte, hur mår den. Man kan starta nånting, där skolkuratorn eller så kan fråga. Det är ingen studievägledningsbit, men det har att göra med eleverna hur de mår.

(Erik)

Carl är renodlad i sitt arbete på så sätt att studie- och yrkesvägledningsarbetet är renodlat, då arbetet rör information och samtal om högskola och arbetsliv. Hans roll på skolan är dock inte renodlad, då han även arbetar som lärare. Situationen är lite speciell, menar han, och rollerna sammanfaller emellanåt. Han får ofta mycket frågor under lektionstid. Carl lyfter fram för- och nackdelar med sin dubbla roll som lärare respektive studie- och yrkesvägledare. Han menar att det kan te sig som lite farligare för eleverna att uppsöka honom, att de kanske kan känna sig lite hämmade, med tanke på att han också är lärare. Samtidigt menar han att eleverna oftast ser det som positivt, eftersom de redan känner varandra och att han kan relatera till dem på ett annat sätt. Carl lyfter fram en svårighet för egen del, och det är att det kan vara extra arbetsamt med en kombinerad tjänst, samtidigt som han anser fördelarna överväga nackdelarna.

Att ha många bollar i luften är ju en klyscha, men det är jobbigt också. (…) Dels kraven att vara lärare med allt vad det innebär plus att vara SYV. Så är det, det kan bli lite schizofrent ibland även om jag tycker att fördelarna överväger för att det är skönt att göra någonting annat. /…/ Det är olika sätt.

(Carl)

4.2 Samarbete och beslutsutrymme

I detta kapitel lyfter jag det som i intervjuerna framkom vad gäller relationen till annan skolpersonal. I kapitlet redogör jag också för frågan om påverkansutrymme.

Agneta lyfter en motsättning i att arbeta vid den fristående skolan, då det vid skolan handlar om att rekrytera elever. Agneta menar att det är viktigt att tydligt visa på att det är eleven det handlar om, och göra detta tydligt inför rektorn. Agneta anser inte att vägledarens roll är självklar gentemot övrig skolpersonal. För rektorn gjorde hon klart och tydligt redan från början var hon stod. Att de bara hade köpt henne till viss del, att hon har etiska förhållningsregler att följa och att hon alltid utgår från eleven bästa.

Även om jag jobbar på en friskola kan jag ju inte sitta och propagera för den här skolan. /…/ Alltså jag måste ju ändå alltid jobba med elevens utgångspunkt, elevens tankar. /…/ Man måste ju ha klart med sin arbetsgivare, att jag har den utgångspunkten. Alltså jag är studie- och yrkesvägledare och då har jag etiska föresatser som jag måste följa, annars är jag ju inte studie- och yrkesvägledare, då är jag ju nånting annat. /…/ Och det är ju en sak mellan mig och arbetsgivaren. Det kan ju aldrig vara en sak mellan mig och eleven. Det är ju inte eleven som får tveka på vilken sida jag står på.

(Agneta)

Agneta fick uppleva vissa svårigheter under sitt första år på skolan. Hon fick ofta påpeka vad som låg på hennes bord och inte. Många gånger kom elever till henne och frågade huruvida de kunde ha en viss praktikplats eller inte. Inte sällan hade lärarna bett eleverna om att fråga studievägledaren. Vad studievägledaren hade för arbetsuppgifter hade alla olika åsikter om.

Vad ska jag svara på det? APU, det är ju arbetsförlagd undervisning. Jag har ju inte med deras kurser att göra. Jag har ju inte med deras betygssättning att göra. Jag kan aldrig bedöma om en plats ute på ett företag är en bra undervisningsplats eller inte. Hur kunde det bli såhär? Varför får jag frågan? Jag hoppade nästan jämfota av ilska vissa dar. (Agneta)

Agneta fick då tydligt beskriva vad som låg på hennes bord och inte. Genom att ha rektorn på sin sida kunde de tillsammans ta diskussionen med lärarna. Nu samarbetar Agneta en hel del med lärarna på skolan. Hon ser sig själv som ett komplement till lärarna, där hon kan bidra mycket vad gäller t ex ökad självkännedom hos eleverna. Agneta har t ex ett specialprojekt tillsammans med en av mentorerna på skolan, där de tillsammans testar en modell med elevsamtal om elevernas nu-situation liksom framtid. Hon säger: ”Vi testar, hur mycket kan vi göra ihop, väva ihop i klassrummet och framtiden. Det är kul!”

Gentemot andra vägledare känner Carl sig som ”något av en udda fågel”. Han menar att studie- och yrkesvägledning på hans skola inte skattas särskilt högt. Hans roll som studievägledare kommer inte i första rummet, utan först efter hans lärarroll. Vad han gör som studievägledare känner de andra väldigt lite till om. Carl uttrycker att det känns ensamt i rollen gentemot övrig skolpersonal. Han misstänker att övrig personal tror att det är en ganska behaglig tillvaro, eftersom det inte är elever hos honom hela tiden. Carl tycker sig ha litet respektive ett stort påverkansutrymme på sitt arbete. Han kan inte påverka den tid som han får tilldelat sig, den avgörs på annat håll. Samtidigt kan han utforma jobbet i princip som han själv vill, det är det ingen som frågar honom om. Tidigare hade han mer samtal med rektor och skolledning om vad funktionen skall innebära. Nu ser det ut på ett annat sätt, där det är skolledningen som bestämmer.

Och just det att den går att bolla med så mycket. Ja, att man kan bolla med antal timmar. Jag tycker att den är ganska misshandlad funktionen. Den har varit ett sånt här litet käckt, men då drar vi ner där, framförallt har man minskat. /…/ Nu har vi mer en skolledning som vet, som bestämmer hur det ska vara. Så det är inte mycket samtal.

(Carl)

Björn tycker inte att det är några problem med kontakten med övrig skolpersonal. Lärarna är ofta flexibla när det kommer till att släppa in honom på lektioner, särskilt eftersom att de vet att han inte befinner sig på skolan alla dagar i veckan. Många av rektorerna har han samarbetat med sedan han startade sitt företag. När han ”säljer” ett uppdrag råder en stor tydlighet. Att han har kunnat fortsätta på det sättet som han gör menar han är för att hans arbete är väldigt uppskattat. Han uttrycker att det handlar om ett behov som blir tydligt i och med hans arbete, ett behov som han själv är med och skapar. Björn menar på att det till mångt och mycket handlar om att marknadsföra sig själv.

Men jag tror att det handlar väldigt mycket om att man själv gör sig synlig och att man själv visar på att ens jobb är väldigt viktigt. Det har jag aldrig haft något problem med. /…/ Responsen och respekten för det man gör bara ökar för varje år tror jag. Det spelar ingen roll vilket yrke man jobbar inom, det handlar om att visa att man är duktig på det man gör och att man också tar plats, på ett smidigt sätt givetvis.

(Björn)

Björn menar att hans roll som egenföretagande vägledare inte skiljer sig så mycket åt gentemot andra studievägledare. Däremot tycker han att hans situation som egenföretagare ger honom ett större påverkansutrymme. Han ser det som att han själv, till mycket stor del, styr över arbetet. Det är han själv som står för upplägg liksom planering. Även om det naturligtvis är i samråd med rektorn. Och att det är den stora styrkan i arbetssituationen. Han menar att: ”Dom personerna har lämnat över det här till mig eftersom dom nånstans tycker att det är mödan värt att betala mig för dom här tjänsterna, så jag känner mig väldigt, väldigt fri i min roll.”

Frida menar att hon har ett bra samarbete med lärarna på skolan. Att hon enbart är en dag i veckan vid skolan gör såklart att hon inte kan samarbeta med skolans personal i en stor utsträckning. Frida ser inte detta som ett problem, och menar också att hon är anträffbar även när hon inte befinner sig på skolan. Med skolans rektor har hon inte särskilt mycket kontakt. Det handlar om att ha kontakt kring en del elever när det behövs, kanske om hur man skall gå tillväga i en situation. Hon håller själv inte reda på skolans organisation, utan menar att det viktiga för henne är att hålla redan på den organisation som hon själv tillhör, nämligen plattformen i kommunen. Hon uttrycker: ”Han har sina arbetsuppgifter och jag har mina, så