Planera med miljömål – idékatalog

(1)

Planera med miljömål!

en idékatalog

Boverket

Naturvårdsverket

”Hållbar utveckling” är ett begrepp som omfattar såväl ekologiska som

sociala och ekonomiska aspekter. Men vad menar vi egentligen – vad innebär det i praktiken och hur kan vi veta att vi verkligen rör oss i rätt riktning?

Planera med miljömål!

_{en idékatalog}

visar med konkreta exempel hur man kan arbeta med miljömål i plane-ringen. Här finns också tips om användbara metoder och verktyg. Boken beskriver hur fysisk planering kan bidra till en hållbar samhälls-utveckling. Resonemangen, exemplen och de verktyg som presenteras gäller framför allt den ekologiska, miljömässiga aspekten på en hållbar utveckling i översiktlig fysisk planering.

En idékatalog kompleterar den mer principiellt hållna rapporten Planera med miljömål! En vägvisare och bygger på erfarenheter från ett idé- och

metodutvecklingsprojekt, SAMS – Samhällsplanering med miljömål i Sverige, som drivits av Boverket och Naturvårdsverket i samverkan med flera kommuner och regionala myndigheter.

Ett nära samarbete mellan miljöexperter och planerare genom hela planeringsprocessen har varit en grundtanke i projektet.

Projektets fallstudier och temastudier redovisas även mer utförligt i separata publikationer. Boverket Naturvårdsverket ISBN: 91-7147-618-0 ISBN: 91-620-5092-3 ISSN: 0282-7298

Planera

med

miljömål!

en

idék

at

alog

(2)

Planera med miljömål!

en idékatalog

Boverket

Naturvårdsverket

(3)

BOKEN KAN BESTÄLLAS FRÅN:

Boverket Naturvårdsverket

Publikationsservice Kundtjänst Box 534, 371 23 Karlskrona 106 48 Stockholm Fax 0455-819 27 Tel 08-698 12 00 publikationsservice@boverket.se Fax 08-698 15 15 www.boverket.se kundtjanst@environ.se www.miljobokhandeln.com www.environ.se Boverket Naturvårdsverket ISBN: 91-7147-618-0 ISBN: 91-620-5092-3 ISSN: 0282-7298

GRAFISK FORM OCH PRODUKTION: AB Typoform OMSLAGSFOTO: J A Kraulis

UPPLAGA: 1500 ex.

TRYCK: Lenanders Tryckeri AB, 2000 SÖKORD: fallstudier fysisk planering hållbar utveckling indikatorer miljömål nationella miljökvalitetsmål SAMS-projektet översiktsplanering MI LJ Ö M Ä R KT 3 4 1 T RY C K S AK 145

(4)

Innehåll

Förord

5 SAMS – Samhällsplanering

med miljömål i Sverige

6 Fallstudier i kommuner och regioner

7 Tre teman inom SAMS

7 Introduktion

8 Miljömål i samhällsplanering

10 Idékatalogens disposition

11 Planera med miljömål!

12 Plan- och fältindikatorer

14 Del 1

Hållbar utveckling i olika

ortstyper

16 Landsbygden

18 Den lilla orten/småstaden

21 Den medelstora staden

28 Storstaden

32 Hållbara storstäder –

ett internationellt perspektiv

33 Våra tre svenska storstäder

36 Del 2

Nationella miljökvalitetsmål

i kommunal planering

44 Miljökvalitetsmål 3:

Levande sjöar och vattendrag

46 Nationellt mål enligt

proposition 1997/98:145

47 Falun:

Översiktsplanen och ytvattenskyddet

48 Miljökvalitetsmål 8:

Levande skogar

52 Nationellt mål enligt

proposition 1997/98:145

47 Falun:

Skogsmark i översiktsplanen

54 Miljökvalitetsmål 9:

Ett rikt odlingslandskap

58 Nationellt mål enligt

proposition 1997/98:145

59 Borlänge:

Kartunderlag för indikatorer

60 Miljökvalitetsmål 11:

God bebyggd miljö

65 Nationellt mål enligt

proposition 1997/98:145

66 Trollhättan:

Lokala miljömål och indikatorer

67 Stockholm:

Biologisk mångfald i byggd miljö

72 Helsingborg:

Cykel- och kollektivtrafik

för en god bebyggd miljö

81 Vallentuna:

Nationella, regionala och lokala mål

85 Del 3

Verktygslåda

88 Swot-analys

91 Regionplane- och trafikkontoret:

Stockholmsregionen idag

och om 30 år

94 Storuman:

Analys av glesbygdens

(5)

Fokusdiagram

96 Storuman:

Att vaska fram nyckelfrågor

för fortsatt planering

97 Burlöv

Lokala miljömål utifrån Burlövsbornas

upplevelse av sin livsmiljö

99 Mentala kartor

98 Burlöv:

Lokala miljömål utifrån

Burlövs-bornas upplevelse av sin livsmiljö

99 Ekologiska fotavtryck

101 Trollhättan:

Arealbehov för energi- och

livsmedelsproduktion

103 Scenarioteknik/framtidsbilder

105 Storuman

Framtidsbilder för hållbar

utveckling i Norrlands inland

107 Stockholms stad

Framtidsbilder för biologisk

mångfald i Nationalstadsparken

109 Strategisk miljöbedömning

113 Regionplane- och trafikkontoret:

SMB av Regionplan 2000

114 Storuman:

Miljökonsekvenser av

framtida utvecklingslinjer

116 Stockholm SMB.

Miljöbedömningar på områdesnivå

119 Löwenströmska sjukhuset :

SMB i fördjupning av

översiktsplanen

120 Kungälv:

Analys av miljökonsekvenser

av kommunplan 2000

120 Multikriterieanalys (MCA)

124 Helsingborg :

Analys av cykelnätets kvalitet

125 Geografiska informationssystem

(GIS)

126 Burlöv:

Indikatorer i GIS för bedömning av

översiktsplanens miljöpåverkan

129 Helsingborg:

Attraktivitet till cykelstråk och

kollektivtrafik illustrerat i GIS

131 Falun och Borlänge:

Planindikatorer för jord- och

skogsbruk i GIS

136 Regionplane- och trafikkontoret:

GIS-verktyget i

regionplane-processen och SMB

137 Avancerade datorverktyg –

nya möjligheter

138 PICABUE-modellen

141 Burlöv:

”Picaburlöv”

143 Indikatorer

145 Indikatorer i fallstudierna

– erfarenheter och exempel

146 Urval av SAMS indikatorer

149 Fördjupningsstudier

160 Ett urval av expertrapporter

(6)

5

och planerare samverkat. Även i den styrgrupp som varit formellt ansvarig för projektet har plan-respektive miljösidan varit representerade: från Boverket har Lisbeth Fall och Jan Gunnarson in-gått och från Naturvårdsverket Eva Smith och Marie Larsson. Det gäller också projektledningen – Katrin Ottosson, Naturvårdsverket och Ylva Rönning, Boverket, har båda varit projektledare. Karin Slättberg, Boverket, har varit projektsekrete-rare, liksom först Helena von Knorring och därefter Ulrik Westman vid Naturvårdsverket. Ulf Ranhagen vid SWECO/FFNS har fungerat som projektets huvudkonsult med särskilt ansvar för metodutveckling. Boverkets ”Råd för samhällspla-nering” har fungerat som diskussionsforum. Många, många fler har deltagit i metodutveckling-en och vi vill rikta ett varmt tack till alla. En mer fullständig lista över de medverkande i projektet finns i Planera med miljömål! En vägvisare.

En idékatalog är ett komplement till den samman-fattande slutrapporten Planera med miljömål! En vägvisare, som är mer teoretisk och övergripande än idékatalogen. Rapporten har sammanställts av Claes Göran Guinchard, Kristina Nilsson och Karin Slättberg vid Boverket samt av Ulf Ranhagen och Sara Trobeck vid Sweco/FFNS med stöd av pro-jektledningen och styrgruppen. Projektets delstu-dier redovisas även mer utförligt i separata publika-tioner. En översikt över samtliga projektrapporter finns i slutet av denna bok.

Karlskrona och Stockholm September 2000

Boverket och Naturvårdsverket

Förord

Allt fler människor i världen är överens om att vi måste uppnå en hållbar utveckling. Det är ett brett begrepp som omfattar såväl ekologiska som sociala och ekonomiska aspekter. Men vad menar vi egent-ligen – hur kan det konkretiseras och hur kan vi veta att vi verkligen rör oss i rätt riktning? Planera med miljömål! En idékatalog visar med konkreta exempel hur fysisk planering kan bidra till en håll-bar samhällsutveckling. Resonemangen, exemplen och de verktyg som presenteras gäller framför allt den ekologiska, miljömässiga aspekten på en håll-bar utveckling i översiktlig fysisk planering, främst kommunal översiktsplanering.

En idékatalog bygger på erfarenheter från ett idé-och metodutvecklingsprojekt som under tre år har drivits av Boverket och Naturvårdsverket i samver-kan med flera kommuner och regionala myndighe-ter. Projektet heter Samhällsplanering med miljö-mål i Sverige (SAMS) och avslutades i september 2000. SAMS har medfinansierats av EU:s miljöfond Life och Sida. Fallstudier har genomförts av

kom-munerna Burlöv, Helsingborg, Trollhättan,

Stockholm, Borlänge, Falun och Storuman samt av Regionplane- och trafikkontoret i Stockholm med stöd av respektive länsstyrelse i Skåne, Västra Götalands, Stockholms, Dalarnas och Västerbot-tens län. Inom ramen för SAMS har studier också genomförts i samverkan med de sydafrikanska kommunerna Port Elizabeth och Kimberley. En ledstjärna för att arbeta med miljömål i planer-ingen är att sträva efter ett nära samarbete mellan miljöexperter och planerare. Detta samspel har varit en grundtanke i projektets organisation och arbetssätt. I samtliga delstudier har miljöexperter

(7)

6 SAMS –

Samhällsplanering med

miljömål i Sverige

SAMS-projektet har syftat till att utveckla metoder för

att behandla miljömål i samhällsplaneringen, med

ton-vikt på den kommunala översiktsplaneringen. Genom

fallstudier och konkreta exempel har projektet visat

hur den fysiska planeringen kan bidra till att nå

beslu-tade miljömål och formulera lokala mål för hållbar

samhällsutveckling från miljösynpunkt. Grundtanken

om ett kontinuerligt samarbete mellan

miljövårdsex-pertis och planerare genom hela planeringsprocessen

har format arbetsorganisation och arbetssätt på såväl

central och regional som lokal nivå.

(8)

7 Fallstudier i kommuner

och regioner

Inom SAMS har åtta fallstudier bedrivits runt om i Sverige. Gemensamt för alla är att metodutveck-lingen har kopplats till pågående planarbete. Medverkande kommuner och deras nyckelfrågor har varit:

•

Burlöv:En god livsmiljö genom minskad

miljöpå-verkan från trafiken.

•

Helsingborg:Förbättrade villkor för cykel- och

kollektivtrafik för att motverka bilismens miljöpå-verkan.

•

Trollhättan:Lokal anpassning av det nationella

miljökvalitetsmålet ”God bebyggd miljö”.

•

Stockholm:Biologisk mångfald i

National-stadsparken.

•

Stockholm:Bedömning av miljökonsekvenser vid

fördjupning av översiktsplanen.

•

Falun+Borlänge:Planeringsanpassade miljömål

och indikatorer för jord- och skogsbruk.

•

Storuman:Scenarier för hållbar utveckling i en

mycket glest bebyggd kommun.

Den regionala planeringsnivån representeras av:

•

Regionplane- och trafikkontoret i

Stockholms län:Strategisk miljöbedömning i

regionplanering.

Inom ramen för SAMS har även studier utförts i samarbete med planerare och miljövårdare i två sydafrikanska kommuner, Port Elizabeth och Kim-berley.

Tre teman inom SAMS

Som komplement till fallstudierna har särskilt vik-tiga frågeställningar studerats i tre temastudier:

Miljömål och fysiska strukturer

Temastudien behandlar hur miljömål och indikato-rer kan användas i den fysiska planeringen med särskild inriktning på hur olika fysiska strukturer svarar mot målen.

I anslutning till denna temastudie har två fördjup-ningar genomförts. Den ena handlar om strategier för regional vattenförsörjning och den andra be-handlar sambandet stad-land med fokus på mil-jövänlig energiförsörjning.

Strategisk miljöbedömning (SMB)

Temastudien behandlar användningen av miljömål och indikatorer i SMB i fysisk planering, främst kommunal översiktsplanering och regional fysisk planering.

Geografiska informationssystem (GIS)

Temastudien behandlar hur GIS som analysverk-tyg kan användas för att bättre åskådliggöra och hantera planeringsanpassade miljömål och indika-torer i fysisk planering.

En fördjupningsstudie om GIS-baserade kartor som verktyg för att förbättra diskussioner och sam-råd i planeringen har genomförts inom temastudi-en.

Resultaten från SAMS redovisas i de

sammanfat-tande rapporterna Planera med miljömål! En

väg-visare och Planera med miljömål! En idékatalog

samt i slutrapporter från respektive fall-, tema-och fördjupningsstudie. Dessutom har några exempel på hållbarhetsfrågornas behandling i kommunala översiktsplaner analyserats i en särskild delstudie samt resultatet av ett antal expertuppdrag publicerats. Korta referat finns på de sista sidorna i denna bok.

(9)

Introduktion

Idékatalogen ger ett tvärsnitt genom alla de

delstudi-er som tillsammans utgör SAMS-projektet.

Tyngd-punkten ligger på konkreta exempel på metoder och

angreppsätt som prövats. Den som vill begrunda

frå-gorna på ett mer teoretiskt plan rekommenderas att

läsa den andra slutrapporten från projektet, Planera

med miljömål! En vägvisare.

(10)

9

Kärleksförklaringen till den ”måttfulla staden” (Boverket 1995:7) skildrar med inlevelse en känsla för staden. Den kanske också på ett mer talande sätt än en vetenskaplig framställning fångar helhe-ten i en fungerande stads atmosfär.

Poesi är ett uttrycksfullt sätt att formulera värder-ingar. Torgståndet med strömming gör bilden svensk – men kärleken till staden är kanske mer ett uttryck för europeisk kultur än för det specifikt svenska. Ska man söka det nordiska perspektivet så måste man rikta ljuset lika mycket mot landsbyg-den, glesbygden och fritidsboendet. Förkärleken för tidlösa värden ger dikten ett hållbarhetsper-spektiv. Hållbar utveckling är att planera för våra barn och efter hand med dem.

Men poesi är sällan rumslig. ”Mentala kartor”, för-sök att återge ”inre kartbilder”, är nästa steg mot att återge den fysiska verkligheten, fortfarande i sub-jektivt tolkad gestalt. Genom sammanställning och analys av rumsligt anknutna indikatorer och mätba-ra element i text och på karta når man fmätba-ram till de objektiva bilder som också krävs för den fysiska samhällsplaneringen.

Kärlekssagan

Min kärlekssaga är en stad. En stad där jag känner igen mig även när den förändras.

En stad som är lockande och inspirerar och som ger mig lugn och ro.

Den är en stad för nordiskt sätt att leva. Öppen och blomstrande på sommaren varm och trygg på vintern.

Den har puls också i bister tid.

Där finns ett samspel mellan utomhus och inne och plats för möten under livets skeden; för barnvagnstid och lekars tid,

smygrökartid och motorcykeltid,

gatuströvartid, karriärtid, motionsspårtid och gammelsittbänkars tid.

Det är en stad för vardagen för högtiden och karnevalen.

En vacker stad som håller för slitage.

Och där finns arbetsplatser överallt i lagom dos. En skyddad väg till skolan

och torgstånd med strömming och tulpaner. Ett gångstråk går direkt till skogen.

En båtplats finns där tätt intill och här och där små krogar. Jag tror att den staden redan finns.

Sök den inte i London, Bryssel eller Berlin. Den finns där tätt intill dig

om du bara letar där du står.

Och vill du ha den kvar så lär ditt barn att se den! …….

(Birger Åström, Måttfull stad, Stadsmiljörådets årshögtid 1992) Källa: Den måttfulla staden, 1995. Boverket.

(11)

Miljömål i samhällsplanering

Hållbar samhällsutveckling är ett internationellt begrepp som fått genomslag i FN (Agenda 21, Habitat) och annat mellanstatligt samarbete. Be-greppet omfattar såväl miljöaspekter som social och ekonomisk hållbarhet. Men i industriländer med ett stabilt samhällssystem uppfattas oftast miljön och hushållningen med naturresurser eller hållbar-heten från ekologisk synpunkt som den främsta begränsande faktorn för hållbarhet i samhällsut-vecklingen. EU:s miljöfond Life stödjer utveck-lingsarbete inom detta område och har bidragit till att det här projektet har kunnat genomföras, med förhoppning att resultaten ska berika miljöarbetet i och utanför Europa.

Kungälv

Ur översiktsplan för Kungälv,

samrådsunderlag

Målsättningen med miljöarbetet är att kommunen ska omvandlas till ett hållbart samhälle. Detta defi-nieras med ”de fyra nycklarna”:

Nyckel 1: Ändliga naturtillgångar, som olja, kol och mineraler, skall inte tömmas. Deras rest-produkter får inte öka i naturen.

Nyckel 2: Långlivade, naturfrämmande produkter och ämnen får inte spridas i naturen. Nyckel 3: Det fysiska utrymmet för naturens

kretslopp – mark och vatten – får inte hotas. Mångfalden av djur- och växtarter skall bevaras.

Nyckel 4: Förbrukningen av förnyelsebara natur-tillgångar skall inte vara högre än vad na-turens kretslopp klarar.

Källa: Kungälvs kommun, Kommunplan 2000, samrådsversion.

Agenda 21, Dagordning för det 21:a århundradet, har haft sin tydligaste funktion i att mobilisera de miljöintresserade i lokalt Agenda 21-arbete på kommunal och lokal nivå i stadsdelar och orter. Uppmuntran till livsstilsförändringar har gått hand i hand med uppmaningar till näringslivet och den offentliga sektorn att ta hållbar utveckling på allvar.

Nationella miljökvalitetsmål

1. Frisk luft

2. Grundvatten av god kvalitet

3. Levande sjöar och vattendrag

4. Myllrande våtmarker

5. Hav i balans samt levande kust och skärgård

6. Ingen övergödning

7. Bara naturlig försurning

8. Levande skogar

9. Ett rikt odlingslandskap

10.Storslagen fjällmiljö

11.God bebyggd miljö

12.Giftfri miljö

13.Säker strålmiljö

14.Skyddande ozonskikt

15.Begränsad klimatpåverkan

När SAMS-projektet startade, pågick arbetet i regeringskansliet med propositionen Svenska miljö-mål (prop. 1997/98:145). De 15 miljökvalitetsmiljö-mål som föreslogs där antogs av riksdagen den 29 april 1999. En kommitté (Miljömålskommittén) fick i uppdrag att utvärdera och utveckla delmål och behov av åtgärder, beräkna kostnader för dessa och föreslå styrmedel. I uppdraget ingick även att stu-dera det regionala och lokala miljömålsarbetet och föreslå åtgärder samt att föreslå ett nationellt upp-följningssystem. En stor del av kommitténs arbete (Framtidens miljö – allas vårt ansvar! SOU 2000:52) har byggt på underlag från Naturvårdsverket, samt från Boverket beträffande mål 11 God bebyggd miljö.

(12)

11

Samtidigt med de 15 nationella miljökvalitetsmå-len antog riksdagen ett överordnat mål för samhälls-planeringen:

De nationella miljökvalitetsmålen skall, tillsam-mans med övriga nationella mål, vara vägledande för fysisk planering och samhällsbyggande. Genom samverkan över sektorsgränserna i sam-hällsplaneringen skall statliga och kommunala myndigheter främja en ekologiskt hållbar utveck-ling med en god livsmiljö för alla.

(Prop. 1997/98:145 s 321)

Fallstudier i kommuner och på regional nivå har fungerat som pilotstudier i konsten att låta den översiktliga fysiska planeringen ta sin utgångs-punkt i miljömål. Men projektet är tidigt ute i den meningen att arbetet med att formulera regionala miljömål utifrån de nationella målen knappt har startat. Länsstyrelserna har där en nyckelroll. Kommunerna saknar därmed ett nödvändigt mel-lanled i sin tolkning av de nationella målen. Inte heller var miljömålskommitténs förslag till preci-seringar och etappmål framlagda innan fallstudier-na avslutades.

Fallstudierna har därför fått en mycket självständig karaktär utifrån de frågeställningar som kommu-nerna själva känt mest angelägna att täcka. SAMS har kunnat bistå kommunerna med rådgivning och idéer samt ett diskussionsforum. Men varje fallstu-die får ses som ett självständigt arbete som inte kan jämföras med de övriga. Kommunerna är olika och tillgången till planerings- och miljöexpertis skiftar med storleken, liksom närheten till medborgarna. I vissa fall speglar fallstudierna också uppfattningar som inte delas av alla, t.ex. om skillnaderna mellan miljökonsekvensbedömning och strategisk miljö-bedömning. De får ses som underlag för fortsatt diskussion och metodutveckling.

Utöver fallstudierna har En idékatalog tillgodogjort sig andra kommunala planeringsexempel, dels pågående översiktsplanering som beskrivs i delrap-porten Översiktsplanering för hållbar utveckling – exempel från 5 kommuner, dels sådana som tillämpat den i projektet utvecklade metodiken (planpro-gram för Löwenströmska sjukhusområdet och FÖP, fördjupning av översiktsplan, för Skavsta).

Idékatalogens disposition

Del 1

Fallstudierna representerar ett brett urval av kom-mun- och ortsstorlekar. Del 1 av En idékatalog går utanför fallstudierna och tar ett översiktligt grepp på sambandet mellan ekologisk hållbarhet, ortsstor-lek och regionstruktur. Samma ämne behandlas utifrån en bred forskningsgenomgång i temarap-porten Miljöinriktad fysisk planering. Vilka aspekter på hållbarhet från ekologisk synpunkt är särskilt relevanta att behandla i den fysiska planeringen i kommuner med olika struktur och skilda regionala förutsättningar? Hur kan man ta vara på närheten till medborgarna i en liten kommun? Förutsätt-ningarna och problemen kan skilja sig radikalt mel-lan olika kommuner, men förhoppningsvis har En idékatalog idéer och erfarenheter från fallstudierna att erbjuda åt varje kommun.

Del 2

Denna del är kopplad till de nationella miljökvali-tetsmål som riksdagen beslutat om och hur dessa har tagits till utgångspunkt i fallstudierna i Borlänge (Ett rikt odlingslandskap), Falun (Levan-de sjöar och vattendrag, Levan(Levan-de skogar), Helsing-borg, Stockholm och Trollhättan (God bebyggd miljö). Vallentuna, som inte ingår i fallstudierna, kompletterar bilden. Texten är hämtad ur kommu-nernas egna fallstudier men har redigerats och bear-betats. Urvalet är gjort med tanke på att tillföra det nationella miljömålsarbetet erfarenheter.

Del 3

Den här delen tar upp metoder som kommunens planerare och miljövårdare kan använda eller inspi-reras av när de gemensamt söker tillvägagångssätt som passar kommunens förhållanden. Valet av metoder utgår från syftet att främja användningen av miljömål i planeringen, och metoderna har i varierande omfattning prövats i fallstudierna. Något facit finns inte, eftersom planeringsproces-serna inte är avslutade. Läs inte texten som en handbok i tillämpningen av de specifika metoder-na, utan tänk efter hur de i lokal tappning kan till-föra kvaliteter till den kommunala planeringen!

(13)

Planera med miljömål!

Det är den målstyrda kommunala planeringspro-cessen som står i centrum i detta projekt, med fokus på de inledande program- och utredningsmo-menten i översiktsplaneringen. I översiktsplane-ringen tvinnas trådarna samman, från globalt ansvar och nationella mål, via regionala kunskapsunderlag, tillväxtavtal, utvecklings- och hushållningsprogram till kommunalt antagna riktlinjer och planeringsdi-rektiv, samt det lokala Agenda 21- och byutveck-lingsarbetet. Här bryts rationalistiska ”top-down-synsätt” och hierarkisk nedbrytning av mål och principer mot processer av sökande och lärande i dialog, medborgerlig mobilisering och andra ”bot-tom-up-idéer”. Hur man genomför detta är inte reglerat i någon lag, till skillnad från behandlingen av planförslag i samråd och utställning i processens senare skeden.

Översiktsplaneringens uppgifter och potential be-skrivs utförligare i temarapporten Miljöinriktad fysisk planering. En sammanfattning visas i referat 1. Hur miljöfrågorna kan beaktas fortlöpande ända från planeringsprocessens början och hur de kan återkomma i en rullande process, en ”utvecklings-spiral”, genom att låta planering och strategisk mil-jöbedömning samspela behandlas i temarapporten SMB i översiktlig fysisk planering. Slutsatserna åter-ges i referat 2.

Den tekniska utveckling av bearbetning och redo-visning av data som gjort indikatorstudier i större omfattning möjliga är GIS, geografiska informa-tionssystem eller GIT, geografisk informationstek-nik. Temastudien Geografiska informationssystem har fungerat som stöd till de kommuner som valt att arbeta med GIS-verktyget inom SAMS-projektet, framför allt Burlöv och Helsingborg men även Regionplane- och trafikkontoret i Stockholms län, Falun/Borlänge och Stockholms stad beträffande biologisk mångfald i Nationalstadsparken. Tema-rapporten GIS och miljömål i fysisk planering mynnar i en genomgång av GIS-teknikens svagheter och styrkor i fråga om tillämpning i planering med mil-jömål. Se referat 3.

Inom projektet har också ett antal fördjupnings-studier, expertrapporter och studentuppsatser för-fattats. Dessa beskrivs sist i denna bok.

Översiktsplanens möjligheter 1

enligt ”Miljöinriktad fysisk planering”

Den översiktliga fysiska planeringen ger många möjligheter i miljöarbetet:

•

Översiktsplaneringen ska utvecklas i

gränsöver-skridande, demokratiska processer. Översikts-planen är en bekräftelse på de ställningstagan-den som gjorts. Något bättre lokalt forum för en samlad diskussion om framtiden och om inne-börden av hållbar utveckling än det som planer-ingssystemet erbjuder finns inte obligatoriskt reglerat inom något annat samhällsområde. Viktiga frågor kan lyftas fram och genomlysas på alla ledder. Processen kan identifiera kon-flikter och stimulera samsyn.

•

Översiktsplanen utvecklas i det livsrum där

människor tillbringar sin mesta tid. Med-borgare, företagare, intressegrupper och andra kan föra en direkt dialog med experter och beslutsfattare. I denna dialog kan det växa fram gemensam kunskap och insikt om den lokala och globala miljösituationen. Varje kommun har sina egna förutsättningar att ta vara på och utveckla.

•

Miljö- och riskfaktorer som kommunen anser

vara av betydelse vid beslut om mark- och vat-tenanvändningen ska redovisas i översiktspla-nen. Viktiga miljöfrågor kan lyftas fram till all-män diskussion och deras sammanhang med den fysiska strukturen kan prövas.

•

Översiktsplanens innebörd och konsekvenser

ska vara lätta att utläsa. Planen bör erbjuda möj-ligheter både att förutse och följa upp händel-seutvecklingen.

•

Miljömålskommittén (SOU 2000:52) föreslår att

regionala miljöunderlag ska tas fram som stöd för kommunerna. De ska bl.a. innehålla regio-nala miljömål, samt strategier och åtgärdspro-gram för att nå dessa.

•

Den svenska miljölagstiftningen har till största

delen samlats i miljöbalken och innehåller bl.a. regler för miljöprövning. Miljöbalkens regler för hushållning med mark- och vattenområden och naturresurser ska tillämpas i den fysiska planer-ingen. Den fysiska planeringens betydelse i miljöarbetet betonas därför starkt i förarbetena till miljöbalken.

(14)

13

Översiktsplaneringen kan engagera och inspirera många människor och aktörer. Att gemensamt bygga upp referensramar, beskriva problem, konflikter och möjligheter och formulera mål höjer beredskapen för att fatta kloka och väl förankrade beslut vid kom-mande förändringar.

Tio ord på vägen 2

för strategisk miljöbedömning

enligt ”SMB i översiktlig fysisk planering”

Välj ansats:

1. Identifiera en målstruktur som gör det lättare

att ringa in målkonflikter och målsamverkan. Låt miljömål bli den röda tråden.

2. Integrera miljöbedömningen med integritet i

planeringsprocessen – så att miljöfrågorna blir tydligt urskiljbara. Se konsekvensanalys som en kärnverksamhet i planeringen.

3. Iterera mellan analys och syntes, dvs. jämför

olika framtidsbilder/förslag genom att värdera konsekvenserna av dem i flera varv.

4. Indikera kvalitativt hellre än kvantitativt om

man därmed kan nå en jämbördig nivå och ett jämförbart uttryckssätt för sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvensanalyser.

Forma processen så den blir:

5. Konstruktiv och tillåtande, så att den

upp-muntrar till nytänkande, kreativa problemlös-ningar och spännande idéer.

6. Kommunikativ och öppen, så att aktiva

dialo-ger kan utvecklas över skrågränser och formel-la roller melformel-lan processledare, experter, med-borgare/organisationer och beslutsfattare.

7. Kontinuerlig genom olika faser och steg fram

till färdigt projekt. Möjliggör också parallella processer på flera planeringsnivåer samtidigt. Involvera aktörer med:

8. Expertkunskap – i konsekvensanalysen kan

planerare och beslutsfattare behöva stöd från experter med bred och/eller djup kunskap inom specialområden.

9. Erfarenhet – beprövad, lokal erfarenhet hos

beslutsfattare och medborgare måste få väga tungt vid sidan om vetenskapligt förankrad kunskap.

10.Engagemang – beslutsfattarnas ambition och

öppenhet mot medborgare och organisationer och viljan hos berörda tjänstemän att arbeta med SMB, liksom deras förmåga att ta tillvara och uppmuntra eldsjälar, är av avgörande be-tydelse för att nå framgång.

Slutsatser om geografiska 3

informationssystem

enligt ”GIS och miljömål i fysisk planering”

I SAMS-projektet har vi sett både de styrkor och svagheter som i dagsläget finns vid nyttjandet av den geografiska informationstekniken vid miljö-planering.

Styrkor:

+ Ökade möjligheter till analys.

+ Ett långsiktigt effektivt sätt att beräkna

avancerade indikatorer.

+ Kostnadseffektiv uppdatering.

+ Kan ge resultat som inte går att ta fram

manuellt.

+ Ger möjlighet att illustrera komplexa

samband i pedagogiska kartor.

+ Kan med relativt små insatser hantera ett stort

antal indikatorer. Svagheter:

– GIS-kompetens saknas i organisationen.

– Blandkompetenser inom planering,

miljövård och GIS saknas.

– Prissättningen på geografiska kartdatabaser.

– Tillgängligheten till indata (inklusive

attribut-data) för fysisk planering och miljömålsarbete.

– Komplexa indikatorberäkningar då de tas fram

i GIS.

– Färdiga applikationer för indikatorberäkningar

(15)

Plan- och fältindikatorer

Styrning av planeringen med hjälp av lokala mål är ett sätt att fördjupa den demokratiska förankringen hos allmänheten och förbättra samspelet mellan kommunernas professionella och politiska medver-kande i processen. En hypotes i projektet är att tydliga indikatorer på utvecklingens riktning i för-hållande till uppsatta mål förbättrar insikterna om hur planering ger effekter. Därmed underlättar man valet av planalternativ och inser vilken roll planeringen har i samspelet med andra instrument för att förverkliga gemensamma värderingar och påverka samhällsutvecklingen i ekologiskt hållbar riktning. En fördjupad diskussion om indikatorer förs i En vägvisare.

En svaghet i samhällsplanering är att uppföljning och utvärdering negligeras i stor utsträckning. På nationell nivå har man uppmärksammat behovet av uppföljning av hur samhället utvecklas i riktning mot hållbarhet från ekologisk synpunkt genom att ge miljömålskommittén i uppdrag att föreslå ett nationellt uppföljningssystem (SOU 2000:52). Även kommunen behöver uppföljning. Den utveckling som behandlas i den fysiska planering-en bör bygga på att planindikatorer, möjliga att utläsa ur plandokument, kopplas till fältindikatorer som man återkommande avläser i den fysiska verk-ligheten.

Även diskussionen om indikatorer grundläggs i temarapporten Miljöinriktad fysisk planering, sam-manfattas teoretiskt i En vägvisare, och exemplifie-ras i både del 2 och del 3 i denna skrift. Målbasera-de planindikatorer ska ge konkreta uttryck för Målbasera-de värderingar som ligger bakom valet av mål. De kan aldrig skapa någon fullständig avbildning av vilken framtid som är önskvärd utifrån dessa värderingar men kan ”representera” framtiden genom att åter-ge vissa karakteristiska drag hos den. Se även dis-kussionen ”Indikatorer som värdeinstrument”. Andra verktyg i planeringen kan också stödja den läroprocess som ständigt äger rum. Olika sådana metoder att förbättra planeringens ”transparens”, dess tydlighet och öppenhet, har varit viktigare i projektet än att hitta parametrar att använda t.ex. i matematiska modeller. SAMS spänner över ett brett spektrum av metoder, från analyser med hjälp av geografisk informationsteknik till

medborgar-samtal av typ ”brain-storming”. Tyngdpunkten lig-ger dock vid att underlätta för lekmän att delta i planeringsdiskussioner, gärna med IT som hjälp. Det är inte minst delmål under det nationella målet ”God bebyggd miljö” som kan engagera medborga-re/boende, och det är främst där åskådliga indikato-rer som är väl förankrade hos medborgarna behövs. Helsingborg beskriver sin fallstudie så här: ”Stu-dien är ett pilotprojekt vilket innebär att metodi-ken för att genomföra mätningar och undersök-ningar har provats. Resultatet av studien är i det närmaste sekundärt. Vad som däremot har varit vik-tigt är den samverkan som skett mellan olika tan-kesätt – arkitektens, trafikplanerarens, cyklistens, kollektivtrafikresenärens och många andras erfa-renheter. Till detta kan läggas ett samarbetsklimat som gör det roligt att arbeta och fritt pröva idéer, en kompetens och en arbetsförmåga att föra dem vida-re. De tankemönster och det samarbetsklimat som ligger till grund för studien skapas inte genom addi-tion av de delar som redovisas här. Rapportens form är snarare uttryck för det gängse sättet att beskriva dylika arbeten som får dem att framstå som en lin-jär process av orsak och verkan. En rekommenda-tion är att läsa mest mellan raderna och låta sig dras med av de associationer och tankar som det kan ge.” Både sökprocessen och resultatet måste präglas av de lokala förhållandena och kommunens planer-ingsresurser. Planera med miljömål! En vägvisare och Planera med miljömål! En idékatalog erbjuder därför inte läsaren några färdiga recept men förhopp-ningsvis inspiration för egna tankar åt såväl den som verkar i en liten kommun som storstadens företrädare.

(16)

15 Indikatorer som värdeinstrument

Består Sveriges riksdag av 349 indikatorer?

Riksdagen är inget Sverige i miniatyr, ingen social avbildning av väljarkåren. Ledamöterna har t.ex. alla lika stort arvode, och det stämmer ju inte med arbetsmarknaden i stort. Däremot representerar de sina väljares intressen och värderingar, systematise-rade i ideologier eller partiprogram. Men inte alla värderingar, utan de som är relevanta för uppgiften att forma samhällets framtid och framför allt sådana som är partiskiljande och karakteristiska för en poli-tisk riktning. Tack vare ideologin eller partipro-grammet kan ledamoten/”indikatorn” representera ett förhoppningsvis logiskt system av mål, inte bara en enstaka fråga.

På samma sätt är det med en planindikator eller grupp av besläktade indikatorer. En planindikator används för att säga något om en önskvärd framtid utifrån rådande värderingar, men den avbildar inte framtiden i alla dess aspekter. Den representerar framtiden ur någon karakteristisk synvinkel och används i samband med att man tecknar vägen dit (backcasting, se avsnittet om scenarioteknik, del 3). Indikatorn bör kunna fogas in i en helhetssyn på hållbar utveckling. Dess betydelse kan ligga på ett mer symboliskt än sakligt plan. Nyttan av en indi-kator ligger ofta inte i att målen som den är kopp-lad till nås inom stipulerad tid utan i den effekt som, stimulerad av symbolvärdet, utvecklas på vägen dit. Indikatorn kan alltså vara både drivande kraft och reflex av vad som uträttats.

Målstyrning för påverkan

Liknelsen mellan en indikator och en politiker påminner oss också om att målstyrning är ett sätt att öka det politiska och demokratiska innehållet i pla-neringsprocessen. Miljömål och till dem kopplade indikatorer är uttryck för miljöpolitiska värderingar och önskningar. Mål kan ofta beslutas i skenbar enighet, men värderingsskillnader blir uppenbara när olika mål råkar i konflikt i ”den hårda verklig-heten”.

Därför är det viktigt att indikatorer väljs ut i en bred process där intressen och ideologier är före-trädda. Riksdagen utses ju i allmänna val! Exper-tens uppgift är att stödja processen genom att

iden-tifiera möjliga indikatorer utifrån t.ex. relevans och datatillgång, att uppskatta framtida värden på indi-katorn och att ange medel att nå önskad effekt eller åtminstone närma sig målet.

Ur Helsingborgs fallstudie:

”En indikator kan sägas vara ett mått som i sig för-mår att sammanfatta en rad betydelsefulla manhang och kvaliteter i miljön. Därutöver sam-manfattar indikatorn tankemönster och resone-mang som lett fram till att just detta mått är viktigt att använda. Användningen av miljöindikatorer handlar inte om att tvingas undersöka och redovisa rader av nya mått och siffror. Det är tankesättet bakom själva indikatorn som är det betydelsefulla. Mätningar i sig skapar ju inga förändringar; de är bara ett sätt att undersöka och påvisa om utveck-lingstankar och visioner leder i önskad riktning. Tankesättet bakom indikatorn kan vara det som tillför förändringskraften. Det är själva förståelsen och resonemangen bakom måttet som förvandlar siffran från ytterligare en del av statistiken till just en indikator.”

Består då riksdagen av indikatorer?

Nej, riksdagen består av levande människor och inte av indikatorer. Men indikatorer liknar riks-dagsledamöter: de står för uttalade värderingar och pekar ofta gruppvis åt samma håll.

(17)

16 Del 1

Hållbar utveckling i olika ortstyper

I del 1 förs ett resonemang om samspelet mellan

regi-on- och ortsstorlek och olika hållbarhetsaspekter. Efter

en kort inledning avgränsas diskussionen till tre

ortsstorlekar samt landsbygden. För dessa har en

översiktlig Swot-analys gjorts, ett av de verktyg som

närmare presenteras i del 3. Svagheter och styrkor

ifråga om olika miljöaspekter har ringats in. Därefter

reflekterar vi kring hot och möjligheter inför framtiden,

huvudsakligen ur ett miljöperspektiv, men också med

kopplingar till sociala och ekonomiska aspekter. Syftet

med denna del är att väcka tankar och ge inspiration i

den ständiga debatten i samhällsplaneringen om olika

ortstyper och hållbar utveckling.

(18)

17

I Boverkets skrift Den måttfulla staden har en studie av Sveriges olika ortsstorlekar gjorts. Den visar att den medelstora, ”den måttfulla staden” har många önskvärda kvaliteter. Hur stor kan en måttfull stad vara? I den refererade studien hänförs alla städer utom storstäderna till denna kategori. Det innebär att både det vi här kallar mindre orter/städer (under 20 000 invånare) och medelstora orter/städer (20 000–200 000 invånare) inbegrips.

Den måttfulla staden, enligt Boverksstudien:

•

Är resurssnål.

•

Är robust, levande och tål förändringar.

•

Ger stolthet och självkänsla.

•

Ger trygghet men också förväntan.

•

Har mänskligt liv och mångfald.

•

Är en arena för människor i olika skeden av

livet och med olika kulturella behov.

Hur förhåller sig miljömålen till orter av olika stor-lek? Vad kännetecknar landsbygden, den lilla orten, den medelstora staden och storstaden ur per-spektivet ekologiskt hållbar utveckling? Förutom målet God bebyggd miljö är mål som Frisk luft, Grundvatten av god kvalitet och Begränsad klimat-påverkan relevanta. Målen hänger nära samman, och vi har valt att begränsa analysen till de delmål för God bebyggd miljö som Boverket föreslagit. Vid analysen kan man inte bortse från ortens samspel med sin omgivning, landsbygd och näraliggande tätorter. Det innebär att resonemangen kring en ortstyp ofta måste spaltas upp utifrån orternas regio-nala situation.

Kapitlen om de olika ortstyperna inleds med en Swot-analys, dvs. en analys av Strengths/styrkor, Weaknesses/svagheter, Opportunities/möjligheter och Threats/hot. Analysen kan inte göras objektiv, då den bygger på värderingar av vad som ses som styrka respektive svaghet i det som analyseras. Som exempel kan nämnas framkomligheten med bil och tillgång på p-platser i de mindre orterna och små-staden. Miljövärnaren ser det som en svaghet att framkomligheten indirekt stimulerar bilåkning även för korta transporter, medan den bilintressera-de ser bilintressera-det som en styrka. I bilintressera-denna rapport ses Swot-tabellerna som ett inledande resonemang om de olika ortsstorlekarna och dess förhållande till de ekologiska hållbarhetsaspekterna.

Lästips:

Den måttfulla staden, 1995. Boverket: Rapport 1995:7. ISBN 91-7147-201-1.

En stad är mer än sina hus… – hållbar utveckling av städer och samhällen, 1999. Boverket. ISBN 91-7147-564-8.

Falkheden&Malbert, Strukturer för hållbar utveckling i medelsto-ra och små städer och tätorter. 2000. Se SAMS hemsida på Internet www.environ.se/sams

Miljöinriktad fysisk planering. Temarapport från SAMS. Boverket och Naturvårdsverket 2000. ISBN Boverket 91-7147-621-0, Naturvårdsverket 91-620-4095-8.

Sverige 2009 – förslag till vision. 1994. Boverket. Boverket rapport 1994:14. ISBN 91-7147-150-2.

Sverige år 2021 – vägen till ett hållbart samhälle, 1998. Naturvårdsverket. Rapport 4858. ISBN 91-620-4858-9.

(19)

Landsbygden

Sverige är inte längre någon jordbruksnation. Allt färre människor har sin utkomst direkt från jordbru-ket genom att de inte är bundna att bo på landsbyg-den. Många människor väljer ändå att bo på landet; skälen kan vara önskan om närhet till naturen, möj-ligheter till självhushållning och/eller lägre huspri-ser. Bra kommunikationer med bil eller kollektiva färdsätt underlättar pendling till tätorternas arbets-marknad. Under de senaste decennierna har ny telekommunikationsteknik också ökat möjligheter-na till distansarbete.

I Sverige fanns år 1800 bara tre städer med mer än 10 000 invånare. Nu finns det 110. Tätorternas andel av totalbefolkningen ökade också snabbt från slutet av 1800-talet till 1970 då över 80 % bodde i tätorter och städer. Efter den massiva flyttningsvå-gen från landsbygd och mindre orter till större orter och städer fram till mitten av 1970-talet skedde en svängning i stora delar av västvärlden. Stor-städernas befolkning minskade till förmån för mindre orter och ren landsbygd – ”den gröna vågen”.

Under 1980-talet stabiliserades befolkningsökning-en i små orter och på landsbygdbefolkningsökning-en och befolkningsökning-en ökad kon-centration till större orter kunde åter skönjas. Från och med 1990-talet är bilden inte lika entydig. Samtidigt som de tre storstadsregionerna har fort-satt att öka markant (”den grå vågen”) kan man se att även befolkningen i storstadsnära glesbygd ökar. Det är viktigt att vara medveten om denna dyna-mik när man diskuterar hållbar utveckling i olika ortstyper. Även om en viss utveckling, t.ex. stark inflyttning till storstäder, idag uppfattas som en närmast lagbunden process så kan dessa komplexa drivkrafter i framtiden leda till utvecklingslinjer som vi idag inte kan förutse.

På landsbygden och i de små orterna har människor ofta bott på samma ställe i många generationer och känner därmed mycket för den geografiska platsen. På dessa platser är det ofta lättare att samlas kring förändringar och utveckling av bygden. I Sverige har vi också en lång tradition av delaktighet i by-och sockenlivet.

18

Figur 1. Många människor väljer att bo på landet av önskan om närhet till naturen, möjligheter till självhushållning och/eller lägre huspriser. Bra kommunikationer med bil och kollektiva färdmedel samt ny telekommunikationsteknik gör det möjligt att arbeta i tärorten eller från hemmet. Foto: Ulf Ranhagen.

(20)

19 Lokal mobilisering

Boverkets skrift Vem bestämmer beskriver ”Sydläns-projektet”, som studerat lokalt utvecklingsarbete i nio orter. I skriften beskrivs målformulerandet i utvecklingsarbetet för Hestra i Gislaveds kommun, och för landsbygden i Karlshamns kommun.

Målformuleringsfasen

– sanningens minut

Kunskapsuppbyggnad och problemformulering genomförs ibland på ett logiskt sätt där den senare fasen bygger på den förra och där problemformu-leringen följs upp av en målformuleringsfas. Men det är lika vanligt att de olika faserna överlappar varandra och därför är svåra att urskilja. Både kun-skapsuppbyggnaden och målformuleringen är betydelsefulla då de boende i det lokala samhället kan mötas, stärka samhörigheten och bygga upp en intressegemenskap.

Swot-analys av landsbygden – en idédiskussion

Styrkor – möjligheter

Naturlandskapet och det agrara kulturlandska-pet har stora skönhetsvärden för många. Lantbruksgårdar och byar kan ha betydande estetiska och kulturhistoriska värden. Utgör en rik miljö för biologisk mångfald och har de största arealerna av grönområden.

Bebyggelsen kan antingen bestå av enstaka hus och gårdar som kan vara beroende av enskilda vägar och enskilda va-lösningar, eller små byar där fler delar på infrastrukturen.

Bebyggelse och boende på landsbygden har goda möjligheter till självhushåll när det gäller livsmedel, byggmaterial, bioenergi för uppvärm-ning och förutsättuppvärm-ningar för kretsloppslösuppvärm-ningar för omhändertagande av avlopps-/dagvatten. etc. Förutsättningar för lokal mobilisering. Att bo på landsbygden kan ge möjlighet till både önskad avskildhet och/eller social byasamvaro och sam-manhållning, där man oftast ställer upp och hjäl-per varandra när det behövs. Goda möjligheter till motion och friluftsliv. Miljörelaterade sjuk-domar kan vara få.

Självhushåll kan i olika utsträckning komplette-ra annan försörjning och ge lägre kostnader samt kan vara samhällsekonomiskt lönsam. Låga boendekostnader för småhus.

Miljöaspekter Kulturhistoriska och estetiska värden

Biologisk mångfald och grönområden

Bebyggelse- och trafikstruktur

Material-, energi- och vattenkretslopp

Sociala aspekter och hälsoaspekter

Ekonomiska aspekter

Svagheter – hot

Nedläggning av lantbruk innebär minskad befolkning i byar och glesbygd.

Kulturlandskapet hotas av igenväxning och lant-brukets bebyggelse av eftersatt underhåll. Användning av miljögifter och specialiserat, storskaligt jordbruk kan minska den biologiska mångfalden. Metoderna för storskaligt lantbruk och skogsbruk kan även minska djurs och män-niskors möjligheter att vistas i skog och mark. Den glesa bebyggelsen förutsätter oftast att man har egen bil. Stora avstånd gör det svårt att få ett tillräckligt underlag för frekvent kollektiv-trafik.

Osäkerhet kring kretsloppslösningar i det moderna samhället. Småskalig eldning kan medföra miljöfarliga utsläpp.

Från landsbygden finns exempel på samman-hållning som kan göra det svårt för nyinflyttade att bli accepterade. Det finns exempel på grannfejder som övertas genom flera generatio-ner. Det kan vara långa avstånd till kommersiell och samhällelig service/samt arbetsplatser. Stark social kontroll.

Skatteintäkterna kan vara låga. Kostnaderna för samhällsservice kan vara högre i glesbygden.

(21)

Det lokala utvecklingsarbetet i Karlshamn respek-tive Hestra representerar två helt olika kommunala strategier för målformuleringsarbetet. I Karlshamn har kommunen intagit en pragmatisk inställning till det lokala arbetet och dess resultat. Kommunen lämnade i ett tidigt skede över bollen till medbor-garna och har endast presenterat ett begränsat underlag. Det är osäkert hur kommunen tänker möta medborgarnas kreativitet, hur de problem som formuleras ska åtgärdas och hur de mål som tas fram ska genomföras. En av kommunens företräda-re gav uttryck åt denna pragmatiska hållning genom att säga ”låt medborgarna formulera sina lokala mål så får vi se hur de kan användas”. I Hestra har kommunen presenterat ett omfattande underlag och därmed skapat tydliga ramar för mål-formuleringsarbetet. Det har dessutom framgått att resultatet ska bli en fördjupning av översiktspla-nen. Det tycks inte råda någon tvekan när det gäl-ler rollfördelningen mellan medborgare, planerare och beslutsfattande församlingar. Kommunen har identifierat problemen och i viss utsträckning lagt förslag till mål, medan medborgarna haft till upp-gift att justera och komplettera problembilden och målformuleringarna. Genom kommunens under-lagsarbete har frågorna och problemen på ett tidigt stadium ringats in och kommunen har därmed medverkat till att skapa realistiska förväntningar. Å andra sidan kan man kanske hävda att Hestra-bornas möjligheter till ett fritt idé- och målformu-leringsarbete på detta sätt har blivit mindre.

Källa: Vem bestämmer – Om medborgarinflytande och kommunal planering

Landsbygden som produktionslandskap

Landsbygd med särskilda tillgångar – malmfyndig-heter, potential för bioenergiproduktion och vat-ten- och vindkraftutvinning m.m. – riskerar idag att bli utsatt för de miljömässiga avigsidorna av stor-skaliga och okänsligt utformade tekniska anlägg-ningar, även om de motiveras av globala miljöskäl. Med hjälp av modern informationsteknik får man söka minimera de oönskade konsekvenserna.

Storuman

Potential för förnybar energi.

Vindkraftstudie.

Etablering av vindkraftverk ökar över hela världen, tack vare det ökade behovet av förnybar energi utan föroreningar. I den glest befolkade kommu-nen Storuman i Västerbottens län restes frågan om och var vindkraft kan användas för att stödja en hållbar utveckling i regionen. Frågan behandlas vid översynen av översiktsplanen. I kommunens fjäl-lområden finns områden med förutsättningar för hög tillgång till vindenergi. Regionen är betydelse-full för rekreation, natur- och kulturvård, den är också beroende av turism. Dessa intressen är oftast oförenliga med energianläggningar. Därför undan-togs några områden i vindkraftsstudien. Mål och planindikatorer användes för detta ändamål. GIS användes för att

•

söka möjliga lägen med hänsyn till

konkurre-rande intressen

•

bedöma de möjliga områdena ur

landskapssyn-punkt genom att beräkna synligheten från andra områden

•

minimera den visuella påverkan genom att

söka de minst störande alternativen med hjälp av tredimensionella landskapsmodeller och placering av vindkraftverk på olika platser.

Källa: Examensarbete av Kathrin Wimmer vid Luleå Tekniska Universitet (under publicering)

Lästips:

Bioenergi och kretslopp stad/land – en samsyn. SAMS fördjup-ningsstudie. Boverket och Naturvårdsverket 2000. ISBN Boverket 91-7147-625-3, Naturvårdsverket 91-620-5099-0.

Odlingslandskapet och den kommunala planeringen. 1996. Boverket. PBL/NRL underlag 45. ISBN 91-7147-224-X.

Vem bestämmer – om medborgarinflytande och kommunal planer-ing. 1998. Boverket, ISBN 91-7147-438-2.

(22)

21

De små tätorterna kan enligt Boverkets förslag till vision Sverige 2009 delas in i två kategorier, det självständiga landsbygdssamhället och den stadsnä-ra pendlarorten. I och med att arbetsmarknaderna vidgas blir gränsen alltmer flytande. Genom tele-kommunikationsteknik kan människor arbeta på distans från den ordinarie arbetsplatsen och många accepterar allt längre pendlingsavstånd. I fallstudi-erna exemplifieras de små ortfallstudi-erna av Storuman (självständigt landsbygdssamhälle) och Burlöv (stadsnära pendlarort).

Utvecklingen för de små tätorterna och städerna beror mycket på var i landet de finns. Ett läge i avfolkningsbygd med minskande befolkning kan

medföra svårigheter att engagera både politiker och medborgare i miljö- och översiktsplanearbete. De tunga överlevnadsproblemen överskuggar lätt ett framtidsinriktat miljömålsarbete. Storuman och Härjedalen är emellertid exempel på kommuner där politiker, tjänstemän och kommuninvånare samarbetar för ekologisk hållbarhet som grund för en utvecklingsbar turism.

Det finns orter i samma storlek som är belägna intill, eller inom pendlingsavstånd från expande-rande stor- eller medelstora städer. De påverkas i stället av storstadens expansion med önskemål om bostäder i attraktiva, lugna lägen, bra skolor och för-skolor. Här ställer ekonomiskt starka

kommuninvå-Den lilla orten/småstaden

Swot-analys av den lilla orten/småstaden – en idédiskussion

Styrkor – möjligheter

Den lilla orten/småstaden har ofta en ålders-och stilmässigt blandad bebyggelse inom samma områden. Ett lägre bebyggelsetryck kan ha lämnat mer kulturhistoriskt intressant bebyg-gelse.

Det är närmare mellan tätort och landsbygd i små orter. Ett lägre bebyggelsetryck kan medfö-ra stomedfö-ra bostadstomter och fler obebyggda grön-områden i orterna.

Kortare avstånd mellan bostäder, arbetsplatser och service medför större möjligheter att ta sig fram till fots och med cykel.

I viss utsräckning kan det finnas möjligheter till självhushåll när det gäller livsmedel, byggmate-rial, bioenergi för uppvärmning. Goda möjlighe-ter till mamöjlighe-terial- och energikretslopp. Den lilla orten med ett tillgängligt omland har också möj-lighet till vattenkretsloppslösningar för omhän-dertagande av avlopps-/dagvatten. etc. Närhet mellan medborgare och beslutsfattare. Det sociala nätverket är tätare, man stöter oftare på människor man känner. Den sociala kontrol-len kan minska våld och brottslighet. Goda möj-ligheter till motion och friluftsliv.

Enkla strukturer kräver låga anläggningskostna-der. Det sociala nätverket kan underlätta affärs-kontakter inom vissa branscher.

Miljöaspekter Kulturhistoriska och estetiska värden

Biologisk mångfald och grönområden

Bebyggelse- och trafikstruktur

Material-, energi- och vattenkretslopp

Sociala aspekter och hälsoaspekter

Ekonomiska aspekter

Svagheter – hot

I avfolkningsbygder kan överskott av bostäder och lokaler medföra sämre underhåll av kultur-historiskt värdefulla miljöer.

I storstadsnära lägen kan grönområdena tas i anspråk av regional infrastruktur.

Den glesa bebyggelsen kräver ofta längre tran-sporter och förutsätter oftast att man har egen bil. Låg trafikintensitet och god tillgång på p-platser kan uppmuntra till bilkörning. Svagt underlag för kollektivtrafik. I många fall bor och arbetar man ej på samma ort.

Självhushållning kräver fria, näraliggande markytor.

Skatteintäkterna är ofta låga. Kostnaderna för samhällsservice kan vara högre i glesbygden.

Låga skatteintäkter och få människor, som ska dela på fasta kostnader för att driva och förvalta samhället. Kapitalkrävande anläggningar, som behövs, kan vara svåra att finansiera. Risk för lokala monopol.

(23)

nare förväntningar och krav på ”god boendemiljö”. Den bredare kommersiella servicen och det kultu-rella utbudet i den närbelägna staden medför ofta att utbudet i den storstadsnära småstaden blir sämre än i den självständiga.

Storuman

Storumans kommun ligger i Lappland vid Ume-älven i Västerbottens län mitt emellan Umeå och Mo i Rana. Kommunen bildades 1971 efter en sam-manslagning av Tärna och Stensele. Kommunen domineras av stora skogsområden, fjäll och sjöar som inbjuder till friluftsliv: fiske, bärplockning, vandring, skidåkning och mycket mer.

Storumans historia har likheter med många andra inlandskommuners. År 1917 fanns det i nuvarande centralort endast åtta gårdar med ett 40-tal invåna-re. Invigningen av Inlandsbanan 1923 gjorde att Storuman övertog den näraliggande Stensele kyrk-bys roll som huvudort i Umeälvens övre dalgång. Mellan mitten av 50-talet och slutet av 70-talet inträffade den s.k. Vattenfallsepoken: utbyggnaden av vattenkraften. Den medförde ett uppsving för kommunen och centralorten. Huvuddelen av tätor-tens bebyggelse härrör från denna tid. Under 60-talet skedde en snabb befolkningsminskning som stabiliserade sig strax över 8 000 invånare på 70-talet. Under 80- och 90-talen har befolkningen åter

minskat, om än inte i samma snabba takt. Befolk-ningen i tätorten har varit mer stabil än i kom-munen i stort och utgjorde 2 570 invånare 1995 mot 2 650 år 1970.

I Storuman inriktas framtidsbilderna på miljömå-len, men också på de tre nyckelfrågor som identifi-erats i fallstudien: kommunikationer, energi och lokalt näringsliv.

•

”Vägvinnaren” innebär större punktvisa

sats-ningar på infrastruktur i form av ett nytt char-terflygfält och en tunnelförbindelse med Norge.

•

”Stigfinnaren” fokuserar bl.a. på möjligheterna

att ta tillvara lokala energiresurser för bio-bränsle och vindkraft både för självförsörjning och export. Redan idag exporteras 94 % av elkraften, och den framtida potentialen för de andra energislagen borde vara stor.

Från början togs också en framtidsbild upp som var en hotbild genom att det byggde på antagandet om fortsatt nedrustning av service och avfolkning. Det ersattes efterhand med en kombination av Vägvinnaren och Stigfinnaren. Det byggde på utvecklad samverkan stad och land, att den glesa strukturen väckt ett nationellt intresse. I framtids-bilden lyftes miljöbeskattning fram som ett medel för att få företag att etablera sig i områden med ”miljömässiga överskott”.

Källa: Planera med miljömål! Fallstudie Storuman, scenarier för hållbar utveckling

22

Figur 2. Exempel på förnyelseåtgärder i Storumans centrum. Källa: Projektarbete vid Luleå Tekniska Universitet -99.

(24)

23

De mindre orterna av typen ”stadsnära pendlarort” står inför hot som beror på utbyggnad av kommuni-kationerna till en näraliggande större huvudort eller inom ett nätverk av orter. Risken finns att grön-strukturen fragmenteras, att barriärer skapas mellan stads- och ortsdelar och att bullermattor breder ut sig över både bebyggelse och rekreationsytor. Den kommersiella servicen är ofta sämre än i en själv-ständig ort av samma storlek, vilket innebär resor till den större staden.

Burlövs kommun (Arlöv och Åkarp) ser denna hot-bild och har utifrån sin fallstudie byggt upp ett samspel med andra mindre kommuner i liknande situation: Solna och Sundbyberg, Tårnby i Dan-mark och Raisdorf i Tyskland. Dessa kommuner har sökt att bemästra hotet genom framsynt planer-ing som också inbegriper åtgärdsprogram på kort sikt.

Orter i denna situation kan genom översiktsplaner-ing och mellankommunal samverkan tydliggöra sina ställningstaganden gentemot den näraliggande storstadens krav och önskemål. Ett viktigt konsta-terande är att kommunen behöver utveckla en aktiv planeringssamverkan med omkringliggande kommuner för att strategiskt viktiga regionala grönstråk ska kunna säkras och ”inlåsningseffek-ter” därmed kunna undvikas.

Ett rumsligt mönster av typen ett pärlbandsnätverk skulle innebära förutsättningar för en fortsatt de-centraliserad ortsstruktur. Enligt Sverige 2009 skul-le en sådan strategi dessutom innebära en särskild utvecklingspotential för de mindre och medelstora tätorterna i pärlbandet. Enligt visionen skulle detta vara positivt i perspektivet hållbar utveckling, dels eftersom energianvändningen till resor i dessa orter anges vara 20 % lägre än i storstäderna och dels eftersom dessa tätorter har förutsättningar att tillgo-dose krav på en god livsmiljö, bl.a. genom kvalite-ter som överskådlighet, variationsrikedom, närhet till natur och goda rekreationsmiljöer.

Rumsliga strategier baserade på s.k. decentralise-rad koncentration, som också berörs i En vägvisare, ger förutsättningar för en lägre energianvändning än ett mönster där en enda större stad dominerar. Det innebär ett regionalt mönster med flera mindre och medelstora tätorter, relativt självförsörjande och befolkningstäta, fördelade över hela regioner. I en västsvensk modellstudie avseende Göteborgs och Bohus län, där olika utbyggnadsalternativ ana-lyserades, var utgångspunkten för val av tätorter att de skulle ha fler än 4 000 invånare, ha god regional kollektivtrafik samt en rad andra kvaliteter som antogs kunna påverka resemönstren – exempelvis en cykelvänlig topografi. Den alternativa strategin skulle innebära 12–20 % lägre andel resande med personbil (Westford 1999).

Figur 3. En vy från Burlöv. Foto: Inger Sellers.

(25)

Burlöv

Burlövs kommun är en av Sveriges till ytan minsta kommuner. Av den totala arealen 1 880 hektar utgör 37 % tätbebyggt område och 50 % åker. Av kommunens ca 14 600 invånare bor 98 % i de två tätorterna Arlöv (8 874 invånare) och Åkarp (5 429 invånare). Trafikleder, järnvägar och kraftledningar utgör dominerande inslag i landskapsbilden. Arlöv domineras av 60- och 70-talets höghusom-råden och har under det senaste halvseklet vuxit samman med Malmö, medan Åkarp domineras av villabebyggelse. Detta samhälle har vuxit upp kring en äldre bykärna.

Burlövs kommun täcks efter Yttre ringvägens till-komst till 10% av genomfartsvägar inklusive trafik-platser som idag upptar 5 % av kommunens yta. Det innebär en ökning av infrastrukturens andel av ytan med 2 procentenheter. Barriäreffekterna mel-lan bostäder, arbetsplatser, service och rekreation-sytor ökar inom en ort som tidigare varit väl sam-manhållen. 38 % av befolkningen har 400 meter eller kortare till någon form av service.

Även om grön- och rekreationsytorna i Åkarp är mycket begränsade i storlek så är de förhållandevis tillgängliga. Man ska också beakta att bebyggelsen till stor del består av villor och radhus med riklig grönska på tomterna.

För att belysa konsekvenserna för fragmentering och tillgänglighet av olika infrastruktursatsningar har olika järnvägsalternativ genom Åkarp analyse-rats med hjälp av GIS. Som ett alternativ till att bygga ut södra stambanan till fyra spår i markplanet har tunnelförläggning av järnvägen studerats. Slutsatsen är en tidsvinst för fotgängare/cyklister. Genom att lägga järnvägen i tunnel genom Åkarp och Burlöv ökar närheten till industriområdet med i genomsnitt 500 meter genom att man slipper omvägar som järnvägsbarriären skulle ha skapat.

Källa: Planera med miljömål! Fallstudie Burlöv, livsmiljöprojektet

Hur kan samspelet mellan de mindre

tätorterna och landsbygden förbättras?

Den mindre tätorten torde ha speciellt goda förut-sättningar för att öka resurshushållningen och minska miljöbelastningen genom ett ökat samspel mellan tätorterna och deras omgivande landsbygd. Det FoU-projekt som Movium sedan början på 1990-talet genomfört i samverkan med Ystad (26 000 invånare varav 16 000 invånare i tätorten), Tidaholm (13 300 invånare varav 9 000 i tätorten) och Upplands-Bro (20 500 invånare) kan illustrera detta, se exempelruta om ”Moviums studier”. Dessa exempel visar att de tätortsnära odlingsmar-kerna är en särskilt påtaglig och tillgänglig potenti-al för att åstadkomma lokpotenti-ala kretslopp i orter av denna storlek. Det finns här goda fysiska förutsätt-ningar för en lokalt förankrad försörjning av baslivs-medel och omhändertagande av och återföring av näringsämnen från stadens restprodukter. Sam-tidigt varierar dessa förutsättningar beroende på geografiskt läge, klimatförhållanden, växtbetingel-ser, tillgång till odlad mark m.m. Det måste noteras att marknadsvillkor och regelsystem ifråga om jord-bruksdrift, livsmedelshantering etc., i själva verket avgör om dessa fysiska förutsättningar nyttjas. Metoden ”Ekologiska fotavtryck” kan vara tillämp-bar för att beräkna behovet av omlandsareal kring tätorten för dess försörjning av livsmedel och om-händertagande av restprodukter, se vidare i del 3).

Enköping

Kväverening i Enköping

Enköpings kommun hade genom ett EG-direktiv (EG-rådets direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, 91/271/EGG.) ett krav på kvä-vereduktion vid centralortens reningsverk. Kostna-den för att bygga ut reningsverket för traditionell kväverening beräknades till 30 miljoner kronor. Då väcktes tanken på att kombinera kväverening och odling av energigrödor, främst Salix. På så sätt skul-le man minska kväveutsläppet till Mälaren med hälften, utan att behöva bygga ut för traditionell kvävereduktion. Det var upplagt för att lösa flera problem samtidigt:

(26)

25

•

Kraftvärmeverket behövde mer bioenergi.

•

Deponiskatt skulle införas på bottenaska och

slam.

•

Enköpings reningsverk ligger mitt emellan

kraftvärmeverket och ett av kommunens störs-ta lantbruk, och gemensam motstörs-tagare är En-köpingsån som flyter förbi dessa anläggningar på sin väg mot Mälaren.

Genom ett bra samarbete mellan avloppsverket, kraftvärmeverket och lantbrukarna har man nu fått fram 60 GWh lokalt producerad energi genom att gödsla energiskog med tre olika sorters lokala när-ingsämnen:

•

Aska och avloppsslam.

•

Slam från enskilda avlopp och kransverk.

•

Näringsrikt vatten från reningsverket, främst

kväverikt vatten från slamavvattningen. Gödslingen, med en blandning av bottenaska från kraftvärmeverket och slam från reningsverket, har redan kommit igång. Under året ska 1 600 ton aska blandas med lika mycket slam och läggas ut på 300 hektar närbelägen energiskog. Blandningen är enligt uppgift ett utmärkt gödselmedel som inne-håller grödans hela behov av fosfor, kalium och mikronäringsämnen och hälften av kvävebehovet. Nu fortsätter samarbetet

I Enköping talar man om kretsloppsanpassad kvä-vereduktion. I dag släpper reningsverket ut 120 ton kväve om året i Enköpingsån. För att nå uppsatta mål fordras en minskning av det nuvarande utsläp-pet med närmare 60 ton kväve per år, enligt följan-de:

•

30 ton kväve ska man få bort genom att gödsla

80 hektar energiskogsodling på en gård intill reningsverket med näringsrikt vatten från slambehandlingen.

•

20 ton kväve tar man hand om genom att

16 000 ton slam från enskilda avlopp och små reningsverk ska användas på lokala energi-skogsodlingar istället för att transporteras in till reningsverket i staden. Härigenom slipper man dessutom 1 200 slamtransporter genom Enköping om året (transportmil med bil mins-kar med 1 000 mil per år).

•

10 ton kväve räknar man med att kunna

vinna genom interna åtgärder i reningsverket. Med en mer formell inställning hos länsstyrelsen hade inte projektet kunnat förverkligas. Då hade man istället byggt ut för traditionell kväverening.

Slamdammar vid tre lantbruk

Tre lantbruk har byggt lagringsdammar för slam. Lantbrukarna är enligt uppgift mycket nöjda med sina nya ”gröna jobb”. De får betalt av kommunen för att lagra och sprida slammet och kan behålla sina marker öppna i stället för att plantera skog. I stället för att slam deponeras till en kostnad av 250 kronor per ton i avfallsskatt, betalar avloppsverket lantbrukarna för att de lagrar och sprider slammet. Projektets miljövinster

Det finns många miljövinster med projektet:

•

Kväveutsläppet till Enköpingsån halveras från

120 till 60 ton. gödning av energiskog< biobränsle< samhället restprodukter (slam)< (aska)< värmeverk< reningsverk<

Figur 4. Kretsloppsanpassad kväverening i Enköping. Efter Enköpings kommun och Agroidé

-30 ton N< lokalt omhändertagande till 80 ha energiskog 60 ton N< till ån< 100 ton N< till reningsverket -10 ton N< p.g.a mindre belastning 120 ton N< -20 ton N< lokalt omhändertagande till 350 ha energiskog

Figur 5. Kommunens kväveutsläpp till Enköpingsån och Mälaren halveras. Efter Enköpings kommun och Agroidé