Högskolan på Gotland
2011/32
Examensarbete
Författare: Stefan Leo
Programmet Design och konstruktion
Ämne: Industriell design
Handledare: Magnus Fredriksson
Designkoncept av
”toycam”
Framtagning av koncept för
analog kamera
2
Designkoncept för ”toycam”
Framtagning av koncept för analog kamera
Utbildning: Design och Konstruktion, Högskolan på Gotland Tema: Examensarbete, 15hp
Titel: Designkoncept av ”toycam” Författare: Stefan Leo
Uppdragsgivare: -
Handledare: Magnus Fredriksson Datum: 22 maj 2011
3
Sammanfattning
Analogt fotograferande är något som många trodde dog ut i början av 2000-talet i samband med den digitala revolutionen. Men så är inte fallet. Parallellt med den digitala revolutionen så har en rörelse kring analoga kameror och så kallade toycams växt sig allt större. En toycam var från början en analog plastkamera i låg kvalitet gjord för att tillverkas och säljas så billigt som möjligt utan några vidare ambitioner om kvalitet. Bilder tagna med kameran blir drömska, utan ordentlig skärpa, och kan ha oväntade och extrema färgskiftningar och kontraster. Här och var kan det dyka upp orangegula fält av ljusläckage orsakade av den låga kvaliteten i
konstruktionen. Dessa egenskaper skulle lätt kunna ses som brister, men faktum är att det är just dessa egenskaper som uppskattas.
Under de senaste tio åren har en nyproduktion av äldre modeller, men också av helt nya analoga kameror kommit igång. Varje år släpps en handfull nya analoga kameror och intresset för och rörelsen kring toycams tycks bara fortsätta att växa ju längre in i den digitala tidsåldern vi kommer. Men trots detta så uppfattar undertecknad, som hängiven toycamentusiast, att ingen ordentlig utveckling sker på området. Rörelsen står och stampar på stället.
Projektet har haft som mål att söka efter och utveckla något nytt, en ny funktion som tillför marknaden och den rörelse som växt fram kring toycams något. Detta har gjorts med hjälp av designprocessen. Marknaden har studerats och form och funktionskoncept har tagits fram. Under hela projektet har brukare varit delaktiga och det var i kontakt med dessa ett slutgiltigt koncept valdes ut. Resultatet blev en modern kamera med formelement diskret inspirerade av kameror från 50-talet. Men den stora fördelen med kameran är en för kompaktkameror och toycams helt ny funktion – utbytbara kassetter för film! På bara några sekunder kan man byta film mitt i en rulle, perfekt t.ex. när man vill byta filmtyp tillfälligt eller inte har tid att stå och ladda om kameran! Flexibilitet!
4
Abstract
Many thought that analogue photography died in the beginning of the 21’st century thanks to the digital revolution. But that’s not the case. As the digital revolution swept over the world a movement of analogue cameras, and so called toycams grew bigger. A toycam was a low quality, plastic, analogue camera, made to be manufactured and sold as cheaply as possible without any considerations of quality. Pictures produced by the camera are often soft focused with intense color changes and contrasts. Every once in a while an orange yellowish field will show up on the photos. This is caused by light leaks caused by the poor quality of the
construction of the camera. While these qualities may be considered flaws they’re actually much of the reason to why people use and like toy cameras.
During the last ten years new production of old toycam models and completely new analogue cameras has been picked up. Every year a handful of new cameras enter the market and the interest and movement around toycams just seems to grow the further in to the digital era we get. But despite this, I as a dedicated toycam enthusiast, don’t sense that any real
development is happening in the area. The movement is at a standstill.
The objective of the project has been to look for and develop something new, a new function that adds something to the market and movement. This has been done with the design process. The market has been studied and different concepts of form and functions have been developed. Users have been involved during the whole process, including during the final selection of concept. The result is a contemporary camera with discrete inspiration from cameras of the 50s’. But the main thing with the camera is a for compact- and toy cameras whole new feature – exchangeable film cartridges! Film can now be changed, in the middle of a roll in just a few seconds. Perfect when one wants to change film type or just don’t have the time to reload the camera! Flexibility!
5
Förord
Som blivande industridesigner var jag nervös och spänd inför detta projekt och arbete. 100-150 år av fotograferande betyder många år av utveckling. Hur skulle jag kunna föra
utvecklingen av och rörelsen kring toycams framåt utan att upprepa något som redan var gjort; vad fanns det egentligen att tillföra detta gedigna område? Men samtidigt kände jag att utvecklingen på toycam-området stod stilla. Och som den entusiast av det analoga mediet jag är, var jag därför oerhört nyfiken och förväntansfull. Vad för spännande ny lösning skulle projektet resultera i?
Såhär i efterhand kan jag säga att det blev ungefär som jag hade förväntat mig. Det var en svår nöt att knäcka och det var ett utmanande arbete på flera sätt, men också mycket givande, intressant, stimulerande och riktigt roligt! Jag fick syssla med något som jag verkligen brinner för – i dubbel bemärkelse; fotografering och ett utvecklande designarbete!
Jag skulle vilja tacka alla lärare inom programmet för Design och konstruktion vid högskolan på Gotland för hjälp och stöd under arbetets gång. Ett extra stort tack till Magnus Fredriksson, min handledare, för ditt stöd och inspirerande engagemang. Jag vill också passa på att tacka mina studiekamrater för den inspiration, uppmuntran och härliga stämning som vi lyckades hålla uppe när vi alla slet som hårdast och stressen var som störst! Tack!
_______________________ Stefan Leo 2011-05-21
6
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 7 1.1 Bakgrund ... 7 1.2 Problemdefinition ... 7 1.3 Mål ... 8 1.4 Metod ... 8 1.5 Kravspecifikation ... 8 1.6 Avgränsningar ... 8 2 Faktainsamling ... 9 2.1 Marknaden ... 9 2.1.1 Produkter ... 9 2.1.2 Brukarna ... 10 2.2 Analogt ... 11 2.2.1 Användning ... 11 2.2.2 Typer av film ... 122.2.3 Framkallning och korsframkallning ... 12
2.2.4 Fördelar och nackdelar med 135- resp. 120-film... 12
3 Genomförande ... 14
3.1 Idégenerering ... 14
3.1.1 Val av koncept ... 14
3.2 Genomförande ... 15
4 Resultat och analys ... 17
4.1 Kassettfunktionen ... 18
4.2 Övriga funktioner ... 20
4.3 Knappar, reglage och ikoner ... 21
4.4 Form ... 22
4.5 Material ... 22
4.6 Färgsättning ... 23
4.7 Försäljning ... 23
5 Slutsats och rekommendationer ... 24
6 Appendix ... 25 6.1 Enkät ... 25 6.2 Enkätsvar ... 27 6.3 Skisser ... 33 6.4 Formkoncept ... 34 6.5 Funktionskoncept ... 36 6.6 Slutarmekanismer ... 38
7
1
Inledning
1.1
Bakgrund
Under slutet av 1900-talet växte det fram ett intresse för fotografering med så kallade ”toy cameras”. En toy camera, eller ”toycam” som det också kallas, var från början en kamera utvecklad och konstruerad framförallt för att kunna massproduceras och säljas så billigt som möjligt utan någon större hänsyn till kvalitet.”Toy camera” är egentligen ett missledande begrepp då det inte handlar om en
leksakskamera. Kamerorna inklusive linserna är däremot ofta helt tillverkade i plast, något som kan associeras till leksaker. Bilder tagna med äldre toycams ger ofta ett drömskt uttryck. De är oskarpa, saknar ofta ordentlig fokus, har oväntade färgskiftningar och kontraster, samt så kallad vinjettering. Vinjettering innebär att bilderna blir mörkare i kanterna. Eftersom kamerorna ofta är konstruerade helt utan hänsyn till ordentlig funktion så är det inte sällan som de läcker in ljus. Detta orsakar orange-gula inslag på bilderna. Till höger syns exempel på två av de populäraste toycamsen, Diana och Holga, ursprungligen producerade på 60-70, resp. 80-talet i Hong Kong.
Efterhand som den digitala revolutionen i början på 2000-talet slog ut i princip all
vardagsfotografering med analog film så fortsatte intresset för toycams att växa; och med hjälp av bl.a. sociala nätverk och forum på internet växte en rörelse fram. Inte sällan handlar det om unga människor som attraheras av möjligheterna och effekterna i det analoga fotograferandet. Man har tröttnat på det förutsägbara i digital fotografering och eftertraktar det oväntade, stämningarna och effekterna samt möjligheterna till att experimentera. Genom att fotografera med film och endast ha ett begränsat antal bilder per rulle läggs också mer vikt vid varje bild, vid kompositionen och tanken bakom, något som ofta försvinner när man fotograferar digitalt och kan spara hundra, tusentals bilder. Det är dock inte enbart yngre människor som attraheras av toycams utan även äldre som söker dess karakteristiska estetik. Efterhand som intresset och rörelsen har växt under de senaste tio åren så har en
nyproduktion av äldre toycams, men också helt nya modeller kommit igång. Detta har fått begreppet ”toycam” att växa. Numera handlar det inte enbart om gamla, ljusläckande kameror konstruerade helt utan tanke på funktion, utan också generellt om enklare, analoga kameror. Varje år släpps en handfull nya toycams, men trots det upplever jag, undertecknad, att ingen faktisk utveckling och framåtrörelse sker. Modellerna är allt för lika varandra utan några större skillnader i funktion. Rörelsen står och stampar på stället. Det är från denna upplevelse projektet har sin utgång.
1.2
Problemdefinition
Hur ska en ny toycam utformas och vilken eller vilka funktioner krävs för att driva och utveckla rörelsen framåt?
En vintage Diana
8
1.3
Mål
Målet med arbetet är att utveckla ett koncept på en ny toycam.
1.4
Metod
För att nå målet skall arbetsmetoden ”designprocessen” användas. Denna bygger på en process indelad i faser. Arbetet börjar med analysfasen. I denna fas skall all nödvändig
bakgrundsfakta samlas in. En marknadsundersökning samt analys av funktioner och formspråk hos befintliga toycams skall genomföras. Även en ”trendspaning” skall göras genom analys av bloggar, artiklar etc. Efter analysfasen fortsätter arbetet i idégenereringsfasen. I denna tas ett antal koncept fram som därefter presenteras för brukare. I samråd med brukarna väljs ett koncept ut för vidare arbete i nästa fas. Genomförandefasen. I genomförandefasen revideras ev. det valda konceptet vad gäller konstruktionslösning, material, färg och form med underlägg i brukarnas feedback och i samråd med fackmän. En digital 3D-modell samt en eventuell fysisk modell tas fram.
Metoden skall fungera vetenskapligt och genom ständig feedback hos brukare leda till den ultimata lösningen. Kontakten och en tydlig kommunikation med brukarna blir extra viktig för ett lyckat projekt.
1.5
Kravspecifikation
Då ingen uppdragsgivare fanns så fanns heller ingen given, konkret kravspecifikation. Kraven vid inledningen av projektet var därför få.
En helt ny kamera skall tas fram Lösningen skall vara analog
Lösningen skall innefatta en ny funktion eller på annat sätt vara innovativ Utvecklingsarbetet inriktas mot en målgrupp som redan använder toycams
1.6
Avgränsningar
Även avgränsningarna var få.
Ingen större vikt skall läggas vid kamerans mekaniska lösningar eller optik Inga konstruktionsritningar skall tas fram
9
2
Faktainsamling
2.1
Marknaden
Arbetet började med en mindre studie och iakttagelse av marknaden. Detta gjordes genom att söka efter och studera webbshoppar som säljer toycams samt sociala nätverk och forum med anknytning till toycams. Utöver det har undertecknad som toycamentusiast också tidigare erfarenheter av marknaden.
Marknaden består dels av en second-hand-handel av gamla toycams från mitten och slutet av 1900-talet och dels av en nyproduktion. De största aktörerna vad gäller nyproduktion och utveckling av toycams är troligtvis Lomography1 och Superheadz2 som båda utvecklar och säljer sina egna toycams under egna märken, dels i egna butiker och webshoppar men framförallt via återförsäljare.
2.1.1
Produkter
Utbudet av toycams kan delas in två kategorier; nya och gamla. Det finns vintage toycams, dvs. ”riktiga” gamla kameror, och det finns nyproducerade. Utöver det finns det också en
mellankategori med nyproducerade varianter baserade på äldre modeller. En återkommande och gemensam faktor för flera toycams är plast, ofta någon form av polystyren. Ofta består kamerorna nästan helt i plast, inkl. linsen. Detta beror troligtvis på att kostnaden för plast är relativt låg och att målet med de ursprungliga toycamsen var just att hålla ett lågt pris. Eftersom flera toycams antingen är från mitten eller slutet av 1900-talet, eller är baserade på kameror från perioden så är formspråket också ofta från tiden. De två populära kamerorna Diana och Holga formgavs exempelvis på 50- resp. 70-talet och de tillverkas än idag i samma utförande med endast smärre förändringar.
Det är svårt att dra en tydlig slutsats kring formspråket hos moderna, nydesignade toycams som inte är baserade på äldre modeller; det finns få tydliga röda trådar. Designen spretar och varierar. Plasten fortsätter dock att vara dominerande. Plast och gärna i olika färger är något som återkommer. Detta beror troligtvis dels på att toycams associeras så starkt till plast, men säkert också fortfarande på priset. Dessutom är plast ett flexibelt och passande material som kan fås med precis de egenskaper och i de former man ofta söker för en kamera.
Vad gäller filmformatet hos nyutvecklade toycams är 135-film i princip helt dominerande. Generellt sett är 120-film också ett populärt format, men detta dominerar framförallt äldre kameror designade innan 1980-talet.
1 http://www.lomography.com/about
10
2.1.2
Brukarna
En enkät sammanställdes och 17 brukare svarade. Enkäten riktades mot redan engagerade användare via ett socialt forum på nätet3. Frågorna utformades för att utreda brukarnas syn på utvecklingen av toycams, samt vad de anser är viktigt vid framtagningen av en ny toycam. En komplett redovisning av frågor och svar finns i appendix 7.1 resp. 7.2. Då projektet inte utfördes i samarbete med någon extern uppdragsgivare och därför saknade en konkret kravspecifikation så kom brukarnas svar och åsikter att fungera som riktmärken för lösningen under det vidare arbetet.
Här följer en sammanfattning av svaren från undersökningen:
44 procent av de tillfrågade var mellan 15- och 30 år, resterande var över 30år.
Nästan alla var emot digital bearbetning av digitala bilder för att uppnå en ”toycam-look”. Detta motiverade projektets intention att satsa på en analog kamera istället för en digital. Man tyckte också att det var viktigt att en ny toycam hade en ny funktion så att det inte bara blev en ny design. I övrigt fanns det flera konkreta önskemål och idéer på funktioner som kom att följa med och inspirera under idégenereringsfasen. Se svaren i appendix 7.2 för detaljer.
I en del av undersökningen kunde brukarna värdera hur viktiga de tyckte olika påståenden och funktioner var, här följer en sammanställning.
62% tyckte det var viktigt att kameran var billig.
63% tyckte det var viktigt att kameran kändes som en toycam.
75% tyckte det var viktigt att bilderna kameran tog kändes som toycambilder.
69% tyckte det var viktigt med inställningsmöjligheter för värden för bländare och slutartid. 63% tyckte det var viktigt att kameran är miljövänlig.
94% tyckte det var viktigt att kameran var analog snarare än digital. 63% tyckte det var viktigt att enkelt kunna dubbelexponera.
56% föredrog en kamera med 120-film framför 135-film. 25% brydde sig inte om filmformatet var 120- eller 135-film.
62% resp. 75% tyckte inte det var viktigt att linsen och kameran var gjord i plast. 87% tyckte inte att det var viktigt att kameran var en ”point and shoot”
94% tyckte inte att det var viktigt med en möjlighet att själv ”customize” kameran. 63% tyckte inte att kameran skulle ha en retro look.
81% tyckte inte det var särskilt viktigt att kameran med 135-film kunde exponera kugghålen på filmen.
11
2.2
Analogt
Har du ingen aning om vad analogt fotograferande handlar om så följer här en kort beskrivning kring hur användningen av film fungerar, olika typer, format och framkallning. Detta för att underlätta förståelsen och resonemang i kommande kapitel. Följande information grundas i undertecknads egna samlade erfarenheter och kunskap på området.
2.2.1
Användning
Inom dagens analoga rörelse dominerar två typer av filmformat, 135-film (35mm film) och 120-film, även kallad mellanformatsfilm. 135-filmen är 35mm hög och säljs vanligtvis i rullar med plats för 24 bilder och 36 bilder. Filmen är spolad på en
spole omsluten av en metallcylinder. I ena hörnan finns en filtad skåra ur vilken ena änden av filmen sticker ut. När filmen laddas i en kamera så dras änden av filmen fram till en spole på den motsatta sidan av kameran och fästs i denna. Därefter stängs kameran och man kan börja fotografera. När en bild tas så öppnas ett hål i den främre delen av kameran, och ljus sipprar in till filmen, under loppet av endast några hundradels sekunder som hålet för ljuset är öppet så lämnas ett osynligt avtryck på filmen. Man säger
att den har blivit exponerad. När bilden är tagen så matas den exponerade bildrutan över till den andra spolen, och ny bildruta från rullen ersätter dess plats. För att veta hur många bilder man har tagit så är det vanligt att det finns ett litet runt fönster med en räknare på kamerans ovansida, ofta strax över hjulet eller spaken för frammatning av film. När man har tagit 24 eller 36 bilder, beroende på rullens längd, så går det inte längre att mata fram mer film, filmen är slut. När detta sker är det dags att spola tillbaka filmen. Detta innebär att man spolar tillbaka filmen från spolen som sitter i kameran, tillbaka till spolen i metallcylindern som filmen kom i. Detta görs ofta genom att man trycker på en liten knapp, drar upp en liten vev och vevar tillbaka filmen manuellt. Efter 30-60 sekunders spolandes hörs ofta ett klick, det är filmen som lossnar från spolen i kameran, och man vet att filmen är tillbakaspolad, man kan nu utan att riskera att filmen skall förstöras av ljus öppna luckan och ta ut metallcylindern med filmen i, rullen. Nu är det fritt fram att ladda kameran med ny film. 24 resp. 36 är antalet bilder av standardformatet (24x36) som får plats på filmen på rullen, det finns dock kameror som tar bilder i andra format, ex. halvbilder, och då får det plats dubbelt så många bilder per rulle. Det finns också kameror som tar bilder som är betydligt bredare och längre än standardformatet, då blir det naturligtvis färre bilder per rulle.
Detta är vad som gäller för 135-film. 120-film fungerar lite annorlunda. 120-filmen ca 60mm hög och kommer spolad på en plastspole, utan omslutande metall. Hela filmen är istället lindad tillsammans med ett lika långt pappersstycke som löper längs hela ena sidan av filmen. Filmen laddas likt 135-film genom att spolen sätts fast i kameran och den ena änden av filmen fästs i en spole på motsatt sida. Bildtagningen sker på samma sätt som för 135-film. För att se hur många bilder man har tagit så finns oftast ett litet rött, genomskinligt glas- eller
plastfönster på kamerans baksida. Genom detta syns pappersremsan på baksidan av filmen. På denna remsa finns förtryckta nummer som indikerar hur långt in i filmen man är. Formatet på bilder tagna med mellanformatsfilm är oftast kvadratiskt. Till skillnad från 135-filmens
varierande längd beroende på rulle så finns det endast en längd på 120-film. Olika kameror kan
En rulle 120-film En rulle 135-film
12 dock ta bilder i olika format, två vanliga är 42x42mm resp. 52x52mm, formaten ger 16, resp 12 bilder per rulle. Toycams såsom Holga och Diana F+ har möjligheten att variera formatet.
2.2.2
Typer av film
För att en bild skall fastna på film, oavsett om det är 135- eller 120-film så behövs det lager av sk. emulsion. Emulsionen består av olika typer av kemikalier som reagerar med ljuset och ”registrerar” bilden på filmen. Beroende på vad man vill ha för egenskaper hos sin bild så finns det olika typer av film med olika typer av emulsioner. Den mest lättillgängliga typen är
färgnegativfilm. Filmen har en emulsion som vid framkallning ger färgnegativ, negativ från vilka man kan framkalla färgbilder. Exempel på andra typer av film som finns är svartvit-, sk.
monokrom negativfilm, samt färgpositivfilm, även känd som ”diafilm”. Till skillnad från negativfilmen som ger en negativ avbildning på filmen, så ger positivfilmen – precis som namnet antyder, en positiv avbild. Denna positiva avbild gör att man kan projicera bilden med en projektor.
Utöver dessa olika egenskaper så har också all film en viss ljuskänslighet. Denna betecknas som filmens ”ISO”-värde. Ett högt ISO innebär en hög ljuskänslighet vilket generellt och förenklat innebär att man kan ta bilder i sämre ljusförhållanden. Ett lågt ISO innebär en låg ljuskänslighet vilket passar bättre i starka ljusförhållanden. Ett lågt ISO ger också generellt sett finkorniga bilder medan ett högt ISO ger korniga. Kvaliteter varierar dock från märke till märke då olika filmproducenter använder olika emulsioner.
2.2.3
Framkallning och korsframkallning
För att få det tänkta resultatet från en film förutsätts att man framkallar filmen i rätt kemi anpassade för filmtypen, annars kan man få helt andra effekter. Inom
toycamrörelsen är det dock vanligt att medvetet framkalla film i ”fel” kemi. Att göra detta kallas ”korsframkallning”, eller med det engelska uttrycket ”cross processing”, alt. ”Xpro”. Resultatet av detta varierar beroende på vilken film man framkallar i vilken kemi. Den vanligaste formen av korsframkallning är den där man framkallar diafilm (positivfilm) i kemi för färgnegativfilm. Resultatet blir då bilder med intensiva färgskiftningar och kontraster.
Den vanligaste och mest lättillgängliga typen av framkallning är den av 135-film färgnegativ.
2.2.4
Fördelar och nackdelar med 135- resp. 120-film
Fördelarna med 120-film är att den ger en högre upplösning på bilderna. Eftersom filmen är större komprimeras inte bilden på samma sätt som hos 135-film. Nackdelarna är att antalet bilder per rulle är lågt och det kan vara svårt att få filmen framkallad. Dessutom är både priset på filmen och framkallningen ofta högre än det för 135-film. Fördelarna med 135-film är dess
13 lättillgänglighet, både vad gäller att få tag på, vilka typer man kan få tag på, samt att få filmen framkallad. 135-film har i förhållande till 120-film inga nämnvärda nackdelar bortsett från en något lägre upplösning, detta är dock oftast knappt märkbart då filmen används i toycams. En moder, optimal toycam borde således konstrueras för att använda 135-film.
14
3
Genomförande
3.1
Idégenerering
Idégenereringen började med skissande och brainstorming. Målet var att komma fram med så många olika utformningar och funktioner som möjligt. Efter ett par veckor blev det dock tydligt att en viss strukturering av design och funktioner behövde genomföras innan val av koncept kunde göras i samråd med brukare. Stilar och formspråk måste isoleras från funktioner för att tydligare kommuniceras till brukarna så objektivt från varandra som möjligt. Ett utdrag av skisser kan ses i appendix 6.3.
3.1.1
Val av koncept
För att ta reda på vad brukarna ville ha och gillade, funktionsmässigt och stilmässigt så
sammanställdes fyra formkoncept och två
funktionskoncept. Formkoncepten var inspirerade av formspråket hos kameror från 50-, 60- och 70-talet, plus ett modernt. De två
funktionskoncepten valdes ut och presenterades utan bestämd design för att lägga vikt vid själva funktionen. (Se appendix 7.4)
Till höger syns de fyra formkoncepten. Nr.1 är inspirerat av formspråket hos kameror från 50-talet, nr.2 60-50-talet, nr.3 70-talet och nr. 4 en modern lösning med raka linjer och ett elegant formspråk. För större bilder se appendix 7.3.
I appendix 7.4 finns sammanställningen av de två funktionskoncepten. Det första konceptet bygger på en utbytbar lins tillverkad i låg kvalitet. Linsen är tänkt att tillverkas i en så dålig och varierande kvalitet att ingen lins ger riktigt samma resultat som en annan. Linser skulle säljas separat och kunderna skulle söka den lins som felar precis på rätt sätt för ens egen smak. Uniciteten i att ha en lins som inte ger samma resultat som någon annans skulle skänka ett mervärde till brukaren i en tid där individualism, customizing och en personlig prägel värderas högt. Eftersom linserna skulle vara billiga skulle brukaren också uppmuntras att
experimentera med linsen och manipulera den utan att oroa sig över att förstöra något dyrt och oersättligt. Även detta skulle skänka brukaren ett mervärde.
15 Det andra konceptet, bygger på ett system med utbytbara kassetter. Istället för att ladda filmen direkt i kameran så laddas den i en kassett som därefter skjuts in i kameran. Detta gör att brukaren snabbt kan byta film genom att byta kassett. Detta medger en ökad flexibilitet och snabbhet. Brukaren kan direkt när exempelvis filmen tar slut dra ut kassetten och föra in en ny och genast fortsätta att fota, utan att behöva spola tillbaka filmen emellan. Det blir också enkelt att snabbt byta filmtyp beroende på vad som passar bäst i den rådande
situationen. På bara några sekunder kan man växla mellan film med högt ISO och lågt ISO, eller svartvit film och färgfilm. För en vidare beskrivning, samt illustration av funktionen, se
appendix 7.4.
Form- och funktionskoncepten mailades till brukarna som ombads att ta ställning till och kommentera de olika varianterna. Brukarna var personer som under faktainsamlingen hade deltagit i enkäten och uppgett att de ville delta i det vidare arbetet. Tretton brukare mailades och sex svarade. Resultatet blev jämnt. Vad gäller stilarna stod det lika mellan koncept nr. ett och koncept nr. fyra. Flera gillade retrostilen hos det första konceptet, men det fick också kritik för att ”försöka vara något det inte är”. Det fjärde konceptet gillade man då det kändes
modernt och mer spännande jämfört med de andra. Vad gäller funktionskoncepten stod det också lika. För att avgöra saken diskuterades stilarna med för projektet utomstående personer vid Högskolan på Gotland. Fem tillfrågades och samtliga förutom en tyckte att formkoncept nummer fyra var det mest intressanta. Vad gäller funktionskoncepten drogs en slutsats baserad på marknaden att koncept nummer två, det med utbytbara kassetter, var det mest intressanta, innovativa med mest potential. Koncept nr. ett ansågs inte lika innovativt då det redan finns möjlighet att byta linser på flera kameror på marknaden, även om konceptet med billiga, utbytbara lågkvalitativa linser med varierande resultat inte finns.
3.2
Genomförande
Valet föll alltså på formkoncept nummer fyra och funktionskoncept nummer två. Nästa steg i arbetet blev att föra de båda koncepten samman till ett. Formen hos formkonceptet består av två tydliga formelement där det ena penetrerar det andra, detta illustreras i bilden till höger där de två delarna förtydligats i rött resp. blått. Den röda delen är den brukaren håller i och filmen förvaras i. Den blå delen innehåller linsen, slutare, sökare och bländare. Funktionskonceptet består av en kassett som förs in i ett kamerahus. Kamerans form uttrycker som just nämnts att den ena delen är instucken i den andra. Att den instuckna delen dessutom är den del där filmen förvaras gjorde att
det föll naturligt att denna skulle få bli den utbytbara kassetten från funktionskonceptet. Arbetet fortsatte med skissande på tekniska lösningar för kassettfunktionen. En digital 3D-modell togs fram baserad på skissen på formkonceptet men anpassades med realistiska dimensioner och proportioner med filmrullar och befintliga kompaktkameror som
referensobjekt och hjälp i måttsättningen. Kameran utformades för 135-film pga. 135-filmens flexibilitet och tillgänglighet i förhållande till 120-filmen. I 3D-programmet4 fortsatte också
16 arbetet med kamerans formspråk. Nödvändiga reglage, knappar och formelement lades också till. Dessa behandlas vidare i nästa kapitel.
Under arbetet togs en enkel fysisk skissmodell fram för att ge en mer konkret bild och känsla för formen. Fem för projektet utomstående personer vid Högskolan på Gotland ombads simulera fotograferande och byte av filmkassett. Reglage och knappars placering samt hanteringen av kassetten diskuterades.
17
4
Resultat och analys
Resultatet av arbetet blev en liten, analog kamera med ett modernt formspråk men som genom diskreta formelement, ikoner och materialval samtidigt knyter an till klassiska toycams. I följande kapitel redogörs för dess funktioner, form, reglage och knappar, material och färgsättning.
18
4.1
Kassettfunktionen
Kassettfunktionen löstes på följande sätt. Kameran består av två delar. Mittpartiet - ”kameradelen” med linsen och slutaren, samt ”kassettdelen” i vilken filmen är laddad. I kassetten sitter filmen laddad som i en vanlig kamera, från en spole till en annan. För att mata filmen framåt används ett hjul på kassettens ena sida. På toppen av kassetten finns ett litet runt fönster med en mätare för hur långt in i filmen man är. På toppen finns även en nedsänkt spak för tillbakaspolning av filmen och öppning av luckan. I den främre delen av kassetten finns två spår löpandes från toppen till botten. Dessa är markerade i rött på bilden nedan. I den främre delen av kassetten finns också ett rektangulärt hål. Strax bakom hålet finns en platta med ett hål i sin nedre halva, stort som hålet i kroppen på kassetten. Plattans övre halva är solid. När kassetten ej är laddad i kameradelen blockeras hålet i kassettkroppen av plattans övre solida del, plattan hålls nere med en fjäder. När kassetten laddas i kameradelen så skjuts plattan upp och plattans hål hamnar i linje med hålet i kroppen, filmen kan nu exponeras när slutaren öppnas. Plattan är markerad i blått på bilden nedan. På den vänstra kassetten på bilden är plattan nedfälld och håller således ute ljus. På kassetten till höger är plattan uppfälld så att filmen kan exponeras.
Kameradelen består av en sökare på toppen och slutar- och bländarmekanism i den främre delen. På nästa sida illustreras processen med att ta ut en kassett och ladda kameran med en ny. För att ladda kameran med en kassett så dras säkringen i kamerans botten ner med hjälp av en ring i dess ände. Säkringen går inte att separera från kameradelen utan när den når sitt utdragna maxläge så sitter den fast i botten för att inte tappas bort. När säkringen är nere kan en kassett föras in eller dras ut. När en ny kassett är införd i kameradelen trycks säkringen upp igen och ringen i säkringens ände snäpps fast i en urfasning i kamerans botten. Säkringen består av två skenor som när de förs upp glider in i de två urfasade spåren i kassettens framkant. När säkringen förs upp i spåren stöter dess skenor till en tapp som pressar upp plattan med hålet i kassetten, plattans hål hamnar i linje med kassettens och luckan är öppen. Kameran är nu redo för fotografering. När säkringen är upptryckt fungerar dess skenor även som säkerhetsväggar mot ljusinsläpp i skarven mellan kameradelen och kassetten. Säkringens placering valdes i samråd med brukare efter tester med skissmodellen. På nästa sida syns utöver illustrationen av kassettbytet även en närmare bild av säkringen.
19
Byte av kassett
20
4.2
Övriga funktioner
Ingen ingående utredning av slutarmekanismer har utförts. Följande är ett förslag på en möjlig lösning. Kameran använder sig av samma typ av slutarmekanism som både Holga och Diana. (Se appendix 7.5 för bilder på dessa.) Fördelen med denna mekanism är dess enkelhet och att den tar så liten plats. Lösningen erbjuder två slutartider, ”N” – ”Normal” slutartid, 1/125 sekund, och ”B” – ”Bulb mode”. I ”Bulb mode” hålls slutaren öppen tills knappen för slutaren släpps. Begränsningen till två slutartider gjordes för att behålla en så enkel mekanik i kameran som möjligt och för att optimera storleken. Kameran har tre bländarstorlekar. Bländaren bygger på
en platta i kameran med två olika stora hål. Vid användning förs ett av hålen bakom linsen och begränsar det inkommande ljuset i kameran.
Bländarmöjligheterna är förslagsvis f/8 (ingen bländare), f/11 (mindre hål) och f/16 (ännu mindre hål). Några exakta uträkningar eller beslut om storleken på hålen i
bländarplattan har ej utförts. Valet av ställbar bländare istället för fast bygger på brukarnas önskan att kunna reglera bländaren. Typen av bländare valdes för
enkelheten i konstruktionen samt att den inte tar någon plats.
Viss fokuskontroll genom att rotera ”objektivet” med linsen kring den gängade yta som den är fäst vid i
kamerakroppen. Genom att linsen kommer närmare eller längre ifrån filmen justeras fokus.
Inget större utredande arbete kring optik har utförts. Förslagsvis används en positiv menisklins i någon form av plast eller glas. Brännvidden hamnar omkring 50mm i nuvarande utförande.
För att hålla nere storleken på kameradelen utrustades den inte med någon integrerad blixt. Däremot sattes en blixtsko på toppen, på så sätt kan man koppla en extern blixt till kameran. Från blixtskon går två tunna kablar via sökarens5 väggar ner till
slutarmekanismen.
För att underlätta kassettbyte och finnas smidigt till hands utrustades kameradelen med en nackrem.
För att inte blanda ihop vilken filmtyp som är laddad i en kassett förses kassetten med ett smalt transparent plastfönster på baksidan över rullen. Genom detta fönster kan man se trycket på rullen som anger filmtyp och ljuskänslighet. Detta är en vanlig funktion hos kompaktkameror och tryck i lämplig storlek finns alltid på filmrullar.
5 Sökaren är det hål genom vilket man siktar när man skall ta en bild.
Förslag på slutarmekanism
21
4.3
Knappar, reglage och ikoner
Reglage och knappar som var aktuella för kameran var reglage för fokus, bländare och
slutartid, samt knapp för slutaren – för att ta bilder. Knappen för slutaren var tvungen att sitta på mittendelen, ”kameradelen” då slutarmekanismen var placerad här och kassettdelen var avtagbar. Knappen placerades på, från brukarens synvinkel, mittdelens främre, högra sida. Denna placering valdes dels med hjälp av tester med den fysiska skissmodellen, men också som ett sätt att knyta an till äldre kameror som har sin slutarknapp placerad på ett liknande sätt. När brukaren fattar kameran kring kassetten och siktar för att ta en bild så hamnar pek- eller långfingret beroende på fattning, naturligt i läge över slutarknappen.
Klassiska toycams som Holga och nyversionen av Diana F+ från Lomography har en inom rörelsen legendarisk ikonografi kring fokusreglaget baserad på enkla symboler för människor och berg beroende på avståndet till det man vill fokusera på. För att knyta an till dessa äldre generationer av toycams och för att stärka toycamkänslan i kameran valdes liknande symboler. Ikoner för en person, två personer, en grupp med personer samt ett berg placerades tydligt mitt på kameran. Reglage valdes i form av en visare, en pil, monterad på fokusringen på ”objektivet”/linsen. Genom att rotera ringen och ställa visaren på önskad ikon fokuserar man på avståndet som ikonen symboliserar. För att behålla kameran stilren och enhetlig valdes samma typ av reglage även för slutartid och bländare. Dessa visare var dock ej kopplade till fokusringen utan ledde direkt in i kameran och sin mekanik. Ikoner för de olika bländarvärdena och slutartiderna valdes också för att knyta an till äldre toycams. Bländarvärdena i form av ett moln, ett moln med viss sol samt stor sol. Slutartiderna symboliserades av ”N” resp. ”B”. De olika ikonerna skall tryckas på plasten genom tampongtryck. Denna tryckteknik gör det möjligt att tryck trots den välvda ytan på kameran.
Närbild som visar slutarknappen till vänster, fokusreglaget ovan linsen och slutartidsreglaget till nedre vänster om linsen.
22
4.4
Form
Till höger syns utvecklingen av kameran från skissen fram till det slutliga resultatet.
Originalskissen hade ett modernt uttryck med få, enkla formelement och svepande linjer. Efterhand som utvecklingen gick framåt kom dock formen att drivas närmare ett retrouttryck. Detta genom förstärkta strömlinjeformer på det centrala formelementet och ”trappstegen” kring sökaren, formelement inspirerade av kameror från 50-talet. Det var dock viktigt att behålla grundkänslan i ursprungskonceptet. Målet var att formge en modern, fräsch och stilren kamera men samtidigt adaptera formelement från 50-talet på ett diskret sätt, utan att det ser ut som att kameran försöker vara ”retro”. Att utvecklingen drevs i denna riktning berodde på ett sökande efter att utveckla grundformen och göra den intressantare. Att just 50-talsinfluensen valdes berodde på att det formkoncept som inspirerats av 50-talsform och det valda
formkonceptet gillades av lika många brukare. Men det var trots allt det moderna konceptet som valdes och därför var det viktigt att hålla retrouttrycket diskret och behålla den moderna och spännande, ”nya” formens uttryck.
Kassettens rundade hörn är formade för att ligga skönt i handen vid användning.
Kamerans form kan beskrivas och analyseras på följande sätt. Kameran består av två dominerande formelement, kassetten och kameradelen. Kassettens form domineras av de rundade hörnen och de vertikala linjerna som täcker den. Matchande linjer återkommer dels i
kameradelens helhetsform och sökarens räta form, men också i spår på avtryckaren och räfflor i fokusringen. Profilen på kameradelen är framåtlutad och strömlinjeformad. Det är detta som lyfter fram retrokänslan tillsammans med de två trapporna på vardera sida om sökaren. Ett annat återkommande formelement är instuckna
komponenter. Kassetten genomborrar kameradelen, och i toppen ligger sökaren i form av ett rätblock genomborrad eller nedsjunken i
kameradelens topp.
Formen på visarna/reglagen på kamerans framsida är formade för att vara diskreta, men ändå tydliga. De är inspirerade av visare på reglage hos äldre industrimaskiner i gjutjärn från mitten av 1900-talet. På så sätt kopplas de vidare till strömlinjeformen och retrokänslan.
4.5
Material
Kameran är till största delen tänkt att formsprutas i någon typ av polystyren. Polystyren är billigt, hårt, enkelt att färga6 och dessutom har det en känsla och karaktär som kan kännas igen från äldre toycams, exempelvis tillverkas både Diana och Holga i styrenplast. Plasten ger en toycamkänsla.
6 Lesko, J., Industrial design: materials and manufacturing guide, 2a upplagan, John Wiley & Songs,
23 De vertikala formerna på kassettens hölje är tänkta att bestå av påklistrade skumgummilister. Skumgummit tillsammans med de rundade hörnen hos kassetten är tänkta att ge en skön känsla i handen hos brukaren.
Säkringen i botten är tänkt att tillverkas i någon typ av polyeten. Polyeten är segt, flexibelt, mjukt och böjligt7; egenskaper som kan behövas för att säkringen inte av misstag skall knäckas av i utdraget läge. Vore den gjord i polystyren så hade detta varit en risk.
4.6
Färgsättning
För att matcha och förstärka kamerans enkla formspråk skulle en serie i klara, rena
primärfärger passa. Förslagsvis de fyra cmyk-färgerna8 plus vit. Alltså: cyan, magenta, gul, svart och vit. Eller, för att strama ned sortimentet - endast en vit och svart. Vitt och svart
kommunicerar samma uttryck som formen på kameran; diskret, enkel, modern och elegant. Visare, reglage och säkringen i kamerans botten bör vara i en färg som är i kontrast och sticker ut i förhållande till den på kamerakroppen. Detta ökar tydligheten och sätter en intressant färgklick på de enfärgade ytorna. All plast är tänkt att vara högblank.
De fyra cmyk-färgerna
4.7
Försäljning
Vid försäljning föreslås det att kameradelen säljs tillsammans med en eller två kassetter. Vid behov av fler kan kunden/brukaren därefter köpa lösa separat. Skulle kameran säljas i flera kulörer skulle kunden kunna mixa och blanda olikfärgade kassetter och kameradelar precis som han eller hon önskar. Detta skulle skänka ett mervärde och ge kunden en känsla av ”personlig touch” på sin kamera, ett uttryck för personen.
7 Lesko, J., Industrial design: materials and manufacturing guide, 2a upplagan, John Wiley & Songs,
(2008), s.146
8Cmyk-färgerna är fyra primärfärger som ofta används vid fyrfärgstryck på papper, exempelvis i
tidningar. Trots att det endast är fyra färger kan man få fram många olika färgnyanser och toner genom att kombinera de på olika sätt. Färgerna är klara och rena.
24
5
Slutsats och
rekommendationer
Målet med projektet var att utveckla ett koncept för en ny toycam med nya funktioner eller egenskaper som skulle driva och utveckla rörelsen framåt. Genom kassettfunktionen har detta uppnåtts. Kassettfunktionen är en helt ny funktion som aldrig tidigare tillämpats i
kompaktkameror eller toycams. Funktionen gör det möjligt att när som helst, snabbt och smidigt byta film, mitt i en rulle eller när rullen är full, utan att behöva veva tillbaka filmen och slösa tid precis när den perfekta bilden uppenbarar sig! Funktionen ger en smidigare och mer flexibel kamera helt enkelt.
Lösningen har ett modernt formspråk men knyter an till klassiska toycams genom materialval, diskreta formelement och ikoner. Kameran uppnår målet med projektet och driver rörelsen ett steg framåt genom att öppna upp för nya möjligheter genom den nya funktionen.
Vid ett fortsatt arbete skulle en mer genomgående utredning av lämplig optik och mekanik behöva genomföras. Även exakta konstruktionsritningar skulle behöva tas fram i samband med detta.
En möjlig vidareutveckling av kameran finns i en anpassning för olika filmformat. Skulle det vara möjligt att omforma mittpartiet så att olika typer av film i olika kassetter skulle kunna användas? Förslagsvis 135-film, 120-film och någon form av direktbildsfilm, ex. ett
25
6
Appendix
27
33
34
36
38
6.6
Slutarmekanismer
Slutarmekanismen i Lomographys Diana F+
