Educare – Vetenskapliga skrifter är en sakkunniggranskad skriftserie som ges ut vid lärarutbildningen i Malmö sedan hösten 2005. Den speglar och ar-tikulerar den mångfald av ämnen och forskningsinriktningar som finns vid lärarutbildningen i Malmö. EDUCARE är också ett nationellt och nordiskt forum där nyare forskning, aktuella perspektiv på lärarutbildningens ämnen samt utvecklingsarbeten med ett teoretiskt fundament ges plats i artikel-format. EDUCARE vänder sig till forskare vid lärarutbildningar, studenter vid lärarutbildningar, intresserade lärare vid högskolor, universitet och i det allmänna skolväsendet samt utbildningsplanerare.
Latinets Educare betyder närmast ”ta sig an” eller ”ha omsorg för”. Educare är rotord til t ex engelskans och franskans education/éducation, vilket på svenska motsvaras av såväl ”(upp)fostran” som av ”långvarig omsorg”. I detta lägger vi ett bildnings- och utbildningsideal som uttrycker människors potential och vilja att ömsesidigt växa, lära och utvecklas.
Författarinstruktion och call for papers finns på EDUCARE:s hemsida: http://www.mah.se/templates/Page____20916.aspx
Redaktör Björn Sundmark
Redaktion: Margareth Drakenberg, Ingegerd Ericsson, Nanny Hartsmar, Bodil Liljefors Persson, Ann-Christine Vallberg Roth
© Copyright Författarna och Malmö högskola
EDUCARE 2009: 2-3 En gränsöverskridande skola: Om olika former av styrning och reglering i barndomen
Titeln ingår i serien EDUCARE, publicerad vid lärarutbildningen, Malmö högskola. Tryck: Holmbergs AB, Malmö, 2009
ISBN: 978-91-7104-113-5 ISSN: 1653-1868 Beställningsadress: www.mah.se/muep Holmbergs AB Box 25 201 20 Malmö Tel. 040-6606660 Fax 040-6606649 Epost: mah@holmbergs.com
En gränsöverskridande skola: Om olika former av styrning och reglering i barndomen
Inledning ... 7 Ingegerd Tallberg Broman
Styrning, barndom och skola ... 17 Pauline Stoltz
En likvärdig skola? ... 41 Berit Wigerfelt
Barndomens reglering via skol- och föreningsidrott ... 73 Tomas Peterson
Livskunskap – en gränsöverskridande praktik i skolan ... 101 Camilla Löf
Alternativ konflikthantering: Hur kamratmedling kan påverka elevers relationsskapande ... 119
Ingela Kolfjord
Verbal mobbning och normerande praktiker i flickors relationsprat .... 137 Ann-Carita Evaldsson
Barndomsbilder i förändring i grundskolans läseböcker ... 157 Angerd Eilard
Styrning genom bedömning av barn ... 195 Ann-Christine Vallberg Roth
”No Parent Left Behind”: Föräldradeltagande för inkludering och effektivitet………221
Ingegerd Tallberg Broman
Slutkommentar: Mångkontextuella och gränsöverskridande läroprocesser - Om barn som självreglerande och egenansvariga subjekt ... 241
A school in transition: Different forms of governance and regula-tions in childhood
In the introduction the authors and their various contributions to the theme “A school
in transition: Different forms of governance and regulations in childhood” are briefly
presented. The authors are members in the research project “Childhood in multiple
contexts: Schools, leisure and families in transition” (www.mangkontextuellbarn
dom.se/). The starting point for the project is the observation that childhood currently is characterised by a growing number of contexts. The number of involved actors increases and we notice a transition between different social environments. Furthermore, pre-school and school function probably more than ever as the institutions in which normality and deviance are defined, and through which control is exercised by different assessments. The project discusses these changes in childhood. We visualise and discuss the expectations placed upon children as they are formulated in different social contexts and the relations between them, for example between family and school. The project is carried out by a multidisciplinary research group. The researchers are presenting their work here, with the exception of two of the doctoral students (Kalle Jonasson and Balli Lelinge), who will soon present their dissertations. The empirical work has mostly been done in Malmö, a multicultural city that is undergoing a transition from an industrial to a so called ‘knowledge’ city. In the following articles our focus is on a multicultural school in transition and governance. We discuss regulating and disciplining practices, as well as norms for inclusion/exclusion. The comprehensive aim of the study is to generate a theoretical understanding and provide an empirical analysis of childhood under different social, economic and demographic conditions. The outcomes will provide us with a greater understanding of the real challenges under which schools and teachers work. The project is financed by the Swedish Research Council during the period of 2006-2009.
Inledning
Ingegerd Tallberg Broman
Detta temanummer – En gränsöverskridande skola: Om olika former av styrning och reglering i barndomen –är ett resultat av studier inom det UVK finansierade projektet ”Mångkontextuell barndom. Skola, Fritid, Familj i förändring och gränsöverskridande”. Se webbsida http://www.mangkon-textuellbarndom.se/. Projektet, som är inne i sin avslutande fas, utgår ifrån en analys av samhällsförändringar som placerar barndom som en social struktur i en tid av föränderlighet, osäkerhet och omvandling av barn- och vuxenrelationer. Det övergripande syftet med projektet är dels att skapa en ökad kunskap om barndom, så som den framkommer inom politik, policy och praktik, dels att specifikt utveckla förståelse för skolan som normerande och reglerande praktik i en förändrad och mångkontextuell barndom, och att därvid särskilt uppmärksamma gränsöverskridanden mellan skola och andra sociala rum, som skola-idrott, skola-fritid, skola-familj. Detta tidskrifts-nummer ska ses som ett uttryck för att möta detta syfte och då framför allt den andra målsättningen.
Projektgruppen är flervetenskapligt sammansatt och består av forskare från statsvetenskap, pedagogik, etnologi, idrottsvetenskap, sociologi och rättssociologi. Gruppen baserades ursprungligen i ett områdes- och fakultets-övergripande samarbete på Malmö Högskola. Samtliga forskare i projekt-gruppen deltar i detta tidskriftsnummer, med undantag för två av de forskar-studerande, som inom kort lägger fram sina licentiatavhandlingar (Jonasson, 2009; Lelinge, 2009).
En central utgångspunkt i projektet är att nutida barndom karakteriseras av en ökad grad av mångkontextualitet, i vilken skolan fått en allt tydligare funktion att vara den institution, där barndomen regleras och där normalitet och avvikelse definieras. Allt fler deltagande aktörer kan konstateras samt ett gränsöverskridande mellan de olika sociala rummen, vilket flera av nedan-stående artikelbidrag visar (exempelvis Löf, Kolfjord, Peterson, Tallberg Broman).
Det empiriska arbetet har framför allt varit förlagt till Malmö, en multi-kulturell stad som håller på att förvandlas från arbetarstad till en kunskaps-stad. Många problem som kan identifieras på skilda håll i Sverige accentue-ras i en storstadsregion som Malmö (se exempelvis Löf, Wigerfelt). Den ob-ligatoriska skolan är det enda tvingande gemensamma sociala rum som före-ligger i de starkt individualiserade moderna samhällena. Senare års skolom-vandling, såväl nationellt som internationellt, innebär att skola utgör ett allt
mindre enhetligt begrepp. En stor variation kan avläsas i lokala skolprakti-ker, beroende bl a på den förändrade styrningen, (se exempelvis Stoltz) den ökade socio-ekonomiska och etniska segregationen, (exempelvis Wigerfelt) den lokala kontexten och de enskilda aktörerna. Den svaga teoretiska förank-ringen som ligger till grund för pedagogiken, resulterar också i mer lokala konstruktioner och även i en tendens till personliga tolkningar av verksam-heten och yrkesroll, exemplifierat bl a från specialpedagogikens olika prak-tiker (Skrtic, 1991). Detta exemplifieras också här nedan i diskussionen av det nya skolämnet livskunskap (se Löf). Universella sanningar har ersatts av kontextuella, formulerade utifrån lokala sammanhang (Hargreaves, 2003). Detta belyses i så gott som samtliga artiklar i detta tidskriftnummer.
Förutsättningarna för skolan som system och läraren som aktör påver-kas bl a av en ökad demokratisering, individualisering och decentralisering, men också av ökade krav på bedömningar, skoleffektivitet, marknadsan-passning och måluppfyllelse i en mer genomgripande kunskapsekonomi (Ball, 2008). Fler aktörer förväntas nu ha inflytande och medansvar i skolans arbete och i dess normerande funktion. Dokumentation och reglering av bar-nen/eleverna har utvecklats till en omfattande del av förskolans och skolans verksamhet. Detta framgår särskilt tydligt i artikeln kring bedömning (se Vallberg Roth), men också i flera andra bidrag. I förändringen kan utläsas att de professionella i förskola och skola har fått ett ökat ansvar för ett utvidgat fält av barns och ungdomars lärande och livsvillkor samt för fastställande av normalitet (Fendler, 2001). Detta sker bl a genom att deltagande av aktörer från andra sociala rum, som från idrotts- och fritidssektorer, (se exempelvis Peterson, Tallberg Broman) eller genom avskiljande av barnen/eleverna vid överträdelser av skolans gränser för normalitet (medlare, polismyndighet, socialtjänst, se exempelvis Kolfjord).
Skolans normativa och reglerande uppdrag gäller i ökad utsträckning även barnens föräldrar och familjelivet, och kan diskuteras i form av gräns-överskridande, flöden och upptagande av sociala rum och omvandling av ti-digare gällande värden och logiker. Skolans reglerande praktiker och en styrningsmentalitet mot självreglering och individualiserade självtekniker (se bl a Stoltz) vad avser både barn och familj kan avläsas i den allt mer påtagli-ga bedömningskulturen (se bl a Vallberg Roth nedan). De höpåtagli-ga förväntning-ar som ställs på skolan som normerande kraft, kan ses i relation till i en allt mer heterogen och multikulturell barndom och till en förändrad syn på sko-lans ansvar för denna barndom.
I projektet har vi utgått dels från systemperspektiv (Luhmann, 1990; 1995; 2004; Bourdieu, 1990; 1993; 1998) dels från aktörsperspektiv (James , Jenks & Prout, 1998; Corsaro, 1996). Det senare förtydligas mest utförligt i Evaldssons bidrag i detta tidskriftsnummer. Med Luhmann menade vi att de olika rummen (systemen) fungerade efter bestämda koder, med egna regler och rationaliteter beroende på dess historiska och samhälleliga position.
Var-je system eller kontext har sin form att se individerna. Den sociala kontexten och kommunikationen i denna anger och skapar en speciell social adresse-ring av individerna. I skolan utgörs denna av - elev, i förskolan av - barn, i idrotts- och föreningslivet av - medlem etc. Den sociala adressen inkluderar en riktande och också begränsande förväntning på individen (Rasmussen, 2005). Det sociala rummets specifika logik bestämmer såväl förväntningarna på den enskilde, (den sociala adressen), och det producerar sin egen tillgång till vad som kan inkluderas, och gränser för vad som exkluderas. Vi kan dock så långt in i projektet konstatera en förskjutning av förståelsen för den-na problematik, så att vi här framhåller flödeden-na mellan rummen, överlapp-ningar, övertagandet av dominerande logiker från ett system (exempelvis från skolan till andra, exempelvis familjen), uppgående av ett rum i ett annat etc. Här hänvisar vi också till Jonasson (2009), som i sin licentiatavhandling utgår från begrepp som nätverk, gränsarbete och flöden mellan rummen med hänvisning bl a till Deleuze och Guattari (1987). Gränsöverskridande är mycket utmärkande, liksom förändringar och förskjutningar exempelvis framlyft i diskussionen om generation i Eilards bidrag. Generationsordning-en utgör ett cGenerationsordning-entralt begrepp för att förstå utmaningarna och förändringarna i den mångkontextuella och mångkulturella barn- och ungdomen.
Rumsbegreppet har under senare årtionde fått en allt större betydelse i förståelsen av barns och vuxnas livsvillkor, samt för hur olika aktörer förstår kulturell och socioekonomisk förändring (Holloway & Valentine, 2000) och inte minst för hur makt och kunskap formeras i strategier för inkludering i ett vi och för exkludering av den andre (Foucault, 1975). Den ökande graden av öppenhet för skolan gentemot andra sociala rum, vilket är relaterat till de-mokratisering och decentralisering, kan ses som angelägen men också i hög grad problematisk (Rasmussen, 2005) och dess innebörd viktig att analysera.
Nedanstående artiklar kommer att på olika sätt behandla en gränsöver-skridande skola, med fokus på styrning och praktiker för normering och reg-lering av barndomen, så som den utspelar sig i, eller med relation till, sko-lans sociala rum.
Tidskriftsnumret inleds med två artiklar som behandlar centrala och för alla bidragen grundläggande begrepp, vilka tidskriftsnumrets författare alla förhåller sig till på olika sätt, nämligen styrning och en likvärdig skola.
Pauline Stoltz, F. D. i statvetenskap, Malmö Högskola väcker i sin arti-kel ”Styrning, barndom och skola”, frågor om förhållandet mellan den nuva-rande styrningen av skolan och brister i barns rätt till en likvärdig utbildning. Detta görs med utgångspunkt i aktuell styrnings- och barndomsforskning. Stoltz lägger en grund för temanumrets inriktning genom att belysa begrep-pen styrning, governance och governmentality, med särskild koppling till styrning av och i skolor, samt genom att presentera en översikt över aktuell styrningsforskning. Stoltz framhäver att det föreligger två forskningsteman av intresse för den som vill diskutera styrning och barns rätt till en likvärdig
utbildning. Den ena behandlas av styrningsforskare och berör förändringar i synen på politisk styrning, med fokus på begrepp som ”governance” och ”governmentality”, den andra behandlas av barndomsforskare och välfärds-statsforskare och berör förändringar i synen på barns positioner inom väl-färdsstater och frågor om barn som nuvarande och framtida medborgare. Tillsammans väcker dessa två teman frågor som rör var balansen går mellan individuell frihet och social jämställdhet? och hur begreppet ”ansvar” kom-mer in i skolpolitiska sammanhang? Dessa frågor kan vara viktiga att ställa i Malmö (och Sverige) idag, framhäver Stoltz och diskussionen följs upp i Wigerfelts artikel.
Berit Wigerfelt, docent i IMER, Malmö Högskola problematiserar i sin artikel skolan i mångfaldssamhället. Den mångkulturella, mångetniska sko-lan utgör en utgångspunkt för samtliga artiklar, mer eller mindre framhävt. Wigerfelt låter sin artikelrubrik vara uttryck för det fokuserade problemet: ”En likvärdig skola?” I artikeln belyses skolors likvärdighet utifrån Skol-verkets inspektionsrapport från Malmö 2006. Inspektionen syftar till att bi-dra till en förbättring av kvalitén på skolorna genom att bedöma hur verk-samheterna arbetar i riktning mot de nationella målen. Skolverkets inspek-tioner är att betrakta som en av de former för styrning av skolans verksamhet som föreligger. I rapporten konstateras att det föreligger ojämlika utbild-ningsvillkor som leder till en bristande likvärdighet. Wigerfelt utforskar vad dessa brister består i på några av Malmös skolor. Vilka problem identifieras? Lever Malmö (och Sverige ytterst) upp till barnkonventionen? Tar man hän-syn till barnets bästa med alla till buds stående medel exempelvis när resur-ser fördelas? Agerar skolorna icke-diskriminerande på så sätt att utbildning-en fullföljs med ett godkänt resultat och att utbildningutbildning-en är av god kvalitet för alla barn? Artikeln belyser konventioner på internationell nivå, såsom Barnkonventionen, samt svensk policy som den bland annat uttrycks i läro-planer och i skollagen. Wigerfelt konstaterar att i de av inspektionen särskilt granskade stadsdelarna i Malmö, som kännetecknades av en stor andel invå-nare med utländsk bakgrund, förelåg stora förväntningar på skolan och på dess roll vad avser socialisation och fostran. På just dessa skolor kan vi ock-så se många aktörer från andra sociala rum, som griper in i skolans arbete med fostran och reglering av barnen/eleverna. Förutom polis och socialtjänst finns aktörer från olika idrotts -fritidssektorer med på skolorna i olika sam-manhang. Wigerfelt illustrerar här något som fördjupas i Petersons bidrag.
Tomas Peterson, professor i sociologi, idrottsvetare, Malmö Högskola, framställer i sin artikel ”Barndomens reglering via skol- och föreningsid-rott” skolan och föreningsidrotten som några av de allra viktigaste sekundä-ra socialisationsksekundä-rafterna i det svenska samhället. De utgör båda viktiga in-strument för uppfostran och påverkan, där kunskaper, färdigheter, förhåll-ningssätt och värderingar produceras, förmedlas, återskapas och förändras. Artikeln baseras på en utvärdering av Handslagsprojekt, som finansierades
av Riksidrottsförbundet. Peterson utgår i sin analys från Bourdieus fältteori, för att synliggöra skolans och föreningsidrottens fält - deras avgränsningar, maktpositioner och aktörer, de olika former av kapital som dessa besitter och de olika former av habitus som skapas på respektive fält. Han konstaterar att för att åtgärda problem som är knutna till barn, idrott och hälsa (och i syn-nerhet att våra barn och ungdomar rör sig för lite) borde regering och riksdag istället satsa på att stärka skolidrottsämnet och stärka idrottslärarnas position. Från en sådan styrkeposition skulle skolan också kunna etablera ett omfat-tande samarbete med föreningsidrotten, men- som Peterson betonar: på sina egna villkor. Gränsöverskridande bidrar till försvagning av skolans möjlig-heter och snarast till deprofessionalisering av lärargruppen.
Camilla Löf, doktorand i pedagogik, Lärarutbildningen, fångar i sin ar-tikel upp diskussionen om gränsöverskridande. Hennes arar-tikel har rubriken ”Livskunskap – en gränsöverskridande praktik i skolan” och behandlar ut-vecklingen av ett nytt skolämne i svenska skolor. Ämnet är inte obligatoriskt och generella riktlinjer saknas. Variationen av tolkningen av ämnets mål och innehåll är också beroende av lokala förhållande och lärarens personliga åsikter. Löf ställer frågan: Så varför detta nya ämne? (som också återfinns under benämningen Social Kompetens). Hon redovisar bl a hur flera skolor beskriver ämnet livskunskap som en metod för integrering. Lokala kurspla-ner visar hur man i så kallat mångkulturella skolor ska medvetandegöra om olika kulturella föreställningar om relationer och kärlek kombinerat med ett förstärkt jämställdhetsarbete. Varför just här? Som ett motiv för ämnets framväxt nämns också att många av lärarna oroas över den bristande kom-munikationen mellan barn och vuxna (speciellt mellan barnen och deras för-äldrar) och man ser skolan som en betydelsefull länk mellan generationer. Skolan går in med stabiliserande praktiker i en tid och ett sammanhang av kraftigt förändrad generationsordning. Livskunskap framstår som en form av normerande praktik för att söka skapa en trygg och säker miljö för unga att växa upp i, speciellt framhävd i områden som karakteriseras av hög grad av mångfald. I sin artikel gör Löf en analys av policydokument på såväl natio-nell som lokal nivå.
Även nästkommande artikel presenterar nya former för normerande och reglerande praktiker: kamratmedling.
Ingela Kolfjord, Docent i socialt arbete med inriktning mot rättssocio-logi, Hälsa och Samhälle, Malmö Högskola belyser ”Alternativ konflikthan-tering: Hur kamratmedling kan påverka elevers relationsskapande”. Kam-ratmedling inom skolans verksamhet, innebär att konflikter ska lösas av bar-nen själva, med stöd av opartiska kamratmedlare. Artikeln utgår från en fält-studie som författaren genomfört på en låg- och mellanstadieskola i Malmö, där hon studerat kamratmedling under drygt en ettårsperiod. Barn i femte och sjätte klass ansökte skriftligt om att bli medlare och fick därefter gå en medlingsutbildning under två dagar. Ett krav som ställs på eleverna var att
de skulle vara goda föredömen för att kunna bli medlare. Kolfjord lyfter frå-gor som: Blir medlingen en form av självdisciplinerad praktik genom de an-språk som ställs på medlarna som goda föredömen? Varför börjar medlings-förfarandet inom skolan att introduceras, vilka övriga skeenden i samhället och i skolan harmoniserar med medlingsdiskursen? Ligger medlingen i linje med skolans demokratisträvanden eller kan den ses som en praktik som överför skolans ansvar på eleverna? Kolfjord konstaterar att studierna visat att kamratmedling både löser och förebygger eskalerandet av konflikter och framförallt ger medlingen barnen ett redskap för att själva kunna hantera sina konflikter. Medling kan också stärka barnens självförtroenden och deras mo-raliska värderingar. En annan praxis som medlingen inryms i är vuxenväl-dens kolonialisiering över barnens liv och ”förvuxligandet” av barnen, vilket också berörs av Eilards artikel nedan. Paradoxalt så kan en inkluderande me-tod också skapa en exkluderande praxis. En viktig fråga, säger Kolfjord, är om medling handlar om empowerment eller om medling är uttryck för andra ideologiska diskurser? (se också Tallberg Broman liksom Stoltz i detta nummer).
Ett annat perspektiv på barnens relationer och relationsskapande får vi i Evaldsson artikel. Ann-Carita Evaldsson, professor i pedagogik, Uppsala Universitet, diskuterar i sin artikel ”Verbal mobbning och normerande prak-tiker i flickors relationsprat”, vardaglig interaktion i en kamratgrupp i en multietnisk skola. Artikeln knyter på flera sätt an till tidigare artiklar av bl. a. Löf och Kolfjord, men här återfinns på ett markerat sätt barnens eget ak-törssskap och barnens egna perspektiv på relationsskapande, inkludering och exkludering. I den grupp av fem flickor som Evaldsson i den här artikeln valt att studera, blir en av flickorna i gruppen utsatt för, vad man inom mobb-ningsforskning beskriver som verbal mobbning eller indirekta aggressioner. I artikeln argumenterar Evaldsson för betydelsen av att inom mobbnings-forskning förstå barns samspel med kamrater på dess egna villkor och de komplexa betydelser som barns och ungas aktiviteter har för deltagarna själ-va. De normer som gäller i en viss social grupp eller socialt sammanhang blir alltså först tydliga när någon avviker och bryter mot hur man förväntas uppföra sig, framhåller författaren. Hon betonar att ett sätt att få syn på hur identiteter och normer framförhandlas är att analysera hur deltagarna själva sanktionerar beteenden i pågående samspel i situerade aktiviteter. Ovanstå-ende resonemang understryker vikten av att kritiskt granska hur man inom traditionell mobbningsforskning definierar aktiviteter som förolämpningar, ryktesspridning, skvaller, namngivning, uteslutningar, hot, etc.
Angerd Eilard F.D. i pedagogik, Malmö Högskola, lyfter i sin artikel fram några resultat från sin avhandling Modern, svensk och jämställd: Om barn, familj och omvärld i grundskolans läseböcker 1962-2000. Hon har i avhandlingen undersökt bilden av barn och familj i ett drygt 60-tal läseböck-er, som sedan år 1962, året för vår första läroplan, använts i den svenska
grundskolan. Eilard erbjuder alltså ett historiskt förändringsperspektiv på förställningar om barn och familj, vilket hon utnyttjar för att närmare be-handla begreppet generation. Syftet med artikeln är att med hjälp av några nerslag i de undersökta böckernas innehåll diskutera läseböcker som en normerande praktik i skolan. Eilard ställer frågor som: Hur har läseböcker-nas normerande och reglerande funktion sett ut? Vad karakteriserar det sena 1900-talets och det tidiga 2000-talets läseböcker, efter det att den svenska grundskolan blivit ” en skola för alla”, läromedelsmarknaden avreglerats och mångfalden i samhället ökat? Hon avslutar med att framhålla att läseböcker-na visade sig vara epokbeskrivande dokument, som tydligt ger uttryck för sina samtiders normer och ideal. Deras perspektiv skapar inom ramarna för skolkontexten tidstypiska, normerande och socialt eftersträvansvärda miljöer och identiteter, i linje med rådande samhällsideal. Samtidigt har den enhet-ligt och nationellt fostrande läseboken från 1960-talet, under senare decenni-er allt mdecenni-er decenni-ersatts av det man kan kalla en hybridgenre, en blandning av van-lig barnbok och läsebok, där den explicit samhällsfostrande funktionen inte längre är lika tydlig.
Ann-Christine Vallberg Roth, F.D. i pedagogik anknyter i sin artikel ”Styrning genom bedömning av barn” till tidigare artiklar kring styrning och nya praktiker för att reglera och normera barnen, men också föräldrarna. Vallberg Roth konstaterar att dagens barndom karakteriseras av ökad forma-liserad bedömning och dokumentation från tidig ålder. Hon betonar att bar-nen växer upp i en mångkontextuell bedömningskultur, och i ett raster av självbedömningar i förtätade kommunikationsmönster. I Skolverkets utvär-dering av förskolan konstateras att förekomsten av individuella utvecklings-planer (IUP) i Sveriges kommuner har ökat. Vallberg Roth ställer frågor som: Vilken typ av bedömningar framträder i IUP från förskola och försko-leklass? Hur framställs och bedöms barnen i dokumenten? Vilket ”erbjudan-de” av innehåll och möjliga identiteter och subjektspositioner formuleras för barnet i de individuella utvecklingsplanerna relaterat till plats? Vad innebär det för barn, vårdnadshavare och lärare att IUP är en allmän handling? I sammanfattningarna konstaterar hon bl a att ur en ideologisk infallsvinkel kan IUP ses som en reglering av barn som ”becomings” (reglering av barns tillblivelse), medan om man utgår från praktiken så tycks barnet i IUP främst bli positionerat utifrån vad hon eller han har varit, ”has been”. Vallberg Roths artikel illustrerar den amerikanska devisen: ”No child left behind”. Genom noggranna kontroller och bedömningar skall varje barn följas genom sin barndoms- och skolhistoria. Den avslutande artikeln vänder med parafras på denna devis sitt fokus till föräldrarna:
Ingegerd Tallberg Broman, professor i pedagogik, Malmö Högskola, behandlar i sin artikel ”No Parent left behind”: Föräldradeltagande för in-kludering och effektivitet föräldradeltagande i förskola och skola i ett spän-ningsfält mellan policy och professionspraktik. Den svenska skolan har
un-der större delen av sin historia präglats av ”isärhållandets princip” vad gäller relationen hem-skola. Detta kan förstås utifrån en grundläggande jämlikhets-tradition i den svenska förskola och skola som etablerades under 1960-1970-talen. En social jämlikhetssträvan och ett uppdrag att skapa det gemensamma var framträdande, som innebar att enhetlighet, och alla barns och familjers lika förhållande till skolan markerades. En konflikt kan sägas föreligga mel-lan värden som att värna professionens självständighet och ökat inflytande för barn, elever och föräldrar. Konflikten har förstärkts genom att skolan bli-vit mer beroende av en globaliserad utbildningspolicy och kunskapsekono-mi, liksom av en ökad individualisering och social segregation i samhället. Artikel belyser förhållandet förskola/skola-förälder i ett policy- och profes-sionsperspektiv samt uppmärksammar framför allt förändringar i talet om föräldrars delaktighet med följande frågor: Hur framställs föräldrarnas delak-tighet och ansvar i olika styrdokument på lokal, nationell och internationell nivå? Hur uppfattar förskollärare och grundskollärare föräldradeltagande (gränsöverskridande) och inflytande? Vilka förändringar kan beskrivas och hur kan det förstås? Artikeln utgår från tre genomförda studier av dels poli-cydokument, dels lärare och skolledare. Författaren kan avslutningsvis kon-statera en förskjutning från föräldradeltagande för ökad demokrati som ett grundläggande värde, till föräldradeltagande som en strategi för skoleffekti-vitet, förbättrat lärande och ökad måluppfyllelse i förskola och skola.
Mats Trondman, professor i sociologi, Växjö Universitet, avslutar te-manumret med artikeln ”Mångkontextuella och gränsöverskridande läro-processer: Om barn som självreglerande och egenansvariga subjekt”. Trondman behandlar i detta avslutande avsnitt varje bidrag i temanumret, och sammanfattar först de olika artiklarnas syfte, material och analytiska po-änger. Därefter kommenteras bidragen och Trondman lyfter vad jag som lä-sare kan lära mig av de olika artiklarna, och vad som ses som slutsatser av den pågående forskningen inom projektet ”Mångkulturell barndom: Skola, fritid, familj i förändring och gränsöverskridande.” Han kan sägas göra en positiv, kritisk utfrågning av de olika bidragen i syfte att rekonstruera en mångdimensionell teori ombarndom och reglerande praktiker.
Referenser
Ball, Stephen J. (2008). The education debate. Bristol: Policy Press.
Bourdieu, Pierre (1990). Reproduction in education, society and culture. Sage Pub-lications.
Bourdieu, Pierre (1993). The field of cultural production: Essays on art and litera-ture. Cambridge: Polity Press.
Bourdieu, Pierre (1998). State nobility. Oxford: Blackwells.
Corsaro, William. A. (1996). Transitions in early childhood: The promise of com-parative, longitudinal ethnography. I A. Colby & R. Schweder (red.), Essays on Ethnography and Human Development (ss. 419-457). Chicago: University Press. Corsaro, William. A. (1997). The sociology of childhood. Thousand Oaks: Pine
Forge Press.
Fendler, Lynn (2001). Educating flexible souls: The constrution of subjecticity through developmentality and interaction. I Kenneth Hultqvist & Gunilla Dahl-berg (red.). Governing the child in the new millenium. New York: Routledge-Falmer.
Foucault, Michel (1975). Discipline and Punish. London: Penguin.
Foucault, Michel (1994). Governmentality I James D. Faubion (red.), Essential works of Foucault 1954-1984. Volume 3 (ss. 210-222). London: Penguin Books.. Hargreaves, Andy (2003). Teaching in the knowledge society. Education in the age
of insecurity. Philadelphia: Open University.
Holloway, Sarah L., & Valentine, Gill (2000). Children’s geographies: Playing, liv-ing; learning. London: Routledge.
James, Allison, Jenks Chris & Prout, Alan (1998). Theorizing childhood. New York: Polity Press, Teachers College Press.
Jonasson, Kalle (2009). Klungan och barndomens sociala rum - Socialt gränsarbete och figurationer i rastfotbollen. Malmö: Malmö Högskola (lic. manus). Lelinge, Balli (2009). Klassråd: En studie av dilemman och villkor för deliberative
samtal. Malmö: Malmö högskola (lic. manus).
Luhmann, Niklas (1990). Essays in self-reference. New York: Columbia UP. Luhmann, Niklas (1995). Social systems. Stanford: Stanford UP.
Luhmann, Niklas (2004). Law as a social system. Oxford: Oxford UP
Rasmussen, Jens (2005). Polykontekstuel ungdom – unge i det mderne samfund. Odense: Ungdomspeadagogisk Forskning- og Utvecklingscenter.
Skrtic, Thomas (1991). Behind special education: A critical analysis of professional culture and school organisation. Denver: Love.
Styrning, barndom och skola
Pauline StoltzAbstract: In this article I use current trends in government and childhood research to raise questions concerning the link between the contemporary government of Swedish education and deficiencies in children’s right to equal education. Changes in ideas on political government, including an increased focus on notions of “governance” and “governmentality” can be observed in Swedish education politics, as well as changes in ideas on the position of children in welfare states and on children as citizen-beings and citizen-becomings. Against the background of these developments I conclude that when the government of children and the increasing transgression of the borders of the field of education are discussed we should beware to take into consideration that too much of a focus on the form of education policies is referring the content of these policies to the background. In opposition to this I argue that if we want to come up with well-balanced solutions to the problems facing us in society today, we need both issues of form as well as content on the political agenda. Given current trends, I argue that there is a strong need to discuss notions of freedom, equality and responsibility in relation to the government of children and education.
Key words: children, childhood, citizenship, government, governance, govern-mentality, welfare states
Pauline Stoltz, FD (PhD)
Inledning
Barn i Malmö och deras skolgång har på sistone fått mycket uppmärksamhet i media: nedläggningen av Hermodsdalsskolan under år 2006 eller reality-tv om klass 9A på ”en av landets tio sämsta skolor” två år senare är bara två exempel i raden. Mycket av uppmärksamheten kretsar kring frågor om mångkulturalism (och vad det innebär) och om skillnader i villkor för olika grupper av barn och föräldrar i samhället. Skolans roll som ett instrument för social förändring är därmed i blickfånget, inklusive de förutsättningar som behöver uppfyllas för att skolan ska kunna spela denna roll. Inspektionsrap-porten från Skolverket om utbildningar i Malmö kommun väckte 2006 också mycket uppmärksamhet och visade att det finns ytterligheter i såväl resultat som förutsättningar vad gäller skolverksamheten i kommunen (Inspektions-rapport från Skolverket 2006:22, utbildningsinspektion i Malmö kommun). Detta trots att det både står i Skollagen och i FN:s konvention om barnets rättigheter att barn har rätt till en likvärdig utbildning (se även Wigerfelt, 2009; Englund & Quennerstedt, 2008). Frågan är vad det är som är fel med
skolverksamheten i Malmö? Ett begrepp som blir centralt i detta samman-hang är ”styrning”. Är det något fel på styrningen av skolorna i Malmö?
Idag får frågor om styrningen av skolan också mycket uppmärksamhet i media och då behöver man inte begränsa sig till Malmö. Ordföranden för Lä-rarnas Riksförbund, Metta Fjelkner, hävdar till exempel i en debattartikel i Dagens Nyheter (13 maj 2008), att den så kallade kommunaliseringen av den svenska skolan 1991 var ett stort misstag. Hon säger i denna artikel att skolan idag är mindre likvärdig än före kommunaliseringen, och för att ga-rantera en nationell likvärdighet bör regeringen tillsätta en utredning med uppdrag att granska vilka effekter som kommunaliseringen och friskolere-formen förde med sig. Denna utredning bör sedan lägga förslag på ett återfö-rande av huvudmannaskapet över den kommunala skolan till staten och med förslag på ett statligt finansieringssystem för fristående skolor. Lärarnas sta-tus har också sänkts och andelen obehöriga som undervisar har ökat markant sedan kommunaliseringen och friskolereformen. Under nuvarande huvud-mannaskap går det enligt Fjelkner inte att locka de bästa studenterna till lä-raryrket.
Ovanstående antyder att den offentliga debatten om den svenska skolan idag handlar om problem med skillnader mellan barn, mellan lärare och mel-lan skolor, och därmed om likvärdighet inom utbildningsverksamheten, men också om själva styrningen av skolan. Skillnader av olika slag och styrning-en sätts dessutom i allt högre grad i ett internationellt jämförande perspektiv, vilket framgår av den massmediala uppmärksamheten kring studier såsom PISA och TIMSS. Denna bild bekräftas vid en snabb översyn av de rapporter som Skolverket har publicerat på senare år och som behandlar samma teman. (Se Skolverkets rapporter 2003-2008)
I nedanstående artikel kommer jag att med hjälp av aktuell styrnings- och barndomsforskning väcka frågor om sambandet mellan den nuvarande styrningen av skolan och brister i barns rätt till en likvärdig utbildning. Det finns i mina ögon två forskningsteman som är av intresse för den som vill diskutera styrning och barns rätt till en likvärdig utbildning. Den ena be-handlas av styrningsforskare (Rose et al, 2006; Dean, 1999; Hall och Löf-gren, 2006) och berör förändringar i synen på politisk styrning, med ett stör-re fokus på begstör-repp som ”governance” och ”governmentality”, och den andra behandlas av barndomsforskare och välfärdsstatsforskare och innebär förändringar i synen på barns positioner inom välfärdsstater och betoningen på barn som nuvarande och framtida medborgare (Lister, 2006a, 2006b; Halldén, 2007). I kombination med varandra väcker dessa teman frågor kring hur man inom skolpolitiska sammanhang idag diskuterar (eller undvi-ker att diskutera) var balansen går mellan individuell frihet och social jäm-ställdhet och hur begreppet ”ansvar” kommer in i skolpolitiska sammanhang. Dessa frågor kan vara viktiga att ställa i Malmö (och Sverige) idag.
Artikeln skrivs inom ramen för det VR finansierade forskningsprojektet om ”Mångkontextuell barndom”, som utgår från situationen i Malmö. Den empiriska bakgrunden i mitt resonemang kommer därför främst att hämtas från övriga studier inom ramen för projektet. Jag kommer, också som ett led i projektet, att lägga särskild vikt vid problem med gränsöverskridanden mel-lan skola, hem och fritid och vid intersektionella frågor om maktskillnader mellan olika grupper av barn på grund av kategorier som ’ras’/etnicitet, kön och klass.
Styrning
Vi kan börja med en översikt över aktuell styrningsforskning och de trender som urskiljs inom ramen för denna forskning. Efter en allmän introduktion av begreppet ”styrning” och av olika styrningsformer tänker jag i nästa av-snitt därför fortsätta med att presentera begreppen ”governance” och ”go-vernmentality”. Dessa begrepp har blivit mer och mer centrala inom styr-ningsforskningen och är tacksamma att använda för att belysa recenta ut-vecklingar inom styrningen av skolan.
”Styrning” är som sagt ett intressant begrepp. Det som alla som är upp-rörda över barns situation i Malmö skulle vilja ha är trots allt makten att sty-ra ”verkligheten” så att problemen löser sig. Nu kan styrning låta som ett mycket politiskt begrepp som enbart politiker och tjänstemän sysslar med, men enligt till exempel Hall & Löfgren (2006) relaterar ”styrning” i dess mest generella betydelse till det mycket mänskliga fenomenet att man försö-ker påverka andra så att de beter sig såsom vi vill. Styrning handlar därmed om makt. Hall och Löfgrens definition av styrningsproblematik i moderna samhällen ligger också nära begreppet ”makt” och säger att ”styrning” hand-lar om hur jämförelsevis fria människor kan, bör och ska styras (Hall & Löf-gren, 2006, ss. 10-11). ”Makt” ser de, i efterföljd till Giddens, som föränd-ringsförmåga. Detta är en förmåga som kan vara direkt eller indirekt. Den di-rekta makten utövas direkt över fysiska personers beteende, medan den indi-rekta skapar kontexter och förutsättningar för beteende, till exempel i form av resurser, lagar, organisationer, diskurser och definitioner (Hall &t Löf-gren 2006, s. 17).
Nackdelen med en sådan bred definition är naturligtvis att det inte blir särskilt fokuserat. Om styrning handlar om makt kan det förekomma var som helst och vem som helst kan vara inblandad. Givet att vi i början av artikeln talade om skolpolitiska frågor kan en smal fokus på politisk styrning vara ett logiskt alternativt steg.
Forskning om politisk styrning tar ofta sin utgångspunkt i organisatio-ner och institutioorganisatio-ner. Skolan är en politisk organisation och en offentlig verksamhet som i Sverige, precis som hos andra offentliga verksamheter i detta land, formellt styrs av staten. Detta sker via politiska beslut som fattas
demokratiskt i riksdag och av regering. För genomförandet av dessa beslut ansvarar sedan regeringskansliet, statlig förvaltning, kommuner och andra huvudmän och enskilda skolor med deras anställda. (Jarl et al, 2008, s. 25) Sedan är det klart att det kan fattas beslut som inte får något genomslag. Det såg vi redan i början av artikeln.
Styrningsforskare urskiljer också olika sätt att styra på. Jarl et al (2008, s. 25-26) skiljer t ex mellan vad staten styr och vilka styrmedel som används. Staten styr innehållet i verksamheten. Det är en direkt styrning där staten ge-nom t ex läroplaner och kursplaner styr vad lärare ska undervisa om. Staten styr samtidigt också hur organisationen ska utformas. Det är ett indirekt sätt att styra. Det finns t ex regler för hur enskilda skolor ska vara organiserade. Enligt Jarl et al görs det inom styrningslitteraturen ibland en indelning i tre olika styrmedel som staten och kommuner kan använda när de styr: juridisk, ekonomisk och ideologisk styrning. Det sista innebär enligt dem en styrning av innehållet i verksamheten t ex genom att staten i ett målstyrt system for-mulerar mål vilka sedan styr innehållet i olika verksamheter. Det kan kom-bineras med icke-tvingande medel för påverkan som utbildning. Granskning av måluppfyllelse är också ett sätt att ideologiskt styra över innehållet.
Här har vi alltså ett exempel på ett fokus som gör att vi har klart av-gränsade individuella och kollektiva aktörer att förhålla oss till. Det handlar om politiker och tjänstemän i framförallt offentlig verksamhet (men det finns även privata skolor som måste förhålla sig till svensk och internationell juri-disk reglering). Barn och föräldrar och även andra aktörer i samhället är med i bilden, men rätt mycket i bakgrunden i detta perspektiv.
För att få med andra aktörer i diskussionen igen kan vi gå tillbaka till Hall och Löfgren och deras analys av vad politisk styrning i praktiken hand-lar om. De använder sig av en abstraktionsstege i sin precisering av styr-ningsbegreppet (Hall & Löfgren, 2006, s. 17). Den är rätt bra att använda om man vill få grepp om hur och när olika aktörer kan komma in i bilden. På den konkreta nivån sker styrning i denna stege via detaljstyrning av myndig-heter (t ex genom lagtillämpning, regleringsbrev) och medborgare (t ex ge-nom lagar). På en abstrakt nivå utförs en generell styrning. Regering eller riksdag förbereder allmänna mål och värderingar som ska prägla ett verk-samhetsområde, exempelvis skolan. På den mest abstrakta nivån finns sedan den diffusa styrningen som handlar om retorik, idéer och visioner. Denna kontrolleras inte alltid av beslutsfattare och kan också ha en otydlig avsända-re.
Det som är intressant i denna abstraktionsstege är att vi nu kan lägga till den mest abstrakta nivån. Makt och styrning kommer här in på ett annat sätt än genom formella rättigheter och skyldigheter, lagar och förordningar, som formuleras, omformuleras och implementeras (eller inte) av politiker och tjänstemän. Här handlar det även om hur andra aktörer kan styra, genom
dessutom mindre handfasta saker än lagar eller mål (som i detta samman-hang kan betraktas som konkreta!).
Om man nu tänker sig att vi är intresserade av frågor om likvärdighet i utbildning, som är en rättighet som står formulerad i både Skollagen och andra juridiska regleringar, då är implementeringen av den lagen på den konkreta nivån i Malmö bristfällig enligt Skolverket. Den ovannämnda in-spektionsrapporten visar dessutom att de barn som drabbas hårdast i detta sammanhang har till stor del utländsk bakgrund. På den mest abstrakta nivån kan det då bli intressant att till exempel studera idéer om jämställdhet och mångfald i samhället. Detta kan man förslagsvis göra genom att studera hur idéer om genus och etnicitet kommer till uttryck inom utbildningspolitiken och då undersöka olika offentliga handlingar som propositioner osv (t ex Boman, 2002; Englund & Quennerstedt, 2008) eller genom att studera hur genus och etnicitet kommer till uttryck inom skolböcker (t ex Eilard, 2009). I båda fallen handlar det om en form av styrning genom idéer som potentiellt kan ha direkta effekter på det som försiggår inom ett klassrum. Även om det kan vara svårt att utvärdera vad som är orsak och vad som är verkan ifall man skulle undersöka effekterna av en sådan styrning.
I båda fallen kan det också handla om att det förekommer olika idéer om till exempel jämställdhet eller mångfald samtidigt, i materialet som un-dersöks. Den idé som är ’förhärskande’ i ett samhälle vid en given tidpunkt och som de flesta människor ”på något sätt” ansluter sig till, har i och med det också mycket makt och inflytande i det samhället. Diskursanalyser kan vara tacksamma att använda sig av för att undersöka detta. (Se även Fair-clough, 2003; Winther Jørgensen & Phillips, 2000; Bergström & Boréus, 2005)
Men problemet vid brist på en likvärdig utbildning är kanske inte alltid begränsat till det som försiggår inom en organisation som skolan: det kan li-kaväl handla om det som sker hemma eller på fritiden. Stora begrepp som strukturell diskriminering, brist på jämställdhet eller integration kan också komma till uttryck genom bostadssegregering och om det enbart bor rika överklassbarn i ett område, eller genom föräldrars arbetslöshet eller deras språkkunskaper. De sociala och ekonomiska villkor som barn möter i sin vardag påverkar deras skolgång och påverkar därmed också möjligheten till att skapa en likvärdig utbildning. (Se även Dahlstedt et al, 2008; Tallberg Broman m fl, 2002) Detta är förutsättningar som även lärare, skolor och kommuner behöver ta ställning till i sin planering av skolverksamheten. Då blir det intressant att fundera kring frågor om likvärdighet i förutsättningar och i resultat.
”Governance”
Ett begrepp som ”governance” har blivit populär för att beskriva hur privata organisationer utanför den offentliga sektorn allt oftare inkluderas i politisk styrning. Om politisk styrning (”government”) vanligtvis förknippas med en hierarkisk styrning inom en vertikalt integrerad, enhetlig statsorganisation (eller regional eller kommunal organisation), översätts begreppet ”governan-ce” ofta med ”nätverksstyrning”. Organisationer utanför staten inkluderas i styrningen, och kan även spela en huvudroll. Organisationer som styrs ge-nom nätverk samordnar sitt handlande horisontellt gege-nom koordinering, spe-ciellt i form av nätverk (Hall & Löfgren, 2006, s. 85; Montin, 2004, s. 47) Denna horisontella koordinering är naturligtvis inget nytt fenomen, men termen ”governance” är ny och fenomenet har på senare år i Sverige, liksom på andra håll i världen, blivit allt vanligare. I praktiken, på den konkreta ni-vån, kan man nuförtiden också känna igen styrningsformer som rör gräns-överskridanden mellan de sociala rum som skola, hem och fritid utgör och där idrottsföreningar (Peterson, 2009) idag spelar en mycket större roll i styrningen av skolan än för till exempel 25 år sedan.
Att delegera kan också sägas vara ett kännetecken av ”governance”, vilket gör det ännu mer intressant att ta upp detta begrepp i skolsamman-hang. Det talas nämligen också mycket om effekterna av de omfattande re-formerna som gjordes inom den svenska skolpolitiken under början av 1990-talet: den berömda/ökända decentraliseringen av skolan 1990 och 1991. Det som hände då var att man gick från en centralstyrd skola med statligt hu-vudmannaskap och detaljerad regelstyrning till ett decentraliserat system med mål- och resultatstyrning (Se även Quennerstedt, 2008).
Ytterligare ett kännetecken av ”governance” är förkärleken för en styr-ningsideologi som kallas för New Public Management (NPM). Kärnan i New Public Management är antagandet om att en marknad och konkurrens leder till ökad effektivitet och kvalitet och att enskilda aktörer (medborgare, poli-tiker) är rationella i betydelsen att de i första hand ser till sitt egenintresse. I stället för regelstyrning och en kontroll av att processen går rätt till, står kon-trollen av effektivitet och kvalitet därmed i centrum av styrningen, t ex ge-nom jämförande studier (”benchmarking”) (Se även Montin, 2004, ss. 111-112; Hall & Löfgren, 2006, s 96) Förändringsarbetet i kommuner under 1990 talet, inklusive decentraliseringen av skolverksamheten, handlade också om NPM och om en betoning på medborgaren - främst föräldern - som kund, om marknadsefterlikning, affärsmässighet och privatisering.
Man skulle kunna säga att styrningen av skolverksamheten i och med 1990-talets reformer blev mindre klar och tydlig. Det finns till exempel inte längre en avgränsad aktör som styr den svenska skolan. Om man tänker sig att man kan både urskilja drag av mål- och resultat styrning i traditionell hie-rarkisk bemärkelse och då känna igen statens roll i detta, så finns det också
drag av horisontell ”governance” i dagens system. Styrningen är trots allt in-direkt, förutom när det gäller den formella kontroll som Skolverket utför. Och staten är inte ensam ansvarig: kommunerna har det ekonomiska ansva-ret. Staten förväntas också interagera på jämbördig basis med dessa relativt självständiga lokala aktörer (Hall & Löfgren, 2006, s. 91). Man kan idag också se en stor variation i hur skolor ser ut i olika kommuner, vilket skiljer sig från tiden när skolpolitiken var centraliserad och regelstyrd (Pierre, 2008, s. 9).
Hur ”governance” kan se ut i praktiken kan illustreras med ett exempel hämtat från studier av Peterson (2009). Han har studerat det så kallade ”Handslagsprojektet”. Den socialdemokratiska regeringen gav år 2003 en av landets största och mest aktiva folkrörelser, Riksidrottsförbundet, en stor summa pengar för satsningar på idrottens barn- och ungdomsverksamhet. Avsikten var bland annat att uppmuntra idrottsföreningar att i nära samarbete med skolor utveckla metoder som lockar alla elever till fysisk aktivitet. Det var så att säga ett handslag mellan dessa parter, där man strävade efter sam-ma mål: att få fler fysiskt aktiva barn och ungdosam-mar. Många projekt har ak-tiviteter som ligger i direkt anslutning till, alltså före eller efter, skoltid. Men det finns även projekt som sker under skoltid. Och då börjar märkliga saker hända. Antalet idrottstimmar har nämligen minskat under början av detta se-kel, på grund av ekonomiska besparingar som många kommuner har varit tvungna att göra. Detta fångas nu upp av projekt under ledning av idrottsfö-reningar, där tränare utan den pedagogiska bakgrunden som idrottslärare har, tar ansvar för undervisningen.
Det finns ett antal saker man kan observera här i relation till diskussio-nen om ”governance”. Dels handlar detta exempel alltså om en form av styr-ning genom nätverk där Riksidrottsförbundet och staten, idrottsförestyr-ningar och kommuner, tillsammans tar ansvar för idrottsundervisningen i skolan. Denna styrning handlar om en form av delegering av det ekonomiska ansva-ret för bland annat idrottsverksamheten från staten till kommunerna, vilket ledde till besparingar på ett nationellt plan. Men där det paradoxala är att sta-ten, trots denna delegering genom ”omvägar” ändå har en indirekt ekono-misk och pedagogisk styrning. Kommunerna har i de flesta fall nästan samt-liga inte haft någonting emot denna arbetsgång. Konsensusen kring detta har därmed varit stor. Och det är också ett klassiskt kännetecken av ”governan-ce”: genom att ”få med alla relevanta aktörer” i händelseförloppet och ge-nom att göra många ansvariga, får man ett underlag för konsensus som un-derlättar effektiviteten i styrningen (se även Peterson, 2009; Hall & Löfgren 2006, s. 96).
Även om ”governance” är ett begrepp som är tacksamt att använda för att förklara vad som sker inom skolpolitiken idag medför fenomenet också ett antal problem. Genom att fler aktörer är inblandade är ansvarsfördelning-en ibland ogansvarsfördelning-enomskinlig och oklar (Montin, 2004, ss. 60-61). Är det i
ex-emplet ovan till exempel idrottsföreningen eller skolan som är ansvariga för det pedagogiska innehållet i skolan? (Peterson, 2009) Kommuner har inte någon skyldighet att återrapportera vad ett partnerskap eller nätverk kommit överens om. Förankring i den egna kommunen och det egna partiet kan där-med vara bristfällig. Det gör i sin tur att det ur demokratisk synvinkel blir problem med den politiska ansvarsutkrävningen. Montin framhåller dessut-om oklarheter kring vad eller vilka sdessut-om parterna representerar. Observatio-nen att frivilligorganisationer blir delansvariga för välfärdsproduktioObservatio-nen gör dessutom att dessa tenderar till att bli en del av den kommunala förvaltning-en på ett sätt som gör dem mindre oberoförvaltning-ende (Montin, 2004 ss. 60-61).
Detta leder till problem: om alla är inblandade (nätverk) och överens (konsensus); om politiskt ansvar är svårt att identifiera och det konkreta an-svaret för vardagspolitiken förflyttas från politiker till anställda, då kan det leda till en brist på politisering (se även Montin, 2004, s. 103; Hall & Löf-gren, 2006, s. 88). Förtroendevaldas roll som ansvariga för den löpande verksamheten får inte reducera den förtroendevalda till beställare av tjänster (Montin, 2004, s. 116).
New Public Management kan också leda till problem. Det kan vara bra med en fokus på effektivitet och kvalitet men en betoning på medborgaren som kund, som mottagare eller köpare av omsorg och annat, tar bort upp-märksamheten från medborgaren som skapare av idéer om resursfördelning påpekar Montin. Marknadifiering kolliderar med helhetssyn och samverkan, vilket är vägledande för en del professioner. Privatisering kolliderar med of-fentlighetsprincipen och på krav på insyn över hur offentliga medel används (Montin, 2004, s 116). En brist på politisering leder alltså till ”ett demokra-tiskt underskott”.
Det som gör politiska organisationer till just ”politiska” handlar enligt Mouffe (1993, 2005, 1999) och Schmitt (1987) om att man inom dessa orga-nisationer inte är överens och att man behöver lösa att man inte är det. För att det politiska som fenomen ska bli synligt behöver det så att säga finnas ett moment av strid närvarande. Man behöver en motsättning, en antagonism. Finns inte denna strid och denna distinktion mellan ”vänner” och ”fiender” då har man inte någonting ”politisk”.
En brist på politisering och på diskussion, är allvarlig i en politisk or-ganisation som en demokratisk stat. Oavsett om denna brist på politisering identifieras inom en hierarkisk form av styrning eller inom en så kallat ”platt” organisation eller ett nätverk. En sådan brist har också en benägenhet att gynna status quo förhållanden och detta gynnar i sin tur de individer och grupper som redan har makt, framför dem som saknar makt. Mot bakgrund av ett sådant resonemang kan det vara viktigt att väcka frågor kring det em-piriska sambandet mellan den nuvarande styrningen av skolan och observe-rade problem med barns rätt till en likvärdig utbildning. Det väcker också frågor kring hur dessa observationer kan relateras till politisk filosofiska
be-grepp som frihet och jämställdhet. Vilka värden är viktiga att fokusera på i styrningen av skolan och vilka följder har våra val av värden för olika grup-per i samhället? Innan vi fortsätter diskutera frågor om frihet och jämställd-het i relation till olika grupper av barn i samhället, låt mig först säga ett par ord om ett annat styrningsbegrepp: ”governmentality”.
”Governmentality”
”Governmentality” är ett styrningsbegrepp som introducerades av Foucault och som senare av andra forskare utvecklades till teorier om fenomenet. Det engelska ”governmentality” kan översättas med det svenska ”styrningstekno-logi” och behandlar frågan om hur vi tänker om styrning. Vilken teknik för styrning kan urskiljas (Dean, 1999)?
Vi får därmed en fokus på styrningstekniken som sådan, snarare än på styrningens egentliga innehåll. Nätverket som sådan blir intressant, snarare än dess innehåll. ”Governance” innebär då en teknologi som handlar om att med hjälp av partnerskap, nätverk och andra instrument skapa en god form av styrning (”good governance”) snarare än att skapa ett konkret styrnings-innehåll. Man skulle kunna säga att ”governance” blir i ”governmentality” synsättet en diskurs om styrning. (Se Hall & Löfgren, 2006, ss. 105-106; Dean, 1999) Det handlar om en fokus på formen för styrningen snarare än dess innehåll.
Den mest abstrakta formen av styrning kunde handla om retorik, idéer och visioner. Enligt forskare som Dean (1999, s. 33) finns det en tanke, ett utopiskt mål, med varje form av styrning, som är viktigt att få grepp om. Rose har inom ramen för styrningsteknologiforskningen påpekat att idéer om och konstruktionen av så kallade ”självreglerande subjekt” är central inom dagens liberala styrningsteknologi (Rose m fl, 2006). Anledningen att go-vernmentality-forskare kallar dessa specifika styrningsteknologier för libera-la har att göra med synen på individen som träder fram i idéerna kring det självreglerande subjektet. Detta subjekt kan nämligen både vara kollektivt och individuellt. Individer ska helst själva, av egen kraft, vilja ta initiativ och inte ligga samhället till last. Individualisering (’friheten’ till livslångt lärande och val av välfärdstjänster som ”konsument” och ”kund” osv) är i denna syn kontrollmaktens främsta resurs. Individen som förändringsbenägen ”entre-preneur of him/herself” får ansvaret att ständigt utveckla sig själv och trans-formera sig själv (Hall & Löfgren, 2006, s 187). Individer ska också anpassa sig till den liberala styrningsteknologin. Friheten att bete sig hur man vill är därmed begränsat i denna specifika form av styrning.
Vi kan ta Individuella utvecklingsplaner som ett exempel på både ”go-vernance” och ”governmentality”. När dessa introducerades var en av tan-karna med dessa planer bland annat att det skulle öka barnets och vårdnad-shavarnas inflytande över barnets utveckling på skolan. Det utgör därmed så
att säga ett bra exempel på ”governance” genom förekomsten av ett horison-tellt nätverk med parter utanför den offentliga skolan och inriktat på konsen-sus. När det kommer till kritan visar det sig däremot att lärare och konsulter tycks ha makten och tolkningsföreträdet och att elever och vårdnadshavare tycks ha lågt inflytande över de individuella utvecklingsplanerna. (Se även Vallberg Roth, 2009) Det blir därmed på sätt och vis i praktiken en oklar an-svarsfördelning, som man skulle kunna säga gynnar de redan mäktiga, lärar-na.
En analys av ifyllda planer visar också en tendens inom vilken indivi-duella utvecklingsplaner snarast fungerar som individorienterade normalpla-ner inom vilka barn formas till självreglerande ansvarstagande individer. (Vallberg Roth, 2009) Här kommer ”governmentality” in i bilden. Barn och deras föräldrar och deras relation till det ’normala’ står så att säga i fokus.
Om ett kollektivt subjekt (alltså inget individuellt) som till exempel en kommun blir ett ekonomiskt ansvarigt subjekt, en resultatenhet, blir den självreglerande. Ekonomin inom kommunen måste då gå ihop och kommu-nen måste själv reglera så att den verkligen gör det. Då börjar kommukommu-nen också bete sig därefter. Detta är märkbart även inom styrningen av utbild-ningsverksamheten.
Sammanfattningsvis har styrningsforskare observerat en förändrad syn på politisk styrning som även går att känna igen inom ramen för den politis-ka styrningen av svensk skolpolitik. Begrepp som ”governance” och ”go-vernmentality” är användbara för att beskriva dessa förändringar. Med hjälp av den kritiska diskussionen kring dessa begrepp går det att väcka frågor kring problem med en för stor fokusering vid formen för styrning (”good governance” och konstruktionen av självreglerande ansvarstagande subjekt) och problem med en för stor brist på politisering, på frågor om makt och demokrati. Tar man denna kritik på styrning på allvar väcker det dessutom farhågor för effekterna av denna utveckling för barn som tillhör marginalise-rade grupper i samhället.
Barn och barndom – styrning och synsätt
Det finns ett antal begrepp inom barndomsforskning som är intressanta att lyfta fram mot bakgrund av det gränsöverskridandet av skolans verksamhet som försiggår i Malmö och övriga Sverige. Jag tänker framförallt på barn-perspektiv och på begreppen being och becoming. Dessa begrepp underlättar för oss att ta upp problem med maktrelationer och demokrati och som är vik-tiga i samband med en analys av barn och deras rätt till likvärdig utbildning i Malmö.
En av hörnstenarna inom barndomsforskningen har varit att betrakta barnet som, vad man på engelska kallar för ”being”, som någon som ”är”, snarare än som någon som håller på att bli (vuxen), ”becoming”. När barn
som being introducerades i slutet på 1980-talet och början på 1990-talet var det för att peka på att barn var värda att studera för vilka de var och inte för vad de inte var. Barndom skulle inte ses som någon form av transportsträcka mot vuxenlivet, och barn inte som ”not-yets” utan barn skulle ses som en so-cial grupp med en förmåga till eget soso-cialt aktörsskap (se även Halldén, 2007, ss. 31-36; Qvortrup, 1994).
Enligt Halldén har begreppet ”barnperspektiv” inom barndomsforsk-ningen en metodologisk innebörd, nämligen att en forskare eller någon som företräder barn låter barns röster komma till tals och därmed ger barns per-spektiv. Eller att forskaren har barnet i fokus och studerar vilka effekter för barn som följer av bestämda politiska förändringar. Men det kan också an-vändas på ett ideologiskt sätt, eftersom det väldigt ofta används inom poli-tiska sammanhang. Där kan ett barnperspektiv fungera enande eftersom det inte alltid preciseras och i största allmänhet låter bra (Halldén 2007, ss. 169-171).
Ett exempel på hur ett barnperspektiv har tagit sig in i ett officiellt styr-dokument på ett substantiellt sätt är FNs Barnkonvention. Den utgår i sin helhet från ett barnperspektiv. Att man började arbeta med ett barnperspektiv var relaterat till idealet att barn borde vara delaktiga i styrningen av sina egna liv. Det är ett lovvärt demokratiskt ideal att individer som berörs av en politik och en styrning, också på något sätt (direkt eller indirekt genom re-presentation av andra) skall vara delaktiga i dess utformning och genomfö-rande som självständiga individer.
Barn är individer med formella medborgerliga rättigheter och skyldig-heter. I artikel ett av FNs Barnkonvention ibetecknas barn som en individ under 18 år. I Barnkonventionens artikel 4 står det också att det bör vara ett samhälleligt mål för en stat att barns rättigheter eftersträvas med alla till buds stående medel. Föräldrar måste också respekteras i denna strävan står det i artikel 5. Individuella och kollektiva vuxna aktörer pekas därmed ut som ansvariga för att se till att barn verkligen skall kunna tillförsäkras Barn-konventionens rättigheter. Stater, i det svenska fallet stöpt i formen av en välfärdsstat, och vuxna är viktiga garanter för att barn får det bra.
Det ironiska är naturligtvis att ”barnet” på detta sätt ändå inte blir av med alla vuxna runtomkring som kommer att anlägga ett barnperspektiv och arbeta för barnets bästa. Och tur är väl det någonstans för vi talar fortfarande om barn och inte om vuxna.
Inom politisk styrning har synen på barn som ”being” eller ”becoming” eller både/och, spelat olika roller i utformningen av politik som berör barn under olika tider, som t ex skolpolitik, socialpolitik, etc. Barn har så att säga rättigheter som ”beings”, som ”citizen-beings”, på grund av deras status som medborgare.
Rättigheter och skyldigheter hör till den formella aspekten av medbor-garskapsbegreppet. Dessa rättigheter och skyldigheter reglerar relationen
mellan individen och samhället han eller hon lever i. Rättigheter och skyl-digheter kan se olika ut i olika stater, de ändras ständigt i förhoppningsvis demokratiska processer men också genom att det läggs kopplingar mellan ett globalt regelsystem - mänskliga rättigheter som t ex regleras genom Barn-konventionen, ”globalt medborgarskap” - och nationell lagstiftning – natio-nellt medborgarskap. EU kan också ha ett ord med i leken om man nu bor i ett EU-land och vi talar även om ett EU-medborgarskap. Kopplingarna mel-lan dessa nivåer är inte alltid uppenbara och kan också leda till spänningar mellan de olika politiska nivåerna (se även Gould 2004; Stoltz & Svensson 2010).
På ett informellt plan handlar denna formella uppsättning regler och denna styrning om att ha en gemensam referensram om hur ”vi” umgås med varandra inom ett (nationellt, europeiskt, globalt) samhälle. Det handlar därmed om social samhörighet. Frågor om beteende (att bete sig som en medborgare) och identitet är då viktiga (Delanty, 2000). Vad denna samhö-righet består av kan vara olika. Då är vi nämligen styrningsmässigt inne på den mest abstrakta styrningsnivån igen, den av idéer och visioner. Det kan handla om att en viss religion, som Kristendom eller Islam, kan vara bety-delsefull; eller en nationell identitet, som svensk eller kinesisk.
Skillnader inom ett samhälle och hur man hanterar individer som inte tillhör normen är också viktiga aspekter att lyfta fram. Dessa skillnader kan för övrigt lika väl handla om frågor om klass, sexualitet eller funktionshinder som om religion, nationalitet eller ’ras’/etnicitet. Frågan ’hur lär barn sig att bli bra medborgare?’ blir också viktigt att lyfta fram inom det informella planet. I detta sammanhang är betoningen nämligen lika mycket på barnet som en ”citizen-becoming”, en framtida vuxen medborgare över 18 år, som på barnet som en ”citizen-being”.
Skolan och undervisning kommer in i bilden här och arbete med en gemensam värdegrund. Men även föräldrar och resten av samhället, alla des-sa aktörer har makt och inflytande över ett barns identitetsutveckling och hur dessa individuella identiteter kan relateras till olika typer av kollektiva iden-titeter, oavsett vad barnet tycker. Då kan man mot bakgrund av globala mi-grationsprocesser även se medborgarskap i ett bredare perspektiv och inklu-dera idéer om dubbelt, EU- och globalt medborgarskap.
Det finns spänningar i balansen mellan individers frihet och jämställd-het i samhället som kommer fram när man börjar fundera över barn som nu-varande och framtida medborgare, barns relation till samhället och skillnader mellan olika kategorier av barn.
Normala barn
Frågor om skillnader mellan olika kategorier av medborgare inom det svens-ka samhället är mycket omdiskuterade just nu, även i anslutning till barns
si-tuation i Malmö. Den skolpolitiska debatten berör skillnader mellan barn, men också mellan skolor och mellan lärare. Frågan vem som tillhör normen, det normala, och vem inte, kan man relatera till tidigare introducerade be-grepp från styrningsforskningen som ”normalisering” och ”självreglering”. Olika aktörer i samhället styr barn trots allt, på gott och ont, genom olika former av normaliserande och självreglerande tekniker. Ett barnperspektiv är viktigt i detta sammanhang.
Barn själva kan ha åsikter om hur de uppfattas, hur de uppfattar andra och vilka effekter dessa uppfattningar kan ha. När Hermodsdalsskolan i Malmö skulle stängas 2006, efter många incidenter med bränder, inbrott och problem med våld, demonstrerade till exempel flera hundra barn och föräld-rar (många från etniska minoriteter) mot politikerna och mot ett beslut, som i demonstranternas ögon hade tagits utan deras inblandning. En ung tjej som representerade elevrådet var mycket aktiv i det sammanhanget och fick ock-så mycket uppmärksamhet från media, bland annat för ett uttalande där hon förklarade hur deras utestängning höll på att krossa deras tro på demokrati. (Se även Sydsvenska dagbladet 12 och 26 april, 2006; Stoltz, 2006; Stoltz & Churchill, 2007)
Man behöver inte enbart gå till spektakulära händelser inom ramen för den offentliga sfären för att göra en poäng av nödvändigheten av ett barnper-spektiv i diskussioner om mångkulturalism, religionsfrihet och yttrandefri-het; om vad som är rasism och sexism och vad som inte är det; om vem som behöver integrera vem, på vilka sätt och varför. Det svenska sättet att i var-dagsspråk göra en distinktion mellan begreppen svenskar och invandrare - som om dessa vore varandra uteslutande enheter - är inte heller alltid be-hjälpligt i sammanhanget (Se för övrigt Ponte, 2007, om synen på barn inom dagstidningar).
Trondman synliggör i en studie hur kategoriseringen ”invandrare” har kommit att representera olika aspekter av ”sociala problem” i det svenska samhället. Han diskuterar vad detta fenomen kan innebära, hur det kan gå till och hur det kan förklaras. Tragiskt nog konstaterar han att detta sker på ett sådant sätt att även ungdomar som är väldigt kritiska till sådana tankegångar bidrar till att återskapa dem genom sina handlingar (Trondman, 2007).
I en undersökning gjort av Osler and Starkey i Leicester, Storbritanni-en, konstaterade de att barn från etniska minoriteter hade en mycket starkare känsla för medborgarskap än vad som ibland antas. Samtidigt hade dessa barn erfarenheter och förståelser som utmanade tankar som fanns inom ma-joritetssamhället. Det kunde handla om en känsla av tillhörighet i flera reli-giösa och etniska gemenskaper, men även om en känsla av lokal tillhörighet och stolthet över deras stad och över det faktum att den är mångkulturell (Osler & Starkey, 2005, ss. 94-102).
Att i dessa lägen på den konkreta nivån av styrning i en skola och ett klassrum utgå ifrån en översimplifierad och idealiserad förståelse av ett
