• No results found

Visar Det familjehemsplacerade barnet som rättighetsbärare. En utgångspunkt i det sociala arbetet med barn och ungdomar.

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Visar Det familjehemsplacerade barnet som rättighetsbärare. En utgångspunkt i det sociala arbetet med barn och ungdomar."

Copied!
8
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Detfamiljehemsplaceradebarnetsom

rättighetsbärare.

Enutgångspunktidetsocialaarbetetmedbarnoch

ungdomar.

TittiMattsson

Kunskapomochförståelsefördetmänskligarättighetsperspekti-vetärcentraltiarbetetmedutsattasamhällsgrupper.Delsärdet fråganomviktenavatthjälpadenenskildeatttillvaratasinagrund-lägganderättigheter,delsrördetviktenavatttillseattmansom handläggare/vårdgivare,meddärtillknutnamaktbefogenheter,inte kränkerdenenskildesgrundlägganderättigheter.Kunskapomde dokumentsomformulerardemänskligarättigheternaärdärförbe-tydelsefullt på flera sätt för den som arbetar med familjehemspla-cerade barn. Här finns en rad olika internationella dokument att beakta för personer verksamma inom den sociala barnavården, från allmänna rättighetskataloger till regelverk som är tillämpliga särskiltförfamiljehemsvården.Iartikelnbelyserjagfemdylikado-kumentsomavseratttillgodosedetfamiljehemsplaceradebarnets rättstrygghet. TittiMattssonärjur.drochlektorioffentligrättvidJuridiskafakul-teten,LundsuniversitetsamtvidInstitutionenförvårdvetenskapoch socialtarbete,Växjöuniversitet.Isinnuvarandeforskningstuderar honfamiljehemsplaceradebarnsrättsligaställning.Forskningsar-betet ingår i forskningsprogrammet Barn som aktörer, finansierat avRiksbankensJubileumsfond,Kulturdonationen.Artikelnbygger pådelaravenkommandebokombarnifamiljehem(våren2006).

Kontakt:Titti.Mattsson@jur.lu.seellerJuridiskafakulteten,Lundsuniversitet,Box 20,22100Lund.

Inledning

Den svenska sociallagstiftningen grundas på en balansgång mellan å ena sidan krav på flexibilitet i besluts-fattandet och å andra sidan krav på ett fullgott rättsskydd. Lagens ram-karaktär tycks ge utrymme för stora möjligheter till olika lösningar i varje enskilt fall. Det är också en tanke hos lagstiftaren, eftersom varje barn är unikt liksom varje fall är unikt. En tillämpning av de grundläggande

må-len i socialtjänstlagen (2001:453, SoL) skall möjliggöra en fokusering på den enskilda människans situation och behov. Begrepp som barnets bästa kan bara förstås i sin kontext och i sitt unika sammanhang. Vad som är bar-nets bästa för det familjehemsplace-rade barnet behöver inte vara barnets bästa i ett annat sammanhang. Vidare bör vad som är barnets bästa kunna variera betydligt från barn till barn.

(2)

Socialmedicinsktidskrift1/2006 6 Möjligheten till flexibilitet är därför

betydelsefull för att uppnå välfärd för det enskilda barnet.

Samtidigt som SoL ger betydande utrymme för lokala lösningar, finns det också begränsande ramar i denna lag och i tillhörande reglering. Barn, liksom vuxna, har ett grundläggande, lagreglerat rättsskydd vid myndighets-kontakt. Den offentligrättsliga regle-ringen styr en betydelsefull del av män-niskors tillvaro och innefattar t.ex. vår grundlagstiftning, förvaltningslagen (1986:223), förvaltningsprocesslagen (1972:291) och sekretessregleringen. Dessa lagar formar ett grundläggande rättsskydd för medborgarna i ärenden och mål som rör den enskildes per-sonliga förhållanden. Däri ingår t.ex. regler om saklighet, opartiskhet och li-kabehandling vid beslutsfattande, rätt till delaktighet och medinflytande för berörda parter, krav på insyn och till-syn av beslutande organ samt möjlig-heter att överklaga ett beslut. Tillsam-mans med bestämmelser i SoL och i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52, LVU) ger dessa regler vid handen krav på formell rätts-säkerhet. Den formella rättssäkerheten

skapar i sin tur förutsättningar för att även uppnå materiell rättssäkerhet, i form av rättvisa och goda beslut för den enskilde.

Kraven på flexibilitet å ena sidan och rättssäkerhet å den andra skapar ett visst

spänningsfält, inom vilket handläg-garen/vårdgivaren ska hålla sig. Den kritik som stundom framkommer om brister i familjehemsvården vittnar om svårigheten att upprätthålla denna balans. En vägledning kan då vara de grundläggande rättigheter som

famil-jehemsplacerade barn har tillerkänts i internationell rätt. Det finns anled-ning att öka medvetenheten om de in-ternationella dokumenten. Dessa har blivit allt mer väsentliga som rättsliga dokument i svensk rätt. Det finns se-dan några år tillbaka en allmän ten-dens hos rättstillämpare att tillskriva sådana internationella regelverk som är ett uttryck för allmänna princi-per om grundläggande rättigheter ökad betydelse (Ketscher, s. 30). Med denna kunskap kan socialtjänsten med större trygghet än annars nyttja de möjligheter till flexibilitet som rå-dande ramlagstiftning ger utrymme för, utan att rättssäkerhetskraven får vika. I en kommande bok behandlar jag vilka generella principer och per-spektiv som bör vara utgångspunkter vid handläggning och beslut som rör familjehemsplacerade barn och ung-domar. I den här artikeln ger jag en koncentrerad beskrivning av synen på barnet som rättighetsbärare genom att behandla fem internationella doku-ment som uttrycker rättstrygghet för familjehemsplacerade barn.

Europakonventionen

Europakonventionen gäller sedan den 1 januari 1995 som svensk lag. Dess artiklar med tillhörande rättspraxis har numera en betydelsefull inverkan på den svenska socialtjänsten och ar-betet med utsatta barn. Förutsättning-arna för familjehemsplacerade barn har flera gånger behandlats av Eu-ropadomstolen. (Se t.ex. Olsson mot Sverige I; Eriksson mot Sverige; Mar-gareta och Roger Andersson mot Sve-rige; Olsson mot Sverige II; Paulsen-Medalen och Svensson mot Sverige)

(3)

Den främsta grunden för prövningar rörande familjehemsplacerade barn är artikel 8 i Europakonventionen. Den-na artikel har som huvudsakligt syfte att skydda den enskildes privat- och familjeliv mot godtyckliga ingripan-den av det allmänna. Bestämmelsen lyder enligt följande:

”Var och en har rätt till respekt för sitt privat och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnju-tandet av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säker-het, den allmänna säkerheten, landets eko-nomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.”

Enligt artikeln får det allmänna inte inskränka i familje- och privatlivet annat än i särskilda fall. Till skyddade områden för familjelivet avses rätt-ten att ha vårdnaden om sitt barn och rätten att utöva umgänge med barnet. Att flytta ett barn från sin familj är förenligt med konventionen endast i de fall där det är nödvändigt i ett de-mokratiskt samhälle för att skydda barnets intressen. Staternas utrymme för att skydda familjelivet enligt de nationella reglerna är stort på det här området. Endast om det föreligger synnerliga skäl anses staternas grun-der för omhängrun-dertagande vara utan-för den s.k. ”margin of appreciation” som medför kritik av domstolen. Ge-nom den omfattande rättspraxis på området som utvecklats genom åren har det också kommit att uppställas krav på att det skall föreligga en rele-vant och tillräcklig grund (Kilkelly, s. 263f). Det uppställs därmed ett

pro-portionalitetskrav av domstolen. Artikel 8 reglerar inte endast den materiella rätten, utan det är sedan länge erkänt att artikeln även tillhan-dahåller processuella rättigheter. Barn har erkänts vara i behov av visst pro-cessuellt skydd när det gäller rätten att få komma till tals i mål och ären-den som rör barnet. Vidare har barn tillerkänts rätt att få ha ett medinfly-tande i vissa fall på beslut avseende regler som gäller föräldrars vårdnad och umgänge med barnet. Härutö-ver kan artikel 6 i Europakonventio-nen nämnas. Enligt denna artikel är var och en, vars civila rättigheter och skyldigheter är föremål för prövning, ”berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.” Genom Europadomstolens avgöranden har bl.a.utvecklats en rättspraxis att arti-kel 6 kräver att myndigheter och dom-stolar i mål och ärenden som rör den enskildes civila rättigheter tillhanda-håller möjligheter för den enskilde att få uttrycka sig muntligen. Artikel 6 ger också den enskilde rätt till de generella regler som skall tillgodose medborgarens rättsskydd gentemot myndigheter, såsom regler om kom-munikation, partsinsyn, beslutsmo-tivering, underrättelse av beslut och överklaganderätt. Däremot saknas ännu rättspraxis rörande de särskilda krav som bör ställas på de processuella reglerna när det gäller barn. Barn har begränsad förmåga att tillvarata sina intressen i handläggning av mål och ärenden, och de behöver därför ett särskilt anpassat processuellt skydds-nät för att ha ett fullgott rättsskydd.

(4)

Socialmedicinsktidskrift1/2006 6 (Mattsson, 2002) Sådana återfinns

emellertid i de svenska sociallagarna, där SoL och LVU bl.a. medger sär-skilda representanter för barn i LVU-processen och ger barn rätt att få föra sin talan vid 15 års ålder.

Barnkonventionen

Det finns en målsättning att alla be-slut som rör barn på något sätt i Sve-rige skall präglas av barnkonventio-nen (prop. 1997/98:182, bet. 1998/99: SoU6, skr. 2003/04:47). Konventionen syftar till att synliggöra barns grund-läggande rättigheter och uppmärk-samma staterna på skyldigheten att tillse att dessa rättigheter och behov tillgodoses. Vissa artiklar är allmänt formulerade och omfattar barn i alla olika typer av situationer. Exempelvis framgår av artikel 3 att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Artikel 12 uttrycker vidare vikten av att låta bar-net få komma till tals i alla frågor som rör barnet samt skyldigheten att beak-ta vad barnet framför. Inflybeak-tandet får tillåtas variera beroende på barnets ålder och mognad, där dessa kriterier skall tillmätas lika stor betydelse (Van Bueren, 1995, s. 136).

Andra artiklar är tillämpliga främst i det sociala arbetet. Artikel 20 är ex-empel härpå. Av artikeln framgår det offentligas skyldighet att tillgodose barns behov av skydd, bistånd och annat boende i fall där barn inte kan bo i sitt ursprungliga hem. Formerna för och omfattningen av stödåtgärder och andra insatser specificeras inte, förutom att staten skall tillhandahålla

alternativ omvårdnad. Därutöver

exem-plifieras i artikeln vad sådan vård kan

bestå av. Familjehem ingår i denna ex-emplifiering.

Sista meningen i artikel 20.3 ut-trycker kravet på ett hänsynstagande till barnets bakgrund vid val av place-ring. Där stadgas att ”[D]å lösningar övervägs skall vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets et-niska, religiösa, kulturella och språk-liga bakgrund.” Syftet med denna mening var att försöka konkretisera, ge ett innehåll till vad som bör vara i linje med barnets bästa i placerings-frågan, och därmed förenligt med ar-tikel 3 (Detrick, 1992, s. 303, Detrick, 1999, s. 337).

I artikel 9.3 behandlas familje-hemsplacerade barns umgängesrätt med sina föräldrar. Här stadgas att [K]onventionsstaterna skall respek-tera rätten för det barn som är skilt från den ena eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett person-ligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.” Kommu-nen har skyldighet att aktivt sörja för det familjehemsplacerade barnets um-gängesrätt (jfr SOU 1997:116, s. 230f). Av artikel 24.1 framgår barns rätt till hälso- och sjukvård. Enligt bestäm-melsen har barn rätt att ”åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering”. Strävan mot god hälsa gäller alla barn, oavsett om ved-erbörande är familjehemsplacerat el-ler ej. Rätten till utbildning regel-leras i artiklarna 28-29. Tillgängligheten för alla betonas särskilt. Utbildningsmå-let kan därmed jämföras med hälso-målet. För staterna innebär artiklarna om rätten till utbildning skyldigheten

(5)

att tillse att utbildning når alla barn. För de som arbetar med familjehems-placerade barn innebär detta krav att säkerställa dessa barns utbildning.

I artikel 25 uttrycks rätten för famil-jehemsplacerade barn att få en översyn av den vård och behandling som bar-net får samt av samtliga andra omstän-digheter som rör barnets placering.

Deklarationen om sociala och

rättsligaprinciperrörandeskydd

avochomsorgombarn,

särskilt med hänsyn till

natio-nellochinternationellplacering

ifosterhemochadoption

Utöver den ganska allmänt hållna barnkonventionen finns ett FN-doku-ment som riktar sig särskilt till famil-jehemsplacerade barn, Deklarationen om sociala och rättsliga principer rö-rande skydd av och omsorg om barn, särskilt med hänsyn till nationell och internationell placering i fosterhem och adoption från 1986.

I detta dokument återfinns bl.a. en konkretisering av begreppet barnets bästa i artikel 5.

”In all matters relating to the placement of a child outside the care of the child´s own parents, the best interests of the child, parti-cularly his or her need for affection and right to security and continuing care, should be the paramount consideration.”

Till skillnad från artikel 3 i barn-konventionen, där ju principen om barnets bästa också stadgas, precise-ras i den citerade artikeln vad som är särskilt centralt vid fastställandet av barnets bästa. Det är för det första be-hov av kärlek, för det andra behov av trygghet och för det tredje behov av

aktig omvårdnad. Man kan fråga sig

var-för det finns en specificering av vad som är centralt för att uppnå princi-pen om barnets bästa i deklarationen men inte i konventionen. Deklara-tionens artikel 5 ger en förståelse för begreppet barnets bästa som konven-tionens artikel 3 saknar. En orsak kan vara den begränsade grupp barn som omfattas av den här deklarationen. Familjehemsplacerade barn är en yt-terst utsatt grupp där kärlek, trygghet och omvårdnad i många fall är särskilt betydelsefullt. Samtidigt är det rimligt att uppfatta dessa tre mål som ytterst centrala för alla barn. Kanske hade en exemplifiering av dessa och några an-dra mål kunnat ge artikel 3 i barnkon-ventionen en konkretare innebörd än den har i dag.

Av deklarationens artikel 10 fram-går att familjehemsplaceringar av barn skall regleras i lag. Artikel 6 uppställer vidare krav på utbildade handläggare i familjehemsärenden. Artikel 12 be-tonar barns rätt till medverkan. Där framgår följande:

”In all matters of foster family care, the pro-spective foster parents and, as appropriate, the child and his or her own parents should be properly involved. A competent authority or agency should be responsible for supervision to ensure the welfare of the child.”

Bestämmelsen uttrycker krav på del-aktighet för såväl barn som föräldrar i alla frågor rörande familjehemsplace-ringen, i den mån som det är lämpligt. I fråga om familjehemsföräldrarna uppställs inget motsvarande lämplig-hetskrav. Andra meningen i nämnda artikel uttrycker krav på tillsyn av fa-miljehemsplaceringen och motsvarar artikel 25 i barnkonventionen.

(6)

Socialmedicinsktidskrift1/2006 1

Resolution ()33 on the

Pla-cementofChildren

Inom Europarådet har utarbetats ett stort antal resolutioner och rekom-mendationer till medlemsstaterna i Europa, varav särskilt en resolution rör familjehemsplacerade barn. Re-solution (77)33 on the Placement of Children tillkom i november 1977 och syftar till att tillförsäkra att pla-ceringar av barn i familjehem och in-stitutioner sker på bästa möjliga sätt i medlemsstaterna. Dokumentet upp-ställer direktiv för hur de nationella myndigheterna i respektive medlems-stat bör organisera familjehemsvården för barn, och vilka principer som bör grunda en sådan verksamhet.

De generella principerna framgår av första artikeln. Inledningsvis konsta-teras att barn inte bör placeras utom hemmet om andra åtgärder är tillräck-liga, och att åtgärder för att hjälpa bar-nen bör kombineras med insatser för att komma till rätta med föräldrarnas problem. Därefter uppställs grund-läggande krav på en familjehemspla-cering. Dessa innefattar tydliga krav på att dels tillhandahålla en generellt

sett trygg, känslofull och utvecklande miljö för det placerade barnet, dels att uppfylla de särskilda krav som varje

barn behöver, beroende av barnets ål-der, vårdbehov och närmiljö. I artikel 1.3 uttrycks vikten av fortsatt kontakt med den ursprungliga familjen, bar-nets behov av trygghet och kärlek, respekten för barnets integritet, en kontinuitet i barnets kulturella och sociala miljö samt en delaktighet i en lokal miljö.

Vidare framgår av artikel 1.5 kravet på att en vårdplan upprättas.

Vårdpla-nen skall grundas på en utredning av såväl det enskilda barnet som förut-sättningarna i familjehemmet och ba-seras på en analys av möjliga lösning-ar att tillfredsställa blösning-arnets generella och särskilda behov. Särskilt betonas vikten av att planen innehåller ett be-slut hur placeringen kan inledas på bästa sätt samt att uppföljning av pla-nen sker och dokumenteras. Uppfölj-ningen skall vara kontinuerlig och bör anpassas till barnets ålder och indivi-duella behov. Ju yngre barnet är desto oftare bör uppföljning ske. Återfören-ingsprincipen betonas i artikel 1.6. Av olika vårdalternativ förespråkas i art. 2.13 att familjehem prioriteras.

Recommendation No R(8)6

onFosterFamilies

Det finns vidare en rekommendation från Europarådet rörande familje-hem, Recommendation No R(87)6 on Foster Families från år 1987. I detta dokument rekommenderas medlems-staterna att utverka ett regelverk rö-rande familjehem enligt vissa givna principer. Dessa principer, åtta till antal, framgår av en särskild appendix och är enligt följande.

För det första stadgar dokumentet

att det bör finnas tillsyn av famil-jehemsverksamheten med syfte att tillse att placerade barn tillhandahålls tillräckliga emotionella och materi-ella förutsättningar lämpliga för de-ras utveckling. Särskilt ska beaktasav familjemedlemmarnas personliga förutsättningar att ta hand om bar-net. När så behövs för barnets bästa skall den ansvariga myndigheten in-gripa och stötta familjen. För det andra

(7)

biologiska föräldrarna upprätthållas. Föräldrarna skall upplysas om barnets situation, om det inte är skadligt för barnets behov och intressen. För det tredje skall familjehemsföräldrarna ha

befogenhet att utöva föräldraskapets skyldigheter i det dagliga vardags-livet och i akuta situationer. För det fjärde skall familjehemsföräldrarna,

om möjligt, ges rätt att få uttrycka sin mening innan viktiga beslut skall fat-tas rörande det familjehemsplacerade barnet.

För det femte skall

familjehemsföräl-drarna efter en långvarig placering ges möjlighet att inom ramen för nationell lagstiftning få ansöka om utökat vård-nadskap, och när det är lämpligt, om den legala vårdnaden om barnet. För det sjätte skall en särskild prövning

gö-ras av myndighet eller domstol för det fall som ett barn har varit långvarigt placerad i ett familjehem och det fö-religger oenighet om barnet skall få vara kvar i familjehemmet eller inte.

För det sjunde skall beslut om ändring

av vårdnad, omplaceringar och upp-hörande av vård enligt de tidigare nämnda principerna föregås av att be-rörda parter får uttrycka sin mening. Barnet skall få komma till tals om han eller hon har uppnått tillräcklig mog-nad i förhållande till det beslut som skall fattas. Beslutet, som skall fattas skyndsamt, skall grundas på vad som är i enlighet med barnets behov och intressen. Särskilt skall beaktas bar-nets relationer till sina föräldrar och familjehemsföräldrar. För det åttonde

bör avtal som upprättas med familje-hem vara i enlighet med ovan nämnda principer.

Avslutning

I den här artikeln har jag beskrivit fem internationella dokument som anger vissa ramar för familjehems-vården i Sverige. Betydelsen av dessa dokument bör inte underskattas. Även om gällande svensk lagstiftning uppställer vissa bestämmelser som formar familjehemsplacerade barns vardag, grundas den sociala barnavår-dens verksamhet huvudsakligen på en ramlag som skall kompletteras genom tillämpning i det enskilda fallet. Vid första anblick verkar det finnas myck-et utrymme för varierande lösningar och beslut av respektive tillämpare. Detta vore emellertid inte förenligt med offentlig verksamhet som skall grundas på krav om förutsebarhet och likabehandling. Det är därför angelä-get att finna ytterligare utgångspunk-ter för att kompletutgångspunk-tera de ramar som gällande rätt ger vid handen.

Det finns då flera utgångspunkter att beakta. Barnet som en rättighets-bärare är en sådan. De internationella dokument som skall komplettera den svenska regleringen bör kunna ge viss vägledning för handläggaren respek-tive vårdgivaren inom familjehems-vården. Bl.a. fastslås där det familje-hemsplacerade barnets rätt till skydd, kärlek, omvårdnad, utveckling och medbestämmande samt rätten att få komma till tals. Särskilda övervägan-den skall göras till vad varje enskilt fa-miljehemsplacerat barn behöver, be-roende av dess ålder, vårdbehov och närmiljö. Vidare framkommer rätten till en god hälso- och sjukvård och en lämplig utbildning. Det uppställs också rekommendationer för regler rörande familjehemmen. Utöver de i

(8)

Socialmedicinsktidskrift1/2006 3 artikeln nämnda artiklarna finns

yt-terligare artiklar som uttrycker vissa generella rättigheter, såsom rätten till likabehandling och rätten till icke-dis-kriminering. Dylika artiklar överlåter jag till läsaren att själv studera. Till-sammans med de rättigheter som barn tillerkänns i de nämnda internationel-la dokumenten ger den svenska soci-allagstiftningen goda förutsättningar att åstadkomma den sociala trygghet som den har som målsättning att till-handahålla det familjehemsplacerade barnet.

Referenser

Detrick, S , i Detrick, S (ed.) (1992) The United Na-tions Convention on the Rights of the Child. A Guide to the “Travaux Préparatoires”, Dordrecht.

Detrick, S (1999) A Commentary on the United Na-tions Convention on the Rights of the Child, Dordrecht.

Ketscher, K (2002) Socialret. Almindelige princip-per. Retssikkerhed og administration. Grund-værdier, Köpenhamn.

Kilkelly, U (1999) The Child and the European Convention on Human Rights, Vermont.

Mattsson, T (2002) Barnet och rättsprocessen, Lund.

Prop. 1997/98:182, Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rätt i Sverige. SOU 1997:116, Barnets bästa i främsta rummet. Skr. 2003/04:47 Utveckling av den nationella

stra-tegin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter.

Socialutskottets betänkande 1998/99:SoU6 Van Bueren, G (1995) The International Law on

the Rights of the Child, Dordrecht. Förvaltningslagen (1986:223) Förvaltningsprocesslagen (1972:291)

Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52)

Socialtjänstlagen (2001:453)

FN:s konvention om barnets rättigheter

FN:s deklaration om sociala och rättsliga principer rörande skydd av och omsorg om barn, särskilt med hänsyn till nationell och internationell placering i fosterhem och adoption

Europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter

Resolution (77)33 on the Placement of Children Recommendation No R(87)6 on Foster Families Eriksson mot Sverige, dom 22.06.1989

Margareta och Roger Andersson mot Sverige, dom 25.02.1992

Olsson mot Sverige I, dom 24.03.1988 Olsson mot Sverige II, dom 27.11.1992

Paulsen-Medalen och Svensson mot Sverige, dom 19.02.1998.

SummaryinEnglish

TheHumanRightsPerspectiveintheworkwithfoster-children

Inthisarticlealegalstudyofthequestionofthechild’slegalstatusasafoster-child isintroduced.TheprojectisapartoftheresearchprogramChildrenasLegalActors and is financed by the Bank of Sweden Tercentenary Foundation. A child may be placedinafoster-homeaccordingtotheSocialServiceAct(2001:53)ortheCare of Young Persons Act (10:52). The goal of this legislation is to provide help or careforchildreninfamiliesthatareconsideredproblematic,aswellastochildren withproblemsoftheirown.Acentralquestioninthestudyistowhatextentthelegal framework allows the interests of the foster-child to be fulfilled when decisions are made concerning the child’s individual needs. In the article, I argue for using the humanrightsperspectiveinthesocialwork.Internationallegaldocumentsofhuman rightsarebecomingmoreandmoreimportantinlegalterms.Thereareseveralsuch documentsthatcanbeusefulintheworkwithfoster-children.Thebasisforwhat intereststhatthechildcanexpecttobemetisseveralarticlesintheUnitedNations ChildConvention.TheEuropeanConventiononHumanRights(ECHR)alsoplays animportantpartofthelegalframeworksecuringfundamentalhumanrights.These legaldocuments,andthreeothers,arediscussedinthearticle.

Keywords: foster -child, legal security, children rights, legal status, human rights, UnitedNations,CouncilofEurope

References

Related documents

“A fundamental reshaping of finance”: The CEO of $7 trillion BlackRock says climate change will be the focal point of the firm's investing strategy. Business insider, 14

Partnerskap i teknikskiftet mot fossilfria, elektrifierade processer inom gruvdrift och metaller.

Denna avhand- ling bygger på premissen att förståelsen för dessa problem kräver närmare studium, och utvecklade teoretiska analyser, av relationen mellan familje- hemsplacerade

Tack till alla inblandade på Socialstyrelsen och IVO för det förtroende och stöd ni gav oss i arbetet med utvärderingen!. Tack till alla tillsynsombuden för stöd och

By applying the theory of recognition, it becomes evident that the foster child is expected to be recognized through closeness, rights, and solidarity by the child wel- fare

Det är en ytterligt svår uppgift att sammanfatta resultat och pågående arbete på ett forskningsfält som är nyöppnat och som är kontroversiellt och där

The similarity measurement used to compare the image neighborhood bitset and the template bitset is simply the number of equal bits.. Lossy data compression of images is a

Syftet med vår studie var att se hur elevhälsan och en specialenhet på BUP ser på, beaktar och vilka förutsättningar och möjligheter de sociala perspektiven får vid misstanke