"Glöm inte att äta" En studie om måltiden som arena för socialisation

1 Barn - Unga - Samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

(Barndom och lärande)

15 högskolepoäng, grundnivå

”Glöm inte att äta”

En

studie om måltiden som arena för socialisation

”Don’t forget to eat”

A study concerning dinnertime as an arena for socialization

Petra Karnebäck

förskollärarexamen, 210 högskolepoäng

Slutseminarium: 2015 – 06 – 08

Examinator: Jonas Qvarsebo

2

Sammanfattning

Petra Karnebäck, 2015 Titel: ”Glöm inte att äta”

Nyckelord: Förskola, Måltiden, Regler, Socialisation

Måltiden på förskolan är en social situation, likaså måltider i samhället. Många individer deltar i en samling som präglas av interaktion. Men denna situation innehåller också specifika regler och normer, vad som är accepterat vid ett matbord finns det begränsningar för. Till skillnad från många andra sociala situationer i samhället och på förskolan existerar regler som kan verka omotiverade i sitt sammanhang. Många av samhällsmedlemmarna i Sverige har deltagit i förskolan som institution och befunnit sig under dessa regler. Ämnet blir viktigt att studera eftersom en stor del av samhället påverkas av förskolans struktur och genom denna även måltidens struktur.

Denna studie ämnar till att titta närmre på måltidens struktur på förskolan och vilka regler den innehåller, studien undersöker även hur situationen framträder som arena för socialisation. Empirin i studien består av utdrag ur en observation som gjordes på en avdelning på en förskola med tretton barn och tre pedagoger. Resultatet av observationen består av situationer som innehåller olika aspekter av måltidens struktur och regler. De situationerna studien tar upp syftar till att belysa olika delar av måltidens struktur för att få ett underlag till att studera måltiden som arena för socialisation. Analysen av resultatet utgår ifrån begreppet socialisation och söker stöd i socialisationsforskning som del av studiens teoretiska underlag. Den teoretiska del studien presenterar syftar även till att ge en grundläggande förståelse av begreppet socialisation och dess förhållande till individers sociala liv kopplat till de regler de möter i olika situationer i livet. Vidare underlag för studiens diskussion utgör tidigare forskning kring måltider och måltider på förskolan. De forskningsområden som studien redogör för tar upp forskning som håller särskild vikt för måltiden i förskolan och dess struktur.

Studien syftar således till att vidare belysa förskolans måltid som arena för socialisation och hur den påverkar de individer som deltar och hur dem i sin tur kan påverka samhället.

3

Innehåll

Inledning

...5 Problemformulering... 5 Syfte ... 6 Frågeställning ... 6 Studiens disposition ... 6

Tidigare forskning

...7

Forskning kring barn och mat ... 7

Hållbar utveckling och hälsa ... 7

Måltid och social interaktion ... 10

Teoretisk förankring

...11

Socialisation... 11

Primär socialisation ... 12

Sekundär socialisation ... 12

Ytterligare aspekter av socialisation ... 13

Genus ... 13

Språk ... 14

Gruppaktiviteter ... 14

Regler och socialisation ... 14

Metod

...16 Metodval ... 16 Etiska överväganden ... 16 Informationskravet ... 16 Samtyckeskravet ... 17 Konfidentialitetskravet ... 18 Nyttjandekravet ... 19 Urval ... 19 Genomförande ... 20

Resultat

...22

Situation 1: Vill du dela själv? ... 22

4

Situation 3: För mycket mat ... 24

Situation 4: Glöm inte att äta ... 24

Analys

...26

Vem bestämmer? ... 26

Etik i förskolan ... 26

Säkerhet vid matbordet ... 27

Samtal för trivsel och att lära ... 28

Avslutande resonemang ... 29

Måltidens struktur och innehåll ... 29

Måltiden som arena för socialisation ... 30

Diskussion

... 31

Deltagande för goda matvanor ... 31

Säkerheten är viktig ... 32

Är etik i förskolan berättigad? ... 32

Får vi samtala vid matbordet? ... 33

Är måltiden en framträdande arena för socialisation? ... 33

Diskussion kring metod och urval ... 35

Möjlig vidare forskning ... 35

5

Kapitel 1.

Inledning

Måltiden är en social situation och ofta innebär att många deltar, den sträcker sig över en tid där alla deltagare befinner sig på samma plats och utövar samma aktivitet. Situationen är ofta medföljd med samtal och interaktion och verkar åtföljas av en avslappnad spontanitet och trevnad. Situationen utgör en självklarhet för oss vuxna i vad som ska göras och vad som väntar i aktiviteten. Intressant blir hur självklar måltiden och måltidens aspekter är för oss när många av oss fått höra ”låt maten tysta mun” eller liknande i vår uppväxt. Måltiden som situation innehåller specifika regler och normer, det är inte accepterat att göra vad som helst vid ett middagsbord även om stämningen verkar spontan och avslappnad. Till skillnad från många andra sociala sammanhang i samhället befinner sig måltiden under regler som vi vuxna accepterar eller inte lägger märke till. Reglerna handlar om normer, beteende och om samtal, dessa existerar ofta uteslutande vid matbordet och barnen i situationen måste finna sig i dessa regler för att bli en uppskattad samhällsmedlem.

Måltiden är en situation som är återkommande på förskolan, barnen sitter vid ett matbord flera gånger om dagen under den tid de vistas på förskolan. Dessa gånger infaller vid olika tidpunkter på dagen med olika typer av mat som serveras. Men vid varje tillfälle, precis som runt om i samhället fylls situationen med samtal och interaktion mellan barn men även vuxna. Vid varje tillfälle återkommer också samma typer av regler och normer vid dessa tillfällen som barnen socialiseras in i.

Problemformulering

Matbordet utgör en kontrollerad situation med specifika regler i en organisation som till stora delar präglas av fri lek. Förskolan är en plats där fler och fler av dagens barn befinner sig om dagarna och många individer i det svenska samhället börjar sitt sociala liv här. Det är på förskolan de möter nya kamrater, nya vuxna och nya aktiviteter. Men med alla nya möten tillkommer regler för att förskolan som organisation ska fungera. Dessa regler kan också bli specifika till vissa situationer och aktiviteter som förekommer på förskolan, exempelvis måltiden. I förskolan möter vi specifika regler och normer kring måltiden som kanske är annorlunda från hemvärldens. Problemet som kan uppkomma med att måltiden har just situationsspecifika regler är att dessa regler bär vi som individer med oss genom livet och ut i

6

samhället. Om dessa normer och regler är obefogade och begränsande socialiserar vi en måltidskultur till våra barn och vårt samhälle som inte är berättigad. Att studera måltiden utifrån ett perspektiv om regler och utveckling av individers sociala tillvaro blir därför relevant på så sätt att det rör en stor del av det svenska samhället.

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka måltiden på en förskola genom strukturen av aktiviteten och det som försiggår kring den. Deltagarna i situationen utövar ett beteende som saknas i den resterande verksamheten på förskolan. Exempelvis finns det sällan så tydliga skillnader i regler för barn jämfört med vuxna och sällan är reglerna så situationsspecifika som vid matbordet. De samtal och handlande sker under måltiden berättar om regler och normer som är accepterade och speglar värderingar kring måltiden som formar och begränsar både barn och vuxna.

Studien syftar till att utforska måltiden i förskolan som arena för socialisation. Tillsammans med undersökningen av måltidens struktur ligger fokus på social interaktion, för att få en överblick över de beteenden och samtal som pågår under måltider på en förskola och vilka regler individerna som deltar lyder under. Studien söker stöd i socialisationsforskning som teoretisk förankring men också tidigare forskning kring måltider med förhoppning om att kunna undersöka på vilket sätt socialisation under måltidssituationerna på förskolan sker.

Frågeställning

1. Hur ser måltiden ut på en förskola idag? Vilka strukturer syns i måltidsaktiviteten? 2. Hur framträder måltiden som arena för socialisering av unga barn?

Studiens disposition

Studien är indelad i sju kapitel, det inledande kapitlet innehåller ett resonemang kring mitt intresse att studera ämnet, studiens syfte och frågeformulering.

7

Kapitel två innehåller tidigare forskning kring måltiden och även specifikt måltiden i förskolan. Kapitlet syftar till att placera denna studie i förhållande till relevant forskning kring måltiden och göra jämförelser till de observationer jag gjort.

För att genomföra denna studie söker jag stöd i många forskningsområden kring begreppet socialisation och även en genomgång av Thornbergs artikel om regler. Det tredje kapitlet innehåller en teoretisk förankring utifrån detta. Materialet i kapitel två är presenterat för att ge en förståelse kring begreppet och för att kunna återkoppa till studiens analytiska del.

Det fjärde kapitlet i min studie innehåller en beskrivning av metoden till studien. Det presenterar mitt val av metod och däribland valet av plats att observera och barngrupp att delta i observationen. Kapitlet innehåller också ett övervägande kring etiska forskningskrav från vetenskapsrådet.

Kapitel fem innehåller studiens resultat, där presenteras exempel från observationerna med koppling till socialisation som studien syftar till att undersöka. Resultatet sammanfattar mina slutsatser som ligger till grund för den analys som följer.

I det sjätte kapitlet ligger studiens analys. Här kopplas de teoretiska forskningsområden jag presenterat ihop med de exempel jag lyft fram genom observationen, för att ge svar på frågeställningen i studiens inledning och diskutera måltiden som arena för socialisation.

Det sjunde kapitlet tar upp en avslutande diskussion. Här knyts den tidigare forskningen an till min analys av observationsexemplen. I kapitlet pressenteras även en diskussion av metod och urval och ett stycke kring förslag på fortsatt forskning.

8

Kapitel 2.

Tidigare forskning

I det här kapitlet kommer jag att presentera olika forskningsområden som kretsar kring måltiden. Jag kommer att ta upp artiklar för att spegla måltidsforskningens fokus på mat i förhållande till barns hälsa och matens näring. Kapitlet innehåller även forskning om barns chans att utveckla goda relationer till mat och barns egen förmåga att påverka sin måltid. Samt studier om det miljötänk förskolan strävar efter. Vidare tar jag upp artiklar kring måltiden som arena för social interaktion, med restriktioner och förutsättningar som situationen medför. Den tidigare forskning jag valt att pressentera visar en avgränsad bild av måltiden som en situation åtföljd av regler och förväntningar.

Med de forskningsartiklar jag valt ville jag belysa måltidsforskning som diskuterar regler och krav vid måltiden för att relevant kunna koppla dem till min studie kring begreppet socialisation.

Forskning kring barn och mat

Forskning kring barns ätande har många infallsvinklar och är väldigt relevant i dagens samhälle eftersom dagens barn är generationen som ska ärva eller förändra vårt sätt att förstå, behandla och producera mat. Barns inställning till mat och förståelse av konsumtion bidrar till hur samhället i framtiden kommer att behandla och driva matindustrier. Måltiden för förskolan har sin egen struktur och sina egna rutiner. Hur barn äter på förskolan ser annorlunda ut från hemmet och viss forskning har fokuserat på specifikt förskolans måltider och dess utformning.

Hållbar utveckling och hälsa

Förskolan har en speciell utformning för att situationen strävar efter att upprätthålla många aspekter. En sådan aspekt är hållbar utveckling och miljöpåverkan. Förskolans läroplan skriver att verksamheten ska lägga vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor med avsikt att bidra till en bättre miljö i nutid och framtid (Skolverket, 1998 rev. 2010). Efter detta krav har satsningar från olika organisationer gjorts för att förskolan ska inkorporera samhällets idéer kring miljö och hållbar utveckling. En aspekt av detta är hur vårt handlande ser ut kring mat och måltider. Ärlemalm-Hagsér (2012) nämner i sin artikel att yngre barn kan ta del av

9

samhällets värderingar från tidig ålder genom att uppleva dem. Mycket vikt läggs vid att vistas i naturen för att kunna utöva vördnad av miljön. Ärlemalm-Hagsér (2012) betonar också att barn kan relatera till miljöfrågor i sin vardag och vara aktörer för att arbete mot en bättre närmiljö.

En ytterligare framträdande inriktning i måltidsforskning är hälsosamt ätande. Studier menar att övervikt ökar bland unga barn (Fuller, Keller, Olson & Plymale, 2005) och att mönster för ätande etableras i förskoleålder (Harvey & Coleman, 2008). Med barns ätande medföljer många restriktioner och råd kring näring och intagsmängd. Fuller, Keller, Olson och Plymale (2005) diskuterar i sin artikel frågor om hur näring i barns måltider kan förmedlas till dem. Hälsosamt ätande bör inte gå förlorat för barnen, medvetenhet om näring och hälsa påverkar deras attityd till mat. Vidare menar forskarna att läran kring näring och uppmuntran till att prova olika sorters mat förbises i situationerna och tas alltså inte vara på. De menar att om barn får testa mat och initialt lära sig om mat så bidrar det till goda matvanor och goda val i framtiden (a.a.).

Vidare i hälsoaspekten finns forskning kring vad jag i situationen valt att kalla för mattvång. Detta syftar till när barn är tvungna att äta upp eller ställs inför förhandlingar där lösningen är att äta lite till. Galloway, Fiorito, Francis och Birch (2006) gjorde en studie kring ämnet och menar att i situationer där barnen äter kan de utveckla en god relation till mat men också en sämre relation. I måltidssituationer har den vuxne en viktig roll för barnens framtida relation till mat. Den attityd vuxna visar kring mat ger vägledning kring hur barn ska agera i samma situation, de menar att en sträng och pressad situation kring mat inte skapar goda relationer till ätande (a.a.).

Ytterligare en aspekt som påverkar barns attityd till mat är miljön där barnen äter. På vilket sätt situationen är reglerande och hur de vuxna använder strategier för att få barn att äta påverkar deras attityder kring mat. Man menar att vuxna bör ta hänsyn till barnens förmåga att agera och välja mat själva till viss mån. På så sätt kan självständighet kring måltiden uppnås och barnens kunskap kring situationen öka (Orrell-Valente, Hill, Brechwald, Dodge, Pettit, & Bates, 2007).

10

Måltid och social interaktion

Barns eget agerande kring måltiden utgörs av hur mycket plats för interaktion som existerar vid tillfället. Interaktion när det gäller att samtala i måltidssituationer har restriktioner som har tagits upp i forskning. De Geer (2004) skriver om de specifika samtalsregler som existerar vid matbordet. Studien diskuterar socio-moraliska aspekter och diskuterar vad som passar sig i situationen och vad som inte är accepterat. Exempelvis hur deltagarna får uttrycka sin åsikt om maten de fått. Denna moral är något som barnen i situationen härmar och förmedlar vidare (a.a.). Jewett och Clark (1979) skrev en artikel kring hur man lär barn att samtala om accepterade ämnen kring matbordet, vad är accepterat och vad bör regleras när vi samtaler kring ett matbord? Studien är några år gammal och talar om åsikter som till viss del kan anses förlegade. Men vissa individer i måltidssituationer kan ha kvar liknande åsikter kring vad som får samtalas kring och vad som inte passar sig vid ett matbord.

Mer nutida forskning visar en bild där det är viktigt att barn deltar i samtal vid måltiden för att utveckla sin literacy-kunskap. Matbordet utgör en perfekt arena för barnen att bli hörda och få bidra i samtal (Snow & Beals, 2006). Blum-Kulka (2012) tar däremot upp en trend som visar sig i måltidsituationer, denna är att i strukturen av samtal vid matbordet pratar den vuxne till barnet oftare än barnet till den vuxne. Ämnen och inbjudan att delta i samtal görs av de vuxna till barnen vilket påverkar barnens utveckling och plats i situationen. Om inbjudan till samtal sker legitimt kan matbordet innebära ett sammanhang för samtalsämnen och lägga grunden för att delta, turas om att prata och berätta historier med glädje att göra så (Snow & Beals, 2006). Om den vuxne däremot inte ser till att bjuda in till samtal som barnen kan delta i går ett tillfälle för utveckling förlorad.

I min studie diskuterar jag de regler, normer och riktlinjer kring måltiden som den tidigare forskningen pressenterar. Även om begreppet socialisation inte nämns i de forskningsartiklar jag valt att pressentera, nämns situationens specifika krav, regler och normer. Dessa är en förutsättning för socialisation och en aspekt som min studie undersöker vidare.

11

Kapitel 3.

Teoretisk förankring

Detta kapitel redogör för begreppet socialisation. Begreppets betydelse kommer att redogöras för här och även hur det har används inom forskning för att beskriva sociala situationer och det kollektiva följandet av regler. För en djupare förståelse av begreppet pressenterar jag i det här kapitlet även forskningsområden utanför förskolans ramar. Socialisation är ett komplext begrepp med många dimensioner, och med hjälp av spridda studier kring området ökar förståelsen för hur jag vill använda mig av begreppet i min studie. I kapitlet tittar jag även närmare på forskning kring regler av Thornberg, en aspekt av socialisation som återkommer i den socialisationsforskning jag använt mig av.

Socialisation

Social utveckling och vägen till att bli en accepterad medlem i samhället börjar med socialisation. Socialisation syftar till den utveckling en människa genomgår från att enbart vara en individ till att bli en fungerande och samarbetsvillig medlem i ett samhälle (Hendel, 2006). Ett samhälle med civiliserade människor bygger på regler och riktlinjer som genomsyrar dess sociala institutioner som exempelvis skola och förskola. Regler existerar för att ge medlemmarna i samhället ett förhållningssätt till accepterat beteende. Socialisation är en metod för att delge människor de normer och riktlinjer de behöver för att kunna fungera i ett samhälle. Samhället för individen består av krav skapade ur omständigheter och senare egna val för individen. Dessa krav och vad som förväntas av individen är ambivalenta och skiljer sig åt mellan samhällen, situationer och tidsperioder (a.a.). Krav och regler bör enligt Thornberg (2008) vara motiverade, lätta att förstå och behövliga. Detta för att vara relevanta och lättare att följa.

Socialisation innebär ett unikt tillfälle att lära av och om andra, men även förstå sin plats som individ och inverkan i samhället (Waskler, 1991). Metoden kan ge en lättförstådd kontext till och motivering av samhällsreglerna vi lever under och de blir enklare att följa. Adler, Kless och Adler (1992) betonar att genom förebilder och social interaktion kan de nödvändiga riktlinjer som individer behöver för val genom livet göras mer lättillgängligt. Det är alltså deltagarna med tidigare kunskap som socialiserar de nya medlämmarna i situationen till att

12

förstå och följa de regler som finns. Socialisation utgör alltså ett tillvägagångssätt som gör det enklare att passa in i situationer med fasta former (Lacey, 2012), exempelvis förskolan.

Primär socialisation

Begreppet socialisation används i bred mening kring individers anpassning till olika sociala situationer i samhället. Processen börjar med den primära socialisationen, anpassning till den första sociala situationen som en individ befinner sig i, nämligen familjen. I familjen finns de första reglerna som en individ måste följa utanför sig själv, där startar det sociala livet och familjen blir därmed inkörsporten till att börja följa regler. Primär socialisation lägger grunden för social interaktion och funktion genom individens liv och kan stå som referenspunkt för vidare socialisering i nya gruppkontexter (Waskler, 1991). Socialisation tidigt i livet kan då lägga grunden till hur vi som individer följer gruppregler genom hela livet och även hur öppna vi är för sagda regler. Primär socialisation är dock begränsad till den första sociala tillvaron en individ befinner sig i. Mitt syfte med texten är att ta reda på hur socialisation ser ut vid ett matbord på förskolan. Det socialisationsbegreppet som syftar till att beskriva senare socialisering in i grupper kallas sekundär socialisation.

Sekundär socialisation

Sekundär socialisation syftar som tidigare nämnt till den typ av social utveckling som infaller efter den primära socialisationen (Waksler, 1991). Sekundär socialisation är alltså steget vi tar när vi presenteras för sociala grupper utanför familjen och används sedan i en rad gemensamma situationer genom livet. I samhälle förekommer många olika sociala grupper med olika regler och normer att följa (Lacey, 2012).

Regler faller sig naturligt genom exempelvis organisationer som förskola och skola, men även i sociala åldrar som barndomen och tonåren. Socialisationsforskning berör till stora delar resan mellan barndom och vuxenvärlden (Nurmi, 2004). Många färdigheter önskas av en individ som ska vara en del av ett samhälle och dessa ska läras av individen under uppväxten (a.a). Genom skolåren och tonåren socialiseras vi in i många olika sociala grupper, dessa grupper har sina egna regler (Nurmi, 2004). Det är också här reglerna har chans att få sammanhang i sin sociala natur, här kan reglerna antingen följas eller trotsas (Thornberg, 2008). Många aspekter av livsegenskaper skapas i tonåren. Hur vi beter oss med nära vänner eller i professionella situationer, exempelvis hur individer anpassar sig till skolans regler och

13

senare också in i arbetslivet grundläggs här (Numi, 2004). Institutioner som förskolan och skolan är oföränderliga i sin natur, strukturen ändras sällan utan är förutbestämd och ohotad i sin struktur. Detta påverkar kommande generationer och deras chans att passa in. Socialisation kan ses som en process som gör det enklare att passa in i dessa fasta former (Lacey, 2012). Socialisation kan även, som Numi (2004) genomgående föreslår sin bok, fungera för individen som vägledare genom de sociala val som individen står inför i barndomen och tonåren och därmed påverka val senare i livet.

Socialisation utgör en modell för att skaffa sig attityder, värden och kunskaper specifikt för en social situation (Lacey, 2012) exempelvis i skolan eller förskolan. De värden en individ möter i situationen är situationsspecifika och är därför inte alltid överförbara till andra sociala situationer (a.a.). Begreppet är därigenom användbart för att studera sociala situationer som innehar sin egen struktur och sina egna specifika regler, normer och kunskaper som inte alltid är relevanta för andra situationer. Exempelvis måltiden som min studie syftar till att studera.

Ytterligare aspekter av socialisation

Med hjälp av socialisation har ett flertal studier undersökt olika subgrupper inom samhället och hur de socialiserar och förhåller sig till sina specifika regler. Ämnena förhåller sig till förskolan och är relevanta i koppling till min studie, de är även relevanta för förståelsen av begreppet socialisation och dess komplexa användning.

Genus

Genus är en aspekt av personligheten som socialiseras i en samhällskontext. Adler, Kless och Adler (1992) skriver om flickors och pojkars socialisering till idealbilder av maskulinitet och femininitet och hur de efter dessa modulerar sitt sätt att vara. Adlers, Kless och Adlers (1992) artikel söker stöd i socialisationsbegreppet för att förklara skapandet av genus i grundskolan. Socialisation gör så att individer blir medvetna om de normer, regler och beteende som finns inom gruppen och hur anpassning görs för att passa in. Att socialiseras in i normer, ideal och roller kan påverka individens val av exempelvis vänner i skolan och blir viktigt inför anpassningen till olika sociala grupper (a.a.).

14

Språk

Språk är människans medel för kommunikation och vårt sociala verktyg för att ta kontakt med olika grupper. Sekundär socialisation lägger mycket vikt vid utveckling att uttrycka sig på olika sätt med olika grupper, inte minst när individer lär sig sitt första och andra språk (Duff, 2007). I sin artikel undersöker Duff (2007) hur socialisation kan tillämpas i studier kring just inlärning av språk. Artikeln nämner hur nybörjare i en situation skaffar sig medlemskap och legitimitet i den nya gruppen genom att skaffa kommunikativ kunskap. Språk har sina egna sociala normer, regler och koder, genom socialisering kan dessa bli tillgängliga för individen som tar del av språket (a.a.). Socialisation är bidragande när det gäller en individs inlärning av språk som socialt verktyg.

Gruppaktiviteter

Socialisation är även givande för att lära sig önskade karaktärsegenskaper inom social sport (Snyder, 1970). I många fysiska aktiviteter, speciellt i gruppaktiviteter, finns det regler och normer som är önskade av deltagarna. Sport socialiserar attityd, rörelse och gruppsamhörighet (a.a.). I sport och spel finns tydliga regler att följa av tydliga och relevanta anledningar. barnen måste lära sig att samarbeta och agera rättvist i möte med skolan, aktiviteter och kamrater och senare förstå samt respektera samhället för att passa in (Handel, 2006). Socialisering av dessa regler kan bidra till att skapa både moralitet hos individerna som deltar i aktiviteten och bidra med de aspekter av säkerhet som sport kräver.

Regler och socialisation

Inför möte med institutioner som skola och förskola tillkommer många nya regler för individen som deltar. Thornberg (2008) skriver om olika typer av regler i skolan och funktionen de fyller för barnen och organisationen.

Säkerhetsregler är regler gällande en individs säkerhet och hälsa. I institutioner finns nödvändiga regler för en individs säkerhet i vissa riskfyllda situationer (Thornberg, 2008). I situationer där stora grupper av människor samlas inför en aktivitet krävs regler för att öka säkerheten, kanske framförallt när gruppen består av barn. Barn i större grupper befinner sig under spridd tillsyn och genom att lära sig regler för säkerhet och hälsa ökar säkerheten i att befinna sig i situationen. Säkerhetsregler är relevanta och vanliga i förskolan som institution, många aktiviteter sker i grupp och dessa riktlinjer är fundamentala ur ett säkerhetsperspektiv.

15

Strukturella regler har en funktion i skolan som syftar till att upprätthålla strukturen kring de aktiviteter som pågår i skolsammanhang. Regler kring störande beteende och kring skadegörelse finns för att verksamheten ska fungera för alla (Thornberg, 2008). Liknande regler existerar i förskolan, strukturen må se annorlunda ut mellan skola och förskola men upprätthållandet av denna är nog så önskvärd. Dessa regler sett till socialisation kan läras in genom motivering kring hur vi vill vara som grupp mot varandra och hur vi som individer vill bli behandlade själva.

Under liknande förhållanden finns etikettregler, regler som syftar till gott beteende. Tradition är ofta inblandad när någon form av etikett upprätthålls i organisationer och har att göra med att passa in i en grupp som individ (Thornberg, 2008). För att passa in i samhället och bli erbjuden de regler och riktlinjer som vägleder den önskvärda medborgaren används socialisation. Etikett är regler som är tydligast knutet till beteende och motiveras endast med trivsel och bra stämning. I sociala situationer där en individ ska fungera med en grupp kollegor eller kamrater krävs det socialisation av beteende för att accepteras (Handel, 2006).

Enligt Thornberg (2008) handlar regler mycket om motivering, det är förståelse och relevans av regler som avgör om de trotsas eller följs. Om reglerna saknar relevans för individen och anses omotiverade så görs ofta motstånd, detta sker inte sällan i skolan av elever (a.a). När det däremot uppfattas finnas en bra anledning att följa reglerna inom organisationen har de tillfälle att i skolan socialiseras till dess individer.

16

Kapitel 4.

Metod

I det här kapitlet kommer jag redogöra för den metod jag använde mig av för min materialinsamling till min studie, jag kommer även att redogöra för etiska övervägande kring humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. I kapitlet pressenteras även mitt urval av plats för studien och genomförandet av insamlingsmetoden.

Metodval

Eftersom det material studien krävde är sociala interaktioner vid matbordet var observationer lämpliga som metodansats. Observationer är den mest användbara metoden när det gäller att samla information kring exempelvis beteenden som är naturligt förekommande (Patel & Davidson, 2011). Eftersom jag ville komma nära en så realistisk situation som möjligt när observationen av måltiden gjordes var de inte styrda. De var inte anordnade eller uppställda av mig, utan jag satte mig in i en naturligt förekommande situation (Löfdahl, Hjalmarsson, Franzén, 2014). Däremot var jag som observatör partiellt deltagande i situationen eftersom jag befann mig synlig i situationen. Jag valde att sätta mig vid ett av matborden på förskolan för att fånga upp de sociala interaktioner som sker utan ord (Löfdahl, Hjalmarsson, Franzén, 2014).

Etiska överväganden

Eftersom min studie handlar om regler och beteenden kring människor som kommer att publiceras måste överväganden göras kring etik. Etikkommittén har satt upp principer för granskning av forskningsprojekt och Forskningsrådet framför dem i sina forskningsetiska principer. Dessa principer vägledde mig som forskare när jag planerade mitt projekt och innehåller fyra huvudkrav att följa som konkretiseras i regler.

Informationskravet

Det första kravet är informationskravet och berättar om alla inblandade i projektets rätt att veta studiens syfte, hur den kommer att genomföras, att det är frivilligt att delta och att det insamlade materialet inte ska användas i annat syfte än till forskningen (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet täcker regel 1:

17

”Forskaren skall informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet och vilka villkor som gäller för deras deltagande. De skall därvid upplysas om att deltagandet är frivilligt och om att de har rätt att avbryta sin medverkan. Informationen skall omfatta alla de inslag i den aktuella undersökningen som rimligen kan tänkas påverka deras villighet att delta.”

Vetenskapsrådet (2002).

Eftersom undersökningsmetoden jag valde var observationer så deltar barnen och pedagogerna direkt i undersökningen. Det krävs då förhandsinformation som gör dem medvetna om delaktighet och vad det insamlade materialet kom att omfatta. Eftersom undersökningsdeltagarna i mina observationer är barn krävs tillstånd från deras vårdnadshavare för att involvera dem i studien. Endast efter barnens vårdnadshavare nödvändig förhandsinformation kan de göra ett informationsbaserat beslut kring om deras barn kan delta i studien. Barnen är däremot de som kommer att bli observerade och har rätt att välja efter sin kapacitet att göra så. Min närvaro på platsen för studien måste förklaras för barnen likväl som för de vuxna.

Samtyckeskravet

Samtyckeskravet innebär att deltagare i studien måste ge sitt samtycke till mig som forskare för att jag ska kunna involvera dem i min studie (Vetenskapsrådet, 2002). Regel 2 lyder:

”Forskaren skall inhämta uppgiftslämnares och undersökningsdeltagares samtycke. I vissa fall bör samtycke dessutom inhämtas från förälder/vårdnadshavare ( t.ex. om de undersökta är under 15 år och undersökningen är av etiskt känslig karaktär).”

Vetenskapsrådet (2002).

Denna regel var viktig för min studie, mina observationer ägde rum bland barn under 15 och jag var tvungen att få samtycke från vårdnadshavare. Med hjälp av informationen jag gav till varje barns vårdnadshavare och överenskommelse med avdelningens pedagoger kunde föräldrarna lämna sitt samtycke till vem som helst av oss och det kom fram till mig(Vetenskapsrådet, 2002).

”Regel 3

De som medverkar i en undersökning skall ha rätt att självständigt bestämma om, hur länge och på vilka villkor de skall delta. De skall kunna avbryta sin medverkan utan att detta medför negativa följder för dem.”

18

Den här regeln som samtyckeskravet innehåller var viktig för min studie eftersom barn bearbetar information olika snabbt. Jag befann mig på platsen under förmiddagen innan tiden för observationen med mitt block och min kamera för ljudinspelning. Ifall barnen hade uttryckt sin vilja att inte vara med gav jag dem tid att bearbeta varför jag var där. Regeln är även viktig för vårdnadshavarna, i informationen delgav jag att det är upp till dem som vårdnadshavare att bestämma kring barnets medverkan. Det är även viktigt att vårdnadshavarna och pedagogerna på avdelningen vet att de kan avbryta sin medverkan om de känner sig obekväma. I många samtal mellan mig och avdelningen där jag gjorde min observation diskuterade vi ovanstående och delgav det senare till föräldrarna. Viktigt för dem var vilken typ av information jag skulle samla in och att inga namn på barn eller platsen jag befann mig på skulle komma ut. Jag förklarade för dem utifrån hur jag tänkte samla in materialet, vad det kom att samla in och lät dem läsa informationen till föräldrarna innan den gick ut.

Konfidentialitetskravet

Konfidentialitet hör ihop med sekretess och offentlighet, förskolan har hög sekretess och information rörande individer i förskolan måste behandlas väl och diskret. Konfidentialitetskravet innehåller regel 5 och 6:

”Regel 5

All personal i forskningsprojekt som omfattar användning av etiskt känsliga uppgifter om enskilda, identifierbara personer bör underteckna en förbindelse om tystnadsplikt beträffande sådana uppgifter.

Regel 6

Alla uppgifter om identifierbara personer skall antecknas, lagras och avrapporteras på ett sådant sätt att enskilda människor ej kan identifieras av utomstående. I synnerhet gäller detta uppgifter som kan uppfattas vara etiskt känsliga. Detta innebär att det skall vara praktiskt omöjligt för utomstående att komma åt uppgifterna.”

Vetenskapsrådet (2002).

Det transkriberade insamlade materialet är presenterat i studien så att inget barn går att identifiera. Jag meddelade tydligt hur materialet kom att presenteras i min studie så att det inte fanns osäkerhet om igenkänning, varken av barn eller pedagoger på avdelningen. Jag meddelade också tydligt att observationerna inte syftar till att studera enskilda barn och deras personligheter utan studien handlar måltiden som situation i verksamheten. Förklaringen klargjorde att ingen känslig information kommer att presenteras i studien eftersom enskild

19

information om individer inte är relevant för studien. Även det icke transkriberade materialet klargjorde jag att ingen har tillgång till, det som delges till utomstående är det transkriberade materialet där ingen individ i studien ska kunna bli igenkänd.

Nyttjandekravet

Nyttjandekravet innebär att materialet jag som forskare samlar in ändas får användas i forskningssyfte (Vetenskapsrådet, 2002).

”Regel 7

Uppgifter om enskilda, insamlade för forskningsändamål, får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften.”

Vetenskapsrådet (2002).

Regeln klargör vad jag som forskare får göra med materialet jag samlat in. Det får inte utlämnas till någon och inte användas kommersiellt. Jag förklarade det här tydligt för personalen på avdelningen som jag gjorde observationen på. Materialet behandlade och förvarade jag så att endast jag kunde ta del av det. Detta klargjorde jag för avdelningen och inkorporerade i informationen till vårdnadshavarna.

”Regel 8

Personuppgifter insamlade för forskningsändamål får inte användas för beslut eller åtgärder som direkt påverkar den enskilde (vård, tvångsintagning, etc.) utom efter särskilt medgivande av den berörda.”

Vetenskapsrådet (2002).

I materialet pressenterat i studien ska inga enskilda individer kunna bli igenkända av utomstående och inte kunna ligga till grund för någon form av bedömning Jag klargjorde tydligt för personal och vårdnadshavare att ingen information som jag samlar in fokuserar på det enskilda barnet. Min studie påverkar inte deras fortsatta tillvaro på avdelningen.

Urval

Mitt val av förskola styrdes helt av metodvalet. Eftersom jag ville genomföra en observation och fånga naturligt förekommande situationer ville jag utföra observationen på en plats där alla känner igen mig. Jag som observatör kommer att vara synlig på plats med tydligt syfte och det kommer att påverka situationen (Alvehus, 2013). Därför kommer jag genomföra materialinsamlingen på en förskola där jag som person inte är ny, utan känd sedan tidigare.

20

Min närvaro som forskare och observatör kom ändå att märkas av, jag hoppades att min närvaros påverkan skulle avta över tid genom att vara på avdelningen under hela förmiddagen.

Avdelningen består av tretton barn på ett till tre år och tre personal, ålder på barnen är alltid en viktig aspekt när det gäller val av plats för forskning. Min studie berodde mer på de vuxnas del i studien än åldern på barnen. Eftersom det är de vuxna som sätter upp regler för barnen att socialiseras efter berodde min studie mer på deras medgivna deltagande än ålder på barnen. Däremot eftersom min syftar studie att undersöka måltiden som arena för socialisation, var det intressant att befinna mig bland förskolans yngsta barn i förhållande till hur de vuxna förmedlar regler.

Genomförande

Jag tog kontakt med avdelningen jag ville genomföra observationen på baserat på metodvalet. Vi hade kontakt och diskuterade studien för att reda ut syfte, samtycke och sekretessfrågor. Vidare utformade jag ett brev till föräldrarna på avdelningen och skickade det för godkännande till en av pedagogerna på avdelningen, hon vidarebefordrade brevet till föräldrarna där det stod hur de kunde kontakta mig. Jag och pedagogen hade kontakt via mail tills hon kontrollerat att även förskolechefen kände till min vistelse, även hon fick brevet till föräldrarna för att läsa igenom och ge sitt samtycke. Pedagogen hade även koll på att alla föräldrar hade fått informationen och vi kunde boka en tid för observationen.

Inför observationen planerade jag hur jag skulle samla in materialet, jag hade meddelat föräldrarna och personalen om min användning av ljudupptagning och handskrivna anteckningar. De handskrivna anteckningarna syftar till att låta mig sitta med vid bordet och observera. För att så mycket som möjligt skifta fokus från mig och tillbaka till måltiden som vanligt. Att sitta nära och skriva gynnar också min materialuppsamling. Det möjliggör synlighet av små sociala tecken och signaler som barn svarar med innan de pratar. Ljudupptagningarna är till för mitt minnes skull, jag bestämde mig tidigt att spela in för att göra de deltagandes uttalande rättvisa och inte lägga ord i munnen på dem. Med ljudupptagningarna till hjälp kunde jag med mitt anteckningsblock fokusera på att skriva ner kroppsspråk ögonkontakt och stämningen i situationen.

Dagen började med att jag kom tidigt och träffade alla pedagoger och alla barn, så de fick vänja sig vid att jag var där. De fick bekanta sig med kameran och med mitt block för att med

21

tid dra fokus från mina saker eftersom de kommer att vara synliga vid bordet. Medan maten senare började komma in och dukningen tog fart planerade jag vilket bord jag skulle sitta vid och var kameran kunde stå för att ta upp ljudet bäst. Jag hamnar vid ett bord med en pedagog och tre barn, alla i två års ålder.

Jag skriver alla kommentarer från pedagogen och svaren från barnen, jag försöker också skriva i detalj när de svarar med kroppsspråk istället för tal. Jag startar inga samtal och försöker så mycket som möjligt undvika ögonkontakt med både barn och pedagog för att försvinna i situationen. När måltiden är över går aktiviteten över till något annat och måltid blir vilostund. Jag sitter kvar och skriver minnesanteckningar vid bordet.

Väl hemma igen börjar jag gå igenom ljudmaterialet på kameran för att se om jag missat något viktigt i stunden. Jag väljer sedan att kategorisera upp olika situationer för att kunna välja ut dem. Efter samtal med min handledare valde jag fyra situationer att koppla till forskning jag under tiden har samlat ihop och skissat ner. Jag skrev senare så mycket som möjligt av forskningsdelarna till studien för att ha underlag till mina situationer.

22

Kapitel 5.

Resultat

Detta kapitel presenterar empirin ifrån observationen som jag tänker använda mig av i min studie. Den består av utdrag ur observationerna jag har gjort kommer att återges i olika situationer och jag kommer kort delge kring hur dessa kommer att användas senare i min analys. Vidare benämner jag varje situation med en titel för att med lätthet kunna återkoppla till situationerna senare i analysdelen. Jag kommer även inleda varje situation med en kort beskrivning kring vad som leder in till den och vem som deltar i den.

Situation 1: Vill du dela själv?

I den första situationen benämns pedagogen för enkelhetens skull med ordet pedagog och flickorna som är med är kring två år och kommer att få påhittade namn nämligen Hanna och Filippa.

Tallrikar med mat håller på att delas ut till barnen som redan sitter vid matbordet, pedagogen står bredvid bordet och ska börja hjälpa dem att dela.

”Vill du prova dela?” frågar pedagogen Hanna. Hanna nickar mot pedagogen och pedagogen ställer sig bakom henne och hjälper till. Hon lägger besticken rätt i Hannas händer och guidar hennes rörelser.

”Dela!” säger Filippa från andra sidan bordet med blicken mot Hanna och pedagogen.

”Vill du också dela?” frågar pedagogen och tittar upp mot Filippa.

”Ja!” säger Filippa exalterat, hon nickar och tar upp sina bestick i vars en hand. Pedagogen låter Filippa prova dela ett tag. Hon petar i tallriken med kniven och gaffeln tills pedagogen säger:

”Ska jag hjälpa dig?”.

Filippa nickar och pedagogen ställer sig bakom henne och håller besticken och Filippas händer på samma sätt som hon gjorde med Hanna och de hjälps åt att dela.

Situationen är vanligt förekommande på förskolan. Pedagogen inleder måltiden med att dela ut mat och fråga om barnen vill ta mer ansvar för måltiden genom att dela själv. Barnen

23

verkar svara positivt på frågan och alla närvarande vid bordet får prova dela och får hjälp om pedagogen ser att de kämpar. Ett av barnen ger till och med uttryck för sitt behov i situationen, Filippa är den enda i situationen som utan att direkt bli tillfrågad visar vad hon vill. Barnen får även ett tag på sig att prova själva innan pedagogen går in och hjälper till. Barnens chans att bestämma över delar av sin måltid själv är viktig i situationen och något jag kommer att diskutera vidare i min analys.

Situation 2: Ät med skeden

Samma pedagog befinner sig i situationen som i det tidigare exemplet. Även Filippa från situation 1 deltar och en ny flicka medverkar i samtalet, hon är också runt två år och kommer att kallas Sofie.

Barnen har fått sina tallrikar och fått delat sin mat. Pedagogen har tagit upp mat till sig själv och satt sig vid bordet. Hon frågar barnen som har börjat äta, vad de vill ha att dricka.

”Vill du ha mjölk eller vatten?” frågar pedagogen och tittar mot Sofie. ”Nej” säger Sofie hon tittar inte på pedagogen utan på sin mat.

”Vad vill du ha då?” frågar pedagogen och visar upp mjölken och vattnet ”Mjölk” svarar Sofie efter hon lyft blicken till mjölken och vattnet.

Pedagogen häller upp mjölk och frågar vidare. Sofie som har fått sin mjölk tar en klunk och äter vidare, skeden ligger bredvid tallriken och hon äter med fingrarna. ”Kan du äta med skeden Sofie?” säger pedagogen.

”Mm…” säger Sofie tittandes mot pedagogen och tar sin sked och fortsätter äta. Pedagogen fortsätter med att dela ut dricka och att äta själv. Sofie lägger efter en stund sin sked bredvid tallriken och äter med fingrarna igen.

”Vill du inte äta med skeden Sofie? det är lättare” säger pedagogen till Sofie. Sofie svarar inte, påmind men tillsynes oberörd av pedagogens motivering tar hon upp skeden igen och äter lite med skeden och lite med fingrarna.

I situation två ställs barnen inför att välja vad de vill dricka, ett vidare deltagande i sin egen måltid. Situationen går sedan över till att Sofie blir påmind om att äta med besticken istället för med fingrarna. Detta visar på fler regler kring beteende, regeln att äta med bestick och inte med fingrarna är en återkommande regel på förskola. I situationen förklaras däremot inte

24

varför de ska äta med bestick, pedagogen ger ingen vidare motivering utöver hennes åsikt att det är lättare att äta med besticken. Situationen är intressant i förhållande till regler om etikett, i analysdelen diskuterar jag detta teoretiska avsnitt kopplat till denna situation.

Situation 3: För mycket mat

I situation 3 Uppkommer ytterligare en diskussion kring vilka bestick som ska ätas med, men situationen ser lite annorlunda ut nu. Filippa och Sofie nämns här och är med i samtalet.

Vi är mitt i måltiden, pedagogen pratar lite med de andra pedagogerna i rummet och med barnen vid bordet medan alla verkar upptagna av att äta.

”Nej ha inte kniven i munnen, vi äter med gaffeln eller skeden”. säger pedagogen till Sofie med en självklarhet i rösten. Sofie lägger kniven och äter med skeden och fingrarna.

Filippa som sitter vid andra sidan av pedagogen äter med skeden och stoppar relativt mycket mat i munnen. Pedagogen blir uppmärksam på beteendet. ”Ha inte för mycket mat i munnen Filippa då kan du inte tugga, ta det försiktigt nu”. Säger pedagogen oroligt och tittar på Filippa.

Filippa tittar på pedagogen, hon tuggar med all mat i munnen sakta tills hon lyckas svälja det.

”Gick det bra?” frågar pedagogen lättat, Filippa nickar och dricker.

”Ta inte för mycket i munnen då sätter man i halsen”. Säger pedagogen med alvar i rösten.

Situationen beskriver vanliga regler kring säkerhet på förskolan. Det förekommer olyckor med mat, speciellt när barn är inblandade och utan struktur och regler finns det en fara med att många barn äter samtidigt. Pedagogen fokuserar på barnet som skulle kunna försätta sig i fara och försäkrar sig om att hon mår bra och kan hantera situationen. Situationen är intressant att analysera utifrån säkerhetsregler och återkommer i detta sammanhang i studiens analys.

Situation 4: Glöm inte att äta

I situation 4 pågår en längre diskussion kring många ämnen. Pedagogen inleder ett samtal och Hanna, Filippa och Sofie är alla med i samtalet.

25

Pedagogen tittar runt till alla på bordet och frågar med glad röst: ”Lekte vi rödluvan innan?”

”Ja ”säger Sofie och ler, hon tittar på pedagogen och nickar medan hon äter. Ingen annan väger in i samtalet.

”Och du ska åka till Lollo och Bernie”. säger pedagogen till Hanna. ”Mm… ” svarar Hanna hon tittar på pedagogen och fortsätter sedan att äta. ”Flygplan” säger Sofie och tittar på pedagogen.

”Ja hon ska åka flygplan till semestern i sommar” svarar pedagogen och tittar mot Sofie.

”Jag flygplan” säger Filippa och pekar på sig själv.

”Har du åkt flygplan?” frågar pedagogen och pekar mot Filippa. ”Ja”. säger Filippa och skrattar och fortsätter äta.

”vart åkte ni då?” frågar pedagogen

Filippa svarar inte hon äter, hon tittar åt Sofie som tittar mot henne, Sofie gör ett ljud mot Filippa så de börjar skratta. De gör lite fler ljud och skrattar åt varandra. ”Glöm inte äta bara Sofie” säger pedagogen till Sofie och hon återgår till sin mat. Situationen beskriver en del kring hur samtal utövas på en förskola, speciellt med yngre barn. Pedagogen leder in på ett ämne som barnen har förmågan att delta i, antingen de plockar de upp samtalet eller svarar snabbt och äter vidare. Ett samtal startas av pedagogen om något de tidigare diskuterat under dagen som barnen vill vara delaktiga i. Samtalet fortgår och efter ett tag uppfattar pedagogen det som att Sofie glömmer att äta mitt i samtalet, pedagogen påminner henne och samtalet samt måltiden kan fortsätta. Konversationer förekommer naturligt vid matbord på förskolor, det är många som vill delta i samtalet. Ofta finns restriktioner som att inte glömma att äta som begränsar samtal vid matbordet. Situationen bär med sig en del krav kring måltiden som är specifika i situationen, dessa diskuterar jag vidare i analysdelen av studien.

26

Kapitel 6.

Analys

Utifrån empirin i resultatdelen kommer jag här i min analysdel utveckla de områden jag tog upp i resultatdelen. Här kommer jag genom socialisationsbegreppet undersöka de olika situationer som tagits upp i resultatet. Jag kommer att använda mig av utdrag från de situationer som förekom i resultatet för att genom detta skapa en tydligare koppling till mina slutsatser kring måltiden som arena för socialisation. Här kommer jag även att återkoppla studiens syfte och svara på inledande frågeställningar.

Vem bestämmer?

Situationen ”Vill du dela själv?” inleder måltiden, den vuxne ställer en fråga kring hur barnen känner för att vara aktör i sitt ätande, genom att fråga om barnen vill dela själva. Situationen är vanlig på förskolor, att dela själv ses som en kunskap som ska delges till barnen, en kunskap för att kunna bli självständiga. Praktiken är inte diskuterad däremot, det finns ett sätta att hålla en kniv och gaffel på och detta strids inte emot. Barnet accepterar bestickens funktion och att de vuxna äger och förmedlar den. Den vuxne bestämmer utifrån vad hon själv lärt sig är det mest effektiva sätt att använda besticken på och förmedlar detta mer eller mindre ovetande i situationen ”Vill du dela själv?”. Strukturen av bestickens användning i situationen debatteras inte utan accepteras både i nuet och antagligen vidare i samhället, ett sådant tillfälle är en bra grund för socialisation. Barnen som i situationen ska ta del av en struktur som i samhället är förutbestämt hur den ska gå till (Lacey, 2012) är en grund för socialisation. Barnen bestämmer inte över hur besticken ska användas och behöver inte diskutera detta. Socialisation kan underlätta just inlärningen av den fasta struktur (Lacey, 2012) som är bestickens användning. Situationen kan utöver ett effektivt sätt att dela också tyda på regler kring etikett och beteende.

Etikett i förskolan

Det visar sig tydligare regler kring etikett i situation två, situationen döpt till ”Ät med skeden” rör mer etikettbeteende än effektivt ätande med besticken. Pedagogens uppfattning är att det förmodligen är lättare att äta maten med skeden istället för fingrarna men Sofie i situationen är inte lika säker. Etikettregler är regler som är oklara i sin motivering, tidigare situation visade med tydlighet att beteendet kring besticken gör det lättare att äta om de används på rätt

27

sätt. Men i den nuvarande situationen är uppfattningarna olika. Och en alternativ orsak till regeln kan vara just etikett. Etikettregler bygger ofta på traditioner och är inte regler som har relationell mening för barnen än (Thornberg, 2008). Regeln kring att äta fint är inte relaterbar och fyller ingen funktion för Sofie i den direkta situationen. Etikettregler har sin egen självklarhet för samhället och för pedagogen i situationen, men för barnet kan reglerna verka omotiverade och inte relaterbara i nutid. De bryr sig inte om hur det ser ut när de äter, inte heller strukturen på kompisarnas ätande spelar roll för dem. Samhället bryr sig däremot, vi individer vill ingå i social trevnad och uppförande är en stor del av hur vi blir sedda som personer i samhället. Vi kan koppla detta till Jewetts och Clarks (1979) artikel, den tar upp accepterat beteende vid matbordet, deras forskning är relevant även idag eftersom samhället bryr sig om ordning och uppförande från sina individer. Pedagogen i situationen verkar vilja ge Sofie en motivering som gynnar henne i situationen, ett tips att pedagogen tycker det är lättare att äta med skeden. Medvetet eller omedvetet förmedlar däremot pedagogen också ett etikettbeteende som barnet kommer upptäcka ett stort värde i senare i förskolan eller samhället (Thornberg, 2008).

Säkerhet vid matbordet

Vid matsituationer där barn är inblandade så är säkerheten mer hotad än i andra situationer. I situationen ”För mycket mat” oroar sig pedagogen uttryckligen för att Filippa ska sätta i halsen av all mat hon har i munnen. Hennes tillsägelse är direkt kopplad till att hindra Filippa från olycka. Dessa regler är vanliga, viktiga och ofta förekommande på förskolor, speciellt vid matbordet. Reglerna blir sällan ifrågasatta av andra vuxna eller av barnen eftersom motiveringen till regeln är att den är säkerhetsbaserad (Thornberg, 2008). Reglerna kan behöva upprepning eller påminnelse för barn i unga år, men Filippa i situationen verkade upptäcka direkt obehaget av att inte kunna kontrollera maten i munnen. Barn förstår innebörden av fara och vet när vuxna blir genuint oroliga i en situation. Med pedagogens röstläge och fokus förstår Filippa att situationen är allvarlig. Regler kring säkerhet är alltså inte svåra att säga till om, de är accepterade av personal och är enkla att motivera för barnen. Säkerheten som ligger i åtanke i situationens nu är viktig för alla deltagare vid bordet, men i socialisationssammanhang är regler kring säkerhet viktiga även för en individs självständighet. För att klara sig genom samhället som individ behöver man inte bara goda vanor kring beteende och uppförande (Hendel, 2006) utan också kring hur man skyddar sig mot riskfyllda situationer.

28

Samtal för trivsel och att lära

Matbordet utgör en perfekt arena för barnen att bli hörda och bidra i samtal (Snow & Beals, 2006). Vid matbordet sitter alla fokuserade på samma sak i samma utrymme, barnen har då lättare att fånga den vuxnes uppmärksamhet. Vid matbordet som plats kan samtalsämnen lägga grunden för att delta, att turas om att prata, berätta historier med glädje (a.a.). I situationen ”Glöm inte att äta” försöker pedagogen starta ett ämne att prata om. Hon tar upp saker de gjort tillsammans tidigare under dagen och går senare över till att prata om vad ett barn kommer att göra inom en snar framtid. En trend som är ganska vanlig i måltidssituationer är att i strukturen av samtal vid matbordet pratar den vuxne till barnet mer frekvent än barnet till den vuxne (Blum-Kulka, 2012). Det är ofta den vuxne som inleder samtal, speciellt med unga barn och denna trend följer även den här situationen. När samtalen kring flygresor inleds av pedagogen är det ett samtalsämne som barnen direkt tar upp. Här visar de tydligt sitt intresse för att delta i samtalet med att bidra med kommentarer riktade till pedagogen. I situationer likt denna med unga barn är det ofta den vuxne som startar samtal. Barnen kan däremot vara fullt deltagande aktörer vid matbordet om de vuxna är uppmärksamma och släpper in dem. Pedagogen är lyhörd och svarar på alla barnens kommentarer. Genom inbjudande till samtal vid matbordet socialiseras de in ett beteende att samtal vid matbord är både accepterat och önskat.

Situationens namn ”Glöm inte att äta” kommer ifrån en mening som yttras ofta i måltidssammanhang på förskolor. Barnen som deltar i samtal glömmer oftast bort att situationen vid matbordet även kräver att man äter maten. I situationen fokuseras Sofis interaktion med Filippa och pedagogen påminner om maten. När pedagogen inte ingår i samtalet sker ett generellt antagande att barnens interaktion är trams och inte gynnsamt för dem eller situationen (Blum-Kulka, 2012). Vid vissa tillfällen är så fallet och kanske även i den situationen, barn som ingår i interaktion med varandra släpper ibland fokus på mat, regler och även säkerheten. Matbordet som arena för samtal innebär en aspekt att göra flera saker samtidigt, en förmåga som kan återfinnas på många håll i samhället. Pedagogen i situationen kanske ser sin uppgift med att hjälpa barnet hålla igång alla aktiviteter, speciellt att äta. Samhällets måltidskultur har egna regler och krav, där en stor del innebär att göra mycket samtidigt, som individen måste lära sig följa för att på så sätt bli medlem (Numi, 2004). Förskolans måltidssituation speglar dessa krav om att göra saker samtidigt och pedagogen påminner Sofie som lämnat sin tallrik orörd, att inte glömma bort att även äta i

29

sammanhanget. Socialisering av kunskapen att göra saker samtidigt sker i situationen via de vuxnas sätt att bete sig vid bordet som förebilder (Adler, Kless och Adler, 1992). De socialiserar barnen medvetet eller omedvetet in i ett samhälle som kräver att i många situationer kunna hålla många bollar i luften, speciellt måltiden.

Avslutande resonemang

Studien syftar till att utforska måltiden i förskolan som arena för socialisation. Jag har undersökt måltidens struktur och fokuserat på de regler som pressenteras via social interaktion på en förskola.

Måltidens struktur och innehåll

Måltidens struktur utgörs alltså av vad de deltagande individerna erbjuds i situationen. Barn vid måltiden får utefter sin kunskap utöva aktörskap över delar av måltiden i de exempel jag tog upp, ämnet innehöll val om att dela själv och val av dricka. Att tidigt ta del av dessa kunskaper, som att dela själv påverkar exempelvis ens relation till mat.

Att just bekanta sig med maten via att dela eller välja själv är en annan del av förskolans måltidstruktur. Barnen lär sig om vad de äter och det börjar med introduktionen till val av mjölk eller vatten och erbjudande till att få dela själv.

Strukturen i förskolans måltid formas mycket efter säkerhetsaspekt i situationen. Som jag nämnde är riskerna större i förhållande till övrig aktivitet eftersom mat är inblandad. Regler och strukturer kring säkerhet är något som vi definitivt möter i utövandet av en måltidssituation i förskolan.

Övriga regler vi möter vid matbordet i förskolan är kopplat till de etikettregler jag nämnt. Regler som existerar i nuet men kanske inte syftar till någon nytta hos barnen förrän i framtiden. Likväl är de med och vi finner dem viktiga att introducera tidigt i barns liv.

Något som verkligen definierar hur måltiden ser ut, i förskolan men även samhället är samtalen. Igen nämner jag att tysta matbord är konstiga i vårt samhälle och denna trend syns även i förskolan. Trots alla övriga krav kring säkerhet, etikett och relation till maten innehåller samtalen en stor aspekt av vad som bör göras kring ett matbord. Att vi ser samtal som en viktig aspekt av måltiden kan tyda på hur vi som individer tycker situationer bör utövas när vi förenas kring något.

30

Måltiden som arena för socialisation

Måltiden visar sig vara en arena för socialisation genom alla de krav som förekommer i denna situation. De regler och strukturer som syns här är även regler och strukturer som är eftertraktade av samhället. Fasta strukturer är lönsamma att socialiserar in i och måltiden innehåller många strukturer vi uppfattar som fasta och självklara. Vidare är det viktigt för en socialiserande arena att den styrs av social interaktion inriktad på att lära sina individer något användbart inför mötet med samhället. Sett från detta perspektiv, utgör måltiden en arena som naturligt socialiserar deltagare i sin struktur. Vidare måste aspekten kring hur viktig socialisation är för barnen som nästa generation i samhället. Regler kan ses som begränsande, omotiverade och hårda i sammanhang där barn i förskolesammanhang blir tillsagda. Men är viktiga när vi som samhällsmedlemmar vill skapa och existera i ett samhälle som värderar exempelvis gott beteende, trivsel hos alla och social interaktion som del av vardagen. Socialisation visar sig vid förskolans matbord genom att samhällets olika värderingar genomsyrar vårt gemensamma beteende. Socialisation av regler vid matbordet får sitt värde när individerna får ta del av de kunskaper och sociala verktyg som samhället kräver för sin fortsatta sociala tillvaro.

31

Kapitel 7

Diskussion

I studiens avslutande kapitel kopplar jag min analys av situationerna i resultatet till den tidigare forskningen om förskolan jag presenterade förut. Detta för att sätta min studie i förhållande till forskning kring måltider och måltider i förskolan. Kapitlet innehåller även en diskussion kring metod och urval och förslag på fortsatt forskning.

I min teoretiska del av studien tar jag upp ett stycke med ytterligare aspekter av socialisation. Dessa är viktiga för förståelsen av att begreppet socialisation inte är enkelt utan täcker stora delar av socialt lärande. Delarna framträder däremot inte i förhållande till mina situationer och diskuteras inte i sammanhanget.

Socialisering för goda matvanor?

Hälsoaspekten jag tog upp i kapitlet om tidigare forskning fokuserade mycket på goda matvanor och attityder kring mat (Harvey & Coleman, 2008). I mina exempelsituationer i mitt resultat del verkar attityden till ätandet av maten god. Ingen vid bordet vägrar äta, de tar del av maten bäst de kan med hjälp av bestick och fingrar. Anledningen till denna grupp barns goda inställning till att äta kan bero på hur pedagogen inleder måltiden. I situationen ”Vill du

dela själv?” erbjuder pedagogen delaktighet i att dela maten själv, på så sätt får barnen

bekanta sig med maten på tallriken, dess färg, form, textur och doft innan krav på att äta den sätter igång. I situationen ”Ät med skeden” står barnen även där inför deltagande i form av att de blir erbjudna att välja aspekter av måltiden, nämligen vad de vill ha att dricka. Under hela måltiden finns det heller inget tvång att testa all mat på tallriken (Galloway, Fiorito, Francis & Birch, 2006). Barnen äter med så god aptit och enligt mig har avsaknaden av tvång att äta upp en påverkan på situationen. Pedagogen är inbjudande till maten och barnen får utan tillsägelse börja äta det de själva vill efter att de har delat den.

I kapitlet om tidigare forskning tas upp frågor kring barns övervikt och deras vetskap om mats näring (Fuller, Keller, Olson & Plymale, 2005), detta berörs inte vid tillfället för min observation. Barnens genomsnitt ålder låg på två år på avdelningen jag befann mig för observationen. Det kan förklara att ingen fokus låg på att lära barn om mängd mat som är bra

32

att äta och vad matens näring innebär för kroppen. Däremot påverkar det kunskapen om maten genom att få bekanta sig med den på grundläggande sätt, som att dela själv.

Socialisationen i situationen kan påverka hur barnen gör val i måltidssituationer i framtiden. Barns attityder kring mat påverkas av hur vi vuxna introducerar och agerar kring den. Detta delger vi till barnen och har en inverkan på om goda relationer skapas mellan barnen och matvanor.

Säkerheten är viktig

Säkerheten utgör en stor del av hur måltiden utövas i förskolan. Det är många individer som deltar i situationen tillsammans och regler och strukturer måste finnas för allas säkerhet (Thornberg, 2008). Barnen kan baserat på deras vetskap om säkerhet och vidare kunskap om attityder kring mat och mönster för ätande göra medvetna val kring sina egna måltider (Harvey & Coleman, 2008). I situationen ”För mycket mat” gör pedagogen Filippa medveten på att situationen kan vara farlig och hon måste vara försiktig med hur hon fortsätter äta. Säkerheten är inget som debatteras eller ifrågasätts, Filippa förstår när det är allvar och att det är en viktig kunskap att ha med sig. Säkerhet är en viktig aspekt av socialisation till en fungerande samhällsmedlem, självständighetsaspekten hos individen påverkas av hur vi klarar oss själva och att vi tar del av det tidigt i livet.

Är etikett i förskolan berättigad?

I min situation ”Ät med skeden” analyserade jag etikettregler som barn har svårt att relatera till i nuet. Min slutsats blev ändå att regeln tjänade situationen och krävs av samhället, men att den kanske inte i situationen kändes motiverad för Sofie. Det är viktigt att se till barnets behov i situationen, att äta med fingrarna kanske hjälper henne innan hon har motoriken att styra skeden. Men regeln är viktig att inkorporera tidigt i barnens liv eftersom de mer och mer i sociala sammanhang börjar upptäcka varandra och varandras beteende. De upptäcker också då eventuellt värdet i regler kring trevnad och beteende. Etikettregler låter eventuellt som en föråldrad tanke om beteenden som är accepterat (Thornberg, 2008). Precis som åsikterna jag tog upp i den tidigare forskningen kring accepterade samtalsämnen vid matbordet (Jewett & Clark, 1979). I samhället ser vi däremot att städat beteende är viktigt och vi som individer accepteras inte in i alla sociala grupper utan passande beteende. Barnens deltagande och medskapande av denna moraliska diskurs som kretsar kring måltiden är vad som gör att tillfället blir ett socialiserande (Ochs & Shohet, 2006). Dessutom tjänar barnen på att tidigt