Malmö högskola
Lärarutbildningen
IS – Individ och samhälle
Examensarbete
10 p
Att leka och lära
Lekens betydelse för barns inlärning
To play and learn
The importance of playing for the child’s ability to learn
Jenny Jönsson
Tanja Casitovska
Lärarexamen 140 poäng
Samhällsorienterandeämnen och barns lärande 140p
Sammanfattning
Vår undersökning handlar om lek och lärande och dess betydelse för varandra. Vi vill visa att lek är bra att använda i förskolan och skolan för att underlätta barns/elevers inlärning. I vårt arbete har vi utgått ifrån frågeställningarna:
• Vad är lek för barnen och pedagogerna?
• Kan man påverka barns/elevers inlärning med hjälp av lek?
För att få svar på våra frågeställningar har vi intervjuat barnskötare, förskollärare och lärare, samtalat med elever och observerat barn/elever. Det vi har tyckt varit mest intressant är att vi verkligen har fått klart för oss att leken påverkar barns inlärning. Leken underlättar för barn/elever att nå sina mål och detta har även pedagogerna berättat för oss, att de i svåra situationer använder lek för att underlätta ett särskilt moment. Med leken som inslag i undervisningen känner barnen/eleverna sig säkrare och inte så rädda för att göra fel.
Innehållsförteckning
1 Inledning... 8
1.1 Bakgrund ... 8
1.2 Syfte och frågeställningar... 8
2 Metod ... 10 2.1 Urval ... 10 2.2 Undersökningsmetoder ... 10 2.3 Procedur ... 12 3 Kunskapsbakgrund... 14 3.1 Teorier... 14 3.1.1 Piaget ... 14 3.1.2 Erikson ... 15 3.1.3 Vygotskij ... 16 3.1.4 Huizinga ... 17
3.1.5 Kort jämförelse mellan de fyra teoretikernas teorier ... 18
3.2 Läroplan ... 19 3.3 Lek ... 19 3.4 Lärande ... 21 4 Preciserat problem ... 23 5 Resultat ... 24 5.1 Klass 3 ... 24 5.2 Klass 5 ... 24 5.3 Lärare... 25 5.4 Förskollärare/barnskötare ... 26 5.6 Observationer... 27 6 Diskussion... 29 7 Källförteckning ... 34 Bilagor ... 35
Barn behöver barn
Ur lusten i mötet med ett annat barn… ett barn som jag
ögon glittrar Vad ska vi hitta på!
Föds längtan
Jag vill jag vill jag vill leva Bli som Du vara som Du
Leka som Du Du ska se vad jag gör Jag vill se vad du gör
Kom kom Bara vi Upp i trädet
in bakom kläderna i hallen vi bara vi undan dom
som inte är som vi du förstår mig
du ser mig Dom där stora är nog bra men… du och jag vi är barn
barn barn
För oss finns en egen värld som dom bara ler åt som är vår bara vår
vi är många, har du sett… vart man går och står
kan dom komma dom där små med lysande ögon Hej ska vi lek vi är barn
Kom kom bara vi Nu och Alltid Det får aldrig ta slut
1 Inledning
Anledningen till varför vi har valt att skriva om lek och lär är för att vi tycker att det är en bra lärometod att använda i undervisningen. Vad använder pedagogerna sig av för olika lek metoder i sin undervisning och varför? Lika viktig som leken är för barn/elever, lika viktigt är det att vi vuxna ta deras lek på allvar och att vi tillsammans utvecklar den. Det finns aldrig en gräns eller en ålder för att sluta leka och lära. Vi har i den här undersökningen skrivit om hur stor betydelse leken har för barns/elevers lärande, för att barnen/eleverna lättare kan bjuda på sig själv och framför allt våga göra fel. I leken är det mer naturligt att göra fel, eftersom det inte anses vara på allvar. Vi tycker att leken är en bra lärometod för att det är ett lätt sätt att fånga barnens/elevernas intresse. För att ta reda på hur barn/elever leker och lär kommer vi att samtala, intervjua, observera, samt använda våra egna erfarenheter utifrån teori och Vft (verksamhetsförlagdtid).
1.1 Bakgrund
Alla individer lär sig på olika sätt. För att kunna få alla barn/elever att ta till sig kunskap, behövs det olika inlärningssätt. Några barn/elever behöver få känna, lyssna, se eller höra. Det är viktigt att läraren kan se barnens/elevernas olika behov så att han/hon i sin tur kan hjälpa barnen/eleverna att ta till sig kunskap. Ett sätt att ta till sig kunskap är genom lek. Det är genom leken barnen/eleverna tar till sig kunskap på ett lättare sätt. Leken stödjer dem bland annat i att utveckla tal, samarbete, språk, kunna följa instruktioner, sätta upp och följa regler, lära sig att vara någon annan genom rollspel och att få kroppsuppfattning. Leken är en oerhört viktig del i vårt arbete som pedagoger, särskilt om vi arbetar med de yngre barnen/eleverna, men även de äldre eleverna har mycket att ta till sig genom leken.
1.2 Syfte och frågeställningar
Vårt syfte med undersökningen är att se hur barn/elever uppfattar leken och lärandet, samt hur detta uppmuntras och utvecklas av pedagogerna. Vi vill ta reda på hur pedagogerna ute i verksamheten tänker, tycker och hur de använder sig av leken. Vi tror att leken används flitigt i de lägre åldrarna, men att den successivt försvinner högre upp
i åldrarna. Vi har många gånger fått höra att lek bara är tidsfördriv, där ingen vuxen behöver vara involverad. Därför vill vi med denna undersökning visa hur viktig del leken har i barns/elevers läroprocess. Våra frågeställningar är:
• Vad är lek för barnen och pedagogerna?
2 Metodbeskrivning
I detta avsnitt berättar vi om hur vi har gått tillväga när vi har gjort vår undersökning. Vi tar bland annat upp vilka undersökningsmetoder vi har använt och vilka vi har tagit hjälp av för att kunna utföra vårt arbete.
2.1 Urval
Vi har intervjuat, samtalat och observerat på två förskolor och två skolor. Vi har haft kontakt med två förskollärare, en barnskötare och två lärare på vardera skola. Pedagogerna som vi har utsett arbetar enligt oss medvetet med leken och använder den integrerat i sitt arbete, med barnen. Områdena som verksamheterna ligger på är ute på landet. Vi har valt dessa verksamheter eftersom vi har haft långvariga kontakter med båda ställena, vilket gjorde att det kändes mest naturligt för oss att där få göra vår första undersökning om lek och lärande.
2.2 Undersökningsmetoder
Vi beslutade oss för att använda intervjuer, samtal och observationer som undersökningsmetoder. Intervjuer har vi använt för att få svar på våra frågor från de olika pedagogerna. I boken Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt
inom samhällsvetenskaperna av Martyn Denscombe, har vi bland annat använt oss av
kapitel 7 som handlar om intervjuer, eftersom vi gjort intervjuer med pedagogerna. Boken gav oss tips på hur man skulle göra, om vi skulle ha en styrd intervju med frågor eller om vi skulle ha en ostrukturerad intervju. Denscombe skriver för och nackdelar i båda fallen och vi bestämde oss för att göra något mitt emellan. Vi ville ha frågor som stöd för intervjun men vi ville gärna ha en möjlighet att gå utanför ramarna och det fungerade bra. Vi fick avslappnade intervjuer vilket var det vi hade hoppats på. Saker man ska tänka på när man utför en intervju: Hur man ska gå tillväga, hur man sedan ska tolka sina intervjusvar och att man tänkt igenom vad man själv vill få fram med de frågor man ställer. Detta är också några saker som man får hjälp med av boken.(Denscombe,1998) Vi har även använt oss av boken Grundbok i
forskningsmetodik, av Patel, Davidsson och Tebelius. Där läste vi om att i vetenskapliga
sammanhang menar man vanligtvis ”intervjuer” sådana som är personliga i den meningen att en intervjuare träffar en intervjuperson och genomför intervjun. Man är väldigt styrd av undersökningspersonens villighet att svara på frågorna, det är viktigt att
motivera individen till kommunikation och man ska alltid förklara syftet med intervjun. Informera även om vad som krävs och förväntas av individen under intervjun. Uttryck som: jaha…mmmmm...jag förstår och det va intressant, ger intryck att vi är intresserade och därigenom motiveras personen att fortsätta. Andra fraser kan vara: hur menar du? och jag skulle vilja veta mera. När man formulerar sina frågor måste man också tänka på vilket språk man använder. Undvik till exempel långa frågor, ledande frågor eller förutsättande frågor. Frågan varför kan vara bra att använda som kontrollfråga.(Patel, Davidsson & Tebelius, 1987)
Utifrån samtalen/intervjuerna med pedagogerna ville vi få fram vad de har för syn, mål och tankar kring lekens betydelse för barns lärande. (Bilaga 1)
Vi har valt att göra observationer på de båda förskolorna och skolorna. I observationerna vill vi se hur de olika pedagogerna använder sig av lekmetodiken. Under observationerna var vi delaktiga på så sätt att vi var nära barnen/eleverna så mycket som möjligt, för att de inte skulle känna sig övervakade. Med detta tänkte vi att det skulle bli en mer naturligare känsla för barnen/eleverna. Vi hade även kunnat sitta på en stol lite längre bort och observera därifrån. Då kan man bara förklara för barnen/eleverna att vi kan se dem alla lättare om vi sitter lite längre ifrån. För oss kändes det bäst att sitta nära bland barnen/eleverna. Trots vår delaktighet hade vi möjlighet och utrymme för att skriva ner våra anteckningar.I Grundbok i
forskningsmetodik, stod det att observation är det främsta medlet för oss att skaffa
information och vi gör det mer eller mindre utifrån våra egna erfarenheter, behov och förväntningar. Framför allt är observation användbar när det gäller att samla in information inom forskningsområden som berör beteenden och skeenden i naturliga situationer. Dessutom används observationer ofta för att komplettera information som har samlats in. En fördel med observationsmetoden är att man kan studera beteenden och skeenden i naturligt sammanhang i samma stund som det inträffar. När man använder observationsmetoden måste man också ta i beaktande att de individer som är medvetna om att de observeras kan förändra sättet att bete sig så att de skiljer sig från deras naturliga beteende.(Patel,Davidsson & Tebelius, 1987) På de båda skolorna har vi även samtalat med några barn för att höra deras tankar kring lek och få höra vad deras definition av lek är.
2.3 Procedur
När vi kom ut i verksamheterna berättade vi om vårt examensarbete och vad denna undersökning skulle komma att handla om. Många pedagoger såg vår undersökning som något väldigt spännande och intressant och de var villiga att hjälpa oss när vi hade kommit igång. Vi frågade pedagogerna som vi hade kontakt med om de hade lust och möjlighet att svara på några frågor om lek och lärande. Under vår Vft (verksamhetsförlagdtid) berättade vi för föräldrar att vi skulle göra ett examensarbete och att vi någon gång under arbetets förlopp skulle komma och samtala och observera deras barn. Samma vecka som vi skulle göra vår undersökning hade alla pedagoger skrivit i sitt veckobrev, till föräldrarna om att vi nu skulle komma och göra vår undersökning. Föräldrarna såg det hela positivt, eftersom de känner ett visst förtroende för oss. Vi genomförde intervjuer med alla pedagoger och till hjälp användes papper och penna. Anledningen till varför vi valde att använda oss av papper och penna var för att vi kände att det kändes mest naturligt för oss, dock kan vi tänka oss att det hade varit bättre om vi hade använt en bandspelare, eftersom att vi då lättare hade kunnat gå tillbaka och lyssnat på svaren och ingen hade blivit borttappat. Vi genomförde samtal med sammanlagt åtta barn, fyra från klass tre (9 år), fyra från klass fem (11 år). Anledningen till varför vi valde att samtala med barnen, istället för att intervjua dem är för att intervjuer många gånger kan ses som ett förhör och göra många barn osäkra. (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2003) Detta kanske låter lite hårt men det vi menar är att eleverna inte ska känna sig ”rädda” för att svara fel. En intervju ska vara något intressant man gör och ska kommas ihåg som en positiv upplevelse. Eleverna kanske aldrig tidigare har varit med om en intervju, därför ansåg vi att det var lämpligast att börja med ett samtal.
När vi mot slutet gjorde våra observationer, valde vi att observera så gott som samtliga barn och elever. Vi var inte ute efter att observera ett enskilt barns beteende i leken, utan vi ville se hela barngruppernas och klassernas inställning till de olika momenten i undervisningen om de var mer mottagliga när det fanns lek inslag i undervisningen än när ”vanlig” undervisning genomfördes. Innan vi hade börjat med observationen presenterade vi oss för de olika klasserna om vilka vi var, vad vi hade fått för uppgift från vår egen skola och varför vi hade kommit till deras skola. När vi hade presenterat oss frågade vi i klasserna om det fanns någon som kunde tänka sig att hjälpa oss att svara på några frågor som handlar om deras syn på lek. I de flesta klasserna fanns det flera stycken som ville hjälpa oss att svara på våra frågor. (Bilaga 2) Vi beslutade
oss för att börja med att skriva ner ”kandidaternas” namn på små lappar och lade ner dem i en burk och denna burk skakades om väldigt noga. Därefter fick en elev som inte ville vara med, dra upp två lappar ur burken. Vi tyckte att det var en rättvis lottning. När vi samtalade med barnen fick de vara två och två, eftersom vi tyckte att det var viktigt för dem att få känna en viss trygghet. Barnens/elevernas svar skrev vi ner efter varje samtal. Samtalen med barnen/eleverna gick bra och var mycket givande. Eleverna hade klara och tydliga tankar om lekens betydelse för dem och de var öppna och pratglada individer.
3 Kunskapsbakgrund
I Bonniers svenska ordbok definieras ordet lek som: ”något som inte görs på allvar” (men ofta efter bestämda regler).
3.1Teorier
En teori är ett sätt att förklara verkligheten, ett sätt att se på verkligheten. Teorier finns i böcker, men också i huvudet på alla människor. Vi teoretiserar för att få ihop den värld som finns runtomkring oss till något som går att förstå. Med den teori vi skapar själva kan vi ta oss fram i nya situationer. Vår utgångspunkt är att praktiken är grunden för vårt arbete. Reflektion över egna erfarenheter ger nödvändig kunskap som sedan kan jämföras med olika teoretiska ansatser. När man sätter ord på det man gör och översätter till det nya språk som teorin ger, vidgas perspektiven. Teorin kan ge struktur och mening åt de egna erfarenheterna, öka förståelsen och stimulera till att pröva nya grepp. Utan teorier och teoretiserande stannar utvecklingen. (Stern 1997)
Piaget, Erikson, Vygotskij och Huizinga är betydande lekteoretiker som har skilda teorier om vad lek är. Vi kommer här att ta upp deras olika teorier om lek.
3.1.1Piaget
Piagets lekteori har vunnit den största spridningen både inom som utanför forskningen. Piaget delar in lekarna i följande lektyper:
• Övningslekar
Övningsleken är den första formen av lek som framträder i människans liv. Övningsleken utgörs av en upprepande reflex som tillfredställer barnet. Ett exempel är när barnet skallrar med sin skallra och gläds åt sitt svar.
• Symbollekar
Symbolleken uppträder fullt utvecklad vid två års ålder och är den dominerande lekformen fram till fem-sex års ålder. Enligt Piaget är symbolleken eller också även kallad låtsasleken den sorts lek som står närmast lekens egen grund. Med detta menas början till leken där barnen använder symboler för att utveckla sin lek. I symbollek använder barnen symboler som representanter för något annat, tecken för något som blir betecknat. Symbolleken är bra att använda som ”skydd” för barn. Att barnen till exempel med hjälp av dockor eller andra symboler visar känslor, som i sin tur hjälper dem att återuppleva svårare känslomässiga erfarenheter. Denna symbollek kan bland
annat användas vid polisförhör. (Ragnerstam, 1999) Enligt psykoanalytisk teori har leken en terapeutisk funktion. (Lindh-Munther, 1989)
• Regellekar
Regelleken baseras på en vidgad kompetens hos barnet att delta i lekar i samverkan med andra. Barnen behärskar efterhand allt mer komplicerade regler och regelsystem för att slutligen själv kunna bedöma och förändra reglerna. I regelleken nyttjar, befäster och utvidgar barnet en social kompetens.
• Konstruktionslekar
Konstruktiva och nyttoinriktade verksamheter utgör hos Piaget övergången till lekens motsats, till den vuxnes arbete. Konstruktionsleken använder heller inte något ”låtsas” när den utövas. Ett exempel på detta är när barn leker doktor, affär, skola med mera.
Framförallt är lekteorin huvudsakligen konstruerad och framställd som en systematisk del av Piagets utforskningar av intelligensen. (Ragnerstam, 1999) Piaget ser leken som en återspegling av strukturer i barnens tänkande. Symbolleken utmärks enligt Piaget som en förvrängning av verkligheten. (Lindh–Munther, 1989)
Piaget som uppfattar leken som en egocentrisk verksamhet, påstår att barn inte förstår varandra utan att de egentligen strävar efter att tillfredställa sina egna önskningar. Enligt Piaget utvecklar barn sitt sätt att tänka genom att de agerar och har konkreta erfarenheter av omvärlden. Den mest konkreta erfarenheten man kan vara inblandad i är när man gör något själv. (Stern, 1997.)
3.1.2 Erikson
I barnets lek ser Erikson människans förmåga till kreativitet, till verklighetsförankrande men samtidigt dynamiskt verklighetsförändrande visioner. Det är i leken som lekfullheten och fantasin utvecklas, grundläggande drag hos människan som ger oss förmågan att föreställa sig möjliga utvecklingar att skapa visioner. Erikson markerar särskilt det visuella som ett centralt forum för fantasin och lekfullheten. Barnens lek är den outvecklade formen av människans förmåga att handskas med erfarenheter, genom att skapa modeller för situationer och behärska verkligheten genom försök och planering. Erikson framhåller hur barnet i leken kan tillfredställa förbjudna önskningar, pröva oroväckande men fascinerande idéer och bearbeta skrämmande upplevelser.
3.1.3 Vygotskij
Vygotskijs centrala teser om leken är att i leken använder barn föremål (till exempel käppen som ska motsvara en häst) som har en stor betydelse för dem, de handlar med betydelsen och de ord som ersätter föremålen. Därför sker det i leken en frigörelse av ordet från föremålet. Vygotskij menar att leken är en övergång mellan saker som barnen själva gör och deras situationsbundna tänkande till skillnad från skolbarnens frigjorda tänkande. Leken förmedlar övergången från att bara handla utan tanke till att ha en tanke till varför de gör så. (Lindh–Munther, 1989) Vad påverkar barns utveckling? Vad är det som gör att barn blir som de blir? Vad är det som gör att de utvecklas till de vuxna de är, från de barn de en gång har varit? (Stern, 1997)
I ett sociokulturellt perspektiv sker lärande och utveckling genom deltagande i sociala praktiker. Därmed kan även leken betraktas som en social praktik med specifika regler och normer. Leken är enligt Vygotskij regelbaserad även då det inte rör sig om en lek som har formulerade regler som skapats på förhand. Genom leken blir barnet medvetet om sociala samspel och utvecklar förmågan att bedöma handlingar utifrån de regler som finns i den sociala praktiken. Ofta leker barn utan att själva förstå de motiv som ger upphov till leken. Ändå kan de utveckla kriterier för ”korrekt” och ”icke-korrekt” beteende. I de situationer då barnet till exempel föreställer mamman och dockan barnet, följer barnet regler för hur mamman skall bete sig. När barnet handlar och agerar i vardagliga sociala situationer tolkar den vuxne att barnet är naivt i sitt uppträdande. Vygotskij menar att de normer, känslor, värderingar, vad vi skulle kunna kalla de dolda sociala koderna, som tycks ha passerat obemärkt i barnets vardagsliv blir, genom barnens beteenderegler mer medvetandegjorda i och med leken. (Persson & Sträng, 2003) Med detta menar Vygotskij att till exempel barnen tar in vett och etikett reglerna som finns dolda i det vardagliga livet och i leken kan vi som vuxna se att barnen har tagit till sig ”reglerna” och förstår vad de innebär.
Barnets lek även under småbarnsåldern, utgörs av en mänsklig och konkret verksamhet. Leken ger barnet en grundval för att kunna bli medveten om de föremål som finns i omvärlden, samtidigt som omvärlden påverkar och bestämmer innehållet i barnets lekar. Genom samspelet med de vuxna uppmärksammar barnet de handlingar som förkommer och strävar efter att handla som den vuxne. Enligt utkasten till Vygotskijs lekteori uppfattar barnet att människan är härskaren över föremålen. När barnet har omvandlat de vuxnas sätt att handla till innehåll i sitt eget handlande uppstår det klassiska uttrycket: ”Jag kan själv!” Enligt Vygotskijs teori leker inte ett barn med
till exempel byggklossar för att åstadkomma en bestämd byggnad utan för att få bygga. Hos Vygotskij finner vi vidare definitionen på lek som barnets väg till att lära känna den värld som det lever i och som det fått i uppdrag att förändra. Därför uppstår leken aldrig ur en fri eller autistisk fantasi som godtyckligt skapar barnets lekvärld. Barnets fantasi alstras ovillkorligen i en lek samtidigt som barnet tränger in i den verklighet det omges av och är del i. (Stern,1997)
3.1.4 Huizinga
Huizinga är en holländsk lekteoretiker och här är fem av hans teorier om lek:
1. Lek är frivillig aktivitet. Beordrad lek är inte längre lek, då blir leken imitation. Att leka växer fram och barnets fria vilja skall ses i ett vidare perspektiv. Barn känner att de måste leka, det vill säga lekbehovet finns som en inbyggd kraft i barnens natur. Barn leker för att de tycker att det är roligt att leka och däri ligger friheten. Leken finns oavsett om den är nyttig eller inte. Leken fyller snarare ett kulturellt behov. Lek hos vuxna är onödigt, men vuxna sysslar med olika former av lekartade aktiviteter för att det är roligt att gör dem till behov. Först när leken övergår till tävling och konkurrens, upphör leken och blir nödvändighet, plikt och tvång.
2. Lekens andra egenskap är att den är skild från verkliga livet. Barn vet när det är på lek eller på allvar. Forskare menar att barn redan under det första året kan urskilja vad som är lek i samspelet med sina vårdare. Att något är på lek utesluter inte att leken för barnet kan vara högst allvarlig, leken uppfyller hela barnet, och skärper dess koncentration och fångar deras uppmärksamhet. Gränsen mellan lek och allvar är flytande. Barn lär i samspelet med andra när leken övergår till allvar, till exempel om någon skadas och om regler överträds.
3. Lek tjänar inte något bestämt ändamål. Leken tillfredställer inte några
biologiska behov, det vill säga näringstillförsel, reproduktion och självbevarelse. Tvärt om kan dessa underordnas leken. Leken är inte nödvändig för att uppehålla livet. Den har främst en kulturell funktion både för samhället och individen.
4. Leken karakteriseras av avskildhet och gränsdragning. Leken utspelas inom
utspelas på bestämda platser som definieras av de lekande eller uppstår under lekens förlopp. Lekens form och funktion samspelar med lekplatsen till exempel förbjudna, isolerade, inhägnande eller avgränsande platser.
5. Lek kännetecknas av ordningsskapande. I en förvirrande och en ofullkomlig
värld skapar leken temporär ordning. Lek kräver ordning. Avvikelse från ordningen förstör leken, berövar den dess egenart och gör den värdelös. Huizinga ser behovet av att skapa ordning och att detta behov är lekens drivkraft. Ordning, regler kännetecknar inte bara det vi kallar regellek. En ett- årings tittutlek har sitt eget regelsystem. Ett barn som till exempel avviker från sin elevroll i att leka skola återförs snabbt till en ordning som i leken är så sträng att den blir en karikatyr av skolans ordning. (Lindh-Munther,1989.)
3.1.5 Kort jämförelse mellan de fyra teoretikernas teorier
Piaget anser att leken är en återspegling i barnets tänkande och han uppfattar leken som en egocentrisk verksamhet, där han påstår att barn inte förstår varandra, utan att de egentligen strävar efter att tillfredställa sina egna önskningar. Detta gör barnen genom att de agerar och har konkreta erfarenheter av omvärlden. Piaget säger att den mest konkreta erfarenheten man kan vara inblandad i är när man gör något själv.
Däremot menar Erikson att leken och lekfullheten utvecklas i fantasin. Liksom Piaget anser Erikson att barnens lek är den outvecklade formen av människans förmåga att handskas med erfarenheter, genom bland annat att tillfredställa förbjudna önskningar.
Där skiljer sig Vygotskij från Piaget och Erikson eftersom han menar att i leken använder barn föremål för att ersätta ord, föremål och händelser. Han påstår även att lek aldrig uppstår ur en fri eller autistisk fantasi, vilket Erikson påstår.
Precis som Vygotskij menar Huizinga att lek inte är något som är bestämt, eftersom det då blir en imitation. Huizinga anser även att leken uppfyller hela barnet och skärper dess koncentration och fångar dess uppmärksamhet. Leken är heller inte nödvändig för att uppehålla livet.
3.2 Läroplan
I ett par utdrag ur läroplanen kan man läsa att leken är ett bra hjälpmedel för att uppnå nedanstående mål. I Lpo 94 står det inte klart och tydligt att lek skall användas i undervisningen, man får själv som pedagog ta in leken i sin undervisning. Däremot står det i Lpfö 98 att leken är viktig för barns utveckling och lärande.
I läroplanen Lpo 94 står det att: Mål att sträva mot
Skolan skall sträva efter att varje elev • utvecklar nyfikenhet och lust att lära • utvecklar sitt eget sätt att lära • utvecklar tillit till sin egen förmåga
• känner trygghet och lär sig att ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra • lär sig att utforska, lära och arbeta både självständigt och tillsammans med andra
(Lärarförbundet, 2002, s.14) I Lpfö 98 står det att:
Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter” (Lärarförbundet, 2002, s.27)
Ett sista citat som vi avslutar med ”lärandet skall baseras så väl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. Barngruppen skall ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande” (Lärarförbundet, 2002, Lpfö 98, s.28)
3.3 Lek
Efter att vi har tagit upp de olika lekteoretikernas teorier om lek och valda delar ur Lpo 94 och Lpfö98 kommer vi nu att berätta lite allmänt om vad lek är och varför den är viktig.
Det är viktigt att göra leken till kärnan i förskolans innehåll. Som pedagog måste man förhålla sig mer aktivt till leken, genom att själv medverka i den. I leken är deltagarna underkastade vissa oskrivna regler, och den som önskar att vara med i leken måste underordna sig dessa. När vi som vuxna deltar i leken måste vi på samma sätt som barnen underordna oss lekens lagar. Detta leder till en känsla av jämlikhet i förhållandet mellan barn och vuxna. De vuxna måste träda ut ur sina roller som auktoriteter och fungera på samma premisser som barnen. Genom leken finns det större
börjar rulla en boll mellan varandra. De rullar bollen fram och tillbaka. Här börjar ett samspel som är en turtagning. Ibland behöver en vuxen vara med för att få igång ett samspel. Många gånger kommer barn igång med samspel själva. Det finns en form av samspel som bara kan fungera mellan barn, eftersom barn finner en sådan otrolig glädje i att göra likadant, det är samspel på lika villkor. (Stern, 1997)
Leken spelar också en viktig roll i utvecklingen av barns fantasi och kreativitet. Leken är en verksamhet i vilken barnets handlingar styrs av en idé eller föreställning, som hålls fast med hjälp av ord. I det moderna samhället är leken hotad från många håll, livet har blivit så välorganiserat att det har blivit lite utrymme för lekperspektivet. I leken framträder barnen som kreativa, produktiva och fria individer. Lek uppfattas gärna som något trivialt och självklart, något som barn sysslat med i alla tider. För oss som arbetar med barn blir det därför en uppgift att försvara barns lek på dess egna premisser, som en egenartad livsform som inte vi kan och inte bör ersätta med något annat. Lek är återspegling av den värld/det samhälle som barnen lever i. Teoretiskt utgår vi ifrån att leka och inlärning är verksamhetsformer som båda innebär en mental utvecklingsprocess, det vill säga barn lär när de leker. Lekens speciella symbolspråk är tecken, kroppsspråk och tal. Leken är den första formen av symbolisk framställning vi finner hos ett barn, och i det förhållandet ligger förklaringen till att leken spelar en så central roll i symbolfunktionens utveckling. I leken skapas de språkliga funktioner som krävs för att utveckla människans tänkande och som gör det möjligt att förstå människans speciella sinne, nämligen uppbyggnaden och strukturen av symboler. (Lindh-Munther, 1989)
Lek är mer än något annat än ett barnfenomen. Bara när vi erkänner det barnsliga och barndomen som ett värde i sig kan vi närma oss en förståelse av leken som en egen upplevelsekvalitet, något som barnen söker därför att den bjuder på möjligheter som ingen annan verksamhet gör i samma grad. Leken är barns viktigaste uttrycksmedel och inga utstuderade pedagogiska arrangemang kan ersätta de erfarenheter och upplevelser barn skaffar sig genom lek. (Persson & Sträng, 2003)
Lekens grundform är kunskapsutvecklande i skolan. Att leka underlättar inlärningen för en del barn eftersom att leka är att lära genom sig själv och inte av andra. Men när prov och betyg börjar bli viktigare i skolan, försvinner leken helt ifrån undervisningen. Varför? Eller är det kanske på grund av oro för det enskilda barnets kunskaper som lekens grundform sällan syns i skolan? (Berefelt, 1999, s.77)
Barnet lär sig genom att uppmärksamma hur andra gör, genom att själva agera och kommunicera med människorna i omgivningen på de sätt de tillåter och uppmuntrar. (Stern, 1997)
Redan 1933 skrev Susan Isaacs om ”Lek som undervisning”, där hon betonade vikten av lek för utveckling av motoriska färdigheter, upptäckarlust och resonerande förmåga. Barn kan genom lek öva färdigheter och lära sig att förstå världen runt omkring sig bättre. (Moyles,1995)
3.4 Lärande
Slutligen i kunskapsbakgrunden kommer vi att berätta om lärandets betydelse.
Hos vissa barn behöver lusten väckas. Andra barn måste man våga låta vara. Alla barn behöver inte aktiveras. Det är emellertid en konst att skilja på de barn som drar sig undan, helt försjunkna i sig själva och de som går runt för att ta in, upptäcka, lära och skapa sina egna inre bilder under en till synes passiv yta. Med relationens hjälp kan pedagogen vitalisera material för lek, skapande och utforskande. Tillsammans kan barn och vuxna titta på, undersöka och fascineras av allt som miljön erbjuder. Genom pedagogens berättande skapas nyfikenhet hos barnet på världen. Vårt behov av att skapa eller ta del av andras skapande i bild, poesi, musik, teater och så vidare ger oss tillgång till ett annat sätt att kommunicera än via det formella språket. När man omsätter det man tar in via sina sinnen i bilder, rörelser och dram bildas en länk över till verbalisering och reflekterande. ”Bild föder ord – ord föder bild” (Stern, 1997, s. 89.) En hel del av det som barn får lära sig sker spontant utanför klassrummet vid lek. Inlärning och förståelse av världen ordnas och utvecklas via det sociala samspelet. (Wood, 1992)
För att lära sig någonting måste man ha en aning om vad det är man lär sig. Lärandet ifråga betyder att den lärande har utvecklat en förmåga att erfara ett visst fenomen när det framträder på ett särskilt sätt i nya situationer (något som går utöver de andra sätt som hon tidigare haft förmågan att erfara fenomenet på), vilket i sin tur betyder att relationen mellan den lärande och fenomenet har förändrats. Den lärande har fått förmågan att urskilja aspekter av fenomenet som hon inte kunde urskilja tidigare, och hon har blivit förmögen att samtidigt vara medveten om andra eller fler aspekter om fenomenet än vad som tidigare var fallet. (Marton & Booth, 2000) Att uppfatta och förstå inlärning som en process är en fråga om vad barn uppfattar att de får lära sig så väl som de uppfattar att de får lära sig själv. Barn lär sig genom att uppfatta en helhet
överföring från ett förhållande till ett annat vilket för yngre barn är en plötslig förändring. När barn börjar bli medvetna om en gradvis förändring har ett viktigt steg tagits i barnets sätt att tänka. Barnet blir så småningom medvetet om en förbättring i sin färdighet som kan vara av kvalitativ eller kvantitativ natur. Förbättringen kan vara en ökning från att kunna till att kunna bättre. Den vanligaste uppfattningen som barn har om hur de lär sig att göra något är genom erfarenhet. Det är grunden för att man skall kunna bli bättre på något. Barn lär sig och utvecklas när de är trygga men barn blir också trygga när de förstår eller begriper det de är med om. (Pramling, 1991) I första kontakten med ett nytt ord, ett nytt material eller en företeelse måste intrycken samordnas och inordnas, rörelser ska koordineras och automatiseras, begrepp vidgas och symboler födas. Det är som vi varken hör eller ser. Blicken blir lite glansig och ibland lite inåtvänd. Vi skulle kunna sätta en lapp på var och en med lärande pågår. Med all säkerhet kan vi lära oss i många olika samanhang, men när någon befinner sig i det här tillståndet ser det ut som om det händer något mer än vanligt.(Wehner-Godée, 2000)
4 Preciserat problem
Dessa frågor vill vi besvara i vår undersökning utifrån vad vi har stött på ute i verksamheten och i litteraturen. Vi är nyfikna på att få reda på hur pedagogerna ställer sig till leken, hur de ser och uppfattar den. Tycker pedagogerna att leken är en inlärningsmetod eller är det bara tidsfördriv? Våra frågor är:
• Vad är lek för barnen och pedagogerna?
5 Resultat
I resultatet nedan har vi samanställt våra intervjuer, samtal och observationer.
5.1 Samtal med elever, klass 3 (bilaga 2)
De flesta barnen som vi samtalade med i klass 3 tycker att lek är något som man gör med sina kompisar på rasten, till exempel spela fotboll, king-out, hoppa hopprep, leka i buskarna med mera. Barnen berättade för oss att de lär sig att följa regler, lär sig att vara en bra kompis och kunna leka med alla, lär sig hitta på nya lekar med eget innehåll och egna regler när de leker. Eleverna tycker att de lär sig saker när de får uppgifter av fröken i klassrummet. Några av eleverna tycker att de lär sig när de läser, skriver och räknar matte. En elev berättade för oss att denne hade lärt sig baka och laga mat i helgen. Vi frågade eleven vad man lär sig när man bakar och lagar mat. Då berättade eleven att man får lära sig smaka så att det är gott, att man inte ska bränna maten eller kakorna, man vet precis vad som finns i maten och kakan. Eleverna lär sig bäst när det är lugnt, tyst och när fröken hjälper dem. Någon elev sade sig lära sig bäst när de får gå ut i korridoren och spralla lite, för att sedan kunna fortsätta att koncentrera sig. Eleverna påstår att de aldrig leker på lektionerna, det gör man på rasten. När vi förklarade lite närmare om vad vi menade med lek på lektionerna, var det några av eleverna som sade att de får spela spel när de har matte. När man spelar spel lär man sig regler och räkna prickarna på tärningen, säger en elev. Eleverna anser inte att det är matematik de lär sig när de spelar spel, utan matematik lär man sig när man räknar i boken.
5.2 Samtal med elever, klass 5 (bilaga 2)
Eleverna i klass 5 tycker att lek för dem är att ha kul med sina kompisar, göra roliga saker och att va (va är det nya ordet för leka och umgås). Lek är också när man får vara ute och leka. De tycker att man lär sig saker när man räknar och övar mycket. Några av dem sade även att de lär sig saker när de lyssnar och koncentrerar sig. En elev berättade för oss att den lär sig saker när den läser meningar sakta och noga. De flesta eleverna tycker att man genom lek lär sig hur man ska uppföra sig mot andra kompisar (de dolda sociala koderna) och i flesta lekarna tycker de att de lär sig att samarbeta. Istället för att bara leka med en kompis ska man försöka att leka med alla. Eleverna berättar även att de lär sig att ta hand om varandra om någon har skadat sig under leken. Några av eleverna i klass 5 sade att den lär sig bäst när läraren berättar bra, sakta, samt att läraren
berättar uppgiften noga. De lär sig också bäst när det är lugn och ro och tyst i klassrummet. Ett par elever säger att de inte använder sig av lek på lektionerna, men att de någon gång har spelat kort där de skulle ha halva kort högen var. Därefter ska var och en vända ett kort och berätta vad det blir i multiplikation. Ett annat par av eleverna nämner att de ibland har använt sig av en sifferboll. Med denna sifferboll kastar man bollen till varandra, de siffror som tummarna hamnar på ska man multiplicera, addera, subtrahera eller dividera. De nämner även att de ibland brukar ha mattefrågor, där någon i klassen frågar en fråga och någon i klassen får svara. Eleverna som går i klass fem tycker att det viktigaste man lär sig när man leker är att vara en bra kompis och vara en riktig bra vän med alla, man lär sig följa regler, samarbeta, ha roligt och att få använda sin egen fantasi.
5.3 Intervjuer med lärare (bilaga 1)
Lärarna anser att lek är något som väcker barnet inom varje människa, med leken kan man på ett enkelt sätt nå alla kategorier av människor. Lek är när barn kan få ha roligt och skratta samtidigt som de indirekt lär sig saker. Vissa av lärarna använder sig av lek i undervisningen och andra använder sig inte så mycket av lek i undervisningen. De lärare som använder sig av lek använder den vid svåra moment till exempel i matematik då de bland annat använder sifferbollen. I svenskan låter läraren eleverna att gå meningarna på golvet. Leken går ut på att läraren har skrivit ord på A-4 papper, ett ord på varje papper, sedan lägger läraren dessa papper på golvet, lite huller om buller och säger en mening till eleven. Eleven ska därefter gå den meningen genom att hitta rätt ord. De lärare som inte använder sig så mycket av lek i undervisningen säger sig inte ha tid. Alla lärare är överens om att man kan lära sig något genom lek för att det är den lättaste metoden att få alla elever intresserade och man har som lärare lätt att nå sin grupp. Många elever blir intresserade på grund av att det utförs praktiskt. Man rör sig och blir aktiv istället för att bara sitta still och lyssna. En av de lärare som ansåg sig inte ha tid till att använda leken, ser den som ett bra inlärningssätt i de lägre åldrarna men inte för de äldre eleverna. Lärarna tycker att lek påverkar inlärningen eftersom den stimulerar den motoriska delen. De tror att många överaktiva barn kan bli mer delaktiga i undervisningen om man använder sig mer utav leken. Som de tidigare nämnt menar lärarna att lek påverkar inlärningen, men framför allt en av de viktigaste punkterna är att
En lärare tycker att fri lek är bra, men med begränsning och i relation till åldern. Hela livet kan inte vara lek eller teori. En gyllene blandning hade varit bra. Sammanfattningsvis säger lärarna att lek är viktigt i alla åldrar, men skall relateras till individerna. Det är därför viktigt att man anpassar leken efter individerna så att man inte gör det för enkelt för de äldre och för svårt för de yngre. En av lärarna anser att om det finns tid kan man använda sig av lek i undervisningen även för de äldre eleverna, men annars bör man syssla med litteraturen och arbetsböckerna som man har i skolan.
5.4 Intervjuer med förskollärare/barnskötare (bilaga 1)
Lek är när barnen får känna sig fria och använda sig av sin egen fantasi. När barn leker lär de sig omedvetet saker om sig själv och omvärlden hela tiden. Lek är när barn leker med varandra, till exempel bollekar, tågbanor, bilar och dockor. Det är även barns naturliga sätt att lära, lek är en metod för barn att utvecklas i. Pedagogerna på förskolorna arbetar mycket med lek i sin undervisning. De använder sig bland annat av handdockor för att fånga barnens intresse och uppmärksamhet. När man använder handdockor lever sig barnen in i det som handdockan berättar och ställer därmed frågor till den i stället för till pedagogen. Rörelselekar är roliga lekar för små barn och därigenom får de träda in i andra roller och lära känna sin egen kropp genom att göra olika rörelser. Tema upplevs av barnen som något spännande och roligt eftersom det stimulerar barnets alla sinnen. Istället för att förmedla/undervisa en sak som man vill att barnen ska lära sig, får man leka fram budskapet. Ska man till exempel lära barnen tur tagande kan man leka Hunden och benet, eller om man vill att de ska lära sig färgerna kan man spela spel med färger. Barnen upplever hela arbetssättet på förskolan som lek. Man kan lära sig allt genom lek. Får man inte leka kan man inte lära sig något. Barn lär sig genom lek att känna igen sitt eget namn, även om de inte kan stava till det, barn lär sig känna igen färger, dofter, smaker och ljud. Barn lär sig många saker genom lek även om de själva inte är medvetna om det. Genom leken tar man naturligt in andra saker ifrån sin omvärld. Man blir mer öppen och mottaglig för olika saker som man möter i det vardagliga livet. Man blir genom leken stimulerad av att lära annat. Genom att leka fram budskapet har man lätt för att lära sig något. Det man vill förmedla till barnen måste vara spännande, då tänker inte barnen på att de lär sig utan att det är en rolig lek för dem. Leken kan ge barnen koncentration. Är det något roligt man håller på med har man mer tålamod. Barnen vågar spela ut mer och blir inte så rädda för att misslyckas, för att det är bara en lek. Barnen lär av varandra och då är situationen inte lika auktoritär
som när de lär av en vuxen. Fri lek är lika viktig som organiserad lek. I den fria leken utvecklar barnen sin kreativitet och de lär sig att ta egna initiativ. Det är viktigt att barnen får känna att de har fri lek på förskolan men den fria leken får inte ha övertaget. Fri lek är en utveckling, där testar barnen olika situationer och de provar olika roller. Barnen lär sig att samarbeta och ta hänsyn till andra, de får helt enkelt tillit till sig själv. Leken är viktig att använda i de högre åldrarna också eftersom det är roligare att leka in saker än att det bli så strukturerat. Leken stimulerar alla sinnen på ett lättare sätt och man har lättare för att ta till sig saker. De känner trygghet och säkerhet i leken och de blir inte rädda för att misslyckas. Är man trygg lär man sig lättare.
5.5 Observation
Vi har gjort observationer på förskolan och i skolan, där vi observerat de olika grupperna. Under vår observation på förskolan såg vi att de använde sig av en handdocka. Under tiden som pedagogen använde sig av handdockan såg vi att barnen var väldigt uppmärksamma på vad handdockan sade och skulle göra härnäst. Vi kunde tydligt se på barnen att de var mycket mer öppna för samtal med handdockan än när personalen frågade raka frågor. Vi såg även att de använde sig mycket av musik och rörelse på förskolorna och att de hade väldigt glada, energiska och nyfikna barngrupper som ska tillfredsställas. När det gäller den fria leken såg vi att barnen hade väldigt livlig fantasi och hade lätt för att komma på egna lekar. Under lekens gång märkte vi att barnen successivt gjorde upp egna och nya regler för att kunna ”bygga ut” leken. På båda förskolorna hade barnen i sin fria lek tillgång till en pedagogs närhet och stöd eftersom han/hon alltid fanns tillgänglig i barnens närhet. I skolan såg vi inte så mycket inslag av leken i undervisningen och den används inte lika tydligt som i förskolan. I en del ämnen kunde vi se små delar av leken, bland annat i matematiken, engelskan och i svenskan. I matematiken använde eleverna ”sifferbollen” för att öva multiplikations- tabellen och andra siffror spel. På en av skolorna använder lärarna sig mycket av musik i engelsk-undervisningen, när vi var på skolan och observerade övade eleverna sig på färgerna med hjälp av en engelsk sång. På den andra skolan som vi observerade övade eleverna engelska prepositioner med hjälp av en lek som heter Simon says. Leken går i korta drag ut på att läraren säger Simon says stand up, och då ska eleverna ställa sig upp. Den som av misstag råkar gör något annat än att ställa sig upp, förlorar och får sätta sig på sin plats tills leken är slut och Simon har lyckats lura alla. I
locka fram elevernas fantasi och kreativitet för att sedan skriva egna berättelser. Tyvärr fick vi inte se någon speciell på den andra skolan i den svenska undervisningen.
6 Diskussion
Vi har under denna undersökning fått svar på våra frågeställningar och resultatet har blivit som vi hade trott, nämligen att barn lär sig mycket genom lek. När vi kommer ut i arbetslivet är leken något som vi kommer att arbeta mycket med, eftersom vi i denna undersökning har förstått hur viktig leken är för barns och elevers inlärning. Efter att ha läst den litteratur som vi har haft med i vår undersökning, gjort våra intervjuer, samtal och observationer har vi fått bekräftat att vi inte längre behöver tro att lek är bra för inlärningen, utan att det faktiskt är så. I boken, Att leka är nödvändigt av Lind–Munther (1989), står det att lek uppfattas gärna som något trivialt och självklart, något som barn sysslat med i alla tider. Visst är lek någonting självklart för alla barn, men att leken skulle vara något ointressant kan vi inte alls hålla med om.
Bland annat har våra fyra teoretiker, Piaget, Vygotskij, Erikson och Huizinga, bevisat för oss att lek har stor betydelse för barns inlärning och utveckling. Piaget ser leken som en återspegling av strukturer i barnens tänkande. Låtsaslek utmärks enligt Piaget som en förvrängning av verkligheten. (Lind–Munther, 1989) Med detta menar vi att barn/elever med hjälp av sin omgivning får olika intryck och detta bearbetas av dem genom lek. Men kan det inte även vara så att även om barn inte leker så kan barnet/eleven bearbeta sin omgivning på annat sätt. Det vi vill ha sagt är att lek är en återspegling av den värld som barn lever i. Eleverna i klass fem hävdar att de lär sig att ta hand om varandra när någon har skadat sig under leken. Detta menar även Huizinga då han säger att barn lär i samspelet med andra när leken övergår till allvar, till exempel om någon skadas eller om regler överträds. Förskollärarna/barnskötarna menar att lek är när barnen får känna sig fria och använda sig av sin egen fantasi. Erikson påstår detsamma när han säger att det är i leken som lekfullheten och fantasin utvecklas. Vygotskijs definition på lek är barnets väg till att lära känna den värld som de lever i och som de fått i uppdrag att förändra. I vår kunskapsbakgrund under rubriken Lek, tar vi även upp att lek är en återspegling av den värld/samhälle som barnen lever i. Vi håller med om att det är viktigt att låta barnen få lära känna den värld och omgivning som de får växa upp i och att får göra det med hjälp av lek, vi tror då att det blir mycket lättare.
Det är trevligt att få höra att barn ser leken som gemenskap med kompisar och att de gör roliga saker tillsammans. Vad är det som gör att eleverna tror att de bara lär sig när de får uppgifter av fröken i klassrummet? Kan det bero på att de har fått för sig att
läser, skriver och räknar matte. Inga av eleverna förstår att de lär sig till exempel att läsa eller skriva när de leker, man behöver inte göra allting med fröken. Vi tycker att det var positivt att eleverna får spela spel på matten och att de berättade att de får lära sig regler och räkna prickarna på tärningen. Det som gjorde oss lite konfunderade var att de inte förstod att det också var matte även om man inte alltid arbetar med matteboken. Det som förvånade oss med eleven som hade lärt sig laga mat och baka kaka var att den inte nämnde någonting om att han/hon fått räkna, läsa recept eller hålla tiden för ugnen. Detta kan bero på att eleven inte tänker på att det han/hon har gjort är matte och svenska. Många elever tycker att de lär sig bäst när det är tyst och lugnt i klassrummet. Det som slog oss då är att det sällan är helt lugnt och tyst i klassrummet, vad kan det bero på, när majoriteten säger att de vill ha lugn och ro. Vi vet fortfarande inte om det är för tidigt att redan i klass 3 kunna förstå att man alltid lär sig något när man leker, eller gör något annorlunda på lektionen. Vi upplevde de här eleverna som väldigt bundna till sina arbetsböcker och att det bara var därifrån de kunde lära sig något. Varför? Lite skrämmande….!
Även eleverna i klass fem tycker att lek är att ha kul med sina kompisar och göra roliga saker. Det är intressant att höra hur eleverna ser på leken, att de tycker om att ha kul med sina kompisar och göra olika saker, men det är ingen som kopplar leken till inlärning. I kunskapsbakgrunden har vi tagit upp att leken till stor del underlättar inlärning. När vi frågade eleverna när de anser att de lär sig saker svarade eleverna att de lär sig när de räknar, övar mycket, lyssnar och koncentrerar sig. Här började vi fundera över när barn blir medvetna om sitt eget lärande. På dessa elever verkar det som om man bara lär sig när man arbetar med läroböcker och är flitig. Det vi tycker är konstigt är att eleverna inte förstår hur mycket de har att lära av varandra. Kanske är de omedvetna om sin förståelse att de lär av varandra, men innerst inne känner de nog ett behov av varandras kunskaper och det är detta som fortfarande inte har blivit självklart för dem.
De flesta eleverna tycker att man genom lek lär sig hur man ska uppföra sig mot andra kompisar (de dolda sociala koderna) och i de flesta lekarna tycker de att de lär sig att samarbeta. Vygotskij menar att de känslor, normer, värderingar, vad vi skulle kunna kalla de dolda sociala koderna, som tycks ha passerat i barnets vardagsliv blir, genom barnens beteenderegler mer medvetande gjorda i och med leken. (Persson & Sträng, 2000) Med detta menar Vygotskij att till exempel barnen tar in vett och etikett reglerna som finns dolda i det vardagliga livet och i leken kan vi som vuxna se att barnen har
tagit till sig reglerna och förstår vad de innebär. Det vi tyckte var lite tråkigt att höra var att eleverna sade sig inte få ta del av lek i undervisningen. Detta tror vi beror på att det som eleverna ser som lek är inte hur vi ser på lek.
Alla lärare är överens om att man kan lära sig något genom lek för att det är den lättaste metoden att få alla elever intresserade och man har som lärare lätt att nå sin grupp. Lärarna tycker att lek påverkar inlärningen eftersom man stimulerar den motoriska delen. Vi kan fortfarande se spår av att leken skjuts undan i de högre åldrarna, till exempel klass 4-6. Några av lärarna skyller på att de inte har tid till att använda sig av leken i undervisningen, men vi tror att det beror på att en del lärare innerst inne inte ser lek som en bra inlärningsmetod och att de känner sig obekväma för att de inte vet hur de ska använda sig av den i sin undervisning. De lärare som använder sig av lek vid svåra moment får se att deras elever slappnar av och hakar inte bara upp sig på att svaret ska vara rätt. Det vi tycker är bra med att använda lek i svåra moment, är att elever vågar göra fel eftersom situationen inte känns så allvarlig, i leken står man aldrig fast på samma ställe, man måste gå vidare och lösa problemet. Fler elever blir intresserade när något ska utföras praktiskt därför att man då använder sig av olika sinnen i kroppen som eleverna själva styr. Vi anser även att fri lek är bra för eleverna för att det utvecklar deras kreativitet, fantasi och uppfinningsförmåga. Vi håller med lärarna att man inte kan ha fri lek i skolundervisningen i de högre åldrarna. I skolan gäller det att prioritera saker, vi tycker att det är viktigare att man har inslag av lek i sin undervisning än att man ägnar sig åt fri lek, därför att barn allmänt har lättare att ta till sig den fria leken på egen hand än den styrda leken.
Pedagogerna på förskolorna anser att lek är en metod för barn att utvecklas i och att hela förskoletiden bygger på att lära sig genom lek. I förskolan är lek bra och lärorikt för alla barn men ju äldre barnen blir är det inte säkert att lek är en bra inlärningsmetod för alla. Av det som vi själva har sett ute i verksamheterna har vi uppfattat att leken underlättar inlärningen för de flesta eleverna. En metod som de använder på förskolan för att fånga barnens intresse är handdockan. Med hjälp av handdockan lever sig barnet in i dockans värld och får på det viset utveckla sin fantasi och nyfikenhet. Vi har själva provat på att använda oss av handdockan och vi har upplevt att barnen blir väldigt koncentrerade på vad dockan kommer att säga och göra, barnen har dessutom lättare för att komma ihåg vad som hänt på den föregående samlingen som handdockan var med
använder den vid speciella tillfällen vilket gör dockan unik. Precis som pedagogerna på förskolan tycker vi att leka fram budskap är ett bra sätt att få barnen medvetna om sin omvärld och dess regler.
Under vår observation fick vi se en del inslag av lek i undervisningen. En del av de inslag som vi fick ta del av hade pedagogerna redan tidigare nämnt i intervjun, som siffror boll, matematikspel och handdockan. Vi tycker att en del av de inslag som vi har sett och tagit del av har varit bra och intressanta. Något som vi har funderat över efter våra observationer är om lärarna och pedagogerna har tillrätta lagt dagen efter vår undersökning och vad de trodde att vi förväntade oss att se.
I Lpfö 98 står det klart och tydligt att, ”Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan”. (Lärarförbundet, 2002, s.27) Det är precis så här vi vill att det ska vara ute i verksamheterna, att lek är en självklar inlärningsmetod för alla. Vi tycker att detta även borde stå med lika tydligt i Lpo 94, men där får man själv som pedagog göra sin egen uppfattning/tolkning om hur man skall utföra sitt arbete. Vi tror att eftersom det inte står nerskrivet i Lpo 94 att lek är en bra inlärningsmetod, antar vi att många pedagoger kanske ibland glömmer bort att tänka på att leken finns som hjälpmedel att använda i sin undervisning.
I Lpo 94 står det bland annat att skolan skall sträva mot att varje elev utvecklar nyfikenhet och lust att lära och att skolan skall utveckla elevens eget sätt att lära. Med hjälp av lek kan man på ett enkelt sätt framhäva dessa kvalitéer hos eleverna. Genom lek blir en sak som är svår att förstå i boken, kan bli lättare när man gör något konkret, man får se, göra och känna på uppgiften. Eleverna blir nyfikna och de kan även genom lek hitta sitt eget sätt att lära och förstå.
Lind–Munther skriver i, Att leka är nödvändigt, att ”I leken är deltagarna
underkastade vissa oskrivna regler, och den som önskar att vara med i leken måste underordna sig dessa”. (Lind–Munther, 1989, s.99) Med detta kom vi att tänka på att vi som pedagoger har i uppgift att utveckla barnen/eleverna till rättfärdiga samhällsmedborgare. Barn som i tidig ålder inte får lära sig att följa regler kan komma att få det svårt att följa och framförallt acceptera regler när de blir äldre och kommer ut i det verkliga livet.
Lind–Munther (1989) menar att om vi teoretiskt sätt utgår ifrån att lek och inlärning är verksamhetsformer som båda innebär en mental utvecklingsprocess, det vill säga barn
lär när de leker. Med denna mening vill vi även här visa att lek och inlärning går hand i hand.
Lekens grundform är kunskapsutvecklande i skolan. Att leka underlättar inlärningen för en del barn eftersom att leka är att lära genom sig själv och inte av andra. Men när prov och betyg börjar bli viktigare i skolan, försvinner leken helt ifrån undervisningen. Varför? Eller är det kanske på grund av oro för det enskilda barnets kunskaper som lekens grundform sällan syns i skolan? (Berefelt, 1999, s. 77)
Vi håller med författaren i det han skriver om att det är tråkigt att lek försvinner så fort betyg och prov blir allt viktigare och ”tar över” elevernas vardag. Trots att vi vet att lekens grundform är kunskapsutvecklande och underlättar inlärningen blir den många gånger bortstött.
Som vidare forskning på vårt ämne tänkte vi att man då kan undersöka hur leken används i de högre åldrarna. Man kan även jämföra om det finns någon skillnad mellan stadsskolorna och byskolorna när det gäller lek som metod i undervisningen.
7 Källförteckning
Berefelt, G. (1999). Barns skapande lek. Stockholm: JINAB
Bjerstedt, Å. (1997). Rapportens yttre dräkt. Lund: Studentlitteratur
Brodin, M. (1998). Att bli sig själv. - Daniel Sterns teori i förskolans vardag. Stockholm: LIBER AB
Denscombe, M. (1998). Forskningshandboken för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur
Doverborg, E. & Pramling, I. (2003). Att förstå barns tankar. Stockholm: LIBER AB Johansson, B. & Svedner, PO. (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen –
undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Författarna och
kunskapsföretaget
Lindh-Munther, A. (1989). Att leka är nödvändigt. Stockholm: LIBER AB Lärarförbundet (2001). Lärarens handbok. Solna
Malmström, & Györki, & Sjögren. Bonniers svenska ordbok. Stockholm: LIBER AB Marton, F, & Booth, S. (2000). Om lärande. Lund: Studentlitteratur
Moyles, R.J. (1995). Släpp in leken i skolan. Stockholm: Runa Förlag AB
Patel, R. & Davidsson, B. & Tebelius, U. (1987). Grundbok i forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur
Pramling, I. (1991). Barn och inlärning. Lund: Studentlitteratur
Sträng, H M. & Persson, S. (2003). Små barns stigar i omvärlden. Lund: Studentlitteratur
Wehrner- Godée C. (2000). Att fånga lärandet. Pedagogisk dokumentation med hjälp av
olika medier. Stockholm: LIBER AB
Bilaga 1
Frågor till pedagogerna: 1. Vad är lek för dig?
2. Använder ni er av lek i undervisningen?
3. Om ni använder lek i undervisningen hur gör ni då? 4. Kan man lära sig något genom lek? Hur?
5. Tror ni att lek påverkar inlärningen? Hur/På vilket sätt?
6. Hur ser ni på fri lek? Är det tidsfördriv eller en utveckling för barnen/eleverna? 7. Tycker du leken är viktig att använda i undervisningen även i de högre åldrarna?
Bilaga 2
Frågor till eleverna:
1. Hur lär man sig saker? 2. Vad tycker du att lek är? 3. Vad lär du dig när du leker? 4. Hur lär du dig bäst?
5. Brukar ni använda er av lek på lektionerna? Hur?
