• No results found

Uppsala Närakut- Rätt vårdnivå för akut sjuka barn?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Uppsala Närakut- Rätt vårdnivå för akut sjuka barn?"

Copied!
34
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap

Uppsala Närakut-

Rätt vårdnivå för akut sjuka barn?

-En observationsstudie

Författare: Handledare:

Amanda Bromark Åsa Muntlin Athlin

Jessica Rehnsfeldt

Examinator:

Examensarbete i vårdvetenskap, 15 hp Lena Gunningberg Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp

Ht 2010

(2)

SAMMANFATTNING

För att avlasta akutmottagningarna i Uppsala samt öka tillgängligheten till vård och därigenom öka patientsäkerhet och vårdkvalitet öppnades år 2008 Uppsala Närakut.

Syfte Syftet med denna studie var att undersöka vilka orsaker som patienterna söker vård för på barnakutmottagningen och vilka av dessa patienter som skulle ha kunnat söka vård vid Uppsala Närakut.

Metod Studien var en deskriptiv observationsstudie där data har bearbetats med både

kvalitativ och kvantitativ ansats. Studien genomfördes under två veckor under hösten 2010 på barnakutmottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Under observationstiden

studerades sökmönster på barnakutmottagningen samt personalens bedömningar och eventuell hänvisning av patienter till Uppsala Närakut. Under studietiden gjordes 248 observationer vilka dokumenterades på ett särskilt protokoll.

Resultat Sökorsaker som var vanliga på barnakutmottagningen var exempelvis

extremitetsskada, feber och andningsbesvär. Personalen på barnakutmottagningen uppfattade att 10% av patienterna hade kunnat tas om hand på Uppsala Närakut men ingen av patienterna hänvisades dit av mottagande personal. Några anledningar till att inte hänvisa patienter till Uppsala Närakut var ”av bekvämlighet” samt ”diffusa symtom”.

Slutsats Trots att inga patienter hänvisades till Uppsala Närakut ansåg personalen att patienter med lindriga åkommor och som var lätta att diagnostisera hade kunnat söka vård vid Uppsala Närakut.

Nyckelord:Akutmottagning; Avancerad specialistsjuksköterska; Vårdkvalitet, tillgång och utvärdering; Vårdnivå; Pediatrisk omvårdnad.

(3)

ABSTRACT

An emergency care clinic was opened in 2008 in order to reduce the patient visits at the emergency departments in Uppsala and to increase access to care.

Aim The aim of this study was to investigate for what reasons patients attend the pediatric emergency department and who of these patients that could have attended the emergency care clinic instead.

Methods This study was a descriptive observational design where data has been analysed with both qualitative and quantitative approach. The study was conducted at the pediatric emergency department at Uppsala University Hospital during two weeks in fall 2010. During this time, the assessment of patients conducted by the receiving staff and reasons for

attendance was studied. A total of 248 observations were conducted and data were documented in a specific protocol.

Results Common reasons for attendance at the pediatric emergency department were extremity injury, fever and respiratory problems. According to the staff 10% of the patients could have been treated at the emergency care clinic but none of the patients were referred there. Reasons for not referring patients were for example “convenience” and “non- characteristic symptoms”.

Conclusion: Even though no patients were referred to the emergency care clinic, patients with minor problems and problems that were easy to diagnose could have been treated at the emergency care clinic according to the staff at the pediatric emergency department.

Keywords: Emergency Service, Hospital; Nurse practitioner; Health Care Quality, Access and Evaluation; Care level; Pediatric Nursing

(4)

Innehållsförteckning

INTRODUKTION sid 1

Akutsjukvård sid 1

Akutsjukvård för barn sid 1

Alternativ vårdnivå sid 1

Sjuksköterskors förmåga till bedömning och behandling sid 2 Tillfredsställelse med sjuksköterskeledd behandling sid 4

Föräldrars bedömning av lämplig vårdnivå sid 5

Föräldrars uppfattning om att bli hänvisad sid 6

Patientsäkerhet och vårdkvalitet sid 6

Lagar och förordningar sid 8

Syfte sid 9

Frågeställningar sid 9

METOD sid 9

Design sid 9

Urval sid 9

Datainsamlingsmetod sid 10

Tillvägagångssätt sid 10

Etiska överväganden sid 11

Bearbetning och analys sid 11

RESULTAT sid 12

Sökorsaker på barnakutmottagningen sid 12

Personalens bedömning av rätt vårdnivå sid 13

Kontakt med vården innan besök på barnakutmottagningen sid 13 Sökorsaker då patienten kan söka vård vid Uppsala Närakut sid 14 Personalens anledningar till att inte hänvisa till Uppsala Närakut sid 14

DISKUSSION sid 16

Uppsala Närakut sid 16

Uppsala Närakuts bidrag till ökad patientsäkerhet sid 17

Hänvisning av patient sid 19

Metoddiskussion sid 20

Slutsats sid 22

REFERENSER sid 23

Bilaga 1 sid 27

Bilaga 2 sid 28

(5)

INTRODUKTION

Akutsjukvård

Arbetsbelastningen på akutmottagningar runt om i Sverige har ökat de senaste 30 åren.

Förklaringen till det är bland annat att antalet akutmottagningar har minskat samtidigt som befolkningen och medellivslängden har ökat. Under de tre senaste åren har

akutmottagningsbesöken ökat med 6,2 % (Säfwenberg, 2008).

Akutsjukvård för barn

Enligt en nordamerikansk studie är vanliga sökorsaker på barnakutmottagningar muskel-/

skelettproblem, sår och skador samt problem med öron, näsa och hals (Hart & Mirabella, 2009). Även feber är vanligt, ofta i kombination med andra symtom såsom andningsbesvär, gastrointestinala besvär och huvudvärk (Williams, O`Rourke, & Keogh, 2009). Feber är den vanligaste orsaken till att föräldrar söker akutvård för sina barns tillstånd och ofta beror febern på virus. Barn under tre månader som har feber är en riskgrupp och bör undersökas mer noggrant. Hos barn under två år är feber ett vanligt tecken på urinvägsinfektion, efter två års ålder är det vanligare med magsmärtor (Engberg & Lind, 2010).

Antalet besök på barnakutmottagningen på Akademiska sjukhuset ökar, år 2006 registrerades 18 124 besök och år 2007 var siffran 18 793 (Karlsson, 2008). Många av de som kommer till barnakutmottagningen söker för lindrigare åkommor och skulle ha kunnat söka sig till primärvården (Ström, 2009). På barnakutmottagningen vid Akademiska sjukhuset delas inskrivna patienter in i två kategorier, medicin eller kirurgi, beroende på symtom.

Barnakutmottagningen tar emot medicinpatienter till och med 17 år och kirurgpatienter till och med 14 år. Är patienten äldre hänvisas han eller hon till vuxenakutmottagningen. De personalkategorier som arbetar på barnakutmottagningen och tar emot patienter samt gör en första bedömning på nya patienter är allmänsjuksköterskor, barnsjuksköterskor,

undersköterskor samt läkarsekreterare (Akademiska sjukhuset, 2010).

Alternativ vårdnivå

Uppsala Närakut öppnade år 2008 på uppdrag av landstinget. Syftet var att öka

tillgängligheten till akutsjukvård och avlasta landstingets befintliga akutmottagningar.

Uppsala Närakut drivs av det privata bolaget Proxima i Samariterhemmets lokaler i centrala Uppsala. Uppsala Närakut har öppet alla dagar mellan klockan 7-23 och bemannas av läkare

(6)

inom medicin och kirurgi, sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och undersköterskor.

Patienter med besvär från öron, näsa, hals samt misstänkta infektioner, sårskador och frakturer kan söka vård vid Uppsala Närakut. För patienter som söker för ortopediska besvär och behöver röntgen och eventuell gipsning gäller att patienten är äldre än 15 år. Uppsala Närakut bedrivs i form av en sjuksköterskeledd drop-in mottagning i kombination med en

läkarmottagning. Första bedömning och eventuell provtagning görs av sjuksköterskor som i vissa fall även behandlar patienten vilket innebär att alla patienter inte träffar en läkare.

Sjuksköterskorna gör samtidigt en bedömning om patienten behöver träffa en läkare och kan då boka en läkartid samma dag. Besökstid till läkare kan även bokas av vårdcentral,

barnakutmottagningen eller sjukvårdsrådgivningen (Proxima, 2010). Enligt riktlinjer för barnakutmottagningen (2008) angående vilka patienter som kan gå till Uppsala Närakut gäller detta patienter med:

Övre luftvägsinfektioner inklusive halsfluss

Öronsymtom, efter överenskommelse kan de ta patienter från sex månader med misstäkt otit

Ögon

Lindrig astma

Urinvägsinfektion utan feber

Urinvägsinfektion med feber hos barn över två år om opåverkat allmäntillstånd Hudutslag med opåverkat allmäntillstånd

Stukningar

Mindre sårskador, sutureras, limmas eller tejpas Kontusioner

Lindriga klämskador, kan punktera naglar Balanit

Närakuten har möjlighet att ta Hb, b-glukos och CRP kapillärt samt urinsticka, urinodling och strep A-test. Man har även utrustning som saturationsmätare, öronmikroskop samt röntgen (Barnakutmottagningen, 2008 ).

Sjuksköterskors förmåga till bedömning och behandling

För att tillgodose bemanningen på akutmottagningarna startades på 60- talet i USA en vidareutbildning med master examen för sjuksköterskor. De examinerade sjuksköterskorna kom att kallas nurse practitioner vilket i Sverige kan översättas till avancerad

(7)

specialistsjuksköterska. Utbildningen för avancerade specialistsjuksköterskor inriktade sig från början på primärvården och barnsjukvården men tidigt på 90-talet började man utbilda avancerade specialistsjuksköterskor i akutsjukvård då efterfrågan var stor. De avancerade specialistsjuksköterskornas uppgift var att ge vård och omvårdnad till de kritiska patienterna som sökte vård på akutmottagningen. I utbildningen för avancerade specialistsjuksköterskor ingår avancerade medicintekniska moment såsom intubering, artärblodprovtagning med mera men också utökad kunskap inom fysiologi, patofysiologi, farmakologi och omvårdnad

(Kleinpell & Grabenkort, 2008). En svensk utbildning av avancerade specialistsjuksköterskor har bedrivits på högskolenivå, här låg fokus på att självständigt kunna bedöma och

diagnosticera hälsoproblem, ordinera och genomföra medicinsk behandling och omvårdnad samt planera och genomföra hälsofrämjande och förebyggande åtgärder (Högskolan i Skövde, i.d.).

Utökad utbildning och därmed ökad kompetens hos sjuksköterskor i kombination med ökad belastning inom hälso- och sjukvården har lett till att försök har gjorts med att ersätta läkare med sjuksköterskor för vissa arbetsuppgifter. Sjuksköterskorna kan då ha olika roller, dels att ta hand om kroniskt sjuka patienter och sköta kontakter med dem, dels att ta hand om

patienter som söker vård akut inom primärvården. I en litteraturöversikt (Laurant et al., 2009) utvärderades effekten av att ersätta läkare med sjuksköterskor. I studien redovisas resultatet för patienten, effekten på vårdprocessen samt utnyttjandet av resurser inklusive kostnader. I de fall där sjuksköterskan tog emot patienter som sökte vård akut upptäcktes inga skillnader i resultatet eller välmående för patienten vid jämförelse mellan besök hos läkare eller

sjuksköterska. Det gick däremot att finna ett samband mellan hög patienttillfredsställelse och sjuksköterskeledd vård. Sjuksköterskorna gav också mer information om patientens tillstånd, behandling och egenvård. I vårdprocessen hade sjuksköterskorna dock längre besökstider och var mer benägna att kalla patienter på återbesök. Produktiviteten sjönk alltså med

sjuksköterskor men patienttillfredsställelsen ökade. Artikelförfattarna drar samband mellan den ökade patienttillfredsställelsen och de längre besökstiderna (Laurant et al., 2009).

En studie som granskade kvaliteten på bedömningar av patienter med lättare åkommor som utfördes av sjuksköterskor på en sjuksköterskeledd mottagning respektive läkare på en

akutmottagning visade att sjuksköterskorna gjorde färre felbedömningar samt att väntetiderna var kortare (Sakr et al.,2003). Sjuksköterskor som arbetar i triage på en akutmottagning kunde korrekt bedöma huruvida patienten skulle komma att läggas in eller gå hem i 75,7% av fallen.

(8)

Sjuksköterskorna hade rätt i 83,3% av fallen när de bedömde att patienten skulle få gå hem.

Bäst på att bedöma eventuell hemgång var de hos patienter som sökte för febrila tillstånd eller skador. Av de patienter som sjuksköterskorna bedömde att de skulle behöva läggas in, lades i verkligheten endast 65,5% in. Det visade sig också att sjuksköterskorna var bäst på att

bedöma de patienter som var allvarligt sjuka samt de som hade lätta eller väldigt lätta besvär (Holdgate, Morris, Fry, & Zecevic, 2007).

En litteraturöversikt undersökte vilken betydelse avancerade specialistsjuksköterskor och underläkare har i akutsjukvården. Flera studier som ingick i litteraturöversikten (Kleinpell &

Grabenkort, 2008) fokuserade på olika vårdmodeller varav resultatet i en studie visade att patienter som vårdats av avancerade specialistsjuksköterskor hade kortare tid på

intensivvårdsavdelningen, lägre andel urinvägsinfektioner samt kortare tid till mobilisering och utsättning av kateter. En annan studie visade att färre patienter gjorde återbesök till mottagningen efter att de hade träffat en avancerade specialistsjuksköterska. Effekten av den vård som gavs av avancerade specialistsjuksköterskor var ökad följsamhet vad gäller

rekommendationer om kost och motion, rådgivning vad gäller rökavvänjning samt fler kontroller av blodtryck hos hjärtpatienter. Dock sågs inte några skillnader i adekvat behandling eller planerade uppföljningar hos de som fått vård av avancerade specialistsjuksköterskor (Kleinpell & Grabenkort, 2008).

Tillfredsställelse med sjuksköterskeledd behandling

Kunskap om sjuksköterskors kompetens och vilka undersökningar de kan utföra är bristande hos allmänheten. En studie av föräldrars inställning till att låta barnsjuksköterskor bedöma och behandla lättare åkommor hos barn mellan 1-15 år visade att de är positiva till detta men att de saknar kunskap om sjuksköterskors kompetens att bedöma patienter (Forgeron &

Martin-Misener, 2005). En positiv inställning till att bli undersökt och behandlad av en specialistsjuksköterska har även bekräftats i studier av Moser et al., (2004) samt Hart och Mirabella (2009). Den senare kunde också visa att det fanns ett samband mellan att patienter som tidigare hade behandlats av specialistsjuksköterskor var positivt inställda till att bli det igen (Hart & Mirabella, 2009).

Forskning inom området visar att patienter som söker akutsjukvård för lättare besvär och hänvisas till specialistsjuksköterskor är nöjda med sin vård (Shum et al., 2000; Wilson &

Shifaza, 2008; Moser, Abu-Laban, & van Beek, 2004). Patienter upplevde att

(9)

sjuksköterskorna var lättare att prata med och att de gav råd om livsstil och egenvård i större utsträckning än läkare (Shum et al., 2000; Cooper, Lindsay, Kinn, & Swann, 2002).

Patienterna upplevde även att de var nöjda med den vård de fick om kommunikationen med sjuksköterskan varit bra under besöket. Patienterna skattade sin tillfredsställelse på vården högre beroende på hur sjuksköterskan hade pratat och betett sig under samtalet med patienten.

Om patienten var 65 år eller äldre samt om de hade haft en längre vårdkontakt med

sjuksköterskan var de mer nöjda med bemötande än de patienter som var 25 år eller yngre. Då sjuksköterskan pratade med patienten på ett bra och tydligt sätt under besöket ställde de sig positiva till att träffa en sjuksköterska igen och de skulle rekommendera vänner och familj att bli behandlade av sjuksköterskor. Många patienter lyssnade också på de råd som de fick av sjuksköterskan och ansåg att sjuksköterskan hade goda kunskaper (Hayes, 2007).

Föräldrars bedömning av lämplig vårdnivå

Föräldrar med sjuka barn söker vård på barnakutmottagningar då de anser att barnet är så pass sjukt att det hör hemma där och ofta är föräldrarna mycket oroliga (Hendry, Beattie, &

Heaney, 2005). I en australiensisk studie (Williams et al., 2009) där 355 deltagare ingick angav 60 % av föräldrarna att upplevelsen av svårighetsgrad på barnets sjukdom var den främsta eller näst främsta orsaken att söka vård på barnakutmottagningen. Vidare angav 24 % att tillgången till specialistläkare var främsta orsaken och 18 % valde barnakutmottagningen därför att det var en ”one stop shop” med läkare, apotek, röntgen och laboratorie. Föräldrar som hade valt att inte kontakta vårdcentral innan de åkte till barnakutmottagning angav olika skäl till att de åkte direkt dit. De orsaker som angavs var: akutmottagningen var rätt vårdnivå, att husläkare ändå skulle ha remitterat barnet, att det skulle gå fortare på

barnakutmottagningen, att de hade fått råd att söka till barnakutmottagningen och att vården skulle vara bättre där. Det visade sig att föräldrarna oroade sig i hög grad även då de upplevde att barnets tillstånd inte var allvarligt. Föräldrarna skattade nämligen barnets tillstånd som allvarligt i 19 % av fallen men sin egen oro som mycket hög i 64 % av fallen (Hendry et al., 2005).

De flesta föräldrarna hade själva bedömt sina barn innan de valde att söka vård (Williams et al., 2009). Detta visade sig genom att 45 % hade gett någon form av medicinering och även genom att det var skillnad i hur fort föräldrarna sökte vård beroende på om det var en skada eller en sjukdom. Om barnet råkat ut för en skada sökte 54 % inom 4 timmar medan om det var symtom på en sjukdom väntade de längre. Drygt en tredjedel, 35 %, av föräldrarna hade

(10)

inte kontaktat någon annan vårdinrättning innan de sökte till barnakutmottagningen. De resterande 65 % hade antingen varit i kontakt med husläkare, barnläkare eller

barnakutmottagningen. Av de som först hade uppsökt en annan sjukvårdsinrättning

hänvisades 61 % vidare till barnakutmottagningen för vidare råd och behandling (Williams et al., 2009).

Föräldrars uppfattning om att bli hänvisad

I en amerikansk studie av Kuensting (1995) undersöktes om föräldrar till sjuka barn som sökte till barnakutmottagningen men blivit hänvisade till vårdcentral, faktiskt tog sina barn till vårdcentralen. Av de 100 föräldrar som ingick i studien hade endast 21% gått till husläkaren.

Majoriteten angav att de hade gjort det för att de tyckte att barnet behövde träffa en läkare.

Andra orsaker var att de hade fått råd att göra det av personalen på barnakutmottagningen, att det var nära hem och att det var så fullt på barnakutmottagningen. De 79 föräldrar som inte tog barnet till vårdcentralen motiverade det med att barnet mådde bättre, vårdcentralen var stängd de tider föräldrarna kunde, att de inte hade kunnat gå på den tiden de fått och att de hade en tid bokad inom en vecka. I studien undersöktes också föräldrarnas inställning till att bli hänvisade till annan vårdinstans. Det fanns inget signifikant samband mellan upplevd svårighetsgrad av barnens besvär och inställningen till att bli hänvisad. Däremot fanns det ett positivt samband mellan god tillfredsställelse med hänvisningen och hur föräldern upplevde att den mottagande sjuksköterskan förstod besvären och situationen (Kuensting, 1995).

Patientsäkerhet och vårdkvalitet

Socialstyrelsen har, på uppdrag av regeringen, tagit fram indikatorer för uppföljning av hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen [SOS], 2009b). Dessa skall användas för att uppnå en god vård, det vill säga att vården är kunskapsbaserad och ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik samt ges inom rimlig tid. De olika områdena och dess indikatorer syftar också till att underlätta för öppna jämförelser och utvärderingar. De är alltså inte enbart inrättade för att definiera kvalitet utan även som områden för utvärdering och förbättring. Vårdkvalitet definieras här som måluppfyllelse, i förhållande till insatta resurser, mätt i kostnader (SOS, 2009b).

Ett av områdena för kvalitetsutveckling och förbättring enligt god vård är säker hälso- och sjukvård. Med säker vård innebär att risken för vårdskador, det vill säga lidande, obehag,

(11)

kroppslig eller psykisk skada, sjukdom eller död som orsakas av hälso- och sjukvården och som inte är en oundviklig konsekvens av patientens tillstånd, minskas.

Andra områden där indikatorer utarbetas är patientfokuserad hälso- och sjukvård, effektiv hälso- och sjukvård, jämlik hälso- och sjukvård samt hälso- och sjukvård i rimlig tid. Alla områden har dock inte färdiga indikatorer utan dessa är under utveckling. För att en indikator skall kunna användas måste det finnas nationella datakällor där information samlas och möjliggör jämförelser. Några av de indikatorer som finns och som är applicerbara på akutsjukvård är:

- Patienten blir respektfullt bemött som individ.

- Delaktighet i den egna vårdens planering och genomförande.

- Väntetider till besök i den specialiserade vården.

- Väntetider till besök i primärvården - Upplevda väntetider till behandling.

- Upplevd tillgänglighet till primärvården.

(SOS, 2009b)

Patientsäkerhet skall inte bara verka som något tvingande inom vården utan ska också förbättra arbetsförhållanden för sjuksköterskor. Att göra vården säker för patienten är viktigt men det finns inga snabba åtgärder. När patientsäkerhet diskuteras fokuseras det oftast på patienten men det är viktigt att tänka på att misstag inom vården även kan ha andra drabbade, exempelvis anhöriga och vårdpersonal. Sjuksköterskor har en central roll när det gäller patientsäkerhet då de träffar patienterna mycket, genomför det mesta av rapporteringen samt ska arbeta för hög patientsäkerhet. För att kunna ha en optimal patientsäkerhet inom vården behövs mer resurser men många gånger tvingas avdelningarna att skära ner inom något annat område istället (Warburton, 2009).

Enligt en amerikansk studie (Shaw et al., 2009) upplevde personal på barnakutmottagningar att vissa faktorer påverkade patientsäkerheten i positiv riktning genom att de skapade en positiv patientsäkerhetsmiljö. Faktorerna som ökade patientsäkerheten var: att

överbeläggningar motverkades, att det fanns ett system för att kalla in läkare vid

sjukskrivningar och att det fanns en särskild grupp som arbetade med patientsäkerhetsfrågor.

Majoriteten av personalen angav att de skulle känna sig säkra om de var patient på sin egen enhet (Shaw, et.al., 2009).

(12)

Lagar och förordningar

Hälso- och sjukvårdslagen, ett av de viktigaste styrande dokumenten inom svensk sjukvård fastställer att vården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på god vård. Detta innebär bland annat att den skall vara lättillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården. Här fastställs även att kvaliteten i verksamheten skall utvecklas och säkras systematiskt och fortlöpande (HSL, 1982:763). Säkerhetstänkande har alltid funnits inom sjukvården men under senare år har ansvaret flyttats från individen till verksamheten. I en miljö med högre arbetstakt, mer avancerad utrustning, svårt sjuka patienter och avancerade

behandlingsmetoder räcker inte den enskildes kunskap och engagemang för att upprätthålla säkerheten utan det krävs en särskild organisation och ledning för detta. Med hjälp av en ledningsstruktur kan rutiner fastställas och uppföljning ske och på så sätt ökar

patientsäkerheten (SOS, 2009a).

I Socialstyrelsens föreskrifter som fungerar som bindande regler för de verksamheter som verkar under Socialstyrelsens kontroll, alltså sjukvården, fastställs även att vid planering, utförande, uppföljning och utveckling av verksamheten skall det systematiska kvalitetsarbetet skapa sådana förutsättningar att tillgängliga resurser kan användas för att uppnå kraven på patientsäkerhet, patienttillfredsställelse och kostnadseffektivitet i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) (SOSFS 2005:12). Vidare bestäms att vårdgivaren skall ge direktiv och säkerställa att ledningssystemet för varje verksamhet är ändamålsenligt med mål,

organisation, rutiner, metoder och vårdprocesser som säkerställer

kvaliteten. Dessutom skall verksamhetschefen ansvara för uppföljning och analys av verksamheten, så att åtgärder kan vidtas för att förbättra vården (SOSFS 2005:12).

Uppsala Närakut har varit i drift i drygt två år och har haft tid att etablera sig som en aktör i vårdkedjan i Uppsala. Syftet med Uppsala Närakut är främst att öka tillgängligheten till vård och därigenom öka patientsäkerheten genom att avlasta bland annat barnakutmottagningen på Akademiska sjukhuset. I nuläget är det oklart hur stort antal av de patienter som söker sig till barnakutmottagningen som skulle ha kunnat vända sig till Uppsala Närakut och det är därför svårt att fastställa hur väl syftet har uppnåtts.

(13)

Denna uppsats är en delstudie i ett större projekt, Kvalitet på Närakuten- Ambitionen för patientsäkerhetsprojektet (KNAPP) som utvärderar vårdkvalitet och patientsäkerhet på den relativt nyöppnade Uppsala Närakut.

Syfte

Syftet med denna studie var att undersöka vilka orsaker som patienterna söker vård för på barnakutmottagningen och vilka av dessa patienter som skulle ha kunnat söka vård vid Uppsala Närakut.

Frågeställningar

1. För vilka orsaker söker patienter vård på barnakutmottagningen?

2. I vilken omfattning uppfattar personalen att patienterna skulle ha kunnat söka vård vid Uppsala Närakut istället?

3. Vad är personalens motivering till att inte hänvisa patienter till Uppsala Närakut?

METOD

Design

En deskriptiv studie med prospektiv, icke- experimentell design med observationer som har analyserats med både kvantitativ och kvalitativ ansats.

Urval

Urvalet bestod av observerade patientbesök vid anmälan och registrering på

barnakutmottagningen vid Akademiska sjukhuset. Totalt gjordes 248 observationer under en tvåveckorsperiod hösten 2010. I studien inkluderades patienter i åldern 0-17 år. Av de patienter som inkluderades under studietiden var 54 % (n=135) pojkar och 46 % (n=113) flickor. Medelåldern på dessa var 7 år med spridning mellan 0-17 år. De veckodagar då flest patienter sökte sig till barnakutmottagningen var onsdag (n=48), måndag (n=44) och fredag (n=44). Majoriteten av patienterna sökte sig till barnakutmottagningen mellan klockan 14 och 16 (n=81). Exklusionskriterier var att anlända i ambulans till barnakutmottagningen. Under studieperioden sökte totalt 622 patienter vård på barnakutmottagningen. Av dessa var 59 %

(14)

pojkar och 41 % flickor och medelåldern var 6 år. Observationerna i denna studie omfattade därmed cirka 40 % av patientbesöken.

Observationerna baserades på patientbesök och sökorsak men innefattade även personalens bedömning och motivering till huruvida patienten kunde söka sig till Uppsala Närakut istället.

Bedömningarna gjordes av tre olika yrkeskategorier, sjuksköterskor 35% (n=87) , undersköterskor 52% (n=129) och läkarsekreterare 13% (n=32).

Datainsamlingsmetod

Observationerna dokumenterades av observatörerna på ett protokoll som hade utvecklats av projektledningen specifikt för denna delstudie (se bilaga 1). Variablerna som studerades var:

kön, ålder, sökorsak, veckodag och klockslag. I tillägg undersöktes också om patienten fick vård på barnakutmottagningen eller hänvisades till Uppsala Närakut; om det bedömdes att patienten hade kunnat gå till Uppsala Närakut och varför samt vilken yrkeskategori som bedömde patienten.

Protokollet innehöll färdiga svarsalternativ för alla variabler förutom sökorsak och motivering till eventuell hänvisning, dessa variabler dokumenterade observatörerna med fritext.

Tillvägagångssätt

Personalen fick skriftlig information om studien (se bilaga 2). Observatörerna informerade också om studien på barnakutmottagningen en vecka innan observationerna påbörjades.

Personalen informerades om att de var anonyma i sina bedömningar och att endast profession registrerades. Observationerna genomfördes på barnakutmottagningen på Akademiska

sjukhuset under veckorna 40 och 41, år 2010 mellan olika tider på dygnet alla dagar i veckan under de tider Uppsala Närakut är öppen. Varje observationstillfälle omfattade cirka åtta timmar och antalet tillfällen var totalt tio stycken under två veckor. På barnakutmottagningen tas patienterna emot i ett triagerum och på grund av platsbrist befann sig observatörerna i ett intilliggande rum och lyssnade på personalens mottagande av patienter. Efter att mottagande personal hade bedömt patienten motiverade de sin bedömning av patientens vårdbehov och lämplig vårdnivå till observatörerna. Observatörerna hade inte någon patientkontakt utan observerade enbart personalens handlande. Ett informationsblad för patienterna sattes upp i väntrummet där information fanns angående studien, med syfte och namn på

kontaktpersonerna (se bilaga 2).

(15)

Etiska överväganden

Forskare har ett ansvar för att forskningen går rätt till samt att värna om deltagarnas

rättigheter och integritet. När studieobjekten är människor är ett grundläggande etiskt krav att personerna i fråga skall samtycka till att delta i studien. Detta överensstämmer väl med sjukvårdens riktlinjer i Hälso- och sjukvårdslagen, att vården skall bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet och så långt det är möjligt utformas och

genomföras i samråd med patienten. Deltagarna har rätt att få veta studiens syfte, eventuella risker, vem som är huvudansvarig, att deltagandet är frivilligt samt att de har rätt att när som helst avbryta deltagandet (Centrum för forsknings- och bioetik, 2010).

Personalen hade möjlighet att avstå från deltagande i studien om de inte ville medverka.

Patientdata, det vill säga kön och ålder fördes in i protokollet anonymt och dessa förvarades säkert hos observatörerna. All data behandlades konfidentiellt och observatörerna arbetade under sekretess. Det övergripande projektet som denna studie är en del av har godkänts av etikprövningsnämnden med diarienummer 2010/169.

Bearbetning och analys

Eftersom studien är av icke-experimentell design och syftar till att beskriva vilka som vänder sig till barnakutmottagningen vid Akademiska sjukhuset är data på nominalskalenivå och presenteras i löpande text samt tabeller och diagram. Observatörerna var på plats på barnakutmottagningen under alla veckodagar, vid olika tidpunkter, under den första studieveckan och bara enstaka dagar under andra studieveckan. Vid presentationen av variabeln ”veckodag” presenteras därför enbart första studieveckans observationer för att på så sätt få så representativa siffror för en vecka som möjligt. All data matades in och

sammanställdes i PASW 18.

Variabeln ”sökorsak” saknade färdiga svarsalternativ i protokollet och beskrevs med fritext.

Dessa data kategoriserades därför i undergrupper för att kunna presenteras och jämföras statistiskt. På barnakutmottagningen används inga färdiga alternativ för sökorsak i

dokumentationen. De olika sökorsakerna tolkades och delades därför in i olika kategorier utifrån observatörernas medicinska kunskap.

För att få en ökad förståelse till varför inga patienter hänvisades till Uppsala Närakut

analyserades de kvalitativa data som samlades in, alltså personalens motivering till hänvisning

(16)

eller icke hänvisning, med hjälp av innehållsanalys. Denna gjordes med utgångspunkt från Graneheim och Lundmans beskrivning av manifest analys (Graneheim & Lundman, 2004).

Personalens motiveringar dokumenterade observatörerna i en form som liknade kondenserade meningsenheter (Graneheim & Lundman, 2004). Dessa meningsenheter kategoriserades i sex kategorier (tabell 1).

RESULTAT

Sökorsaker på barnakutmottagningen

Utifrån de observationer (n=248) som gjordes under studietiden framkom att de fem

vanligaste sökorsakerna för vård på barnakutmottagningen var extremitetsskada (n=54), feber (n=27), andningsbesvär (n=19), övriga besvär (n=19) och fall med huvudskada (n=18). I extremitetsskada ingår exempelvis barn som har klämt sig, stukat fötter, blivit klivna på och ramlat. Övriga besvär innebär bland annat nageltrång, böld, diffus smärta, navelbråck,

diabetesutredning och borrelia. En komplett beskrivning över sökorsaker redovisas i figur 1.

Figur 1. Sökorsaker vid barnakutmottagningen.

(17)

Personalens bedömning av rätt vårdnivå

Personalen på barnakutmottagningen uppfattade att 56 % (n=139) av de sökande patienterna var på rätt vårdnivå när de sökte sig till barnakutmottagningen (se figur 2). Personalen ansåg att cirka 11 % (n= 26) av patienterna hade kunnat söka vård på Uppsala Närakut istället för på barnakutmottagningen.

Av de 248 observationer som genomfördes skrevs 234 patienter in på barnakutmottagningen och 14 patienter hänvisades till en annan vårdinstans på Akademiska sjukhuset, exempelvis öron-, näsa- halsmottagningen eller akutmottagningen för vuxna samt till folktandvården och till hemmet (se figur 2). Inga patienter hänvisades till Uppsala Närakut.

Kontakt med vården innan besök på barnakutmottagningen

Av de patienter som sökte vård på barnakutmottagningen hade 23 % (n=57) hänvisats dit från annan vårdinstans (se figur 2). Här inkluderades de som varit hos husläkaren och fått en remiss till barnakutmottagningen och de som varit i kontakt med vårdcentralen via telefon eller varit på Uppsala Närakut. Även de patienter som hade kontaktat barnakutmottagningen via telefon och fått råd att åka in ingick i denna kategori. Av de patienter som blivit hänvisade till barnakutmottagningen kom 12% (n=7) från Uppsala Närakut. En av dessa patienter blev inte direkt hänvisad utan fick rådet att uppsöka barnakutmottagningen vid utebliven

förbättring.

Ytterligare en patientkategori 11% (n=26) hade varit i kontakt med sjukvårdsrådgivningen via telefon och blivit rekommenderade att söka vård på barnakutmottagningen (se figur 2). Att hänvisa dessa patienter vidare till Uppsala Närakut ansågs inte vara aktuellt av personalen på barnakutmottagningen. Patienter som varit i kontakt med sjukvårdsrådgivningen eller annan vårdnivå innan de besökte barnakutmottagningen var inte aktuella för hänvisning till Uppsala Närakut enligt personalen. Dessa patienter tillhörde därför indirekt patientkategorin som inte hade kunnat gå till Uppsala Närakut. Det innebär att 90% (n=222) av patienterna i denna studie inte var aktuella för Uppsala Närakut enligt personalen på barnakutmottagningen (se figur 2).

(18)

Figur 2. Personalens bedömning av möjlig hänvisning till Uppsala Närakut.

Sökorsaker då patienter kan söka vård vid Uppsala Närakut

De sökorsaker som personalen uppfattade att patienten hade kunnat söka vård vid Uppsala Närakut för var huvudvärk (n=5), feber (n=3), fall med huvudskada (n=3), buksmärta (n=2), extremitetsskada (n=2), andningsbesvär (n=2), övriga besvär (n=2), obstipation (n=1), illamående/kräkning (n=1), utslag (n=1), urinvägsbesvär (n=1), smärta underliv (n=1), yrsel (n=1), och hosta (n=1) .

Personalens anledningar till att inte hänvisa till Uppsala Närakut

Under observationerna motiverade personalen olika skäl till varför patienterna inte hänvisades till Uppsala Närakut. Genom detta framkom personalens åsikter och uppfattningar om att hänvisa patienter. Resultatet visade på sex olika kategorier (se tabell 1). Dessa var ”diffusa symtom”, ”hänvisas tillbaka till barnakutmottagningen”, ”av bekvämlighet”, ”låg ålder”,

”okunskap” och ”sent på kvällen”.

(19)

Tabell 1. Kategorier av personalens orsaker till att inte hänvisa patienter till Uppsala Närakut.

Kondenserade meningsenheter

Kategorier

Diffusa symtom, tas in på barnakutmottagningen för att de redan är där. Behöver eventuellt göra en buköversikt.

Diffusa symtom

Väntat länge, krångligt att hänvisa. Av bekvämlighet Nedsatt allmäntillstånd och behöver göra en mer

grundlig utredning, provtagning.

Diffusa symtom

Hade ej föräldrar med sig. Av bekvämlighet

De har tagit sig till barnakutmottagningen.

Problem med parkering.

Av bekvämlighet

Vet ej Okunskap

Sent på kvällen 20.29. Sent på kvällen

Har tagit sig hit sent på kvällen 21.03 Sent på kvällen Det är lugnt på barnakutmottagningen. Av bekvämlighet Rädd att de ska hänvisas tillbaka till

barnakutmottagningen.

Hänvisas tillbaka till barnakutmottagning Rädd för att de ska bli tillbaka skickade Hänvisas tillbaka till

barnakutmottagningen Tar ej sårskador enligt usk. Rädd att bli tillbaka

skickad till barnakutmottagningen.

Okunskap

Hänvisas inte på grund av låg ålder Låg ålder

Risk att hänvisas tillbaka Hänvisas tillbaka till barnakutmottagningen

Kategorin ”diffusa symtom” grundades på personalens motivering att patienten hade diffusa symtom och att det eventuellt skulle behövas provtagning och röntgen. Då symtomen var svårtolkade upplevde personalen att det var svårt att hänvisa patienten vidare.

”Hänvisas tillbaka till barnakutmottagningen” innebar en osäkerhet hos personalen då de inte visste om patienten skulle hänvisas tillbaka från Uppsala Närakut på grund av resursbrist och brist på kompetens i pediatrik hos läkarna på Uppsala Närakut. De upplevde att vissa läkare inte kunde bedöma barn utan skickade tillbaka dem till barnakutmottagningen.

Kategorin ”Av bekvämlighet” innebar att personalen inte hänvisade patienterna eftersom de hade tagit sig till barnakutmottagningen och att det vore krångligt för dem att fortsätta till nästa vårdinstans. Här ingick också de fall där patienten hade väntat länge och därför togs emot på barnakutmottagningen.

(20)

Det fanns också en gängse uppfattning att Uppsala Närakut inte tar emot barn under 1 år vilket låg till grund för kategorin ”Låg ålder”.

”Okunskap om Uppsala Närakut” innebar att personalen var osäker på om patienten hade kunnat söka vård på Uppsala Närakut eller ej.

Den sista kategorin ”Sent på kvällen” innefattade de patienter som kom till

barnakutmottagningen på kvällen, efter klockan åtta, och därför inte var aktuella för hänvisning enligt personalen.

DISKUSSION

Syftet med denna studie var att undersöka vilka orsaker som patienter söker vård för på barnakutmottagningen och vilka av dessa som enligt personalen hade kunnat söka vård vid Uppsala Närakut. De vanligaste sökorsakerna på barnakutmottagningen var extremitetsskada, feber, andningsbesvär, övriga besvär och fall med huvudskada. Vissa av sökorsakerna som registrerades under studietiden hade kunnat tas om hand på Uppsala Närakut men ingen av patienterna hänvisades dit av mottagande personal. Däremot hänvisades några fall till öron-, näsa-, halsmottagningen samt akutmottagningen för vuxna på Akademiska sjukhuset. Något samband mellan hänvisning och sökorsak kan ej påvisas då inga patienter hänvisades. För att förstå varför ingen hänvisning genomfördes har personalens motivering till varför patienten, trots att han/hon kunnat gå till Uppsala Närakut, ändå togs in på barnakutmottagningen analyserats. Genom detta framkom sex olika kategorier. Dessa var ”av bekvämlighet”,

”diffusa symtom”, ”låg ålder”, ”hänvisas tillbaka till barnakutmottagningen”, ”sent på

kvällen” och ”okunskap”. En ytterligare orsak till att få patienter blev aktuella för hänvisning till Uppsala Närakut var att de redan hade hänvisats av sjukvårdsrådgivningen till

barnakutmottagningen. Detta upplevde personalen som en betydande faktor när de skulle bestämma sig för att hänvisa eller ej.

Uppsala Närakut

För att Uppsala Närakut skall kunna avlasta barnakutmottagningen i större utsträckning behöver man se över mottagningskriterierna och se vilka sökorsaker som är vanligast på barnakutmottagningen. I analysen av vilka patienter som skulle ha kunnat hänvisas till

(21)

Uppsala Närakut av mottagande personal framkom tre fall där sökorsaken var fall med huvudskada. Detta gällde exempelvis en patient som hade slagit läppen och en patient där personalen var osäker på om denne hade kunnat hänvisas men bedömde det sedan som möjligt. Detta visar att sökorsaken ”fall med huvudskada” är en bred grupp där

svårighetsgraden på skadan kan variera mycket. Eftersom författarna var tvungna att

kategorisera patienterna utifrån sökorsak hamnade alla barn som hade slagit i huvudet, oavsett svårighetsgrad, i kategorin ”fall med huvudskada”. Att personalen bedömde att tre patienter ur denna kategori hade kunnat hänvisas till Uppsala Närakut kan verka felaktigt men beror således på att kategorin innefattar många olika typer av skador. Enligt personalen på

barnakutmottagningen kan Uppsala Närakut till exempel ej ta emot patienter med buksmärta.

Däremot säger riktlinjer från Uppsala Närakut att de kan ta emot patienter med

urinvägsinfektion (Barnakutmottagningen, 2008). Ett vanligt symtom vid urinvägsinfektion är buksmärta (Engberg & Lind, 2010) och dessa motstridiga budskap skapar en viss osäkerhet bland personalen på barnakutmottagningen. Det behövs därför tydligare riktlinjer och

information om vilka patienter som är aktuella för Uppsala Närakut. För att uppnå ökad insikt och mindre osäkerhet kring hänvisning krävs också mer kunskap om Uppsala Närakuts arbetssätt hos personalen på barnakutmottagningen. Ansvaret för att utforma tydligare riktlinjer för mottagningskriterier för barn ligger även hos Uppsala Närakut.

Under observationerna framkom att personalen kände osäkerhet för att patienterna skulle hänvisas tillbaka till barnakutmottagningen från Uppsala Närakut. Personalen på

barnakutmottagningen upplever att tillgången till läkare med kompetens i pediatrik på Uppsala Närakut är varierande och det därför är stor risk att barnen ej kan få korrekt bedömning och behandling. För att underlätta samarbetet krävs större insikt i de olika verksamheterna och den kompetens som finns.

Uppsala Närakuts bidrag till ökad patientsäkerhet

Syftet med Uppsala Närakut är att avlasta både akutmottagningen för vuxna och

barnakutmottagningen på Akademiska sjukhuset och på så sätt öka patientsäkerheten. Genom detta vill man uppfylla kraven på god vård, bland annat att den är ändamålsenlig, säker, patientfokuserad och ges inom rimlig tid (SOS, 2009b). En uppföljning bör genomföras för att uppskatta hur väl detta har uppnåtts. Ett mått på hur väl barnakutmottagningen avlastas av Uppsala Närakut är hur ofta de kan hänvisa patienter dit och på så sätt minska sin egen

(22)

arbetsbörda. Resultatet av denna studie visar dock att personalen på barnakutmottagningen inte hänvisar patienter till Uppsala Närakut.

Vårdkvalitet innebär att vården uppfyller sina mål i förhållande till insatta resurser med rimliga kostnader (SOS, 2009b). Uppsala Närakut har fått resurser för att avlasta

barnakutmottagningen men i nuläget verkar inte barnsjukvården utnyttja dessa resurser till fullo varpå vårdkvaliteten inom barnakutsjukvården blir oförändrad. Istället skulle resurserna kanske komma till bättre användning i en annan form inom barnsjukvården, exempelvis genom högre personaltäthet på barnakutmottagningen, en speciell närakut för barn eller en ombyggnad och effektivisering av befintlig barnakutmottagning. Möjliga orsaker till att Uppsala Närakut inte uppnår sitt syfte inom barnsjukvården skulle kunna vara okunskap hos personalen om Uppsala Närakuts kriterier för behandling av barn samt okunskap hos

sjukvårdsrådgivningen om Uppsala Närakuts kompetens i pediatrik.

De patienter som hänvisades till barnakutmottagningen från sjukvårdsrådgivningen hänvisades inte vidare av personalen. Det ansågs hos stora delar av personalen inte vara aktuellt att hänvisa patienten en andra gång. Å andra sidan tyckte inte viss del av personalen att det var en självklarhet att skriva in patienterna på barnakutmottagningen bara för att de pratat med sjukvårdsrådgivningen utan ansåg att en ny bedömning skulle göras.

Sjukvårdsrådgivningen hänvisar patienter till barnakutmottagningen men om de istället hade hänvisat till Uppsala Närakut skulle belastningen på barnakutmottagningen minska.

Författarna anser att utökad kunskap om Uppsala Närakut samt ett nära samarbete mellan sjukvårdsrådgivningen, barnakutmottagningen och Uppsala Närakut behövs för att patienten ska få rätt vårdnivå.

En viktig grundpelare inom patientsäkerhet är att vården skall vara säker för patienten. Nya former av sjukvård, till exempel sjuksköterskeledda mottagningar behöver därför utvärderas för att säkerställa bland annnat kompetens hos sjuksköterskor och säkerhet för patienterna. Att ta emot och bedöma patienter har länge varit läkarnas roll men erfarna sjuksköterskor kan med sin kliniska blick bedöma lättare åkommor likvärdigt med läkare. Sjuksköterskor har god förmåga att bedöma patienter med febrila tillstånd och skador (Holdgate et al., 2007).

Många av de patienter som kommer till barnakutmottagningen söker vård för lättare skador eller åkommor, exempelvis feber och stukade fötter. En sjuksköterskeledd mottagning hade troligen kunnat bedöma dessa patientgrupper vilket stödjer att patienterna hade kunnat tas om

(23)

hand på Uppsala Närakut. I sjuksköterskeutbildningen ingår utöver medicinska kunskaper även undervisning i omvårdnad, egenvård och bemötande vilket därför blir en naturlig del i sjuksköterskans arbete. Detta kan upplevas som positivt av patienterna då de får råd och stöd.

Studier har visat att patienter är nöjda med den vård sjuksköterskor ger (Laurant, et al., 2009).

Patienternas uppfattning av att besöka en sjuksköterskeledd mottagning stämmer väl överens med Socialstyrelsens uppsatta mål på hur god vård skall bedrivas, att den skall bygga på delaktighet i den egna vårdens planering och genomförande samt att patienten blir respektfullt bemött som individ (SOS, 2009b). Detta motiverar en ökad satsning på sjuksköterskeledda mottagningar.

Hänvisning av patient

En viktig orsak till att inte hänvisa patienter till Uppsala Närakut var bekvämlighet.

Personalen strävar efter att kunna ge alla patienter som kommer till barnakutmottagningen vård. Patienterna ska enligt personalen exempelvis inte behöva åka någon annanstans, flytta bilen, vänta på sin tur och berätta samma historia igen. Dessa resonemang gällde framförallt när det var lugnt på barnakutmottagningen och personalen kände att de kunde ta emot sökande patienter. När det däremot är hög belastning är det troligt att antalet hänvisningar ökar. För att underlätta hänvisning skulle Uppsala Närakut behöva finnas i lokaler närmare barnakutmottagningen vilket skulle göra det lättare för patienterna att ta sig dit. Något som talar för detta är att personalen utan tvekan hänvisade patienter till andra mottagningar på Akademiska sjukhuset, exempelvis öron-, näsa-, halsmottagningen eller akutmottagningen för vuxna. Samtidigt kan man fråga sig om skillnaden i hänvisning beror på dåligt samarbete, konkurrens mellan verksamheter eller prestige. Detta framgår dock inte i denna studie.

Uppfattningen att det är besvärligt att hänvisa patienter och att det är mer bekvämt att låta dem stanna på barnakutmottagningen kan bero på personalens attityd snarare än patienternas upplevelse av att bli hänvisad. I en studie av Kuensting (1995) påvisades att de patienter som upplevde att mottagande sjuksköterska lyssnade och förstod problemet var positivt inställda till att bli hänvisade till annan vårdnivå eller hem. Detta upplevdes då inte som ett problem.

Denna typ av vetenskapliga resultat kan underlätta för hänvisande personal då de lättare förstår hur deras beslut uppfattas hos patienter. Att bli hänvisad behöver inte innebära något negativt för patienten. Kunskap om detta stödjer personalen i beslutsprocessen när de ska hänvisa patienter.

(24)

På barnakutmottagningen togs drygt en tredjedel av patienterna emot av sjuksköterskor.

Denna yrkesgrupp kan hänvisa vidare till Uppsala Närakut direkt. Övriga patienter togs emot av undersköterskor eller läkarsekreterare som måste konsultera en sjuksköterska för att kunna hänvisa vidare till Uppsala Närakut. Processen att konsultera en kollega kan öka motståndet till att hänvisa patienten då det är lättare att direkt ta in patienten på barnakutmottagningen.

En ökad sjukskötersketäthet alternativt en specifik utbildning för undersköterskor samt delegering att hänvisa skulle kunna öka hänvisningen av patienter till lämplig vårdnivå.

Metoddiskussion

I denna studie inkluderades barn med ortopediska åkommor trots att de inte hade kunnat söka vård på Uppsala Närakut. Ur ett hänvisningsperspektiv skulle denna patientgrupp ha kunnat exkluderas men för att spegla belastningen på barnakutmottagningen inkluderades denna sökkategori. Då studiens resultat endast blev en beskrivning av sökmönster anser författarna att det var rätt att ta med dessa patienter i studien. På observationsprotokollet där författarna antecknade yrkeskategori på mottagande personal fanns från början undersköterska och sjuksköterska med som alternativ. Under studiens gång lades även läkarsekreterare till då det visade sig att även denna yrkeskategori tog emot patienter. Även detta gjordes för att spegla hur den dagliga verksamheten ser ut. Studiens tillförlitlighet styrks av att antalet genomförda observationer var högt och utgjorde därmed cirka 40% av det totala antalet patientbesök under studietiden.

Deltagarna i studien var personalen på barnakutmottagningen och de fick inför studien ett informationsblad samt en kopia av observationsprotokollet, som båda hade utformats av projektledningen för denna studie. På så sätt fick studiedeltagarna insyn i studiens syfte och genomförande. Då patienterna enbart medverkade i studien indirekt kom projektledningen och verksamhetsansvarig fram till att inga informationsbrev var nödvändiga. Den information som behövdes för studien kan inte spåras till enskild individ och hade kunnat fås fram genom journalgranskning. Att dela ut informationsbrev skulle ha kunnat leda till förvirring och att personalens arbete hade försvårats vilket i sin tur hade kunnat leda till negativ inställning till studien hos personalen. Däremot sattes ett informationsblad upp i väntrummet för att

patienterna skulle vara medvetna om att en studie genomfördes samt att de hade möjlighet att ställa frågor. Ingen patient ifrågasatte studien. De samtal som fördes mellan personal och patienter under observationerna registrerades ej och sekretess kring samtalens innehåll rådde.

(25)

Observatörerna satt på grund av platsbrist i läkarsekreterarens rum som var placerat intill mottagningsrummet. Rummet användes av läkarsekreteraren för att skriva och ta emot inkommande samtal samt av övrig personal på avdelningen för att skicka prover och faxa.

Detta gjorde att ljudnivå ibland var störande och observationerna försvårades. Trots detta kunde observatörerna uppfatta nödvändig information och i de fall något saknades kunde mottagande personal tillfrågas. Observatörerna upplevde viss svårighet att få mottagande personal att komma in och motivera sitt beslut kring patienten. Generellt sett var detta dock inget problem utan personalen var tillmötesgående. Då belastningen på barnakutmottagningen var hög var det svårt för observatörerna att påminna och fråga efter en motivering eftersom patienterna avlöste varandra. Det hade underlättat om personalen direkt hade gett sin

motivering till observatörerna. Detta hade kunnat åtgärdas enkelt med en skylt som uppmanar och påminner personalen att motivera beslutet under de tider observationerna pågick. Skylten hade kunnat placeras vid mottagande personals dator.

För att kunna analysera och mata in data i PASW 18 krävdes att viss data kategoriserades.

Detta gällde patientens sökorsak. Utifrån författarnas medicinska kunskaper utformades 19 olika sökorsaker som sedan diskuterades med kontaktpersonen för projektet. Eftersom dessa tolkningar gjordes grovt utifrån den fakta observatörerna fick enbart genom att lyssna på samtalet med mottagande personal blev kategorierna breda och patienter i en sökorsak kunde ha samma huvudproblem men med olika svårighetsgrad.

Vården utvecklas ständigt, Uppsala Närakut är ett exempel på en ny verksamhet som är tänkt att avlasta akutmottagningarna. För att säkerställa kvalitet och effektivitet behöver nya verksamheter utvärderas. Studien belyser vid vilka orsaker patienter söker vård vid

barnakutmottagningen och vilka sökorsaker, exempelvis extremitetsskador, Uppsala Närakut skulle behöva ta emot för att avlasta barnakutmottagningen i större utsträckning. Denna kunskap är en del av utvärderingen av Uppsala Närakut och indikerar att i den form den nu bedrivs inte avlastar barnakutsjukvården i önskvärd utsträckning när man ser till möjlighet till hänvisning. Denna studie kan även bidra med en beskrivning av personalens attityder kring hänvisning men för att förstå detta ytterligare behövs vidare forskning kring personalens beslutsfattande.

(26)

Slutsats

Trots att inga patienter hänvisades till Uppsala Närakut under studietiden ansåg dock personalen att vissa patienter hade kunnat söka vård där. Enligt personalen på

barnakutmottagning skulle de patienter som sökte vård för lindriga åkommor och som var lätta att diagnostisera kunna söka vård vid Uppsala Närakut. Personalens motivering till att inte hänvisa patienter vidare till Uppsala Närakut var framför allt av bekvämlighet och att patienterna hade diffusa symtom.

(27)

REFERENSER

Akademiska sjukhuset. (2010). Barnsjukhuset. Hämtad 11 november, 2010, från http://www.akademiska.se/templates/page____25781.aspx

Byrne, G., Richardson, M., Brunsdon, J., & Patel, A. (2000). Patient satisfaction with emergency nurse practitioners in A & E. Journal of Clinical Nursing, 83-93.

Barnakutmottagningen, Akademiska sjukhuset. (2008). Mötesprotokoll- närakuten 14/10 08.

Uppsala.

Centrum för forsknings- och bioetik. (2010). Informerat samtycke. Hämtad 23 maj, 2010, från http://www.codex.vr.se/manniska2.shtml

Cooper, M. A., Lindsay, G. M., Kinn, S., & Swann, I. J. (2002). Evaluating Emergency Nurse Practitioner services: A randomized controlled trial. Journal of Advanced Nursing: 721-730.

Dale, J., & Dolan, B. (1996). Do patients use minor injury units appropriately? Journal of Public Health Medicine: 152-156.

Engberg, S., & Lind, T. (2010). Infektioner efter nyföddhetsperioden. S. Norgren, J. F.

Ludvigsson, & M. Norman (red), Akut pediatrik (ss. 199-213). Stockholm: Liber AB.

Forgeron, P., & Misener, R. M. (2005). Parents` intentions to use peadiatric nurse practitioner services in an emergency department. Journal of Advanced Nursing: 231-238.

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

consepts, prosedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education Today: 105- 112.

Hart, L., & Mirabella, J. (2009). A patient survey on emergency department use of nurse practitioners. Advanced emergency nursing journal: 228-235.

(28)

Hayes, E. (2007). Nurse practitioners and managed care: Patient satisfaction and intention to adhere to nurse practitioner plan of care. American Academy of Nurse Practitioners: 418-426.

Doi:10.1111/j.1745-7599.2007.00245.x

Hendry, S. J., Beattie, T. F., & Heaney, D. (2005). Minor illness and injury: factors

influencing attendance at a paediatric accident and emergency department. Archives disease in childhood: 629-633. Doi:10.1136/adc.2004.049502

Holdgate, A., Morris, J., Fry, M., & Zecevic, M. (2007). Accuracy of triage nurses in predicting patient disposition. Emergency Medicine Australasia: 341-345.

Doi:10.1111/j.1742-6723.2007.00996.x

Högskolan i Skövde. (i.d.). Avancerad specialistsjuksköterska. Hämtat 9 november, 2010, från http://utbildning.his.se/Programtillfalle.aspx?PtKod=AVSPA09h

Karlsson, G. (2008, 10 juni). Ej färre besök då sjukvård för unga kostar. Upsala Nya Tidning:

http://www.unt.se/startsidan/ej-farre-besok-da-sjukvard-for-unga-kostar-303372-default.aspx

Kleinpell, R. M., & Grabenkort, R. (2008). Nurse practitioners and physician assistants in the intensive care unit: an evidence-based review. Society of Critical Care Medicine: 2888-2897.

Doi:10.1097/CCM.Ob013e318186ba8c

Kuensting, L. L. (1995). Triaging out children with minor illnesses from an emergency department by triage nurse: Where do they go? Journal of emergency nursing: 102-108.

Laurant, M., Reeves, D., Hermens, R., Braspenning, J., Grol, R., & Sibbald, B. (2009).

Substitution of doctors by nurses in primary care. The Cochrane Collaboration: 1-20.

Doi:10.1002/14651858.CD001271.pub2.

Moser, M. S., Abu-Laban, R. B., & van Beek, C. A. (2004). Attitude of emergency

department patients with minor problems to being treated by a nurse practitioner. Canadian Journal of Emergency Medicine: 246-252.

(29)

Proxima. (2010). Uppsala närakut. Hämtad 22 maj, 2010, från http://www.proxima.se/Uppsala-Narakut3/Vad-ar-Uppsala-Narakut/

Sakr, M., Kendall, R., Angus, J., Saunders, A., Nicholl, J., & Wardrope, J. (2003). Emergency nurse practitioners: a three part study in clinical and cost effectiveness. Emergency Medical Journal: 158-163. Doi:10.1136/emj.20.2.158

SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 8 oktober, 2010, från http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1982:763

Shaw, K. N., Ruddy, R. M., Olsen, C. S., Lillis, K. A., Mahajan, P. V., Dean, M., et al.

(2009). Pediatric Patient Safety in Emergency Departments: Unit Characteristics and Staff Perceptions. Pediatrics :485-493. Doi:10.1542/peds.2008-2858

Shum, C., Humphreys, A., Wheeler, D., Cochrane, M.-A., Skoda , S., & Clement, S. (2000).

Nurse management of patient with minor illnesses in general practice: multicentre, randomised controlled trial. British medical journal: 1038-1043.

Socialstyrelsen. (2009a). Hälso- och sjukvårdsrapport 2009. Stockholm: Socialstyrelsen.

Hämtad 10 oktober, 2010 från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8496/2009-126- 72_200912672_rev2.pdf

Socialstyrelsen. (2009b). Nationella indikatorer för God vård. Stockholm: Socialstyrelsen.

Hämtad 2 juni, 2010 från

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/nationellaindikatorerforgodvard

SOSFS 2005:12. Socialstyrelsen föreskrifter om ledningssystem för kvalitet och

patientsäkerhet i hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 1 juni, 2020 från http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2005-12/Documents/2005_12.pdf

Ström, M. (2009, 13 juni). Onödiga besök ställer till det på barnakuten. Upsala Nya Tidning:

http://www.unt.se/startsidan/onodiga-besok-staller-till-det-pa-barnakuten-309216-default.aspx

(30)

Säfwenberg, U. (2008). Akutläkare är på frammarsch i Sverige. Läkartidningen , 105 (4):

205-206.

Warburton, R. N. (2009). Imroving patient safety: an economic perspective on the role of nurses. Journal of Nursing Management: 223-229. Doi:10.1111/j.1365-2834.2009.00992.x

Williams, A., O`Rourke, P., & Keogh, S. (2009). Making choices: why parents present to the emergency department for non-urgent care. Archives of disease of childhood: 817-820.

Doi:10.1136/adc.2008.149823

Wilson, A., & Shifaza, F. (2008). An evaluation of the effectiveness and acceptability of nurse practitioners in an adult emergency department. International Journal of Nursing Practice: 149-156. Doi:10.1111/j.1440-172X.2008.00678.x

Wilson, A., Zwart, E., Everett, I., & Kernick, J. (2009). The clinical effectiveness of nurse practitioners`management of minor injuries in an adult emergency department: a systematic review. International Journal of evidence based healthcare: 3-14. Doi:10.1111/j.1744- 1609.2009.00121.x

(31)

Registrering av patientbesök vid barnakutmottagningen, Akademiska sjukhuset

Veckodag (M, Ti, O, To, F, L, S)

Kl Kön (M/K)

Födelseår (ex 2001)

Sökorsak In på

barnakutmottagning eller hänvisas till Uppsala Närakut B =Barnakutmott.

U =Uppsala Närakut A= Annan vårdinstans

Hade kunnat gå eller går till Uppsala Närakut

J =Ja N =Nej

A=hänvisad hit från annan vårdinstans B= hänvisad av 1177

Om ja. motivera varför 1=akutmottagningen är inte rätt vårdnivå

2=icke akut sjuk 3=långvariga problem

4= har påbörjad kontakt på vårdcentral 5=annat, ange vad

Sjuksköterska/

undersköterska/

läkarsekreterare SSK= sjuksköterska USK= undersköterska LS= läkarsekreterare

1.

2.

3.

4.

Bilaga 1

(32)

Bilaga 2

Under hösten 2010 kommer en studie att utföras på Din arbetsplats. Denna studie är en del i ett större forskningsprojekt som undersöker patientsäkerhet och vårdkvalitet vid Uppsala Närakut. Syftet med denna delstudie är att undersöka vilka typer av sökorsaker som är vanliga på barnakutmottagningen och vilka av dessa patienter som skulle ha kunnat söka vård vid Uppsala Närakut.

Vad innebär studien för mig?

Datainsamling kommer att göras under två veckor i september/oktober i samarbete med sjuksköterskestudenter som skriver sin C-uppsats. De kommer att utföra registrering av patientbesök på barnakutmottagningen. När inte de är på plats för att utföra registreringen uppmanas Ni som vårdpersonalen att själva fylla i protokollet under tidsperioden ovan.

Information som ska registreras på protokollet är veckodag, tid, kön, födelseår, sökorsak och besök alternativt hänvisning till annan vårdinstans. I tillägg ska Ni anteckna om Ni bedömer det som om patienten hade kunnat gå till Uppsala Närakut. Registreringen av patientbesöken kommer inte att vara kopplad till den person som utfört registreringen.

Vad ska resultatet användas till?

Denna studie kan ge oss ökad kunskap om patienter som söker vård vid

barnakutmottagningen och vilka av dessa som skulle ha kunnat söka vård vid Uppsala

Närakut. Resultatet kommer också att sammanställas i en vetenskaplig artikel och presenteras för berörd vårdpersonal.

Vilka är ansvariga för studien?

Denna studie görs i samarbete mellan institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet, landstinget i Uppsala län och Uppsala Närakut samt akutmottagningen och barnakutmottagningen vid Akademiska sjukhuset.

Kontaktperson:

Åsa Muntlin Athlin Med Dr

Inst för folkhälso- och vårdvetenskap Hälso- och

sjukvårdsforskning Uppsala Universitet 018-611 31 21

Niklas Rommel Tf Hälso- och sjukvårdsdirektör Landstinget i Uppsala län

018 - 018-611 61 30

Maria Carles Verksamhetschef Uppsala Närakut 018-6112346

Christophe Pedroletti Verksamhetschef Barnmedicin Akademiska Barnsjukhuset 018-611 00 00 vx

Arne Stenberg Verksamhetschef Barnkirurgiska kliniken Akademiska Barnsjukhuset 018-611 00 00 vx

Information till vårdpersonal vid Barnakutmottagningen

Rätt vård till rätt patient vid rätt tidpunkt och på rätt vårdnivå?

Uppsala Närakut län

(33)
(34)

References

Related documents

In conclusion, we have found that the neuroin flammation and excess QUIN previously observed in patients exhibiting suicidal behavior may be due to de ficient activity of ACMSD, an

Akutmottagningen anses inte, ur medicinsk synpunkt, vara rätt vårdnivå för dessa patienter då inget akut vårdbehov föreligger, men samtidigt finns en mellanmänsklig relation

I några studier (Bauchner et al., 1989 & Boie et al., 1999) framkom det att föräldrarna upplevde det särskilt viktigt att vara närvarande om de hade kunskap om att deras barn inte

(2008) studie visar att interaktionen med närstående blir sparsam när sjuksköterskan anser att det är närståendes uppgift att inleda en kontakt med dem. Om sjuksköterskor

föräldrarna och sjukvårdspersonalen i vårdande syfte av barn. Forskningen är dock begränsad när det gäller sjuksköterskors användning av leken som redskap i vård av sjuka barn

Av det totala antalet deltagare i studien (n=307) ansåg personalen att 28 patienter inte sökt på rätt vårdnivå, 31 patienter ansågs inte vara akut sjuka, 4 patienter led

Syfte: Att göra en kartläggning av riktlinjer/vårdprogram för omhändertagande av patienter som söker för akut buksmärta inom ambulanssjukvård, för att studera omfattning och

Deltagarna beskrev att de kände sig mer bekväma i en akut situation, visste hur de skulle agera och hur teamet skulle arbeta, vilket de upplevde kunde leda till snabbare och