E . A N N K A P L A N
Televisionsforskning och feministisk kritik
Med utgångspunkt i Kristevas
beskrivning av feminismens tre allmänna
utvecklingsstadier, analyserar E Ann Kaplan den
feministisha
rrV-forskningens utveckling. För
framtida studier pekar Kaplan på det
fruktbara i att kombinera psykoanalytisk teori
med nyare feministisk forskning om
hollywoodfilmen.
Rubrikens b ä g g e delar, »televisionsforsk-ning» och »feministisk», kräver en kort dis-kussion, var f ö r sig, i n n a n j a g k o m b i n e r a r d e m . N å g o t b e h ö v e r sägas o m d e t sam-m a n h a n g i vilket televisionsforskningen u p p s t o d f ö r att m a n ska förstå d e n historis-ka t o r f t i g h e t e n i d e feministishistoris-ka ansatser-na, och eftersom »feminism» inte h a r nå-gon enhetlig betydelse b e h ö v e r j a g disku-tera mitt sätt att definiera t e r m e n .
Jag k o m m e r h u v u d s a k l i g e n att u p p e -hålla m i g vid a m e r i k a n s k televisionsforsk-ning, m e n kontrasten m e d E n g l a n d ä r vik-tig för att belysa televisionsforskningens utveckling i USA, d ä r d e n h a d e ä n n u stör-re svårigheter än filmvetenskapen m e d att bli e r k ä n d som akademiskt ä m n e . Den väg varpå filmen till slut lyckades bli accepte-rad, g e n o m sina a n s p r å k på att vara en »konstart», var o f r a m k o m l i g för televisio-n e televisio-n eftersom i televisio-n g e televisio-n ville godta d e televisio-n be-skrivningen. Så m e d a n filmen u n d e r sexti-talet k u n d e skaffa sig u t r y m m e på m å n g a humanistiska fakulteter, tvingades televisionsforskningen att i h u v u d s a k kon-centrera sig på p r o d u k t i o n s s i d a n . Ä m n e t
»television» inhystes på journalist- och m a s s m e d i e s k o l o r som var starkt genomsy-rade av kvantitativa och positivistiska sam-hälls vetenskapliga m e t o d f o r m e r .
Flera forskare h a r diskuterat b e g r ä n s -n i -n g e -n hos dessa metodformer.1 Enligt
Da-vid Morley u p p s t o d dessa delvis som reak-tion på d e n tyska Frankfurtskolans marxis-tiskt-sociologiska perspektiv, vilket byggde
på »samhällsteori och kvalitativt-filosofisk analys»2
I E n g l a n d följde televisionsforskningen en a n n a n kurs eftersom d e n inte utveckla-des på massmedieskolor u t a n i första h a n d g e n o m o r g a n i s a t i o n e r som brittiska film-institutet eller h ö g r e utbildningsanstalter u t a n f ö r universiteten som konstskolor, F u r t h e r F d u c a t i o n Colleges och polytek-niska institutet. Brittiska intellektuella utan-f ö r universitetet utvecklade alltså utan-f r å n bör-j a n m e t o d e r för televisionsstudier och -kritik
som inte var så olika d e som a n v ä n d e s i d e n tidiga kultur- och filmforskningen.
Varken i USA eller E n g l a n d f ö r e k o m det- dock u n d e r hela sjuttitalet särskilt mycken feministisk TVforskning (ett p a p -p e r av Richard Dryer, Terry Lowell &am-p; J e a n McCrindle o m »Soap O p e r a s a n d Women» vid 1977 års internationella televisions-forskningskonferens i E d i n b u r g h var ett sällsynt u n d a n t a g ) . J a g h a r i a n n a t sam-m a n h a n g analyserat skälen till d e t t a , ' sam-m e n f ö r h å l l a n d e n a b ö r j a d e ä n d å f ö r ä n d r a s i b ö r j a n av åttitalet n ä r ett avsevärt antal k v i n n o r äntligen tog itu m e d kvinnorepre-s e n t a t i o n e n i TV. E n artikel av S t e p h e n H e a t h & Gillian Skirrow, publicerad i Screen 1977, m e n inte särskilt mycket u p p f ö l j d vid d e n tiden, u t g j o r d e modell f ö r en viss typ av studier. Artikeln b e h a n d l a d e d e t brittis-ka p r o g r a m m e t World in Action och var en av de första som tillämpade sjuttitalets teore-tiska ansatser, utvecklade f ö r d e n klassiska hollywoodfilmen, på televisionen. Artikeln
blev modell f ö r all k o m m a n d e analys av typ n ä r l ä s n i n g g e n o m att inrikta sig på »te-levisionen som f a k t u m » och d e »ideologis-ka o p e r a t i o n e r som utvecklades i n o m detta faktum»,'1 i stället f ö r att diskutera n å g r a
speciella (politiska) s t å n d p u n k t e r som »in-nehållet» intog. U n d e r tiden b ö r j a d e olika f o r s k n i n g s p r o g r a m i n o m filmvetenska-p e n , som det vid Los Angelesuniversitetet, syssla m e d kritisk analys av televisionen, och forskarstudenter stod f ö r en del av d e tidiga intressanta a r b e t e n a .0 Personer som
likt Tania Modleski intresserade sig f ö r kvinnors populärlitteratur, b ö r j a d e också applicera sina kritiska m e t o d e r på besläk-tade t y p e r av p o p u l ä r a T V - p r o g r a m av typ tvåloperor.
Men i n n a n j a g n ä r m a r e går in på det ar-bete som utförts vill jag helt kort diskutera r u b r i k e n s a n d r a led, n ä m l i g e n »feministisk ». I n o m litteraturens och filmens o m r å -de h a r or-det feminism u n d e r åttitalet kom-mit att betyda en rad olika saker. J a g t ä n k e r hastigt gå i g e n o m dessa betydelser efter-som en insikt o m d e skilda feministiska in-satserna på a n g r ä n s a n d e humanistiska o m r å d e n b å d e f ö r k l a r a r en del av det arbe-te som forskarna u t f ö r t och påvisar framti-da a r b e t s u p p g i f t e r n ä r d e t gäller televisio-n e televisio-n . Åttitalet h a r lärt oss att o r d e t »femi-nistisk» n u b e t y d e r olika saker f ö r olika kvinnor, allt e f t e r deras feministiska teori. Eftersom f e m i n i s m definitionsmässigt ä r en politisk och filosofisk t e r m ska jag r ä k n a u p p d e mest u p p e n b a r a f o r m e r n a så som d e h a r utvecklats i n o m dessa kategorier. J a g vill dock f r å n b ö r j a n b e t o n a att j a g inte
t ä n k e r u p p r ä t t a n å g o n hierarki sådan att vissa t y p e r skulle vara h ö g r e s t å e n d e eller överlägsna a n d r a . Det f i n n s en grov krono-logisk o r d n i n g s f ö l j d i d e u p p r ä k n a d e ty-p e r n a , m e n d e t är inte säkert att historiskt nyare m e t o d e r h a r ersatt äldre. Vissa ut-vecklingslinjer ger u p p h o v till ett ifrågasät-t a n d e av d e ifrågasät-t som f u n n i ifrågasät-t s f ö r u ifrågasät-t (de h a r na-turligtvis k u n n a t u p p s t å endast tack vare ti-digare u t f ö r t arbete), m e n jag m e n a r att detta i f r å g a s ä t t a n d e kan b e m ö t a s . En a n d ra varning f å r u t f ä r d a s f ö r d e n o f r å n k o m l i -ga arketypkaraktären hos en kategorise-r i n g som d e n n e d a n s t å e n d e . Det äkategorise-r mycket
sällan vi f i n n e r ett e x e m p e l på feministisk kritik som på ett rent eller o b l a n d a t sätt il-lustrerar n å g o n särskild kategori. M å n g a av d e e x e m p e l som j a g d i s k u t e r a r kombi-n e r a r olika t y p e r eller s t ä m m e r ikombi-nte per-fekt m e d n å g o n av d e m . K a t e g o r i e r n a ä r nyttiga endast som en kartläggning av ter-r ä n g e n i k l a ter-r g ö ter-r a n d e och belysande syfte. Allt detta blir tydligare sedan j a g skisserat d e m .
Feminism: politik och filosofi
Från politisk u t g å n g s p u n k t kan m a n sålun-da urskilja en a) borgerlig f e m i n i s m (all-m ä n t sett kvinnors intresse att erhålla lika fri- och r ä t t i g h e t e r i n o m ett kapitalistiskt system), en b) marxistisk feminism (all-m ä n t sett k o p p l i n g e n av det specifika kvin-noförtrycket till kapitalismens överordna-de s t r u k t u r och till förtrycket m o t a n d r a g r u p p e r : h o m o s e x u e l l a , minoriteter, arbe-tarklass etc), en c) radikalfeminism (all-m ä n t f r a (all-m h ä v a n d e av kvinnors olikheter g e n t e m o t m ä n n e n och strävan att u p p r ä t -ta avskilda k v i n n o g e m e n s k a p e r f ö r att be-f r ä m j a kvinnors specibe-fika behov och önsk-ningar) och en d) poststrukturalistisk femi-nism (allmänt sett föreställningen att vi b e h ö v e r analysera d e n språkliga o r d n i n g g e n o m vilken vi lär oss att vara det som vår k u l t u r kallar »kvinnor» — till skillnad f r å n en g r u p p kallad »män» - f ö r att k u n n a å s t a d k o m m a f ö r ä n d r i n g a r till k v i n n o r n a s fördel). G e n o m att kort gå i g e n o m e x e m -pel på feministiska a r b e t e n o m televisio-n e televisio-n s k a j a g visa h u r forskartelevisio-na utvecklar kri-tiska m e t o d e r allt e f t e r sin polikri-tiska defini-tion av f e m i n i s m e n .
M e n först ett ord o m f e m i n i s m e n s
filosofiska definition. Det finns två filosofilosofiska h u
-v u d s t å n d p u n k t e r , »essentialism» och »an-tiessentialism», som h a r diskuterats myck-et i n o m d e n a m e r i k a n s k a forskningsvärl-d e n på senare tiforskningsvärl-d.' Även 0111 forskningsvärl-distinktionen ä r problematisk f ö r e n k l a r d e n diskussio-n e diskussio-n . De tre första politiska femidiskussio-nismdefidiskussio-ni- feminismdefini-t i o n e r n a kan sägas feminismdefini-tillhöra d e n essenfeminismdefini-tialis- essentialis-tiska f e m i n i s m e n s kategori, m e d a n d e n f j ä r d e avspeglar en antiessentialistisk femi-nism. D ä r m e d f ö r n e k a s inte att d e t finns
avgörande skillnader mellan de tre första t y p e r n a — skillnader som j a g t ä n k e r peka u t u n d e r g r a n s k n i n g e n s g å n g . Men de två bredare k a t e g o r i e r n a u p p r ä t t a r en m e r ge-nerell och abstrakt distinktion mellan de f o r m e r av televisionskritik som p r o d u c e r a s av forskare m e d d e n e n a eller a n d r a filoso-fiska u t g å n g s p u n k t e n .
Den essentialistiska f e m i n i s m e n f ö r u t -sätter att det finns en g r u n d l ä g g a n d e »san-ning» o m kvinnan som det patriarkala samhället h a r hållit dold. Den a n t a r att det finns en särskild g r u p p »kvinnor» som kan skiljas f r å n en a n n a n g r u p p »män» i ter-m e r av ett väsen soter-m f ö r e g å r eller ligger u t a n f ö r k u l t u r e n och som i sista h a n d mås-te ha biologiskt u r s p r u n g . K v i n n a n s essen-tiella aspekter, undertryckta i patriarkatet, anses ofta i n n e f a t t a ett m e r a h u m a n t och moraliskt sätt att vara som, n ä r det väl kom-mit i d a g e n , kan bidra till att f ö r ä n d r a sam-hället i positiv riktning. De kvinnliga vär-d e n a blir ett sätt att kritisera vär-d e råa, kon-k u r r e n s p r ä g l a d e och individualistiskon-ka »manliga» v ä r d e r i n g a r som styr samhället och e r b j u d a ett alternativt sätt att inte bara
se u t a n också vara som h o t a r patriarkatet.
J u s t på g r u n d av d e kvinnliga värdenas es-sentiellt h u m a n a karaktär m e n a r dessa fe-minister att d e b ö r å t e r u p p r ä t t a s , hedras och revitaliseras. Marxistiska feminister k o n c e n t r e r a r sig därtill på h u r samhälls-s t r u k t u r e r n a och vinsamhälls-stmotivet h a r h i n d r a t d e h u m a n a feministiska värdena f r å n att bli f ö r h ä r s k a n d e , m e d a n radikalfeminis-t e r n a b e radikalfeminis-t o n a r aradikalfeminis-tradikalfeminis-t d e radikalfeminis-tysradikalfeminis-tade kvinnliga rös-terna ä r ett resultat av m a n s d o m i n a n s e n , d e n p å t v i n g a d e heterosexualiteten, beto-n i beto-n g e beto-n av d e beto-n borgerliga k ä r beto-n f a m i l j e beto-n och så vidare. Liberala essentialistiska feminis-ter förblir allmänt reformistiska och n ö j e r sig m e d att h ä v d a k v i n n o r n a s rätt till allt som vårt samhälle h a r att e r b j u d a .
Antiessentialistiska feminister ser saken på ett rätt a n n o r l u n d a sätt, även o m d e fi-losofisk;! perspektiven inte är så oförenliga som det först kan tyckas. S å d a n a teoretiker försöker b e g r i p a d e processer g e n o m vilka d e n kvinnliga subjektiviteten konstitueras i en patriarkal kultur, och d e f i n n e r i n g e n »essentiell» kvinnovarelse bakom det
soci-alt k o n s t r u e r a d e subjektet. Det »kvinnli-ga» blir f ö r d e m inget som ligger u t a n f ö r eller ä r oberört av patriarkatet, u t a n det ä r integrerat m e d detta. De intresserar sig f ö r f ö r b i n d e l s e r n a mellan en given biologisk könsidentitet och d e n patriarkala o r d n i n g -en, och analyserar samtidigt d e processer g e n o m vilka könsidentitet och subjekt byggs u p p . N u m e r a inser alla att könsrol-lerna kan f ö r ä n d r a s — m å n g a västländer håller på att k o m m a ifatt östblocket n ä r det gäller s å d a n a f ö r ä n d r i n g a r . Antiessenti-alisterna h ä v d a r emelleitid att f ö r att såda-na f ö r ä n d r i n g a r ska få ordentligt fäste, bli m e r än en blott lokal, m o d e b e t o n a d och tillfällig o m l ä g g n i n g , måste vi bättre förstå h u r vi n å r f r a m till en könsidentitet. (Det f a k t u m att sexismen förblir ett problem i östeuropeiska och a n d r a kommunistiska l ä n d e r bestyrker att sociala f ö r ä n d r i n g a r i sig inte ä r tillräckliga). O m målet ä r att k o m m a förbi d e socialt u p p g j o r d a defini-t i o n e r n a av »man»/»kvinna» eller »masku-lint»/»feminint» b e h ö v e r vi, h ä v d a r anties-sentialisterna, precist veta h u r dessa soci-ala k o n s t r u k t i o n e r är inbyggda i d e proces-ser som f o r m a r m ä n n i s k a n , och detta inne-bär o f r å n k o m l i g e n att vi b e t r ä d e r det psy-koanalytiska fältet.
Kristeva och Lacan
Det är b e t e c k n a n d e att a m e r i k a n s k a femi-juister f r å n 1963 till cirka 1980 huvudsakli-gen tänkte i essentialistiska t e r m e r och in-o m de flesta discipliner ( u t in-o m filmfin-orsk- filmforsk-n i filmforsk-n g e filmforsk-n ) p r o d u c e r a d e studier i filmforsk-n o m r a m e filmforsk-n f ö r d e tre första politiska s t å n d p u n k t e r n a . 1 och m e d det senare inflytandet f r å n frans-ka feministisfrans-ka teoretiker h a r forsfrans-karna börjat a n v ä n d a d e psykoanalytiska/semio-tiska/poststrukturalistiska teorier som varit så viktiga f ö r d e n europeiska forskningen.
Med deras h j ä l p kan vi se f e m i n i s m e n s oli-ka f o r m e r på ett litet a n n a t sätt. Julia Kris-tevas fria historiska beskrivning av feminis-m e n s tre a l l feminis-m ä n n a utvecklingsstadier ger oss ett f r u k t b a r t s c h e m a f ö r urskiljandet av feministiska kritikformer som k o m b i n e r a r d e ovan skisserade politiska och filosofiska kategorierna.8 Men kanske o r d e t
»stadi-u m » är vilseledande och b ö r ersättas m e d »typ», ty m e d a n d e t finns ett a l l m ä n t ut-vecklingsmönster hos beskrivningens kri-tiska m e t o d e r - en särskild typ kan sägas u p p s t å u r f r å g o r som inte besvarats av en äldre infallsvinkel - ä r d e t även så att en ny i n r i k t n i n g inte g ö r d e n äldre i n r i k t n i n g e n ogiltig eller eliminerar d e n . I själva verket kan vi på åttitalet se e x e m p e l på att flertalet feministiska kritiktyper ä n n u r e p r o d u -ceras vid sidan av varandra, o m d e inte h a r infogats i m e t o d e r som k o m b i n e r a r tidiga-re synsätt m e d nyatidiga-re. Processen är snaratidiga-re syntetisk eller dialektisk än n e g e r a n d e .
Jag ska i det f ö l j a n d e försöka ge exem-pel på d e f o r m e r av kritik som p r o d u c e r a s av Kristevas olika typer. Så långt som möj-ligt k o m m e r j a g att a n v ä n d a undersök-n i undersök-n g a r o m tvåloperor till att illustrera varje m e t o d , och d ä r m e d lyfta f r a m likheter och skillnader.
Kristevas analyser bygger på Lacans teo-rier o m h u r subjektet konstrueras i n o m en patriarkal s p r å k o r d n i n g (som Lacan kallar »det Symboliska»), d ä r kvinnan n o r m a l t förvisas till en f r å n v a r a n d e eller ofullstän-dig position. Eftersom Lacans distinktion mellan det I m a g i n ä r a och det Symboliska ä r central f ö r d e olika f e m i n i s m t y p e r n a ska j a g för ett ögonblick d r ö j a vid h a n s teori.
Enligt Lacan s a k n a r det egentligt I m a g i n ä -ra specifik könska-raktär, eller f ö r sna-rare in b å d a d e sociala k ö n e n u n d e t det kvinnliga g e n o m d e n illusoriska känslan av u p p -g å n -g i m o d e r n . Det som Lacan kallar »spegelfasen» (den s t u n d d å b a r n e t först u p p -r ä t t a -r en -relation till sin bild i spegeln) ma-r- mar-kerar m e d v e t a n d e t o m det illusoriska i en-h e t e n m e d m o d e r n . B a r n e t b ö r j a r alltså bli medvetet o m m o d e r n som ett f r å n sig skilt f ö r e m å l (spegeln visar bilden av m o d e r n som håller barnet), och det u p p t ä c k e r ä v e n sitt »spegeljag» (Idealimago, enligt Lacan) som en helt separat e n h e t . Subjektet kon-stitueras alltså som kluvet (både m o d e r och icke-moder, d e n n a sida av spegeln respek-tive i spegeln). Det ä r viktigt att det Ideal-e g o som byggs u p p i d Ideal-e n n a spIdeal-egIdeal-elfas intIdeal-e ä r helt på det I m a g i n ä r a s sida så att b a r n e t introjekterar bilden av m o d e r n som en
an-nan bild. Det b ö r j a r alltså symbolisera
åsy-n e åsy-n av sig självt som bildeåsy-n av d e åsy-n A åsy-n d r e och inleder d e n åtrå till m o d e r n (som vi ska se överförd till en åtrå e f t e r det som h o n åtrår) som k o m m e r att bestå dess liv i g e n o m .
D e n n a symbolisering av m o d e r n som d e n A n d r e ä r enligt Lacan en allmängiltig upplevelse, g r u n d l ä g g a n d e f ö r att d e n bli-vande m ä n n i s k a n faktiskt ska bli mänsklig. Den i n d i v i d f o r m e r i n g som symbolise-ringsnivån i n n e b ä r ä r en n ö d v ä n d i g ut-veckling; d y a d e n m o d e r - b a r n måste brytas av s p r å k o r d n i n g e n o m b a r n e t inte ska stan-na på det I m a g i n ä r a s nivå. Spegelfasen f ö r b e r e d e r b a r n e t för dess k o m m a n d e in-t r ä d e i dein-t Symboliskas sfär (enligin-t Lacan språket och a n d r a b e t e c k n a n d e eller repre-s e n t e r a n d e repre-syrepre-stem repre-som bilder, gerepre-ster, ljud m e d mera), d ä r b a r n e t intar sin ställning som »bekönad» varelse (det u p p t ä c k e r oli-ka subjektställningar som »han», »hon», »du», »det»). Eftersom beteckningssyste-m e n är organiserade beteckningssyste-m e d fallosen sobeteckningssyste-m pri-m ä r betecknare h a r k v i n n a n f ö r Lacan en o f u l l s t ä n d i g eller f r å n v a r a n d e ställning. Pojken och flickan finner sig inta starkt skil-da positioner g e n t e m o t d e n f ö r h ä r s k a n d e o r d n i n g e n så snart d e h a r inträtt i det Sym-boliskas sfär.
För flickan gäller det att placeras i identi-fikation m e d m o d e r n vilket i n n e b ä r att åtrå det som m o d e r n åtrår, fallosen. Den-na åtrå ä r inte av väsensartad eller biolo-gisk art u t a n h ä n g e r helt s a m m a n m e d sät-tet att organisera det Symboliska. Lacans system, särskilt så som det h ä r a n v ä n d s av Kristeva, f r i g ö r oss f r å n det biologiskas ty-ranni. Det gör också att vi kan se vissa av kvinnlighetens »naturgivna» faser som i själva verket socialt k o n s t r u e r a d e .
Lika tillgång till den symboliska ordn ingen
Kristevas första feministiska s t a d i u m ä r ett d ä r k v i n n o r n a kräver lika tillgång till d e n (patriarkala) symboliska o r d n i n g e n och be-gär j ä m l i k h e t i stället f ö r u n d e r o r d n i n g . T v å resultat kan tänkas. Det första är att vi f å r e n »familjefeminism» (allmänt karakte-ristisk f ö r a r t o n h u n d r a t a l e t ) d ä r
kvinnor-na f ö r h ä r l i g a r en patriarkalt k o n s t r u e r a d »kvinnlighet». Sannolikt u p p f a t t a r d e dock d e n n a »kvinnlighet» som »naturlig» och u p p h ö j e r d e e g e n s k a p e r som tilldelas k v i n n o r n a till moraliskt bättre eller h ö g r e än k o n k u r r e n s e n s och d e n aggressiva indi-vidualismens m a n l i g a värden. Det a n d r a resultatet kan bli d e n o v a n n ä m n d a »libera-la» f e m i n i s m e n , som är m e r karakteristisk f ö r vår n u v a r a n d e rörelse d ä r k v i n n o r n a eftersträvar jämlikhet m e d m ä n n e n i n o m d e n offentliga arbetssfären. K v i n n o r n a be-gär alltså lika m ö j l i g h e t e r till sysselsättning och även institutionell m a k t (av alla slag), lika lön f ö r lika arbete, allmänt lika rättig-h e t e r m e d m ä n n e n samt f ö r ä n d r i n g a r i fa-m i l j e r u t i n e r n a f ö r att deras r ä t t i g h e t e r ska k u n n a f ö r e n a s m e d k r ä v a n d e yrkesbanor. Detta första feministiska stadium leder till en typ av televisionskritik som främst bygger på innehållsanalys. T V p r o g r a m -m e n analyseras u t i f r å n d e n typ av kvinno-roller som de framställer och m e t o d e n är att »räkna» antalet fall av specifika »rol-ler». Teoretiskt skulle m a n även k u n n a stu-dera i vilken grad p r o g r a m m e n återspeglar aktuella f ö r ä n d r i n g a r i k v i n n o r n a s ställ-ning, deras rörelse ut f r å n h e m m e t och in i arbetslivet, vilka e g e n s k a p e r som f r a m -ställs hos f ö r v ä r v s a r b e t a n d e kvinnor, fa-miljelivets innehåll och m ä n n e n s (eventu-ellt bristande) e n g a g e m a n g i hushållssyss-lorna.
Ett färskt e x e m p e l på ett a r b e t e som kommit f r a m g e n o m d e n n a f o r m av femi-nism är Diana M e e h a n s Ladies of the
Eve-ning. Women Characters of Prime-Time Televi-sion som k o m b i n e r a r kvantitativa, t o l k a n d e
och j ä m f ö r a n d e metoder.9 K ä r n a n i
Mee-h a n s bok ä r Mee-h e n n e s ambitiösa försök att in-te bara isolera och studera e x e m p e l på en lång rad kvinnliga roller (satungen, d e n g o d a h u s m o d e r n , ragatan, slinkan, offret, lockfågeln, k u r t i s a n e n , häxan, matriar-ken), u t a n också påvisa f ö r ä n d r i n g a r n a in-o m varje bild f r å n 1950 till 1980. H e n n e s slutsatser är alltför m å n g a f ö r att återges h ä r (se kapitel 13 i h e n n e s bok), m e n en viktig slutsats ä r att det » s a m m a n l a g d a in-trycket f r å n dessa bilder av o n t och gott, starkt u n d e r s t r y k e r k v i n n o r n a s a n d r a
-rangsställning, deras plats i världen som osjälvständiga, h ä n g i v n a k o m p l e m e n t till m ä n n e n » (s 113).
D e n n a typ av feministisk kritik ä r viktig f ö r d o k u m e n t a t i o n e n av vad vi h a r kommit att se som en f ö r h ä r s k a n d e k v i n n o u p p -f a t t n i n g i n o m p o p u l ä r k u l t u r e n , m e n ty-värr säger d e n oss inte särskilt mycket o m vare sig h u r dessa bilder p r o d u c e r a s (ett s t u d i u m som k u n d e hjälpa oss att förstå deras kontinuitet — m e d s m å f ö r ä n d r i n g a r - u n d e r en trettiårsperiod) eller exakt h u r de bär f r a m sin i n n e b ö r d , »talar» till d e n kvinnliga tittaren. Vi står d ä r m e d en obe-stämd föreställning o m »positiva» kontra »negativa» kvinnobilder och en måttstock — d e n självständiga, självförverkligande, självbekräftande, socialt och ekonomiskt »framgångsrika» k v i n n a n — m o t vilken bil-d e r n a b e bil-d ö m s som »positiva» eller »nega-tiva». Det är g e n t e m o t j u s t ett sådant sätt att tolka kvinnobilder i n o m filmen som Mulveys, J o h n s t o n s och a n d r a s a r b e t e n (se n e d a n ) v ä n d e r sig.
M e e h a n s modell ger u p p h o v till allvarli-ga svårigheter. För d e t första framställer d e n det mänskliga m e d v e t a n d e t som ett ta-bula rasa på vilket TV-bilderna arbetar. Bild e r n a blir m o Bild e l l e r som tittarna e f t e r h ä r -m a r efterso-m d e »tolkar» d e -m so-m »rikti-ga» människor. För d e t a n d r a förutsätts att d e n n a imitationsprocess ä r a n a l o g m e d d e n som försiggår i familjen, d ä r b a r n e t f o r m a r sin personlighet e f t e r f ö r ä l d r a r n a s . Det som u p p e n b a r t förbises är att fiktions-gestalterna inte ä r n å g r a riktiga människor, att tittarna d ä r f ö r tvingas att inta en högst a n n o r l u n d a ställning till d e m och att d e processer g e n o m vilka b a r n e n »identifie-rar» sig m e d v u x n a som ä r viktiga i deras liv är e n o r m t komplicerade och f ö r u t s ä t t e r (som vi såg i diskussionen o m Lacan) det o m e d v e t n a och d e n språkliga o r d n i n g som b a r n e n är inplacerade i. Tittaren existerar i d y n a m i s k relation till b å d e a n d r a m ä n n i -skor och TV-bild, vilken ger intryck till ett redan komplicerat omedvetet, och h a n / h o n »konstrueras» i viss m e n i n g som sub-jekt i receptionsprocessen.
Det ä r klart att, enligt Kristevas lacanska p a r a d i g m , s å d a n a s t u d i e r framställer
kvin-Cindy Sherman. Fotografi ur serien "UntiUed Film Still", 1980. Vanligen tillhandahållen av Metro Pictures, New York.
n o r n a s o m o m d e k r ä v d e lika tillträde till d e t (patriarkalt) Symboliska. D e »histori-er» s o m M e e h a n m e n a r d e t vara tid »att berätta» t ä n k e r sig ett s a m h ä l l e d ä r k v i n n o r -n a i -n f o g a s i d e -n m a s k u l i -n a o f f e -n t l i g a sfä-ren s o m » f a m i l j e ö v e r h u v u d e n , företagsle-dare» m e d m e r a . K v i n n o r n a ska alltså i n t e u p p f a t t a s s o m a n n o r l u n d a ä n m ä n n e n . M e n d e t i n n e b ä r j u att d e »blir» m ä n , att d e f u l l s t ä n d i g t k a p i t u l e r a r i n f ö r p a t r i a r k a -tet och dess v ä r d e r i n g a r , n o r m e r och sätt att vara. Resultatet ä r s o m vi ska se att kvin-n a kvin-n i stället f ö r att d e f i kvin-n i e r a s via fallosekvin-n blir i d e n t i f i e r a d med fallosen. D e t t a kan vara viktigt s o m e n ö v e r g å n g s f a s m e n b ö r inte ses s o m ett m å l i sig.
Ma rxism och feminism
I n n a n vi ö v e r g å r till Kristevas a n d r a femi-nistiska s t a d i u m ä r det n ö d v ä n d i g t att in-föra k a t e g o r i n marxistisk f e m i n i s m som h o n inte uttryckligen n ä m n e r , kanske f ö r att h o n inte ser d e n s o m tillräckligt skild
f r å n d e n just d i s k u t e r a d e f a s e n eller speci-fik n o g f ö r f e m i n i s m e n . I d e t tidiga sjutti-talets U S A var d e t t a e m e l l e r t i d e n inrikt-n i inrikt-n g s o m vissa k v i inrikt-n inrikt-n o r utvecklade i inrikt-n o m m e d i e - och l i t t e r a t u r s t u d i e r n a .
De marxistiska f e m i n i s t e r n a k o p p l a r te-levisionen s o m kritiskt objekt till d e större e k o n o m i s k a och industriella n ä t s o m d e n ä r i n f o g a d i. M e d stöd i e n l å n g t r a d i t i o n av marxistisk kritik ser d e f e m i n i s t e r s o m s a m t i d i g t ä r m a r x i s t e r h u r televisionens ställning s o m uttalat kapitalistisk institu-tion p å v e r k a r bilden av d e p o r t r ä t t e r a d e k v i n n o r n a . S å d a n a forskare b e t o n a r att d e n kvinnliga tittaren p r o d u c e r a s s o m k o n s u m e n t , till följd av televisionens be-hov att s o m k o m m e r s i e l l , v i n s t d r i v a n d e in-stitution sälja varor s a m t i d i g t s o m d e n g e r u n d e r h å l l n i n g . Televisionens sätt att g ö r a t i t t a r n a till varor l e d e r till r e p r o d u k t i o n av k v i n n o b i l d e r s o m s t ä m m e r m e d d e f ö r h ä r -s k a n d e (och h ä r -s k a n d e ) f ö r e -s t ä l l n i n g a r n a o m vad s o m ä r »kvinnligt», särskilt s o m dessa tillfredsställer vissa ekonomiska behov. M a r x i s t f e m i n i s t e r n a intresserar sig
alltså t ö r h u r k v i n n o r n a s o m g r u p p m a n i p u -leras av större e k o n o m i s k a och politiska in-tressen u t a n f ö r d e r a s kontroll. B e r ä t t e l s e r kan k o n s t r u e r a b i l d e r av f ö r v ä r v s a r b e t a n -d e k v i n n o r o m s a m h ä l l e t b e h ö v e r k v i n n o r i a r b e t s k r a f t e n m e n också a l t e r n a t i v t f r a m ställa k v i n n a n s o m n ö j d m e d h e m m a f r u -l o t t e n n ä r d e t t a ä r e k o n o m i s k t ö n s k v ä r t . S y n s ä t t e t l e d e r till e n i n n e h å l l s a n a l y s s o m inte ä r olik d e n »liberala» eller »reformis-tiska» f e m i n i s m e n s , m e n syftet ä r ett a n n a t e f t e r s o m r e s o n e m a n g e t alltid förs i ett s a m m a n h a n g d ä r televisionen ses s o m ett p r o -fitinriktat, kapitalistiskt intresse.1 0
Lillian R o b i n s o n s »What's My L i n e P T e -lefiction a n d W o m e n s Work» ä r ett utm ä r k t e x e utm p e l p å d e n n a utm a r x i s t f e utm i n i s -tiska i n s t ä l l n i n g till t e l e v i s i o n e n . " Skriven
1976, vid e n t i d p u n k t d å d e t i n t e f a n n s sär-skilt m å n g a feministiska televisionsstudier, h a n d l a r d e n o m k o n t r a s t e n m e l l a n b i l d e n av f ö r v ä r v s a r b e t a n d e k v i n n o r i T V - s e r i e r (inklusive t v å l o p e r o r ) och k v i n n o r s faktis-ka a r b e t s s i t u a t i o n i s a m h ä l l e t . I m o t s a t s till M e e h a n f ö r k l a r a r R o b i n s o n dessa för-v a n s k n i n g a r m e d att teleför-visionen ä r e n »gren av så kallad u n d e r h å l l n i n g s i n d u -stri», vilket enligt h e n n e » i n b e g r i p e r att n å g o t framställs, m a s s p r o d u c e r a s av alie-n e r a d a r b e t s k r a f t f ö r d e k o alie-n s u m e alie-n t e r s o m u t g ö r dess m a s s p u b l i k » (s 313). R o b i n s o n v ä g r a r e m e l l e r t i d att falla i M e e h a n s fälla och se p u b l i k e n s o m helt u t l ä m n a d åt d e e r b j u d n a b i l d e r n a , u t a n h ä v d a r att kvin-n o r kvin-n a ikvin-nte kvin-n ö d v ä kvin-n d i g t v i s a c c e p t e r a r d e t s o m förevisas d e m , att b i l d e r n a b a r a ä r »en av d e f a k t o r e r s o m påverkar k v i n n o r n a s m e d v e t a n d e » (ibid), att d e i n t e u t g ö r h e l a s a n n i n g e n .
R o b i n s o n g å r vidare till att k o n t r a s t e r a statistiken ö v e r k v i n n o r n a s a r b e t e i s a m hället m e d T V b i l d e r n a av f ö r v ä r v s a r b e -t a n d e k v i n n o r . H o n f i n n e r a-t-t -tro-ts u-tveck- utveck-l i n g e n bort f r å n f a m i utveck-l j e b a s e r a d e situatio-n e r i k o m e d i och d r a m a » s a situatio-n situatio-n o l i k h e t e situatio-n f ö r att T V k v i n n a n ska vara f ö r v ä r v s a r b e t a n d e u n g e f ä r h ä l f t e n så stor s o m f ö r h e n -n e s m o t s v a r i g h e t i leva-nde livet». Dess-u t o m » i n n e b ä r m o d e r s k a p n ä s t a n alltid att m a n l ä m n a r f ö r v ä r v s a r b e t e t , vilket kanske i n t e ä r så konstigt, m e n själva g i f t e r m å l e t
t e n d e r a r att f å s a m m a resultat» (s 315). Ro-b i n s o n f o r t s ä t t e r m e d att ge e x e m p e l f r å n a n d r a t v å l o p e r o r s o m stöd f ö r sina t e s e r in-n a in-n h o in-n ö v e r g å r till att visa att d e t , u t ö v e r d e t d i s p r o p o r t i o n e r l i g a a n t a l e t f ö r v ä r v s a r -b e t a n d e k v i n n o r i T V f i n n s stora s k i l l n a d e r m e l l a n d e t slags a r b e t e s o m k v i n n o r ses u t -f ö r a p å T V och d e t s o m d e u t -f ö r i verklig-h e t e n . R o b i n s o n s u p p s a t s h a r i mycket s a m m a f ö r t j ä n s t e r o c h b e g r ä n s n i n g a r s o m M e e -h a n s , m e n skiljer sig g e n o m att i n t e kräva lika tillträde till d e t p a r t r i a r k a l t Symbolis-ka. R o b i n s o n f ö r s ö k e r s n a r a r e (även o m h o n i n t e skulle a n v ä n d a d e t s p r å k b r u k e t ) visa h u r d e t t a Symboliska e x p l o a t e r a r o c h m a n i p u l e r a r f ö r v ä r v s a r b e t a n d e kvinnor, och d e s s u t o m p r e s e n t e r a r b i l d e r s o m a n -t i n g e n f ö r r i n g a r k v i n n o r n a s a r b e -t e eller v a r n a r d e m f ö r d e skadliga e f f e k t e r n a av att sikta f ö r h ö g t . D e t h e l a g å r alltså u t p å att b l o t t l ä g g a vad s o m f ö r s i g g å r i d e t »pat-riarkalt symboliska», inte att kräva kvin-n o r kvin-n a s tillgåkvin-ng till d e t . M e kvin-n i likhet m e d M e e h a n u t g å r R o b i n s o n f r å n e n essenti-alistisk f ö r e s t ä l l n i n g o m att k v i n n o r n a kan m o t s t å e x p l o a t e r i n g , f ö r att d e i n t e f å r sin sociala k o n s t r u k t i o n g e n o m d e p r o c e s s e r s o m tilldelar d e m d e r a s plats.
Att förkasta den symboliska ordningen
I Kristevas a n d r a feministiska s t a d i u m för-kastar k v i n n o r n a d e n m a n l i g a symboliska o r d n i n g e n m e d u t g å n g s p u n k t f r å n skillna-d e r n a , vilket l e skillna-d e r till r a skillna-d i k a l f e m i n i s m . H ä r inte b a r a hyllas d e t k v i n n l i g a u t a n u p p f a t t a s även s o m b ä t t r e och i g r u n d e n annorlunda. I n t r e s s e t k o n c e n t r e r a s p å kvin-n o i d e kvin-n t i f i e r a d e kvikvin-nkvin-nor, p å strävakvin-n e f t e r a u t o n o m i och h e l h e t g e n o m k v i n n o g e -m e n s k a p e r eller å t -m i n s t o n e intensiva relat i o n e r relatill a n d r a k v i n n o r . D e n r a d i k a l f e m i -nistiska kritiken riktas till e x e m p e l m o t bil-d e r n a av familjelivet s o m b o t e n m o t allt o n t , m o t d e n p å t v i n g a d e h e t e r o s e x u e l l a p a r b i l d n i n g e n i flertalet p o p u l ä r a skild-r i n g a skild-r elleskild-r m o t d i s k skild-r e p a n s e skild-r n a m e l l a n äk-t e n s k a p s b i l d e r n a i p o p u l ä r k u l äk-t u r e n och d e t verkliga livet. A n d r a t ä n k b a r a f r å g o r ä r p o p u l ä r k u l t u r e n s b r i s t a n d e b e h a n d l i n g av
kvinnors positiva inbördes relationer och f r a m s t ä l l n i n g e n av m ä n n e n som »natur-ligt» d o m i n e r a n d e .
Carol Aschurs b a n b r y t a n d e u p p s a t s »Daytime Television: You'll Never Want to Leave H o m e » , skriven 1976 ( u n d e r n a m -net Lopate) h a r inslag av d e n n a hållning.1"
Aschur h ä v d a r bland a n n a t att tvåloperor-nas familjer »avbildar d e t idealiserade livet i familjer som e k o n o m i s k t förestås av h ö g -re m a n l i g a t j ä n s t e m ä n » , m e d a n flertalet k v i n n o r ä r h e m m a f r u a r . Även n ä r d e sena-re a r b e t a r visas d e sällan på arbetsplatsen. Aschurs starkaste i n v ä n d n i n g a r riktas för det första m o t att familjen ges e n så central ställning: m ä n n i s k o r n a tillåts aldrig l ä m n a familjen eller »vara e n s a m m a l ä n g e n o g f ö r att uveckla ett verkligt j a g och d ä r m e d få en personlighet som kan bli känd» (s 79), och f ö r d e t a n d r a m o t att t v å l o p e r o r n a inte avslöjar d e n »skadliga a s p e k t e n av d e n m a k t som m ä n n e n h a r över k v i n n o r n a » (s 81). T v å l o p e r o r n a vanställer d e t »verkliga livet» g e n o m att framställa m ä n n e n som » h a d e d e f ö r m å g a att hjälpa, skydda och ge u t a n att behålla d e n h ä r s k a r m a k t som d e flesta m ä n potentiellt h a r över d e flesta kvinnor. I n g e n far i en tvålopera är disci-p l i n r y t t a r e . . . i n g e n äkta m a n slår sin fru» (ibid). A s c h u r k o m m e r f r a m till att d e t rå-d e r större j ä m l i k h e t mellan m ä n och kvin-n o r i t v å l o p e r o r kvin-n a äkvin-n i verkliga livet, och att dessa i sista h a n d försäkrar d e n instäng-da h e m m a f r u n att d e t »liv som ä r h e n n e s kan u p p f y l l a h e n n e s behov». Det som tvål-o p e r tvål-o r n a undertrycker ä r såväl h e n n e s fak-tiska a v s k u r e n h e t och isolering som att det just är g e n o m e n s a m h e t e n »som h o n h a r m ö j l i g h e t att v i n n a ett eget jag» (s 81).
I överensstämmelse m e d det a n d r a sta-diets f e m i n i s m f ö r u t s ä t t e r A s c h u r ett kvinnligt behov av att förkasta d e n manli-ga symboliska o r d n i n g e n , även o m iirte heller h o n a n v ä n d e r d e n n a terminologi. H o n visar h u r d e n n a o r d n i n g , s å d a n d e n f r a m g å r av p o p u l ä r a k v i n n o i n r i k t a d e TV-p r o g r a m , dels e x TV-p l o a t e r a r och infantilise-rar k v i n n o r n a , dels idealiseinfantilise-rar d e n (i prak-tiken förtryckande) patriarkala familjen. U n d e r m e n i n g e n ä r att k v i n n o r n a kan och b ö r förkasta s å d a n a f ö r n e d r a n d e bilder (i
sista h a n d s å d a n a f ö r n e d r a n d e liv) och i stället f i n n a sig själva. A u t o n o m i , o b e r o e n -de av m ä n n e n och n ä r a a n k n y t n i n g till a n d r a k v i n n o r framställs parentetiskt som b å d e möjligt och önskvärt. Detta vittnar o m Aschurs essentialism, m e n d e t ä r betydelsefullt att h o n k o m m e r till högst a n n o r -l u n d a s-lutsatser än M e e h a n och att h o n även skiljer sig f r å n Robinson i sitt förslag o m individuella i stället f ö r sociala alterna-tiv.
Den post-strukturalistiska feminismen
Kristevas sista s t a d i u m , d ä r k v i n n o r n a för-kastar klyvningen i manligt och kvinnligt som metafysisk och eftersträvar att över-skrida d e könsskilda k a t e g o r i e r n a eller å t m i n s t o n e inse deras kulturella konstruktion, ä r möjligt först e f t e r n i t t o n h u n d r a t a -lets stora modernistiska rörelser och d e postmodernistiska teorier som följt på d e m . På detta stadium vill forskarna, ge-n o m age-nalys av d e symboliska systemege-n — inklusive filmens och televisionens a p p a r a -ter g e n o m vilka vi k o m m u n i c e r a r och orga-niserar våra liv, förstå h u r vi lär oss att bli d e t som vår k u l t u r kallar »kvinnor» i m o t -sats till »män».
D e n n a poststrukturalistiska f e m i n i s m ä r ofta antiessentialistisk i kontrast till essenti-alismen hos d e tre ovarr d i s k u t e r a d e typer-na, även o m m a n f i n n e r vissa a r b e t e n som f ö r e n a r essentialistiska och antiessentialis-tiska a n t a g a n d e n . En kritik m e d d e n n a fi-losofiska o r i e n t e r i n g ger eko i L a u r a Mul-veys och Claire J o h n s t o n s a r b e t e n s o m h a r varit centrala f ö r f o r m u l e r a n d e t av en anti-essentialistisk feministisk teori i n o m film-forskningen.1 5 Dessa författare är själva
på-verkade av europeiska teorier ( f r å n d e n ryska f o r m a l i s m e n via B e n j a m i n och Ber-tolt Brecht i Tyskland till Roland Barthes, Althusser, Foucault, Lacan, Kristeva och D e r r i d a i Frankrike). Viktigast f ö r vår dis-kussion är Mulveys avgörande och n u fli-tigt d i s k u t e r a d e u p p s a t s »Visual Pleasure a n d N a r r a t i v e C i n e m a » f r å n 1975. Mulveys intresse f ö r d e n kommersiella hollywood-filmens f ö r k r o p p s l i g a n d e av det
patriar-kalt o m e d v e t n a h a r lett till ett nytt kvinnligt s t u d i u m av d o m i n e r a n d e p o p u l ä r k u l turella f o r m e r . H o n a n a l y s e r a r b l a n d a n -n a t H o l l y w o o d s tydliga sätt att i -n p r ä g l a ett m a n l i g t o m e d v e t e t k o n t r a ett t ä n k b a r t »kvinnligt». M e d u t g å n g s p u n k t f r å n Fre-u d s t v i l l i n g m e k a n i s m voyeFre-urism o c h feti-schism visar h o n att d e n d o m i n e r a n d e holl y w o o d f i holl m e n b y g g e r p å tre g r u n d holl ä g g a n -d e »blickar» s o m alla tillfre-dsställer -d e t m a n l i g a o m e d v e t n a . Vi h a r först k a m e r a n s blick i f i l m n i n g s s i t u a t i o n e n (det »profil-miska» tillfället), e n blick s o m ä r tekniskt n e u t r a l m e n inbyggt voyeuristisk och vanli-g e n »manlivanli-g» d ä r f ö r att d e t oftast ä r e n m a n s o m står f ö r filmandet. För d e t a n d r a h a r vi d e m a n l i g a r o l l f i g u r e r n a s blick i n o m filmberättelsen, g e n o m b i l d v ä x l i n g a r or-g a n i s e r a d så att k v i n n a n blir f ö r e m å l f ö r d e r a s s e e n d e , och slutligen blicken h o s
å s k å d a r e n s o m e f t e r h ä r m a r (eller s n a r a r e b e f i n n e r sig i s a m m a p o s i t i o n som) d e två första blickarna. Å s k å d a r e n tvingas alltså i d e n t i f i e r a sig m e d k a m e r a n s blick, se vad d e n ser.
Voyeurism och fetischism ä r m e k a n i s -m e r s o -m h o l l y w o o d f i l -m e n u t n y t t j a r f ö r att k o n s t r u e r a ( d e n f ö r u t s a t t m a n l i g e ) betrak-t a r e n i e n l i g h e betrak-t m e d b e h o v e n h o s hans o m e d v e t n a . Voyeurismen ä r k o p p l a d till d e n skoptofila i n s t i n k t e n (det vill säga d e n m a n l i g a l u s t e n i d e t e g n a o r g a n e t ö v e r f ö r d till lusten att se a n d r a p e r s o n e r u t ö v a sex). Mulvey h ä v d a r att filmen b y g g e r p å d e n n a instinkt och i g r u n d e n g ö r å s k å d a r e n till voyeur. O m å s k å d a r e n ä r k v i n n a m e n a d e Mulvey till e n b ö r j a n att h o n m å s t e inta e n m a n l i g position.
Flertalet kritiker i n s t ä m m e r i att hollyw o o d f i l m e n f r a m s t ä l l e r b e a k t a n s och a n a
-Cindy Sherman. Ur "Untitled Him Still", 1980, en serie foton där fotografen själv uppträder i olika roller. Metro Pictures.
lysvärda o m e d v e t n a processer som d e t ä r svårt att k o m m a åt u t a n f ö r d e n psykoana-lytiska sessionen. Dessa teorier leder hos d e feministiska forskare som a n v ä n d e r d e m till högst a n n o r l u n d a intressen än hos d e o v a n n ä m n d a essentialistiska feminister-na. I Mulveys efterföljd h a r filmkritikerna b e h a n d l a t d e n enligt h e n n e s teorier exklu-sivt »manliga» blicken, diskuterat vad en t ä n k b a r »kvinnlig» blick skulle k u n n a vara och snabbt u p p t ä c k t att teorin i h u v u d s a k är giltig för de centrala genrerna - västern-, gangster-, äventyrs- och krigsfilmer. Kvin-n o r Kvin-n a h a r d ä r p å övergått till d e Kvin-n e Kvin-n d a filmgenre som specifikt v ä n d e r sig till kvinnliga tittare — m e l o d r a m e n - och frå-gor som r ö r d e n genren.1 4 De h a r b ö r j a t
reflektera över relationen mellan text och åskådare, över exakt h u r d e n faktiska (hi-storiska) kvinnliga tittaren (eller subjektet) som sitter på biografen ä r relaterad till d e bilder som passerar f r a m f ö r h e n n e . Vissa studier n ä r m a r sig »receptionsforskning-en» och i n n e h å l l e r sociologiska aspekter. M a n a n t a r alltså f o r t f a r a n d e en interaktion mellan två givna s t o r h e t e r (å e n a sidan tex-ten, å a n d r a sidan läsaren) m e d a n a n d r a och m e r psykoanalytiskt inriktade synsätt f ö r u t s ä t t e r att d e t läsande subjektet skapas (eller konstrueras) i själva l ä s h a n d l i n g e n — att det inte finns n å g o n läsare u t a n f ö r tex-ten och f ö r övrigt heller i n g e n text u t a n f ö r läsaren.
Televisionen som apparat
N å g r a av d e mest intressanta nya feminis-tiska televisionsstudierna av forskare m e d h u m a n i s t i s k b a k g r u n d h a r b ö r j a t tillämpa m e t o d e r som utvecklats f ö r hollywoodfil-m e n , å t hollywoodfil-m i n s t o n e i d e n hollywoodfil-m e n i n g e n att d e delvis ställer s a m m a slags f r å g o r o m d e n »televisuella» a p p a r a t e n som tidigare ställts o m filmens a p p a r a t . I stället f ö r att försöka studera könsrollerna i vissa TV-p r o g r a m u n d e r s ö k e r d e alltså televisio-n e televisio-n s hela sätt att f u televisio-n g e r a , vad slags apparat d e n är. D ä r m e d m e n a r j a g k o m p l e x e t av e l e m e n t alltifrån själva maskineriet m e d dess tekniska sidor (sättet att framställa
och p r e s e n t e r a bilder) till d e olika »texter-na» (inklusive reklaminslag, k o m m e n t a r e r , presentationssätt), d e n centrala relationen mellan p r o g r a m m a k a r e och kommersiella u p p d r a g s g i v a r e vilkas e g n a texter, rekla-m e n , kan hävdas vara d e n verkliga TV-tex-ten (se Flitterman n e d a n ) och d e n u m e r a skiftande platserna f ö r T V - t i t t a n d e t (allt-ifrån vardagsrummet till b a d r u m m e t ) . Fors-karna kan inrikta sig på »enunciationspro-blem» (det vill säga vem som talar texten och vem d e n riktar sig till) eller u n d e r s ö k a h u r vi tittar på TV, tevens närvaro i h e m m e t , d e t så kallade p r o g r a m f l ö d e t , s y n u p p -levelsens f r a g m e n t e r i n g även i n o m ett be-stämt p r o g r a m , d e t märkliga f e n o m e n e t m e d p r o g r a m s e r i e r som fortgår u t a n slut. De kan också studera d e n ideologi som finns i n n e s l u t e n i p r o d u k t i o n s och m o t -t a g n i n g s f o r m e r n a , och som in-te ä r »neu-t- »neut-ral» eller »tillfällig» u t a n ett centralt resultat av televisionens ö v e r g r i p a n d e k o m m e r -siella ram.
E n a n n a n f r å g a som ä n n u ä r olöst ä r i vilken grad filmteorier kan tillämpas på d e n högst a n n o r l u n d a televisuella a p p a r a -ten. E f t e r s o m d e n feministiska filmteorin h a r utvecklats i relation till d e n klassiska hollywoodfilmen ä r d e t särskilt viktigt f ö r kvinnliga televisionsforskare att b e g r u n d a i vad m å n d e n teorin ä r relevant f ö r televi-sionens avvikande a p p a r a t , till e x e m p e l o m f r å g o r som h ä n g e r s a m m a n m e d d e n »manliga blicken» ä r tillämpbara påTV-tit-t a n d e påTV-tit-t d ä r d e påTV-tit-t n o r m a l påTV-tit-t inpåTV-tit-te finns n å g o påTV-tit-t m ö r k l a g t r u m , d ä r s k ä r m e n ä r liten och tit-t a n d e tit-t o f tit-t a avbrytit-ts av reklaminslag, intit-trä- inträ-d a n inträ-d e p e r s o n e r eller tittarens e g n a kanal-byten. I vilken grad appelleras TV-tittaren på s a m m a sätt som filmtittaren? Gäller s a m m a slags psykoanalytiska processer i s u b j e k t s k o n s t r u k t i o n e n ? Kan semiotiken bidra till att belysa d e aktuella processer-na? Finns d e t e n a n n o r l u n d a f o r m av inter-aktion mellan televisionstexten och d e n kvinnliga tittaren än mellan filmduken och dess åskådare? H u r ä r relationen i så fall?
Låt mig b ö r j a m e d en u p p s a t s o m tvål-o p e r tvål-o r stvål-om b e h a n d l a r d e n senare f r å g a n , skriven avTania Modleski 1981. H e n n e s bi-d r a g h a r bi-dragit u p p r a m a r n a f ö r
tvålope-r a s t u d i e tvålope-r n a s tvålope-r e s o n e m a n g och inttvålope-ressein- intresseinr i k t n i n g även hos fointresseinrskaintresseinre som nalkats ä m -n e t f r å -n a -n -n a t håll.16 Modleski var först
m e d att utveckla Aschurs a n t a g a n d e att d e t f i n n s en relation mellan t v å l o p e r o r n a s s t r u k t u r / r y t m / f o r m och kvinnors arbete. Tack vare d e n senare tidens teoretiska ut-veckling k u n d e h o n föra diskussionen längre in p å k v i n n a n s psykiska behov i n o m familjen. M e d h j ä l p av psykoanalytiska re-s o n e m a n g f r å n Nancy C h o d o r o w och Luce Irigaray f o r m a d e h o n en teori o m att »tvål-o p e r »tvål-o r n a . . . t e n d e r a r att bryta n e r d e t av-stånd som krävs f ö r att en verklig identifi-kation ska k u n n a ske... d e påvisar ett an-nat slags f ö r h å l l a n d e mellan tittare och roll-figurer än d e t som enligt Irigaray kan betecknas som 'närhet'». Modleski a n v ä n -d e r C h o -d o r o w s och Irigarays teorier o m f ö r h å l l a n d e t mellan m o r och d o t t e r till att beskriva h u r d e n kvinnliga tittaren sociali-seras att f ö r h å l l a sig till fiktionstexter. Pre-cis som »närhet» ä r oundvikligt i b a n d e t mellan m o r och dotter, vilket i n n e b ä r en f o r m av symbios — e n svårighet att veta var m o d e r n b ö r j a r och d o t t e r n slutar t e n d e -rar d e n kvinnliga tittaren att överidenti-fiera sig m e d fiktionsfigurerna och inte observera d e g r ä n s e r som faktiskt skiljer h e n n e f r å n bilden.
På s a m m a sätt som Modleski a n v ä n d e r d e t nya intresset f ö r psykoanalys och rela-t i o n e n bildrurela-ta — rela-tirela-trela-tare rela-till arela-trela-t urela-tveckla rela- tidi-gare studier, h a r a n d r a forskare byggt vida-re på h e n n e s bidrag. S a n d y Flitterman h a r exempelvis utnyttjat d e n av Christian Metz utvecklade semiotiska filmanalysen till att diskutera, m e r detaljerat än Modleski och Aschur, d e n exakta karaktären av f ö r h å l -l a n d e t me-l-lan rek-lamins-lag och två-ldra- tvåldramer. D ä r f ö r inriktar h o n sig på e n u n c i -ationsprocesser, på vem som talar texten och vem d e n riktar sig till.18 Flittermans tes
ä r att »reklamen i stället f ö r att bryta d é d a g t i d s s ä n d a t v å l o p e r o r n a s narrativa flö-d e kan sägas fortsätta flö-det.» R e k l a m e n för-l ä n g e r och v i d m a k t h å för-l för-l e r aför-lför-ltså d e n aför-lför-l- all-m ä n n a l ä n g t a n e f t e r berättelser soall-m tvål-o p e r tvål-o r n a tillgtvål-odtvål-oser g e n tvål-o m att k tvål-o m m a m e d partiella lyckliga slut i n o m en övergri-p a n d e f o r m som i sig g ö r varje f u l l b o r d a n omöjlig. C h a r l o t t e B r u n s d o n h ä v d a r emellertid i en u p p s a t s o m p r o g r a m m e t Crossroads att tvåloperornas appell är k ö n s s t r u k t u r e r a d g e n o m att d e u t g å r f r å n d e »traditionellt kvinnliga e g e n s k a p e r som ä r f ö r b u n d n a m e d ansvaret att sköta d e n personliga livs-sfären» (s 81 ).19 H o n u n d v i k e r n o g a d e n
es-sentialistiska fällan att u t p e k a s å d a n a e g e n s k a p e r som »naturliga» f ö r kvinnor-na, och ser i stället k v i n n o r n a som socialt k o n s t r u e r a d e till att äga s å d a n a f ä r d i g h e -ter g e n o m inskrivning i »de ideologiska och moraliska r a m a r n a (reglerna) f ö r ro-m a n s , ä k t e n s k a p och faro-miljeliv» (ibid).
B r u n s d o n s u p p s a t s ä r viktig g e n o m att ö p p e t fokusera o l i k h e t e r n a i berättelse-konvention mellan t v å l o p e r o r n a och d e n klassiska hollywoodfilmen, och på d e ide-ologiska i m p l i k a t i o n e r n a av dessa olikhe-ter. T v å l o p e r o r n a s s t r u k t u r av ä n d l ö s dia-log o m d e t personliga livet skriver in titta-ren i en speciell ideologisk ram m e d famil-j e n som c e n t r u m . Det ä r e n platsanvisning
som helt skiljer sig f r å n hollywoodfilmens. Det tycks m i g vara en viktig f r a m t i d a u p p g i f t att u t r ö n a dessa skillnader i rela-tion till alla t y p e r av T V - p r o g r a m . S o m fe-minister b e h ö v e r vi ta reda på i vilken grad d e teorier som u t a r b e t a t s f ö r d e n d o m i n e -r a n d e b e -r ä t t a -r t e k n i k e n i hollywoodfilmen är tillämpliga på d e n televisuella a p p a r a -ten, eftersom f r a m s t ä l l n i n g e n av k v i n n a n p r o d u c e r a s av a p p a r a t e n väl så mycket som av sättet att berätta. J a , mycken filmteori h a r h ä v d a t att m a n inte kan göra n å g o n åtskillnad mellan a p p a r a t och berättelse eftersom själva a p p a r a t e n p r o d u c e r a r o u n d -vikliga »narrativa» e f f e k t e r (som i n o m fil-m e n d e n p å t v i n g a d e identifikationen fil-m e d k a m e r a n s blick).
Detta r e s o n e m a n g är högst komplicerat och g å r utöver ramarna f ö r d e n n a artikel. J a g n ä m n e r det bara f ö r att belysa vad jag ser som ett centralt o m r å d e f ö r f r a m t i d a fe-ministisk televisionsforskning. Vi b e h ö v e r veta h u r d e n televisuella a p p a r a t e n i n o m varje T V - g e n r e a n v ä n d s till att framställa k v i n n o k r o p p e n , f ö r att se vilka möjlighe-ter som finns f ö r a n d r a t y p e r av kvinno-f r a m s t ä l l n i n g a r och h u r b u n d n a televisio-n e televisio-n s kvitelevisio-ntelevisio-nobilder är av a p p a r a t e televisio-n s be-g r ä n s n i n be-g a r .
Översättning: Gunnar Sandin
Denna artikel är en förkortad version av en
artikel ursprungligen publicerad i den
danska tidskriften Mediekultur nr 4/86.
En omarbetad version av artikeln finns i
Robert C. Allén (ed): Channels of
Discour-se: Television and Contemporary Criticism,
Chapel Hill, NC: The University of North
Carolina Press, 1987.
N O T E R
1 Se Ann E Kaplan, »Introduction», och Willi-am Boddy, »Loving a Nineteen Inch Moto-rola: American Writing on Television», i Ka-plan (red), Regarding Television — Critical
Ap-proaches: An Anthology, Los Angeles, T h e
American Film Institute, 1984, s XI-XXIII och 1-11; Robert C Allén, Speaking of Soap
Operas, Chapel Hill & London, University
of North Carolina Press, 1985, kap 2, sär-skilt 40-44; David Morley, The Nationwide
Audience: Structure and Decoding, London,
T h e British Film Institute, 1977, s 1-5. 2 David Morley, The Nationwide Audience:
Structure and Decoding, B Fl Television
Mo-nographs, 11, London, T h e British Film In-stitute, 1980, s 1.
3 Den fullständiga versionen av d e n n a text har publicerats i Robert C Allén (red),
Chan-nels of Discourse: Television and Contemporary Criticism, Chapel Hill, North Carolina
Uni-versity Press, 1986.
4 Stephen Heath & Gillian Skirrow, »Televi-sion: A World in Action», Screen, 18, nr 2 (sommaren 1977), s 7-60.
5 J a g tänker här på ett arbete av Cathy Schwichtenberg, Rebecca Baillin m fl. Ellen Seiter vid Northwestern University var en a n n a n pionjär.
6 Man skulle k u n n a tillfoga ä n n u en politisk feministståndpunkt, den postmoderna, m e n j a g har ä n n u inte sett den tillämpas av kvinnor på televisionen. Begreppet post-modernitet som det utvecklats av främst Baudrillard och J a m e s o n innebär bland an-nat ett u t s u d d a n d e av hittills sakrosankta gränser och polariteter, en eliminering av varje position f r å n vilken m a n kan tala eller döma. Det innebär ett utsläckande av varje distinktion mellan ett »inre» och ett »yttre»,
en reduktion av allt till en enda nivå, ofta uppfattad som »simulacrans». Det finns in-te längre någon d o m ä n av »verkligt» gent-emot »imiterat» eller »förklätt» utan blott en nivå där endast efterbildning existerar. Den postmodernistiska feminismen upprätthål-ler dock ä n n u föreställningen om en femi-nistisk position, trots att de betvivlar att det (patriarkalt) »kvinnliga» kan upplösas. Den problematiserar fortfarande frågan om att söka alternativa kvinnliga ståndpunkter och söker även sådana. Den postmodernis-tiska »feminismen» (ordet måste sättas in-om citationstecken eftersin-om positionen i sis-ta hand är/wwtfeministisk) definierar snarast det essentialiserande begreppet feminism som en tillbakablick på de tidiga feministrö-relsernas individualistiska ramar. Den av-står därför från att förhärliga det »feminis-tiska» och vill i stället just utveckla/dröja vid/ bearbeta problemen med begreppet. Den postmodernistiska inställningen sysslar allt-så fortfarande med feminismen m e n ut-ifrån perspektivet att blottlägga dess be-gränsningar, hävda behovet av att tänka fram andra kategorier.
7 Se min artikel »The Hidden Agenda: A Re-view of Re-vision: Essays in Feminist Film Criticism (Los Angeles: T h e American Film Institute, 1984)», i Camera Obscura, 24-25 (hösten 1985). Se även en k o m m a n d e u p p -sats med en allmän granskning av feminis-tisk filmkritik i Studies on the Library
Imagina-tion. I båda artiklarna diskuterar j a g i viss
m å n debatten mellan essentialister och anti-essentialister.
8 Julia Kristeva, »Womens Time», Signs. A
Journal ofWimen in Culture, 7, nr 1, s 13-35.
9 Meehans bok utgavs i Metuchen (New Jer-sey) & London 1983 av Scarecrow Press. Sid-hänvisningarna gäller den upplagan. 10 Som ett utmärkt exempel på sådana
arbe-ten om mediebilder före televisionens inträ-de se Maureen Honeywell, Creating Rosie the
Riveter, Amberst (Massaschusetts),
Universi-ty of Massachusetts Press, 1984.
11 Lillian Robinson, »What's My Line? Telefi-cation and Women's Work», i hennes Sex,
Class and Culture, Bloomington 8c London,
Indiana University Press, 1978, s 310-344. Sidhänvisningarna gäller den utgåvan. 12 Carol Lopate, »Day-Time Television: You'll
Never Want to Leave Home», Feminist
Stu-dies, 6, nr 6 (1976), s 70-82.
Forts från sid 15 13 Dessa teorier, alltf ör komplicerade för att gå
igenom här, har diskuterats utförligt i två aktuella böcker om kvinnor i filmen av Anette Kuhn respektive Ann E Kaplan. Vänd er till dem för fler detaljer.
14 Se till exempel den debatt som har förts i
Ci-nema Journal om olika läsningar av Stella Dallas, 24, nr 2 (vintern 1985) och 25, nr 1
(hösten 1985).
15 För mer information om dessa metoder se Robert Allens kapitel om »reader-response criticism» i Robert C Allén, a a.
16 SeTania Modleski, »The Rhytms of Recep-tion: Davtime Television and Womens Work, omtryckt i Kaplan (red), a a, s67-75. 17 Se Nancy Chodorow, The Reproduction
ofMot-hering: Psychoanalysis and the Sociology of Gen-der, Berkeley, T h e University of California
Press, 1978, särskilt kap 5 och 6; Luce Iriga-ray, »This Sex Which Is Not One» och »YVhen O u r Lips SpeakTogether», samlade i This Sex Which Is Not One, Ithaca (New York), Cornell University Press, 1985. 18 Sandy Flitterman, »The Real Soap Operas:
T V Commercials», i Kaplan (red), a a, s 84-96. Sidhänvisningarna gäller den utgåvan. 19 Charlotte Brunsdon, »Crossroads: Notes on
