Arbetsterapeutiska åtgärder för hemmasittande ungdomar : En kvalitativ intervjustudie

Arbetsterapeutiska åtgärder för

hemmasittande ungdomar

HUVUDOMRÅDE: Arbetsterapi

FÖRFATTARE: Sandra Lindgren & Alma Rosell HANDLEDARE:Inger Jansson

JÖNKÖPING 2020 juni

Bakgrund: Hemmasittande ungdomar, i åldrarna 15–24 år, som inte har en daglig sysselsättning i

form av skola, arbete eller annan aktivitet är en stor riskgrupp för psykisk ohälsa. Risken att vara kvar i sysslolöshet under lång tid är överhängande och det behövs därför ett större fokus på gruppen. För att minska andelen individer i gruppen behövs en helhetssyn på de ungas behov och tidigare insatser för att förebygga hemmasittande. Syfte: Studien syftar till att beskriva arbetsterapeutiska åtgärder som kan hjälpa hemmasittande ungdomar till en meningsfull sysselsättning i vardagen. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med tio separata intervjuer med arbetsterapeuter inom olika verksamheter runt om i Sverige. Datainsamlingen analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom genom arbetet “Samtal och kommunikation”, “Åtgärder för en fungerande vardag”, “Samverkan” och “Utvecklingsmöjligheter” varje kategori har sedan två till tre underkategorier och flertalet koder som diskuteras. Slutsats: I resultatet framkom vikten av Klientcentrerade åtgärder och att lyssna på individen och möta upp denne där den befann sig för tillfället.

1

Summary

Title:

Background: Young people in the age between 15-24, who do not have a daily occupation by work,

school or other activities are in a higher risk for mental illness. The risk of being left inoccupation for a longer period is imminent and therefore, a greater focus is needed to the group. To reduce the increase of individuals in the group, a holistic view and early contribution is needed to prevent the adolescent to ”stay at-home”. Purpose: The study aims to describe occupational therapeutic measures that can help ”stay at-home” youth to meaningful occupation in everyday life. Method: A qualitative interview study was conducted with ten separate interviews with occupational therapists from various organizations around Sweden. The collection of data was analyzed through a qualitative content analysis. Results: Four categories emerged through the work “Conversation and communication”, “Interventions for a functioning everyday life”, “Collaboration” and “Development” each category then has two to three subcategories and the majority of the codes got discussed. Conclusion: The result revealed the importance of client-based interventions, to listen to the clients and meet them where they are in life.

2

Innehållsförteckning

Inledning ... 3

Bakgrund ... 3

Syfte ... 7

Material och metod... 8

Förförståelse ... 8 Urval ... 8 Datainsamlingsinstrument ... 9 Datainsamling... 9 Databearbetning ... 9 Etiska överväganden ... 10 Resultat ... 11

Samtal och kommunikation ... 12

Klientcentrerade åtgärder ... 12

Att bygga en relation ... 12

Att hantera sociala sammanhang ... 13

Åtgärder för en fungerande vardag ... 13

Vardagsrutiner... 13

Sömnrutiner ... 13

Samverkan ... 14

Stöd vid återgång till skola... 14

Stöd vid myndighetskontakt ... 14

Åtgärder för arbete ... 15

Utvecklingsmöjligheter ... 15

Att arbeta med hanteringsstrategier ... 15

Ökad samverkan ... 16

Tidigare insatta åtgärder... 17

Diskussion ... 17 Metoddiskussion ... 17 Trovärdighet ... 19 Resultatdiskussion ... 20 Betydelse för arbetsterapi ... 22 Vidare forskning ... 22 Slutsatser ... 23 Referenser ... 24 Bilaga 1 ... 27 Bilaga 2 ... 28 Bilaga 3 ... 29 Bilaga 4 ... 30

3

Inledning

I OECD-länderna (Organisation for Economic Co-operation and Development) är andelen unga utan arbete eller sysselsättning i genomsnitt närmare 15%. Internationellt kallas unga utan arbete eller sysselsättning för NEET (Not in Education, Employment or Training). Andelen ungdomar som ingick i NEET i Sverige var 9,5% 2016 och även om andelen i Sverige är procentuellt lägre än snittet är det fortfarande en stor grupp ungdomar som går sysslolösa (Statens offentliga utredningar, [SOU], 2017). I en utredning som gjorts bland ungdomar som kategoriseras som NEET visas att mellan 60 och 70% stått utan sysselsättning i ett år. Bland dem är 50% fortfarande sysslolösa ett år senare. För att minska andelen individer i gruppen behövs ett större fokus på att jobba förebyggande, ha tidiga insatser och en helhetssyn på de ungas behov (SOU, 2017:9).

Att gå utan sysselsättning kan leda till psykisk ohälsa då personen inte får tillräckligt med utmaningar i vardagen vilket kan leda till en obalans i individens aktivitetsmönster (Erlandsson och Persson, 2015). Flertalet studier visar på en relation mellan arbetslöshet och mental ohälsa. Enligt Toikko och Pehkonen (2018) är välbefinnandet bland arbetslösa lägre än för personer som arbetar. Dock kan välbefinnandet och där med den mentala hälsan höjas om den arbetslöse känner tillhörighet i ett socialt sammanhang. Ett socialt utanförskap kan i vissa fall enligt Wilcock och Hocking (2015) leda till personlighetsförändring och minskat socialt kontakttagande. Detta kan i sin tur leda till psykisk ohälsa.

Denna studie kommer fokusera på att beskriva arbetsterapeutiska åtgärder för hemmasittande ungdomar, vilket författarna inte kunnat finna i tidigare studier. Förhoppningen är att denna studie kan bidra med erfarenheter på åtgärder som kan hjälpa hemmasittande ungdomar ut till en meningsfull sysselsättning.

Bakgrund

Enligt SOU (2017:9) fanns det, i Sverige, 2016 cirka 131,500 ungdomar (15–29 år) som räknades in i kategorin NEET varav cirka 58% av dessa var i åldersgruppen 15–24 år. Majoriteten av dessa var mellan 20 och 24 år. Det finns vissa geografiska skillnader då andelen NEET är betydligt högre i socioekonomiskt utsatta områden. För att hjälpa ungdomarna tillbaka eller ut i samhället är det viktigt att trots många olika aktörer ha ett samlat arbetssätt och att ungdomarnas åsikter och erfarenheter tas tillvara (SOU, 2017:9).

Europeiska fonden, Eurofond, är ett trepartsorgan inom EU för att kunna förbättra levnads- och arbetsvillkor i Europa för de som arbetar för att stödja utvecklingen av en bättre social-, sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik (Eurofond, 2019). SOU (2017:9) kategoriserar de fem huvudsakliga grupperna bland NEET för att få en tydligare bild av denna heterogena grupp. Dessa grupper är de formellt arbetslösa, de som av olika skäl inte kan arbeta, de som väntar på rätt sysselsättning, de

4 som frivilligt varken arbetar eller studerar, och de oengagerade. För de individer som kommer från en missbrukande bakgrund, är hemlösa, eller har en psykisk ohälsa är det viktigare med mycket stöttning och motivation till att hitta en sysselsättning än för exempelvis de unga som saknar utbildning men är motiverade till återgång till studier eller arbete (SOU, 2017:9).

Enligt Statistiska centralbyrån [SCB] (u.å.) var nästan 92 000 av Sveriges ungdomar mellan 15 och 24 år arbetslösa i december 2019, detta innebär en ökning med nästan 10 000 ungdomar från föregående år (SCB, u.å.). Ungdomsarbetslösheten i Europeiska unionen (EU) bland 15–24 åringar var 13 % 2013. Detta innebär att 7,5 miljoner ungdomar varken arbetade eller gick i skola. Detta kostar EU 131 miljarder pund i välfärdsförmåner och förlorad produktivitet vilket är lika stor andel som 1,2% av bruttonationalprodukten i EU (Scott et al., 2013). Enligt Arbetsförmedlingen (2019) var det 2019 första gången sedan 2013 som ungdomsarbetslösheten ökade. Då arbetslösheten är större än på länge beror inte detta enbart på den sjunkande konjunkturen utan även ofullständiga gymnasiebetyg kan ha en påverkan (Arbetsförmedlingen, 2019).

Långvarig arbetslöshet stor inverkan på den mentala hälsan och ökar riskerna för depression (Pelzer et al., 2014; Scott et al. 2013). Även risken för alkoholmissbruk och självmordsförsök ökar. Att begränsa antalet ungdomar som varken studerar eller arbetar skulle kunna minska antalet psykiska sjukdomar med 8–17% (Scott et al., 2013). Newton et al. (2011) skriver att stillasittande aktiviteter i större grad leder till ohälsa, framförallt bland unga. Studien påvisar att arbetslösa ungdomar tillbringar mer tid än de som arbetar eller studerar med stillasittande aktiviteter så som tv-tittande, surfande eller att inte göra någonting (Newton et al., 2011). Ek och Eriksson från psykologiska institutet (2013) skriver att de flesta ungdomar som skolvägrar, skolkar eller har skolfobi gör det på grund av psykosociala besvär så som ångest och depression. Enligt författarna till artikeln används kognitiv beteendeterapi, mindfulness och liknande avslappningsövningar för att hjälpa dessa ungdomar. Vid sysslolöshet så minskar känslan av tillhörighet vilket även det kan vara en faktor till ohälsa (Wilcock & Hocking, 2015).

Trots multiprofessionella team och föräldrars hjälp kan det vara svårt att få en bra helhetssyn på ungdomarnas komplexa problematik och vad som kan erbjudas för att en tillbakagång till skolan ska bli möjlig (Ek & Eriksson, 2013). En svensk studie har genomförts på unga med asperger syndrom och ADHD och undersökte hur de kommer vidare ut till arbete eller vidare studier efter gymnasiet. Där framkom vikten av samarbete mellan både föräldrar, personal, arbetsförmedling, sjukvård och eleven för att resultatet skulle bli så bra som möjligt (Baric et al., 2017).

En taiwanesisk studie har gjorts gällande huruvida personer med kronisk psykisk ohälsa kan få ett jobb i större utsträckning ifall de deltar i ett arbetsterapilett utbildningsprogram. Slutsatsen av studien var att ett sådant program kan vara ett bra alternativ jämfört med traditionell yrkesutbildning för personer med kronisk psykisk ohälsa (Lee et al., 2018). En annan studie som gjorts av Axelsson och Ejlertsson (2003) syftade till att studera arbetslösa ungdomars självrapporterade hälsa, självkänsla och upplevelse av sociala stöd. I studien mättes hälsan gällande följande faktorer: tearfulness (lätthet

5 till tårar), dysfori (svår nedstämdhet), sömnstörningar, rastlöshet, fatigue (hjärntrötthet) och irritabilitet. Det framkom att de som varken studerade eller arbetade hade en betydligt sämre självrapporterad hälsa särskilt gällande rastlöshet och dysfori (Axelsson & Ejlertsson, 2003). En annan studie visade att arbetslösheten påverkar den mentala hälsan negativt och att arbetslösa visade fler symtom på depression än de som arbetar. Studien kom även fram till att goda sociala färdigheter inte minskar risken för depressiva symtom under arbetslöshet (Pelzer et al., 2014). Enligt McArdle et al. (2007) spelar en persons självkänsla betydande roll gällande hur lätt personen ifråga har för att få ett arbete alternativt komma tillbaka till ett arbete. Självkänslan spelade även roll i hur många jobb individen sökte (McArdle et al., 2007). Det är även viktigt att individen upplever att de aktiviteter denne gör under dagen är meningsfulla och givande för att uppleva en god hälsa (Wilcock & Hocking, 2015).

Utifrån de sökningar som genomförts utav författarna fanns begränsad arbetsterapeutisk litteratur om hemmasittande ungdomar, och framförallt gällande ungdomar utan diagnoser eller där diagnosen inte varit i fokus. Därmed ser författarna att det är angeläget att lyfta vad arbetsterapeuter gör för denna målgrupp i Sverige. Detta examensarbete fokuserar på hemmasittande ungdomar. Med hemmasittande ungdomar avses i detta arbete personer i åldrarna 15–24 år som inte har en daglig sysselsättning i form av skola, arbete eller annan aktivitet. Åldrarna 15–24 år valdes i detta arbete då de flesta inom gruppen NEET är mellan 20–24 år. För att inte utesluta den yngre delen i NEET valde författarna att inkludera ungdomar från gymnasiet vilket sattes från 15 år. I denna studie menas det med arbetsterapeutiska åtgärder att förebygga risk för nedsatt förmåga för individen i aktiviteter som denne vill, förväntas, behöver eller måste kunna utföra (Sveriges arbetsterapeuter, 2018). I detta arbete fokuseras på åtgärder som görs av en arbetsterapeut för att få ut ungdomarna till, enligt ungdomarna, en meningsfull sysselsättning. För att må bra behövs enligt Wilcock och Hocking (2015) en fungerande aktivitetsbalans i vardagen och de definierar aktivitetsbalans som tillfredställande vanor av vardagliga aktiviteter som känns meningsfulla för individen där hen befinner sig just nu. Med meningsfullt anses att aktiviteten anses uppskattad och viktig för individen. Att beskriva erfarenheter kring arbetsterapeutiska åtgärder kan inspirera andra till vad som kan göras för att få unga hemmasittande ut i arbete vilket enligt Scott et al. (2013) skulle sänka kostnaderna för samhället. På individnivå skulle den psykiska hälsan kunna förbättras och på professionsnivå skulle detta arbete kunna sprida, samt utveckla de åtgärder som görs idag till fler.

Wilcock och Hockings (2015) begrepp being, doing belonging och becoming kommer användas i detta arbete. Detta kan översättas till “varande” “görande” “tillhörande” och “blivande “. Med detta menas att hela individen ska ses där hen befinner sig just nu (varandet, görandet och tillhörandet), i detta fall den aktuella sysslolösheten. Det är även viktigt att se till vad personen har för mål och vart denne vill i livet (blivandet). Occupational alienation kan översättas till ”främlingskap” eller ”utanförskap” och är motsatsen till tillhörande och en stor riskfaktor för ohälsa. Utan jobb, skola eller annan sysselsättning är det lätt att hamna i ett utanförskap där individen inte har en känsla av tillhörighet. Andra aspekter som är viktiga för hälsan är att individen har en inkomst för att kunna försörja sig själv, hitta ett boende (skydd) och kunna köpa mat för ren överlevnad. För att kunna uppleva hälsa behöver individen känna

6 att sysselsättningen känns meningsfull, är valbar och att den har en tillhörighet och syfte. Hemmasittande ungdomar saknar de utmaningar i vardagens aktiviteter som behövs för att uppleva tillfredställelse och hälsa. När en individ saknar meningsfull sysselsättning (görande) kan detta leda till psykisk ohälsa i form av ångest, apati och minskat välmående. Att ha mål (blivande) och att kunna sträva efter för att bli den bästa möjliga variation av sig själv som det går för både individ och samhälle är en viktig del i den självupplevda hälsan (Wilcock & Hocking, 2015).

7

Syfte

Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeutiska åtgärder som kan hjälpa hemmasittande ungdomar till en meningsfull sysselsättning i vardagen.

8

Material och metod

Utifrån syftet var det fördelaktigt med en kvalitativ intervjustudie (Kristensson, 2014) då information på så vis fås från arbetsterapeuter som arbetar med målgruppen. De kan då beskriva arbetsterapeutiska åtgärder de använder i sitt arbete.

Förförståelse

Författarna gick in i arbetet utan några större erfarenheter inom området utan var öppna för att det mesta kunde framkomma. På en av författarnas praktikplats, på en kommunal arbetsmarknadsenhet, fanns det personer som kunde anses som hemmasittande. Dessa individer dök ofta inte upp till arbetsträningen eller utredningen av arbetsförmåga. Ibland framkom det misstankar om exempelvis diagnoser som orsak till att personen blev kvar i hemmet. Detta gav författarna en nyfikenhet kring vad som görs för dessa personer som hamnar lite vid sidan av utan tydlig diagnos men med svårigheter att skaffa arbete.

Urval

Urvalet av deltagare har följt Kristenssons (2014) rekommendationer för en kvalitativ intervjustudie. Deltagarna valdes ut avsiktligt via kontakt med verksamheter genom mejl. Avsiktligt urval valdes då det fanns en önskan om att få kontakt med så många olika verksamheter som möjligt. Deltagare efterfrågades även på sociala medier i grupper med arbetsterapeuter (se bilaga 1), dessutom gavs förslag på eventuella deltagare av handledaren. Intervjudeltagarna som tillfrågats om att delta var arbetsterapeuter som helt eller delvis arbetade med hemmasittande ungdomar i åldrarna 15 till 24 år. Det rekryterades deltagare som arbetade inom psykiatri, arbetsförmedling, gymnasieskola, utbildningsförvaltning, arbetsmarknadsenhet och samordningsförbund vilket förhoppningsvis kunde ge en bredare bild av arbetsterapeutiska åtgärder. Hälften av intervjudeltagarna arbetade med det kommunala aktivitetsansvaret. Sammanlagt gjordes tio intervjuer med tio arbetsterapeuter samt en arbetskonsulent. Av dessa var tio kvinnor och en man. I den intervju som blev en dyad, där en arbetskonsulent deltog tillsammans med arbetsterapeuten, bidrog arbetskonsulenten främst med information om verksamheten. Ett inklusionskriterie var att det inte skulle gått mer än två år sedan arbetsterapeuten slutade arbeta med vald målgrupp. Tydligare beskrivning gällande målgruppen fås i tabell 1. Information om intervjun gavs genom ett följebrev (bilaga 2) samt informationsbrev riktat till verksamhetsansvarig (se bilaga 3) (Kristensson, 2014). Genom att kontakt togs med enheter runt om i Sverige var förhoppningen att få en bredare bild över olika användbara åtgärder för målgruppen. Det är viktigt att få en så bred bild av fenomenet som möjligt då deltagare rekryteras. Geografiskt sätt kom deltagarna från Lappland till Småland. Kontakt etablerades sedan med enskilda arbetsterapeuter som arbetade med målgruppen. De arbetsterapeuter som kontaktades av författarna eller själva tog kontakt med författarna direkt fick själva meddela sina chefer om att de skulle delta i studien.

9

Tabell 1: Beskrivning av intervjudeltagare

Kön (n) Hur länge de arbetat** Ålder på klient ***

Man Kvinna 1-3år 4-7år 8+år 15+år 16-20år 16+år 18+år 1 9 (10) * 5 2 2 2 3 3 2

* Under en intervju var det även med en arbetsmarknadskonsulent tillsammans med arbetsterapeuten. Dennes information är inte medräknad då det räknades med arbetsterapeutens svar istället.

** En individ blev ej tillfrågad om hur länge denne hade arbetat.

*** ”+” indikerar att åldersspannet intervjudeltagarna arbetade med fortsatte över 24år.

Datainsamlingsinstrument

Datainsamlingen har skett med hjälp av en intervju med öppna frågor via webbplattformerna zoom, teams och Skype. Varje intervju var uppbyggd utifrån ett förutbestämt antal öppna frågeområden, som författarna själva utformat för att svara mot syftet (se bilaga 4). Utefter deltagarnas svar ställdes olika följdfrågor för att få en fördjupad kunskap och för att hålla intervjun till ämnet (Kristensson, 2014).

Datainsamling

För att få så bra intervjuer som möjligt gjordes en test-intervju med handledaren innan de riktiga intervjuerna skulle genomföras. Detta gjordes för att testa de frågor som skulle användas vid intervjuerna, göra båda författarna mer bekväma i rollen som intervjuare men även för att se så att tekniken fungerade och att det hördes vad både deltagare och intervjuare sa vid inspelning. Det var även bra med en test-intervju för att gå igenom de tilltänkta frågorna och se så att ingen överflödig information som inte fyller något syfte för den tilltänkta studien samlades in. För att garantera intervjudeltagarna att materialet hanterades konfidentiellt förvarades det inspelade materialet på ett USB-minne, i låsta utrymme då det inte användes. Då intervjuerna transkriberades avidentifierades de av etiska skäl genom att namn och platser togs bort. De skrevs ut ordagrant, detta för att all information skulle finnas med i den kommande analysen (Kristensson, 2014).

Databearbetning

Analysen skedde genom att båda författarna individuellt transkriberade fem intervjuer var. Intervjuerna skrevs sedan ut ordagrant och lästes igenom flera gånger för att få en bra överblick över helheten. För att kunna få en överblick över samtliga intervjuer som en enhet och för att kunna tolka resultatet på ett korrekt sätt gjordes en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). I en kvalitativ innehållsanalys väljs först om det ska fokuseras på latent eller manifest innehåll. I detta arbete bestämdes att manifest innehåll passade bäst. Ett manifest innehåll är det mer synliga och uppenbara som framkommer i intervjun. Sedan

10 togs meningsbärande enheter ut. Meningsbärande enheter kan beskrivas som ord, meningar eller stycken som har ett gemensamt innehåll. De meningsbärande enheterna kondenserades sedan så att massan minskas men kärnan i texten blev kvar. Här togs utfyllnadsord bort ur meningen och bara de mer betydelsefulla delarna blir kvar. Därefter skedde en abstraktion då koder bildades. Koder kan beskrivas som ett eller flera ord som sammanfattar den kondenserade meningsbärande enhet. Denna “förkortning” av de meningsbärande enheterna görs för att det ger större möjlighet att tänka på data på ett nytt och anorluna sätt. Flera koder som liknar varandra innehållsmässigt bildade sedan kategorier. Skapandet av kategorier hör till kärnan inom den kvalitativa innehållsanalysen. Det betonas att alla kategorier bör vara unika i sitt slag. Med detta menas att inga uppgifter som svarar till syftet bör struntas i, på grund av brist på lämplig kategori. Dessutom bör inga uppgifter kunna falla mellan olika kategorier, eller passa in i flera olika kategorier vilket dock kan vara svårt då mänskliga upplevelser kan vara något flytande. En kategori svarar på frågan “Vad?” och vissa kategorier sorterades så att de hamnade som underkategorier till andra. Kategorier bildades även som rubriker över flera underkategorier med ett liknande innehåll. För exempel, se tabell 2. (Graneheim & Lundman, 2004).

Tabell 2: Exempel på dataanalys.

Meningsbärande enhet Det är regelbundna samtal med någon av oss då eller med mig då om vi utgår från mig då.

Kondenserande meningsbärande enhet Regelbundna samtal (…) med mig

Kod Regelbundna samtal

Underkategori Åtgärder vid enskilda samtal

Kategori Åtgärder vid samtal och kommunikation

Etiska överväganden

Deltagarna fick vid förfrågan skriftlig information om hur de valts ut, att det var frivilligt att delta och att deltagandet i intervjun kunde avslutas när som helst utan att en anledning behövde uppges, även om intervjun skulle vara påbörjad. Information om vilka författarna var, studiens syfte och att all information hanterades konfidentiellt och endast skulle användas till examensarbetet kom även det vid förfrågan (se bilaga 1). Detta gjordes för att de tillfrågade från början skulle kunna avgöra om detta var något de vill delta i. Vid den andra kontakten med de tillfrågade, som svarat att de kunde delta i studien, fick de skriftligt godkänna att de ville delta genom att bekräfta samt boka datum för tilltänkt intervju. Muntlig information gavs till alla som valt att delta i studien, om att de fick avbryta när som utan anledning. Information gavs även om var och hur insamlade data skulle förvaras,

11 att konfidentialitet utlovades under och efter arbetets gång (Kristensson, 2014). Efter arbetets slut raderades all insamlad data. Det har i arbetet tagits hänsyn till det forskningsetiska kravet i relation till individskyddskravet. Forskningsetiska kravet kan beskrivas genom de fördelar som forskning ger både för den enskilda individen och för samhället. Det anses nödvändig och är ett krav från samhällsmedborgarna att forskning bedrivs. I detta är individskyddskravet och den egna individens rätt till skydd mot otillbörlig insyn i exempelvis livsförhållanden eller liknande viktigt. Dessutom har individen rätt att inte utsättas för fysisk eller psykisk skada, så inte heller någon form av kränkning eller förödmjukelse. Det är viktigt att dessa två ställs mot varandra då forskning av någon form bedrivs. Inför arbetet har det därför gjorts en övervägning av kunskapstillskottet gentemot de negativa konsekvenser arbetet skulle kunna få (Vetenskapsrådet, 2002). Genom att utgå från den etiska egengranskningen, utifrån Hälsohögskolans riktlinjer, har författarna kommit fram till att studien inte behandlat känsliga personuppgifter.

Resultat

Resultatet delades upp i fyra kategorier. Den första kategorin är “Samtal och kommunikation” vilken har tre underkategorier vilka är “Klientcentrerade åtgärder”, “Att bygga en relation” och “Att hantera sociala sammanhang” Den andra kategorin är “Åtgärder för en fungerande vardag” vilken bestod av de två underkategorierna “Vardagsrutiner” och “Sömnrutiner”. Tredje kategorin är ”Samverkan” och den har tre underkategorier. Dessa är “Stöd vid återgång till skola”, “Stöd vid myndighetskontakt” samt “Åtgärder för arbete”. Den fjärde kategorin benämns “Utvecklingsmöjligheter” och bestod av tre underkategorier vilka benämns “Att arbeta med hanteringsstrategier”, “Ökad samverkan” och “Tidigare insatta åtgärder” (se tabell 3). Varje underkategori bestod sedan av flertalet koder som beskrivs i löpande text nedan.

Tabell 3: Kategorier och underkategorier

Underkategori Kategori

Klientcentrerade åtgärder Samtal och kommunikation Att bygga en relation

Att hantera sociala sammanhang

Vardagsrutiner Åtgärder för en fungerande vardag Sömnrutiner

Stöd vid återgång till skola Stöd vid myndighetskontakt

Samverkan Åtgärder för arbete

Att arbeta med hanteringsstrategier Ökad samverkan

Utvecklingsmöjligheter Tidigare insatta åtgärder

12

Samtal och kommunikation

Klientcentrerade åtgärder

Flertalet av intervjudeltagarna påpekar vikten av ett klientcentrerat arbetssätt och att ha klienten i fokus men att det inte finns en utarbetad struktur för hur arbetet ska ske med målgruppen. Det ansågs av flera vara viktigt med ett öppet sinne och att arbeta med de mål som individen själv är intresserad av, för att ha möjlighet att motivera till en sysselsättning. En viktig del ansågs även vara att utgå från orsaken till att ungdomen blivit hemmasittande och därigenom hitta de åtgärder som är bäst lämpade för den enskilda individen. Även att stärka individens självbild och att jobba med individens självupplevda positiva resurser ansågs viktigt.

“Det är väldigt individanpassat. Ehee vi kan ju ha extremt olika vad ska man säga åtgärder och sådär men det är ju alltid patienten som styr det och patientens behov som styr så men, men om man ser generellt för ett syfte så är det ju att underlätta vardagen.” (Intervjudeltagare 7)

Många individer i målgruppen behöver även hjälp med att hitta strategier i hur de ska kunna ta hand om sig själv och sin egen hygien, hitta strategier hur de ska hantera sin stress eller när det blir för mycket yttre stimuli. Det är även viktigt att hjälpa dem att klara av sociala situationer som inte sker uppkopplat mot en dator. En intervjudeltagare påpekade också vikten av att hjälpa dem att komma utanför sin trygghetszon i hemmet och våga utmana sig själva.

“Det tänker jag också att vi ser här i alla fall för vissa att (...) man inte har förstått att börja göra undvikanden, det är ju det sista man ska göra... Utan känns det jobbigt en dag så ska du asså gå mot det.” (Intervjudeltagare 10)

Att bygga en relation

För att kunna nå klienterna delger flera av intervjudeltagarna att det är av vikt att möta individen där denne befinner sig för att kunna skapa en god kontakt och en fungerande vårdrelation. Regelbundna samtal som utgår från individens intresse och behov för att hitta rätt typ utav sysselsättning för att få bort ungdomen från hemmasittande rutiner nämns också som viktiga åtgärder, likaså att våga lyssna på individen och dess behov.

“även tänka mycket att forma mycket våra interventioner efter vad vi tänker att dom skulle behöva men samtidigt så är ju vi alla proffs på vad vi själva behöver” (Intervjudeltagare 6)

Intervjudeltagare pratar om fördelen i att kunna använda sig av motiverande samtal, även om vissa saknar utbildning i kommunikationssättet. Dock delger en intervjudeltagare fördelarna med att kunna läsa sig till informationen självständigt för att ändå delvis kunna använda sig av metoden. Detta då målgruppen inte alltid är motiverade till en förändring i början.

13

Att hantera sociala sammanhang

Även om inte alla intervjudeltagare arbetade med åtgärder i grupp var det flera som påpekade fördelarna med att låta individerna i målgruppen tillhöra en grupp. Detta för att kunna lära ungdomarna att hantera sociala sammanhang som kan vara svåra då en individ av olika anledningar vart hemmasittande en period. Åtgärderna kunde variera mellan gruppsamtal där ungdomarna får lära sig sociala koder och samspel eller bara som en sådan sak att göra iordning frukost till resterande gruppmedlemmar.

“Det mesta skedde i grupp. Man nyttjade gruppdynamiken där, i dom fall det gick. (...) en del i det är ju att få en struktur på vardagen att passa tider, kunna ta sig upp ur sängen, även att få ett sammanhang, om man tänker KASAM” (Intervjudeltagare 9)

Åtgärder för en fungerande vardag

Vardagsrutiner

Innan det går att hjälpa ungdomen till sysselsättning måste hinder som uppstår i vardagen hanteras. Intervjudeltagarna nämner olika åtgärder som används för att ge individerna de verktyg som de behöver för att själva klara av vardagen och få en fungerande aktivitetsbalans.

“Att på något sätt börja prata om det för många behöver ju bara komma igång för att få in rutiner och struktur i sin vardag liksom, innan man ens kan börja prata studier eller arbete.” (Intervjudeltagare 6)

Flera av intervjudeltagarna nämner att många i gruppen har svårt att passa tider och ha en fungerande dygnsrytm. För att få detta att fungera är det viktigt att ge individen de hjälpmedel som behövs för att kunna strukturera upp sin vardag med hjälp av tillexempel larm eller kalender på mobiltelefonen. Även en fysisk kalender kan vara till nytta då de får en mer övergripande överblick. Då många av individerna i målgruppen fortfarande bor hemma kan det vara av stor vikt att ta hjälp av föräldrarna så ungdomen kan ta över hushållssysslor på så vis få ett ökat eget ansvar. Vissa av intervjudeltagarna nämnde även att de får hjälpa ungdomarna att hitta motivationen till fysisk aktivitet samt sköta sin hygien.

Sömnrutiner

Flera av intervjudeltagarna tar upp rubbad sömnrytm som ett problem för de hemmasittande ungdomarna och att det är något att fokusera på innan arbetet kan gå vidare med andra åtgärder. Det kan vara allt från att sätta möten så att de måste ta sig upp på morgonen till att hjälpa dem att förstå varför sömnen är viktig och hur det påverkar kroppen. Att hjälpa individerna med att fylla i en sömndagbok eller få visuella hjälpmedel över dygnets timmar är också något som kan hjälpa ungdomen till en fungerande sömn.

14

“Och även om skolan försöker med anpassad studiegång och så vidare och sätter in praktik för att dom inte ska behöva vara så mycket i skolan och dom får gå i, ja, specialklasser (...) Så kan det liksom. Men bara falla på att, att dom får inte hjälp i (…) hur dom ska kunna sova ordentligt” (Intervjudeltagare 4)

Samverkan

Stöd vid återgång till skola

“en viktig del skulle jag säga är förhållningssätt och förstå varför personen är hemma... Men oftast kanske det inte bara handlar om att personen har ADHD eller så eller har svårt med skolan utan ofta är det ju ett, ett brett spektrum av faktorer som gör att personen stannar hemma. (...) det kan ju va att personen inte mår bra i sin sociala grupp i skolan. (...) mobbning är ju väldigt vanligt.” (Intervjudeltagare 5)

Anledningen till att ungdomarna blir hemmasittande från skolan är av varierande orsaker men ofta beror det på mer än en anledning enligt flera av intervjudeltagarna. För att kunna hjälpa individerna tillbaka till just skolan krävs både motivation och olika typer av förberedelser. Vissa individer behöver läsa upp betyg från grundskolan innan en gymnasieexamen kan påbörjas, för andra kan det vara att kolla på alternativa anpassade studieformer. Andra i målgruppen kanske behöver hjälp med att ta kontakt med en helt ny skola för att byta miljö, eller bara få hjälp att komma till en skolmiljö utan andra elever på plats.

“vi ska ta reda på anpassningsbehov och så och liksom förbereda skolstart efter sommaren. Dom som har social fobi och så kan man ju träna att vara i skolan när det inte är nån här tillexempel på lov” (Intervjudeltagare 1)

Stöd vid myndighetskontakt

Under denna kategori framkom det att individer kan ha svårigheter att ta de kontakter som de behöver ta. Exempelvis kan det handla om att få den hjälp de skulle behöva från vården eller annan myndighet.

”Stöd i kontakter med andra myndigheter och vården… man kanske behöver ta kontakt med vården eller återuppta en kontakt med vården. Man kanske behöver hjälp med att ta sig till möten (…) Träna på att faktiskt ta dom kontakter man behöver ta” (Intervjudeltagare 1)

Där kan en arbetsterapeut stötta upp både genom att motivera och styrka individen till att själv ta kontakt och vid behov även följa med om ungdomen skulle behöva en stödperson. Allt detta för att personen ska få den träning och stöttning denne behöver för att bli mer självständig.

15

Åtgärder för arbete

Nästa underkategori innehåller bland annat vikten av studiebesök, praktik samt att gå på jobbmässor för att ungdomen ska få en inblick i arbetslivet. Individer kan även behöva stöd med att söka arbete i form av hjälp med formulering av personligt brev och CV. Även att göra en arbetsförmågebedömning kan vara nödvändigt för att individen senare ska kunna komma ut i rätt arbete med rätt förutsättningar. Det kom även upp att det gjordes arbetskravsanalyser.

”arbetskravsanalyser och utifrån det då. Utifrån, med hänsyn till personens då nedsättningar” (Intervjudeltagare 2).

Allt detta för att individen inte skulle komma ut i ett arbete med allt för höga krav. Även arbetsprövning ansågs viktigt av flera av intervjudeltagare.

”Där vi har stöttat individer i arbetsprövning. Med allt från psykosociala, alltså om vi tittar på motoriska färdigheter, processfärdigheter vars kommunikation och interaktion.” (Intervjudeltagare 2)

Det framkom även i flera intervjuer vikten av att anpassa arbetsplatsen och göra arbetsförmågebedömningar för att krav och resurser skulle hänga samman. Under denna underkategori framkom även vikten av att inte bara observera under arbetet utan också hur individen i fråga kan ta sig till arbetsplatsen. Även där kan det finnas hinder som gör att arbetet inte fungerar och åtgärder kan behöva sättas in.

Utvecklingsmöjligheter

Att arbeta med hanteringsstrategier

I denna underkategori fanns det önskemål kring att arbeta med Assertive Community Treatment vilket beskrevs som en mindfulnessbaserad behandling.

”liksom stötta personen till att hantera liksom och sen att träna personen till att hantera ångest och förstå vad är stress för någonting? Vad är ångest?” (Intervjudeltagare 5).

På detta vis skulle individen få hjälp till att ta tag i sina problem och hantera sina känslor istället för att undvika det som känns jobbigt. Flera gånger framkom vikten av att på olika sätt hjälpa ungdomen i att inte fortsätta med undvikande beteenden då något blir jobbigt. Det framkommer även en önskan om att i skolan kunna anpassa aktivitet och miljö till individens förutsättningar. I flertalet intervjuer menar arbetsterapeuterna att deras klienter känt att skolan hade för höga krav på dem som de inte lyckades nå upp till.

16

”Dom har inte klarat av skolmiljön. Asså dom tycker att det har varit för mycket stora krävande miljöer alltså mycket människor, ljud och intryck (…) Höga krav i skolan som också gjort det lättare att stanna hemma” (Intervjudeltagare 10)

Det fanns även önskemål från flera arbetsterapeuter, som i dagsläget inte jobbade i skolan, utan som kom i kontakt med ungdomarna då de redan blivit utskrivna. Deltagarna önskade där att individen skulle få ha kvar sin plats i skolan, detta för att vid behov kunna arbeta med ungdomen i den miljön. Det fanns även önskemål om att kunna öva studieteknik inför återgången till skolan utan att det var skarpt läge samt att kunna arbeta mer med gruppinterventioner både för att få in rutiner med att inte bara vara hemma och för att kunna öva på att vara i sociala sammanhang.

” Många behöver ju träna just bara på att komma hemifrån (…) Då behöver man träna på att ta sig iväg (…) och social träning och så. Och det, det kan man ju göra på olika sätt ändå men det skulle kunna vart bra att ha lite mer gruppverksamhet.” (Intervjudeltagare 1)

Ökad samverkan

Här framkom att flera av arbetsterapeuterna ville ha ännu mer samverkan mellan olika professioner och mer arbete i team.

“Och jag tänker att en förutsättning för att orka driva på, att jobba med denhär målgruppen, är också att man är ett team. Det behöver vara flera som jobbar mot denna gruppen för att man måste hålla i och hålla ut och vara ihärdig.” (Intervjudeltagare 6)

Även samverkan mellan olika verksamheter bland annat skola- arbetsmarknadsenhet och mellan det kommunala aktivitetsansvaret och psykiatrin. Det fanns även önskemål kring mer resurser inom habilitering och rehabilitering för att ungdomarna ska få den hjälp de behöver för att komma igång. Önskemål fanns även om att ungdomar som blivit hemmasittande från skolan ändå skulle få tillhöra elevhälsan då denna grupp kan vara i behov av mycket hjälp. Det framkom även att arbetsterapeuterna såg ett behov av att de ”borde börja tänka till inom skolvärden lite mer. Kanske

va mer öppna för… flexibla lösningar” (Intervjudeltagare 10).

I intervjuerna framkom som nämnts ovan att ungdomarna känner att skolan har haft för höga krav på dem. Flera arbetsterapeuter uttrycker att de ser fördelar med att kunna gå in i skolan och göra skillnad för dessa individer redan när det börjar svaja och innan de blir utskrivna. Underbemanning och ett större engagemang från ledningen, så att de prioriterar denna grupp mer, var även det ett önskemål för att kunna utföra de åtgärder som är mest lämpliga för individen på rätt sätt på rätt plats utan stress.

17

Tidigare insatta åtgärder

I denna underkategori låg fokus på skolan och att det i dagsläget sätts in resurser alldeles för sent för denna målgrupp.

”Trasslighet kan man se i ganska ung ålder och det följer, i vissa fall ska jag säga. Vissa är ju inte alls så men man skulle behöva göra mycket insatser i yngre åldrar… skapa stabilitet och struktur när dom är riktigt små. (…) ju större dom blir ju större blir konsekvenserna av det dåliga måendet och att dom inte har trygghet och så… insatser tidigt.” (Intervjudeltagare 8)

Flera ansåg att detta borde börja redan i lågstadiet men även barnavårdscentralen [BVC] nämndes som en lämplig tid för att starta vissa insatser. Det framkom i intervjuerna att det på gymnasiet var för sent då skolan då är frivillig och då det för individen i fråga ofta varit problematiskt under en lång tid och att utanförskapen redan varit långvarig. Det nämndes även, från arbetskonsulenten som deltog i en intervju ihop med arbetsterapeuten, en önskan om att arbetsterapeuter skulle komma in i skolan tidigare. Då skulle fokus ligga på det som fungerar redan innan individen blivit hemmasittande för att vända beteenden och ge en ökad möjlighet till att klara av studierna.

“jag önskar ju självklart att jag skulle kunna komma in i ett tidigare skede i deras …. dåliga mående så att säga. (...) så att man inte har en sån brant uppförsbacken som vi oftast har nu när dom kommer till oss.” (Intervjudeltagare 3)

Diskussion

Metoddiskussion

Det valdes att göra en kvalitativ intervjustudie då det utifrån de sökningar som genomförts fanns begränsad arbetsterapeutisk litteratur om hemmasittande ungdomar, och framförallt för ungdomar utan diagnoser eller där diagnosen inte varit i fokus. Därmed ser författarna en större vikt av att lyfta vad arbetsterapeuter gör för denna målgrupp även om det i dagsläget inte finns särskilt många svenska studier inom ämnet. Till syftet ansågs en intervjustudie mer lämpligt än en enkätstudie då det ansågs lönsamt för arbetet att få åtgärderna beskrivna för sig. Dessutom finns det i en intervjustudie möjlighet att ställa följdfrågor vilket gjordes då delar ytterligare behövde förtydligas. Tanken var att använda en semistrukturerad intervju då det ger en trygghet att ha en förutbestämd intervjuguide där det står vad som ska tas med i varje intervju. I detta fall utvecklades det till en intervju med öppna frågor istället. Innan intervjuguiden gjordes lästes det på förhand på om hemmasittande ungdomar för att författarnas kunskap inom ämnet skulle öka och på så vis kunna ställa relevanta frågor och på ett bättre sätt förstå vad deltagarna pratade om. Detta användes under intervjun och det kändes hjälpande att under intervjun ha intervjuguiden att gå tillbaka till (Kristensson, 2014).

18 För att få tag i deltagare som ville delta i intervju användes ett avsiktligt urval. Tanken var att kunna välja deltagare utifrån flera olika arbetsplatser och geografiska i hela Sverige för att få ett bredare resultat då personer kan ha olika tankar och olika erfarenheter beroende på arbetsplats. Författarna ville ha med olika geografiska områden ifall arbetssättet såg olika ut i olika delar av landet. Sättet att rekrytera deltagare startade som ett maximalt varierat urval vilket i detta fall betyder att det söktes aktivt efter arbetsterapeuter som arbetade inom olika områden. Det uppstod dock svårigheter med att få tag i tillräckligt många som ville delta och under arbetets gång skickades förfrågan till fler och fler verksamheter utan att ha i åtanke vilka de olika arbetsplatserna var eller vart i landet de befann sig. Dessutom kontaktades intervjudeltagare genom att lägga ut frågan om deltagande på sociala medier. Deltagare kunde även rekryteras efter kontakt med handledare. Detta gjorde att fördelningen mellan de olika områdena inte blev precis som tanken var vid start men trotts detta kom deltagarna från flera olika områden där arbetsterapeuter arbetar med hemmasittande ungdomar runt om i landet. Intervjudeltagarna arbetade på utbildningsförvaltningen, arbetsmarknadsenheten, psykiatrin, arbetsförmedlingen, gymnasieskolan och samordningsförbunden. Hälften av intervjudeltagarna arbetade även inom det kommunala aktivitetsansvaret. Detta anses ändå ge en bredare bild om vad de enskilda individerna gör inom de olika områdena. Även om den geografiska variationen inte blev så bred som författarna hoppats på från början, så deltog arbetsterapeuter från Lappland till Småland. Även om de flesta intervjudeltagarna kom från Småland så ger den geografiska spridningen ändå en överblick. Att fördelningen mellan könen var ojämnt fördelat mellan intervjudeltagarna anser författarna inte ska ha någon betydelse för resultatet då alla var arbetsterapeuter och jobbade helt eller delvis med målgruppen vilket var det som spelade roll för syftet. Författarna ansåg också att intervjua verksamma arbetsterapeuter var mer etiskt korrekt än att försöka få tag i ungdomar som tillhör eller har tillhört målgruppen för att tillfråga om deras upplevelser kring arbetsterapeutiska åtgärder.

En av deltagarna var arbetsterapeut men anställd som arbetsmarknadskonsulent. Denna deltagare beskrev själv att hen alltid hade det arbetsterapeutiska tänket med när hen arbetar och därför ansågs detta inte påverka resultatet. I en av intervjuerna hade en deltagare även med sig en arbetskonsulent vid sidan av. Detta för att främst hjälpa arbetsterapeuten med att svara på eventuella frågor gällande organisationen. Båda två var aktiva under intervjun och det valdes därför att ha med bådas svar när intervjuerna analyserades, detta bör dock inte påverkat resultatet åt något håll.

Alla intervjuer som genomförts har skett via Skype, zoom eller teams detta för att på ett enkelt sätt kunna genomföra intervjuerna även med de deltagare som bor i andra delar av landet. Trots en del mindre tekniska hinder som uppstått med att genomföra intervjuerna online har det vart det bästa alternativet under rådande pandemi. Det har även funnits en förståelse kring att tekniken inte alltid fungerar hos alla intervjudeltagare. Även om intervjuerna fungerat bra att genomföra via webbplattformer har det sociala småpratet som uppstår vid en fysisk intervju missats. Därav anser författarna att småfrågorna vid intervjuernas start varit ett bra komplement för att inte hoppa direkt till de mer djupgående frågorna. Detta styrks även av Nilsson & Waldermarson (2016) som menar att hälsa och småprata lite innan samtalet kommer in på själva syftet med mötet kan vara fördelaktigt. Även att ge en överblick över struktur och tid kan ge en trygghet för individen. Likaså lyfter de vikten av att inte

19 bli personlig men gärna informell och personlig vilket kan göra att den andre blir mer bekväm i situationen. Detta försöktes ha i åtanke under intervjuerna men småpratet är svårare att hålla via datorn (Nilsson & Waldermarson, 2016).

Under arbetets gång har förmågan i intervjuteknik förbättrats och därför kan de första intervjuerna vara av något lägre kvalité än de senare. I intervjuerna försökte författarna hålla sig till att ställa öppna frågor som rekommenderas enligt Fink & Rosendal (2013) men trotts detta kan någon ledande fråga förkommit. Författarna försökte dessutom ha i åtanke att bekräfta det intervjudeltagaren uttryckte och att sammanfatta och kontrollera att informationen var korrekt uppfattad (Andersson, 2013) men även i detta kan det förekommit missar på grund av ovana. Författarna anser trotts det att innehållet som kom fram från intervjuerna var användbart till att besvara syftet. Varje intervju avslutade dessutom med om intervjudeltagaren hade någonting att tillägga som missats att fråga om.

I frågeformuläret som gjordes innan ställs frågan “Vad har ni för interventioner som ni jobbar med?”. På denna fråga svarade arbetsterapeuterna bredare och berättade vilka åtgärder som används. Därför valdes formuleringen åtgärder vid formulering av kategorier och underkategorier då författarna annars ansåg att viktiga delar i hur arbetet kan se ut med målgruppen annars fallit bort. Kategorierna och underkategorierna som valts ut i innehållsanalysen är författarnas tolkningar om under vilken av kategorierna som respektive underkategori passar bäst och det finns en medvetenhet kring att andra kunnat placera kategorierna annorlunda. Resultatet som framkom går då det är deltagarnas egna erfarenheter, inte att generalisera till vad arbetsterapeuter använder eller önskar använda för att hjälpa hemmasittande ungdomar generellt i Sverige utan kan snarare användas som inspiration till vad som kan göras för målgruppen.

Trovärdighet

För att stärka resultatets trovärdighet utgicks det från Kristensson (2014). Detta innebar att intervjuerna lästes av båda författarna, vilket kallas forskartriangulering. För att stärka tillförlitligheten var båda författarna med under intervjuerna, varav en ledde intervjun. Vid en intervju var dock bara en av författarna med. Då detta var en av de sista intervjuerna var intervjuaren trygg i sin förmåga att leda en intervju och resultatet bör inte ha påverkats av detta. Tillförlitligheten stärktes vidare genom att de tillfrågade arbetsterapeuterna arbetade på olika arbetsplatser inom olika organisationer runt om i Sverige vilket gav möjlighet för olika syn på hemmasittande och vad som kunde göras åt fenomenet. För att stärka giltigheten i materialet över tid användes en intervjuguide med väl valda frågor för att underlätta att informationen som gavs svarade mot studiens syfte. Intervjufrågorna var även öppna för att deltagaren skulle kunna få fram det som de själva ansåg var viktigt i sammanhanget. Med en intervju med öppna frågor fanns förhoppningen av att kunna ge en bred bild av arbetsterapeuternas kunskap och dessutom kunna ta till tillvara på deras egna erfarenheter (Kristensson, 2014).

20

Resultatdiskussion

Resultatet visade att ett klientcentrerat förhållningssätt är utav största vikt för att kunna motivera klienten till en hållbar förändring för att komma ur de dåliga rutiner som skapas vid hemmasittande. Ingen av intervjudeltagarna hade ett enkelt eller konkret svar på varför ungdomen blivit hemmasittande, utan behövde därför anpassa sina åtgärder utefter personen som fanns framför dem. Att ha ett öppet, fördomsfritt bemötande och viljan att försöka förstå varför just denna individ blivit hemmasittande ansågs vara viktigt för att kunna nå fram till ungdomen. Detta stämmer överens med vad Ortiz et al. (2015) skriver genom vikten i att försöka förstå hur klienten tänker. Dessutom uttrycks i artikeln relevansen av att möta individen där denne befinner sig för att kunna hjälpa denne till att förstå och använda sina styrkor på bästa sätt för en bestående förändring.

“Occupational Alienation” är motsatsen till “becoming” eller “blivande” en känsla av att känna sig främmande i en situation eller till sina egna tankar och motivation. Utan en känsla av “blivande” ökar risken för ohälsa och initiativlöshet hos individen (Wilcock & Hocking, 2015). Vissa av intervjudeltagarna tror att tidigare insatser, framförallt i skolan, skulle vara till hjälp för målgruppen för att undvika känslan av hopplöshet som kan komma av att bland annat inte klara av sina studier. Intervjudeltagarna misstänker även att mobbning och socialt utanförskap kan vara en av anledningarna till att ungdomarna hoppar av skolan och sen blir hemmasittande. Flera av intervjudeltagarna uppger att tidigare insatser också skulle kunna hjälpa målgruppen genom att försöka ge dem de verktyg som de kan behöva för att klara av vardagen så att de resurser som finns möter de krav som ställs på individen.

Flera av intervjudeltagarna uttryckte fördelar med att kunna arbeta med ungdomarna i grupp för att träna sociala färdigheter som kan behövas för återgång till skola eller arbete. Men det finns även andra positiva aspekter med att göra åtgärder i grupp. Enligt Wilcock och Hocking (2015) är “belonging” eller “tillhörande en viktig komponent för att må bra då människor oftast anses vara sociala varelser och genom att få tillhör en grupp kan det då öka individens känsla av välmående. Som McArdle et al. (2007) påvisat så har individens självförtroende en stor betydelse för hur aktivt och vågat en individ kommer att söka sig ett jobb. Att jobba med ungdomens självförtroende, ta med dem på studiebesök, jobbmässor eller skriva CV kan därför ses som viktiga åtgärder, utav arbetsterapeuter, som går att anpassa både för grupp och enskild individ. Dock är detta något som i dagens rådande läge kan hamna något i efterhand då det inte går att komma ut på studiebesök eller mässor när dessa ställs in eller verksamheter har besöksförbud på grund av covid19. För att stärka ungdomars möjlighet till sysselsättning har regeringen avsatt 180 miljoner till kommunerna för att kunna skapa fler sommarjobb och på så vis öka chanserna att ungdomar att kommer ut på arbetsmarknaden. Ytterligare förslag har kommit för att underlätta att läsa upp betyg och för att öka antalet platser och kurser för distansstudier på både universitet och högskolor (Regeringskansliet, u.å.). Dock så påtalade vissa av intervjudeltagarna att det kunde vara svårt att motivera just denna grupp tillbaka till skolan så hur dessa åtgärder och förslag kommer att påverka målgruppen hemmasittande ungdomar kan vara svårt att avgöra i dagsläget. I resultatet framkom vikten av en god relation mellan arbetsterapeuten och

21 ungdomen. Detta är något som Eklund (2010) beskriver vikten av då kvalitén på relationen bland annat kan stärka både individens självbild, motivation samt den sociala förmågan. Relationen kan på detta vis öka aktivitetsbalansen hos ungdomen. Erlandsson och Persson (2014) påpekar även vikten av en stabil och fungerande aktivitetsbalans för den upplevda hälsan. Som framkommer genom flera av intervjuerna är det viktigt att lyssna på individen då de flesta människor vet vad som fungerar för dem själva bäst.

Resultatet påvisade att det är viktigt att hjälpa individen att komma ur sina bekanta och trygga vanor och att istället hjälpa dem att blicka framåt och stötta dem i att hitta en egen motivation till studier eller någon form arbete. Att hjälpa ungdomarna till att hitta lösningar på hur de ska ta sig tillbaka till skolan är därför en viktig del i åtgärderna mot hemmasittande. Det fanns önskemål om att få lära sig mer om bland annat; Motiverande samtal eller Assertive Community Treatment (ACT) för att kunna hjälpa individen att själv hitta lösningar på sina problem eller med hjälp av en “mindfulnessbaserad terapi” komma i kontakt med och få hjälp med att hantera sina känslor. ACT är en beteendeterapeutisk modell som används främst inom psykiatrin, men även i annan sjukvård och inom skolan och kan på många plan påminna om kognitiv beteendeterapi (KBT) (svenskapsykologiinstitutet, u.å.). Att använda sig av avslappning och samtalsterapi för att hjälpa ungdomar till en beteendeförändring bekräftas av Ek och Eriksson (2013) som fungerande åtgärd för återgång till skolan. Holm Ivarsson & Bardell Carlbring (2017) informerar också om vikten i att ha ett klientcentrerat förhållningssätt för att kunna motivera till hållbar förändring med hjälp av Motiverande samtal.

Resultatet visade även att det är viktigt att möta individen där denne befinner sig och att miljö och åtgärder anpassas utefter det, samt att samtal kan ske både hemma, på kontoret eller ute på en promenad för att anpassa efter individen. “Doing” eller “görande” är ytterligare en aspekt som krävs för en fungerande aktivitetsbalans och för att känna att en individ ska känna välmående. Görandet måste inte bara vara lönearbete, studier eller annan form av sysselsättning, utan det kan även vara att sköta hushållssysslor, träna eller utföra andra sociala aktiviteter (Wilcock & Hocking, 2015). Att kunna utföra hembesök och att involvera familjen i åtgärderna ansågs vara fördelaktigt av flera intervjudeltagare för att kunna motivera individen till att ordna med hushållssysslor eller komma ut på promenader.

Även om det bara var vissa av intervjudeltagarna som i dagsläget arbetade i olika typer av grupper var detta något som ofta kom upp som något positivt, där en samverkan mellan olika professioner, familj och individ förväntades ge bästa möjliga förutsättning för målgruppen. Här belystes även vikten av att hålla kvar i den arbetsterapeutiska kärnan vid teamarbete. Detta styrks även av Baric et al. (2017) som hävdar att samarbete mellan olika verksamheter ger bäst resultat för individen. Även Ek och Eriksson (2013) hävdar att samverkan behövs för att nå bästa resultat för den enskilde individen.

Sammanfattningsvis visade resultatet att även om åtgärderna är många och varierade mellan de olika verksamheterna som finns, önskas en större samverkan mellan verksamheter, professioner och individer för att på bästa sätt kunna hjälpa målgruppen.

22

Betydelse för arbetsterapi

Med detta examensarbete hoppas författarna kunna inspirera, framförallt arbetsterapeuter, i arbetet med hemmasittande ungdomar. Förhoppningen är att denna inspiration ska utveckla det arbetsterapeutiska arbetssättet med målgruppen vilket gynnar både professionen och de enskilda individerna, vilket i slutändan skulle gagna både samhälle och individ. Arbetsterapeutens breda synsätt och förmåga till att möta ungdomen där denne befinner sig kan vara effektivt i arbetet med ungdomarna. Examensarbetet önskar att öka förståelsen kring målgruppens behov och kunskapen om vad arbetsterapeuter kan bidra med för hemmasittande ungdomar. Målgruppen kan enligt intervjudeltagarna vara svåra att få tag i, de kan vara fast i missbruk och eller beroende av olika slag, komma från trassliga familjekonstellationer eller allmänt vara initiativlösa. Trots detta så framkommer det under intervjuerna att arbetsterapeuter har stora möjligheter att nå fram till individerna genom sitt problemlösande och anpassningsbara arbetssätt och professionen borde därmed ha en större plats i arbetet kring målgruppen. Författarna hoppas därför att arbetsterapeuternas kompetens kommer att tas tillvara på i arbetet med målgruppen och förhoppningsvis även mer utbrett i skolan värld.

Vidare forskning

Vidare forskning inom området rekommenderas i form av arbete kring om arbetsterapeutiska åtgärder i lågstadiet skulle kunna förhindra framtida hemmasittande, eller hur tidigt bör arbetsterapeutiska åtgärder sättas in för att förebygga hemmasittande. Vidare förslag på forskning skulle även kunna vara att se vilka åtgärder som bäst lämpar sig mot målgruppen för att motivera dem till sysselsättning.

23

Slutsatser

Resultatet visar att studiens syfte kan svaras på med fyra kategorier vilka är “Samtal och kommunikation”, “Åtgärder för en fungerande vardag”, “Samverkan” samt “Utvecklingsmöjligheter”. Med dessa kategorier ansågs både åtgärder som arbetsterapeuterna använder sig av idag i olika sammanhang samt åtgärder de önskar kunna utföra ifall de haft andra förutsättningar. I resultatet framkom flera exempel på åtgärder som kan vara till hjälp i arbetet med hemmasittande ungdomar. Det fokuserades främst på vikten av klientcentrerade åtgärder och att lyssna på individen och möta upp denne där denne befinner sig för tillfället. Det togs även upp att en viktig del i arbetet med målgruppen kan vara att fokusera på orsaken till att ungdomen blivit hemmasittande och utgå därifrån i arbetet med åtgärderna. Det framkom även många önskemål till en förändring i skolan och att det skulle vara bra att komma in tidigare där.

Vi vill tacka vår handledare Inger Jansson för all hjälp och stöttning under arbetets gång, samt ett stort tack till alla intervjudeltagare som gjort arbetet möjligt.

24

Referenser

Andersson, S, O. (2013). Mötet och samtalet. B, Fossum. (Red.), Kommunikation samtal och

bemötande i vården. (2. uppl.). (s. 113–146). Studentlitteratur AB.

Arbetsförmedlingen. (2019, 14 oktober). Ungdomsarbetslösheten vänder

uppåt. https://arbetsformedlingen.se/om-oss/press/pressmeddelanden?id=DEE78152817EC605

Axelsson, L., & Ejlertsson, G. (2002). Self-reported health, self-esteem and social

support among young unemployed people: a population-based study. International Journal of Social

Welfare, 11(2), 111–119. https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.1111/1468-2397.00205

Baric, V.B., Hemmingsson, H., Hellberg, K., & Kjellberg, A. (2017). The Occupational Transition Process to Upper Secondary School, Further Education and/or Work in Sweden: As Described by Young Adults with Asperger Syndrome and Attention Deficit Hyperactivity Disorder. J

Autism Dev Disord 47, 667–679. https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.1007/s10803-016-2986-z

Bäckman, O., & Nilsson, A. (2016).

Long-term consequences of being not in employment, education, or training as

a young adult. Stability and change in three Swedish birth cohorts. European Societies, 18(2), 136– 157. https://doi.org/10.1080/14616696.2016.1153699

Ek, H., & Eriksson, R. (2013). Psychological Factors Behind Truancy, School Phobia, and School Refusal: A Literature Study. Child & Family Behavior Therapy, 35(3), 228–

248. https://doi.org/10.1080/07317107.2013.818899

Eklund, M., (2010). Aktivitet hälsa och välbefinnande. I M, Eklund., B. Gunnarsson. & C, Leufstadius (Red.), Aktivitet & Relation - Mål och medel inom psykosocial rehabilitering. Studentlitteratur AB.

Erlandsson, L-K., & Persson, D. (2014). ValMO-modellen – Ett redskap för aktivitetsbaserad

arbetsterapi. (4. uppl.). Studentlitteratur AB.

Eurofond, (2019, 11 februari.) Om Eurofond. https://www.eurofound.europa.eu/sv/about-eurofound

Fink, P., & Rosendal, M. (2013). Kommunikation med personer som somatiserar. I B, Fossum (Red.), Kommunikation samtal och bemötande i vården. (2. uppl.) (s. 399– 431). Studentlitteratur AB.

25 Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures, and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today, 24(2), 105–

112. https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.1016/j.nedt.2003.10.001

Holm Ivarsson, B., & Bardell Carlbring, S.

(Red.). (2017) MI- Motiverande samtal. Praktisk handbok för hälso- och sjukvården. Gothia Fortbild ning AB.

Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för

studenter inom hälso- och vårdvetenskap. (3. uppl.). Natur & Kultur.

Lee, H., Hwang, E., Wu, S., Tu, W., Wang, M., & Chan, F. (2018). Employment Outcomes After Vocational Training for People with Chronic Psychiatric Disorders: A Multicenter Study. The

American Journal of Occupational Therapy, 72(5), 1–9. https://doi.org/10.5014/ajot.2018.028621

McArdle, S., Waters, L., Briscoe, J. P., & Hall, S. (2007). Employability during unemployment: adaptability, career identity and human and social capital. Journal of vocational behavior, 71(2), 247–264. https://doi-org.proxy.library.ju.se/10.1016/j.jvb.2007.06.003

Nilsson, B., & Waldemarson, A-K. (2016). Kommunikation- Samspel mellan människor. (4. uppl.). Studentlitteratur AB.

Ortiz, L., Sjölund, A., & Albihn, L (Red.). (2015). Motiverande samtal vid autism och ADHD. Natur & Kultur.

Pelzer, B., Schaffrath, S., & Vernaleken, I. (2014). Coping with unemployment:

The impact of unemployment on mental health, personality, and social interaction skills. Work.

48(2), 289–295. https://doi.org/10.3233/WOR-131626

Regeringskansliet (u.å.). För anställda och arbetssökande med anledning av Covid

-19. Hämtad 12 maj 2020 från:

https://www.regeringen.se/regeringens-politik/regeringens-arbete-med-anledning-av-nya-coronaviruset/for-anstallda-och-arbetssokande-med-anledning-av-covid-19/

Scanlan, J., Bundy, A., Matthews, L., & Scanlan, J. (2011). Promoting wellbeing in young unemployed adults: the importance of identifying meaningful patterns of time use. Australian Occupational

26 Scott, J., Fowler, D., McGorry, P. Birchwood, M., Killackey, E., Christensen, H., Glozier, N., Yung, A., Power, P., Nordentoft, M., Singh, S., Brietzke, E., Davidson, S., Conus, P., Bellivier, F., Delorme, R., Macmillan, I., Buchanan, J., Colom, F., . . . Hickie, I. (2013). Adolescents and young adults who are not in employment, education, or training. British Medical Journal,

347. https://doi.org/10.1136/bmj.f5270

Statens Offentliga utredningar [SOU]. 2017:9. Det handlar om oss- ungdomar som varken arbetar

eller studerar.

https://www.regeringen.se/4929b6/contentassets/8c80288aa8224d4c869f129b957d1848/det-handlar-om-oss--unga-som-varken-arbetar-eller-studerar-sou-20179.pdf

Statistiska Centralbyrån [SCB]. (u.å.). Antal arbetslösa 15–74 år (AKU), 1000-tal efter ålder

och månad. Hämtad 27 januari,

2020, http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__AM__AM0401__AM0401L/N AKUArblosaTMvM/table/tableViewLayout1/

Svenska psykologförbundet. (u.å.). Acceptance and Commitment Therapy (ACT). http://www.svenskapsykologiinstitutet.se/terapeuter/act/

Sveriges arbetsterapeuter. (2018). Vad heter det på svenska? Grundläggande begrepp och

perspektiv inom arbetsterapi.

https://www.arbetsterapeuterna.se/media/1358/vad-heter-det-paa-svenska_webb.pdf

Toikko, T., & Pehkonen, A. (2018). Community belongingness and subjective well-being among unemployed people in a Finnish community. International Journal of Sociology and Social

Policy, 38(9/10), 754–765. https://doi.org/10.1108/IJSSP-01-2018-0010

Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. https://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf

Wilcock, A., & Hocking, C. (2015). An occupational perspective of health. (3th. ed.). SLACK Incorporated.

27

Bilaga 1

Hej!

Vi är två arbetsterapeutstudenter vid Jönköping University som gör ett examensarbete om hemmasittande ungdomar i åldern 15–24.

Syftet är att beskriva arbetsterapeutiska åtgärder som kan hjälpa hemmasittande ungdomar till en meningsfull sysselsättning i vardagen.

Vi skulle därför vilja komma i kontakt med arbetsterapeuter som arbetar eller har arbetat med personer i målgruppen helt eller delvis, som kan tänka sig att delta i en intervju via, Skype, Zoom eller liknande webplattform. Intervjuerna förväntas att ta drygt 30 minuter.

Vid intresse och/ eller för mer information kontakta någon av oss: Sandra Lindgren Lisa1771@student.ju.se Alma Rosell Heal1711@student.ju.se

28

Bilaga 2

Förfrågan om medverkan i intervju för dig som är arbetsterapeut och arbetar med hemmasittande ungdomar.

Hemmasittande ungdomar, i åldrarna 15–24 år, som inte har en daglig sysselsättning i form av skola, arbete eller annan aktivitet är en stor riskgrupp för psykisk ohälsa. Risken att vara kvar i sysslolöshet under lång tid är överhängande. Det behövs därmed ett större fokus på denna grupp för att minska antalet individer i sysslolöshet. Syftet med studien är att beskriva

arbetsterapeutiska åtgärder som kan hjälpa hemmasittande ungdomar till en meningsfull sysselsättning i vardagen.

För att kunna svara på denna fråga, behövs olika yrkesverksamma arbetsterapeuters kunskap och insikt inom olika arbetsområden. Datainsamling kommer att ske

genom semistrukturerad intervju, via webplattform. Därför får Du nu frågan om Du skulle kunna tänka dig att delta i denna studie. Medverkan i denna studie innebär att vara med i en ca 30 minuter lång intervju som kommer att spelas in. Intervjuerna kommer att behandlas konfidentiellt, och förvaras på låsta mappar som inte är kopplade till internet på en dator, där endast författarna

kommer åt materialet. Materialet kommer enbart användas för detta syfte och kommer att raderas så snart examensarbetet är godkänt. Det är helt frivilligt att delta i studien, eller att avbryta en

påbörjad intervju när som helst utan anledning. Vill du ta del av resultatet kan du mejla någon av författarna eller läsa den slutgiltiga sammanställningen på DIVA.

Har du frågor kontakta gärna någon av författarna:

Sandra Lindgren Alma Rosell Student termin 6 Student termin 6 Arbetsterapeutprogrammet Arbetsterapeutprogrammet Hälsohögskolan i Jönköping Hälsohögskolan i Jönköping Epost:lisa1771@student.ju.se Epost:heal1711@student.ju.se

Kontaktuppgifter till handledare: Inger Jansson inger.jansson@ju.se

29

Bilaga 3

Hej

Vi är två arbetsterapeutstudenter vid Jönköping University som gör ett examensarbete om arbetsterapeutiska interventioner för hemmasittande ungdomar. Vi skulle därför vilja

komma i kontakt med arbetsterapeuter som arbetar med personer i denna målgrupp. Detta mejl får därför gärna vidarebefordras till en eller flera arbetsterapeuter som stämmer in på ovanstående beskrivning, och som sedan kan kontakta någon av oss vid fortsatt intresse. För mer information, se bifogad fil.

Med vänlig hälsning Alma Rosell och Sandra Lindgren