”Det handlar om att
se likheter, inte
olikheter”
En kvalitativ studie om förskollärares
uppfattningar om interkulturalitet och
alla barns delaktighet i
interkulturalitetsarbetet
KURS:Examensarbete för förskollärare,15 hp
PROGRAM: Förskollärarprogrammet
FÖRFATTARE: Johanna Sjödin, Angelica Söderberg
HANDLEDARE: Roger Törnert
EXAMINATOR: Sara Hvit Lindstrand
Postadress Gatuadress Telefon Fax
Högskolan för Lärande Gjuterigatan 5 036 –101000 036162585 och Kommunikation (HLK)
Box 1026
551 11 JÖNKÖPING JÖNKÖPING UNIVERSITY
School of Education and Communication
Examensarbete för förskollärare 15 hp Förskollärarprogrammet
VT 2020
SAMMANFATTNING
Johanna Sjödin, Angelica Söderberg
”Det handlar om att se likheter, inte olikheter”- En kvalitativ studie om förskollärares
uppfattningar om interkulturalitet och alla barns delaktighet i interkulturalitetsarbetet
”It´s about seeing similarities, not differences”- A qualitative study on
preschool-teachers perceptions of interculturality and all children´s participation in the work with interculturality
Antal sidor: 21
Syftet med studien är att bilda kunskap om vilka uppfattningar förskollärare har om interkulturalitet samt deras erfarenheter av att arbeta med interkulturalitet och göra alla barn delaktiga i det arbetet. För att besvara syftet utgick studien ifrån följande
frågeställningar: Vad är framträdande i förskollärarnas uppfattningar om begreppet
interkulturalitet?, Vad är framträdande i förskollärarnas beskrivningar av sina erfarenheter av att arbeta med interkulturalitet? och Vad framträder i förskollärarnas beskrivna erfarenheter av att göra alla barn delaktiga i arbetet med interkulturalitet? I
studien har kvalitativ metod använts, och empirin har samlats in genom enskilda semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare på fem olika förskolor.
I studien framkom det att arbetet med interkulturalitet är en utmaning för förskollärarna. Det beskrevs som det är ett svårt begrepp och att det därav finns ett stort behov utav kompetensutveckling inom ämnet. En utav de svårigheter som förskollärarna upplevde var relationsskapandet med de vårdnadshavare som har en annan kultur än den svenska. Detta tror förskollärarna grundar sig i att de pratar olika språk. Vidare visade resultatet att barnen är en stor tillgång för varandra då de gör varandra delaktiga i barngruppen, samt att förskollärarna har en viktig roll i att normalisera olikheter och att samtala om allas lika värde med barnen.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 2
2.1 Interkulturalitet i styrande dokument ... 2
2.2 Kultur i förskolans kontext ... 2
2.3 Mångkulturalitet och interkulturalitet i förskolans kontext ... 3
2.4 Interkulturellt förhållningssätt i förskolans kontext ... 4
2.5 Tidigare forskning om interkulturalitet i förskolan ... 5
3. Syfte ... 7 3.1 Frågeställningar ... 7 4. Metod ... 8 4.1 Val av metod ... 8 4.2 Urval ... 8 4.3 Genomförande ... 9
4.4 Databearbetning och analysmetod ... 9
4.5 Tillförlitlighet ... 10
4.6 Etiska aspekter ... 11
5. Resultat och Analys ... 11
5.1 Behov av kompetensutveckling ... 12
5.2 Barnen gör varandra delaktiga ... 13
5.3 Interkulturalitet – Ett svårt begrepp ... 14
5.4 Samverkan med vårdnadshavare är en utmaning ... 14
5.5 Värdegrunden är viktig i arbetet med interkulturalitet ... 15
5.6 Sammanfattning av resultat ... 16
6. Diskussion ... 18
6.1 Resultatdiskussion ... 18
6.2 Metoddiskussion ... 20
6.3 Hur resultatet kan användas i praktiken ... 21
6.4 Vidare forskning ... 21
Bilaga 1 ... 24 Bilaga 2 ... 25 Bilaga 3 ... 26
1
1. Inledning
Idag har cirka var femte barn i den svenska förskolan en utländsk bakgrund (Skolverket, 2015). Detta ökar mångfalden i förskolan, vilket enligt Lahdenperä (2018) ställer stora krav på det interkulturella arbetet samt det interkulturella förhållningssättet hos de som arbetar i förskolan. Det interkulturella förhållningssättet är något som Skolinspektionen presenterat en avsaknad av i sin granskning av förskolans arbete med flerspråkiga barns språkutveckling år 2017. Detta anser vi överensstämma med de erfarenheter vi har utifrån verksamhetsförlagd utbildning, då vi sett att det interkulturella förhållningssättet, men även kunskapen om begreppet interkulturalitet, hos de som arbetar i förskolan i vissa fall är bristfällig.
Interkulturalitet förknippas enligt Lahdenperä (2018) ofta med språk och att barn kommer ifrån olika länder, men författaren menar att det handlar om mer än så. Det handlar om mötet mellan människor och interaktionen som sker i mötet med en annan kultur (Lahdenperä, 2018). Interkulturalitet kräver något av båda parter för att den ”mellanmänskliga
interaktionen” ska vara meningsfull och betydande, vilket innebär att det finns en respekt, en förståelse av varandras möjliga olikheter och även en jämställdhet samt ett normbrytande sätt (Lahdenperä, 2018). Vuorinen et al. (2014) beskriver i sin forskningsstudie att begreppet interkulturalitet är komplext och därmed kan vara svårt att omvandla från teori till praktisk handling i barngruppen. Förskollärares arbete samt utbildningens läroplan ändras över tid och barngrupper med en mångkultur växer mer och mer. Kompetenserna behöver utvecklas inom arbetet med olika kulturer och förskollärare i arbetslagen behöver arbeta tillsammans med det för att skapa ett interkulturellt förhållningssätt (Vuorinen et al., 2014).
Det finns alltså enligt forskning ett behov av kunskapsutveckling i arbetet med
interkulturalitet och hur det bör utformas för att göra alla barn delaktiga i verksamheterna. Därför finner vi det viktigt att i dagens mångkulturella samhälle skapa oss en djupare
kunskap om interkulturalitet, samt om hur vi som blivande förskollärare kan arbeta med det i verksamheten för att göra alla barn delaktiga utifrån skollag och förskolans läroplan. Behovet av kunskapsutveckling finns alltid oavsett vilket ämne, men i denna studie riktar sig
kunskapsutvecklingen mot begreppet interkulturalitet och arbetet med interkulturalitet och hur det erfaras i praktiken. Därför vill vi med denna studie bilda kunskap om vilka
uppfattningar förskollärare har om interkulturalitet samt deras erfarenheter av att arbeta med interkulturalitet och göra alla barn delaktiga i det arbetet.
2
2. Bakgrund
I detta kapitel redogörs det för de begrepp och styrdokument som är väsentliga för studien. Slutligen redogörs det för vad tidigare forskning säger om studiens ämne.
2.1 Interkulturalitet i styrande dokument
Förskolan ska vara en plats för alla, det ska vara en inkluderande plats där behov, omsorg, lärande och utveckling bildar en helhet. Förskolan är en social och kulturell mötesplats som är i ständig förändring. Förskolan följer samhällets föränderliga ramar och vilar på ett
demokratiskt grund där alla är beroende av att delta men det ska också ges förutsättningar att kunna delta för att få vara en viktig byggsten i arbetet med demokrati (Skolverket, 2018). Skollagen (SFS 2010:800) belyser att alla skolformer, däribland förskolan, alltid ska utgå ifrån barnets bästa i sitt arbete och bli en del av demokratiskt samhälle. Läroplanen för förskolan uttrycker under avsnittet normer och värden att en medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andra människors kulturer ska bidra till att barn utvecklar sin förståelse för andras levnadsätt (Skolverket, 2018). Förskolan ska skapa de förutsättningar som behövs för att alla barn ska kunna utveckla sin kulturella identitet men även vara en del av den mångfald som finns i förskolan. Förskolans uppdrag är också att överföra ett kulturarv och då inte bara kulturarvet som den verksamma förskolläraren är bekväm i utan även
synliggöra andra kulturer än den egna (Skolverket, 2018).
2.2 Kultur i förskolans kontext
Kultur i förskolans kontext bör enligt Håland Anveden (2020) ses som ett livsmönster där mötet mellan individer sker och kultur överförs från en generation till nästa. Det sker inte bara genom språk utan också utifrån olika miljöer och beteenden i både vardagsmoment såväl som i traditioner som rör maträtter, firande av högtider eller viss klädsel. Stier (2009) menar på att kultur inte är statisk, kultur skapas och omskapas av individer när det sker ett samspel däremellan och är en process som är i ständig förändring.
Individer som är en del av en gemensam kultur kan dela normer, värderingar men också traditioner och religion. Barn växer upp i en kultur i hemmet men i förskolan får de ta del av en annan kultur utifrån samhällets normer då barn i förskolan tidigt blir deltagare i en social kontext med olika kulturmöten. Oavsett om barn växer upp i samma nationalitet så innebär inte det per automatik att barn innehar samma kulturella bakgrund (Stier, 2009).
3
Begreppet kultur har olika betydelser beroende på kontexten det används i. I denna studie kommer vi dock att referera till begreppet likt Håland Anveden (2020) gör, alltså som ett levnadssätt människor emellan.
2.3 Mångkulturalitet och interkulturalitet i förskolans kontext
Begreppen mångkulturalitet och interkulturalitet är två begrepp vilka är närbesläktade och många gånger används i samband med varandra, men det är av betydelse att se dem var för sig och förstå dess skillnad (Letzén, 2017). Lunneblad (2018) beskriver mångkulturalitet som att flera kulturer existerar i varandras närhet. Det innefattar inte att dessa kulturer behöver interagera med varandra utan begreppet innebär bara dess samexistens i en kontext. Begreppet interkulturalitet beskrivs av Lahdenperä (2018) som en gränsöverskridande process, vilket innebär att individer korsar sin egen kulturella gräns i mötet med en annan individs kulturella gräns. Där sker en interaktion och ett utbyte av individers olika kulturer. Människan är ständigt en del av olika kulturer och behöver därmed ha förståelse för att människor är olika och har andra synsätt på kulturella sammanhang, än de erfarenheter som den själv bär med sig. Begreppet kan alltså beskrivas som en interaktion mellan olika kulturer, i skilda kontexter, som exempelvis förskolan (Håland Anveden, 2020).
Interkulturalitet som begrepp introducerades av UNESCO år 1974, för att 11 år senare, år 1985 introduceras in i utbildningssammanhang genom att riksdagen beslutar att alla skolformer ska ha ett interkulturellt förhållningssätt och interkulturell inriktning (Letzén, 2017). Dock betonar Letzén (2017) att förskolans läroplan inte innehåller begreppet interkulturalitet, utan belyser istället mer om kultur, vilket författaren då menar blir problematiskt för förskollärare och att de då får göra sin egen tolkning av interkulturalitet utifrån formuleringarna om kultur.
För att förstå betydelsen av de båda begreppen mångkulturalitet och interkulturalitet i kontext till förskolan behöver de jämföras med varandra. Stier och Riddersporre (2019) förklarar att en mångkulturell förskola innebär att det förekommer att barnen på förskolan har olika kulturella bakgrunder, medan en interkulturell förskola innebär att det finns ett samspel mellan parterna på förskolan och att dessa agerar tillsammans. Alltså kan man säga att den interkulturella förskolan inte kan existera utan den mångkulturella förskolan, men att en förskola kan vara mångkulturell men inte interkulturell.
Delaktighet är en del utav det interkulturella arbetet i förskolan (Lahdenperä, 2018) och är enligt Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) en pedagogisk utgångspunkt i förskolan. Det är
4
en av barnens rättigheter att få vara inkluderad och delaktig i verksamheten. Barnen har rätt till att få känna en tillhörighet, samt vara på en plats där de känner sig som en del utav en gemenskap där åsikter och röster blir hörda, oavsett deras kultur och ursprung. Det är arbetslagets ansvar att få barnen att känna en delaktighet i det gemensamma samspel som sker i den sociala kontexten, förskolan (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér, 2015). Arbetslaget behöver vara öppna och besitta en kunskap för att möta barn med olika kulturer för att på så sätt skapa en delaktighet i förskolan (Johannesen & Sandvik, 2009). Alla barn ska ha rätten till att påverka sin vardag på förskolan samt att arbetslaget ska “respektera varje barns rätt att uttrycka sina åsikter med olika uttrycksformer samt säkerställa att barnens uppfattningar och åsikter tas tillvara och kommer till uttryck i utbildningen” (Skolverket, 2018, s.12).
2.4 Interkulturellt förhållningssätt i förskolans kontext
Ett interkulturellt förhållningssätt bygger på synen av att kulturer är något som skapas i sociala sammanhang och i ett socialt samspel. Det förutsätter en öppenhet i sitt
förhållningssätt som förskollärare samt en förmåga att kunna vara kritisk till sig själv samt kunna reflektera över egna normer och värderingar om andra (Stier & Riddersporre, 2019). Vidare förklarar Stier (2017) att ett interkulturellt förhållningssätt förutsätter att olikheter och mångfald i verksamheten ses som något berikande och positivt, samt snarare ger möjligheter för verksamheten än begränsningar.
Det interkulturella förhållningssättet är inget som beskrivs i förskolans läroplan men för att följa och arbeta utifrån förskolans värdegrund, samt läroplanens mål och riktlinjer, förutsätts det att som förskollärare inta ett interkulturellt förhållningssätt (Stier & Riddersporre, 2019). Att arbeta som förskollärare utan att inta ett interkulturellt förhållningssätt innebär enligt Letzén (2017) att inte sträva och jobba mot förskolans värdegrund, mål och riktlinjer genom läroplanen. Förskolans läroplan belyser: “Alla som arbetar i förskolan ska följa de normer och värden som förskolans läroplan anger och bidra till att genomföra förskolans uppdrag” (Skolverket, 2018, s.7).
Vidare visade Skolinspektionens granskning av förskolans arbete år 2017 att det finns en avsaknad av kunskap om interkulturellt förhållningssätt hos personal i förskolan: “I
granskningen lyftes också att förskolans personal behövde utveckla sin kunskap om hur de skulle kunna arbeta för att ta tillvara förskolan som kulturell och social mötesplats, det vill säga att inta ett interkulturellt förhållningssätt” (Skolinspektionen, 2017, s.9). En komplexitet kan enligtStier och Riddersporre (2019) uppstå när förskollärare förväntas av myndigheter
5
att inta ett interkulturellt förhållningssätt i sitt arbete, samtidigt som de inte beskrivs i förskolans läroplan.
2.5 Tidigare forskning om interkulturalitet i förskolan
Barn är idag enligt Turasli (2012) en del av en värld där de möter mångkultur dagligen och de behöver därmed erfarenheter av människors olika kulturer. Författaren skriver att barn bör se mångfalden som en positiv aspekt och därmed inte se skillnaderna i våra olika kulturer som något negativt. Det ska istället ge en känsla av medmänsklighet. Författaren nämner att en grundsten för interkulturellt lärande är att arbeta med det i tidiga åldrar för att ge barn en kännedom om att människor är lika mycket värda, oavsett vart i världen och oavsett
samhällsklass vi befinner oss i. Vidare i sin forskning har Turasli (2012) kommit fram till att interkulturalitet behöver implementeras mer konkret i utbildningens miljö och kontext och inte bara i form utav att undervisa och visa upp skillnader. Att barn får bemöta och se varandras olikheter som tillgångar utifrån olika kulturer kan i sin tur skapa en vidare social hållbarhet i samhället. Forskning visar också att ansvaret över vilka kulturella normer barnen i förskolan får, ligger hos arbetslaget, eller den enskilda förskolläraren (Andersson & Püskás 2018). Andersson och Püskás (2018) refererar till följande ur förskolans läroplan: “I
förskolans uppdrag ingår att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa. Förskolan ska också se till att olika kulturer synliggörs i utbildningen.” (Skolverket, 2018, s.5). Utifrån detta skriver de vidare att det inte framkommer någonstans i läroplanen hur detta arbete ska gå till. Vad det är som ska överföras och inte, samt vad ett kulturarv innefattar och inte, och att detta blir
arbetslaget i förskolan eller då enskild förskollärares uppgift att värdera och själv avgöra vad ett kulturarv är och hur arbetet med överföringen ska gå till. Vilket gör att överförandet av kulturarvet blir helt och hållet baserat på förskollärarens egna erfarenheter och tankar vad som överförs till barnen i det dagliga arbetet i verksamheten. Det påverkar i sin tur hur barnen senare tänker kring kulturarv och kulturella normer (Andersson och Püskás, 2018). Kultur förklaras samtidigt av Stier och Sandström (2018) som ett komplext begrepp för förskollärare. De presenterar i sin forskning att förskollärarnas tankar om begreppet kultur är skilda, och följande presenteras som svar: ”kultur inkluderar språk, normer, värderingar, världssyn, beteendemetoder, syn på barn, pojkar och flickor, jämställdhet, tidsuppfattning och sociala koder” (Stier & Sandström, u.å.,”5. Results”, st.1). Författarna skriver även att det kan uppstå en del konflikter mellan barn, förskollärare och vårdnadshavare som en följd utav de kulturella och religiösa skillnader som uppstår i förskolan. Forskningen visar dessutom att
6
förskollärare upplever att de får för lite kompetensutveckling inom området, vilket gör att de själva får skapa sig egna strategier om hur de ska arbeta med det i förskolan (Stier &
7
3. Syfte
Syftet med studien är att bilda kunskap om vilka uppfattningar förskollärare har om
interkulturalitet samt deras erfarenheter av att arbeta med interkulturalitet och göra alla barn delaktiga i det arbetet.
3.1 Frågeställningar
• Vad är framträdande i förskollärarnas uppfattningar om begreppet interkulturalitet? • Vad är framträdande i förskollärarnas beskrivningar av sina erfarenheter av att arbeta
med interkulturalitet?
• Vad framträder i förskollärarnas beskrivna erfarenheter av att göra alla barn delaktiga i arbetet med interkulturalitet?
8
4. Metod
4.1 Val av metod
Vi har valt att genomföra en kvalitativ metod då det överensstämmer med syftet för studien, vilket är att bilda kunskap om vilka uppfattningar förskollärare har om interkulturalitet samt deras erfarenheter av att arbeta med interkulturalitet och göra alla barn delaktiga i det arbetet. Därav blir den kvalitativa metoden rätt metodval då syftet med studien är att få svar som berör respondenterna i studiens egna uppfattningar och erfarenheter (Christoffersen & Johannesson, 2015).
Valet föll på enskilda semistrukturerade intervjuer, vilket innebär att det finns en
intervjuguide med förutbestämda frågor, men även att möjligheten att ställa följdfrågor finns under intervjuernas gång. Detta är i enlighet med syftet då studien söker efter förskollärarens egna uppfattningar och erfarenheter. Därmed blir det fördelaktigt för resultatet att de får möjlighet att prata fritt, samtidigt som en intervjuguide beskrivs som positivt för att hålla gång intervjun (Ahrne & Eriksson-Zetterquist, 2015).
4.2 Urval
De respondenter som deltog i studien är sedan tidigare bekanta, detta gjorde att även förskolorna som intervjuerna utspelade sig på var sedan tidigare bekanta. Urvalet i studien har baserats på bekvämlighetsurval, vilket Christoffersen och Johannessen (2015) skriver innebär att respondenterna fanns nära till hands och därför valdes just de. Vi valde även att använda oss utav bekvämlighetsurval då Covid-19 försvårade för oss att hitta respondenter utanför vårt tidigare kontaktnät.
Förskollärarna som deltog i studien är verksamma i fem olika verksamheter i tre olika kommuner. I studien har sex förskollärare intervjuats då Eriksson- Zetterqvist & Ahrne (2015) skriver att sex till åtta personer är bra att intervjuaför att få ett rikt material att analysera. Respondenternas ålder varierar mellan 25–52 år och alla arbetar på kommunala förskolor. De intervjuade är verksamma i tre olika stora kommuner i Mellansverige. I följande avsnitt kommer vi att presentera val av metod, hur vi gick tillväga urvalet av respondenter, genomförande av intervju samt databearbetning och analysmetod. Vidare kommer tillförlitligheten i studien att behandlas, samt de etiska aspekterna.
9
4.3 Genomförande
Till att börja med mailades de tilltänkta respondenterna om förfrågan om deltagande i studien, vi bifogade samtidigt ett informationsbrev (se bilaga 1). I det fanns information om studiens ämne, syftet med studien, samt etiska aspekter såsom att de kommer att
avidentifieras i studien och att de har rätt att avbryta sin medverkan när som. Efter att tid och plats bestämts, mailades intervjuguiden ut (se bilaga 2) för att respondenterna skulle kunna förbereda sig i lugn och ro innan intervjun, något som vi ansåg fördelaktig för att intervjuerna skulle få ett rikt innehåll.
Intervjuerna genomfördes var för sig, till största del på grund utav de omständigheterna som rådde i samhället under tiden med Covid-19, och att det då kunde innebära en risk för att resa från olika platser i landet för att mötas och intervjua. Intervjuerna genomfördes även på var sitt håll då Trost (2010) beskriver det som att fler än en intervjuare kan skapa ett maktövertag som gör att respondenten upplever att den hamnar i underläge, och på så sätt försvårar
intervjun.
Innan påbörjad intervju delades ett dokument (se bilaga 3) ut där respondenterna fick underteckna en samtyckesblankett för att på så sätt försäkra för oss att de tagit del utav informationsbrevet. Intervjuerna transkriberades med hjälp utav ljudupptagning med mobiltelefon, något som respondenterna var medvetna om sedan tidigare genom informationsbrevet, och vilket de även blev påminda om innan intervjuns start.
Intervjuernas slutgiltiga längd varierade mellan 15–23 minuter, och genomfördes på olika platser utifrån att respondenterna själva fick välja plats, för att på så sätt öka deras
bekvämlighetskänsla (Trost, 2010). Tre stycken genomfördes på respondenternas arbetsplatser samt en utomhus, i en park. Gällande de två resterande intervjuerna valde respondenterna att, på grund utav tidsbrist som en följd utav rådande
samhällsomständigheter, att besvara intervjufrågorna på mail, och inte genom en fysisk intervju.
4.4 Databearbetning och analysmetod
Transkriberingen av datainsamlingen gjordes inom 24 timmar efter intervjuns genomförande för att underlätta i vidare arbete, då vi på så sätt kunde påbörja analysarbetet tidigare (Öberg, 2015). Vi valde även att transkribera varandras intervjuer för att på så sätt ha kunskap om vad som sades i alla intervjuer och inte enbart de som genomförts på egen hand, samt att egen värdering av empirin då undviks.
10
I analysarbetet av den transkriberade empirin har en tematisk analys genomförts. Tematisk analys används inom kvalitativa studier och innebär att identifiera teman i empirin där de intervjuade har olika erfarenheter av samma fenomen (Löfgren, 2014). Vi började med att läsa igenom det transkriberade materialet utifrån Rennstam och Wästerfors (2015) tre steg i en tematisk analys, sortering, reducering och argumentering. Detta gjordes genom att materialet lästes in och kodades av med olika färger och på så sätt sorterades de olika delarna för att det skulle framträda mer tydligt i materialet vad som utgavs som övergripande teman. Därefter lästes materialet igen för att börja reducera och finna det väsentliga för studiens syfte och frågeställningar. Teman skapade utifrån vad som framkom viktigt för respondenterna och som upprepade gånger återfanns i intervjuerna, dessa markerades i texterna för att sedan bilda de fem olika teman som presenteras i resultatet. De fem teman som fanns betydelsefulla för studiens syfte är: behov av kompetensutveckling, barnen gör varandra delaktiga,
interkulturalitet – ett svårt begrepp, samverkan med vårdnadshavare är en utmaning och värdegrunden är viktigt i arbetet med interkulturalitet. Det sista av de tre stegen i en tematisk
analys som Rennstam och Wästerfors (2015) presenterar är att göra en argumentering. Detta görs i diskussionsdelen då vi ställer studiens resultat gentemot tidigare forskning samt väver in våra egna tankar.
4.5 Tillförlitlighet
Vi har i studien utgått ifrån Brymans (2011) fyra kriterier för att skapa en hög tillförlitlighet på studien. De fyra kriterierna är trovärdighet, pålitlighet, överförbarhet och konfirmering. Studien har innefattat sex intervjuer med sex olika förskollärare på fem skilda förskolor, i tre olika kommuner. Detta stärker trovärdigheten då förskollärarna hade olika lång
yrkeserfarenhet samt arbetssätt vilket gör att erfarenheterna de emellan varierar.
Överförbarheten handlar om huruvida studiens resultat kan överföras till andra kontexter och sammanhang (Bryman, 2011). Variationen med ålder, yrkeslivserfarenheter samt
organisation hos respondenterna i studien stärker överförbarheten, då resultatet därav förhoppningsvis kan överföras till andra förskolor.
Pålitligheten menar Bryman (2011) innebär att processen i studien, i detta fall studiens metod-del, ska vara informativ och tydligt framskriven, vilket vi har haft med avsikt att uppnå i vår studie. Under intervjuernas gång har vi eftersträvat att inte påverka
respondenterna svar och beskrivningar på något sätt. Vi har i arbetet med transkribering inte lagt in egna värderingar och åsikter utan transkriberat ordagrant, vilket styrker och
11
konfirmerar resultatet av studien. Förståelse finns hos oss att möjliga missuppfattningar och tolkningar kan uppstå men detta har i allra möjligaste mån försökt undvikas, och vi har haft intentionen att förhålla oss objektiva.
4.6 Etiska aspekter
Vi har inför genomförandet av intervjuerna funderat kring de fyra huvudkraven som
Vetenskapsrådet (2002) presenterar, och som berör de etiska aspekterna i metodvalet. Till att börja med är det informationskravet, vilket innebär att vi informerade respondenterna om syftet i samband med förfrågan om deltagande. Viktigt för oss var också att i god tid innan intervjun ta kontakt med de förskollärare vi ville intervjua för att få deras samtycke till deltagande i studien, samtyckeskravet. Hänsyn togs givetvis också till respondenternas integritet, vilket handlar om konfidentialitetskravet, såsom avidentifiering av deras namn i transkriberingen. Det görs även avidentifiering av platser och subjekt som nämns i intervjun som gör att det på något sätt kan identifieras vem som varit respondent, så att ingen ska kunna komma till skada. Vilket också Löfdahl (2014) beskriver som betydelsefulla aspekter att ta hänsyn till i forskning, och som forskande student. Vi informerade även respondenterna om att den ljudinspelning som upptagits från intervjutillfällena enbart kommer användas till studien, samt kommer att raderas efter det att examensarbetet är godkänt och färdigt,
nyttjandekravet.
12
Studiens resultat utgår ifrån den empiri som samlats in från de sex respondenter som deltog i studien. De som medverkat i intervjuerna kommer att presenteras som respondent 1–6. Nedan kommer resultatet presenteras i teman, i enlighet med studiens analysmetod. I de olika temana redogörs även för respondenternas citat och beskrivningar. Temana är: Behov av
kompetensutveckling, Barnen gör varandra delaktiga, Interkulturalitet – ett svårt begrepp, Samverkan med vårdnadshavare är en utmaning och Värdegrunden är viktigt i arbetet med interkulturalitet.
5.1 Behov av kompetensutveckling
Något som genomsyrar alla intervjuer är att respondenterna anser att det finns ett behov utav att få kompetensutveckling inom området interkulturalitet. De anser dessutom behovet vara stort då vi lever i ett land där många kulturer möts, och de belyser vikten av att förskolan just är en mötesplats där många kulturer möts och då behövs en kompetens om hur det ska bemötas finnas hos förskollärarna. En förskollärare uttrycker det på följande sätt:
Jag tänker att det finns ett behov av kompetensutveckling inom det här området. Eventuellt som en kurs på förskollärarutbildningen, för det är viktigt att kunna möta barn som har ett bagage, just det här med att dom kommer med svåra traumatiska upplevelser. De blir otrygga när det saknas struktur i verksamheten och då kan det uppstå konflikter (Respondent 2).
Respondenterna uttrycker att de har medel att använda sig utav i arbetet med interkulturalitet i verksamheten, men att det behövs mer kompetensutveckling för att komma vidare i arbetet. De önskar även få hjälp utav andra förskolor och deras sätt att arbeta med interkulturalitet, för att kunna ta in det i sin egen verksamhet, en förskollärare uttrycker sig såhär: ”Lite verktyg och tips från andra hade varit bra för oss” (Respondent 4).
Ytterligare en förskollärare stämmer in i detta då hen säger att förskollärarna inte vet något om barnens bakgrund och att det finns då inget gemensamt språk att mötas kring. Det blir då svårare att bemöta barnen som har ett annat ursprung och en annan kultur. Där anser hen att någon form av kompetensutveckling vore bra för att kunna bemöta barnen på bästa sätt och kunna sätta ord på olika beteenden som finns hos barnen.
Utifrån de intervjuades utsagor så beskrivs det att de använder de sig utav bildstöd: ”Vi använder bildstöd . . . och det är ju bildstöd som man får som stöd av specialpedagog och det är väl bra början men sen då?” (Respondent 4). Det används då i verksamheten som ett
13
kommunikationsmedel samt att samma respondent använder sig av kroppsspråk mycket för kommunikation i barngruppen. Vidare uttrycker denna förskollärare att det är svårt att utmana barnen i sin språkutveckling och fånga upp deras tankar och reflektioner samt att det är svårt att diskutera med barnen genom bildstöd och kroppsspråk. Där känner hen att det brister i verksamheten och att behovet av stöd och utveckling behövs där för att möta barn som inte har det verbala språket.
Förskollärarna är eniga om att kompetensutveckling behövs inom området interkulturalitet, då de vill kunna bemöta och arbeta med alla barn på bästa sätt.
5.2 Barnen gör varandra delaktiga
Det framkommer i resultatet att respondenterna anser att barnen är en stor tillgång för varandra. Situationerna som respondenterna beskriver berör situationer där de hjälper varandra med de språkliga dilemman som uppstår. En förskollärare återberättar en situation såhär:
Vi ser att barnen i verksamheten som pratar samma språk, dom hjälper varandra. Svenska barnen hjälper de nyanlända, om dom ser att dom inte förstår då går de och hämtar `du skulle ha din mössa´ och lämnar över mössan (Respondent 2).
En annan respondent beskriver ytterligare en situation där barnen är en tillgång för varandra och hjälper varandra. Hen beskriver det också som att barnen inkluderar och gör varandra delaktiga i dessa situationer:
Om de ska hålla i dockan, alltså de kan inte säga till att dom vill att de ska hålla i dockan för att de inte förstår vad det betyder utan då får de ge dockan i handen, `håll den såhär´ det har vi ju sett i många olika sammanhang, våra verbala barn, att det gör mycket av att de visar. Då kanske dom lär sig ordet docka i den situationen, så att barnen inkluderar varandra också (Respondent 3).
En respondent berättar vidare om hur barnen gör varandra delaktiga och hur det har blivit så naturligt i barngruppen där det visas intresse för varandras olika kulturella bakgrund.
Förskolläraren beskriver nedan ett exempel på hur vi-känslans skapas i ett språksammanhang: De är så hjälpsamma och har förståelse för varandra och intresserar sig för varandras språk, dom kan liksom fråga `vad heter det på ditt språk?´. Det har blivit så naturligt och det är det viktigaste. ingen som är konstig eller ovanlig, och det tror jag är hur vi vuxna förhåller oss till det, hur vi skapar den här vi-känslan (Respondent 2).
14
Förskollärarna belyser vikten av de vuxnas förhållningssätt på förskolan, att de finns där och ärnärvarande och ser till att alla barn får vara delaktiga i barngruppen och att ingen hamnar i skymundan. De beskriver även att barnen är duktiga på att inkludera varandra och på så sätt själva skapa en delaktighet i barngruppen.
5.3 Interkulturalitet – Ett svårt begrepp
Flertalet av de intervjuade upplever svårigheter med betydelsen av begreppet interkulturalitet: “Det är ju svårt det där vad det betyder, jag skulle behöva lära mig mer” (Respondent 1). Vidare beskriver en annan respondent att hen har fått söka upp betydelsen av begreppet innan intervju: “Det är ett svårt ord, jag fick faktiskt söka upp det nu innan här” (Respondent 5). Det är även en utav de intervjuade förskollärarna som berättar att hen aldrig tidigare har hört begreppet interkulturalitet, utan gör sin egen tolkning av ordet: “Jag har ju inte hört själva ordet förut, men jag tänker lite att det är att inkludera alla. Att samverka tillsammans, att ta hänsyn tänker jag också” (Respondent 3).
Det finns en osäkerhet hos respondenterna kring begreppet, och det beskrivs som svårt och en utav respondenterna beskriver även att hen har fått söka upp betydelsen av begreppet innan intervju. Detta trots att många av respondenterna samtidigt berättar att de anser att de arbetar interkulturellt fanns osäkerhet kring vad begreppet egentligen innebär i verksamheten.
5.4 Samverkan med vårdnadshavare är en utmaning
Samtliga respondenter presenterar i intervjuerna att samverkan med vårdnadshavare som har annan kultur än den svenska är en utmaning. Kommunikationen förklaras som den största utmaningen i samverkan då de upplever att det är svårt att förstå varandra när de inte talar samma språk. En respondent förklarar det såhär:
Jag tänker det varje morgon när man möter de föräldrarna som inte har samma språk, att den stora utmaningen med det är ju att de har annat modersmål och allting, när språket brister. (Respondent 4)
Ytterligare en respondent uttrycker språket som ett dilemma: “Språkdilemman uppstår där man inte riktigt förstår varandra och istället missuppfattar varandra” (Respondent 5).
Respondenten syftar i detta citat på språkdilemman som uppstår med de vårdnadshavare som har annat modersmål än svenska.
Vardagskontakten beskrivs av en respondent som det som blir svårast och den största
15
de om vad som skett under dagen, och vad barnen gör på förskolan. Hen uttrycker sig på följande sätt: “Man försöker inkludera vårdnadshavare mer. De vill ju veta vad barnen faktiskt gör på förskolan. De vill ju veta lika mycket som vi berättar för de svenska föräldrarna som kommer” (Respondent 3).
Vidare förklarar en annan utav respondenterna att tolk finns som tillgång i förskolan men att behovet av tolk är stort och behöver tillgås till mer än vid utvecklingssamtal och till formella möten. Detta ser hen även som ett dilemma i verksamheten:
Behovet av tolk är stort då vi ska verka för att mötas på förskolan, det kan handla om tider för lämning och hämtning, firande av traditioner, såsom födelsedagar och utvecklingssamtal. Vi har som policy att alltid ha närvarande tolk vid möten för att vi ska kunna mötas och nå förståelse på bästa möjliga sätt då barnens bästa är i fokus. (Respondent 6)
Sammanfattningsvis förklarar respondenterna att kommunikationen med vårdnadshavare som inte har svenska som modersmål är svår och att relationen dem emellan blir kan bli lidande på grund utav detta. De beskriver även att de är medvetna om detta och använder tolk för hjälp med att översätta och på så sätt förstå varandra bättre.
5.5 Värdegrunden är viktig i arbetet med interkulturalitet
Resultatet visar att arbetet med interkulturalitet enligt förskollärarna handlar mycket om värdegrunden, om allas lika värde och att olikheter är positivt och berikande för barngruppen. En förskollärare uttrycker sig såhär: “Oavsett var man kommer ifrån, och hudfärg och så, så är alla lika mycket värda, det pratar vi mycket om” (Respondent 3).
Vidare förklarar samma respondent även att man som förskollärare har en stor betydande roll i arbetet med att normalisera olikheter för barnen genom att samtala om det tillsammans med barnen. Genom att samtala om olikheter skapar man ett bättre klimat i barngruppen, vilket förhoppningsvis följer med barnen upp till skolan. På följande sätt uttrycker hen sig:
Vi är ju jätteviktiga, att förklara för barnen att alla är olika. Jag tänker att vi ska ju ha en förståelse för de här kulturerna och det ska ju barnen ha också, så det har vi ju pratat om också. Vi har pratat om de olika länderna och barnen har fått berätta för sina kompisar om sina länder, det blir lättare för barnen att förstå varandras olikheter men också likheter då. (Respondent 3)
16
Senare i intervjun berättar också respondenten om situationer som kan uppstå och hur de pratar med barnen i dessa situationer:
Mycket diskussioner och sånt som kommer upp, och de här barnen som pratar ett annat språk, när dom blir utpekade, att `de pratar nånting som jag inte förstår´. Att vi liksom `de förstår ju inte dig heller´, vi försöker förklara hela tiden, de blir ett bättre klimat. Det förebygger ganska mycket inför skolan också sen, synsättet på att vi är olika. (Respondent 3)
En annan förskollärare berättar om vikten av att se just likheter emellan barnen och inte olikheter, och att det grundar sig i en barnsyn. Hen beskriver också att det är viktigt att se det som naturligt att ha en barngrupp där barnen är olika, eftersom vi alla är olika. Vidare
beskrivs det i intervjun att det inte ska ses som att vi på något sätt är uppdelade i olika grupper utan alla är tillsammans och bildar ett vi ihop. Förskolläraren förklarar det såhär:
Jag har sett i vår verksamhet att det är så viktigt att inkludera dom här barnen och skapa en vi känsla, att se likheter, det är barn, det handlar om att ha en barnsyn. Se likheter inte olikheter, ha ett förhållningssätt där det är naturligt att man är en grupp där vi är olika, alla är olika liksom. Inga specifika barn utan alla, vi är barn och vuxna som är tillsammans (Respondent 2).
I ovanstående citat berättar förskolläraren betydelsen över att prata med barnen om allas lika värde och normalisera olikheter i barngruppen genom att samtala om det. Förskollärarens roll beskrivs som viktig i dessa intervjuer, dels att ha en barnsyn där man ser på olikheter som naturligt men också att samtala med barnen om värdegrund.
5.6 Sammanfattning av resultat
Resultatet visar att förskollärarna uppfattar sitt arbete med interkulturalitet som en utmaning, där den största utmaningen beskrivs vara de språkdilemman som uppstår. Det är svårt att ha en fungerande relation med vårdnadshavare när de inte förstår varandra, och det beskrivs även som svårt med kommunikationen i barngruppen då det inte finns ett gemensamt verbalt språk. Vidare förklaras det att det finns ett stort behov utav kompetensutveckling, och de uttrycker att de saknar kunskap om begreppet interkulturalitets betydelse. Förskollärarna menar att barnen är en tillgång för varandra, de gör varandra delaktiga i barngruppen, de intresserar sig för varandra och vill att alla ska vara med. Resultatet visar även att
17
förskollärarnas roll är viktigt i att normalisera olikheter för barnen, samt att värdegrundsarbetet anses som en viktig del i arbetet med interkulturalitet.
18
6. Diskussion
I diskussionskapitlet kommer vi att genom resultatdiskussion sammanfatta resultatet av vår studie och sätta det i relation till tidigare forskning, studiens syfte och frågeställningar samt våra egna tankar kring resultatet. Vidare kommer vi att föra en metoddiskussion, redogöra för hur vårt resultat kan användas i praktikensamt presentera vidare forskning utifrån vår studie.
6.1 Resultatdiskussion
Syftet med studien var att bilda kunskap om vilka uppfattningar förskollärare har om
interkulturalitet samt deras erfarenheter av att arbeta med interkulturalitet och göra alla barn delaktiga i det arbetet.
För att besvara syftet hade studien följande frågeställningar:
• Vad är framträdande i förskollärarnas uppfattningar om begreppet interkulturalitet? • Vad är framträdande i förskollärarnas beskrivningar av sina erfarenheter av att arbeta
med interkulturalitet?
• Vad framträder i förskollärarnas beskrivna erfarenheter av att göra alla barn delaktiga i arbetet med interkulturalitet?
I resultatet framkom att samtliga respondenter ansåg att det fanns ett behov utav
kompetensutveckling inom ämnet interkulturalitet. Att behovet av kompetensutveckling var stort hos respondenterna överensstämmer med Stier och Sandströms (2018) forskning där de skriver att förskollärare upplever att de inte får tillräcklig kompetensutveckling inom
interkulturalitet. Det blir komplext då de istället får skapa sina egna strategier att arbeta utifrån. Detta kan kopplas till vårt resultat då flera av respondenterna nämner just bildstöd som en strategi de använder sig utav, men att de inte kommer vidare utifrån det, att de där behöver mer hjälp för att kunna utveckla det arbetet vidare.
Flertalet av våra respondenter uttryckte att de hade svårt att förstå begreppet interkulturalitet. De uttryckte att det var ett svårt ord och en respondent hade aldrig hört det innan. Att
begreppet är svårt för förskollärarna går att koppla samman med Skolinspektionens rapport från 2017, där de presenterade att det interkulturella förhållningssättet är bristfälligt på
verksamheterna. Resultatet överensstämmer alltså med den rapporten. Det blir dock komplext för förskollärarna när de förväntas, utifrån Skolinspektionen att arbeta interkulturellt, men inte riktigt förstår begreppets betydelse, utan istället skapar sin egen tolkning av begreppet. Vi tänker därav att det hade varit fördelaktigt om begreppet hade implementerats in i
19
förskolans läroplan, som ett nytt tillägg och ett sätt att arbeta utifrån, för att kunna bemöta alla barn på bästa sätt. Om begreppet tas med i läroplanen, och det förklaras mer tydligt hur förskolan ska arbeta interkulturellt, tänker vi att det kan bidra till att alla som arbetar i förskolan får en ökad förståelse av vad begreppet betyder och vad ett interkulturellt förhållnings- och arbetssätt innebär.
Språkdilemman beskrevs utav förskollärarna som vanligt förekommande i verksamheten. De berättade att vardagskontakten kan bli lidande, då de har svårt att förstå varandra, samt att tolk inte alltid finns att tillgå. Detta överensstämmer med Stier och Sandströms (2018) forskning där de beskrev att det kan uppstå konflikter mellan förskola och vårdnadshavare som en följd utav religiösa och kulturella skillnader.
Förskollärarna beskrev vidare att värdegrundsarbetet var en stor del i det interkulturella arbetet med barnen i förskolan. De beskrev att förskolläraren inte ska göra någon skillnad på barnen, att det är viktigt att se barnens likheter, men också att normalisera deras olikheter. De ansåg att det hela grundar sig i en barnsyn. Detta överensstämmer med Turaslis (2012) forskning där hon nämner barnsynen som en grundsten inom interkulturellt lärande. Barn behöver lära känna människors olikheter och se skillnader som en positiv aspekt att lära från varandra. Detta var något som en respondent nämnde var en viktig del i förskollärarens arbete med att visa upp för barnen. Barn är olika och kommer från olika kulturer. Stier (2017) lyfter fram detta, och skriver att ett interkulturellt förhållningssätt innebär att se mångfalden i förskolan som positiv och berikande. Något som förvånade oss här var att enbart några utav våra respondenter nämner värdegrunden som en viktig aspekt i arbetet med interkulturalitet. Detta blir komplext då Stier och Riddersporre (2019) skriver att värdegrundsarbetet är en utav de viktigaste delarna i arbetet med interkulturalitet. Det interkulturella förhållningssättet utgår ifrån den värdegrund man som förskollärare förväntas följa utifrån styrdokumenten. I förskolans läroplan står det under normer och värden att “Alla som arbetar i förskolan ska följa de normer och värden som förskolans läroplan anger och bidra till att genomföra förskolans uppdrag” (Skolverket, 2018, s.7).
Resultatet visade även att barnen är en stor tillgång för varandra i barngruppen och att de gör varandra delaktiga. Delaktighet är enligt Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) en
pedagogisk utgångspunkt i förskolan oavsett barnets kulturella bakgrund. Vi överraskades av den upptäckten i resultatet då vi tänkte att vår frågeställning om förskollärarnas beskrivna erfarenheter av delaktighet skulle beröra hur förskollärarna gör alla barn delaktiga, och inte
20
huruvida barnen gör varandra delaktiga. Samtidigt visade resultatet också på att
förskollärarna arbetat mycket med att normalisera olikheter för barnen, samt prata om allas lika värde oavsett kultur. Johannesson och Sandvik (2009) beskriver att förskollärarens roll är viktig när det handlar om att få barnen att förstå allas lika värde. Kanske är det på grund utav att förskollärarna i studien pratat mycket med barnen om detta som de är så pass måna om att göra varandra delaktiga.
6.2 Metoddiskussion
Vi valde kvalitativ metod till vår studie eftersom vi ämnade att med studien bilda kunskap om vilka uppfattningar förskollärare har om interkulturalitet samt deras erfarenheter av att arbeta med interkulturalitet och göra alla barn delaktiga i det arbetet. Enkvalitativ metod besvarade därav vårt syfte, samt våra frågeställningar bäst. En kvantitativ metod hade inte gett oss samma djup på empirin (Christoffersen och Johannesson, 2015).
I studien användes enskilda semistrukturerade intervjuer, och det fanns därav en förutbestämd intervjuguide att följa, vilken vi i efterhand ställer oss något kritiska till. Vår intervjuguide låste oss något, och i efterhand hade vi omformulerat vissa frågor något för att få mer utvecklade svar och på så sätt fylligare empiri. Dock hade vi i vår intervjuguide tänkt på möjligheten att ställa följdfrågor, vilket vi i några av intervjuerna gjorde för att få djupare svar om det ansåg behövas för den frågan och för att kunna leda intervjun vidare (Ahrne och Eriksson-Zetterquist, 2015).
Det fanns en tanke från början om att använda oss utav fokusgruppsamtal för att få fram vår empiri men eftersom vi också visste att interkulturalitet kan vara ett svårt begrepp så ansågs inte fokusgruppmetoden som användbar då respondenterna möjligtvis inte skulle känna sig helt bekväma i ämnet (Dahlin-Ivanoff, 2015).
På grund utav de rådande samhällsomständigheterna med Covid-19 kunde två utav våra respondenter inte träffas för en intervju, utan de besvarades på mail. Detta gjorde att den empirin från de två intervjuerna blev tunnare, och vi kunde inte använda lika mycket av de två intervjuerna som de andra fyra som genomfördes på plats. Respondenterna i studien hade även olika mycket erfarenhet av att arbeta med barn med olika kulturer. Vår empiri hade möjligen blivit fylligare om vi enbart intervjuat respondenter med mycket erfarenhet utav arbete med barn med olika kulturer.
21
6.3 Hur resultatet kan användas i praktiken
Vår studie kan förhoppningsvis starta diskussioner som gör att begreppet interkulturalitet möjligen blir introducerat i framtida läroplan för förskolan. Förskollärare som upplever begreppet och arbetet med det som svårt kan använda vår studie för att förstå det bättre genom att läsa hur andra förskollärare uppfattar det. Vidare tänker vi även att studien har gett oss betydelsefull kunskap för vårt kommande yrke, den har vidgat vårt perspektiv på
begreppet interkulturalitet, och vi hoppas kunna dela denna kunskap med kollegor i framtiden.
6.4 Vidare forskning
Vad det gäller vidare forskning inom vår studies område tänker vi att en intressant aspekt hade varit att undersöka vårdnadshavares uppfattningar om förskolans interkulturella arbete. Detta eftersom vi såg i resultatet att arbetet med vårdnadshavare kan vara en utmaning på grund utav språkliga skillnader.
Något annat som hade kunnat ge ett annat resultat hade varit att genomföra observationer i verksamheten för att se hur arbetet med interkulturalitet faktiskt går till i praktiken. En möjlig utgångspunkt hade också kunnat vara att genomföra studien utifrån barns perspektiv, då vi i vår studie enbart utgått ifrån förskollärarens perspektiv.
22
Referenslista
Ahrne, G & Eriksson-Zetterquist, U. (2015) Intervjuer, I Ahrne, G. & Svensson, P. (Red.).
Handbok i kvalitativa metoder. (s.34–53) Liber.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Liber.
Christoffersen, L & Johannessen, A. (2015). Forskningsmetoder för lärarstudenter. Studentlitteratur.
Engdahl, I., & Ärlemalm-Hagsér, E. (2016). Barnet. I I. Engdahl & E. Ärlemalm-Hagsér (Red.), Att bli förskollärare - mångfacetterad komplexitet (s.110–127). Liber.
Håland Anveden, P. (2020). Den inkluderande förskolan: en handbok. (Tredje upplagan). Studentlitteratur.
Johannesen, N. & Sandvik, N. (2009). Små barns delaktighet och inflytande: några
perspektiv. (1. uppl.) Liber.
Lahdenperä, P. (2018). Inledning, I P, Lahdenperä. (Red). Den interkulturella förskolan: mål
och arbetssätt. (s.12–24). Liber.
Letzén, M. (2017). Ny i förskolan: med ett interkulturellt förhållningssätt. (Upplaga 1). Studentlitteratur.
Lunneblad, J. (2018). Den mångkulturella förskolan: motsägelser och möjligheter. (Tredje upplagan). Studentlitteratur.
Löfdahl, A. (2014). God forskningssed – regelverk och etiska förhållningssätt, I A, Löfdahl, M, Hjalmarsson & K, Franzén (Red.). Förskollärarens metod och vetenskapsteori. (s.32–43). Liber.
Löfgren, H. (2014). Lärarberättelser från förskolan, I A, Löfdahl, M, Hjalmarsson & K, Franzén (Red.). Förskollärarens metod och vetenskapsteori. (s.144 - 156). Liber.
Puskás, T & Andersson, A. (2018). Preschool teachers as keepers of traditions and agents of change. Early Years. 1-12. Sverige: Linköping University.
Rennstam, J & Wästerfors, D. (2015) Att analysera kvalitativt material, I Ahrne, G. & Svensson, P. (Red.). Handbok i kvalitativa metoder. (s.220–236) Liber.
23
Skolinspektionen (2017). Förskolans arbete med flerspråkiga barns språkutveckling.
https://www.skolinspektionen.se/sv/Beslut-och- rapporter/Publikationer/Granskningsrapport/Kvalitetsgranskning/forskolans-arbete-med-flersprakiga-barns-sprakutveckling/
Skolinspektionen (2019). Om oss - Verksamheten. https://www.skolinspektionen.se/sv/Om-oss/Var-verksamhet/
Skolverket (2015). Beskrivande data 2015. Förskola, skola och vuxenutbildning. (Rapport 434). Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2018). Läroplan för förskolan. Stockholm: Skolverket.
Stier, J & Riddersporre, B. (2019). Interkulturellt arbete i förskolan - med läroplanen som
grund. Natur & Kultur.
Stier, J. (2009). Kulturmöten: en introduktion till interkulturella studier. (2. uppl.) Studentlitteratur.
Stier, J. (2017). Interkulturellt arbete i förskolan. I B. Riddersporre & S. Persson (Red.),
Utbildningsvetenskap för förskolan (s. 287–304). Natur & Kultur.
Stier, J., & Sandström, M. (2018). Managing the unmanageable: Curriculum challenges and teacher strategies in multicultural preschools in Sweden. Journal Of Intercultural
Communication, (48), Journal of Intercultural Communication, 2018(48).
Turasli, N. K. (2012). Intercultural approach in early childhood education. Journal of
Education and Future, (1), 37–47. Turkiet: Nesibe Aydin Education Institution.
Unicef (1989). FN:s barnkonvention. Stockholm, Sverige: Unicef Sverige.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Vetenskapsrådet.
Vuorinen, T., Sandberg, A., Sheridan, S. & Williams, P. (2014). Preschool teachers' views on competence in the context of home and preschool collaboration. Early Child Development
& Care. 184(1), 149–159. DOI: 10,1080/03004430.2013.773992.
Öberg, P. (2015), Livshistorieintervjuer, I Ahrne, G. & Svensson, P. (Red.). Handbok i
24
Bilaga 1
Hej!
Vi är två studenter som studerar termin 6 på förskollärarprogrammet i Jönköping. Vi håller nu på med vårat examensarbete och skulle behöva din erfarenhet och kunskap!
Syftet med studien är att bilda kunskap om vilka uppfattningar förskollärare har om
interkulturalitet samt deras erfarenheter av att arbeta med interkulturalitet och göra alla barn delaktiga i det arbetet.
Interkulturalitet som begrepp handlar om mötet mellan människor, interaktionen som sker i mötet med en annan kultur. Interkulturalitet kräver något av båda parter för att den
”mellanmänskliga interaktionen” ska vara meningsfull och betydande, vilket innebär att det finns en respekt, en förståelse av varandras möjliga olikheter och även en jämställdhet samt ett normbrytande sätt.
Vi vänder oss till dig som är utbildad och verksam förskollärare, ditt deltagande i
examensarbetet innefattar en intervju på cirka 30 minuter. Intervjun kommer att spelas in för att underlätta arbetet med transkribering och endast användas till examensarbetet. Vi kommer att utgå ifrån Vetenskapsrådets forskningsetiska principer, vilket innebär att materialet
kommer förvaras oåtkomligt för obehöriga under arbetet med examensarbetet och förstöras efter att examensarbetet är examinerat och godkänt. Du kommer vara anonym och ditt deltagande är frivilligt, och du har även rätt att avbryta medverkan när du vill.
Examensarbetet kommer att redovisas i en kandidatuppsats och kommer publiceras på internet men du kan också få det färdiga examensarbetet skickat till dig om du önskar. Om du har några frågor är du välkommen att kontakta oss, eller vår handledare Roger Törnert.
Med vänliga hälsningar,
Angelica Söderberg och Johanna Sjödin
Författare Författare Handledare
Angelica Söderberg Johanna Sjödin Roger Törnert soan1764@student.ju.se sjjo1721@student.ju.se roger.tornert@ju.se
25
Bilaga 2
Intervjuguide
Bakgrundsfrågor
Berätta lite om dig själv.
När tog du förskollärarexamen? Varför valde du att bli förskollärare?
Berätta gärna lite om förskolan du jobbar på. - Ex. Kommunal/Privat?
- Ex. Storlek på förskolan och barngruppen, samt representerade kulturer på förskolan. Hur länge har du varit verksam som förskollärare på denna förskola?
Har du fått någon särskild kompetensutveckling inom interkulturalitet?
Interkulturalitet i förskolan
Berätta vad du tänker när du hör ordet interkulturalitet. Anser du att ni arbetar med interkulturalitet i verksamheten?
- Om ja: Beskriv, och ge exempel. Hur integrerar ni alla barn i det arbetet?
- Om nej: Hur arbetar ni då för att göra alla barn delaktiga i verksamheten oberoende av kulturell bakgrund? Kan du ge exempel?
Finns det några dilemman som du tänker kan uppstå i arbetet med interkulturalitet? Kan du ge något exempel?
- Ev. Hur kan man bemöta eller ev. förebygga det?
Om du skulle tänka kring vad som kan saknas i arbetet med interkulturalitet i förskolan, vad skulle det då kunna vara?
- Ev. Upplever du att det finns ett behov av att få kompetensutveckling inom området?
Avslutande fråga
26
Bilaga 3
Informerat samtycke
Jag har fått information om hur examensarbetet kommer genomföras och presenteras.
Jag är informerad om att deltagande i examensarbetet är frivilligt och att jag närsomhelst har rätt att avbryta mitt deltagande.
Jag har fått information om att mina svar i intervjun kommer vara avidentifierade i presentationen av resultaten.
Jag samtycker till att delta i examensarbetet, att bli intervjuad samt att intervjun spelas in. ... Stad / Datum ... Underskrift ... Namnförtydligande Författare Angelica Söderberg soan1764@student.ju.se Jönköpings University Högskolan för lärande &
kommunikation
Författare
Johanna Sjödin sjjo1721@student.ju.se
Jönköpings University Högskolan för lärande &
