Ombud i Försäkringsöverdomstolen

Ombud i

Försäkrings-överdomstolen

TomEvers

1. Inledning

Varje människa h a r rätt att k ä n n a trygghet i j o b b e t , m e n k n a p p a s t nå-gon kan på egen h a n d klara sig m o t en långt starkare arbetsgivare eller myndighet, allra minst när d e t k o m m e r till juridiska spetsfundigheter. Av e r f a r e n h e t vet vi att en m ä n n i s k a lätt förlorar h o p p e t och sin själv-känsla inför ett till synes övermäktigt etablissemang.

Den här uppsatsen h a n d l a r o m skillnaden mellan att agera på egen h a n d och att ha ett o m b u d som företräder en. I avsnitt 2, "Problemfor-m u l e r i n g och syfte", tar jag u p p lite o "Problemfor-m h u r LAF fungerar idag och vilka p r o b l e m detta innebär. H ä r finns också beskrivning av hypoteser och metodik. Avsnitt 3 beskriver beslutsprocessen för ett arbetsskadefall hos försäkringskassan, samt några k o m m e n t a r e r till de p r ö v n i n g a r som görs i varje instans.

Arbetets huvuddel ligger i avsnitten 4 och 5, d ä r statistiska bearbet-ningar och analyser redovisas och diskuteras. I avsnitt 6 sammanfattas u n d e r s ö k n i n g e n , och vissa slutsatser dras r ö r a n d e o m b u d e n s betydelse för u t g å n g e n av a r b e t s s k a d e ä r e n d e n i Försäkringsöverdomstolen.

2. Problemformulering och syfte

Arbetsskadeförsäkringen h a r debatterats en hel del u n d e r senare år. Den h a r blivit för dyr och fördröjer rehabiliteringen g e n o m att passivi-sera människor, m e n a r kritikerna. Det h a r n u gått så långt att försäk-ringen utreds på nytt.

Samtidigt h a r m a n k u n n a t skönja en t e n d e n s till en allt h å r d a r e prax-is i n o m arbetsskadeförsäkringen. Även de medicinska sakkunniga tycks vara m e r restriktiva än tidigare. Kanske är detta delvis ett resultat av d e n kritiska samhällsdebatten. D e n n a diskussion h a r dessvärre m å n g a g å n g e r varit onyanserad och t e n d e r a t att dra alla skador över en kam.

Så har t ex r ö r e l s e o r g a n e n s sjukdomar, d e n stora belastningen ur samhällsekonomisk synvinkel, ofta blivit föremål för en mycket "liberal" s a m b a n d s b e d ö m n i n g . Andra, m e d verkligt allvarliga sjukdomar, h a r haft betydligt sämre utsikter att få ersättning. Det kan h a n d l a o m can-cer, allergier eller cirkulationsproblem. Detta h a r dock k n a p p a s t fram-gått av d e b a t t e n !

H u r h a r d e t blivit så? En orsak kan vara att d e t är lättare att g ö r a me-dicinska b e d ö m n i n g a r av yrkesepidemiologisk a r t för dessa a n d r a sjuk-d o m a r , än för p r o b l e m i rygg, axlar, a r m a r och b e n .

Som en följd av skärpta b e d ö m n i n g a r ökar n u också osäkerheten o m lagens i n n e b ö r d . I brist på klara prejudikat blir belastningen stor på un-derinstanserna, och allt fler ä r e n d e n måste föras ä n d a u p p till högsta instans för klargörande.

Detta leder till den rättssociologiska frågeställningen: Vilka faktorer påverkar utgången av Försäkringsöverdomstolens b e s l u t / d o m a r ? J a g ä m n a r här begränsa mig till att studera e n b a r t en av dessa tänkbara fak-torer, nämligen de klagandes o m b u d , vilket leder till att frågeställning-en h ä r k o m m e r att bli: Har klagande med ombud några fördelar i FÖD, och

vad beror detta i så fall på ?

Syftet m e d studien är att karüägga FODs handläggnings- och besluts-b e t e e n d e i a r besluts-b e t s s k a d e ä r e n d e n m e d besluts-b e a k t a n d e av o m d e n klagande fö-reträds av o m b u d eller ej, att försöka förklara eventuella påvisade skill-n a d e r i b e t e e skill-n d e , samt att klargöra h u r o m b u d e skill-n arbetar.

2.1 Hypoteser

Att få en skada g o d k ä n d såsom arbetsskada ter sig synnerligen proble-matiskt. O m m a n dessutom tar hänsyn till att d e n skadelidande kanske är b å d e psykiskt och fysiskt u t m a t t a d , torde det inte vara n å g o n konst att inse a t t m a n som privatperson inte orkar bevaka sitt fall ordentligt, utan s n a r a r e ger u p p vid ett eventuellt negativt besked från försäkringskas-san, vilket förutsätter att m a n överhuvudtaget a n m ä l t sin skada som ar-betsskada.

D e t t a leder till a n t a g a n d e t att arbetsskadad m e d erfaret och k u n n i g t o m b u d h a r långt större förutsättningar att få sin sak prövad, och så små-n i små-n g o m - o m små-n ö d v ä små-n d i g t - överprövad i Försäkrismå-ngsöverdomstolesmå-n, o c h därefter eventuellt få ersättning.

Vidare följer av ovanstående att fackligt anslutna t o r d e gynnas i ar-betsskademål, även r e n t e k o n o m i s k t sett, då dessa erhåller sin rätts-hjälp helt kostnadsfritt.1

2.2 Metod

Studien bygger både på kvalitativa och kvantitativa m e t o d e r . Den kvan-titativa utgår från samtliga arbetsskademål avgjorda i FÖD u n d e r perio-d e n augusti 1987 - o k t o b e r 1991. Dessa o m k r i n g 2300 fall, olycksfall b o r t r ä k n a d e , h a r blivit föremål för k o d n i n g samt statistisk b e a r b e t n i n g och analys. Vidare h a r j a g tagit del av en m ä n g d befintlig litteratur, för att på så sätt erhålla lite b a k g r u n d r ö r a n d e själva h a n t e r i n g e n av arbets-s k a d e ä r e n d e n i de olika inarbets-stanarbets-serna.

Den kvalitativa studien bygger i första h a n d på intervjuer gjorda m e d följande personer: Björn Dufwa, förbundsjurist vid LO-Rättsskydd AB;

Rosalie Andersson, försäkringsombudsman vid Svenska

Fabriksarbetare-förbundet; Leif jansson, chefsjurist vid Svenska Byggnadsarbetarförbun-dets försäkringsavdelning; Karin Lindgren, förbundsjurist vid T C O ar-b e t s s k a d e e n h e t e n .

Dessutom har j a g gjort ett antal närstudier av vissa av d e ovan n ä m n -da fallen, för att ytterligare få bekräftelse för m i n a a n t a g a n d e n enligt avsnitt 2.1 ovan.

3. Bakgrund

Lagen o m arbetsskadeförsäkring h a r funnits sedan 1976, m e n h a r senare omarbetats i olika o m g å n g a r . Följande avsnitt avser a t t visa h u r h a n d -läggnings- och beslutsprocessen för ett a r b e t s s k a d e ä r e n d e ser ut.

3.1 Vem anmäler arbetsskada ?

Det är m e d l e m m e n s arbetsgivare som ska a n m ä l a arbetsskada till för-säkringskassan, sedan d e n n e fått k ä n n e d o m o m skadan av d e n s k a d a d e själv, eller h a n s / h e n n e s fackliga f ö r t r o e n d e m a n . O m arbetsgivaren un-derlåter att göra a n m ä l a n kan h a n bli bötfälld.

Arbetsgivaren skall också enligt 2§ arbetsmiljöförordningen u n d e r -rätta Yrkesinspektionen o m arbetsolycksfall eller arbetsskada h a r lett till dödsfall, svårare kroppsskada eller samtidigt d r a b b a t flera arbetsta-gare. D e t s a m m a gäller vid tillbud som i n n e b u r i t allvarlig fara för liv el-ler hälsa.

Det är viktigt att arbetsskadeanmälan görs och att d e n görs på ett rik-tigt sätt, då den dels ligger till g r u n d för försäkringskassans p r ö v n i n g av arbetsskadan, dels uppgifterna i d e n bildar u n d e r l a g för arbetarskydds-styrelsens informationssystem o m arbetsskador (ISA). U p p g i f t e r n a h a r dessutom stor betydelse i arbetsmiljöarbetet.

Skyddsombudet ska a n t e c k n a att h a n / h o n tagit del av a n m ä l a n . O m skyddsombudet är oense m e d arbetsgivaren o m u t f o r m n i n g e n av an-mälan, bör s k y d d s o m b u d e t bifoga sin version och kräva att d e n lämnas in samtidigt m e d arbetsgivarens. I a n n a t fall b ö r uppgifterna föras fram på a n n a t sätt till kassan. Arbetstagaren kan också själv a n m ä l a sin ar-betsskada g e n o m att kryssa i en ruta på försäkringskassans b l a n k e t t för sjukpenning.

När skadan anmälts dröjer det minst 90 dagar i n n a n kassan prövar om d e t är en arbetsskada eller inte. Ersättning enligt LAF är nämligen s a m o r d n a d m e d ersättning enligt lagen o m allmän försäkring (AFL). U n d e r d e n sk s a m o r d n i n g s l i d e n (de 90 första d a g a r n a av sjukskriv-n i sjukskriv-n g e sjukskriv-n ) har desjukskriv-n s k a d e l i d a sjukskriv-n d e samma f ö r m å sjukskriv-n e r fråsjukskriv-n sjukförsäkrisjukskriv-ngesjukskriv-n som vid a n n a n sjukdom, dvs ersättning för sjukvård, tandvård och sjuk-p e n n i n g . Först sedan det h a r gått 90 dagar sedan skadans visandedag påbörjar kassan sin p r ö v n i n g .

3.2 Skadlig inverkan

D e n p r ö v n i n g som kassan gör sker i två steg: (1) Först ska kassan ta ställ-n i ställ-n g till o m d e ställ-n försäkrade varit utsatt för olycksfall eller a ställ-n ställ-n a ställ-n skadlig inverkan i j o b b e t . (2) O m kassan finner att så är fallet b e d ö m e r m a n frå-gan o m s a m b a n d mellan d e n skadliga inverkan, och d e n skada som u p p k o m m i t .

Vad som är olycksfall b r u k a r d e t inte råda n å g o n tvekan o m . Det är en plötslig och utifrån k o m m a n d e påverkan som är oväntad, t ex ett fal-l a n d e föremåfal-l efal-lfal-ler ett fafal-lfal-l på ett hafal-lkigt gofal-lv. Ofta f ö r e k o m m a n d e ar-betsuppgifter, t ex tunga lyft, b r u k a r inte prövas som olycksfall. (Det kan d ä r e m o t vara "annan skadlig inverkan".)

Skadlig inverkan kan alla typer av påverkan på d e n mänskliga orga-n i s m e orga-n utgöra, t ex felaktiga arbetsställorga-niorga-ngar, ä m orga-n e orga-n som m a orga-n kom-m e r i kontakt kom-m e d i sitt a r b e t e , buller, drag, t u n g a lyft, trakasserier, stress osv.

En förutsättning för att en faktor i arbetslivet skall anses skadlig är dock att skadligheten framstår som å t m i n s t o n e sannolik och så att säga "passar i h o p " m e d d e n försäkrades sjukdom. Prövningen av skadlighe-ten ska göras utifrån den skadelidande och inte utifrån n å g o n tänkt "normalperson". Detta kan betyda, att en faktor kan vara skadlig för en person m e n inte för en a n n a n .

O m försäkringskassan k o m m e r fram till, att den försäkrade inte varit utsatt för n å g o n skadlig inverkan i sitt a r b e t e , måsteden försäkrade själv bevisa motsatsen för att kassans p r ö v n i n g ska fortsätta till nästa steg. O m h a n / h o n inte lyckas bevisa att d e t föreligger en skadlig faktor i h a n s / h e n n e s arbete prövas inte ä r e n d e t vidare av kassan.

3.3 Sambandsbedömning

O m någon form av skadlig inverkan finns i d e n försäkrades arbete, och sådan skadlig inverkan kan ge u p p h o v till d e n n e s sjukdom eller besvär, ska försäkringskassan i nästa steg b e s t ä m m a o m d e n skadliga inverkan i d e t aktuella fallet har orsakat sjukdomen eller besvären. Även o m kas-san finner att så inte är fallet, ska d e n ä n d å pröva o m d e n försäkrades besvär har accelererat eller förvärrats av d e n skadliga faktor som h a r konstaterats i arbetet. Att besvären h a r "accelererats" betyder att d e u p p k o m m i t tidigare, och att besvären "förvärrats" i n n e b ä r att de blivit svårare, än vad som eljest skulle ha varit fallet.

2. Problemformulering och syfte

Arbetsskadeförsäkringen h a r d e b a t t e r a t s en hel del u n d e r senare å r . Den h a r blivit för dyr och fördröjer rehabiliteringen g e n o m att passivi-sera människor, m e n a r kritikerna. D e t h a r n u gått så långt att försäk-ringen u t r e d s på nytt.

Samtidigt h a r m a n k u n n a t skönja en t e n d e n s till en allt h å r d a r e prax-is i n o m arbetsskadeförsäkringen. Även d e medicinska sakkunniga tycks vara m e r restriktiva än tidigare. Kanske är detta delvis ett resultat av d e n kritiska samhällsdebatten. D e n n a diskussion h a r dessvärre m å n g a g å n g e r varit onyanserad och t e n d e r a t att dra alla skador över en k a m .

Så h a r t ex r ö r e l s e o r g a n e n s sjukdomar, d e n stora belastningen u r samhällsekonomisk synvinkel, ofta blivit föremål för en mycket "liberal" s a m b a n d s b e d ö m n i n g . A n d r a , m e d verkligt allvarliga sjukdomar, h a r haft betydligt sämre utsikter att få ersättning. Det kan h a n d l a om can-cer, allergier eller cirkulationsproblem. Detta h a r dock knappast fram-gått av d e b a t t e n !

H u r h a r d e t blivit så? En orsak kan vara att det är lättare att göra me-dicinska b e d ö m n i n g a r av yrkesepidemiologisk art för dessa a n d r a sjuk-d o m a r , än för p r o b l e m i rygg, axlar, a r m a r och ben.

Som en följd av skärpta b e d ö m n i n g a r ökar n u också osäkerheten o m lagens i n n e b ö r d . I brist på klara prejudikat blir belastningen stor på un-derinstanserna, och allt fler ä r e n d e n måste föras ä n d a u p p till högsta instans för klargörande.

Detta leder till den rättssociologiska frågeställningen: Vilka faktorer påverkar utgången av Försäkringsöverdomstolens b e s l u t / d o m a r ? J a g ä m n a r här begränsa mig till att studera e n b a r t en av dessa tänkbara fak-torer, n ä m l i g e n de klagandes o m b u d , vilket leder till att frågeställning-en h ä r k o m m e r att bli: Har klagande med ombud några fördelar i FÖD, och

vad beror detta i så fall på ?

Syftet m e d studien är att kartlägga FODs handläggnings- och besluts-b e t e e n d e i a r besluts-b e t s s k a d e ä r e n d e n m e d besluts-b e a k t a n d e av o m d e n klagande fö-r e t fö-r ä d s av o m b u d ellefö-r ej, att föfö-rsöka föfö-rklafö-ra eventuella påvisade skill-n a d e r i b e t e e skill-n d e , samt att klargöra h u r o m b u d e skill-n arbetar.

2.1 Hypoteser

Att få en skada g o d k ä n d såsom arbetsskada ter sig synnerligen proble-matiskt. O m m a n dessutom tar hänsyn till att d e n skadelidande kanske är både psykiskt och fysiskt u t m a t t a d , torde d e t inte vara n å g o n konst att inse att m a n som privatperson inte orkar bevaka sitt fall o r d e n d i g t , utan snarare g e r u p p vid ett eventuellt negativt besked från försäkringskas-san, vilket förutsätter att m a n överhuvudtaget a n m ä l t sin skada som ar-betsskada.

Detta l e d e r till a n t a g a n d e t att arbetsskadad m e d erfaret och k u n n i g t o m b u d h a r långt större förutsättningar att få sin sak prövad, och så små-n i små-n g o m - o m små-n ö d v ä små-n d i g t - överprövad i Försäkrismå-ngsöverdomstolesmå-n, och därefter eventuellt få ersättning.

Vidare följer av ovanstående att fackligt anslutna torde gynnas i ar-betsskademål, även r e n t e k o n o m i s k t sett, då dessa erhåller sin rätts-hjälp helt kostnadsfritt.'

2.2 Metod

Studien bygger både på kvalitativa o c h kvantitativa m e t o d e r . Den kvan-titativa utgår från samtliga arbetsskademål avgjorda i FOD u n d e r perio-d e n augusti 1987 - o k t o b e r 1991. Dessa o m k r i n g 2300 fall, olycksfall b o r t r ä k n a d e , h a r blivit föremål för k o d n i n g samt statistisk b e a r b e t n i n g och analys. Vidare har j a g tagit del av en m ä n g d befinüig litteratur, för att på så sätt erhålla lite b a k g r u n d r ö r a n d e själva h a n t e r i n g e n av arbets-s k a d e ä r e n d e n i de olika inarbets-stanarbets-serna.

Den kvalitativa studien bygger i första h a n d på intervjuer gjorda m e d följande p e r s o n e r : Björn Dufwa, förbundsjurist vid LO-Rättsskydd AB;

Rosalie Andersson, försäkringsombudsman vid Svenska

Fabriksarbetare-förbundet; Leif Jansson, chefsjurist vid Svenska Byggnadsarbetarförbun-dets försäkringsavdelning; Karin Lindgren, förbundsjurist vid T C O ar-b e t s s k a d e e n h e t e n .

Dessutom h a r j a g gjort ett antal närstudier av vissa av de ovan n ä m n -da fallen, för att ytterligare få bekräftelse för m i n a a n t a g a n d e n enligt avsnitt 2.1 ovan.

3. Bakgrund

Lagen o m arbetsskadeförsäkring h a r funnits sedan 1976, m e n h a r senare o m a r b e t a t s i olika o m g å n g a r . Följande avsnitt avser a t t visa h u r h a n d -läggnings- o c h beslutsprocessen för ett a r b e t s s k a d e ä r e n d e ser ut.

3.1 Vem anmäler arbetsskada ?

Det är m e d l e m m e n s arbetsgivare som ska a n m ä l a arbetsskada till för-säkringskassan, sedan d e n n e fått k ä n n e d o m o m skadan av d e n s k a d a d e själv, eller h a n s / h e n n e s fackliga f ö r t r o e n d e m a n . O m arbetsgivaren un-derlåter att göra a n m ä l a n kan h a n bli bötfälld.

Arbetsgivaren skall också enligt 2§ arbetsmiljöförordningen u n d e r -rätta Yrkesinspektionen o m arbetsolycksfall eller arbetsskada h a r lett till dödsfall, svårare kroppsskada eller samtidigt d r a b b a t flera arbetsta-gare. D e t s a m m a gäller vid tillbud som i n n e b u r i t allvarlig fara för liv el-ler hälsa.

Det är viktigt a t t arbetsskadeanmälan görs och att d e n görs på ett rik-tigt sätt, då d e n dels ligger till g r u n d för försäkringskassans p r ö v n i n g av arbetsskadan, dels uppgifterna i d e n bildar u n d e r l a g för arbetarskydds-styrelsens informationssystem o m arbetsskador (ISA). U p p g i f t e r n a h a r dessutom stor betydelse i arbetsmiljöarbetet.

Skyddsombudet ska a n t e c k n a att h a n / h o n tagit del av a n m ä l a n . O m skyddsombudet är o e n s e m e d arbetsgivaren o m u t f o r m n i n g e n av an-mälan, bör s k y d d s o m b u d e t bifoga sin version och kräva att d e n lämnas in samtidigt m e d arbetsgivarens. I a n n a t fall b ö r uppgifterna föras fram på a n n a t sätt till kassan. Arbetstagaren kan också själv a n m ä l a sin ar-betsskada g e n o m att kryssa i en ruta p å försäkringskassans blankett för sjukpenning.

När skadan anmälts dröjer det minst 90 dagar i n n a n kassan prövar om d e t är en arbetsskada eller inte. Ersättning enligt LAF är nämligen s a m o r d n a d m e d ersättning enligt lagen o m allmän försäkring (AFL). U n d e r den sk s a m o r d n i n g s t i d e n (de 90 första d a g a r n a av sjukskriv-n i sjukskriv-n g e sjukskriv-n ) har desjukskriv-n s k a d e l i d a sjukskriv-n d e samma f ö r m å sjukskriv-n e r fråsjukskriv-n sjukförsäkrisjukskriv-ngesjukskriv-n som vid a n n a n sjukdom, dvs ersättning för sjukvård, tandvård och sjuk-p e n n i n g . Först sedan det h a r gått 90 dagar sedan skadans visandedag påbörjar kassan sin prövning.

3.2 Skadlig inverkan

Den p r ö v n i n g som kassan g ö r sker i två steg: (1) Först ska kassan ta ställ-n i ställ-n g till o m deställ-n försäkrade varit utsatt för olycksfall eller a ställ-n ställ-n a ställ-n skadlig inverkan i j o b b e t . (2) O m kassan finner att så är fallet b e d ö m e r m a n frå-gan o m s a m b a n d mellan d e n skadliga inverkan, och d e n skada som u p p k o m m i t .

Vad som är olycksfall b r u k a r d e t inte r å d a n å g o n tvekan o m . Det är en plötslig och utifrån k o m m a n d e påverkan som är oväntad, t ex ett fal-l a n d e föremåfal-l efal-lfal-ler ett fafal-lfal-l på ett hafal-lkigt gofal-lv. Ofta f ö r e k o m m a n d e ar-betsuppgifter, t ex tunga lyft, b r u k a r inte prövas som olycksfall. (Det kan d ä r e m o t vara "annan skadlig inverkan".)

Skadlig inverkan kan alla typer av påverkan på d e n mänskliga orga-nismen utgöra, t ex felaktiga arbetsställningar, ä m n e n som m a n kom-m e r i k o n t a k t kom-m e d i sitt a r b e t e , buller, drag, tunga lyft, trakasserier, stress osv.

En förutsättning för att en faktor i arbetslivet skall anses skadlig är dock att skadligheten framstår som å t m i n s t o n e sannolik och så att säga "passar i h o p " m e d d e n försäkrades sjukdom. Prövningen av skadlighe-ten ska göras utifrån den skadelidande och inte utifrån n å g o n tänkt "normalperson". Detta kan betyda, att en faktor kan vara skadlig för en person m e n inte för en a n n a n .

O m försäkringskassan k o m m e r fram till, att d e n försäkrade inte varit utsatt för n å g o n skadlig inverkan i sitt a r b e t e , måsteden försäkrade själv bevisa motsatsen för att kassans p r ö v n i n g ska fortsätta till nästa steg. O m h a n / h o n inte lyckas bevisa att d e t föreligger en skadlig faktor i h a n s / h e n n e s arbete prövas inte ä r e n d e t vidare av kassan.

3.3 Sambandsbedömning

O m n å g o n form av skadlig inverkan finns i d e n försäkrades arbete, och sådan skadlig inverkan kan ge u p p h o v till d e n n e s sjukdom eller besvär, ska försäkringskassan i nästa steg b e s t ä m m a o m d e n skadliga inverkan i d e t aktuella fallet har orsakat sjukdomen eller besvären. Även om kas-san finner att så inte är fallet, ska d e n ä n d å pröva om d e n försäkrades besvär har accelererat eller förvärrats av d e n skadliga faktor som h a r konstaterats i arbetet. Att besvären h a r "accelererats" betyder att d e u p p k o m m i t tidigare, och att besvären "förvärrats" i n n e b ä r att de blivit svårare, än vad som eljest skulle ha varit fallet.

S a m b a n d s b e d ö m n i n g e n beskrivs i LAF på följande sätt.

H a r försäkrad varit utsatt för olycksfall eller a n n a n skadlig inver-kan i arbetet, skall skada som h a n h a r ådragit sig anses vara orsa-kad av d e n sorsa-kadliga inverkan, o m ej betydligt starkare skäl talar e m o t .

Bevisläget för d e n försäkrade är h ä r ett helt a n n a t än n ä r d e t gäller be-d ö m n i n g e n av skabe-dlig inverkan. För att s a m b a n be-d inte skall anses före-ligga, ska så mycket tala e m o t detta, att d e t är betydligt starkare skäl s o m talar e m o t . O m m a n försöker a n g e på vilken nivå "betydligt starkare skäl" föreligger, vilket naturligtvis är i d e t n ä r m a s t e omöjligt, b r u k a r m a n säga att 75-80 p r o c e n t av bevisningen ska tala m o t s a m b a n d i n n a n försäkringskassan får avslå d e n försäkrades a n m ä l a n .

Enligt motiven till lagen skall b e d ö m n i n g e n göras utifrån ett p a r vik-tiga principer.

1. Den skadade är försäkrad i "befintligt skick". Detta betyder att o m d e n försäkrade är känsligare än a n d r a p e r s o n e r eller h a r särskilt u t m ä r -k a n d e drag (exempelvis särs-kilt -kortvuxen, svag, tidigare d r a b b a d av skada osv), ska b e d ö m n i n g e n av s a m b a n d göras m e d h ä n s y n s t a g a n d e också till dessa o m s t ä n d i g h e t e r . Detta kan betyda att s a m b a n d kan ac-cepteras förvissa p e r s o n e r , m e n inte för a n d r a i s a m m a situation.

2. Forskningens ofullkomlighet ska d r a b b a försäkringen och inte d e n skadade.

Den nya bevisregeln täckte enligt k o m m i t t é n in lagstiftningens in-t e n in-t i o n e r ain-tin-t räin-tin-tsförlusin-t som kan hänföras in-till d e n medicinska ve-tenskapens ofullkomlighet får bäras av försäkringen och inte av den enskilde försäkrade.

Det citerade avsnittet är h ä m t a t ur k o m m e n t a r e n till lagen o m arbets-skadeförsäkring (Arbetsskadefbrsäkring och statligt personskadeskydd av Lars Grönwall och Lars-Göran Hessmark) och betyder i p r i n c i p att o m till-frågade läkare h a r olika uppfattningar om sjukdomsbesvär h a r sam-b a n d med skadlig inverkan, så utgör inte detta sam-betydligt starkare skäl m o t s a m b a n d .

3.4 Ersättningsformer enligt LAF

Om en skada eller sjukdom blir godkänd som arbetsskada far den

för-säkrade ersättning dels för inkomstbortfall, dels också för nödvändiga

utgifter.

Lagen om arbetsskadeförsäkring är samordnad med lagen om

all-män försäkring, vilket innebär att vid akut sjukskrivning som

understi-ger 90 dagar har den försäkrade endast rätt till sjukpenning enligt

la-gen om allmän försäkring.

Lagen om arbetsskadeförsäkring ersätter också en del andra

speciel-la kostnader, nämligen sjukvård utom riket, ersättning för tandvård

och för särskilda hjälpmedel. Beträffande tandvård betalar den

allmän-na tandvårdsförsäkringen en del av kostallmän-naden medan patienten själv

får stå för resten. Om tandvård är nödvändig efter en arbetsskada

ersät-ter arbetsskadeförsäkringen patientens del.

Om den försäkrade är sjukskriven även efter samordningstiden

trä-der lagen om arbetsskadeförsäkring in och betalar sjukpenning, vilket

innebär 100-procentig kompensation (dock begränsad till inkomst som

understiger 7,5 x basbeloppet) .

2

En förutsättning för sjukpenning är

dock att arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften. Saknas

arbets-förmåga helt och hållet utgår hel sjukpenning. Halv sjukpenning utgår

om minst halv arbetsförmåga föreligger. I annat fall utgår ingen

sjuk-penning.

Beträffande kostnader ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga

kostnader efter samordningstidens slut för läkarvård, tandvård,

sjukvår-dande behandling, sjukhusvård, konvalescentvård, läkemedel och

sär-skilda hjälpmedel.

Ersättning för sjukvårdande behandling och konvalescentvård

förut-sätter dock att behandlingen eller vården ordinerats av läkare och

läm-nats vid institution som finns på en fastställd förteckning.

När den akuta sjukdomstiden upphört, vilket kan betyda antingen att

den försäkrade är återställd, eller att ytterligare vård inte är nödvändig

eller möjlig, ska kassan utreda och ta ställning till om den försäkrade

fått lägre lön på grund av skadan. Om inkomstförlust uppkommer vid

en omplacering, eller därför att den skadade överhuvudtaget inte kan

återgå till någon form av arbete, så ersätter försäkringen de uppkomna

inkomstförlusterna genom livränta.

Vissa förutsättningar ska vara uppfyllda för att livränta skall beviljas:

För det första måste den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst

ge-nom arbete vara nedsatt med minst en femtondel (ca 6%) sedan

sjuk-d o r n e n u p p h ö r t . Inkomstförlusten p e r år måste också u p p g å till m i n s t 1 / 4 av d e t gällande basbeloppet.

När d e t gäller att b e d ö m a förmågan att skaffa sig i n k o m s t är givetvis d e n naturliga u t g å n g s p u n k t e n en jämförelse mellan i n k o m s t e n i d e t gamla arbetet, och a n t i n g e n d e n inkomst som m a n h a r i ett nytt a r b e t e o c h / e l l e r d e n ersättning som utgår till följd av skadan, t ex sjukbidrag eller förtidspension. H ä r ställs emellertid vissa krav på d e n försäkrade. Ibland g ö r kassan d e n b e d ö m n i n g e n att v e d e r b ö r a n d e " b o r d e " k u n n a skaffa sig en h ö g r e inkomst än vad h a n / h o n faktiskt h a r i ett nytt yrke. O c h ibland g o d t a r inte försäkringskassan d e n försäkrades p å s t å e n d e o m att överhuvudtaget inte k u n n a återgå till n å g o n form av a r b e t e . D e t h ä n d e r till och m e d att försäkringskassan går e m o t läkarutlåtanden som b e d ö m e r att d e n försäkrade inte h a r n å g o n restarbetsförmåga. Det a v g ö r a n d e är h ä r o m s t ä n d i g h e t e r n a i d e t enskilda fallet. Det ställs gi-vetvis h ö g r e krav på en u n g människa än på en äldre.

Vad som kan krävas är kanske att den försäkrade g e n o m g å r n å g o n form av utbildning till ett nytt yrke. Ibland ställs d e t också krav på att h a n / h o n ska flytta till en a n n a n ort, där u t b u d e t av arbetstillfällen är bättre än på h e m o r t e n . O m s t ä n d i g h e t e r som b r u k a r räknas in vid be-d ö m n i n g e n är också o m be-d e n skabe-dabe-de h a r familj, äger en fastighet, h a r barn i skolåldern, h a r m a k e / m a k a som också h a r förvärvsarbete m m . Det aktuella arbetsmarknadsläget vägs också in i b e d ö m n i n g e n . O m d e n försäkrade omskolar sig till ett nytt yrke och tar ett a r b e t e som er-bjuds kan m a n n o r m a l t r ä k n a m e d att LAF ersätter eventuell inkomst-förlust.

O m d e n skadade, trots skadan, kan vara kvar i sitt gamla yrke, eller i ett nytt yrke m e d oförändrad eller h ö g r e lön, utgår ingen livränta.

Livränta enligt lagen o m arbetsskadeförsäkring utgår längst till d e n m å n a d u n d e r vilken m a n fyller 65 år, o m å l d e r s p e n s i o n e n enligt lagen om allmän försäkring då u p p g å r till minst 65 p r o c e n t av livräntebelop-pet. O m å l d e r s p e n s i o n e n inte n å r u p p till den nivån ska arbetsskade-försäkringen täcka skillnaden.

För u n g a skadade gäller dock särskilda regler. Man tar hänsyn ull att en u n g person kanske inte h u n n i t få full lön i sitt yrke, och därför har d e t ansetts otillfredsställande att fastställa livräntan e n b a r t på grundval av d e n aktuella ankomsten. Man gör en u p p s k a t t n i n g av vilka inkomster man sannolikt skulle L^ft i vissa åldrar o m arbetsskadan inte skulle ha inträffat.

Vid b e r ä k n i n g av livränta finns en maximigräns för livränteunderla-get som är så k o n s t r u e r a d , att inkomster som överstiger 7,5 x

pet inte grundar rätt till livränta. Livräntan kan omprövas om

förhål-landena ändras mera radikalt.

Om den försäkrade avlider på grund av en arbetsskada utgår

begrav-ningshjälp och livräntor till efterlevande. Observera dock att den som

är berättigad till livränta är änka och med änka jämställd kvinna,

förut-varande hustru och barn till den skadade. En förutsättning för livränta

till änka är att hon har vårdnaden om, och stadigvarande sammanbor

med barn under 16 år (som dock ej behöver vara den avlidnes), samt att

hon hade fyllt 36 år vid mannens död.

Livränta kan inte utgå till efterlevande man. Livräntorna beräknas på

samma underlag som gäller för den skadade själv.

Barn till avliden har rätt till livränta fram till den tidpunkt då barnet

fyller 19 år. Observera att livränta till efterlevande är samordnad med

förmåner enligt lagen om allmän försäkring, och utgår endast om

liv-räntan överstiger pensionerna enligt denna lag. Med andra ord,

pen-sioner enligt lagen om allmän försäkring avräknas från livränta.

4. O m b u d : för- eller nackdel?

I detta avsnitt redovisas resultaten av den empiriska studien av 2.351

ar-betsskadeärenden i FOD, samtliga ärenden som avgjordes i domstolen

under perioden augusti 1987 - oktober 1991. Olycksfallsärenden ingår

inte i studien. Målet har härvid varit att undersöka om det finns

skillna-der i behandling och/eller utgång i arbetsskadeärenden beroende på

om den försäkrade varit företrädd av ombud eller ej.

4.1 A rbetsskadade med ombud

I den övervägande delen, 57,6%, av de i studien ingående

besvärsären-dena i FOD rörande arbetsskada, har den klagande valt att anlita någon

form av ombud (diagram 4.1).

Diagram 4.1 Avgjorda besvärsärenden (n=2.351), efter förekomst av ombud

Diagram 4.2 Typ av ombud

Antal mål 1000 »x*:« 750 500 250

J& S „<?

<f" *F >F

jr & jr Ar & ,<r v ,<r J?

rf

£

9' ié

_{f Jf V}

' * /

&

*f J?

9 Jr

Af *?

?

sr $f

&

1 8 0

I diagram 4.2 redovisas de f ö r e k o m m a n d e o m b u d e n s b a k g r u n d , eller professionella anknytning. LOs rättsskydd d o m i n e r a r kraftigt. Därut-över finns stora, och skadetyngda, LO-förbund som Byggnads och Fab-riks, samt TCOs arbetsskadeenhet. Den tredje största g r u p p e n utgörs av jurister med privat verksamhet.

4.2 Prövningstillstånd

Av de 1352 personer som h a d e o m b u d erhöll 4 1 % prövningstillstånd, vilket motsvarar 554 p e r s o n e r (se diagram 4.3). Motsvarande värden n ä r klaganden själv drev sitt ä r e n d e var 2 7 % eller 270 p e r s o n e r . H ä r ser m a n tydligt att arbetsskadade m e d o m b u d h a r en klart större möjlighet att få sin sak prövad. O r s a k e r n a härtill diskuteras i avsnitt 5. Ovanståen-de värOvanståen-den är genomsnittet för hela tidsperioOvanståen-den 1987-1989. O m m a n istället studerar förändring avseende a n d e l e n prövningstillstånd u n d e r olika tidsintervall (diagram 4.4), ser m a n en klart m i n s k a n d e t e n d e n s u n d e r den studerade fyraårsperioden, och att d e n n a t e n d e n s är o b e r o -e n d -e av för-ekomst-en, -ell-er typ-en, av o m b u d .

Diagram 4.3 Utfallet av tillståndsprövningen, efter ombud

D iagram 4.4 A ndelen prövningstillstånd halvårsvis jul-dec -87 jan-jun -88 jul-dec -88 jan-jun -89 jul-dec -89 jan-jun -90 jul-dec -90 jan-jun -91 jul-okt -91

Diagram 4.5 Andelen prövningstillstånd efter diagnosgrupp och förekomsten av ombud Procent 100 mmmmsmiii 75 1 Med ombud j \ Utam ombud 50 25 0

ß

y

jt

g 4 d /

/ /

& & <& c° J" jS" ^ K> *N»

' y / / / / /

J?

B *

J

&

9? ^ ^

Det första man lägger märke till är den drastiska förändring som sker

under det första halvåret 1989. Vidare bör noteras att privata ombud,

liksom ärenden utan ombud, ligger konstant lägre vad gäller andelen

uppnådda prövningstillstånd i förhållande till fackliga ombud, och

där-till har sämre resultat än klagande utan ombud under sex av nio

halv-årsperioder.

5

Diagram 4.6 Erhållet prövningstillstånd, efleryrkesUUhörighetochfiirekomstenav ombud

Diagram 4.5 visar hur stor andel av vissa diagnosgrupper som erhöll

prövningstillstånd, med respektive utan ombud. I så gott som samtliga

fall kan man tydligt se att klagande med ombud lyckas att driva sina fall

betydligt bättre än övriga. Påpekas bör att sjukdomar i

detmuskuloske-letala systemet och bindväven är den i särklass vanligaste diagnosen och

svarar för 1627 fall, vilket motsvarar närmare 69% av samtliga här

be-handlade arbetsskadeärenden. Ombudsgruppen har lyckats att få

pröv-2. Problemformulering och syfte

Arbetsskadeförsäkringen har debatterats en hel del u n d e r senare år. Den h a r blivit för dyr och fördröjer rehabiliteringen g e n o m att passivi-sera m ä n n i s k o r , m e n a r kritikerna. Det har n u gått så långt att försäk-ringen u t r e d s på nytt.

Samtidigt h a r man k u n n a t skönja en t e n d e n s till en allt h å r d a r e prax-is i n o m arbetsskadeförsäkringen. Även d e medicinska sakkunniga tycks vara m e r restriktiva än tidigare. Kanske är detta delvis ett resultat av d e n kritiska samhällsdebatten. Denna diskussion h a r dessvärre m å n g a g å n g e r varit onyanserad och tenderat att dra alla skador över en kam.

Så h a r t ex rörelseorganens sjukdomar, d e n stora belastningen ur samhällsekonomisk synvinkel, ofta blivit föremål för en mycket "liberal" s a m b a n d s b e d ö m n i n g . Andra, med verkligt allvarliga sjukdomar, h a r haft betydligt sämre utsikter att få ersättning. Det kan h a n d l a om can-cer, allergier eller cirkulationsproblem. Detta h a r dock k n a p p a s t fram-gått av d e b a t t e n !

H u r h a r det blivit så? En orsak kan vara att det är lättare att göra me-dicinska b e d ö m n i n g a r av yrkesepidemiologisk a r t för dessa a n d r a sjuk-d o m a r , än för p r o b l e m i rygg, axlar, a r m a r och ben.

Som en följd av skärpta b e d ö m n i n g a r ökar n u också o s ä k e r h e t e n o m lagens i n n e b ö r d . I brist på klara prejudikat blir belastningen stor på un-d e r i n s t a n s e r n a , och allt fler ä r e n un-d e n måste föras ä n un-d a u p p till högsta instans för k l a r g ö r a n d e .

Detta leder till den rätLssociologiska frågeställningen: Vilka faktorer påverkar utgången av Försäkringsöverdomstolens b e s l u t / d o m a r ? J a g ä m n a r h ä r begränsa mig till att studera e n b a r t en av dessa tänkbara fak-torer, n ä m l i g e n de klagandes ombud, vilket leder till att frågeställning-en h ä r k o m m e r att bli: Har klagande med ombud några fordelar i FÖD, och

vad beror detta i så fall på ?

Syftet m e d studien är atl kartlägga FODs handläggnings- och besluts-b e t e e n d e i a r besluts-b e t s s k a d e ä r e n d e n med besluts-b e a k t a n d e av o m den klagande fö-reträds av o m b u d eller ej, att försöka förklara eventuella påvisade skill-n a d e r i b e t e e skill-n d e , samt att klargöra h u r o m b u d e skill-n arbetar.

2.1 Hypoteser

Att få en skada g o d k ä n d såsom arbetsskada ter sig synnerligen proble-matiskt. O m m a n dessutom tar hänsyn till att d e n skadelidande kanske är b å d e psykiskt och fysiskt u t m a t t a d , torde d e t inte vara n å g o n konst att inse att m a n som privatperson inte orkar bevaka sitt fall ordentligt, utan s n a r a r e ger u p p vid ett eventuellt negativt besked från försäkringskas-san, vilket förutsätter att m a n ö v e r h u v u d t a g e t a n m ä l t sin skada som ar-betsskada.

D e t t a leder till a n t a g a n d e t att arbetsskadad m e d erfaret och k u n n i g t o m b u d h a r långt större förutsättningar att få sin sak prövad, och så små-n i små-n g o m - o m små-n ö d v ä små-n d i g t - överprövad i Försäkrismå-ngsöverdomstolesmå-n, o c h därefter eventuellt få ersättning.

Vidare följer av ovanstående att fackligt a n s l u t n a t o r d e gynnas i ar-betsskademål, även r e n t e k o n o m i s k t sett, då dessa erhåller sin rätts-hjälp helt kostnadsfritt.'

2.2 Metod

Studien bygger b å d e på kvalitativa o c h kvantitativa m e t o d e r . Den kvan-titativa utgår från samdiga arbetsskademål avgjorda i FOD u n d e r perio-d e n augusti 1987 - o k t o b e r 1991. Dessa o m k r i n g 2300 fall, olycksfall b o r t r ä k n a d e , h a r blivit föremål för k o d n i n g s a m t statistisk b e a r b e t n i n g och analys. Vidare h a r j a g tagit del av en m ä n g d befindig litteratur, för att på så sätt erhålla lite b a k g r u n d r ö r a n d e själva h a n t e r i n g e n av arbets-s k a d e ä r e n d e n i d e olika inarbets-stanarbets-serna.

Den kvalitativa studien bygger i första h a n d på intervjuer gjorda m e d följande p e r s o n e r : Björn Dufwa, förbundsjurist vid LO-Rättsskydd AB;

Rosalie Andersson, f ö r s ä k r i n g s o m b u d s m a n vid Svenska

Fabriksarbetare-förbundet; Leifjansson, chefsjurist vid Svenska Byggnadsarbetarförbun-dets försäkringsavdelning; Karin Lindgren, förbundsjurist vid T C O ar-b e t s s k a d e e n h e t e n .

Dessutom h a r j a g gjort ett antal n ä r s t u d i e r av vissa av de ovan n ä m n -da fallen, för att ytterligare få bekräftelse för m i n a a n t a g a n d e n enligt avsnitt 2.1 ovan.

3. Bakgrund

Lagen o m arbetsskadeförsäkring h a r funnits sedan 1976, m e n h a r senare o m a r b e t a t s i olika o m g å n g a r . Följande avsnitt avser att visa h u r h a n d -läggnings- och beslutsprocessen för ett a r b e t s s k a d e ä r e n d e ser ut.

3.1 Vem anmäler arbetsskada ?

Det är m e d l e m m e n s arbetsgivare som ska a n m ä l a arbetsskada till för-säkringskassan, sedan d e n n e fått k ä n n e d o m o m skadan av d e n s k a d a d e själv, eller h a n s / h e n n e s fackliga f ö r t r o e n d e m a n . O m arbetsgivaren un-derlåter att göra a n m ä l a n kan h a n bli bötfälld.

Arbetsgivaren skall också enligt 2§ arbetsmiljöförordningen u n d e r -rätta Yrkesinspektionen o m arbetsolycksfall eller arbetsskada h a r lett till dödsfall, svårare kroppsskada eller samtidigt d r a b b a t flera arbetsta-gare. D e t s a m m a gäller vid tillbud som i n n e b u r i t allvarlig fara för liv el-ler hälsa.

Det är viktigt att arbetsskadeanmälan görs och att d e n görs p å ett rik-tigt sätt, då d e n dels ligger till g r u n d för försäkringskassans p r ö v n i n g av arbetsskadan, dels uppgifterna i d e n bildar u n d e r l a g för arbetarskydds-styrelsens informationssystem o m arbetsskador (ISA). U p p g i f t e r n a h a r dessutom stor betydelse i arbetsmiljöarbetet.

Skyddsombudet ska a n t e c k n a att h a n / h o n tagit del av a n m ä l a n . O m s k y d d s o m b u d e t är o e n s e m e d arbetsgivaren o m u t f o r m n i n g e n av an-mälan, b ö r skyddsombudet bifoga sin version och kräva att d e n lämnas in samtidigt m e d arbetsgivarens. I a n n a t fall b ö r uppgifterna föras fram på a n n a t sätt till kassan. Arbetstagaren kan också själv a n m ä l a sin ar-betsskada g e n o m att kryssa i en ruta på försäkringskassans b l a n k e t t för sjukpenning.

När skadan anmälts dröjer d e t minst 90 dagar i n n a n kassan prövar o m d e t är en arbetsskada eller inte. Ersättning enligt LAF är nämligen s a m o r d n a d m e d ersättning enligt lagen o m allmän försäkring (AFL). U n d e r d e n sk s a m o r d n i n g s t i d e n (de 90 första d a g a r n a av sjukskriv-n i sjukskriv-n g e sjukskriv-n ) har desjukskriv-n skadelidasjukskriv-nde samma f ö r m å sjukskriv-n e r fråsjukskriv-n sjukförsäkrisjukskriv-ngesjukskriv-n som vid a n n a n sjukdom, dvs ersättning för sjukvård, tandvård o c h sjuk-p e n n i n g . Först sedan d e t h a r gått 90 dagar sedan skadans visandedag påbörjar kassan sin p r ö v n i n g .

3.2 Skadlig inverkan

D e n p r ö v n i n g som kassan g ö r sker i två steg: (1) Först ska kassan ta ställ-n i ställ-n g till o m d e ställ-n försäkrade varit utsatt för olycksfall eller a ställ-n ställ-n a ställ-n skadlig inverkan i j o b b e t . (2) O m kassan finner att så är fallet b e d ö m e r m a n frå-gan o m s a m b a n d mellan d e n skadliga inverkan, och d e n skada som u p p k o m m i t .

Vad som är olycksfall b r u k a r d e t inte råda n å g o n tvekan o m . Det är en plötslig och utifrån k o m m a n d e påverkan som är oväntad, t ex ett fal-l a n d e föremåfal-l efal-lfal-ler ett fafal-lfal-l på ett hafal-lkigt gofal-lv. Ofta f ö r e k o m m a n d e ar-betsuppgifter, t ex tunga lyft, b r u k a r inte prövas som olycksfall. (Det kan d ä r e m o t vara "annan skadlig inverkan".)

Skadlig inverkan kan alla typer av påverkan på den mänskliga orga-n i s m e orga-n utgöra, t ex felaktiga arbetsställorga-niorga-ngar, ä m orga-n e orga-n som m a orga-n kom-m e r i k o n t a k t kom-m e d i sitt a r b e t e , buller, drag, tunga lyft, trakasserier, stress osv.

En förutsättning för att en faktor i arbetslivet skall anses skadlig är dock a t t skadligheten framstår som å t m i n s t o n e sannolik och så att säga "passar i h o p " m e d d e n försäkrades sjukdom. Prövningen av skadlighe-ten ska göras utifrån d e n s k a d e l i d a n d e och inte utifrån n å g o n tänkt "normalperson". Detta kan betyda, att en faktor kan vara skadlig för en person m e n inte för en a n n a n .

O m försäkringskassan k o m m e r fram till, att d e n försäkrade inte varit utsatt för n å g o n skadlig inverkan i sitt a r b e t e , måsteden försäkrade själv bevisa motsatsen för att kassans p r ö v n i n g ska fortsätta till nästa steg. O m h a n / h o n inte lyckas bevisa att d e t föreligger en skadlig faktor i h a n s / h e n n e s arbete prövas inte ä r e n d e t vidare av kassan.

3,3 Sambandsbedömning

O m n å g o n form av skadlig inverkan finns i d e n försäkrades a r b e t e , och sådan skadlig inverkan kan ge u p p h o v till d e n n e s sjukdom eller besvär, ska försäkringskassan i nästa steg b e s t ä m m a o m d e n skadliga inverkan i det aktuella fallet har orsakat s j u k d o m e n eller besvären. Även o m kas-san finner att så inte är fallet, ska d e n ä n d å pröva om d e n försäkrades besvär h a r accelererat eller förvärrats av d e n skadliga faktor som h a r konstaterats i arbetet. Att besvären h a r "accelererats" betyder att d e u p p k o m m i t tidigare, och att besvären "förvärrats" i n n e b ä r att de blivit svårare, än vad som eljest skulle ha varit fallet.

S a m b a n d s b e d ö m n i n g e n beskrivs i LAF på följande sätt.

H a r försäkrad varit utsatt för olycksfall eller a n n a n skadlig inver-kan i arbetet, skall skada som h a n h a r ådragit sig anses vara orsa-kad av den sorsa-kadliga inverkan, o m ej betydligt starkare skäl talar e m o t .

Bevisläget för den försäkrade är h ä r ett helt a n n a t än när d e t gäller be-d ö m n i n g e n av skabe-dlig inverkan. För att s a m b a n be-d inte skall anses före-ligga, ska så mycket tala e m o t detta, a t t d e t är betydligt starkare skäl som talar e m o t . O m m a n försöker a n g e på vilken nivå "betydligt starkare skäl" föreligger, vilket naturligtvis är i det n ä r m a s t e omöjligt, b r u k a r m a n säga att 75-80 p r o c e n t av bevisningen ska tala m o t s a m b a n d i n n a n försäkringskassan får avslå d e n försäkrades a n m ä l a n .

Enligt motiven till lagen skall b e d ö m n i n g e n göras utifrån ett p a r vik-tiga principer.

1. Den skadade är försäkrad i "befintligt skick". Detta betyder a t t om d e n försäkrade är känsligare än a n d r a p e r s o n e r eller har särskilt utmär-k a n d e drag (exempelvis särsutmär-kilt utmär-kortvuxen, svag, tidigare d r a b b a d av skada osv), ska b e d ö m n i n g e n av s a m b a n d göras m e d hänsynstagande också till dessa o m s t ä n d i g h e t e r . Detta kan betyda att samband kan ac-cepteras förvissa p e r s o n e r , m e n inte för a n d r a i samma situation.

2. Forskningens ofullkomlighet ska d r a b b a försäkringen och inte d e n skadade.

Den nya bevisregeln täckte enligt k o m m i t t é n in lagstiftningens in-t e n in-t i o n e r ain-tin-t räin-tin-tsförlusin-t som kan hänföras in-till d e n medicinska ve-tenskapens ofullkomlighet får bäras av försäkringen och inte av d e n enskilde försäkrade.

Det citerade avsnittet är h ä m t a t ur k o m m e n t a r e n till lagen o m arbets-skadeförsäkring {Arbetsskadeforsäkring och statligt personskadeskydd av Lars Grönwall och Lars-Göran Hessmark) och betyder i p r i n c i p att o m till-frågade läkare har olika uppfattningar o m sjukdomsbesvär h a r sam-b a n d m e d skadlig inverkan, så utgör inte detta sam-betydligt starkare skäl m o t s a m b a n d .

3.4 Ersättningsformer enligt LAF

O m en skada eller sjukdom blir g o d k ä n d som arbetsskada far d e n för-säkrade ersättning dels för inkomstbortfall, dels också för nödvändiga utgifter.

Lagen o m arbetsskadeförsäkring är s a m o r d n a d m e d lagen o m all-m ä n försäkring, vilket i n n e b å r att vid a k u t sjukskrivning soall-m understi-ger 9 0 d a g a r har d e n försäkrade e n d a s t rätt till sjukpenning enligt la-gen o m allmän försäkring.

Lagen o m arbetsskadeförsäkring ersätter också en del a n d r a speciel-la kostnader, n ä m l i g e n sjukvård u t o m riket, ersättning för tandvård och för särskilda hjälpmedel. Beträffande tandvård betalar d e n allmän-na tandvårdsförsäkringen en del av k o s t n a d e n m e d a n p a t i e n t e n själv får stå för resten. O m tandvård är n ö d v ä n d i g efter en arbetsskada ersät-ter arbetsskadeförsäkringen p a t i e n t e n s del.

O m d e n försäkrade är sjukskriven även efter samordningstiden trä-d e r lagen o m arbetsskaträ-deförsäkring in och betalar sjukpenning, vilket i n n e b ä r 100-procentig k o m p e n s a t i o n (dock begränsad till i n k o m s t som u n d e r s t i g e r 7,5 x basbeloppet).2 En förutsättning för sjukpenning är

dock att arbetsförmågan är nedsatt m e d minst hälften. Saknas arbets-förmåga helt och hållet utgår hel sjukpenning. Halv sjukpenning utgår o m minst halv arbetsförmåga föreligger. I a n n a t fall utgår ingen sjuk-p e n n i n g .

Beträffande k o s t n a d e r ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga k o s t n a d e r efter s a m o r d n i n g s t i d e n s slut för läkarvård, tandvård, sjukvår-d a n sjukvår-d e b e h a n sjukvår-d l i n g , sjukhusvårsjukvår-d, konvalescentvårsjukvår-d, läkemesjukvår-del och sär-skilda hjälpmedel.

Ersättning för sjukvårdande b e h a n d l i n g och konvalescentvård förut-sätter dock att b e h a n d l i n g e n eller vården ordinerats av läkare och läm-nats vid institution som finns på en fastställd förteckning.

N ä r d e n akuta sjukdomstiden u p p h ö r t , vilket kan betyda a n t i n g e n att d e n försäkrade är återställd, eller att ytterligare vård inte är n ö d v ä n d i g eller möjlig, ska kassan utreda o c h ta ställning till o m den försäkrade fått lägre lön på g r u n d av skadan. O m inkomstförlust u p p k o m m e r vid en o m p l a c e r i n g , eller därför att d e n skadade överhuvudtaget inte kan återgå till n å g o n form av arbete, så ersätter försäkringen d e u p p k o m n a inkomstförlusterna g e n o m livränta.

Vissa förutsättningar ska vara uppfyllda för att livränta skall beviljas: För d e t första måste den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst ge-n o m arbete vara ge-nedsatt m e d mige-nst e ge-n femtoge-ndel (ca 6%) sedage-n

sjuk-d o m e n u p p h ö r t . Inkomstförlusten per år måste också u p p g å till minst 1 / 4 av d e t gällande basbeloppet.

Når d e t gäller att b e d ö m a förmågan att skaffa sig i n k o m s t är givetvis d e n naturliga u t g å n g s p u n k t e n en jämförelse mellan i n k o m s t e n i d e l gamla arbetet, o c h a n t i n g e n d e n inkomst som m a n h a r i ett nytt a r b e t e o c h / e l l e r d e n ersättning som utgår till följd av skadan, t ex sjukbidrag eller förtidspension. H ä r ställs emellertid vissa krav på d e n försäkrade. Ibland g ö r kassan d e n b e d ö m n i n g e n att v e d e r b ö r a n d e " b o r d e " k u n n a skaffa sig en h ö g r e inkomst än vad h a n / h o n faktiskt h a r i ett nytt yrke. O c h ibland g o d t a r inte försäkringskassan d e n försäkrades p å s t å e n d e o m a t t ö v e r h u v u d t a g e t inte k u n n a återgå till n å g o n form av arbete. Det h ä n d e r till och m e d att försäkringskassan går e m o t läkarutlåtanden som b e d ö m e r att d e n försäkrade inte h a r n å g o n restarbetsförmåga. Det a v g ö r a n d e är h ä r o m s t ä n d i g h e t e r n a i det enskilda fallet. Det ställs gi-vetvis h ö g r e krav på en u n g människa än på en äldre.

Vad som kan krävas är kanske att den försäkrade g e n o m g å r n å g o n form av u t b i l d n i n g till ett nytt yrke. Ibland ställs d e t också krav på att h a n / h o n ska flytta till en a n n a n ort, där u t b u d e t av arbetstillfällen är bättre än på h e m o r t e n . O m s t ä n d i g h e t e r som b r u k a r räknas in vid be-d ö m n i n g e n är också o m be-d e n skabe-dabe-de h a r familj, äger en fastighet, h a r b a r n i skolåldern, h a r m a k e / m a k a som också h a r förvärvsarbete m m . Det aktuella arbetsmarknadsläget vägs också in i b e d ö m n i n g e n . O m d e n försäkrade omskolar sig till ett nytt yrke och tar ett a r b e t e som er-bjuds kan m a n n o r m a l t r ä k n a m e d att LAF ersätter eventuell inkomst-förlust.

O m d e n skadade, trots skadan, kan vara kvar i sitt gamla yrke, eller i ett nytt yrke m e d oförändrad eller h ö g r e lön, utgår ingen livränta.

Livränta enligt lagen o m arbetsskadeförsäkring utgår längst till d e n m å n a d u n d e r vilken m a n fyller 65 år, o m å l d e r s p e n s i o n e n enligt lagen om allmän försäkring då u p p g å r till minst 65 p r o c e n t av livräntebelop-pet. O m å l d e r s p e n s i o n e n inte n å r u p p till d e n nivån ska arbetsskade-försäkringen täcka skillnaden.

För u n g a skadade gäller dock särskilda regler. Man tar hänsyn till att en u n g person kanske inte h u n n i t få full lön i sitt yrke, och därför h a r det ansetts otillfredsställande att fastställa livräntan e n b a r t på grundval av d e n aktuella i n k o m s t e n . Man gör en u p p s k a t t n i n g av vilka inkomster m a n sannolikt skulle i.^ft i vissa åldrar o m arbetsskadan inte skulle ha inträffat.

Vid b e r ä k n i n g av livränta finns en maximigräns för livränteunderla-get som är så k o n s t r u e r a d , att inkomster som överstiger 7,5 x

pet inte grundar rätt till livränta. Livräntan kan omprövas om

förhål-landena ändras mera radikalt.

Om den försäkrade avlider på grund av en arbetsskada utgår

begrav-ningshjälp och livräntor till efterlevande. Observera dock att den som

är berättigad till livränta är änka och med änka jämställd kvinna,

förut-varande hustru och barn till den skadade. En förutsättning för livränta

till änka är att hon har vårdnaden om, och stadigvarande sammanbor

med barn under 16 år (som dock ej behöver vara den avlidnes), samt att

hon hade fyllt 36 år vid mannens död.

Livränta kan inte utgå till efterlevande man. Livräntorna beräknas på

samma underlag som gäller för den skadade själv.

Barn till avliden har rätt till livränta fram till den tidpunkt då barnet

fyller 19 år. Observera att livränta till efterlevande är samordnad med

förmåner enligt lagen om allmän försäkring, och utgår endast om

liv-räntan överstiger pensionerna enligt denna lag. Med andra ord,

pen-sioner enligt lagen om allmän försäkring avräknas från livränta.

4. O m b u d : för- eller nackdel?

I detta avsnitt redovisas resultaten av den empiriska studien av 2.351

ar-betsskadeärenden i FÖD, samtliga ärenden som avgjordes i domstolen

under perioden augusti 1987 - oktober 1991. Olycksfallsärenden ingår

inte i studien. Målet har härvid varit att undersöka om det finns

skillna-der i behandling och/eller utgång i arbetsskadeärenden beroende på

om den försäkrade varit företrädd av ombud eller ej.

4.1 Arbetsshadade med ombud

I den övervägande delen, 57,6%, av de i studien ingående

besvärsären-dena i FÖD rörande arbetsskada, har den klagande valt att anlita någon

form av ombud (diagram 4.1).

Diagram 4.1 Avgjorda besvärsärenden (n=2.351), efterförekomst av ombud

Diagram 4.2 Typ av ombud

Antal mål

1000 _ ; Ä p

750

500

250

&

_{# &}

_{i/" ** & ^ >* J" iß}

& jr ^ f é? <>* & f jr rf

Jr S° £° <# £° £° J* £° £°

v°'

&

V? J? xF

x»

c

xT

4?

& A *r # <r J* &

& *tf

180

I diagram 4.2 redovisas de f ö r e k o m m a n d e o m b u d e n s b a k g r u n d , eller professionella a n k n y t n i n g . LOs rättsskydd d o m i n e r a r kraftigt. Därut-över finns stora, och skadetyngda, LO-förbund som Byggnads o c h Fab-riks, samt T C O s arbetsskadeenhet. Den tredje största g r u p p e n u t g ö r s av j u r i s t e r m e d privat verksamhet.

4.2 Prövningstillstånd

Av d e 1352 p e r s o n e r som h a d e o m b u d erhöll 4 1 % prövningstillstånd, vilket motsvarar 554 p e r s o n e r (se d i a g r a m 4.3). Motsvarande v ä r d e n n ä r klaganden själv drev sitt ä r e n d e var 2 7 % eller 270 p e r s o n e r . H ä r ser m a n tydligt att arbetsskadade m e d o m b u d h a r en klart större möjlighet att få sin sak prövad. O r s a k e r n a härtill diskuteras i avsnitt 5. Ovanståen-de värOvanståen-den är g e n o m s n i t t e t för hela tidsperioOvanståen-den 1987-1989. O m m a n istället studerar förändring avseende a n d e l e n prövningstillstånd u n d e r olika tidsintervall (diagram 4.4), ser m a n en klart m i n s k a n d e t e n d e n s u n d e r den s t u d e r a d e fyraårsperioden, och att d e n n a t e n d e n s är o b e r o -e n d -e av för-ekomst-en, -ell-er typ-en, av o m b u d .

Diagram 4.3 Utfallet av tillståndsprövningen, efter ombud Procent

Med ombud Utan ombud 75;

so:

Diagram 4.4 Andelen prövningstillstånd halvårsvis

jan- jan- jan- jan- jul-dec j u n jul-dec j u n jul-dec jun jul-dec j u n okt

-87 -88 -88 -89 -89 -90 -90 -91 -91 D i a g r a m 4.5 Andelen prövningstillstånd efter diagnosgrupp och förekomsten av

ombud Ü M«d«enl>tt<J 75 50 25 <r

J

v///

Q" " V /CT «v* J*

J

.V

c?

xr

*

,?'

^

182

D e t första m a n lägger m ä r k e till är d e n drastiska förändring som sker u n d e r det första halvåret 1989. Vidare bör noteras att privata o m b u d , liksom ä r e n d e n utan o m b u d , ligger k o n s t a n t lägre vad gäller a n d e l e n u p p n å d d a prövningstillstånd i förhållande till fackliga o m b u d , och där-till h a r sämre resultat än k l a g a n d e utan o m b u d u n d e r sex av n i o halv-årsperioder.3

Diagram 4.6 Erhållet prövningstillstånd, efler yrkestilihörighet och förekomsten av

ombud

Procent

Diagram 4.5 visar h u r stor a n d e l av vissa d i a g n o s g r u p p e r som erhöll prövningstillstånd, m e d respektive utan o m b u d . I så gott som samdiga fall kan man tydligt se att klagande m e d o m b u d lyckas att driva sina fall betydligt bättre än övriga. Påpekas b ö r att sjukdomar i d e t muskuloske-letala systemet och bindväven är d e n i särklass vanligaste d i a g n o s e n och svarar för 1627 fall, vilket motsvarar n ä r m a r e 6 9 % av samtliga h ä r be-h a n d l a d e a r b e t s s k a d e ä r e n d e n . O m b u d s g r u p p e n be-har lyckats att få

prövningstillstånd i hela 44,7% av fallen m e d diagnosen skador på d e t m u s -kuloskeletala systemet, enligt ovan, m e d a n motsvarande a n d e l för kla-g a n d e u t a n o m b u d e n d a s t u p p kla-g å r till 32%.'' Av ytterlikla-gare intresse är di-a g n o s e n psykiskdi-a störningdi-ar, vilkdi-a di-av m å n g di-a di-anses som d e n svårdi-aste di-att driva d å kraven på bevisning och u t r e d n i n g ställs mycket h ö g t .51 dessa

fall h a r o m b u d e n erhållit prövningstillstånd i 37,5%, m e d a n k l a g a n d e utan o m b u d endast blivit beviljade prövningstillstånd i 14,8% av fallen. Diagram 4.6 visar a n d e l e n prövningstillstånd för d e 10 största yrkes-g r u p p e r n a . Också n ä r d e t yrkes-gäller en yrkesaspekt på d e u n d e r s ö k t a be-svärsärendena kan m a n se tydliga tecken på att klagande som företräds av o m b u d i långt större utsträckning erhåller prövningstillstånd i För-säkringsöverdomstolen. I vissa yrken tycks förekomsten av o m b u d h a väsentlig betydelse för u t g å n g e n av tillståndsprövningen, m e d a n d e t i a n d r a synes betydelselöst för d e n delen av FODs p r ö v n i n g o m d e n kla-g a n d e företräds av o m b u d eller ej.

4.3 FÖDs sakprövningar

I d i a g r a m 4.7 redovisas d e ä r e n d e n i FÖD som avser fastställande av skadlig inverkan respektive s a m b a n d mellan inverkan och skadan, en sakprövning, således, som h ä r m e d ett s a m m a n f a t t a n d e b e g r e p p kallas arbetsskadeprövning. Vi ser att klagande m e d o m b u d lyckats få en stör-r e a n d e l fall g o d k ä n d a som astör-rbetsskadostör-r. Det ästör-r k n a p p a s t fstör-råga o m dstör-ra- dra-matiska skillnader, m e n d e t viktiga är att d e n hittills n o t e r a d e övergri-p a n d e t e n d e n s e n , nämligen att o m b u d är m e r framgångsrika än kla-g a n d e som själva driver sina ä r e n d e n , är klart m ä r k b a r också här.

Diagram 4.8 visar att s a m b a n d s t i d s b e d ö m n i n g e n utfaller i d e t när-maste likartat, o b e r o e n d e av o m d e n k l a g a n d e har ett o m b u d eller ej. Man kan dock skönja en i och för sig tämligen naturlig t e n d e n s till att klagande m e d kortare s a m b a n d s t i d e r i m i n d r e utsträckning är före-t r ä d d a av o m b u d . I de mål där d o m s före-t o l e n konsföre-taföre-terar aföre-tföre-t s a m b a n d fö-religger utöver s a m o r d n i n g s t i d e n (SOT), överväger k l a g a n d e m e d om-b u d . I dessa mål återförvisas ä r e n d e t till försäkringskassan för prövning av s a m b a n d s t i d e n s längd. Sådana mål kan i värsta fall h a m n a i FÖD igen, o m d e n försäkrade inte är nöjd m e d kassans b e d ö m n i n g .6

Diagram 4.9 redovisar d o m s t o l e n s p r ö v n i n g av l i v r ä n t e ä r e n d e n . Vi n o t e r a r att över 9 0 % av l i v r ä n t e ä r e n d e n a i F Ö D utfaller till den klagan-des favör. Skillnaden mellan mål m e d respektive utan o m b u d är mini-mal intill betydelselöshet, d o c k till ombudslösa klagandes fördel.

D i a g r a m 4.7 Arbetsskadeprövning i FOD: utfall, efter förekomsten av ombud

8,7% 10,3% , 6 , 0 %

Med o m b u d Utan o m b u d I Ej skadlig inverkan

H l Skadlig inverkan, ej samband I 1 Skadlig inverkan + samband

Diagram 4.8 Sambandslidsprövnxng i FOD: utfall, efter förekomsten av ombud Procent Ü Med o m b u d

Q tto» ombud

É J

*

0>

/ *fi

* <F

>

v-Diagram 4.9 Livränteprövning i FÖD: utfall, eflerförekomsten av ombud

Procent

Med ombud Utan ombud

N ä r det gäller FÖDs prövningar i sak, dvs b e d ö m n i n g e n av förekom-sten av skadlig inverkan och s a m b a n d , av s a m b a n d s t i d e n s längd samt o m livränta ska utgå, i ä r e n d e n där prövningstillstånd medgivits, kan vi sammanfattningsvis n o t e r a att o m b u d e n också här spelar en viss roll, o m än inte i lika h ö g grad som n ä r det gäller att u p p n å tillstånd av F Ö D till p r ö v n i n g i sak.

4.4 Innebar Försäkringsäverdomslolens dom ändring?

I d e t t a avsnitt ska vi fortsätta u n d e r s ö k n i n g e n av d e ä r e n d e n som sak-prövades i F Ö D , g e n o m att studera ändringsfrekvensen i dessa ären-d e n . K o ären-d n i n g e n för ären-d e n n a variabel innefattaären-de tre olika variabelvärären-de, "Ingen ä n d r i n g " , "Ändring till d e n försäkrades fördel" och "Ändring till d e n försäkrades nackdel". I n e d a n s t å e n d e redovisning anges a n d e -len ä r e n d e n s o m slutade m e d en ä n d r i n g till d e n försäkrades fördel".

Diagram 4.10 visar ändringsfrekvensen i ett tidsmässigt perspektiv. Vi n o t e r a r en m a r k e r a d t e n d e n s till m i n s k a n d e frekvens n ä r d e t gäller do-m a r sodo-m i n n e b ä r ä n d r i n g till d e n försäkrades fördel. Sado-mtidigt h a r kla-g a n d e m e d o m b u d en större chans att u p p n å ä n d r i n kla-g , oavsett tidsperi-od. Med hänvisning till frekvensen givna prövningstillstånd som

sats i diagram 4.4 kan vi n u konstatera att d e t alltid är bättre att h a ett o m b u d än företräda sig själv g e n t e m o t Riksförsäkringsverket i Försäk-ringsöverdomstolen.

Diagram 4.10 Andelen mål med ändring till den försäkrades fördel, ef ter beslutsdatum

och förekomsten av ombud

jul- jul- jul- jul- jan-dec jun jan-dec jun jan-dec jun jan-dec jun

-87 -88 -88 -89 -89 -90 -90 -91

Diagram 4.11 visar h u r stor a n d e l klagande i n o m respektive diagnos-g r u p p som fick ä n d r i n diagnos-g till sin fördel av d e n totala a n d e l e n p r ö v a d e ä r e n d e n i n o m respektive d i a g n o s g r u p p . Som tidigare n ä m n t s är skador i d e t muskuloskeletala systemet samt bindvävsskador d e n i särklass van-ligast f ö r e k o m m a n d e . Den svarar e n s a m för ca 1664 fall, vilket motsva-rar drygt 70% av alla fall i F O D u n d e r den u n d e r s ö k t a p e r i o d e n . J u s t d e n n a diagnos betraktas som mycket svårbedömd och därför är d e t av intresse att notera att o m b u d s g r u p p e n även h ä r klarar sig b ä t t r e än g r u p p e n utan o m b u d .

Diagram 4.11 Andelen mål med ändring till den försäkrades fordel, efter diagnosgrupp

och förekomsten av ombud

Procent

Diagram 4.12 a n g e r a n d e l e n mål m e d ä n d r i n g till d e n försäkrades för-del, u p p d e l a d e efter yrkesfamiljer. Liksom i diagram 4.6 redovisas h ä r endast de 10 mest frekventa yrkesfamiljerna. För alla yrkesfamiljer u t o m en gäller att det l ö n a d e sig att vara företrädd av ett o m b u d , och för detta u n d a n t a g , "Varuförsäljning", var det minimal skillnad i än-dringsfrekvens mellan att ha och inte ha o m b u d .

Diagram 4.12 Andelen mål med ändring till den försäkrades pirdel, ef ler yrkesgrupp

och förekomsten av ombud

4.5 Handläggningstider och antal domrader

Vi ska avslutningsvis titta på ett par variabler som beskriver d o m s t o l e n s processuella b e t e e n d e , och i vilken m å n det kan tänkas skilja sig mellan fall där d e n klagande företräds av ett o m b u d och fall där d e n klagande företräder sig själv. Det gäller dels h a n d l ä g g n i n g s t i d e n , dvs tidsutdräk-ten mellan d o m i försäkringsrätt och FODs d o m (tidsutdräktidsutdräk-ten be-stäms huvudsakligen av FODs tidsåtgång), dels d o m e n s omfattning, mätt i antal skrivna rader. T a n k e n är att domstolen skulle vara m e r be-nägen att agera snabbt när en 'juristkollega" är i n b l a n d a d än om d e n försäkrade företräder sig själv; å a n d r a sidan skulle m a n förvänta sig n o g g r a n n a r e u t r e d n i n g och h a n d l ä g g n i n g , vilket möjligen k u n d e

med-föra l ä n g r e tidsutdräkt. På samma sätt skulle domstolen k u n n a förmo-das vara m e r a n g e l ä g e n att utförligt motivera sitt ställningstagande o m m a n vet att en j u r i d i s k t utbildad person k o m m e r att studera domskä-len.

Diagram 4.13 Genomsnittlig tidsutdräkt från FRs dom till FODs dom, efter förekomsten

av ombud

Samtliga ärenden

Samtliga ärenden med Drövninestillstånd

I d i a g r a m 4.13 j ä m f ö r s samüiga ä r e n d e n m e d ä r e n d e n som fick prövningstillstånd. Ser m a n till samtliga fall är handläggningstiden för ä r e n -den m e d o m b u d i medeltal är 3,5 m å n a d e r längre än för ä r e n d e n utan o m b u d . Väljer m a n att studera endast de fall som sakprövades, så ut-j ä m n a s skillnaderna - ä r e n d e n där den klagande företräds av o m b u d

tar i g e n o m s n i t t en m å n a d längre att avgöra, en marginell differens i detta s a m m a n h a n g . Det är m e d a n d r a ord u p p e n b a r t att själva tills t å n d tills p r ö v n i n g e n i ombudtillsfall är m e r omtillsorgtillsfull, eller i alla h ä n d e l -ser tar m e r tid i a n s p r å k än i ä r e n d e n utan o m b u d . För övrigt bör note-ras att de angivna t i d e r n a endast är genomsnitüiga och att handlägg-n i handlägg-n g e handlägg-n iblahandlägg-nd tar u p p till 6-7 år.

Ett a n n a t m å t t på d o m s t o l e n s känslighet inför att granskas av en j u r i -diskt utbildad person är omfattningen på d o m e n , h ä r m ä t t i a n t a l e t ra-der. I diagram 4.14 a n g e s antalet d o m r a d e r i mål m e d , respektive u t a n , o m b u d .

Diagram 4.14 Genomsnittlig längd på FÖD-domen, efter förekomsten av ombud Domrader 50 mmmm

40 j

30 \ 20 \ 10

Med ombud Utan ombud

D i a g r a m m e t d e m o n s t r e r a r d e n förväntade skillnaden: d o m s t o l e n är a l l m ä n t sett m e r angelägen att å t m i n s t o n e kvantitativt (men rimligen framför allt kvalitativt) ge utförligare motiveringar till sina beslut n ä r d e n vet att d o m e n k o m m e r att nagelfaras avjuridiskt skolade p e r s o n e r , än när m o t t a g a r e n är en vanlig arbetsskadad löntagare.

5. Vad o m b u d e n gör — ett exempel

För att m e r a åskådligt beskriva d e t som tidigare h a r b e h a n d l a t s teore-tiskt eller i form av statistik på en m a k r o p o p u l a t i o n , k o m m e r j a g att gå i g e n o m ett ä r e n d e som skulle ha k u n n a t vara h ä m t a t ur verkligheten m e n som istället är en syntes av en rad faktiska ä r e n d e n som studerats, och som därför är typiskt vad gäller b e h a n d l i n g e n av arbetsskadeären-d e n .

A n n a Andersson är 58 år och sekreterare på ett medelstort företag. H e n n e s arbetsuppgifter består till största delen av maskinskrivning, m e n innehåller också vissa registreringsuppgifter vilka sköts m a n u e l l t .