“
man kanske inte känner att
man ska lägga sig i
”
En kvalitativ studie om förskollärares resonemang och beskrivningar angående
att ta del av vårdnadshavares perspektiv på delaktighet.
KURS: Examensarbete för förskollärare LEFP17_L0105- VT20, 15 hp PROGRAM: Förskollärarprogrammet
FÖRFATTARE: Anni Isoaho & Rosina Johansson HANDLEDARE: Charlotte Öhman
EXAMINATOR: Johannes Heuman TERMIN: VT20
JÖNKÖPING UNIVERSITY Examensarbete för förskollärare 15hp School of Education and Communication Förskollärarprogrammet
VT 2020
SAMMANFATTNING
Anni Isoaho & Rosina Johansson
“man kanske inte känner att man ska lägga sig i”: En kvalitativ studie om förskollärares
resonemang och beskrivningar angående att ta del av vårdnadshavares perspektiv på delaktighet.
Preschool teachers reasoning and descriptions regarding working with guardians’ involvement: A qualitative study on taking guardians’ perspective into account.
Antal sidor: 32
Sökord: förskola, förskollärare, delaktighet, vårdnadshavares perspektiv, samverkan, sociokulturellt perspektiv.
Postadress Gatuadress Telefon Fax Högskolan för Lärande Gjuterigatan 5 036-101000 036-101180 och Kommunikation (HLK)
Box 1026
551 11 JÖNKÖPING
Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare resonerar angående att ta del av vårdnadshavares perspektiv på delaktighet. Samt redogöra för hur förskollärare beskriver att de går tillväga för att ta del av vårdnadshavares perspektiv. Studiens undersökningsmetod bestod av en kvalitativ ansats där sex verksamma förskollärare intervjuats. I samtalen har deltagarna fått möjlighet att diskutera ämnet utifrån sina egna erfarenheter. Denna studie har genomförts med ett sociokulturellt perspektiv som inspiration. Utifrån en innehållsanalys som innefattade sociokulturella begrepp kunde 4 centrala delar utläsas; Kunskap och kompetens som redskap i delaktighetsarbetet, Rädslor anknutna till vårdnadshavares inflytande i delaktighetsarbetet, Kommunikation som redskap i delaktighetsarbetet samt Barnen som medierande redskap för vårdnadshavares delaktighet. Resultatet belyser att förskollärare anser att vårdnadshavares delaktighet behöver vara ett prioriterat område för att de ska kunna utveckla bra arbetssätt för att ta del av vårdnadshavares perspektiv. Det framgår även att förskollärare skulle kunna bli bättre på att öppna upp för vårdnadshavares inflytande i delaktighetsarbetet, dock framkommer vissa utmaningar i relation till att ta del av vårdnadshavares perspektiv.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1
2. BAKGRUND ... 2
2.1 Delaktighet i förskolan ur ett historiskt perspektiv ... 2
2.2 Delaktighet i förskolan utifrån förskollärares perspektiv ... 4
2.3 Vårdnadshavares upplevelser av delaktighet i relation till maktförhållandet mellan förskola och hem ... 5
2.4 Positiva effekter av vårdnadshavares delaktighet i förskolan ... 7
2.5 Sammanfattning ... 8
3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 9
4. TEORETISKT PERSPEKTIV ... 10
4.1 Sociokulturellt perspektiv ... 10
4.2 Begrepp ... 11
4.3 Sociokulturellt perspektiv i relation till studien ... 12
5. METOD ... 13
5.1 Kvalitativ ansats ... 13
5.2 Metodval ... 13
5.3 Urval ... 13
5.4 Genomförande ... 14
5.5 Databearbetning och analysmetod ... 15
5.6 Etiska aspekter ... 16
5.7 Tillförlitlighet ... 16
6. RESULTAT OCH ANALYS ... 18
6.1 Kunskap och kompetens som redskap i delaktighetsarbetet ... 18
6.2 Rädslor anknutna till vårdnadshavares inflytande i delaktighetsarbetet ... 19
6.3 Kommunikation som redskap i delaktighetsarbetet ... 20
6.4 Barnen som medierande redskap för vårdnadshavares delaktighet ... 22
6.5 Sociokulturellt perspektiv i relation till analysen av resultatet ... 23
7. DISKUSSION ... 25
7.1 Resultatdiskussion ... 25
7.2 Metoddiskussion ... 27
7.3 Slutsats och vidare forskning ... 29
8. Referenser ... 30 9. BILAGOR 9.1 Bilaga 1: Informationsbrev 9.2 Bilaga 2: Samtyckesblankett 9.3 Bilaga 3: Intervjufrågor 9.4 Bilaga 4: Transkriberingsnyckel
1
1. INLEDNING
Våra tidigare erfarenheter från förskolan och verksamhetsförlagd utbildning har givit oss en bild av att det ställs förväntningar på vårdnadshavare att vara delaktiga på de sätt som förskollärare planerar och ger förutsättningar för. Förskollärarna har i dessa fall planerat för delaktighet utifrån styrdokumentens ramar och deras professionella bild av vad det bör innebära. Förväntningarna har i dessa fall inte kommunicerats till vårdnadshavarna. Utifrån vår erfarenhet har förskollärare uttryckt besvikelse över vårdnadshavares bristande engagemang när de inte lever upp till förskollärarens förväntningar. Detta väckte vår nyfikenhet att undersöka hur förskollärare tar ställning till vårdnadshavares perspektiv i delaktighetsarbetet. För att få kunskap om detta har vi eftersökt och tagit del av tidigare forskning inom området. Vid sökningar i databaser har vi funnit studier som undersöker förskollärares perspektiv och föreställningar om vårdnadshavares delaktighet samt studier som presenterar vårdnadshavares upplevelser av delaktighet (Karlsson, 2006; Vuorinen, Sandberg, Sheridan & Williams, 2013; Vuorinen 2018; Van Laere, Van Houtte & Vandenbroeck, 2018; Vuorinen, 2020). Däremot har vi inte funnit studier som undersöker i vilken mån förskollärare tar del utav vårdnadshavarnas tankar om och upplevelser av delaktighet.
Vårdnadshavares delaktighet i förskolan har konstaterats ge goda effekter i förhållande till barns lärande och utveckling både på kort och lång sikt (Hui-Chen Huang & Mason, 2008). Detta menar vi styrker behovet av att göra vårdnadshavares delaktighet i förskolan till en väl fungerande samverkan. För att detta ska vara möjligt kan det vara en god idé för förskollärare och vårdnadshavare att föra en dialog om delaktighet, snarare än att arbetet med delaktighet ska vara centrerat kring förskolans uppfattning (Van Laere, Van Houtte & Vandenbroeck, 2018).
Förskolans utbildning är bland annat styrd av Skollagen och Läroplan för förskolan 2018. Dessa styrdokument innehåller uppdrag, mål och riktlinjer som inbegriper att tilldela vårdnadshavare inflytande och delaktighet i utbildningen. Förskolläraren ansvarar bland annat för att vårdnadshavarna erbjuds möjlighet till delaktighet gällande utvärdering av förskolans utbildning (Skolverket, 2018). Även Skollagen (SOU: 2010:800) uttrycker att förskolläraren ansvarar för att göra vårdnadshavare delaktiga.
Detta kan förstås som att förskollärare är beroende av vårdnadshavare för att kunna utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med styrdokumentens direktiv. Utifrån ovanstående resonemang vill vi mena att det är av betydelse att undersöka hur förskollärare resonerar kring att ta del av vårdnadshavarnas perspektiv i arbetet med delaktighet.
2
2. BAKGRUND
Följande kapitel presenterar studiens bakgrund vilken byggs upp av vetenskapliga artiklar, rapporter, utredningar och styrdokument som behandlar ämnet delaktighet utifrån perspektiv som är relevanta för denna studie. Inledningsvis redogörs för utredningar och styrdokuments innehåll i relation till delaktighet utifrån ett historiskt perspektiv. Vidare presenteras förskollärares perspektiv på delaktighet, därefter vårdnadshavares upplevelser. Fortsatt redogörs för delaktighetens positiva effekter. Avslutningsvis presenteras en sammanfattning av bakgrundens samlade innehåll.
Under arbetet med studien har det framkommit att det inom ämnet delaktighet finns två huvudsakliga begrepp som framträder. I flertalet studier används begreppet föräldrar när de skriver om delaktighet medan styrdokument såsom Läroplan för förskolan 2018 (Skolverket, 2018) skriver vårdnadshavare. I denna studie har vi valt att använda begreppet vårdnadshavare i relation till delaktighet. Läsaren bör dock vara medveten om att alla vårdnadshavare inte är föräldrar liksom alla föräldrar inte är vårdnadshavare.
2.1 Delaktighet i förskolan ur ett historiskt perspektiv
Utifrån ett historiskt perspektiv urskiljs att en radikal förändring skett vad gäller delaktighet och samverkan mellan förskolan och hemmet. Utbildningen har tidigare, till skillnad från dagens förskola, omfattats av en kultur som snarare begränsat vårdnadshavares delaktighet. Under 1900-talet betonades att förskolläraren hade ett ensamt ansvar för barns undervisning, samt för områden befattande omsorg och uppfostran. Dåtidens förskoleverksamhet beskrivs av dessa skäl som professionsstyrd med marginell möjlighet för vårdnadshavares involvering. Denna struktur som förespråkade ett avstånd mellan förskola och vårdnadshavare förklaras utav en strävan att bevara förskolans auktoritet och förskollärarnas professionella roll. Förändringen vad gäller vårdnadshavares delaktighet framträdde under slutet på 1900-talet då styrdokument och statliga utredningar omformulerades. Uppfostran och omsorg blev istället områden vilka i högre grad skulle vara samarbeten mellan hemmet och förskolan (Tallberg Broman, 2009).
1968 genomfördes, på uppdrag av dåvarande regering, Barnstugeutredningen (SOU 1972:26) vilken skulle diskutera förskoleverksamhetens metoder, mål och innehåll. Utredningen framställde att det inom den allmänna förskolan fanns goda förutsättningar för att skapa en växelverkan mellan barn, vårdnadshavare och samhälle när det kommer till uppfostran. Det framgick att förskolan skulle vara ett komplement till de förutsättningar barn gavs i familjen att utveckla socioemotionella färdigheter. Det ansågs även viktigt att förskollärare kunde utgå från att de har andra förutsättningar än vårdnadshavarna att göra
3 insatser för barnet och därmed bli medvetna om sin kompletterande funktion. Vidare belystes att förskollärare har ansvar för att goda relationer bildas mellan dem och vårdnadshavare. Det lades mycket vikt vid att vårdnadshavare ska vara trygga eftersom det bidrar till barnens välmående. Det diskuterades även att förskolan kunde och borde se till att barnen får besöka vårdnadshavares arbetsplatser. Detta ansågs vara ett sätt att bidra med trygghet för barnen då de blir medvetna om vart vårdnadshavarna tar vägen när de lämnar förskolan. Det är även i relation till barnens trygghet på förskolan som samverkan mellan förskola och vårdnadshavare lyfts fram. Det framställs att barnen lättare utvecklar tillit till förskollärare om de upplever att relationen mellan vårdnadshavare och förskollärare präglas av tillit och ömsesidig respekt. Vikten av att ha introduktionssamtal, föräldramöten och kontinuerlig kontakt med vårdnadshavare lyftes också (SOU 1972:26).
Skolkommittén (SOU 1997:12) har haft betydelse för omställningen mot en mer samarbetsvillig relation mellan hem och förskola samt bidragit till styrdokumentens förändrade formuleringar. Förändringarna formades av skolkommitténs utredning 1997 där de uttrycker ett bristande vårdnadshavarinflytande. Samverkan mellan skola och hem framhölls som nödvändig. Detta ställningstagande grundades delvis mot att vårdnadshavare i deras undersökning eftertraktat inflytande och insyn i utbildningen. Kommittén stärkte även vårdnadshavares obestridliga rätt till inflytande rådande sina barns utbildning, liv och fostran. Dessutom belystes att vårdnadshavare besitter värdefull kunskap gällande sina egna barn vilket bör inkluderas i skolan, en information och kunskap som inte kan tillgås utan ett samarbete mellan hem och skola.
Omställningen gällande vårdnadshavares delaktighet och samverkan synliggörs även i styrdokument. I relation till samverkan med vårdnadshavare framställde Läroplan för det obligatoriska skolväsendet (Skolverket, 1994) att skolan skulle vara ett stöd och samarbeta med vårdnadshavare i deras ansvar att utveckla och fostra sina barn. Lärarna skulle även tydliggöra de mål som utbildningen bedrivs under samt vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter. År 1998 fick förskolan sin egen läroplan. I denna läroplan kan en förtydligande formulering skådas kring frågan om samverkan mellan hem och förskola. Läroplanen förtydligade att vårdnadshavarna, förutom att delges information kring förskolans mål och innehåll, skulle få möjlighet att vara delaktiga och ha inflytande i utbildningen samt den pedagogiska planeringen (Skolverket, 1998). Enligt Tallberg Broman (2009) innebar detta att förskollärare blev beroende av vårdnadshavarna för att lyckas uppnå de mål och riktlinjer som läroplanen innehåller och upprätthålla en förskola av god kvalité.
4 Utifrån den aktuella läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) går det att utläsa ytterligare förtydliganden kring vårdnadshavares delaktighet. Läroplanen innefattar nu ett mer omfattande innehåll gällande inkludering och samverkan med vårdnadshavare. Det framgår att förskolan på ett förtroendefullt och nära sätt ska samarbeta med vårdnadshavare. Förskollärare ansvarar för att erbjuda möjligheter för vårdnadshavares delaktighet i utvärderingen av utbildningen. Arbetslaget ansvarar för att följa upp och utvärdera dessa genomföranden. Läroplanens mål och riktlinjer uppger även att arbetslaget ansvarar för att det genomförs fortlöpande samtal. Vidare framgår i läroplanen (Skolverket, 2018) att en förutsättning för vårdnadshavares inflytande består av att arbetslaget är tydliga med att informera om utbildningens mål och innehåll. Dessutom framställs ett ansvar att verka för utvecklingen av tillitsfulla relationer mellan hemmet och förskolan. I läroplanen speglas även de rättigheter som inkluderas i barnkonventionen. I Barnkonventionen (Unicef Sverige, 2009) framgår att vårdnadshavare har det största ansvaret gällande barns uppfostran och utveckling.
2.2 Delaktighet i förskolan utifrån förskollärares perspektiv
Vuorinen, Sandberg, Sheridan och Williams (2013) har gjort en studie som avser att diskutera förskollärares perspektiv på arbetet med vårdnadshavares delaktighet. Resultatet är baserat på genomförandet av intervjuer med förskollärare i Sverige. I studien framgår att samverkan med vårdnadshavare har fått en betydande roll i läroplanen och förskolans övriga centrala styrdokument. Trots detta har ämnet inte en likvärdig utsträckning i förskollärares utbildning eller i kompetensutveckling för redan etablerade förskollärare. I relation till detta poängteras att förskollärare saknar kompetens och grundläggande kunskap kring ämnet. Saknaden av kunskap och kompetens förklaras av den brist på verktyg och metoder som finns att tillgå i denna arbetsuppgift. Studiens resultat indikerar att bristen på verktyg bidrar till att deltagarna får utföra läroplanens uppgifter, gällande vårdnadshavares delaktighet, utifrån sina egna åsikter kring vilka viktiga kompetenser som området innefattar samt utgå från personliga erfarenheter. Vuorinen et al. (2013) avser därför diskutera vilka kompetenser förskollärare beskriver som relevanta i frågan om vårdnadshavares delaktighet. I redogörelsen för vilka kompetenser som är nödvändiga i samverkan med vårdnadshavare framgår att det framförallt upplevs handla om förmågor som bidrar till en tillitsfull relation mellan parterna. En central aspekt i samverkan med vårdnadshavare innefattar att delge vårdnadshavarna en känsla av förtroende gentemot förskollärarna, ett förtroende som deltagarna uttrycker skapas genom att uppvisa kunskap inom förskolans område. Deltagarna redogör för att de i anknytning till vårdnadshavares delaktighet
5 ihärdigt eftersträvar att uppmärksamma sin kompetens och redogöra för sin formella utbildning samt bringa klarhet kring sitt uppdrag gentemot förskolans läroplan.
Vuorinen et al. (2013) belyser vidare att läroplanens bärande uppdrag rör sig runt begreppen kunskap och utveckling vilket innebär att förskollärare, i strävan efter att synliggöra sina mål och uppdrag, fokuserar delaktigheten mot dessa begrepp. I relation till vårdnadshavares delaktighet riktar sig förskollärarna avsiktligt mot att synliggöra den lärandeutveckling som sker på förskolan. Analysen av intervjuerna påvisar att deltagarna upplever att vårdnadshavare blir, genom läroplanens direktiv, en måltavla för att synliggöra och verkställa sina arbetsuppgifter. Det framgår dessutom att de aspekter förskollärare redogör för som intressanta respektive viktiga i förhållande till delaktigheten, upplevs skilja sig från de aspekter vårdnadshavare upplever som viktiga. Medan förskollärarnas perspektiv fokuserar på de mål som läroplanen innehåller gällande barns lärande och kunskapsutveckling upplevs vårdnadshavarna fokusera på personliga egenskaper samt kommunikativa och sociala förmågor. Lawson (2003) menar att förskollärare och vårdnadshavare inte behöver ha samma syn eller uppfattning av vad delaktigheten ska innebära. Däremot är det viktigt att deras uppfattningar liknar varandra så att det blir möjligt att skapa en gemensam förståelse för hur arbetet med delaktighet kan utformas. När förskollärare och vårdnadshavare har skilda uppfattningar om vad syftet med delaktighet är kan det uppstå konflikter och missförstånd. Vilket i sin tur påverkar kvaliteten av deras relation och möjligheten att samverka i ett välfungerande samarbete mellan förskola och hem.
I en studie gjord av Vuorinen (2018) diskuteras förskollärares betoning på lärande och kunskapsutveckling. Studien uppger att förskolans styrdokument framställer att förskolan ska utgöras av utbildning där omsorg och lärande är förenade med varandra. Däremot framgår att förskolan delgivits ett ökat direktiv om att redovisa kvalitetsaspekter och höja förskollärares yrkesstatus. Detta direktiv har bidragit till att utbildningen allt mer fokuserar på aspekter rörande kunskap och lärande medan omsorg hamnat i ytterkanten. Denna fokusering på kunskap menar Vuorinen (2018) komplicerar möjligheterna för delaktighet och samverkan mellan hem och förskola då vårdnadshavarens intresse ligger i begreppet omsorg.
2.3 Vårdnadshavares upplevelser av delaktighet i relation till maktförhållandet mellan förskola och hem
Flera studier (Karlsson, 2006; Van Laere, Van Houtte & Vandenbroeck, 2018; Vuorinen, 2018), vilka har undersökt olika aspekter av arbetet med vårdnadshavares delaktighet eller samverkan mellan förskola och hem, poängterar att det finns en ojämn maktfördelning mellan förskollärare
6 och vårdnadshavare. Detta kan påverka vilka möjligheter vårdnadshavare ges samt upplever att de har att vara delaktiga i förskolans aktiviteter och sina barns dagliga erfarenheter och lärande. Karlssons (2006) avhandling förklarar att öppenhet för olikheter är ett värdefullt redskap i delaktighet då begreppet bygger på respekt för varandras olikheter. Avhandlingen som syftar till att redovisa vårdnadshavares olikheter, belyser svårigheter med samt utmanar faktumet att vårdnadshavare i specifika sammanhang konstrueras som en homogen grupp. Avhandlingen återberättar vårdnadshavares erfarenheter av samverkan med förskolan vilket styrker att vårdnadshavare har olika resurser i frågan om att samverka och vara delaktiga. Resurserna relateras till olika villkor i förhållande till kultur eller sociala strukturer. Det kan även anknytas till olika åldrar, kön, etnicitet eller den sociala klass som vårdnadshavare tillhör.
Van Laere, Van Houtte och Vandenbroeck (2018) presenterar, i sin studie, vårdnadshavares upplevelser av att inte ha tillräckligt med kunskaper för att ställa frågor till förskollärare om sina barn och om förskolan. Dessutom upplever vårdnadshavarna att de är hämmade av de olika maktförhållanden som finns förskollärare och vårdnadshavare emellan. Detta kan relateras till den forskning Hui-Chen Huang och Mason (2008) genomfört som påpekar att vårdnadshavare är villiga och motiverade att engagera sig i sina barns utbildning och lärande. Bristen ligger i vårdnadshavarnas upplevelse av att inte besitta den kunskap som krävs inom området.
Vuorinen (2018) presenterar en undersökning utifrån ett sammanhang där vårdnadshavare har uttryckt ett väl fungerande delaktighetsarbete på sina respektive förskolor. Vårdnadshavarna i detta väl fungerande delaktighetsarbete beskriver sig inte känna ett behov av att bibehålla en fasad av kompetens och kunskap. Vårdnadshavarna berättar att de ingår i ett jämställt team med förskollärarna där dem betraktas som likvärdiga. Det uttrycks att vårdnadshavare, med de resurser och kunskaper de besitter, får ett utrymme som värderas i delaktighetsarbetet. Vårdnadshavare upplever att de kan vara sig själva, vilket upplevs vara en betydelsefull aspekt i förhållande till ett gynnsamt delaktighetsarbete.
Vuorinen har även undersökt vårdnadshavares perspektiv på delaktighet i en senare studie (Vuorinen, 2020). Studien framställer vissa egenskaper och aspekter vilka vårdnadshavare beskriver som goda i förhållande till delaktighet och samverkan med förskolan. Vårdnadshavarna i studien uttrycker att en förutsättning för att de ska ta sig an uppdraget som delaktiga är att det existerar en trygg relation mellan parterna. Det framkommer att vårdnadshavarna tydligt uttrycker att de i frågan om delaktighet önskar betraktas och mötas av förskollärarna som olika individer. Vidare framförs att vårdnadshavare många gånger har olika bakgrunder, inte enbart i förhållande till varandra utan också, gentemot förskolans personal. Vårdnadshavarnas bakgrund kan bidra till att de har en annan syn än förskolläraren gällande
7 värderingar och syn på vad uppfostran samt barnets bästa innebär. Av detta skäl belyses en nödvändighet att inkludera vårdnadshavares röster inom forumet för delaktighet och samverkan. Vidare diskuteras hur olika vårdnadshavare, med varierande social ställning och förutsättningar att vara delaktiga, kan bli placerade i grupper av förskolans personal. Denna form av indelning kan kopplas till den existerande normen över hur mycket och på vilket sätt vårdnadshavare anpassar sig till förskolans utbildning. Hur pass väl vårdnadshavare förhåller sig till den konstruerade normen påverkar vilken kategori de placeras inom. Vårdnadshavare vilka förmår förhålla sig till normen diskuteras i studien som civiliserade, medan de som inte gör detta kan ses som bristande eller svåra att nå. Detta anknyter till Van Laere, Van Houtte och Vandenbroeck (2018) vilka belyser att det finns en diskurs inom förskolan som gör att vårdnadshavare som inte är delaktiga, på de sätt förskolan ger möjligheter för, ses som ett problem.
2.4 Positiva effekter av vårdnadshavares delaktighet i förskolan
Flertalet studier visar på att vårdnadshavares delaktighet och samverkan mellan förskola och hem har goda effekter för barns lärande och utveckling. Hui-Chen Huang och Mason (2008) förklarar att vårdnadshavares olika handlingar och aktiviteter relaterat till barns utbildning samt deras attityder angående att vara delaktiga i sina barns utbildning har en inverkan på barnets lärande och utbildningsframgång. Vidare poängteras att flertalet studier visar ett positivt samband mellan vårdnadshavares delaktighet och barns utveckling av social kompetens, ansvarstagande samt prestation i förskolan och skolan. Tallberg Broman (2009) påpekar att den utvidgning av vårdnadshavares inflytande i förskolan som skett genom historien har motiverats av flera skäl. Ett av dessa skäl som presenteras är att delaktigheten belysts som ett gynnsamt verktyg för att effektivisera barns skolprestationer, vilket därmed även resulterar i en ökad måluppfyllelse.
I en studie som syftar till att analysera olika dimensioner av vårdnadshavares delaktighet förklarar Kurtulmus (2016) att både vårdnadshavarens deltagande i aktiviteter på förskolan och regelbunden kommunikation mellan vårdnadshavare och förskollärare påverkar barns akademiska resultat. Det framgår även att mängden regelbunden kontakt mellan vårdnadshavare och förskollärare påverkar barns prestationsförmåga i förskolan. Såvida denna kontakt mellan förskollärare och vårdnadshavare upprätthålls har det dessutom positiva effekter på barns lärande likväl som deras förmåga att samspela med jämnåriga och vuxna. Det påpekas också i studien att vårdnadshavare som tar del utav sina barns utbildningserfarenheter hemma har kunnat kopplas till barn som visat högre resultat inom läsning och skrivning. Dessutom har
8 samband presenterats mellan vårdnadshavares delaktighet i förskolans aktiviteter och barns resultat inom läsning och matematik. Det finns, enligt Kurtulmus (2016), tydliga bevis på att vårdnadshavares delaktighet är en grundläggande faktor för barns akademiska framgång och kunskapsutveckling.
2.5 Sammanfattning
Som tidigare nämnts är förskollärare, till följd av mer tydliga direktiv och att vårdnadshavares delaktighet fått större utrymme i läroplanen, idag beroende av vårdnadshavarnas delaktighet för att kunna uppnå måluppfyllelse. Detta gör att förskollärare ställs inför krav att göra vårdnadshavare delaktiga i barnens utbildning. Forskning som har beaktats i bakgrunden belyser både vårdnadshavares och förskollärares perspektiv på samverkan och delaktighet. Det har framkommit att vårdnadshavare respektive förskollärare upplever att de inte delar samma perspektiv vad gäller delaktighetens grundläggande aspekter. Vårdnadshavare värdesätter sociala och omsorgs aspekter i relation till delaktighet medan förskollärare fokuserar på kunskap och lärande. Detta skilda fokus begränsar vårdnadshavares möjlighet att vara delaktiga. Det har däremot framkommit att båda parter värdesätter förtroendefulla relationer i detta arbete. En annan aspekt som försvårar delaktighetsarbetet är det redovisade maktförhållandet som ställer vårdnadshavare inför en auktoritet.
Trots att det finns olika tankar kring delaktighet presenteras att vårdnadshavare och förskollärare bör kunna hitta en väg för att samarbeta och skapa gemensamma arbetssätt. Studier har även redogjort för att det blir nödvändigt för förskolläraren att vara öppen och beakta vårdnadshavares olikheter i arbetet med delaktighet. Detta då vårdnadshavare uttryckt att de önskar ses som individer samt på grund av att vårdnadshavare har olika möjligheter att vara delaktiga. Det framgår att den relation som, genom delaktighet, bildas mellan förskollärare och vårdnadshavare leder till flertalet positiva effekter för barnet. I de studier som presenterats i bakgrunden synliggörs även normer om hur delaktiga vårdnadshavare bör vara samt en diskurs om vårdnadshavares olika kvaliteter kopplat till deras delaktighet.
Då de studier som presenterats inte undersökt hur delaktighetsarbetet kan påverkas av att ta del av de skilda perspektiv som presenterats, syftar denna studie att bidra till denna forskningsbakgrund genom att undersöka hur förskollärare resonerar angående att ta del av vårdnadshavares perspektiv.
9
3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Studien syftar till att bidra med kunskap om hur förskollärare resonerar angående att ta del av vårdnadshavares perspektiv på delaktighet. Samt redogöra för hur förskollärare beskriver att de går tillväga för att ta del av vårdnadshavares perspektiv.
• Hur resonerar förskollärare angående att ta del av vårdnadshavarnas perspektiv vad gäller vårdnadshavarnas delaktighet?
10
4. TEORETISKT PERSPEKTIV
Följande kapitel redovisar studiens teoretiska perspektiv samt de teoretiska begrepp som utgör underlag för analysen. Ett teoretiskt perspektiv används som ett medel för att bidra med kunskap kring ett samhälleligt fenomen, samt möjliggör att fenomenet kan undersökas på ett mer fokuserat sätt. Teorin bidrar till att fenomenet bemöts genom ett visst perspektiv, med hjälp av begrepp och frågor (Ahrne & Svensson, 2015). Denna studie inspireras av Roger Säljös (2014) förklaring av den sovjetiska psykologen Lev Vygotskijs (1896 - 1934) teori om lärande i ett sociokulturellt perspektiv. Enligt Säljö (2014) har Vygotskijs texter haft stor betydelse för utvecklingen av den sociokulturella teorin. I sina texter presenterar Vygotskij bland annat våra sinnesintryck som grund för våra erfarenheter samt att vår hjärna gör det möjligt för oss att ställa gamla erfarenheter mot nya (Vygotskij, 2013). Säljö (2014) förklarar att denna teori beskriver sociala samspel och kommunikation som centrala resurser för människans tillgång av kunskap. Den sociokulturella teorin präglar studiens metod samt syfte som önskar bidra med kunskap om förskollärares beskrivningar kring ett fenomen.
4.1 Sociokulturellt perspektiv
Enligt Säljö (2014) är en grundtanke inom ett sociokulturellt perspektiv att kommunikation är vägen till skapandet av sociokulturella resurser. Dessa resurser består av kunskap och färdigheter som härstammar från samhällets historiska uppbyggnad av handlingsmönster och insikter. Människor blir delaktiga i dessa resurser genom interaktion med andra. Det är på så sätt även genom kommunikation som kunskaper förs vidare. I ett sociokulturellt perspektiv blir då frågan om hur vi lär istället, hur vi tillägnar oss kunskaper som är avgörande för hur vi kan interagera och agera i vår omvärld.
När det kommer till att skapa kunskap om sin omvärld finns det, enligt ett sociokulturellt perspektiv, redskap som hjälper oss att förstå och tolka vår omgivning. Dessa redskap kan vara intellektuella eller fysiska. Kunskap har inom ett sociokulturellt perspektiv ett nära samband med kulturella värden och etiska antaganden. Därför är det ur ett sociokulturellt perspektiv avgörande att språkliga uttryck inte uppfattas ha en neutral innebörd. I språket finns värderingar, antaganden och attityder vilka i många fall är osynliga för oss (Säljö, 2014).
11
4.2 Begrepp
Språk och kommunikation
Säljö (2014) förklarar språk som ett exempel på ett intellektuellt redskap vilket inom denna teori anses vara ett av de viktigaste redskapen för tillägnande och utveckling av kunskap. Språket som intellektuellt redskap gör det möjligt för oss att förstå och hantera vår omgivning. Dessutom ger det en rikedom i perspektiv och kontextualiseringar vilket gör det till människans främsta kunskapsresurs. Det kan däremot inte förstås som värdefri kunskap som neutralt avspeglar världen. Språket är den mest unika delen i människors kunskapsbildning och i deras förmåga att samla och kommunicera erfarenheter med varandra. Språket ger oss möjligheter att prata om något som inte är fysiskt närvarande och är mer tydliggörande då det inte kräver att de som kommunicerar delar samma perspektiv. Språket hänvisar inte bara till ett objekt eller en företeelse utan representerar också mening och innebörd. Det finns olika sätt att beskriva ett föremål, en händelse eller person och alla kan vara sanna. Det som önskas förmedlas eller påstås i situationen påverkar vilka ord som används.
Kommunikation förstås inom denna teori som en mänsklig aktivitet, något som människor utövar där språk är en viktig beståndsdel. Språket utvecklas för att kunna stärka och upprätthålla den strävan efter kommunikation som finns i människans natur (Säljö, 2014).
Redskap och mediering
Säljö (2014) förklarar att utifrån ett sociokulturellt perspektiv har redskap en speciell, teknisk betydelse. Redskap förstås som de intellektuella och fysiska resurser som människor har tillgång till och använder när vi förstår och agerar i omvärlden. Intellektuella redskap kan förstås som språk, förmåga att läsa och skriva eller att tänka. Fysiska redskap kan vara pennor som hjälper oss att förmedla vårt språk i skriftform, böcker som hjälper oss att ta del av kunskaper genom att läsa eller en kikare som hjälper oss att se på långt håll. Säljö (2014) framställer att de intellektuella och fysiska redskapen hör ihop och att ett redskap inte kan ses som antingen intellektuellt eller fysiskt. Intellektuella redskap tillåter oss att agera i vår vardag, i en fysisk verklighet, och hjälper oss att lösa praktiska problem. De fysiska redskap som finns omkring oss som till exempel telefoner, mikroskop, pennor och datorer är på ett liknande sätt konstruerade för att lösa intellektuella problem. Exempelvis kan vi inte använda pennan för att skriva om vi inte har det intellektuella redskapet språket. Vi kan inte heller använda vårt språk i skriftform utan det fysiska redskapet pennor.
Begreppet mediering är mycket centralt i ett sociokulturellt perspektiv då det antyder att människan inte har omedelbar och otolkad kontakt med omvärlden. Mediering innebär att vårt tänkande och våra föreställningsvärldar växer fram och färgas av vår kultur och de intellektuella
12 och fysiska redskap den inbegriper. Ett sociokulturellt perspektiv beskriver mediering som sammanlänkat med fysiska och intellektuella redskap, där redskapet genom mediering ger människan möjlighet att skapa kunskap om verkligheten. Redskapens medierande funktion innebär att de hjälper till att förmedla verkligheten till människor i ett för situationen meningsfullt sammanhang, en kontext (Säljö, 2014).
Kontext
I ett sociokulturellt perspektiv blir vi inte påverkade av kontexter utan vår förståelse och alla våra handlingar ingår i och skapar kontexter. Våra tidigare erfarenheter, samt de förväntningar som ett sammanhang kommunicerar, ger oss kunskap om hur vi ska agera i den kontext vi befinner oss i. Det finns olika typer av kontexter. Kommunikativ kontext innebär att människor skapar traditioner i hur man samtalar om något eller i en viss kontext. Historisk kontext innebär att det inom vissa områden finns en lång tradition av kommunikativa kontexter som kan göra att det blir svårt att ändra det mönster som finns för hur man interagerar (Säljö, 2014).
4.3 Sociokulturellt perspektiv i relation till studien
Utifrån Säljös (2014) tolkningar av det sociokulturella perspektivet kan vi förstå att människor genom språk refererar till företeelser eller objekt med många olika språkliga konstruktioner. Alltså använder människor språket och talar om något på olika sätt för att det ska passa det syfte vi har och vad vi vill uttrycka. De olika interaktioner och sammanhang som individen ställs inför kan komma att påverka individens språkbruk. Detta medför att individen, mer eller mindre medvetet, varierar ord och formuleringar denna använder sig av för att förmedla sina tankar och budskap (Säljö, 2014). Detta innebär för studien en medvetenhet om att förskolläraren i intervjukontexten möjligtvis anpassat sitt val av språk och formuleringar eftersom förskolläraren i denna interaktion intervjuas i relation till sin yrkesroll. Det kan även tänkas att sammanhanget, som i detta fall innefattar förskollärarstudenter, ger förskolläraren en uppfattning av att det finns ett kollektivt språk. Vilket också kan komma att påverka förskollärarens val av ord och uttryck.
Utifrån ett sociokulturellt perspektiv påpekas att de beskrivningar som ges av ett föremål eller ett fenomen aldrig kan fånga hur det uppfattas i fullständig utsträckning oavsett hur noggrann beskrivningen är. Detta eftersom ett föremål uppfattas på olika sätt i skilda sociala praktiker och mänskliga verksamheter (Säljö, 2014). För denna studie innebär detta en medvetenhet om att deltagarnas beskrivningar av fenomenet delaktighet grundar sig i deras personliga upplevelser och perspektiv och därför inte kan ses som en universell sanning.
13
5. METOD
I följande kapitel presenteras studiens kvalitativa ansats, metodval och genomförande. Kapitlet kommer även att beskriva det urval och de etiska aspekter som studien förhåller sig till samt studiens tillförlitlighet. Studien genomfördes under en tid då Corona pandemin påverkade många människors arbetsliv och vardag. Detta har bidragit till vissa nödvändiga justeringar vid insamlandet av studiens empiri.
5.1 Kvalitativ ansats
Studien har en kvalitativ ansats då den syftar till att tolka och förstå förskollärares beskrivningar angående vårdnadshavares delaktighet. Den kvalitativa ansatsen undersöker samt försöker bringa kunskap och förståelse kring ett visst fenomen i dess naturliga miljö (Alvesson & Sköldberg, 2017). Studien använder sig av redskap i form av tolkningar av intervjuer för att försöka synliggöra fenomenet delaktighet.
5.2 Metodval
Valet av metod motiveras av studiens syfte, där förskollärares beskrivningar gällande delaktighet är av betydelse. Christoffersen och Johannessen (2012) beskriver kvalitativa metoder som ett verktyg för att tillgå detaljerade och fylliga svar som baseras på deltagarnas uppfattningar och erfarenheter av forskningsfrågan. Studiens data har samlats in genom intervjuer i semistrukturerad form med huvudsakligen öppna frågor (se Bilaga 3). Frågorna baserades på studiens syfte och forskningsfrågor, där deltagarna med egna ord får formulera sina svar. Christoffersen och Johannessen (2012) beskriver att de semistrukturerade intervjuerna ger utrymme för följdfrågor som kan bidra till fördjupad information samt fylligare svar. Semistrukturerade intervjuer innebär en viss standardisering vilket ger likartade intervjuer där den insamlade empirin mer fördelaktigt kan granskas och synliggöra gemensamma eller skiljande upplevelser hos de olika deltagarna.
5.3 Urval
Studien har genomförts med ett strategiskt urval av deltagare. Målgruppen bestod av förskollärare med anledning av att deras upplevelser utgör grunden för de kunskaper som studien syftar till att bidra med (Christoffersen & Johannessen, 2012). Urval av deltagare gjordes även enligt ett bekvämlighetsurval som, i detta fall, geografiskt begränsar studien till ett län. För att åstadkomma ett så brett urval som möjligt trots begränsningen kontaktades
14 deltagare från olika förskoleområden. Urvalet har gjorts i relation till studiens tidsram samt det geografiska område som författarna hade tillgång till, vilket bidrar till studiens praktiska genomförbarhet. Detta urval gör det möjligt att personligen möta deltagarna och därav skapa en mer bekväm intervjusituation. Löfgren (2014) menar att intervjuaren bör visa ett genuint intresse och aktivt lyssnande för att kunna ta del av så utförliga berättelser som möjligt.
Urvalet består av sex förskollärare som arbetar med barn i åldersgrupper mellan 1 - 6. Utöver de förskollärare som initialt kontaktades fann vi förskollärare som visade intresse för att medverka i studien genom, vad Christoffersen och Johannessen (2012) benämner som, en snöbollsmetod där nya kontakter knöts med kollegor till förskollärare som ursprungligen kontaktats.
5.4 Genomförande
Efter kontakt och uppvisat intresse från de tillfrågade deltagarna bifogades ett informationsbrev (se Bilaga 1) med en sammanställning av de etiska aspekter studien förhåller sig till. Deltagarna meddelades även en tid då ansvariga för studien skulle kontakta deltagaren för en avstämning av plats och tid för intervjuns genomförande. Löfgren (2014) beskriver att längden för intervjuns genomförande bör avsättas med god marginal då det bidrar med ett lugn som leder till utförliga berättelser och reflektioner under intervjun. Av detta skäl uppmanades varje deltagare att avsätta en timme för intervjuns genomförande. Ahrne och Svensson (2015) beskriver att platsen för intervjun kan påverka den intervjuades rolltagande, därav genomfördes intervjun på deltagarens arbetsplats för att komma närmare deltagarens roll som förskollärare. Intervjuerna inleddes med att deltagaren fick läsa igenom och skriva under en samtyckesblankett (se Bilaga 2). Samtyckesblanketten verkade som en ytterligare påminnelse om deltagarens rättigheter och studiens etiska aspekter. Nedan redogörs för intervjuernas varierade genomförande samt insamlande av samtyckesblankett. Deltagarna har i studien döpts efter siffror 1 - 6 för att de inte ska kunna identifieras.
Tillvägagångssätt för genomförande av intervju samt underskrift av samtyckesblankett: Intervju:
Intervjun genomfördes på en förskola, båda författarna närvarande, spelades in via mobiltelefon 2, 4, Intervjun genomfördes på en förskola, en av författarna närvarande, spelades in via mobiltelefon 3, 5 Intervjun genomfördes genom telefon, båda författarna närvarande, spelades in via zoom 1, 6
Samtyckesblankett distribuerades och signerades vid intervjutillfällena på förskolan 2, 3, 4, 5
15 I genomförandet av intervjuerna har olika versioner av följdfrågor blivit ställda i ett försök att bevara samtalets naturliga rytm. Detta har även inneburit att vissa av följdfrågorna inte ställts i de olika intervjuerna. Även följdfrågor som inte var förutbestämda uppkom spontant i samtalen. Vissa av dessa frågor var mindre kopplade till studiens syfte och frågeställningar och mer kopplade till samtalets rytm.
Från början var tanken att båda författarna skulle närvara vid alla intervjuer. Christoffersen och Johannessen (2012) beskriver två intervjuares närvarande som fördelaktigt då det möjliggör för rika diskussioner kring intervjun efter den genomförts. Christoffersen och Johannessen (2012) påpekar även att en nackdel med att vara två intervjuare är att deltagaren ställs inför en minoritet. Detta kan bidra till en känsla av obehag vilket skulle kunna begränsa deltagarens svar. På grund av rådande omständigheter under tiden då studien genomfördes fanns det möjlighet att göra intervjuer med både en och två intervjuare. Detta skulle kunna påverka de svar som framgick i intervjuerna. Skillnader mellan de svar som gavs i de olika intervjuerna har däremot inte analyserats utifrån hur många intervjuare som deltog eftersom detta inte ansågs vara relevant för studien.
Efter varje intervju påbörjades framställningen av en transkribering. Efter varje färdigställd transkribering skrevs en sammanställning av innehållet som skickades tillbaka till deltagarna för möjlighet till respondentvalidering. Efter att samtliga deltagare givits möjlighet till respondentvalidering kunde en analys av materialet påbörjas.
5.5 Databearbetning och analysmetod
Den empiri som analyserats bestod av 46 sidor transkribering av intervjuer. Kvale och Brinkman (2014) menar att vissa givna regler måste följas för att representera samtalet ordagrant. Intervjuerna transkriberades därför med hjälp av en transkriberingsnyckel (se Bilaga 4). Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av Christoffersen och Johannessens (2012) beskrivning av en innehållsanalys. Denna analysmetod innefattade en bearbetning i fyra steg. Det första steget är helhetsintryck och sammanfattning av meningsinnehåll där författarna inledningsvis lärde känna materialet genom att läsa hela empirin och letade efter centrala och intressanta teman. Nästa steg koder, kategorier och begrepp medförde att författarna identifierade meningsbärande delar som är centrala för studiens syfte och forskningsfrågor. Dessa delar markerades efter olika kodord för att organisera materialet. Vidare sammanställdes, utifrån tredje steget kondensering, de delar av empirin som belyser central information under rubriker döpta efter de identifierade kodorden. Som fjärde och avslutande steg gjorde
16 författarna en sammanfattning i varje rubrik baserat på det samlade materialets innehåll, med syfte att urskilja mönster och sammanhang i de olika deltagarnas empiri.
Ahrne och Svensson (2015) belyser hur det teoretiska perspektivet vägleder forskaren och kan underlätta för analysens genomförande. Teorin har hjälpt författarna att avgöra vilka delar som bör lyftas fram respektive sorteras bort i analysen. Teorins centrala begrepp användes för att organisera materialet samt utgjorde underlag för begreppsliggörande av empirin.
5.6 Etiska aspekter
Studiens etiska ansvar har beaktats genom hänsynstagande till Vetenskapsrådets (2002) fyra forskningsetiska principer. Dessa etiska principer innefattar informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. I enlighet med
informationskravet fick deltagarna tydlig information om studiens genomförande och syfte, att medverkan inte ska kunna identifieras, hur materialet ska förvaras samt deltagarnas rättigheter i studien. Deltagarna har genom informationsbrevet (se Bilaga 1) delgivits tydlig information kring de etiska aspekterna. Här framkom deltagarnas rättighet att, enligt samtyckeskravet, neka medverkan eller avbryta intervjun utan vidare konsekvenser. I enlighet med konfidentialitetskravet meddelade informationsbrevet att studien eftersträvar att tillämpa avidentifiering i så hög grad som möjligt. För att beakta nyttjandekravet informerades deltagarna om att det insamlade materialet kommer förvaras på sätt som förhindrar att utomstående kan ta del av innehållet. Denna information upprepas i en samtyckesblankett (se Bilaga 2), där både deltagare och studiens författare skrivit under med sina signaturer.
5.7 Tillförlitlighet
Studiens tillförlitlighet presenteras utifrån Yardleys (2000) fyra kriterier, som inbegriper sensitivitet när det gäller kontexten, engagemang och strikthet, tydlighet och sammanhang samt effekt och betydelse.
Sensitivitet när det gäller kontexten handlar om den sociala miljön som studien utförs i, studiens urval samt teoretiska ståndpunkter och etiska aspekter. I denna studie har vi förhållit oss till Vetenskapsrådets (2002) etiska principer som redogjorts för under rubrik 5.6. Urvalet har gjorts utifrån studiens syfte. Då förskollärares beskrivningar och resonemang efterfrågas anses förskollärare vara ett lämpligt urval. Det teoretiska perspektivet kan speglas genomgående i studien. De teoretiska begrepp som är ståndpunkter i studien belyses under kapitel 4 samt under rubrik 6.5.
17 Kriteriet engagemang och strikthet består av ett gediget engagemang i forskningstemat samt noggrann insamling och analys av data. I denna studie innebär engagemang och strikthet att noggranna efterforskningar har gjorts inom ämnet, redogörelser av relevant tidigare forskning presenterats i kapitel 2. Det inbegriper även att insamling och analys av data genomförts och beskrivits på ett tydligt och noggrant sätt, vilket presenteras under rubrik 5.5.
Tydlighet och sammanhang innebär en tydligt specificerad metoddel, en reflektion över hur subjekt och sociala sammanhang kan påverka resultatet samt redogörelse för hur resultatet förhåller sig till förskollärares beskrivningar och inte forskarnas argument. Studien har eftersträvat att detaljerat redovisa den metod som studien genomförts på, vilket presenteras under kapitel 5. Studien framhåller en medvetenhet om att det sammanhang författare och deltagare befinner sig i kan påverka den insamlade empirin, vilket redovisas under rubrik 5.4. Resultatdelen består av sammanfattande redogörelser av de uttalanden som framkommit ur empirin. I ett försök att undgå att forskarens egna tolkningar och beskrivningar påverkar resultatet har tolkningar och problematiseringar samlats under rubrik 6.5 samt 7.1.
Det sista kriteriet effekt och sammanhang belyser vikten av att göra en effekt på och få betydelse för teorin, praktiker och den samhällssfär där studien genomförs. Denna studie söker inte att påverka det sociokulturella perspektivet då teorin främst används som hjälpmedel för analys och tolkning av empiri. Studien syftar inte heller till att bidra med nya kunskaper om det sociokulturella perspektivet. Däremot syftar studien till att bidra med kunskaper om förskollärares resonemang och beskrivningar av arbetet med vårdnadshavares delaktighet. Därav kan studien komma att ha en betydelse för hur läsaren förstår förskolans utbildning. Det är även möjligt att det ger nya insikter för verksamma eller blivande förskollärare inom ämnet delaktighet.
18
6. RESULTAT OCH ANALYS
I detta kapitel presenteras studiens resultat som framkommit genom analys av den insamlade empirin. Nedan redogörs för de centrala delar som framkommit i deltagarnas beskrivningar under rubriker som uppkom i analysen. Studiens första frågeställning, som belyser hur förskollärare resonerar angående att ta del av vårdnadshavares perspektiv, diskuteras under rubrik 6.1 Kunskap och kompetens som redskap för delaktighetsarbetet och 6.2 Rädslor anknutna till vårdnadshavares inflytande i delaktighetsarbetet. Under rubrik 6.3 Kommunikation som redskap i delaktighetsarbetet diskuteras studiens båda frågeställningar. Studiens andra frågeställning, som belyser på vilket sätt förskollärare beskriver att de tar del av vårdnadshavares perspektiv, diskuteras under rubrik 6.4 Barnen som medierande redskap för vårdnadshavares delaktighet. Avslutningsvis presenteras en teoretisk analys av resultatet under rubrik 6.5 Sociokulturellt perspektiv i relation till analysen av resultatet.
6.1 Kunskap och kompetens som redskap i delaktighetsarbetet
Deltagarnas berättelser redogör för att det finns vissa behov för att de ska kunna ta del av vårdnadshavarnas perspektiv på delaktighet. Deltagare 1, 2 och 6 uttrycker att de kan behöva utveckla och tänka lite nytt kring sitt arbete med att göra vårdnadshavarna delaktiga i förskolan. Framförallt tillvaratagandet av vårdnadshavares perspektiv i relation till delaktighet framstår som centralt. Deltagare 2 upplever att vårdnadshavare ges möjlighet till delaktighet dock inte till inflytande över utformningen av delaktighetsarbetet. Deltagare 2 beskriver följande:
det är en annan sak.. möjlighet till inflytande, det är lite starkare tänker jag och lite mer… djupt än bara delaktighet, jag tror att vi har bjudit till delaktighet, inte inflytande för vårdnadshavare, jag tror inte att dem har fått påverka så mycket av hur dem kan vara delaktiga i barnens arbete på förskolan.
Deltagare 4 framför att utgångspunkten för att vårdnadshavare ska kunna nyttja inflytande över sin delaktighet är en bra relation. Dock saknas det former för att på ett bra sätt kunna arbeta med att erbjuda vårdnadshavare inflytande över sin delaktighet. Deltagaren menar att när effektiva former inte hittats saknas också kunskap om hur arbetet ska gå till och det blir svårt att genomföra. Även i samtal med deltagare 6 framställs att ett behov av kunskap och kompetens existerar i relation till vårdnadshavares delaktighet. Deltagare 6 redogör för att deras förskoleenhet genomgått en utbildning som innehöll kunskap om hur förskollärare kan arbeta för att få vårdnadshavare delaktiga. Utbildningen handlade om att skapa ett ‘vi’ med
19 vårdnadshavare, att inte generalisera, och att fokusera på likheter istället för skillnader. Denna utbildning upplevs ha haft stor inverkan på arbetet med vårdnadshavares delaktighet över hela förskoleenheten. Deltagare 6 berättar:
ja tankarna har ju alltid funnits så men jag tror att en stor skillnad blev när vi läste, när vi vidareutbildar oss på högskolan, att vi fick en utbildning [...] aa så jag tror där vände det nog för många av oss att vi.. ehm.. det är ju inte så att vi inte har tänkt på det här innan men.. det blir påtagligt och jag tror vi har ändå förändrat oss efter utbildningen många känner jag så i våra arbeten.
Deltagare 2 och 4 framställer ett behov av att göra delaktighet till ett prioriterat område för att förskollärare ska kunna arbeta med att ta del av vårdnadshavares perspektiv. Deltagare 2 belyser att även om en enskild förskollärare hade velat effektivisera delaktighetsarbetet krävs ett samarbete tillsammans med hela förskolans område. Grunder för delaktighet är något som tar lång tid att bygga, där det finns behov av diskussion tillsammans i området kring hur och varför det arbetet ska genomföras. Vidare belyser deltagare 2 en brist på diskussion om just vårdnadshavares perspektiv i förhållande till delaktighetsarbetet. Under tillfällen när förskollärare samtalar med vårdnadshavarna framkommer att andra områden prioriterats.
6.2 Rädslor anknutna till vårdnadshavares inflytande i delaktighetsarbetet
Utifrån samtal som behandlar hur förskollärare resonerar kring att ta del av vårdnadshavares perspektiv på delaktighet, framgår att utformningen av delaktigheten är planerad utifrån det sätt som förskolläraren anser är det rätta. Deltagare 2 berättar att anledningen till detta kan vara personalens vilja att skapa en meningsfullhet, en röd tråd som knyter samman vårdnadshavares delaktighet med förskolans pedagogiska tema. Detta skäl beskrivs även kunna vara en anledning till att förskollärare inte heller har frågat vårdnadshavarna på vilket sätt de vill vara delaktiga. Deltagare 1 och 4 uttrycker att det skulle vara spännande att fråga vårdnadshavare om hur de vill vara delaktiga och hur de tänker om sin egen delaktighet. Deltagare 1 och 4 ser så sätt inte att det finns några nackdelar med att öppna upp för vårdnadshavares inflytande. Deltagare 1 tillägger däremot i sitt resonemang att förskollärare, som ställer frågan om hur vårdnadshavare vill vara delaktiga, måste vara beredda att möta de tankar och önskemål som lyfts. Deltagare 4 resonerar kring anledningen till att vårdnadshavares perspektiv på delaktighetens utformning inte bjudits in och menar att det kan relateras till förskollärares rädsla att förlora kontrollen. Deltagare 4 berättar:
20 det kan också vara en viss rädsla att man vill inte att vårdnadshavarna ska ta över för mycket eller liksom för det är ju ändå förskollärare det är ju vi som som vad ska man säga äh driver arbetet [...] nämen om man då har en tanke och en plan att det kommer in någon en vårdnadshavare som har andra tankar eller det kan också finnas en sån rädsla.
Även deltagare 2 diskuterar rädslor och uttrycker att en stor utmaning inom arbetet med att ge vårdnadshavare utökat inflytande är kollegornas territoriella inställning. Deltagaren menar att kollegorna ibland verkar ha svårt att låta vårdnadshavare komma för nära inpå utbildningen och tycka för mycket om det pedagogiska arbete som förskolläraren planerat för. Det framgår en upplevelse av att alla inte ser det som en fördel att bjuda in vårdnadshavarna och därav är lite vaksamma inför att bjuda in. Det kan dessutom enligt deltagare 2 handla om att kollegorna inte är vana vid att bjuda in vårdnadshavare vilket gör att det ses som något främmande.
Flera deltagare resonerar kring att det även kan finnas en rädsla utifrån vårdnadshavarnas perspektiv, en rädsla för att vara delaktiga, då de upplever sig sakna den kompetens som krävs. Det framkommer att det är sällan som vårdnadshavare på eget initiativ erbjuder sitt inflytande över hur delaktigheten ska utformas. Vilket utifrån deltagare 5 förklaras av att vårdnadshavare inte upplever sig ha kunskap nog att tillföra inflytande över förskolans utbildning. Det framgår även från deltagare 4 att förskolan och dess personal kan upplevas som en auktoritet, vilket bidrar till att vårdnadshavare tar avstånd från delaktigheten. Deltagare 4 berättar:
vi samtalar med föräldrarna men de det kanske inte föräldrarna känner att de har.. så mycket att tillföra liksom utan man kanske har man ser oss förskollärare och vi som jobbar på förskolan som en auktoritet och man kanske inte känner att man ska lägga sig i eller sådär.
6.3 Kommunikation som redskap i delaktighetsarbetet
I början av samtalet efterfrågades deltagarnas beskrivningar av delaktighet utifrån deras upplevelser. Det framgick som viktigt i arbetet med delaktighet att vårdnadshavare får en känsla av att förskolläraren lyssnar på dem och värdesätter deras tankar och förslag. Det upplevs i stora drag handla om förskollärares förhållningssätt gentemot vårdnadshavare. Något som påpekades av flertalet deltagare är att det krävs kommunikation för att arbetet med delaktighet ska fungera. Delaktighetsarbetet beskrivs innefatta att ge information till vårdnadshavare om förskolan och barnens vardagliga aktiviteter. Denna information kommuniceras genom olika medier såsom
21 V-klass, sociala medier, månadsbrev, informationslappar och genom dokumentation i den fysiska miljön. Detta kan också bli ett sätt för förskollärare att få med vårdnadshavare i projekt eller teman, vilket även det ses som en stor del av delaktighet. Utöver detta framkommer den dagliga kontakten som ett viktigt forum där information delas mellan vårdnadshavare och förskollärare. En utmaning som kan uppstå i relation till kommunikation är att ge information på ett sätt så att det blir tydligt för alla vårdnadshavare. Deltagare 3 diskuterar att vårdnadshavare är olika och det kan handla om kulturella skillnader eller språkkompetens. Deltagare 3 förklarar:
ja det är ju o lägga det på en rimlig nivå eller så så att alla förstår och att man gör det lite lätt med både ord och andra begrepp och såhär en utmaning är ju när man har familjer från andra kulturer o med annat språk o … de är ju olika familjer hur man lever alla har ju sin kultur i sin lilla familj hemma…. O då får man ju verkligen ha försöka förstå hur dem lever eller tänker då för att det har man ju sett att vi liksom inte är lika alla.
Delaktighet innebär även att det skapas en relation mellan förskollärare och vårdnadshavare. En fördel med delaktighet som uttrycks av deltagare 3, 4 och 5 är att det ger bra dialog och samarbete mellan förskola och vårdnadshavare, vilket kan utmynna i gemensamma arbetssätt som gynnar barnet. Den relation som skapas mellan förskollärare och vårdnadshavare ses som nödvändig i förhållande till vårdnadshavares möjlighet att uttrycka funderingar eller åsikter i de vardagliga möten som sker på förskolan, ofta vid lämning och hämtning. Deltagare 3 uttrycker:
men sen är det ju ändå viktigt att man har föräldrarnas nu säger jag föräldrarnas förtroende för att dem ska kunna komma hela tiden o säga om det är nått eller har frågor o så så man inte väntar just till utvecklingssamtal.
En förutsättning för att vårdnadshavare ska kunna vara delaktiga upplevs vara att vårdnadshavare har kunskap om förskolan och även kunskap om hur de kan vara delaktiga. Det framkommer att arbetet med delaktighet upplevs vara ett bra sätt för att vårdnadshavare ska få en större förståelse för och insyn i förskolan. Vilket även gör att de upplevs mer medvetna om förskolans uppdrag och vad som sker under dagarna på förskolan. Samtliga deltagare påpekar att vårdnadshavare informeras om förskolan och sitt eget barns vistelse, och på så sätt blir delaktiga, genom de samtal och möten som förskolan anordnar. Dessa möten har olika
22 utformning och kommunicerar på olika sätt med vårdnadshavarna. Det kan vara utvecklingssamtal och möten för vårdnadshavare eller drop-in, sommar- och vinterfest samt fixarkvällar där vårdnadshavare på ett annat sätt blir delaktiga i förskolans arbete.
Genom att vårdnadshavare får information om förskolan och blir mer delaktiga i vad som händer där kan det även öppna upp för att vårdnadshavare ska kunna bidra med kompetenser som för arbetet vidare. Deltagare 5 beskriver erfarenheter av att vårdnadshavare själva visat intresse för att bidra med material eller dela sina kompetenser med förskolan och barnen. Deltagare 4 har andra erfarenheter där vårdnadshavare har bidragit till förskolans projektarbete genom att förskolan efterfrågade vårdnadshavarens kompetenser.
6.4 Barnen som medierande redskap för vårdnadshavares delaktighet
I anknytning till vårdnadshavares delaktighet, riktar sig en stor del av deltagarnas samtal mot barnen på förskolan. För att åstadkomma en meningsfullhet utifrån ett barnperspektiv har vårdnadshavare bjudits in till samarbete och delaktighet i områden som barnen är intresserade av. Det innebär exempelvis delaktighet inom de teman och projekt som barnen arbetar med. Det framgår att denna form av delaktighetsarbete är genomfört på förskollärares egna initiativ. Deltagare 2, 4 och 5 belyser att förskollärare gjort färdiga planer för hur vårdnadshavare kan vara delaktiga. Deltagare 2 uttrycker:
jag tror vi kommer med ganska färdiga liksom förslag, liksom “såhär kan man vara med”, “så här kan man göra om man vill”, även om tema, om några år tillbaka om jag tänker teater och dramatisera något.. det har alltid kommer som färdiga uppgifter om hur man skulle vara med i temat. Det är sällan det blir såna öppna frågor om “hur vill du komma in och… vara delaktig.
Delaktighet beskrivs även som ett samarbete kring arbetet med det enskilda barnet, där förskollärare tillsammans med vårdnadshavare kan stödja barnet i dess utveckling. Det kan handla om områden som barnet har svårt med, där samarbetet mellan hem och förskola blir gynnsamt för barnet. Deltagare 4 förklarar:
Då får det ju mycket större verkan om man har en samverkan med föräldrarna så föräldrarna är införstådda vad det är vi gör och vi förstår vad föräldrar hur föräldrarna tänker och o att man då man kan komma mycket längre om man har liksom en gemensam syn o ett gemensamt arbetssätt.
23 Utifrån samtalen framkommer att vårdnadshavarnas introduktionsperiod på förskolan har en betydande roll för delaktighetsarbetet. Empirin redogör för att förskollärare inte vanligtvis ställer frågan till vårdnadshavare hur de tänker att dem vill vara delaktiga. Denna fråga lyfts framförallt under de samtal som sker vid introduktionen. I dessa samtal presenterar förskollärare vårdnadshavarnas möjligheter att vara delaktiga samt information om vad delaktighet innebär. I dessa samtal skapas även en relation mellan hem och förskola som genomsyrar det fortsatta delaktighetsarbetet. Deltagare 1 uttrycker:
att man då där är det ju jätteviktigt för att man liksom öppnar upp för att att att vi är där finns där och vi lyssnar o vi liksom äh.. ja att dem ska känna att dem kan prata med oss om sina barn och att liksom så och att man också informerar om de olika samarbetsforumen vi har oo ja hur det ser ut i kommunikationen så, jag tänker att det är väldigt mycket där som det grundläggs.. blir ju väldigt viktigt.. för hur det ska bli framåt liksom.
6.5 Sociokulturellt perspektiv i relation till analysen av resultatet
Kunskap och kompetens framställs som väsentligt för att förskollärare ska kunna arbeta med vårdnadshavares delaktighet. I ett sociokulturellt perspektiv kan behovet av kunskap och kompetens som framgår under rubrik 6.1 förstås som ett behov av redskap. Deltagare 6 diskuterar en utbildning som, i relation till delaktighetsarbetet, bidragit med nya kunskaper till arbetslaget. Ur ett sociokulturellt perspektiv kan utbildningen förstås som ett medierande redskap vilket gav förskolläraren nya kunskaper.
För att utveckla delaktighetsarbetet framstår kommunikation med hela förskoleområdet som ett redskap vars medierande funktion är att bidra med ny förståelse och nya arbetssätt. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv kan kommunikation förstås som avgörande för delaktighetsarbetet. Kommunikationen återfinns i form av olika redskap såsom appar och brev, vilka medierar information mellan parterna. Kommunikation och samverkan med vårdnadshavare ses i tema 6.4 som ett redskap för att hitta arbetssätt som gynnar barnet. Ur ett sociokulturellt perspektiv kan kommunikation och samverkan även uppfattas som redskap vilket gör det möjligt för förskollärare att ta del av vårdnadshavares perspektiv.
Kommunikationen framkommer även i kontexter som möten för vårdnadshavare, utvecklingssamtal och sammankomster av olika slag. Den dagliga kontakten kan ur ett sociokulturellt perspektiv förstås som en kommunikativ kontext där språket används som ett
24 redskap för att mediera information mellan vårdnadshavare och förskollärare. Ur ett sociokulturellt perspektiv kan även introduktionsperioden ses som en central kommunikativ kontext där redskap, som information om vad delaktighet innebär och hur vårdnadshavare kan vara delaktiga, används och utgör grunden för det framtida delaktighetsarbetet. Deltagarna belyser även en rädsla angående att ta del av vårdnadshavares perspektiv som kan anknytas till en historisk kontext, där traditioner för delaktighetsarbete bidrar till att nya sätt att arbeta upplevs främmande.
Språket förstås som ett väsentligt redskap i arbetet med delaktighet, då det används för att försöka ge vårdnadshavare information på en rimlig nivå. Informationen i sig kan förstås som ett redskap som medierar kunskaper till vårdnadshavare, vilket upplevs vara viktigt för deras möjlighet att vara delaktiga. Då introduktionsperioden ses som en kommunikativ kontext är språket centralt eftersom det används för att mediera vårdnadshavares möjligheter att vara delaktiga. Introduktionssamtal kan ur ett sociokulturellt perspektiv även ses som en kommunikativ kontext där språket blir ett redskap som förskollärare använder för att ta del av vårdnadshavares perspektiv.
25
7. DISKUSSION
Denna studie syftade till att bidra med kunskap om förskollärares resonemang kring att ta del av vårdnadshavares perspektiv på delaktighet samt redogöra för hur förskollärare beskriver att de går tillväga för att ta del av vårdnadshavares perspektiv. Detta kapitel innehåller en diskussion om studiens presenterade resultat samt diskussion angående studiens valda metod. Avslutningsvis presenteras en slutsats för studien samt författarnas tankar om vidare forskning inom området.
7.1 Resultatdiskussion
Vuorinen et al. (2013) framställer att det saknas möjligheter till kompetensutveckling och verktyg som förskolläraren kan tillgå i arbetet med vårdnadshavares delaktighet. Den beskrivning som Vuorinen et al. (2013) presenterar kan relatera till diskussioner som framgår av studiens deltagare där de presenterat en saknad av former för genomförandet av delaktighetsarbetet. Även deltagarnas uttalanden om att behöva tänka nytt kring arbetet med vårdnadshavares delaktighet kan tolkas som en medvetenhet av att de saknar kunskap och kompetenser. Det resultat som presenterats kan förstås som att deltagarna upplever att de erbjuder vårdnadshavarna delaktighet genom att bjuda in till olika aktiviteter relaterat till barnens utbildning. Denna delaktighet inbegriper däremot inte att ta del av vårdnadshavares perspektiv på hur delaktigheten ska genomföras. Det framkommer även att arbetet med delaktighet inte innebär att möjliggöra vårdnadshavares inflytande. Detta kan förklaras av deltagares resonemang om att delaktighet och inflytande är två skilda saker.
Resultatet påvisar att tillitsfulla relationer mellan vårdnadshavare och förskollärare kan tolkas som viktigt och grundläggande i förhållande till delaktighetsarbetet. Detta resonemang har gemensamma drag med studien av Vuorinen et al. (2013) som presenterat att nödvändiga kompetenser i förhållande till delaktighet inbegriper förskollärares förmåga att skapa tillitsfulla relationer. Dock framgår av Vuorinen et al. (2013) att förtroendet skapas då förskolläraren uppvisar kunskap relaterat till läroplanens uppdrag, medan deltagarna i denna studie menar att det skapas genom ett förhållningssätt där förskollärare lyssnar på och värdesätter vårdnadshavarnas tankar och förslag. Deltagarna har vidare berättat att detta samarbete, som är byggt på tillit och dialoger, bidrar till arbetssätt som kommer att gynna utvecklingen hos det enskilda barnet. Deltagarnas resonemang kan tolkas som motsvariga till det Hui-Chen Huang och Mason (2008) presenterat angående att delaktighet mellan hem och förskola har positiv inverkan på barns utveckling och lärande. I resultatet framgår dessutom att förskollärare planerar för vårdnadshavares delaktighet utifrån vad som anses vara meningsfullt ur ett
