Harry Potter och källkritiken
Källkritik i svenskundervisningen med utgångspunkt i Harry Potter och Den flammande bägaren och Harry Potter och Fenixorden
Harry Potter and The Critical Thinking
Source criticism in the teaching of Swedish, based in Harry Potter and the Goblet of Fire and Harry Potter and the Order of the Phoenix
Sara Christenson
Fakultet: Humaniora och samhällsvetenskap
Ämne/Utbildningsprogram: Svenska/Ämneslärarprogrammet Nivå/Högskolepoäng: Avancerad nivå/15 hp
Handledare: Isak Hyltén-Cavallius Examinator: Sofia Wijkmark 2020-03-30
Löpnummer
Abstract
The purpose of this essay is to examine how the Harry Potter books may be used to support teaching about source criticism and critical thinking in terms of the teaching of Swedish. This is done through four textual examples, two from Harry Potter and the Goblet of Fire and two from Harry Potter and the Order of the Phoenix, being analysed in relation to the Lgr11 and Gy11 curricula and source-critical principles as well as fantasy-specific theories. The essay concludes with a discussion about the advantages the novels have in a classroom context and in connection to teaching about source criticism and critical thinking. The conclusion is that the novels, at least in theory, work well in this context.
Sammanfattning
Syftet med detta arbete är att undersöka hur Harry Potter-böckerna kan användas för att främja undervisning om källkritik och kritiskt tänkande inom ramen för
svenskundervisningen. Detta görs genom att fyra textexempel, två ur Harry Potter och Den flammande bägaren och två ur Harry Potter och Fenixorden, analyseras utifrån läroplanerna Lgr11 och Gy11 och källkritiska principer samt fantasyspecifika teorier. Arbetet avslutas med en diskussion om de fördelar böckerna har i en klassrumskontext och i samband med
undervisning om källkritik och kritiskt tänkande. Slutsatsen blir att böckerna, åtminstone i teorin, fungerar väl för detta syfte.
Förord
Fem år på ämneslärarprogrammet är snart över och har varit magiska i alla ordets bemärkelser. Det känns passande att även detta mitt sista arbete på programmet ska gå i samma magiska anda som livet i övrigt har gjort sedan jag vid sju års ålder började läsa den första Harry Potter-boken.
Tack till min handledare Isak Hyltén-Cavallius för bra hjälp och stöd under arbetets gång och min examinator Sofia Wijkmark för ovärderlig fortsatt stöttning. Jag vill också tacka Karlstad Studentkårs kansli för kaffe, fika, mat, stöd och uppmuntrande ord samt kårstyrelsen och andra kåraktiva för bollplankande och evigt tålamod med mina klagomål om allt och ingenting. Tack också till Klanen, familjen, Twitter-gänget och släkten för the background noise.
En lista på enskilda personer som förtjänar en extra eloge, utan inbördes ordning:
Grace Fjellman, Anton Skoting, Caroline Bryngelson, Lisa Rosqvist, Tim Timborn, Moa Rosenberg, Inga-Lill Carlsson, Alexandra Wesley, Jenny Skagerstrand, Izabella Wesley och slutligen som alltid Elsa Thoäng, den bästa vän någon kan få.
1 Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställning ... 2
2 Bakgrund ... 3
2.1 Harry Potter ... 3
2.1.1 Harry Potter och läroplanerna ... 4
3 Teori och tidigare forskning ... 6
3.1 Källkritik och kritiskt tänkande ... 6
3.2 Skönlitteratur i skolan ... 7
3.2.1 Fantasy i skolan ... 8
3.2.2 Harry Potter i skolan ... 9
4 Metod ... 12
4.1 Material och urval ... 12
5 Analys ... 13
5.1 Hagrid och ”Dumbledores gigantiska misstag” ... 13
5.2 Hermione och ”Harry Potters hemliga hjärtekval” ... 14
5.3 Umbridge och källkritik i klassrummet ... 16
5.4 Harrys intervju i ”Hört och Sett” ... 18
6 Diskussion ... 22
6.1 Källkritik och kritiskt tänkande i utdragen ur Harry Potter ... 22
6.2 Användning av Harry Potter i en undervisningskontext ... 22
6.3 Förslag på vidare forskning ... 25
Referenser ... 26
Primärkällor ... 26
Sekundärkällor ... 26
1 Inledning
Dagens massmediala samhälle matar oss alla med konstanta intryck som vi behöver ta ställning till. Ett inlägg på sociala media om att en skådespelare har dött kan delas tusentals gånger innan den fortfarande livs levande skådespelaren hinner dementera ryktena.
Tidningsartiklar kan snabbt börja anses som fakta även när det som skrivs är ren lögn. Elever i svenska klassrum lever en stor del av sina liv på internet och snappar upp all möjlig
information som inte sällan visar sig vara direkt felaktig, och det kan vara näst intill omöjligt att som lärare få eleverna att acceptera faktafelen när ”faktan” redan har blivit allmän
kännedom. Just därför är undervisning i källkritik och kritiskt tänkande av särskild vikt i dagens samhälle.
I inledningen till ämnet svenska i Gy11 står det att ”skönlitteratur, texter av olika slag och olika typer av medier” ger människan möjlighet att lära känna ”sin omvärld, sina
medmänniskor och sig själv”, och i syftet för ämnet svenska i Lgr11 står att eleverna, i mötet med skönlitteratur, ska ges ”förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden”.1 Skönlitteraturens inverkan anses alltså i läroplanerna vara så stor att den har inflytande över människans själva identitet, och den anses vara ett viktigt verktyg för att eleverna ska kunna lära känna sin omvärld på det sätt som behövs i ett demokratiskt samhälle. Skönlitteraturen visar på en distans mellan vår verkliga värld och den fiktiva.
Genom skönlitteratur kan vi upptäcka nya saker inte bara om våra medmänniskor utan även om oss själva, och som sagt om samhället vi lever i.
J.K. Rowlings böcker om Harry Potter har inte bara gett mig möjligheten att lära känna mig själv utan också gett mig verktyg för att kunna förhålla mig till min omvärld. I böckerna beskrivs vår värld som tvådelad: Den verkliga värld vi känner till ställs i kontrast mot den magiska värld som pojken Harry Potter kastas in i på sin elfte födelsedag. Harry går från att bo hos sina elaka släktingar till att gå på internatskolan Hogwarts tillsammans med andra unga häxor och trollkarlar. Den magiska världen är i grunden mycket lik vår egen, men det magiska genomsyrar allt från skolmat till tidningsväsendet. Under de sju böckernas gång måste Harry och hans vänner kämpa inte bara mot onda trollkarlar och häxor utan också mot den propaganda och de lögner som trollkarlsetablissemanget sprider både om omvärlden och om Harry själv.
1 Skolverket. Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 (Stockholm:
Skolverket, 2011), s. 160; Skolverket, Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.
Reviderad 2019 (Stockholm: Skolverket, 2019), s. 257
På grund av min egen långa och givande historia med Harry Potter-böckerna har jag själv upplevt de lärdomar som finns att dra ur handlingen. Men hur kan dessa realiseras i en klassrumskontext, och hur kan Harry Potter användas för att visa på vikten och användandet av källkritik och kritiskt tänkande?
1.1 Syfte och frågeställning
Examensarbetets syfte är att undersöka hur Harry Potter-böckerna kan användas i den
svenska skolan enligt Lgr11 och Gy11. Av särskilt intresse är hur bokserien kan användas för att visa på vikten av källkritik och kritiskt tänkande samt vilka andra delar av läroplanerna som kan täckas av Harry Potter.
• Hur kan vikten av källkritik och kritiskt tänkande ses i Harry Potter-böckerna?
• Hur kan Harry Potter-böckernas aktualiserande av källkritik och kritiskt tänkande användas i en klassrumskontext enligt Lgr11 och Gy11, och vilka andra delar av läroplanerna kan aktualiseras i samband med Harry Potter?
2 Bakgrund
2.1 Harry Potter
J.K. Rowlings böcker om Harry Potter är sju till antalet och handlar om just Harry Potter, som växer upp hos sina elaka släktingar innan han vid elva års ålder upptäcker att han är en
trollkarl. Den onde trollkarlen Lord Voldemort försökte mörda Harry tio år tidigare, men han misslyckades och försvann. Harry är därför känd som ”Pojken som överlevde” och börjar på trollkarlsskolan Hogwarts, där han förundras av den magiska världen och de sätt den både liknar och skiljer sig från den värld han är van vid.
Böckerna skrevs för en målgrupp som bestod av barn, men serien gjorde stor succé bland läsare i alla åldrar. Bland annat slogs sådana försäljningsrekord att tidningen New York Times bestseller-lista delades upp i två, en för vuxenlitteratur och en för barnlitteratur, för att hindra Harry Potter-böckerna från att dominera över böcker skrivna för vuxna.2 Dessutom är huvudpersonen Harry som sagt elva år när historien tar sin början, men eftersom han över tid växer upp ger det stora möjligheter för barn och unga att identifiera sig med huvudpersonen i takt med att de själva blir äldre.
Enligt Farah Mendelsohn, som har identifierat olika genrer av fantasylitteratur, är Harry Potter ett ovanligt fall eftersom bokserien börjar som så kallad intrångsfantasy men sedan blir ”nästan arketypisk” portalfantasy.3 Intrångsfantasy är enligt Mendelsohn en genre där de fantastiska inslagen gör intrång i en värld som i övrigt är normal4; i Harry Potter händer detta i den första boken, när ugglor plötsligt flyger under dagtid och Harry Potter får mystiska brev hemlevererade som hans släktingar inte låter honom läsa. Portalfantasy är däremot exakt vad det låter som, nämligen fantasy där protagonisten rör sig genom någon form av portal från den verkliga världen in i en övernaturlig värld; de övernaturliga elementen läcker inte ut ur den parallella världen, men personer kan röra sig över gränserna.5 Med undantag för de första kapitlen i den första boken är detta mycket riktigt sant i fallet Harry Potter, eftersom den magiska värld som Harry blir en del av är ett slutet system som inte läcker ut eller gör intrång i den verkliga världen. Mendelsohn påpekar att genren förvisso är vanligare i fantasy skriven för barn än sådan som skrivs för vuxna, men hon erkänner sig
2 Perry, J.W., Harry Potter and the Changing of the New York Times Bestseller List, 2018,
https://medium.com/@jackwperry/harry-potter-and-the-changing-of-the-new-york-times-bestseller-list- eb10caba5de3 [hämtad 2019-09-05]
3 Mendelsohn, F. Rhetorics of Fantasy (Middletown: Wesleyan University Press, 2008), s. 2; min översättning
4 Mendelsohn, F. (2008), ss. xxi-xxii
5 Mendelsohn, F. (2008), s. xix
tveksam till att kalla typisk portalfantasy för ”infantilizing”.6 De annars arketypiska
portalfantasy-berättelserna är C.S. Lewis Häxan och Lejonet och L. Frank Baums Trollkarlen från Oz7; båda är böcker med barn som huvudsaklig målgrupp som likväl älskas av såväl ungdomar som vuxna och därför har stora likheter med Harry Potter.
Antologin Ett trollspö på katedern: Att arbeta med fantasy i skolan behandlar som titeln antyder användandet av fantasylitteratur i en skolkontext, och bland annat diskuteras Harry Potter-böckernas målgrupp. Böckerna skrevs som sagt från början för barn och
huvudpersonen är bara elva år i den första boken, så även om de fungerar väl som material på högstadiet är de inte självklara som arbetsmaterial i gymnasieskolan. Helene Ehriander skriver dock i det inledande kapitlet i antologin att böckerna ”talar till något universellt hos läsarna” och att bokserien var så populär när den först släpptes att den gavs ut med olika omslag för att passa olika målgrupper.8 Catherine L. Belcher och Becky Herr Stephenson skriver i Teaching Harry Potter: The Power of Imagination in Multicultural Classrooms att Harry Potter-böckerna inte är “simple children’s books” utan att de istället innehåller utmaningar på en moralisk gråskala och dessutom har den klassiska fantasy-aspekten att de ger ”a ’safe’ space, a distance, if you will, that enables readers to take a critical look at modern-day problems”.9 Catherine Butler i ”Modern children’s fantasy” i antologin The Cambridge Companion to Fantasy Literature hävdar att J.K. Rowling ger denna sorts distans i Harry Potter-böckerna, eftersom Rowling ”shows us a wizarding world at once excitingly different from our own and reassuringly similar to it”.10 Harry Potter-böckerna kan alltså med fördel användas i undervisningen även i gymnasieskolan, trots sin tvivelaktiga
genrebestämning som barnböcker, och på grund av fantasy-genrens inbyggda distans ger de också möjligheter till reflektion som mer typiskt verklighetsbaserad litteratur inte ger.
2.1.1 Harry Potter och läroplanerna
Förutom den källkritiska aspekten, som är den här uppsatsens fokus, är många andra aspekter av Harry Potter-böckerna relevanta för undervisning enligt Lgr11 och Gy11. Förutom
undervisning med utgångspunkt i skolans värdegrund, vilket diskuteras närmare i kapitel 3,
6 Mendelsohn, F. (2008), s. 1
7 Mendelsohn, F. (2008), s. 1
8 Ehriander, H. ”På väg mot andra världar”. I Ehriander, H. & Nilson, M. (Red.) Ett trollspö på katedern: Att arbeta med fantasy i skolan (Lund: BTJ Förlag, 2012), s. 9
9 Belcher, C.L. & Herr Stephenson, B. Teaching Harry Potter. The Power of Imagination in Multicultural Classrooms (New York: Palgrave Macmillan, 2011), s. 4
10 Butler, C. ”Modern children’s fantasy”. I James, E. & Mendelsohn, F. (Red.) The Cambridge Companion to Fantasy Literature (Cambridge: Cambridge University Press, 2012), s. 233
och arbetet med källkritik som denna uppsats utgår från, kan Harry Potter-böckerna även användas i det rena arbetet med skönlitteratur.
Det ingår i syftet för ämnet svenska enligt Lgr11 att eleverna ska få ”möta samt få kunskaper om skönlitteratur från olika tider och skilda delar av världen”, och i det centrala innehållet för årskurs 7-9 ingår bland annat undervisning om ”skönlitterärt betydelsefulla ungdoms- och vuxenboksförfattare från Sverige, Norden och övriga världen och deras verk”.11 J.K. Rowling och Harry Potter har alltså en närmast självklar plats i högstadiets svenskundervisning på grund av den påverkan bokserien hade på omvärlden (se avsnitt 2.1).
I svenskämnets syfte ingår enligt Gy11 att eleverna ska utveckla ”sin förmåga att kommunicera i tal och skrift samt att läsa och arbeta med texter, både skönlitteratur och andra typer av texter”.12 Eleverna ska dessutom ”ges möjlighet att i skönlitteraturen se såväl det särskiljande som det allmänmänskliga i tid och rum”, samt följande:
…[u]ndervisningen ska också leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda skönlitteratur och andra typer av texter samt film och andra medier som källa till självinsikt och förståelse av andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar. Den ska utmana eleverna till nya tankesätt och öppna för nya perspektiv”.13
Med hjälp av skönlitteratur ska eleverna alltså kunna lära sig både att förstå andra och att bättre förstå sig själva. Skönlitterära texter ingår också i det centrala innehållet för årskurs 7-9 och för alla tre kurser i svenska på gymnasienivå, och det ingår i kunskapskraven som krävs för godkänt betyg i både årskurs 7-9 och samtliga tre gymnasiekurser att eleverna ska kunna tänka själva kring skönlitteratur.14
11 Skolverket (2019a), s. 262
12 Skolverket (2011), s. 160
13 Skolverket (2011), s. 160
14 Skolverket (2011), ss. 162-181; Skolverket (2019a), ss. 266-268
3 Teori och tidigare forskning
3.1 Källkritik och kritiskt tänkande
En källas trovärdighet kan bedömas utifrån fyra kriterier.15 Tid som kriterium innebär att människor helt enkelt glömmer av saker och att det mänskliga minnet inte är ofelbart, och i den digitala tidsåldern spelar det också stor roll hur gammal informationen är. Källkritikern måste således dels förhålla sig till hur korrekt informationen är baserat på hur troligt det är att källan minns den sanningsenligt, och dels till hur gammal informationen är och om den kan ha förvanskats över tid. Beroende-kriteriet understryker betydelsen av att använda sig av primärkällan snarare än andra källor som kan ha förvanskat budskapet. Förvanskningen måste inte vara medveten, men eftersom exempelvis språkliga uttryck kan ha förändrats i
traderingen från en källa till en annan måste det ändå tas i beaktning. Det är även i koppling till beroende-kriteriet som principen om två oberoende källor finns, eftersom två av varandra oberoende källor kan bekräfta varandras uppgifter.16 När en källkritisk analys görs måste därför informationens grad av beroende undersökas för att undvika att informationen inte har förvanskats på vägen till mottagaren. Ett tredje kriterium är äkthet, vilket handlar om
huruvida källan är det som den utger sig vara och inte är förfalskad.17 Det sista kriteriet är tendens, alltså partiskhet. Eftersom en tendentiös källa har ett intresse i saken kan den inte vara fullt pålitlig, vilket källkritikern måste ta hänsyn till. Under tendens-kriteriet faller såväl lögner som medvetet förvriden sanning och information utgiven av exempelvis
regeringsmakter och företag, som alltid är partiska till det egna intresset.18
I skolans uppdrag ingår, enligt båda gällande läroplaner Lgr11 och Gy11, att förbereda eleverna för att kunna verka i det samhälle de befinner sig i och dessutom ska de lära sig att
”orientera sig och agera i en komplex verklighet med stort informationsflöde, ökad
digitalisering och snabb förändringstakt”. 19 Eleverna ska också lära sig att tänka kritiskt samt att granska information och ”inse konsekvenserna av olika alternativ”.20 Förmågan att kritiskt granska information, att värdera sagda information och att ta ställning i olika frågor finns med i målen för gymnasieskolan, medan det i grundskolans mål ingår att eleverna ska kunna
”använda sig av ett kritiskt tänkande”.21 Läroplanerna betonar alltså att samhället som det ser
15 Leth, G. & Thurén, T. Källkritik för Internet (Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar, 2000), s. 23.
16 Leth, G. & Thurén, T. (2000), s. 23
17 Leth, G. & Thurén, T. (2000), s. 24
18 Leth, G. & Thurén, T. (2000), ss. 26-27
19 Skolverket (2011), ss. 2-3; Skolverket (2019a), s. 7
20 Skolverket (2011), s. 3; Skolverket (2019a), s. 7
21 Skolverket (2011), s. 5; Skolverket (2019a), s. 12
ut idag är komplext och att skolan därför måste ge eleverna verktyg för att kunna leva som fullgoda medborgare i samhället.
De svenska läroplanerna betonar alltså vikten av kritiskt tänkande.22 Detta till trots rymmer de inte någon definition av vad begreppet innebär, vilket kan leda till oklarhet.
Definitionen som Lars Torsten Eriksson arbetar utifrån i sin bok Kritiskt tänkande (2018) lyder: ”En individs förmåga att självständigt göra bedömningar i problemlösning och beslut och utifrån dessa prövningar dra relevanta slutsatser om korrekthet, möjliga alternativ och konsekvenser för olika deltagargrupper”.23 Ordet ’deltagargrupper’ är här helt enkelt
synonymt med ’grupper’ i största allmänhet. Vidare skriver Eriksson att ”den grundläggande yttrande- och informationsfrihetens praktik” nu mera i många länder har ”blivit en
bekymmersam fråga” och att den år 2016 utförda Demokratiutredningen ”pekade på behovet av ett skolutvecklingsprogram för att stärka den kritiska tankeförmågan”.24 Eftersom orden kritik och kritiskt kan ha en negativ värdeladdning använder Eriksson även begreppen reflekterande och reflektion i sin bok, eftersom det i grunden snarare handlar om en granskning än om en negativ bedömning av något.25
Som förhållningssätt utgår det kritiska tänkandet från antagandet att vi inte har all information utan att kunskapen vi äger är ofullständig.26 Kritiskt tänkande behöver dessutom som alla färdigheter tränas och tillämpas för att över tid utvecklas till en färdighet som en person bär med sig och kan tillämpa.27 Eriksson skriver till och med att ”(f)örmågan att kritiskt reflektera över fakta och värderingar är ett av de högre utbildningens centrala
syften”.28 Utvecklingen av denna förmåga ingår som sagt även i läroplanerna för grund- och gymnasieskola.
3.2 Skönlitteratur i skolan
Läsandet av skönlitteratur betonas i läroplanerna som betydelsefullt, både i utvecklingen av läskunnighet och läsförståelse och i utvecklingen av empati och förståelse för andra
människor. Just läsförståelse är ett område där svenska skolelever får låga resultat i internationella mätningar som PISA; trenden är dock på väg uppåt igen efter ett
22 Skolverket (2011), s. 7; Skolverket (2019a), s. 7
23 Eriksson, L.T. Källkritik för Internet (Stockholm: Liber, 2018), s. 24
24 Eriksson, L.T. (2018), s. 18
25 Eriksson, L.T. (2018), s. 24
26 Eriksson, L.T. (2018), s. 25
27 Eriksson, L.T. (2018), s. 26
28 Eriksson, L.T. (2018), s. 26
lågvattenmärke i PISA 2012.29 Orsaken till den försämrade läsförståelsen antas bland annat vara konkurrenten internet, som erbjuder aktiviteter som till allt större del upptar såväl ungdomars som vuxnas fritid.30 Den splittrade läsning som sker på internet kan i längden påverka koncentrationsförmågan och göra det svårare att fokusera på längre texter.31 Anders Öhman hävdar att det därför är viktigt att i litteraturundervisningen behandla hela texter snarare än endast utdrag eller exempel, eftersom den efterföljande diskussionen då kan få
”intressanta skillnader” som inte annars uppkommer.32
3.2.1 Fantasy i skolan
Fantasylitteratur, särskilt för barn, kan ge möjligheter att utforska psykologiska och etiska frågor med en viss distans på ett mer effektivt sätt för unga läsare än vad realistisk litteratur erbjuder.33 Maria Nikolajeva betonar detta i Power, Voice and Subjectivity in Literature for Young Readers och skriver att exempelvis kampen mellan det goda och det onda kan vara både mindre upprörande och mer övertygande om den utspelar sig i en fantasy-värld, snarare än i läsarens egna.34
Mia Welander skriver i sitt kapitel ”Ungdomars möte med fantasy – en förödande eskapism? En personlig betraktelse av en fantasyläsare” i antologin Ett trollspö på katedern om allmänmänskliga värderingar i fantasylitteratur, eftersom hon hävdar att de är mycket närvarande i fantasy på grund av den ständiga kampen mellan gott och ont.35 Fantasygenrens inneboende eskapism har kritiserats som ”förödande för ungdomars sätt att tackla
verkligheten”36, men kritiken tar inte hänsyn till fantasygenrens förmåga att sätta oss i relation till vår verklighet genom att låta oss se den på ett nytt sätt. Eskapismen inom fantasygenren anses skadlig eftersom den låter ungdomar fly den verkliga världen, vilket Welander utmanar i sitt kapitel. Fantasy går inte att koppla bort från den verklighet den är författad i, hävdar
29 Skolverket, PISA: en studie om kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse, 2019,
https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/internationella-jamforande-studier-pa- utbildningsomradet/pisa-internationell-studie-om-15-aringars-kunskaper-i-matematik-naturvetenskap-och- lasforstaelse#h-PISA2018 [hämtad 2019-05-21]
30 Öhman, A. ”Vad händer i läsningen? Litteraturundervisningen och de nya medierna”. I Jönsson, M. & Öhman, A. (Red.) Litteratur och läsning. Litteraturdidaktikens nya möjligheter (Lund: Studentlitteratur, 2015), s. 67
31 Öhman, A. (2015), s. 72
32 Öhman, A. (2015), s. 79
33 Nikolajeva, M. Power, Voice and Subjectivity in Literature for Young Readers (New York: Routledge, 2009), s. 42
34 Nikolajeva, M. (2009), s. 42
35 Welander, M. (2012), s. 181
36 Welander, M. ”Ungdomars möte med fantasy – en förödande eskapism? En personlig betraktelse av en fantasyläsare”. I Ehriander, H. & Nilson, M. (Red.) Ett trollspö på katedern: att arbeta med fantasy i skolan (Lund: BTJ Förlag, 2012), s. 178
Welander, eftersom ”den har sin grund i vad författarna känner till”.37 De allmänmänskliga värderingarna är dessutom särskilt starka just i fantasy-genren på grund av den ständigt återkommande kampen mellan det goda och det onda.38 Problemen av allmänmänsklig natur, som kärlek, vänskap och relationer, blir tillspetsade i mötet med det övernaturliga.39
Fantasyböcker behandlar alltså grundläggande problem av såväl privat som social natur, men de stora riskerna och farliga prövningarna gör också att priset blir ovanligt högt.40 I
Welanders samtal med fantasyläsande ungdomar framkommer det att ungdomarna i
varierande grad tycker att fantasylitteratur per definition är eskapistisk, men att de ändå alla håller med om att böckerna innehåller viktiga lärdomar.41 I sin diskussion om dessa samtal talar Welander om att fantasy-genrens rykte som eskapistisk och skadlig kanske snarare kommer av det faktum att ungdomar inte har begreppen för att sätta ord på de lärdomar de har dragit ur sitt fantasyläsande, snarare än att lärdomarna inte finns.42 Fantasyn väcker också viktiga och stora frågor, eftersom läsaren måste fråga sig själv vad hen själv skulle gjort om hen fann sig själv i samma situation som exempelvis Harry Potter.43
I sin uppsats On Fairy Stories skriver J.R.R. Tolkien att fantasy frigör de saker som vi har blivit vana vid.44 Tolkien hävdar vidare att ”[t]he ’fantastic’ elements in verse and prose of other kinds, even when only decorative or occasional, help in this release”.45
Fantasylitteratur har alltså möjligheten att genom att visa på det fantastiska även hjälpa oss att få syn på det vardagliga. Detta går i linje med det Nikolajeva säger om att den distans som fantasylitteratur erbjuder till viktiga frågor kan hjälpa ungdomar att hantera sagda frågor.
3.2.2 Harry Potter i skolan
Möjligheterna att använda Harry Potter och annan fantasylitteratur i skolan är det som Malin Alkestrand tar fasta på i sin avhandling Magiska möjligheter. Harry Potter, Artemis Fowl och Cirkeln i skolans värdegrundsarbete (2016). Alkestrand undersöker hur fantasylitteratur kan användas i skolans värdegrundsarbete och använder sig i sitt arbete av tre olika exempel på serier av ungdomsböcker i fantasy-genren. Förutom de brittiska Harry Potter-böckerna använder Alkestrand sig av den irländska serien Artemis Fowl (Eoin Colfer, 2001-2012) och
37 Welander, M. (2012), s. 181
38 Welander, M. (2012), s. 181
39 Welander, M. (2012), s. 182
40 Welander, M. (2012), ss. 182-183
41 Welander, M. (2012), s. 189
42 Welander, M. (2012), ss. 189-190
43 Welander, M. (2012), s. 185
44 Tolkien, J.R.R. On Fairy Stories (1947), s. 10
45 Tolkien, J.R.R. (1947), s. 10
den svenska Engelsforstrilogin (Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, 2011-2013).
Alkestrands undersökning har tre huvuddelar: demokrati, mänskliga rättigheter och kulturell mångfald. Centralt är de olika seriernas didaktiska potential i förhållande till dessa olika utgångspunkter.
Den demokratiska aspekten som är så kraftigt betonad i läroplanen behandlas även av Alkestrand i form av en koppling till ungdomars uppror i både Harry Potter och
Engelsforstrilogin.46 De didaktiska vinsterna i bokseriernas behandling av ungdomarnas uppror mot magiinstitutioner sägs av Alkestrand kunna härledas till den främmandegörande och allegoriska dimension som dominerar inom fantasy-genren.47 Eftersom det går att dra tydliga paralleller från fantasyverkets värld till den verkliga värld som omger läsaren kan läsaren jämföra de institutioner som karaktärerna gör uppror mot – i Harry Potters fall både skolan och regeringen – med de som faktiskt existerar. Den distans som främmandegöringen ger gör att demokratifrågan kan ”lyftas till en mer allmän nivå”.48 På detta sätt kan alltså fantasy-genren lyfta frågor om demokrati och värdegrund utan att peka ut en specifik verklig organisation eller institution som korrupt eller maktmissbrukande.49
Alkestrands undersökning av mänskliga rättigheter utförs i relation till de
intersektionella maktrelationer som hon finner i de bokserier hon studerar. Gemensamt är att närvaron av magi och övriga fantasy-inslag förändrar vilka maktpositioner som finns
tillgängliga. Den främmandegörande effekten som förstärks av just fantasy-inslagen i verken gör även att maktkategorierna blir belysta på nya sätt.50 Som i fallet med demokratifrågan gör den allegoriska dimensionen även här att den didaktiska potentialen blir större, i och med att Harry Potter-seriens diskurser kring renblodiga trollkarlar så lätt går att jämföra med rasism i den verkliga världen.51 Det är dock inte diskurser kring hudfärg som förs i Harry Potter, till skillnad från i vår verkliga värld, vilket öppnar upp för en större främmandegöring.52 På detta sätt skapas en distans till de rasistiska diskurserna i verket, vilket sätter läsaren utanför dem och ger hen möjlighet att granska dem på nya sätt.53
Kulturell mångfald aktualiseras i Alkestrands avhandling inte i en Harry Potter- kontext utan endast i relation till de andra två bokserierna. Den didaktiska potentialen
46 Alkestrand, M. (2016), s. 164
47 Alkestrand, M. (2016), ss. 166-168
48 Alkestrand, M. (2016), s. 168
49 Alkestrand, M. (2016), s. 168
50 Alkestrand, M. (2016), s. 233
51 Alkestrand, M. (2016), s. 234
52 Alkestrand, M. (2016), s. 234
53 Alkestrand, M. (2016), s. 235
beskrivs dock som liggande i hur det främmandegörande i fantasy-genren visar på en Andre som inte har någon motsvarighet i den verkliga världen, och därför har inte läsaren heller några förutfattade meningar om den54. Sättet varpå gränserna mellan normen och den Andre luckras upp visar på det allmänmänskliga, snarare än på skillnaderna mellan grupper, vilket Alkestrand menar ger särskild kraft till värdegrundsarbetet.55
Den didaktiska potential som Alkestrand identifierar i just fantasy-genren ligger i att de världar som läsaren träder in i skiljer sig så pass tydligt från den verkliga världen, men också ”uppvisar en del strukturella likheter med den”.56
Det allegoriska inslaget bjuder in läsaren till att jämföra de alternativa världarna med sin egen verklighet. De centrala skillnaderna bidrar emellertid till att skapa främmandegörande effekter. Det är detta spel mellan igenkänning och distansering, mellan det välkända och det främmande, som gör att frågor om verklighetens maktfördelning kan synas i sömmarna.57
Det är alltså detta som Alkestrand menar ger fantasylitteratur särskild vikt i arbetet med skolans värdegrund.
54 Alkestrand, M. (2016), s. 284
55 Alkestrand, M. (2016), s. 285
56 Alkestrand, M. (2016), s. 290
57 Alkestrand, M. (2016), s. 290
4 Metod
I arbetet används litterära exempel ur Harry Potter och Den flammande bägaren (hädanefter Bägaren) och Harry Potter och Fenixorden (hädanefter Fenixorden) för att undersöka hur verken kan användas för att undervisa om källkritik och kritiskt tänkande inom ramen för svenskundervisning på gymnasiet. Arbetet utgår från teori om källkritik och kritiskt tänkande samt arbete med skönlitteratur och fantasylitteratur i skolan.
4.1 Material och urval
På grund av Harry Potter-seriens omfattning, cirka 4500 sidor, avgränsades
exempellitteraturen till den fjärde och den femte boken; dessa är också de verk i serien som i min mening mest tydligt tematiserar vikten av kritiskt tänkande på grund av handlingens fokus på massmedias inflytande. Ur de två böckerna valdes fyra längre stycken ut, två ur varje bok, för att ligga till grund för djupare analys. De svenska översättningarna, snarare än de engelska originalen, används eftersom undersökningen fokuserar på just svenskämnet.
Katalysatorn i handlingen som leder till exempelmaterialet är introduktionen av karaktären Rita Skeeter i början av Bägaren. Skeeter beskrivs som en glamourös och
opportunistisk skvallerreporter som skriver både för dagstidningen ”The Daily Prophet” och veckomagasinet ”Häxornas Värld”.58 Hon tar snabbt fasta på Harry Potters oturliga
omständigheter och skriver vinklade och ibland felaktiga artiklar om Harrys kärleksliv och om den pågående turneringen i magisk trekamp, i vilken Harry deltar. Dessutom skriver hon artiklar som kritiserar och smutskastar Harry Potters vänner och sättet som hans skola, Hogwarts, styrs på. Det är dock i Fenixorden som Skeeters artiklar får sin tydligaste
påverkan, då trollkarlsetablissemanget använder de gamla lögnerna för att utmåla Harry som en labil och farlig person. Den onde trollkarlen Lord Voldemort har återvänt från de döda och verkar i det fördolda. Trolldomsministeriet, den brittiska trollkarlsvärldens högsta
regeringsorgan, förnekar Voldemorts återkomst för att behålla sin maktposition i samhället och misstänkliggör därför Harry, som är den enda som såg Voldemort återvända utan att vara i Voldemorts tjänst.
58 Rowling, J.K. Harry Potter och Den flammande bägaren (Stockholm: Tiden, 2000), ss. 160-161, s. 527
5 Analys
5.1 Hagrid och ”Dumbledores gigantiska misstag”
Det första exemplet är hämtat ur Bägaren och rör Hagrid, Hogwarts skogvaktare och lärare i skötsel och vård av magiska djur. Efter att ha spionerat på honom upptäcker Rita Skeeter att Hagrid i själva verket är till hälften jätte, och en stor artikel med rubriken ”Dumbledores gigantiska misstag” publiceras i ”The Daily Prophet”.59 Jättar i Harry Potters värld är vildsinta varelser, ”onda och elaka” och jagade så kraftigt att de nästan är utdöda60, och att vara
halvjätte anses oundvikligen leda till ett opålitligt och våldsamt beteende. I artikeln Skeeter publicerar ingår förutom avslöjandet av Hagrids bakgrund dessutom en intervju med Hagrid om de farliga djur han olagligt har avlat fram samt intervjuer med elever om deras åsikter om Hagrid.
Hagrid, som är en förfärande stor man med vilt utseende, har använt sin nyvunna auktoritet till att skrämma vettet ur sina elever med en mängd skräckinjagande varelser. Medan Dumbledore låtsas som ingenting, har Hagrid fått flera elever lemlästade under sina lektioner, som många intygar att de finner ”ytterst skrämmande”.
”Jag blev angripen av en hippogriff, och min vän Vincent Crabbe fick ett otäckt bett av en fladdermask”, berättar Draco Malfoy, en
fjärdeårselev. ”Vi avskyr Hagrid allesammans, men vi är alldeles för rädda för att våga säga nånting.”61
Det finns stora likheter med verkligheten i exemplet. Tidningsartiklar inte bara finns utan utformas på samma sätt som i vår verkliga värld, och trots att lektionerna är okonventionella är de ändå lektioner som hålls av en lärare, som i sin tur är anställd av en rektor. I utdraget ovan nämns dock också varelser som hippogriffer och fladdermaskar, och i artikeln som helhet finns även sprängskjärtsskrabbor, mantikoror, eldkrabbor, jättar, mugglare och ”Den- som-inte-får-nämnas-vid-namn” – alltså Lord Voldemort.62 På grund av dessa element förstår läsaren, oavsett om hen har läst alla Harry Potter-böcker eller endast den relevanta passagen, att det inte rör sig om den verkliga världen utan om en verklighet som skiljer sig från vår.
59 Rowling, J.K. (2000), ss. 453-455
60 Rowling, J.K. (2000), s. 445
61 Rowling, J.K. (2000), ss. 453-454
62 Rowling, J.K. (2000), ss. 454-455
Trots att varelserna inte finns i verkligheten kan läsaren dock se kopplingen till verkliga problem. Jättar må vara fantasivarelser som följaktligen inte upplever någon diskriminering i den verkliga världen, men mängder av verkliga människor blir dagligen misstänkliggjorda eller diskriminerade på grund av sin bakgrund. Fördomar mot jättar saknas i verkligheten, men fördomar mot vissa grupper av människor är vanliga. I exemplet finns därför en allegorisk dimension som öppnar för diskussioner kring såväl källkritik som värdegrundsfrågor. Malin Alkestrand diskuterar detta i sin avhandling och nämner bland annat hur fördelen i fantasylitteratur är att den Andre som måste möta fördomar, i det här fallet jättar och halvjättar som Hagrid, inte existerar i verkligheten.63 Där en homosexuell elev onekligen skulle påverkas av att diskutera fördomar mot homosexuella kan det inte finnas några elever som är jättar i klassen, och därför finns ingen i klassrumssituationen som blir direkt påverkad av diskussionen. Detta är en av styrkorna med att diskutera ämnet utifrån ett fantasy-exempel snarare än utifrån en äkta eller fiktiv verklighetsbaserad tidningsartikel.
Utifrån källkritiska principer är det enkelt att bedöma sanningshalten i artikeln om Hagrid. Draco Malfoy, eleven som Skeeter intervjuat, säger högt till Harry efter artikelns publicering, ”med elakt glittrande ögon”, att ”’Ja, det här borde då sätta stopp för den där dumma tölpens lärarbana’”64, där tölpen ifråga är Hagrid. Crabbe, eleven som skulle ha blivit biten av en fladdermask, fnissar bara när Harry påpekar att fladdermaskar inte ens har några tänder.65 Malfoy och Crabbe är alltså uppenbara exempel på tendentiösa källor, det vill säga källor som inte kan anses opartiska.66 Eftersom artikeln dessutom spelar i händerna på
fördomar om jättar hos trollkarlsvärlden i stort måste en läsare dessutom reflektera kring vilka andra synvinklar som finns tillgängliga; kort sagt behöver en kritisk reflektion göras innan artikeln kan tas på allvar. Dessa element är tydliga exempel som visar att passagen har stor potential när det kommer till att diskutera källkritik i en klassrumskontext.
5.2 Hermione och ”Harry Potters hemliga hjärtekval”
Det andra exemplet är också hämtat ur Bägaren och återfinns några kapitel efter det
föregående. En artikel publiceras, i veckotidningen ”Häxornas Värld”, i vilken Rita Skeeter hävdar att Harry Potters vän Hermione Granger är hans flickvän och att hon dessutom bedrar honom med Viktor Krum, en internationellt känd och erkänt duktig spelare av
63 Alkestrand, M. (2016), s. 284
64 Rowling, J.K. (2000), s. 456
65 Rowling, J.K. (2000), s. 456
66 Leth, G. & Thurén, T. (2000), ss. 26-27
trollkarlssporten quidditch. I artikeln spekulerar en jämnårig elev också att Hermione har förhäxat båda pojkarna med hjälp av en kärleksdryck. Det betonas även i artikeln att
Hermione är mugglarfödd, det vill säga att hon är en häxa trots att ingen av hennes föräldrar har magiska krafter. Det verkligt intressanta i exemplet är konsekvenserna av artikeln:
En grå uggla kom susande ner mot Hermione.
”Men den har ju ingen tidning med sig”, sa hon besviket. ”Den är…” Men till hennes häpnad landade den grå ugglan framför hennes tallrik, tätt följd av fyra tornugglor, en pärluggla och en kattuggla.
[…]
”Vad i all världen…?” sa Hermion och tog brevet från den grå ugglan, öppnade det och började läsa. ”Nej, vet ni vad!” spottade hon fram och blev lite röd om kinderna.
”Vad är det frågan om?” sa Ron.
”Det är… Äsch, vad löjligt…” Hon stack åt Harry brevet. Han såg med en gång att det inte var handskrivet utan hopsatt av påklistrade bokstäver som såg ut att vara utklippta ur The Daily Prophet.
Du är en StyGG flicKA. HaRRy PottEr förTjäNar BättRe. FörSviNN TillBaka Dit du koM ifRån, din mUgglare.67
Det visar sig att alla breven Hermione får den morgonen är hat- och hotbrev, och det sista av de många breven innehåller en varliknande vätska från en magisk växt som kallas bubotuber.
Bubotuber-varet orsakar genast smärtsamma gula bölder på Hermiones händer och tvingar henne att uppsöka Hogwarts-skolans sjukhusflygel.68 Senare i handlingen visar det sig att vännen Ron Weasleys mamma även hon har läst artikeln i ”Häxornas Värld” och därför behandlar Hermione med kylig respekt snarare än med den värme som tidigare varit regel.69 Dessutom får Hermione efter tidningsartikeln ofta så kallade illvrål, magiska brev som exploderar och skriker ut sitt innehåll så att alla i närheten kan höra.70
Återigen är situationen som sådan välbekant för läsaren. Anonyma hot och hotfulla meddelanden har funnits sedan urminnes tider och i dagens digitala tidsålder är de något många är bekanta med. Den fysiska skada som drabbar Hermione är dock ovanlig, och de
67 Rowling, J.K. (2000), s. 557
68 Rowling, J.K. (2000), s. 558
69 Rowling, J.K. (2000), s. 565, s. 637
70 Rowling, J.K. (2000), s. 560
skrikande illvrål hon får motta innebär att alla hennes klasskamrater hör de öknamn hon blir kallad i hatbreven. Ännu en gång bidrar fantasy-elementen i exemplet till att situationen blir till hälften igenkännbar, till hälften okänd. Distansen som formas till situationen kan vara till hjälp i en klassrumskontext, vilket till exempel Belcher och Herr Stephenson skriver om: Den ger möjligheten att kritiskt granska problemet med anonyma hot och ryktesspridning utan att komma för nära verkligheten.71
Den källkritiska dimensionen gällande det här exemplet liknar den i föregående exempel, eftersom det återigen medverkar en tendentiös elev i artikeln. Den här gången är det Pansy Parkinson, som är vän med Draco Malfoy och negativt inställd till såväl Hermione som Harry och Ron, som sprider ryktet att Hermione snärjer pojkar med kärleksdrycker. Det är dock Rita Skeeter som har skrivit artikeln och som har tjuvlyssnat på Hermione för att få reda på privat information. Artikelns syfte är att smutskasta Hermione och därför innebär detta att även Skeeter är en tendentiös källa, eftersom hon medvetet förvränger sanningen.72 Detta ger exemplet stark potential att användas i en undervisningssituation som grund för diskussion om såväl kritiskt tänkande som vinklad media.
5.3 Umbridge och källkritik i klassrummet
Nästa exempel är hämtat ur Fenixorden, när den av Trolldomsministeriet utnämnda läraren i försvar mot svartkonster, professor Umbridge, håller sin första lektion för Harry och hans klasskamrater. De går nu femte året på Hogwarts och förbereder sig för de examensprov, GET-proven, som ska hållas i slutet av läsåret. Professor Umbridge visar sig dock ovillig att lära ut praktisk magi utan ber eleverna att lägga undan trollstavarna och håller sig enbart till teorin. Detta upprör eleverna, särskilt eftersom det grundar sig i Ministeriets hårda linje att Lord Voldemorts återkomst är en bluff och Harry en lögnare.
”Jag upprepar, om ni bara har studerat teorin tillräckligt grundligt…”
”Och vad ska vi ha för nytta av teorin ute i den verkliga världen?” sa Harry högt, med näven i vädret igen.
Professor Umbridge tittade upp.
”Det här är skolan, mr Potter, inte den verkliga världen”, sa hon milt.
”Det är alltså inte meningen att vi ska förberedas på det som väntar oss där ute?”
71 Belcher, C.L. & Herr Stephenson, B. (2011), s. 4
72 Leth, G. & Thurén, T. (2000), ss. 26-27
”Det finns ingenting som väntar på er där ute, mr Potter.”
”Jaså, inte?” sa Harry.
Hans ilska, som tycktes ha bubblat alldeles under ytan hela dagen, var nu nära kokpunkten.
”Vem tror ni skulle vilja angripa barn som ni?” frågade professor Umbridge med fruktansvärt honungssöt röst.
”Hm, låt mig tänka…”, sa Harry i låtsat fundersam ton. ”Kanske… Lord Voldemort?”73
Situationen är vid första anblick lik en undervisningssituation i vår verkliga värld. Eleverna, däribland Harry, räcker upp handen när de vill säga något och väntar i regel på att få ordet innan de svarar. Läraren står längst fram i klassrummet vid den svarta tavlan och beskriver kursmålen, men kursmålen rör en kurs i försvar mot svartkonster och samtalet i utdraget ovan rör det väntade angreppet från en ond trollkarl. Dessa fantastiska inslag spetsar till
diskussionen som förs. Situationen i sig, där vuxna makthavare försöker lugna ungdomars oro genom att hävda att den är obefogad trots bevis på det motsatta, är välbekant i en värld där unga aktivister ofta blir ignorerade eller förlöjligade.74 Den uttalade förnekelsen är inte lika vanlig, men även den förekommer i vår vanliga värld.75 Dock gör fantasy-inslagen att
situationen ställs på sin spets: En situation som är välbekant handlar plötsligt om ett akut och ondskefullt hot av ett slag som sällan förekommer i verkligheten. Maria Nikolajeva hävdar att etiska frågor kan ha större tyngd för läsande ungdomar när de ställs i en fantasy-värld som det finns en viss distans till76, och exemplet ovan visar tydligt på just en sådan etisk fråga. Detta öppnar för diskussioner om kritiskt tänkande och källkritik som kan föras på en annan nivå än diskussioner kopplade direkt till aktuella samhällsfrågor, som redan är laddade och därför kan orsaka svårigheter i diskussionssituationen, vilket ju även Malin Alkestrand tar upp i sin avhandling.77
Som i föregående exempel är källan, i det här fallet professor Umbridge, en tendentiös sådan.78 Umbridge är anställd av Trolldomsministeriet och följer därför den politiska linje som Ministeriet har stakat ut, vilket innebär att hon är partisk och alltså en opålitlig källa. I
73 Rowling, J.K. Harry Potter och Fenixorden (Stockholm: Tiden, 2003), s. 288
74 Se exempelvis rapportering kring Skolstrejk för klimatet och reaktionerna på March For Our Lives-rörelsen i USA efter skolskjutningen i Parkland, Florida, år 2018
75 Se även här rapportering kring Skolstrejk för klimatet och allmän rapportering om klimatkrisen
76 Nikolajeva, M. (2009), s. 42
77 Alkestrand, M. (2016), s. 290
78 Leth, G. & Thurén, T. (2000), ss. 26-27
sammanhanget är dock även Harry Potter tendentiös, trots att han talar sanning, vilket läsaren är medveten om. Han är också partisk eftersom han har ett intresse i att inte längre anses lögnaktig och uppmärksamhetssökande. Just det faktum att båda källorna i en konflikt kan vara tendentiösa har potential att ge upphov till diskussioner som kan främja undervisningen om källkritik. Harry är dessutom primärkällan eftersom han var den enda som såg Voldemort återvända, men även detta bidrar med ett källkritiskt dilemma: Om Harry var den enda som såg Voldemort återvända är han också den enda som kan berätta om det, och det finns ingen annan oberoende källa som kan bekräfta hans uppgifter.
5.4 Harrys intervju i ”Hört och Sett”
Det fjärde exemplet är också hämtat ur Fenixorden och utspelar sig när Harry slutligen har fått nog av att media utmålar honom som galen och lögnaktig. Tecken på Lord Voldemorts förestående uppgång blir tydligare i samhället, bland annat genom en massflykt från
trollkarlsfängelset Azkaban.79 Rita Skeeter återvänder och blir utpressad av Harry och hans vän Hermione till att skriva en sanningsenlig artikel om hans berättelse om Lord Voldemorts återkomst, trots att det med säkerhet kommer att reta upp både professor Umbridge och trolldomsministern Cornelius Fudge.
”Vi behöver inga fler historier om att Harry har blivit rubbad!” sa
Hermione ilsket. ”Såna har vi redan haft mer än nog av, tack! Jag vill att han ska få tillfälle att berätta sanningen!”
”Det finns ingen marknad för en sån historia”, sa Rita kallt.
”Ni menar att The Prophet inte skulle trycka den därför att Fudge inte skulle tillåta det”, sa Hermione irriterat.80
Istället för att försöka få artikeln publicerad i ”The Daily Prophet”, som går i Ministeriets ledband, har Hermione ordnat det så att artikeln publiceras i den ökänt oseriösa tidskriften
”Hört och Sett”. Skolkamraten Lunas pappa är chefredaktör för tidskriften och har gått med på att ge ut artikeln.81
79 Rowling, J.K. (2003), ss. 631-632
80 Rowling, J.K. (2003), s. 656
81 Rowling, J.K. (2003), s. 657
”Hört och Sett!” sa [Rita] och skrockade. ”Tror du att folk kommer att ta honom på allvar om det står om honom i Hört och Sett?”
”En del kommer inte att göra det”, sa Hermione i oberörd ton. ”Men The Daily Prophets version av fångflykten från Azkaban hade en del luckor. Jag tror att många kommer att undra om det inte finns nån bättre förklaring till vad som hände, och om det finns en alternativ historia att tillgå, även om den publiceras i en…”, hon sneglade på Luna, ”i en… låt oss säga ovanlig tidsskrift… tror jag att de kan vara intresserade av att läsa den.”82
Det centrala i exemplet är kritiken mot regimen och den censur som Trolldomsministeriet utövar. Dessa ämnen är i sig vanligt förekommande i den verkliga världen och därför bekanta för läsaren. Som i föregående exempel gäller det dock här ett nära förestående hot och vikten av att Harrys berättelse tas på allvar är stor; läsaren får intrycket av att varje dag som går utan att trollkarlsvärlden i stort accepterar Voldemorts återkomst ger ytterligare styrka till
ondskans makter och minskar chansen för att huvudpersonerna, med Harry Potter i spetsen, ska lyckas vinna. Precis som i tidigare exempel blir Nikolajevas slutsats relevant: De stora frågorna om liv och död är lättare att få en viss distans till när de återfinns i en fantasy-värld samtidigt som de känns mer aktuella än etiska frågor med grund i verkligheten gör.83
Exemplet fortsätter med att artikeln publiceras och att Harry plötsligt får stöd av klasskamrater som tidigare inte trott på hans berättelse. Vid frukostbordet dagen efter att artikeln tryckts i tidningen blir Harry formligen översköljd av ugglor som bär med sig post från främlingar som har åsikter om hans intervju.84 Professor Umbridge går fram till Harrys frukostbord för att se vad som pågår:
”Vad försiggår här?” sa en falskt vänlig, flickaktig röst.
Harry tittade upp med händerna fulla av kuvert. Professor Umbridge stod bakom Fred och Luna och med sina utstående paddögon studerade hon röran av ugglor och brev på bordet framför Harry. Bakom henne såg han hur många av eleverna ivrigt betraktade dem.
”Varför har du fått alla de här breven, Potter?” frågade hon långsamt.
[…]
82 Rowling, J.K. (2003), s. 658
83 Nikolajeva, M. (2009), s. 42
84 Rowling, J.K. (2003), s. 671
Harry tvekade, men han förstod inte hur han skulle kunna hålla tyst med vad han hade gjort; det var säkert bara en tidsfråga innan Umbridge skulle få ögonen på ett exemplar av Hört och Sett.
”Folk har skrivit till mig för att jag gett en intervju”, sa Harry. ”Om vad som hände mig i juni.”
[…]
”En intervju?” upprepade Umbridge med tunnare och gällare röst än någonsin. ”Vad menar du?”
”Jag menar att en reporter ställde frågor till mig och jag svarade på dem”, sa Harry. ”Här…”
Och han kastade åt henne exemplaret av Hört och Sett.85
Episoden startar något av en revolution på Hogwartsskolan eftersom den leder till att
professor Umbridge förbjuder innehav av Hört och Sett. Där ingen tidigare har velat lyssna på Harrys berättelse vill alla nu veta varför just Hört och Sett, en oansenlig och oseriös tidskrift, är förbjuden, och när dagen är slut har nästan alla elever tagit del av intervjun med Harry.86 Till skillnad från en liknande episod i den verkliga världen, där det skulle vara svårt eller omöjligt att dölja en tidskrift, bidrar dessutom elevernas kunskaper i magi till att dölja deras regelbrott. Intervjun förhäxas på olika sätt så att det blir omöjligt för professor Umbridge att ertappa någon elev med den förbjudna artikeln.87
Den välbekanta situationen med sin censur och sitt regimförtryck får här en ny dimension mot bakgrund av de fantasy-element som texten innehåller. Inte ens en värld full av magi är utan förtryck och orättvisor. Protagonisterna kan förvisso använda magi och de övriga fantasy-element som står dem till buds, men det kan även antagonisterna göra. Hela situationen, med allt vad den innebär, blir tillspetsad i mötet med fantasy-elementen och visar på vår egen verklighets både fördelar och nackdelar. En ytterligare källkritisk dimension tillförs dessutom eftersom ”Hört och Sett” är en tidning vars innehåll annars aldrig går att lita på; den må vara mindre tendentiös än ”The Daily Prophet”, men den är, vilket Skeeter
påpekar i utdraget, i allmänhet opålitlig. Det är bara i mediaklimatet som porträtteras av Hermione, där statskontrollerad media inte berättar hela historien, som tidskriften känns pålitlig. Här finns många paralleller att dra till nuvarande svenskt mediaklimat och vad kritiskt tänkande egentligen innebär, eftersom det inte är kritik i betydelsen ”negativt
85 Rowling, J.K. (2003), ss. 671-672
86 Rowling, J.K. (2003), s. 673
87 Rowling, J.K. (2003), s. 674
omdöme” det gäller. Snarare är det, vilket Eriksson påpekar i sammanhanget, en granskning som pågår88, vilket kan vara viktigt att poängtera i en klassrumsdiskussion om ämnet. Ett exempel som det ovan kan vara till stor hjälp för att driva hem den poängen.
88 Eriksson, L.T. (2018), s. 24
6 Diskussion
6.1 Källkritik och kritiskt tänkande i utdragen ur Harry Potter
Källkritik och kritiskt tänkande aktualiseras tydligt i såväl Bägaren som Fenixorden. I de valda exemplen markeras både mediacensur och tendentiösa källor som hinder i vägen för sanningen. De viktigaste exemplen är förstås censuren av ”The Daily Prophet”, den tidning som är de flesta trollkarlars främsta nyhetskälla, och Trolldomsministeriets direkta
smutskastning av Harry Potter och hans historia. Dessutom spelar fördomar in i exemplen, både fördomar mot jättar i avsnitt 5.1 och fördomar mot mugglarfödda som Hermione i avsnitt 5.2, och precis som i vår verkliga värld innebär fördomar i Harry Potters värld att vissa antaganden inte granskas eftersom fördomarna redan bekräftar dem. Kritiskt tänkande som förhållningssätt innebär dock ett antagande som står i kontrast mot fördomarna: antagandet att vi inte vet allt och att informationen vi har är ofullständig.89 Med en vältränad förmåga att tänka kritiskt kan alltså även fördomsfulla antaganden granskas och diskuteras, vilket kan leda till att fördomarna demonteras. Denna förmåga är viktig att besitta i en klassrumskontext.
6.2 Användning av Harry Potter i en undervisningskontext
Harry Potter-böckerna har redan en självklar plats i litteraturundervisningen på grund av sin solida ställning som bästsäljare och på grund av den inverkan de hade under sin ursprungliga publikationsperiod. Att använda dem för att diskutera källkritik är även det möjligt eftersom det tematiseras så pass tydligt i böckerna. Böckerna har också fördelen att de är skrivna på ett lättillgängligt sätt som gör att även ovana läsare kan ta till sig texterna; resultaten i PISA- undersökningens läsförståelsedel må vara på väg upp igen, men det finns fortfarande elever i svensk skola som når gymnasiet utan läsvana och för vilka Harry Potter-böckerna kan ge en bekväm plats att börja på. På grund av sin stora populärkulturella inverkan är Harry Potter ett välkänt fenomen, och serien kommer med en inbyggd förförståelse som läraren med lätthet kan bygga vidare på. Därför är serien mycket aktuell för användning både på högstadiet och på gymnasiet.
Eftersom vikten av källkritik och kritiskt tänkande aktualiseras så pass tydligt i exemplen kan de vara en god grund för diskussioner i klassrummet om just källkritik. I flera fall kan paralleller dras direkt till läroplanernas formuleringar utifrån exemplen ur Harry Potter. Det ingår exempelvis i gymnasieskolans uppdrag och målen för densamma att elever
89 Eriksson, L.T. (2018), s. 25
ska lära sig att ”granska information och förhållanden”90 och att ta ställning i olika frågor91. Även i grundskolans läroplan, i listan över skolans mål, står det att eleverna ska kunna
”använda sig av ett kritiskt tänkande”92, vilket är mycket möjligt utifrån de frågor som diskuteras i Harry Potter. Elever kan till exempel få i uppdrag av läraren att granska Rita Skeeters artiklar för att markera vilka källkritiska principer som måste tas i beaktning vid en analys eller att ta ställning för eller emot Umbridges argument i klassrummet.
Det finns också möjligheter till diskussion om pålitlig media genom exempelvis Skeeters hånfulla kommentar om ”Hört och Sett” och dess trovärdighet i exempel 5.4, eftersom det ger diskussionsmaterial för funderingar kring vad som krävs för att en källa ska anses trovärdig. Undervisning om de sätt som finns för att bedöma en källas trovärdighet kan med fördel ta avstamp i Skeeters kommentar, vilket har den ytterligare fördelen att det gäller fiktiv nyhetsmedia som inte är laddad med mening på samma sätt som verklig media är.
Alkestrand skriver att distansen till skönlitteraturen ger möjligheter att kunna syna
verklighetens maktfördelning93, och i det här fallet kan diskussionen enkelt röra sig mot en diskussion om källkritik och trovärdighet i den verkliga världen. Eleverna kan bland annat få diskutera vad en verklig motsvarighet i det moderna Sverige skulle vara till situationen i boken: Skulle det vara att en kändis blir smutskastad i Dagens Nyheter och istället får sin historia publicerad i en tidskrift om kryptozoologi? Hur trovärdig skulle en sådan publikation vara i verkligheten? Som läsare av Harry Potter vet vi att Harry talar sanning, men
sannolikheten att vi hade litat på hans historia i en motsvarande vardagssituation är
förhållandevis låg. Detta kan öppna för diskussion kring information där ingen sida verkar ge hela sanningen och funderingar kring hur man som läsare förhåller sig till sånt material.
Den explicita referensen i dialogen till Trolldomsministeriets censur av ”The Daily Prophet” i exempel 5.4 bäddar för diskussion kring makt och statligt inflytande, vilket ligger i linje med exempelvis diskussion om ”de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på”.94 På så sätt kan exemplen även kopplas till skolans
värdegrundsarbete – vad är det Trolldomsministeriet censurerar i exemplen, och varför? Hur kan det kopplas till den verkliga världen och till demokratifrågor?
Även i exempel 5.3 kan kopplingen till det statliga inflytandet ses eftersom professor Umbridge arbetar för Trolldomsministeriet och enligt deras politiska linje vill motverka att
90 Skolverket (2011), s. 3
91 Skolverket (2011), s. 5
92 Skolverket (2019a), s. 12
93 Alkestrand, M. (2016), s. 290
94 Skolverket (2011), s. 1
ungdomarna i Harrys klass tror på det han berättar om Lord Voldemorts återkomst. Detta kan bli utmärkt diskussionsmaterial i en klassrumssituation och även detta ligga till grund för arbete med värdegrunden. I svenskämnets syfte enligt Gy11 ligger ett starkt fokus på att ge elever förmågan att använda skönlitteraturen för att förstå ”andra människors erfarenheter, livsvillkor, tankar och föreställningsvärldar”.95 Eftersom exemplen fokuserar just på dessa aspekter av skönlitteratur kan de bidra till att ge den distans som Nikolajeva menar behövs för att ungdomar ska kunna utforska frågor som rör etik på ett effektivt sätt i koppling till
fantasylitteratur.96 Detta ger även ytterligare grund för att använda just Harry Potter i arbetet med källkritik, snarare än genuina tidningsartiklar eller verklighetsgrundad skönlitteratur.
Distansen som eleverna får till exemplen ger en ökad effektivitet i den etiska diskussionen och dessutom är nämnda distans godartad eftersom fantasy-inslagen gör att verkliga maktförhållanden till viss del hålls utanför diskussionen. Det ligger i linje med styrkan
Alkestrand anser att fantasy-litteratur har, eftersom den Andre som finns i exemplen inte är en grupp som existerar och därmed inte heller utsätts för fördomar eller förtryck i vår verkliga värld.97
Det är dock viktigt att inte enbart fokusera på de valda exemplen om man som lärare vill stimulera elevernas lust för läsning av skönlitteratur. Anders Öhman visar på vikten av att läsa och diskutera hela verk snarare än bara utdrag98, vilket dessutom inte i sig är hinder för en diskussion om källkritik när de relevanta scenerna diskuteras. Hela Harry Potter-serien är alltför omfattande för att användas som material ens på gymnasiet, men eftersom Bägaren och Fenixorden är placerade i mitten av bokserien kan de ändå med fördel användas i sin helhet.
Som lärare kan man under arbetets gång föra in diskussionen på källkritik och därmed slå två metaforiska flugor i en smäll, eftersom böckerna lämpar sig så pass bra för att aktualisera såväl källkritik som kritiskt tänkande i allmänhet. På så sätt kan man dels främja
läsförståelsen genom diskussion av fullständiga verk, och dels främja utvecklingen av den kritiska tankeförmåga som är så viktig för att leva i ett digitalt och komplext samhälle som vårt.
95 Skolverket (2011), s. 160
96 Nikolajeva, M. (2009), s. 42
97 Alkestrand, M. (2016), s. 284
98 Öhman, A. (2015), s. 79
6.3 Förslag på vidare forskning
Högst intressant vidare forskning skulle kunna göras genom att uppsatsens förslag används praktiskt i riktiga klassrumssituationer, såväl i grundskolan som på gymnasiet, för att se om de fungerar i praktiken såväl som i teorin. Även en undersökning av elevers allmänna attityder till användning av skönlitteratur i allmänhet eller Harry Potter i synnerhet för att diskutera källkritik och kritiskt tänkande skulle kunna göras för att se vad elever faktiskt tycker om den här sortens arbete; kanske kan en sådan undersökning till och med göras två gånger, en gång innan de har arbetat med det och en gång efteråt för att se om deras åsikter har förändrats.
