Praktik och teori : Internationalisering

PR

A

K

TIK OC

H TEORI NR

4

/

2

0

0

1

M

A

LM

Ö

H

Ö

G

S

K

O

•

INTERNATIONALISERING

•

D E B AT T

T

Praktik och teori 4/2001

•

Internationalisering

•

Debatt

•

Utblick

T

www.lut.mah.se

Våra hemsidor på nätet och den tryckta skriften kompletterar varandra. På nätet hittar du konferenser, seminarier och liknande dagsaktuella saker. Kalendariet uppdateras ständigt. Praktik och teori och olika skrifter finns också på nätet i pdf-format. Dessa kan läsas med Acrobat Reader som kan hämtas hem gratis på nätet.

Preumerera på pappersutgåva

Förprenumeration kontakta Mia Andersson, Regionalt utvecklingscentrum,

tel 040-665 70 00, fax 040-665 8144 marie-louise.andersson@lut.mah.se

T

Innehåll

Redaktionen Förord 4 Tema Inge Eriksson

Världen blir aldrig som förr - men har den någonsin varit det? 6 Sadie O’Mahoney

Baby-sitter or neglecting parent? 16 Bengt Nilsson

Internationalisering - både hemma och borta 26 Helena Smitt

I valet och kvalet bland stånden på internationaliseringsmarknaden 32 Per Hillbur

Att resa eller inte resa – är det frågan? 34 Annika Karlsson

Hela världen eller bara Europa? Internationalisering vid Örebro universitet 38 Claes Malmberg

Miljöarbetet i Kaliningrad - projektet avslutat - men processen fortsätter 43 Gunilla Carlecrantz

Vilken är Internationella sekretariatets roll i högskolans internationaliseringsarbete? 52 Kerstin Cederlund

Internationalisering – prestige eller nytta? 60 Viveka Rasmusson

1000 dramalärare på välregisserad världskonferens i Bergen - ett sätt att mötas över gränserna 72

Maria Gustafsson

Europeiska beslut rör i högsta grad Malmö högskola 83 Debatt

Jonas Otterbeck

Ett nytt betygssystem vid högskolan behöver en offentlig diskussion 93 Utblick

Magnus Wennerhag

T

Redaktion

Johan Agborg,

formgivare

Stefan Bresche,

fotograf

Helena Smitt,

redaktör

Vill du bidra med ett

eget inlägg?

Skicka artiklar till

Helena Smitt

helena.smitt@lut.mah.se

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Praktik och teori

20506 Malmö

Ansvarig utgivare:

Olle Holmberg

Förord

V

arför är det viktigt att högskolan är inne i ett internationaliseringsarbete? Handlar det om nytta, prestige, är det en modern ritual eller något an-nat? Det var egentligen huvudfrågorna när Praktik och teoris redaktion planerade detta nummer.

De traumatiska händelserna i USA den elfte september 2001 och det nu pågående kriget i Af-ghanistan har dock ytterligare aktualiserat att ingen kan förhålla sig oberörd till det som sker i omvärlden. Frågan är dock hur högskolan hante-rar en traumatisk omvärld? Världen blir aldrig som förr - men har den någonsin varit det, frågar sig en skribent.

Vad ingår i högskolans internationaliseringsbete och vem omfattas av det internationella ar-betet?

Du kan i det här numret läsa om internationa-lisering, för att förstå en komplex och internatio-nell värld, också sker på hemmaplan. Du kan läsa om att europeiska beslut också i högsta grad be-rör Malmö högskola. Du kan följa vad som hände i ett internationellt projekt om miljöundervisning i Kaliningrad och vem som nu skördar frukterna av det projektet. Du kan läsa om behovet av dis-kussion innan högskolan anpassar sig till ett eu-ropeiskt betygssystem. Men det finns också en skri-bent som frågar sig om universitetens och hög-skolornas internationaliseringsiver verkligen gag-nar lärosätena? Hon skriver bl.a. att det inte gäl-ler att enbart visa upp ett stort internationellt nät-verk utan det fundamentala är att nätnät-verken fung-erar.

Du får också följa med till en välregisserad världskonferens bland 1000 dramalärare och läsa om vad en lärare tog med sig hem från den konfe-rensen.

Du får en amerikansk students syn på skillna-derna i att läsa vid ett amerikanskt universitet och ett svenskt. Hon frågar sig om de många

möjlig-T

Besök gärna vår hemsida: http://www.lut.mah.se heterna att läsa på högskolor/universitet i Sverige snarast

har negativ inverkan på motivation och ambition att ta examen. Du får också fler aspekter på globaliserings-rörelsen och vad som driver den framåt.

Som vanligt är variationen mellan artiklarna stor vad gäller stilar och angreppsätt, vilket bottnar i skribenternas skriftande utgångspunkter, värderingar och förhållnings-sätt.

Nästa nummer av Praktik och teori har som tema ” Hög-skolan som arbetsplats”. Praktik och teori gör ett uppe-håll i vår. Vill du bidra med artiklar vill vi se dem i mitten av mars 2002. Det kan också vara reaktioner på tidigare publicerade artiklar i Praktik och teori.

I redaktionsrådet ingick:

Gunilla Carlecrantz, Internationella sekreteriatet Ylva Gislén, K3

Annika Karlsson, LUT Linda Karlsson, BIT Mikael Matteson, HS Jonas Otterbeck, IMER Helena Smitt, LUT

T

D

en 11/9 2001 kommer att bli ett historisk da-tum, sägs det i västvärlden och i de globaliserade medierna, och historien blir återigen intecknad. Med denna retorik märks också den oerhörda upptagen-het med att konstruera historiska berättelser och betydel-ser som utmärker den moderna tiden. Och kanske all mänsklig tid då språket och samhällsorganiserandet exis-terat. På morgonen den 11/9 mindes jag en annan ”histo-risk” händelse, nämligen militärkuppen i Chile 1973. Denna händelse har med den 11/9 nu förvandlats till en i princip bortglömd historia, något som lagts till handling-arna. Detta som påminnelse om att historia och histo-riska händelser används i första hand av en samtid för olika behov. Givetvis reagerade jag starkt på terrordådets brutalitet, dödandet av oskyldiga och de motiv som låg bakom dådet. Men samtidigt startade en annan motor i mig, den analytiska, den kritiska och den reflekterande. De frågeställningar och de samtidshistoriska kunskaper som denna motor använde sig av har delvis utvecklats via forskning och undervisning på universitet och hög-skolor, och utan de verktygen hade jag varit fast i känslostormarna och retoriken som har flödat allt sedan attentaten genomfördes. Men det stora problemet är att i dagens offentliga retorik jämställs begrepp som förstå och förklara med försvara och rättfärdiga attentaten i sig. Den problematiken är utgångspunkten för denna reflektion.

Inge Eriksson

Världen blir aldrig som förr - men har den

någonsin varit det?

Hur kan högskolan ta sig an en kaotisk omvärld? Hur ska högskolan låta bli att fastna i känslor och retorik när händelser som den vid World Trade Center inträffar? Låt oss i stället mobilisera det högskolan är bra på d.v.s. byta perspek-tiv och argumentera, kritiskt granska och analysera så vi rustar studenterna att förstå och förklara den värld vi lever i. Även om den ibland framstår som absurd.

T

Högskolors roll vid kriser

Artikeln skall handla om universitets och högskolors roll vid stora kriser var det sagt, men att närma sig denna problematik är inte helt enkel. Jag kommer att försöka diskutera univer-sitetets förhållande till samhälle och därmed politik och värderingar uti-från några utgångspunkter, beröra vad som gjordes och inte gjordes på vår egen högskola i samband med terrordåden i USA och det påföljande alltjämt fortgående kriget i Afghanis-tan, samt kritiskt granska dagens upptagenhet med att ritualisera, pe-dagogisera och psykologisera kon-flikter och kriser.

Universiteten uppstod i det medel-tida Europa ur existerande katedral-skolor, teologiska spörsmål och i viss mån juridik. De kom snart att för-söka etablera en form av autonomi där sanning och etik prövades, dispu-terades. Givetvis sattes ramar för vad som kunde sägas och vilka världs-bilder som kunde hävdas. Men kon-flikterna kring detta skapade ett stän-digt utvidgat rum för meningsskilj-aktigheter och kunskapsutveckling. Samtidigt fortgick kyrkans arbete med att slå fast vad som var gott och ont, rätt och fel och att i människor be-fästa dessa uppfattningar.

Universiteten - intellektuella arenor redan på

1100-talet

I de flesta delar av Europa utvecklades universiteten från 1100-talet och framåt så att det uppstod en intellektuell arena för utbyte och debatt. Universiteten fick egna lagar, autonomi i förhållande till det omgivande samhället. I Ryssland däremot etablerades det första universitetet först

T

i mitten av 1700-talet och teologi undantogs från ämnen som undervisades kring eller disputerades om. Tron kunde inte prövas intellektuellt. I den idéproducerande ryska of-fentligheten saknades därmed en dimension kring etik och trosuppfattningar som uppkommit tidigt i andra delar av Europa. Gott och ont förblev två diametralt olika kate-gorier som inte kunde prövas och värderas. Dessa före-ställningar försvann ingalunda från övriga Europa, men de prövades kritiskt i olika former av autonoma rum som exempelvis universiteten och i litteraturen. Om detta vitt-nar framför allt upplysningsverken, men också prövandet av förnuftet i form av romantiken och prövandet av för-hållandet mellan förnuft, tro och makt i skilda vetenskap-liga, politiska och författningsrättsliga uppfattningar och teorier.

Utan detta hade sannolikt inte maktdelning och de-mokrati i vår moderna mening kunnat utvecklas idé-mässigt. Sedan är det givetvis så att förändringar, moderni-sering, modernitet inte uppstod ur abstrakta idéer eller det rena förnuftet. Teknologisk, ekonomisk, social och kulturell utveckling formade en samhällsutveckling där autonomi och kritik fick större svängrum å ena sidan.

Invanda mönster utmanades

Å andra sidan ledde denna utveckling till att invanda mönster utmanades, till att människors tillvaro vändes upp och ned, till att etablerade sanningar inte längre fram-stod som säkra, och till att kyrkans makt över etik och moral eroderades. Å ena sidan individens ökade själv-ständighet, å andra sidan ett samhälle där alla blev allt-mer beroende av varandra och teknologin, produktionen ökade arbetsdelningen och samhällets organisationsgrad. Bertrand Russell beskrev denna motsägelsefulla utveck-ling och visade på hur den återkommande skapar kon-flikter och spänningar mellan frihet och organisation, autonomi och beroende. Under moderniseringens epok växte universitetens betydelse samtidigt med att nya for-mer för utbildning etablerades, teknik, vetenskap och bild-ning knöts samman av statliga behov, marknadens för-ändringar och utbredning samt av inre vetenskapliga ut-vecklingsmönster som specialisering och professionalise-ring. Det uppstod också under slutet av 1700-talet och

T

framför allt från 1800-talet en alltmer utbredd organise-ring och disciplineorganise-ring av undersåtar och kommande med-borgare via etablerandet av skolor där färdighet i läskonst, skrivande och matematik parades med moralisk fostran som långt fram kom att präglas av kristendomen och en nationell fostran där ämnen som historia kom att spela en stor roll. När nu folket skulle bildas måste man bestämma vad det skulle bildas kring. Där gamla imperier redan gungade tillförde kombinationen folkskola och nationa-lism explosiva ämnen. På vilket språk skall vi undervisa, vilken nationell berättelse skall dominera? De pedagogiska verktygen, de inspirerande berättelserna, de bästa meto-derna diskuterades och finslipades men vad de skulle be-rätta om, och i vilken mån de kunde skapa arenor för kritiskt tänkande, individualitet och insikt i flera olika per-spektiv var mindre väsentligt.1

Ingenstans uttrycks resultatet av denna europeiska ut-bildnings- och kunskapsproduktion bättre än i några ra-der i På västfronten intet nytt:

De skulle för oss adertonåringar vara förmedlare och ledare till de vuxnas värld, till arbetets, pliktens, kulturens och framåtskridandets värld, till framtiden… Men den förste döde, som vi fingo se, slog sönder denna övertygelse. Vi måste erkänna, att vår generation var ärligare än deras; de voro överlägsna oss endast när det gällde frasen och skickligheten. Den första trumelden visade oss vårt misstag, och under den störtade den världsordning, de lärt oss, samman.2

Viktiga frågeställningar diskuteras inte

Under 1900-talet har vi genomlevt en sådan uppsjö av ideologisk krigföring, massmord, modernisering och bar-bari om vartannat att detta nya sekel, till och med millenium, borde börja med djupgående reflektioner kring statsbyggande, ideologier, retorik, demokrati osv. Istället tycks vi gå in i den nya tiden med manikeistiska föreställ-ningar om en ständigt segrande demokrati, rätt och fel, ont och gott och kampanjer för att minnas fruktansvärda erfarenheter som Förintelsen, Gulag och Slaveriet, men samtidigt mediala berättelser som aldrig ger oss förkla-ringar eller perspektiv från mer än ett håll samtidigt. De-mokratin har segrat, Civilisationen måste försvaras… vack-ert så, men frågorna hopar sig snabbt. Vem skall göra det,

1 _{För en mer}

utveck-lad och mångfacette-rad beskrivning av denna process re-kommenderas Lied-man, I skuggan av framtiden, Bonnier-pocket, 1999. 2 _{Erich Maria} Remarque: På Västfronten intet nytt, Sjunde upplagan, 1929, s.16.

T

varför kollapsade demokratin under 1930-talet, hur kunde nazism och stalinism mobilisera stöd från olika befolk-ningsgrupper? Dessa frågeställningar problematiseras inte i dagens kampanjer, snarare framställs det som om ond-skan griper tag i människor, ofta de som röstar fel, de förlorar tron på demokratin. Men hur var det med de som innehade makt och positioner i samhället, vad förlorade de, hur röstade de, vad sa de, vad beslutade de om? Detta är viktiga frågor som bör utgöra kärnan i humanistisk och samhällsvetenskaplig utbildning och forskning.3 _Men

i spåren på attentaten i USA nås nya höjdpunkter i denna retoriska form, vilka uttrycks i Bush och Bin Ladens be-skrivningar av det som sker nu: De otrognas krig mot Islam och Antingen är ni för eller emot oss, för eller emot civilisationen.

Vetenskapen som ett idésystem för att förklara

världen

Under det gångna seklet har också vetenskapen i väst-världen kommit att träda fram som ett idésystem för att förklara världen, vad som sker i den men också som meningsskapande. Samtidigt har den teknologiska och so-ciala utvecklingen och dess alltmer ökande komplexitet inneburit att utbildningsmängd och utbildningstid har ex-panderat enormt. Vi måste utbilda oss ur kriser brukar det heta. Därmed har också den gamla traditionella bil-den av universitetet förändrats. Det märks om inte annat på framväxten av nya enheter på universitet och högsko-lor för omvärldsanalys, kontakterna med det omgivande samhället, internationella sekretariat m.m. Universitet och högskolor skall bidra till ökad tillväxt, integration, tek-niska innovationer, fler utbildare. Ja, listan kan göras lång. Men här finns risken att det instrumentella får ta över, och att politiska och ekonomiska intressen blir styrande, inte bara över resurstilldelning utan också vad gäller mål-sättningar och innehåll. I dagens Europa har exempelvis begreppet regionernas Europa en stark retorisk kraft, och givetvis finns ett stort intresse av att forska kring regio-ner och regioregio-ners utveckling och roll historiskt. Detta tycker vi historiker, dessa gränsryttare mellan samhälls-vetenskap, humaniora och litterärt gestaltande till och med är väsentliga frågor att studera. Men är det vår uppgift

3 _{För en intressant} problematisering av Europas 1900-tals historia läs Mazower, Den mörka kontinen-ten, Daidalos, 2000.

T

att direkt bidra till skapandet av regionala identiteter och regionala projekt, eller skall vi utveckla en kritisk och jämförande diskussion kring dessa frågor? Och ännu mer brännande – skall vi utveckla forskning och undervisning som genererar regional identitet eller som genererar källkritiskt tänkande, perspektivrikedom och kritisk reflek-tion?4

Vad görs för att rusta studenterna att inte

för-lora fattningen?

Dessa frågeställningar ställs på sin spets i samband med omfattande kriser och katastrofer som via direkt erfaren-het eller dagens mediala informationsflöde kommer oss alla till livs, lärare, forskare, studenter och övriga med-borgare. Därför är det oundvikligt att det också får bety-delse för universitet och högskolor, vi kan inte blunda. Men vad skall vi göra, och skall vi alltid göra något speciellt, och kanske ännu viktigare vad gör vi till vardags så att vi och våra studenter kan analysera kritiskt, öka sin förstå-else, värdera information och retorik då den ständigt drab-bar oss?

Här anser jag att utbildningens innehåll i form av kun-skap, allmänbildning, förmåga till kritisk reflektion, käll-kritik, studier i och aktivt arbete med att analysera reto-rik, budskap och en så pass god kunskapsnivå att infor-mationen kan värderas i sin kontext och i jämförelse med andra kontexter är oerhört viktig. Förmågan att växla mellan närhet och distans, kännedom om vetenskapliga metoder och olika perspektiv på människa och samhälle nu och förr är goda verktyg för att inte förlora fattningen, och samtidigt inte utveckla en överdriven cynism i förhål-lande till vad som sker i världen.

Och då blir 11/9 vare sig något fullständigt unikt som för alltid förändrade världen, eller något som skall för-ringas som oviktigt. Då kan komparation, analys, inle-velse, öppen diskussion om olika förklaringsmodeller och ideologiska uppfattningar ges utrymme, istället för mora-liska fördömanden, svart-vita verklighetsbilder och skuld-beläggande. Därför är inte pedagogiken det som kommer först, för med ”god” pedagogik kan vad som helst legiti-meras. Pedagogiken är det som kan vara metoderna för att öka perspektivrikedomen, träna analysförmågan,

upp-4 _{För en diskussion av}

dessa frågors betydelse vad gäller Europa-studiers roll som ut-bildning vid Malmö högskola se Persson & Lindström (red.) Eu-ropa en svårfångad historia, inledningska-pitlet, Malmö Univer-sity Press, 1999.

T

muntra diskussionen, men konflikterna är reella i världen och därför också i klassrummet så målet kan inte vara att skapa konstlad koncensus. I dagens kriser och katastrofer erbjuds ofta professionell krishantering och kristeam -kanske som en ersättning till gamla tiders menings-skapande via religiös tro och Gemeinschaft. Det kan nog vara på sin plats, men då det gäller konflikter och kata-strofer runt om oss och hur vi på högskolor och universi-tet skall hantera dem så är inte psykologisering i sig ett svar. Återigen måste kunskap, analys, reflektion och öp-pen diskussion vara medlen.

Mobilisera det vi är bra på

Tysta minuter på anmodan av högskolans ledning känns mer som att återigen ropa att vi är de goda, vi står upp för det goda, men efteråt? Nästa gång något händer som gör att världen aldrig blir sig lik, skall då tysta minuter hållas. Och kommer frågan om tysta minuter att bli en arena för kamp om erkännande och politik på universitet och högskolor så att seminarieverksamhet och studier er-sätts med kampanjer för vilka och vad som skall minnas?

T

Moraliskt och personligt tycker jag spontant att åtgärden efter den 11/9 i konsekvensens namn måste innebära att alla de fruktansvärda saker som sker i världen förtjänar ihågkommas med tysta minuter – men är det universite-tets och högskolans huvudsakliga uppgift? Och varför tar vi inte mera tillvara möjligheten att istället mobilisera det vi förhoppningsvis är bra på: Att från gemensamma organs sida ta kontakter med de utbildningar och forskare som kan tänkas besitta kunskaper, kontakter och idéer och or-ganisera seminarier och debatter där olika perspektiv bryts mot varandra, som stöd för den ordinarie undervisningen.

Ritualer, påbud och retoriska formler är inte

huvudinstrumenten

I den ordinarie undervisningen på Europastudier försökte vi föra in händelserna på olika sätt. Vi använde ett semi-narium på B-nivåns teori och metodkurs för att analysera olika forskares debattartiklar om händelseutvecklingen, diskutera deras vetenskapssyn, vilken empiri de byggde sina analyser på och vi presenterade också kritik av dessa artiklar. Vi utnyttjade filmen ”13 dagar” för att diskutera hur olika intressen kan dölja sig bakom beslut som fattas av den amerikanske presidenten, hur experter används för att underlätta politiska beslut och vad historiska analo-gier har för betydelse. På K3 togs på en designteori-föreläsning upp den roll som utformning av fysiska rum och artefakter som flygplan och byggnader kan ha för sä-kerhet och hållfasthet, där frågan om varför de två tornen så snabbt kollapsade kunde ges en större begriplighet. Antagligen finns det en mångfald andra exempel på hur undervisningen påverkades runt om på högskolan. Och denna kunskap kombinerad med pedagogisk förmåga kan säkert mobiliseras till framtida seminarieserier för att yt-terligare fördjupa vår egen och våra studenters insikter och analyser. Men på Malmö högskola krävs då också gemensamma initiativ i den riktningen, så att högskolan som helhet inte enbart genomför rituella handlingar och några få föreläsningar. Ritualer, påbud och retoriska form-ler är inte huvudinstrumenten för högskoleverksamhet, det är analysen och förmågan att kritiskt hantera sådana fö-reteelser. Vilket hos oss bland annat görs med stort enga-gemang på Medie- och kommunikationsvetenskap på K3.

T

I främsta rummet vad gäller händelser som höstens attentat och krig vill jag poängtera att om inte universitet och högskolor i sin vardag har tillräckligt utvecklad forsk-ning och undervisforsk-ning kring humaniora och samhällsve-tenskap, och tillräcklig autonomi från politisk retorik och ekonomiska intressen, då har vi inte heller gett våra stu-denter eller oss själva nog förmåga att verkligen förstå och förklara den värld vi lever i. Om vi då ersätter detta med ritualer, manikeism kring gott och ont, kampanjer så har vi istället bidragit till fastlåsandet av världsbilder och ”vi-dom” retorik. Och då har vi upprepat forskar-och utbildningsväsendets insats i början av förra seklet. Med känt resultat.

Inge Eriksson är universitetsadjunkt på

Europastudier med historisk inriktning

vid Malmö högskola

T

O

lof Palme once laid emphasis on an important and critical aspect of the Swedish university sys-tem by stating ‘education for all’. This is a far-reaching statement that seems almost impossible to believe, but as a foreigner studying in Sweden, one realizes that ‘all’ includes not only Swedish nationals, buy non-nation-als. As the European Union has opened doors for many other students wishing to study in Sweden, the United Sta-tes has created great obstacles for those who wish to study in another state. If we look at the history of the United States and Sweden, in the aspect of education, we can see similarities in their adoption, but the outcome today is vastly different between the two systems. If one were to mention that anyone could receive a higher education in the United States, my arguments against would be two-fold, competitive entrance exams and tuition fees. Education in the United States is a business and businesses look for pro-fit. The Swedish system on the other hand has basic criteria for non-nationals, but still does not impose a business like application to higher education.

In this article I am going to explore the difference and possible similarities between the United States higher education system with that of Sweden. My observation lies in my experience at two universities in the United Sta-tes and two universities in Sweden. It is important to understand that differences and criticisms of either system can be based on preference, which may differ greatly from individual to individual.

Different countries, different obstacles

The history of Swedish higher education is important. It once was founded on an elitist system, only those of wealth and standing could receive a higher education. This

sys-Sadie O’Mahoney

Baby-sitter or neglecting parent?

Are Swedish students merely attending university because it is attainable, or because they have the desire and motivation to obtain a degree? In this article Sadie O‘Mahoney explores the difference and possible similarities between the United States higher education system with that of Sweden.

T

tem is very similar to that of the United States, but Sweden early on has turned to a very open approach to ones right to an education. The amazing fact about Sweden’s higher education system is that not only Swedish

citizens receive a free education, but also foreigners who fall under basic criteria set by the Swedish government. These criteria are not based on ones wealth or status, but on the basic impossibility to receive an education without obtaining the criteria, such as knowledge of the Swedish language. In order to enter a Swedish university you must meet with the general admission requirements:

1. Successful completion of an upper secondary school education.

2. Knowledge of Swedish, corresponding to Swedish language at high school level (Svenska B or Svenska 2B) or a passed result at the proficiency tests TISUS or SLTAP.

One could not receive an education without knowledge of Swedish, which is only logical. If we were to look at the system in the United States many aspects would have to be examined and it could take all day to explain the several steps one must take to be admitted to university, but we will first take a glimpse at tuition fees.

Tuition in the United States is based on a four-step sys-tem, in-state tuition, out-of-state tuition, tuition to a private school of higher education, and also tuition for non-nation-als. Tuition differs between states, but is regulated by the federal government and state government. State schools of higher education, being junior colleges, community colleges or four-year universities, have the lowest tuition fees based on in-state tuition costs. In-state tuition fees are partly based on standards of living in the state and the education one receives. Four year universities have higher tuition fees than that of colleges (unless the college is

T

private). Systems differ in the United States, but through experience one could expect to pay $2,000US a semester at the lowest and $5,000US at the highest. This does not include room and board, books, parking fees (because we know almost all Americans own a vehicle), application fees, graduation fees, etc. It is also important to note that many universities do not go by a set fee, but charge by credit (point) per semester. Out-of-state tuition is for students who are not residents of the state (often-similar fees for foreign students), a process that usual takes two years. Out-of-state tuition fees are astronomical compared to that of in-state fees. Fees can quadruple. Tuition to a private school of higher education is the highest in the state. It is not unusual to pay a tuition fee ranging in $10,000US a semester. Private colleges or universities of-fer similar courses as four-year universities, but are separate from state schools for reasons of law, such as the separation of church and state.

Complex system of standards makes entering

the university confusing

It is important to note that the United States higher education is required under federal law to abide by equal opportunity policies and practices, which at examination are questionable. Equal opportunity policies and practices in the United States affirm and actively promote the rights of all individuals to equal opportunity in education and employment without regard to their race, color, religion, national origin, sex, sexual orientation, age, marital sta-tus, disability or status as disabled. Other regulations, such as federal education standards (what courses students are required to have taken previous to acceptance to a state university), must be applied to admittance of students to schools of high education. This makes the process even more and more complex. One not only has to look at federal standards that are the minimum foundation each state must abide by, but each state may go above the mi-nimum and give students/the university higher standards as long as they do not conflict with federal law. This com-plex system of standards makes entering the United Sta-tes university system confusing. One must realize that one state has different requirements than the next making

T

transferring of universities frustrating, costly, and time consuming.

The standards for Swedish university students are less complex, even for non-nationals wishing to study in Swe-dish higher education. The possibility of transferring in Sweden is free, one does not have to pay tuition costs and one does not lose any points from the transfer. If one was to transfer from one university to the next in the United States, one must pay for different university fees, and the possibility of lose of points/classes are high. The ability for mobility in Sweden is also an advantage to students. As a resident of Washington State the options for going to university out of state, will mean triple tuition fees. In other words, if a program you wish to pursue is not available in your state you are required to pay higher fees in another state. What then happens if you do not have the money to pay for higher tuition fees?

Financial Aid - an advantage or a disadvantage?

Financial Aid in Sweden is an appealing factor for those who do not have assistance, i.e. parents, employment, scholarships, to pay for higher education. Loans and grants are offered to all eligible students by the Swedish government. This is a large incentive to get a higher education and is unbelievable coming from an American perspective. This aspect of the Swedish higher education system is what has lead myself to apply for post-graduate education. In the United States one would pay even higher tuition fees for post-graduate education than for a four-year university degree. The ability to go to university in Sweden at such little cost initially is an advantage, but also a disadvantage. One questions where a student is ready or knows what they want to study when the possibility to pay is eliminated. If one attends university in the United States, it is wise to know in advance what degree to obtain, considering you are paying thousands of dollars for that degree. Do students in Sweden really know what degree to obtain? In a country where living standards are much higher than the majority of other countries around the world, it is not a question of acceptance, but more a question of interest. This aspect of the Swedish higher education system is questionable. Are students merely

T

attending university because it is attainable, or because they have the desire and motivation to obtain a degree? While studying in the United States, I was fueled with anger by the students who were fortunate to have their education paid in full by parents or guardians and proceeded to disregard the importance and privilege of an education. A student without funds struggles through the system by working on the side and having less time devoted to studying and/or to a social life. The question then is do Swedish students take for granted the availability of higher education or are they truly grateful for the possibility to receive a graduate degree?

“There is no visible corruption in the universities

in Sweden”.

Recently, I have had to privilege to discuss these very issues with students who come from under developed countries. A close friend of mine proceeded to tell me what higher education meant to him and how he believed that Sweden is one of the best places in the world to get a higher education because there is not an unstable environment or the issue of class distinction. My friend from Bangladesh expresses how important this opportunity to study in Sweden is for him and how obstacles prevent many from receiving a higher education in under developed countries. He writes:

“I have gotten the opportunity to come to Sweden and get my higher studies. In sense the higher education system here is comparable with my country (Bangladesh), but in another sense it is incomparable.

I have come from an under developed country in the world. In my country only 34% of people are literate. We do not have that kind of strong economy that everyone can get educated. Our people cannot afford food for their children. That is why they do not wish to send their child-ren to schools. There is no infrastructure to solve this problem in my country. Most of all there remains a class difference. Only the rich people have the capability to send their children to university. In Bangladesh there are 14 state owned or government universities. Most of the students come from middles class families and a margi-nal few come from lower class families. In government

T

universities there remains corruption, and that is why the future of education in Bangladesh cannot move forward. We have the most notorious system of student politics, which prevails no where else in the world. Student groups have the attitude to clash with each other all the time and feel that their rights are being violated at any backlog in the education system. This is why I am grateful for the opportunity to receive a higher education in Sweden.

First of all Sweden has the infrastructure devoid of a class system. Everyone can get the education on desires, but in my country the government cannot afford education for all because there is no stable policy for the education. It usually changes every five years because the government changes every five years and every government has the habit of not following previous policy. Every governmental change is experimentation with educational policy. Secondly, there is no visible corruption in the universities in Sweden. Thirdly, there are so many activities for the students to build up their carrier and knowledge and their implementation is so good, which is still a distant desire for my universities. In conclusion, there is no student poli-tics system in the universities and this is good. Students are not diverted unnecessarily with dirty politics.”

My friend’s sentiments about the Swedish system are genuine. He comes from a country were opportunities for an education is lacking, and this can explain his opinion towards Swedish higher education. His passion for an education is strong and moving. It brings me to another point in the Swedish higher education system that is worrying. Do students take advantage of their education? I have often heard from fellow students that they are not worried about the exam because they can take it again in two weeks without repercussions. Is this motivating students to learn and excel? What motivation does a stu-dent have to do their best when the possibility to take the exam again (and still receive a VG) in just a matter of weeks? An exam taken in the United States is only taken once and the results are permanent. Students do not have the option to retake an exam, but only to retake the class, which involves time, money, and failure written on your transcripts.

T

“The idea of retaking exams is surprising”

I was interested to see if someone from another part of the world had similar sentiments or was of a different opinion. I sought the opinion of my English friend who is also studying at Lund’s University. Her version is more critical of the system and how it functions, probably based on the accessibility of higher education in the United King-dom, a developed country. She writes:

“My opinion of the Swedish university system is undecided! On a personal level I have found a system which helps me achieve a standard of learning I am proud of by studying one module at a time compared to a year with 8 modules at once. I find the modules are set out in such a way as to give you grounding for the next, although I can see this would only work if studying for a specific programme, which for the years I have and will study here, I am! Alternatively I found purely lectures not so helpful as when in England, I would have a combination of lectures, seminar groups (around max 12 people discussing lecture questions and topic questions given in lecture for us to prepare) and coursework. I felt as an undergraduate that this was how I understood topics bet-ter, in a discussion and practical forum. Now as a post-graduate I appreciate pure lectures more as we form our own little discussion groups and apply what we are learning to practical situations. It obviously helps that we are all a little more dedicated to what we are studying compared to the undergraduate degree. On a practical side, the idea of retaking exams so soon after the first exam is surprising. In my previous study elsewhere in Sweden, even if this second test ended in failure we could proceed to take an oral exam to achieve our five required points. I understand they are giving you every chance to pass, but with the knowledge of such possibilities, where is the challenge and pressure to pass at the first attempt? As long as a Swedish student passes his or her course for the semester they will still receive their money from the government, it doesn’t matter by how much they pass, just the fact that they did pass! Although maybe I am a little harsh as in the UK we can just apply for a loan with out any pressure of pre-requisite, apart from enrollment that is!

T

“The hardest part of the education system I find to comprehend is the recreational activities. Be there only one student union in the university or many Nations, the difference is none, and these are known for drinking and party nights. Within the student union or nation itself they have maybe a choir or photo-club, but no real sporting clubs for inter-university competition. In England a main part of the social scene is Societies involving anything from sports, scouts to singing. We pay to join a society and through that the ‘social drinking’ and ‘parties’ emerge. We compete in leagues for sports against other universities up and down the country. Each society has its own budget and social calendar. The student union is very patriotic, but it not compulsory. It gives you the option to be active or to drink and party, unlike the impression I have here in Sweden.”

These two views are very different in scope. One is critical of the system the other very appreciative of how open education is in Sweden. That is where I come in the middle. The United States is not considered under developed in any way, but poverty in the United States exists and where there is poverty can one see struggle in a developed country. University in Sweden is amazing in the aspect that it is free, but students should not take advantage of this possibility. A free university education should involve not only lectures, but also numerous activities to cultivate ones mind. In the United States I not only paid for my higher education, but I was involved outside of school, in school-funded societies and clubs and volunteer work within my community. It is important to see the options by joining political, cultural or sport clubs to widen ones view of the world. In Sweden I have the impression that it is very much an atmosphere of socializing, when the mind could be expanded and friends could be made outside of Nations and class. Lectures in Sweden do educate, but do they challenge a student to think? I am not convinced that knowledge of re-examination of a failed test is motivation for students to really do well. If you fail a test in the US you fail the test and will have to pay tuition fees to retake the entire class. That is motivation to study!

T

Another version of parental supervision

However critical I am of the Swedish higher education system, I am here studying! Everyone has their different views and perspectives of education and how they perceive to benefit from its implementation. In the United States, I have always stated that the university system is just an-other version of parental supervision, a large baby sitter, not really challenging your search for independence. I have found the independence I am searching for in the Swe-dish higher education system, but at a cost. One must find ways to cultivate the mind outside of school activities. It is also important to note that how you are educated, either under the wall of supervision/the educational baby-sitter or by the neglected parent, is a matter of preference. One must decide what is best for them! My views of the United States are very cynical, based on purely issues of money and the idea that I am being watched over by Big Brother. Sweden on the other hand, is a blessing in disguise for a student lacking in funds, but were one system fails and another prevails is misleading. The Swedish university system has freed me from my struggle for an education in the United States by offering a free higher education, but now I must tackle Sweden’s homogenized society and awaken the attention of my ever neglecting parent.

Sadie O´Mahoney har tidigare läst vid Central Missouri

State University och Central Washington University. Hon har

också varit utbytesstudent vid Örebro universitet och läser

nu en mastersutbildning inom International Human Rights

Law vid Raul Wallenberg institutet vid Lunds universitet

T

J

ag har alltid betraktat mig som en lycklig man. En del av lyckan består i att jag haft den privilegierade möjligheten att få medverka i högskolornas interna-tionella arbete under många år. En tid som varit fylld av spännande och positiva händelser; järnridån har ros-tat ner, Berlinmuren har raserats, kinesiska muren har öppnats och apartheid har avskaffats. Allt detta har med-fört en ökad rörlighet och närmare kontakter mellan län-der och människor, något som unlän-derlättats av snabbare förbindelser med hjälp av både fysiska och virtuella trans-porter. Detta har medfört stora fördelar också för hög-skolornas internationella samarbeten.

Samtidigt har bilden fördunklats genom den senare tidens terrordåd och krig. Den djupare orsaken till detta är inte platsen att här diskutera. Men dessa båda bak-grunder utgör för mig viktiga skäl för att engagera mig i internationaliseringens olika faser.

Bengt Nilsson

Internationalisering - både hemma och borta

Ännu har Malmö högskola inte nått målet att tio procent av studenterna läser utomlands vid något gästuniversitet under studietiden. Därför har Malmö hög-skola startat ett arbete med att ge studenterna och personalen ”hemma” bättre möjligheter att förstå en komplex och internationell värld. Det handlar om att ge bl.a. bättre språkkunskaper och kunskaper om politiska, ekonomiska och sociala förhållanden i olika länder. Men i hög grad handlar det också om att peka på andra värdesystem som rör möten mellan människor för att öka förståelsen sinsemellan.

T

Internationaliseringens tre decennier

Låt mig starta med en kort tillbakablick på tre decennier under vilka jag på olika sätt kommit att vara engagerad i de internationella frågorna.

70- och 80-talen var solidaritetens decennier. Verk-samheten inriktades på bistånd åt tredje världens univer-sitet, lärare och studenter med det långsiktiga syftet att bygga upp kompetensen där och bidra till en ökad jämlik-het mellan den rika och fattiga världen. Vi studenter och lärare vid Lunds universitet gladde oss åt den mångkultur, som då kom att prägla staden Lund, åt det stora engage-manget hos många, åt byggandet av ett internationellt stu-denthus osv. Den allra första svenska internationaliserings-utredningen (1972) andades samma ideologiska tänkande och det grundlades något som kom att anses som den svenska modellen för internationalisering.

90-talet blev mobilitetens och europeiseringens decen-nium. Vi blev medlemmar av EU och delaktiga i de stora utbildnings- och forskningsprogrammen som därigenom skapades (Erasmus, Tempus, Socrates m.fl.). Student-utbytet inom EU ökades drastiskt under denna tid då jag själv hade förmånen att arbete som internationell chef i Lund. På några år tjugodubblades antalet utresande och inresande studenter från ett femtiotal till fler än 1000 i vardera riktningen. Skälen var självfallet ett starkt ökat intresse från studenterna men också att de såsom utbytes-studenter fick stipendier och slapp betala terminsavgifter. Det var kvantiteten som räknades och det var en ständigt kamp – särskilt mellan Uppsala och Lund – om vem som hade flest Erasmusstudenter.

2000-talet tenderar att bli kommersialiseringens decen-nium. För länder som USA, Australien och Storbritannien, dvs länder som har engelskan som modersmål och utan problem kan undervisa på detta språk, har International Education kommit att bli en viktig handelsvara och en icke obetydlig inkomstkälla. Således ser ett land som Stor-britannien helst att det kommer betalande studenter från länder utanför Europa för vilka de kan ta ut en mångdub-belt högre terminsavgift.

Trenden för mig står ganska klar: Allteftersom Europa bygger in sig inom sina gränser och den högre utbildningen blir alltmer kommersialiserad, så fjärmar vi oss från det

T

som en gång kunde anses vara den svenska modellen för internationalisering.

Min resa från Lund till Malmö

1998 lämnade jag Lunds universitet för att återvända till Malmö, där jag en gång började min professionella kar-riär på Lärarhögskolan. Jag hade då under många år fått möta hundratals hemvändande utbytesstudenter, läst de-ras rapporter och sett den förändring som ägt rum inte bara intellektuellt och akademiskt utan framför allt i själ och hjärta. Egenskaper som vidsynthet, kunskap om och förståelse och empati för andra folk, kulturer, religioner, en ökad insikt i rasismens natur och en stor mogenhet som människa kunde jag utläsa och iaktta. Dessa mervär-den som stumervär-denterna skaffat sig under sin tid i Barcelona, Harare, Peking etc, gav mig svaret på den fråga jag burit på länge: ”Vad är den innersta meningen med – kärnan i - internationaliseringsarbetet?”

Men med på resan från Lund till Malmö bar jag ett dåligt samvete. Trots alla ansträngningar att genom Eras-musprogram och stipendier har vi - såväl i Sverige som i övriga Europa - efter ett decennium inte lyckats nå målet att minst 10% av våra studenter skall tillbringa en del av sin studietid vid ett partneruniversitet någonstans i värl-den. Jag ställde mig frågorna: ”Hur skall vi kunna ge alla de studenter som inte av olika skäl väljer att åka utomlands just de mervärden jag tidigare talat om? Kan-ske är det just de studenterna som alldeles särskilt behö-ver få dessa nya aspekter på omvärlden? Vad kan vi göra på hemmaplan? Hur kan vi ta vara på den kunskap och de kulturskatter våra invandrare bär med sig?”

T

Internationalisation at Home

Väl framme i Malmö frågade jag mig också: ”Finns det andra som tänker i samma riktning, som också funderar på de 90% hemmastudenterna?” När jag skrev en artikel om detta i en europeisk tidskrift, fick jag en kolossal re-spons och vi koordinerar nu ett stort internationellt nät-verk som diskuterar dessa frågor och som i slutet av nästa år avser producera en Book of Good Praxis beskrivande goda exempel från universitet och högskolor världen runt.

Vad gör vi då på Malmö högskola i dessa frågor? Vi har ju rätt många fördelar, då vi har en stor interna-tionell och interkulturell kompetens inom vår högskola, särskilt inom området IMER (Internationell Migration och Etniska Relationer. Detta är också en av högskolans pro-filer. Vi är en ung högskola med (tror jag) fortfarande stora möjligheter att påverka och förändra våra program och kurser och ge dem inslag av internationalisering.

Således har vi i höst startat ett projekt som vi kallar ”Internationalisation at Home – Malmömodellen”. Syf-tet är att ge förslag till olika åtgärder för att alla studenter och all personal inom högskolan skall ges möjlighet att under sin studietid/verksamhet öka sin internationella och interkulturella kompetens. Med internationell kompetens avser jag här kunskaper och färdigheter om internatio-nella förhållanden, t.ex. språkkunskaper, kunskaper om länder/regioners politiska, sociala och ekonomiska utveck-ling. Med den interkulturella eller mångkulturella komp-etensen menas förståelse och förhållningssätt i normativa värdefrågor som rör möten mellan människor med olika nationella, kulturella, sociala, religiösa och etniska bak-grunder. En arbetsgrupp med företrädare för områdena, studenterna och teknisk/administrativ personal tillsätts nu för att initiera och implementera idéer och förslag. Grup-pen har getts följande uppgifter:

•

att kartlägga idag förekommande internationella och interkulturella inslag i högskolans olika program och kurser

•

att ge förslag till modeller för införandet av sådana inslag i utbildningarna

T

högskolans personal inom dessa områden

•

att beakta möjligheterna att utnyttja gästlärare/

gästforskare, utbytesstudenter och ”Malmös internationella samhälle” – dvs olika grupper med invandrarbakgrund – i verksamheten

•

att utreda förutsättningarna för att öka personalens och studenternas kunskaper om andra länder och regioner

•

att föreslå seminarier kring mångkulturella frågor för personal, studenter och allmänhet.

Samtidigt skall en arbetsgrupp inom IMER ta fram för-slag till utbildningsinsatser för att förbättra personalens och studenternas färdigheter i kommunikativ engelska, en insats där språkinnehållet ska ges en mångkulturell inriktning.

Välkommen med idéer och synpunkter!

Tack käre läsare för att du läst hela denna artikel! Vi är rätt många som tror att denna internationella och interkulturella profilering av vår hög-skola kommer att uppmärksammas såväl nationellt som internationellt. Men viktigare är, att den på sikt kan komma att bidra till att våra studenter kan ges just de mervärden som kom-mer att behövas i en värld som idag inte har några gränser längre, som kommer att göra dem attraktiva på en arbetsmarknad som blivit alltmer inter-nationell och som kan ge dem en ökad mognad och för-ståelse för världen omkring oss. Detta tycker jag skall känneteckna alla Malmöstudenter!

Du som känner ett engagemang i dessa frågor, har goda idéer och uppslag och vill medverka i detta arbete – hör av dig till oss på Internationella sekretariatet!

Bengt Nilsson är chef för

Internationella

sekretaria-tet på Malmö högskola

T

E

ngelskan är nödvändig att kunna i skolan idag och därför vill jag läsa i England eller på Irland en ter-min. Engelskan i skolan är mer avancerad än när jag gick i skolan trots att jag inte är så gammal. Det blir också alltmer vanligt att du måste undervisa på engelska och det gör man bättre med personliga bilder och en egen referensram.

Det säger Anna Senestad, som var en av många stu-denter som besökte det internationella Karriärforum, som hölls en dag i höstas på Malmö högskola.

Studenterna kunde välja och vraka mellan olika stånd som förmedlade kontakter till en mängd utländska uni-versitet och högskolor. Men det är varken gratis eller bil-ligt att plugga utomlands. Många av dem som stod i stån-den representerade olika firmor som specialiserat sig på att marknadsföra universitet i utlandet.

- Ja det kostar pengar, säger Johan Rådström. Termins-avgifter för de universitet vi rekommenderar i Australien varierar mellan 30 - 35 000 kronor per termin. Sedan kommer resa, mat, uppehälle m.m.

- Ändå är det värt varenda krona i upplevelser, säger Johan Rådström, som själv pluggat utomlands.

- Man känner att det är dyrt, säger Johanna Ifwer, en annan student som står framför ett av stånden. Man tän-ker sig för innan man ”köper” Centrala studiestöds-nämndens generösa erbjudanden om extra studielån ut-omlands eftersom man vet att man måste betala tillbaka pengarna. Ändå tänker jag åka till exempelvis England eller Australien för att få miljöombyte, lära mig språket, träffa andra människor och kulturer. Samhället här och där är ändå inte lika.

Öm punkt

De stånd som finns uppställda under Karriärforumsdagen varierar alltifrån kommunikations- och språkföretag som lanserar universitet i Europa, USA och Australien. Men

Helena Smitt

I valet och kvalet bland stånden på

interna-tionaliseringsmarknaden

-T

här finns också företrädare för Unicef som försöker locka studenter till gratis praktik i Köpenhamn, företrädare för Öresundsuniversitetet, företrädare för Centrala studiestöds-nämnden och studievägledare.

Det finns också en rik flora av stipendier att söka om man vill plugga utomlands. Men Anna Senestad pekar på den ,enligt henne, ömma punkten för att få ett stipendium via lärarutbildningen.

- Jag måste välja kurser som jag kan tillgodoräkna mig i min utbildning, exempelvis pedagogik, eftersom jag ska bli lärare. Men jag vill lära mig språket och läsa språket vid universitetet och då får jag antagligen bekosta det mesta själv. Jag har tidigare bott i Tyskland i ett och ett halvt år och det fick mig tyvärr att till stora delar glömma min engelska.

Att bli europé

- Om jag åker till England ser jag det också som ett led i en vidare utbildning. En utbildning till europé. Herrarna som grundade EU hade en vision om den europeiska ge-menskapen och jag tror man måste bo, arbeta och studera i flera länder för att få det landets kultur under huden. Sedan är det självklart att det beror på en själv om man engagerar sig och är nyfiken på att verkligen lära sig nå-got utöver språket när man är i en främmande kultur.

T

M

ycket av internationaliseringsarbetet vid svenska universitet och högskolor har hittills handlat om att studera utomlands. Några av de vanligaste skälen till utlandsstudier är möjligheterna att lära sig språk, att lära känna en annan kultur eller helt enkelt att läsa en intressant kurs som inte finns hemma. De flesta väljer att studera i USA, England eller Australien, där språket utgör ett mindre hinder. Totalt sett är det ändå relativt få svenska studenter som väljer att studera utom-lands. Följaktligen finns det förmodligen minst lika många skäl att inte studera utomlands.

Det viktiga är kanske ändå inte var man är, utan det utbyte man kan få. Internationalisering på hemmaplan rymmer en möjlighet att vända sig till alla som studerar på högskolan; de som inte kan eller vill studera utomlands, de som kanske planerar att göra det och de som faktiskt gör det. Jag skulle även vilja lägga till att det inte bara rör studenter, utan även oss som arbetar på högskolan.

Se världen från Malmö!

Att se världen från Malmö skall inte misstolkas som att det räcker med att se Malmö. Det gör det naturligtvis inte. Malmö, eller Sverige för den delen, är inte en ö. Ändå ser vi i många sammanhang att det icke-svenska definieras i förhållande till det svenska, det vill säga att normer och värderingar relateras enbart till hur de förhåller sig till (el-ler snarare skiljer sig från) svenska normer och värderingar. Det är därför viktigt för studenter vid svenska högskolor att lära sig se hur dessa, ”andra”, normer och värderingar vuxit fram i ett sammanhang, hur de fungerar som kitt i levande kulturer, inom familjen och i samhället.

Per Hillbur

Att resa eller inte resa – är det frågan?

”Siri ya bahari, muulize mvuvi” 1

Det sägs att ”man ska inte gå över ån för att hämta vatten”. Internationalisering på hemmaplan, åtminstone till viss del, om att vi kan lära oss mycket om världen hemifrån.

1 _{”Om du vill lära dig}

havets hemlighet, fråga fiskaren” (swahiliskt

ordspråk, fri översättning)

T

Ändå är Malmö ett fantastiskt bra ställe att lära sig om världen genom att möta människor här. Det finns många intressanta kurser på högskolan som sätter möten och ömsesidig förståelse mellan människor och kulturer i centrum. Men det är någonting mera vi är ute efter… Vad är skillnaden mellan ”kulturmöten” i Sverige och en för-djupad förståelse om omvärlden?

Tolkar världen utifrån ankdammen

Vi hör dagligen talas om globaliseringen och dess effekter, men det finns anledning att vara försiktig när denna globa-lisering förs på tal. Vilka tecken finns egentligen på att världen blir alltmer homogen, ekonomiskt och kulturellt? De processer som man från vårt hörn av världen ansett vara globala har i många fall en högst begränsad sprid-ning i andra delar av världen. Vi kan möjligen tala om en ökande internationalisering, eller finns det kanske snarare anledning att tala om en påtaglig regionalisering, där de europeiska, nordamerikanska och asiatiska

handels-T

blocken sluter sig samman mot resten av världen? Precis som historikern riskerar att tolka historien utifrån nden finns det en uppenbar risk att vi tolkar värlnden uti-från ankdammen.

Vad som jag upplever många gånger saknas i våra för-sök att förstå är kunskaper om verkliga förhållanden, nå-got som vi ersätter med ganska stereotypa och oreflek-terade föreställningar om hur andra människor tänker och känner, eller om vad som är grundläggande värde-ringar i andra samhällen. Gång på gång blir man pinsamt påmind om vad lite man egentligen vet.

Det är inte speciellt svårt att hitta exempel på vad detta kan leda till. Händelser över världen i kölvattnet på terror-attacken i USA visar att just skeva föreställningar om an-dra människor kan ställa till med en förfärlig massa fy-siskt och psykiskt lidande. Medierna verkar hjälpa till att förstärka vanföreställningar snarare än att förklara, de-battera och överbrygga skilda uppfattningar. Det som nu tar formen av heliga krig är därför något som angår en hel värld, eftersom det handlar om möjligheter till fram-tida möten.

Vad kan då internationaliseringen på hemmaplan inne-bära? Det verkar finnas ett behov av kurser i att förstå omvärlden, inte bara med syftet att lära sig förstå mark-naden och dess nyckfullheter, utan även för att förstå vad som händer med människor och kulturer och varför. En idé som borde vara realiserbar är att ge kurser i regionala utvecklingsstudier, med internationalisering som ram. Jag är väl medveten om att denna typ av ”area studies” prö-vats på många håll – även i Malmö – med varierande framgång, bland annat beroende på att kurserna tende-rar att bli flervetenskapliga. I Malmö högskolas fall borde väl dock flervetenskapligheten ses som en möjlighet och inte ett problem, eller? Samtidigt finns det kanske anled-ning att vara realist. Ett fungerande utbud av regionala utvecklingsstudier måste bygga på ett långt tidsperspek-tiv, något som är en bristvara i dessa dagar vid svenska universitet och högskolor.

T

Per Hillbur är lektor i miljövetenskap

vid Teknik och samhälle på Malmö

högskola

Utblick

I vissa avseenden finns det kanske anledning att korsa ån – trots allt – och särskilt om man är ute efter något annat än vatten.

Studentutbytena är viktiga för internationaliseringen av högskolan. Samtidigt får vi inte glömma bort att det finns många möjligheter att lära sig om världen utanför Sverige, utan att delta i studentutbyten till, i första hand, engelskspråkiga länder. Engelskan innebär goda möjlig-heter för Malmö att locka utländska studenter, men svenska studenter kan lära sig mycket om världen även på andra sätt, bland annat genom att studera andra språk. Det svenska högskolesystemets isolering i den anglosax-iska traditionen minskar våra möjligheter till medkänsla och engagemang i andra kultursfärer. Min uppmaning till mina och andras barn blir därmed: läs språk; var nyfikna på världen – den finns ju om hörnet!

T

V

id Örebro universitet har de internationella kon-takterna utökats steg för steg. 1990 ansökte man om att ingå i Erasmus - ett program för student-och lärarutbyten inom EU. Det nordiska samarbetet Nord-plus fanns också med från början. Efterhand växte efter-frågan på fler engelsktalande universitet bland studen-terna och då riktades blickarna mot USA vilket senare har lett till en fortsatt expansion mot Kanada och Aus-tralien.

-Vår handlingsplan begränsade sig inte till Europa utan hade från början en global dimension, men det fanns många stridande viljor. Erasmusprogrammet var det förhärskande 1994 och ledningen ville därför rikta in sig på Europa, säger Anna Hatziantoniou, om starten på internationaliseringen vid Örebro universitet. Handlingsplanen från 1990 skrevs 1994 om till en policy för de internationella frågorna vid dåvarande Högskolan i Örebro. Denna policy har sedan dess legat till grund för arbetet. Att det inte blivit någon ny policy sedan Örebro blivit universitet beror på att det fortfarande saknas be-slut från ledningen om strategi för internationaliserings-arbetet vid Örebro universitet.

Vid samma tid skrevs också ”Vision 2005” - ett visions-dokument för den dåvarande Högskolan i Örebro. Där kan man bland annat läsa att Örebro universitet år 2005 ska ”vara ett respekterat universitet av god europeisk klass”. En begränsning som Internationella kontoret inte stod bakom.

Annika Karlsson

Hela världen eller bara Europa?

Internationalisering vid Örebro universitet.

Vad är det som ligger bakom högskolors och universitets internationaliserings-tankar? Vid Örebro universitet kan man läsa i visionsdokumentet att man strävar efter att bli ett respekterat universitet av god europeisk klass. Vad menar man och varför bara Europa? I denna intervju berättar Anna Hatziantoniou, samordnare vid Internationella kontoret på Örebro universitet om synen på internationalisering inom universitetet.

T

-Vi på Internationella kontoret ifrågasatte att man be-gränsade sig till Europa, men just då var Sverige på väg in i EU och därför var det väl naturligt att man riktade in sig på Europa, säger Anna Hatziantoniou.

Världen utanför Europa lockar

Men även om Europa var nog för ledningen så var det inte det för de studenter som ville läsa utomlands. I ett försök att tillgodose studenternas vilja att se andra delar av världen och verka globalt valde Internationella

konto-ret att bli medlemmar i det amerikanska nätverket ISEP Multilateral. Genom ISEP Multilateral har det skapats möjligheter för Örebro universitets studenter att studera vid universitet i Asien, Afrika och Sydamerika.

Trots att fokus tidigt låg på Europa så har möjlighe-terna att nå andra delar av världen funnits via Sidas stipendieprogram MFS (Minor Field Studies). Ett program som ger studenter en möjlighet att genomföra en fältstudie i tredje världen som grund för ett examensarbete eller en uppsats på C- eller D-nivå. Minor Field

Studies-program-T

met har funnits sedan tidigt 90-tal på Örebro universitet. Väldigt många studenter har rest ut, framförallt till In-dien och Moçambique men även till Västbanken i Pales-tina. Anna Hatziantoniou vet inte om det handlar om att studenterna vill undersöka olika delar av världen som gör att de söker sig till tredje världen.

- Oftast har studenter ett intresse för den sociala och juri-diska situationen för människor där.

- Det finns en uttalad vilja på institutionerna att utveckla kontakterna med tredje världen, både avseende student-och lärarutbyten, säger Anna.

Genom Sidas nya utbytesprogrammet Linnaeus-Palme ska det skapas fler möjligheter till kontakt mellan stu-denter och lärare i utvecklingsländer. Programmet ska sti-mulera studenter och lärare i utvecklingsländer i Afrika, Asien och Latinamerika och i Sverige att studera och un-dervisa i varandras länder. Våren 2002 åker de första stu-denterna från Örebro universitet inom Linnaeus-Palme programmet till Indien.

För tillfället finns inga utbytesstudenter från tredje världen som studerar vid Örebro universitet, men man kommer att ta emot några våren 2002.

- Just nu finns en forskarstudent från Nepal på Örebro universitet som kommit hit genom en forskargrupp inom statskunskap på Svenska Institutets stipendium

Personliga kontakter blir avtal

Många avtal med universitet i tredje världen har startat som informella kontakter mellan lärare eller forskare. Bland annat har man haft långvariga kontakter med Moçambique och Indien som nu har blivit formella av-tal.

-Just nu har vi avtal med två universitet i Moçambique och två universitet i Indien, säger Anna Hatziantoniou som menar att dessa kontakter gör det möjligt att yt-terligare expandera i Asien, vilket det finns ett stort intresse för bland studenter och forskare.

Forskarkontakter med andra universitet sköts av forskarna själva. Internationella kontoret kopplas in om det blir aktuellt att skriva ett formellt avtal.

T

-Just nu i dagarna skall vi skriva ett avtal med Gallau-det i Washington DC - ett teckenspråkigt universitet i USA. Något som började som en informell kontakt mellan forskare, säger Anna Hatziantoniou.

Viljan att skapa kontakter med Afrika finns, men det är svårt att genomföra på grund av det oroliga politiska lä-get där. Många universitet stänger periodvis på grund av politiska och ekonomiska oroligheter och det anses just nu för osäkert att skicka dit studenter.

Framförallt är det lärare som har varit den drivande kraften bakom kontakterna med Afrika och de studenter som studerat vid afrikanska universitet har varit mycket nöjda och upplevt att de fått många nya perspektiv på sitt ämne.

- Många tycker att undervisningen varit mindre imperia-listisk än den är i västvärlden, säger Anna Hatziantoniou. Vilka kriterier tittar man på vid avtal? Att universite-tet man ska skriver avtal med har mobiliuniversite-tet i sina avtal är det viktigaste kriteriet menar Anna Hatziantoniou. - Det första vi tittar på är om universitetet tar emot res-pektive skickar ut en stadig ström av studenter. Då vet man också att studenterna får det bra och det är det vikti-gaste.

När avtal skrivs tittar de inblandade parterna, institu-tionen och Internationella kontoret på olika kriterier. In-stitutionen tittar på den akademiska nivån hos de univer-sitet man ska skriva avtal med medan Internationella kon-toret tittar på praktiska detaljer som bostad, försäkring, terminstider och kostnader för studenten.

Vad ger internationella kontakter?

Den 20 oktober 2000 fastställdes en policy för ”samver-kan med det omgivande samhället” vid Örebro universi-tet. I inledande stycket kan man läsa att ”ett universitet utgör ett nod i ett globalt kunskapsnät och dess utveck-ling måste präglas av de många vetenskapliga diskurserna och det internationella skeendet”. Med internationellt ske-ende menas här att ”Internationaliseringen har många uttryck, t.ex. vetenskapligt samarbete inom internationellt sammansatta forskargrupper kanske finansierade med EU-medel, lärar- och studentbyte med utländska lärosäten,

T

internationella symposier, undervisning på främmande språk, publicering av forskningsresultat i böcker på ut-ländska förlag eller i internationella tidskrifter”.

Anna Hatziantoniou menar att internationalisering till viss del handlar om ovanstående exempel, men att det bör sättas i ett större perspektiv.

- Internationalisering handlar om att öppna Sverige och att öppna världen för universitetets studenter ge-nom att ge dem redskap för att se världen på ett annat sätt och inte undervisa imperialistiskt och isola-tionistiskt. En god internationalisering ger universite-tet ett rikare liv. Det blir en roligare studie- och ar-betsplats.

Mångkulturellt samhälle gagnar

internationaliseringsarbetet

Verksamhetsåret 2001 tar man emot 236 utbytesstudenter och 139 skickas utomlands. En siffra som för några år sedan var den omvända då man skickade ut fler än man tog emot. Höstterminen 2000 var ett botte-når då endast ett 90-tal studenter åkte ut-omlands för att studera. Men nu har det alltså vänt och internationella frågor är åter intressanta för universitetets studenter.

Anna Hatziantoniou tror att mångfalds-frågan, som i allra högsta grad är aktuell för högskolor och universitet, kan gagna internationaliseringen. Samtidigt som man satsar på student- och lärarutbyte så vill man också att internationalisering ska gagna dem som väljer att stanna hemma, dvs internationalisering på hem-maplan. Den dimensionen fanns med redan i handlings-planen från 1990!

- Att öppna universiteten för studenter med olika akademiska bakgrunder, vare sig de bor i Sverige eller är här som gäststudenter kan inte annat än gagna de studenter universiteten har i uppdrag att utbilda. Ar-betsmarknaden blir alltmer mångkulturell och inter-nationell.

Annika Karlsson

arbetar som

informatör vid

Lärarutbildningen

på Malmö

hög-skola

T

D

et tog tid innan jag rik-tigt insåg vad det inne-bar att leda ett interna-tionellt projekt av det här slaget. Jag hade inga tidigare erfarenhe-ter av att arbeta med universitet från forna Sovjetunionen eller av att driva ett utvecklingsprojekt i den här omfattningen. När jag ser projektet i backspegeln inser jag att jag kunde gjort många saker på ett annat sätt.

Det är självklart att de perso-ner som varit inblandade i pro-jektet varit helt avgörande för dess utgång. Däremot är det inte självklart att kolleger ställer upp och arbetar under ansträngande villkor under tre års tid.

De första besöken i Kalinin-grad gick till att träffa personer som hade inflytande inom skola

och universitet. Innan vi kom igång med projektet på all-var besökte jag borgmästaren, skolchefen, vice borgmäs-taren, rektorn på universitetet, miljöchefen, hamnchefen (ja, fråga mig inte varför, men trevligt var det), dekaner, rektorer på grundskolor och skolpolitiker ett antal gånger. I början kände jag mig väldigt betydelsefull, men

efter-Claes Malmberg

Miljöarbetet i Kaliningrad - projektet avslutat

- men processen fortsätter

Utveckling av miljöundervisning på Kalingrads universitet rymmer så många dimensioner. Idag är projektet avslutat och har bl.a. lett till att tre fakultetskurser utvecklats och att en miljökurs skapats på pedagogiska fakulteten som är univer-sitetsövergripande. Men det har också handlat om att upprätta ett fungerande Agenda 21 center, skapa ett fungerande miljöbibliotek och att etablera ett bra datornätverk och förse universitetet med datorer. Men ytterst rör det vad de inblandade personerna gjort av det hela. Många personer på olika nivåer garante-rar också hållbarheten i den fortsatta utvecklingen.