Examensarbete på avancerad nivå
Independent degree project second cycle
Omvårdnad Nursing
Att vårda med miskad kontroll -
Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter I bukläge To nurse with decreased control -
Intensive care nurses experiences of caring for patients in the prone position
Sofia Bergström
MITTUNIVERSITETET Institutionen för Hälsovetenskap
Examinator: Siv Söderberg, siv.soderberg@miun.se Handledare: Marie Häggström, marie.haggstrom@miun.se
Författare: Sofia Bergström, sobe1501@student.miun.se, David Löfdal, dalf1500@student.miun.se Utbildningsprogram: Specialistutbildning, intensivvårdssjuksköterska, 60 hp
Huvudområde: Omvårdnad Termin, år: VT, 2016
MID SWEDEN UNIVERSITY Department of health science
Examiner: Siv Söderberg, siv.soderberg@miun.se
Supervisor: Marie Häggström, marie.haggstrom@miun.se
Abstrakt
Bakgrund: Acute respiratory distress syndrome (ARDS) är en akut respiratorisk svikt och ett intensivvårdskrävande tillstånd för de drabbade patienterna samt även förenat med en hög mortalitet. Bukläge är en kostnadseffektiv omvårdnadsåtgärd som kan öka överlevnaden för denna patientgrupp. Bukläget är dock förknippat med potentiellt allvarliga komplikationer och ställer därför höga krav på intensivvårdssjuksköterskan.
Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter i bukläge.
Metod: Studien har en kvalitativ design och data insamlades med semistrukturerade
intervjuer med åtta intensivvårdssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Analysen resulterade i ett tema, Att vårda med minskad kontroll med tre kategorier, förändrad situation, omvårdnadsaspekter och aspekter på genomförande. Intensivvårds-
sjuksköterskorna beskrev att vården av patienter i bukläge var problematiskt på flera sätt.
Den begränsade överblicken över patienten ingav en känsla av förlorad kontroll, medvetenheten om de risker och komplikationer som kunde uppstå samt att
omvårdnadsarbetet försvårades vilket kunde leda till oro och stress hos sjuksköterskorna. De tre kategorierna som identifierades samt ledde fram till temat var
Slutsats: Resultatet av denna studie bidrar till förståelse för hur intensivvårdssjuksköterskan upplever vården av patienter i bukläge.
Nyckelord: Bukläge, erfarenheter, intensivvårdssjuksköterskor, kvalitativ innehållsanalys, omvårdnad, Patricia Benner.
Abstract
Background: Acute respiratory distress syndrome (ARDS) is an acute respiratory failure and a condition that demand intensive care for the affected patients and it is also associated with high mortality. Prone position is a cost effective nursing intervention that can improve survival for patients. Prone position, however, is associated with potentially serious complications and therefore place high demands on the intensive care nurse.
Aim: To describe intensive care nurses' experiences of caring for patients in the prone position.
Method: This study has a qualitative design and data was collected with semi-structured interviews with eight intensive care nurses. The interviews were analyzed using qualitative content analysis.
Results: The analysis resulted in one theme, To nurse with decreased control with three categoires changed situation, aspects of nursing and aspects of implementation. Intensive care nurses
described the care of patients in the prone position as problematic in several ways. The limited overview of the patient inspired a feeling of loss of control, awareness of the risks and complications that could occur, and that the nursing work more difficult, which could lead to anxiety and stress in nurses.
Conclusion: The result of this study contributes to the understanding of how it can be perceived as the critical care nurse caring for patients in the prone position.
Keywords: Critical care nurses, experiences, nursing, Patricia Benner, prone position, qualitative content analysis.
Innehållsförteckning
Introduktion 1
Bakgrund 2
Akut respiratorisk svikt och bukläge hos
patienter på intensivvårdsavdelning 2
Komplikationer och risker i samband med vård i bukläge 3
Teoretisk referensram 4
Problemformulering 5
Syfte 5
Metod 6
Design 6
Urval 6
Datainsamling 6
Analys 7
Etiska överväganden 8
Resultat 10
Att vårda med minskad kontroll 10
Förändrad situation 10
Ovan och oviss situation vid vård av patienter i bukläge 10
Omvårdnadspersonalens inställning 11
Förändrat utseende 12
Omvårdnadsaspekter 12
Ökat omvårdnadsbehov 12
Problematisk omvårdnad 13
Aspekter på genomförande 14
Planering och förberedelse 14
Beslut om åtgärd 15
Diskussion 16
Resultatdiskussion 16
Metoddiskussion 20
Design 20
Urval 21
Datainsamling 21
Analys 23
Slutsats 24
Referenser 25
Bilagor 28
Introduktion
Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar är i behov av avancerad övervakning, diagnostik, behandling och omvårdnad. Behovet hos patienterna kan uppkomma på grund av en olycka, sjukdom eller livshotande tillstånd. Vården är inriktad på att övervaka eller stödja viktiga organfunktioner om dessa är otillräckliga i förhållande till patientens
behov(Burns, 1995; Svenska Intensivvårdsregistret (SIR), 2015c). Vitala organ hos patienterna som kan svikta är lungor, hjärta och kärl, njurar, hjärna samt lever (Svenska
Intensivvårdsregistret (SIR), 2015c).
Intensivvårdssjuksköterskan ansvarar för omvårdnaden av dessa patienter och ska utifrån patientens individuella omvårdnadsbehov identifiera, bedöma, övervaka, utföra och utvärdera omvårdnadsåtgärder samt handlägga, utföra och utvärdera ordinerade
medicinska åtgärder (Gibson, 1997; Riksföreningen för anestesi och intensivvård [AnIva] &
Svensk sjuksköterskeförening [SSF], 2012). Kompetensbeskrivningen för
intensivvårdssjuksköterskor innefattar även att sjuksköterskan ska ha handlingsberedskap för förändringar i patientens tillstånd samt minimera risker, förebygga ohälsa samt bevara och stödja patientens egenförmåga till välbefinnande (AnIva & SSF, 2012).
Acute respiratory distress syndrome (ARDS) är en akut respiratorisk svikt med hög mortalitet. Att vända patienten till bukläge kan förbättra överlevnaden hos patienter med måttlig till svår ARDS (Claesson et al., 2015). Åtgärden är dessutom kostnadseffektiv (Dirkes et al., 2011). Buklägesinterventionen är relativt ovanlig i Sverige men användandet har under senare år ökat (SIR, 2015b). Vid vård av patienter i bukläge inom intensivvård begränsas uppsikten över livsuppehållande utrustning med en ökad komplikationsrisk som följd (Seaton-Millls, 2000). För att förebygga uppkomsten av komplikationer hos patienterna krävs
Bakgrund
Intensivvårdssjuksköterskan har en central roll inom patientsäkerhetsarbetet (Edling et al., 2013). Professionen är omfattande och innefattar vård av patienter med skiftande diagnoser och sviktande funktion i ett eller flera organsystem. I arbetet ingår att ha medvetenhet om, handlingsberedskap för och arbeta preventivt mot försämringar i patientens tillstånd. Utöver de fysiska behoven ingår även bedömning av patientens psykiska, sociala och existentiella behov (AnIva & SSF, 2012).
Akut respiratorisk svikt och bukläge hos patienter på intensivvårdsavdelning
Akut respiratorisk svikt (ARDS) med en pågående inflammatorisk process i lungorna är ett tillstånd där ventilatorbehandling kan vara motiverad (Dirkes et al., 2011). År 2012 utkom Berlin-definitionen av ARDS. För att identifiera tillståndet utarbetades
bedömningsinstrument Lung Injury Severity Score. Instrumentet utgår ifrån patientens grad av hypoxemi och lungödem samt radiologiska förändringar i båda lungorna som påverkar minutvolymen samt compliance. ARDS kategoriseras därefter utifrån dess allvarlighetsgrad som mild, måttlig eller svår (Ferguson et al., 2012). I samband med ARDS krävs ofta flera behandlingsinterventioner, en av dessa kan vara att vända patienten till bukläge (Dirkes et al., 2011). Buklägesinterventionen har ökat i Sverige fram till år 2013 då det rapporterades att patienter vårdats i bukläge på intenisvvårdsavdelningar under 489 vårddygn. Siffran har sedan dess sjunkit något och 2015 var motsvarande siffra 385 vårddygn (SIR, 2015b). Själva utförandet av åtgärden innebär att patienten vänds med kroppens framsida mot underlaget.
I ryggläge begränsas lungornas möjligheter att expandera eftersom ett tryck utövas mot dem från närliggande organ och vävnad. Buklägespositionen ger en annan möjlighet för lungan att expandera vilket kan leda till en positiv effekt på perfusions- och
ventilationsförhållandena i lungan (Gattinoni et al., 2010). Detta innebär ofta att
koncentrationen av inandad syrgas (FiO2) kan sänkas med bibehållen eller ökat partialtryck av syrgas i arteriellt blod (PaO2) (Claesson et al, 2015). Samtidigt anses det att bukläge ger en jämnare tryckfördelning i pleura och transpulmonellt vilket ger förbättrad compliance i lungvävnaden. Sammantaget anses detta vara orsaken till den förbättrade syresättning av blodet som ofta ses hos patienter med måttlig till svår ARDS och som vänts till bukläge (Gattinoni et al., 2010).
Patienten svarar vanligen med förbättrad syresättning redan inom en eller ett par timmar efter vändning till bukläge (Dirkes et al. 2012). Hur lång tid patienten behöver vårdas i bukläge varierar men för bäst effekt av åtgärden bör varje session vara minst 18 timmar (Claesson et al., 2015; Sud et al., 2014). Mortaliteten associerad med ARDS har varit och är fortsatt hög, enligt Svenska Intensivvårdsregistret (SIR) var överlevnaden efter 90 dagar nära 50 % år 2015 (SIR, 2015a). Två nyligen publicerade meta-analyser visar dock att bukläge kan ha en positiv påverkan på överlevnaden hos patienter med svår ARDS (Sud et al. 2014; Hu et al., 2014), en variabel som tidigare inte kunnat påvisas.
Komplikationer och risker i samband med vård i bukläge
Intensivvårdssjuksköterskan måste ha en detaljerad kunskap om buklägets effekter för patienten men det är minst lika viktigt att ha kännedom om de potentiella problem som kan uppstå (Seaton-Millls, 2000). Själva vändningsmomentet i sig är förenat med risk, bland annat kan livsuppehållande utrustning till exempel endotrakealtub, kärlaccesser samt dränage kan dislokaliseras. Andra scenarion som kan uppstå är aspiration vid enteral nutritionsbehandling, hemodynamisk instabilitet eller ruptur av existerande operationssår.
Vidare är komplikationer i form av trycksår och ansiktsödem vanligt förekommande (Gattinoni et al., 2010; Sud et al., 2014; Hu et al., 2014). Det är även av vikt att
intensivvårdssjuksköterskan känner till de tillstånd då det är kontraindicerat att vårda i bukläge, exempel på detta är bukoperation/öppen buk, graviditet, obesitas, trauma, spinal instabilitet och skallskador, samt hemodynamisk instabilitet (Seaton-Millls, 2000). Att förebygga komplikationer bör vara väl integrerat i det dagliga arbetet med kritiskt sjuka patienter (Benner, Hooper, Kyriakidis & Stannard, 2013). Genom att
intensivvårdssjuksköterskan har kännedom om vilka komplikationer som är relaterade till vård i bukläge kan dessa förebyggas (Offner et al., 1999).
Teoretisk referensram
Patricia Benners (1993) teori från novis till expert har använts som teoretisk
referensram. Varje steg i utvecklingen från novis till expert beskrivs ske genom ökad
skicklighet och expertsjuksköterskans förmåga att fatta beslut och handla utifrån en
situationsbaserad helhetssyn. Experten är engagerad i situationen i jämförelse med
en novis sjuksköterska som står utanför situationen. Med hjälp av sin erfarenhet kan
expertsjuksköterskan uppfatta varje tillstånd och direkt urskilja problem.
Benner (1993) har identifierat kärnan i sjuksköterskors kliniska kunnande och
sammanfattat det i sju kompetensdomäner; Den hjälpande rollen. Genom att vara
närvarande för patienten kan sjuksköterskan tolka smärta och välja lämpliga
strategier för att hantera smärta samt ge känslomässigt och informativt stöd till
patienten och anhöriga. Den undervisande och vägledande funktionen. Sjuksköterskan
ska fånga patientens vilja att lära sig om sin sjukdom och förstå patientens tolkning
av sjukdomstillståndet samt erbjuda en tolkning av tillståndet och förklara åtgärder.
Den vägledande funktionen sker genom att göra kulturellt svårbegripliga sidor av en
sjukdom begripliga. Den diagnostiska och övervakande funktionen. Sjuksköterskan ska
förekomma försämringar hos patienten innan tydliga diagnostiska tecken visar sig
och förstå de speciella krav som sjukdomstillståndet orsakar. Att effektivt hantera
snabbt skiftande situationer. Sjuksköterskan ska ha förmågan att snabbt uppfattaproblem och kunna utföra kvalificerade åtgärder i livshotande och akuta situationer.
Sjuksköterskan ska också kunna hantera oförutsedda händelser och ha förmågan att
balansera krav mot resurser i akuta situationer samt identifiera och hantera kriser
tills läkare är på plats. Att utföra och övervaka behandling. Sjuksköterskan ska kunna
administrera läkemedel på korrekt och säkert sätt, bland annat genom att inleda och
underhålla intravenös behandling med minimala risker och komplikationer.
Sjuksköterskan ska också förebygga risker vid immobilisering och skapa en strategi
för sårbehandling. Att övervaka och säkerställa kvalitet i praktiskt vårdarbete.
Sjuksköterskan ska upprätthålla säkrast möjliga vård för patienten genom att
bedöma riskerna med medicinska ordinationer. Att planera och organisera för
personalens arbete och vården. Sjuksköterskan ska kunna samordna behov ochprioritera skilda krav hos patienter samt skapa och bibehålla ett vårdlag som kan ge
optimal vård till patienten (Benner, 1993). Teorins styrka ligger i att
kompetensområdena har urskilts från faktiska situationer och inte genom modeller
eller hypotetiska situationer.
Problemformulering
Intensivvårdssjuksköterskan ansvarar för att vården av patienter i bukläge bedrivs korrekt och med bibehållen patientsäkerhet (Gibson, 1997). En nyligen publicerad studie tyder på att överlevnaden ökar för de patienter som vårdas för måttlig till svår ARDS på
intensivvårdsavdelningar om patienterna vänds till bukläge tidigt i sjukdomsförloppet och vårdas under tillräckligt lång tid (Guerin et al., 2013). Detta tror författarna kan ge en föraning om att bukläget kan komma att praktiseras mer frekvent i en nära framtid och det är därför av vikt att undersöka intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter i bukläge för att få en inblick i vad som påverkar vården av dessa patienter.
Syfte
Syftet med studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter i bukläge.
Metod
Design
För att svara på syftet genomfördes en kvalitativ intervjustudie baserad på
semistrukturerade frågor utifrån hur det beskrivs av Kvale och Brinkmann (2014) samt Polit och Beck (2012). Intervjuerna analyserades utifrån sitt latenta och manifesta innehåll. Det manifesta innehållet handlar om det textnära, uppenbara innehållet och uttrycks på en beskrivande nivå i form av kategorier. Det latenta innehållet handlar om en texts
underliggande budskap och uttrycks på en tolkande nivå i form av teman (Graneheim &
Lundman, 2004).
Deltagare och procedur
Ett ändamålsenligt urval av åtta intensivvårdssjuksköterskor deltog i studien. Med
ändamålsenligt urval menas att forskarna väljer respondenter som är tillgängliga och levder upp till uppsatsens inkulusionskriterier (Polit & Beck, 2012) De uppsatta
inklusionskriterierna för deltagarna till denna studie var att dessa skulle inneha en
specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot intensivvård samt att de hade erfarenhet av att vårda en patient över 18 år i bukläge. Inklusionskriterierna valdes för att deltagaren skulle ha egen erfarenhet av att vårda patienter i bukläge och därför att de
intensivvårdsavdelningar där intervjuerna är genomförda främst vårdar vuxna patienter.
Deltagarna var i åldrarna 30 till 67, en var man och resten av kvinnligt kön. Erfarenheten att arbeta som intensivvårdssjuksköterska varierade mellan fem och ett halvt och 38 år hos deltagarna.
Datainsamling
Åtta enskilda intervjuer genomfördes på två intensivvårdsavdelningar i Mellansverige med vardera sex intensivvårdsplatser. Intervjuerna genomfördes i ett enskilt rum på avdelningen, fyra intervjuer skedde i anslutning till deltagarens arbetspass och fyra intervjuer
genomfördes under deltagarens arbetstid. Platsen för intervjun bestämdes i
överenskommelse med deltagaren. En semistrukturerad intervjuguide användes (bilaga 3), vilket gav deltagarna möjlighet att berätta fritt om sina upplevelser och erfarenheter.
Intervjun startade med en fråga där deltagaren bads beskriva ett fall där denne vårdat en
patient i bukläge. Guiden innehöll inga fler frågor men ämnen som var relevanta utifrån studiens syfte. Intervjuguiden utvecklades utifrån hur Kvale och Brinkmann (2014) beskriver den semistrukturerade intervjun. Samtliga intervjuer spelades in digitalt. Inga anteckningar fördes under intervjuerna för att inte ta fokus från författarnas aktiva lyssnande. Intervjuerna varade mellan 11och 37 minuter. Intervjuerna gjordes med båda författare närvarande. Inför varje intervjutillfälle utsågs en av författarna som ledare till att ställa frågor. Den författare som inte ledde intervjun intog en mer passivt lyssnande roll med beredskap till deltagande vid behov.
Dataanalys
De inspelade intervjuerna transkriberades ordagrant med inkludering av suckar, skratt och pauser. Den utskrivna texten från intervjun tillsammans med bandinspelningen är grunden för analysen (Kvale & Brinkmann, 2014). Vid transkribering av intervjuer finns nackdelen att icke verbal kommunikation missas, därför att det viktigt att notera skratt, tystnad och suckar vid transkribering av intervjuer eftersom detta kan inverka på den underliggande meningen (Polit & Beck, 2012). I enlighet med Kvale och Brinkmann (2014) byttes alla namn ut mot nummer i transkriberingeringarna. Intervjuerna lästes igenom ett flertal gånger för att få en känsla för helheten, därefter analyserades innehållet efter Graneheim och Lundmans (2004) beskrivning av innehållsanalys. Tillsammans kondenserade författarna de meningsenheter som identifierats, vilka därefter kodades (Figur 1). De olika koderna jämfördes för att urskilja likheter och skillnader i innehåll och liknande koder sammanfördes i subkategorier. Därefter sorterades subkategorier in i kategorier och ett tema identifierades (Figur 2). Kategorier med tillhörande subkategorier representerar det manifesta innehållet och temat utgjorde det latenta innehålelt (Graneheim & Lundman, 2004).
Meningsenheter Kondenserade meningsenheter Koder
”det kräver ju en otroligt noggrann förberedelse innan man vänder.
Det är ju ingenting man gör i ett…
hastverk bara och vänder dom, utan alla infarter och CVK:er och tuber och allt måste ju vara otroligt fixerat innan man vänder.”
Kräver noggrann förberedelse innan vändning, det är inget som görs i ett hastverk.
Noggrann förberedelse.
”Men det är klart att det blir lite mer ”stress” liksom om man har en sådan patient… om det skull bli någonting så blir det krångligt …”
Mer upplevelse av stress på grund av att det blir svårare att åtgärda problem.
Otillgänglighet ger stress.
”Det är ju när det blir länge och tveksamt och ska vi, ska vi inte. Det är då det uppstår. Att man kan vara mer negativ i attityden. För så blev det ju då, först var det väldigt populärt och sedan blev det ju en, ja, ”men nä, ska vi verkligen, nä.””
Det är när det blir länge och tveksamt som det uppstår. Att man kan vara mer negativ i attityden.
Först var det väldigt populärt och sedan ”ska vi verkligen”
Trendskiftning påverkar inställning.
Figur 1. Exempel på kondensering och kodning av intervjutexten.
Figur 2. Exempel på analysprocessen från kod till tema.
Etiska överväganden
Denna uppsats bygger på insamlat material från intervjuer vilket kräver ett korrekt
förfarande ur etiskt hänseende. De etiska riktlinjer som utarbetats i Helsingforsdeklarationen (2013) kräver att studiedeltagare ska ha gett informerat samtycke. I detta fall insamlades informerat samtycke från vårdenhetschef på respektive intensivvårdsavdelning samt från deltagarna själva. I enlighet med Kvale och Brinkmann (2014) skickades ett informationsbrev
Tema ATT VÅRDA MED MINSKAD KONTROLL
Kate- gori
FÖRÄNDRAD SITUATION OMVÅRDNADSASPEKTER ASPEKTER PÅ
GENOMFÖRANDE
Sub- kater- gori
Ovan och oviss situation vid vård av patienter i bukläge
Omvårdnad s-
personalens inställning
Förändrat utseende
Ökat omvårdnads -behov
Problematisk omvårdnad
Planering och förberedels e
Beslut om åtgärd
Kod Otillgänglig- het ger stress.
Trend- skiftning påverkar inställning.
Ansikts- ödem förändrar utseende
Tätare inspektion.
Försämrad munvård och hygien.
Noggrann för- beredelse.
Person- bundet beslut.
(Bilaga 1) till respektive vårdenhetschef. I brevet beskrevs bakgrunden till studien och dess syfte. Efter godkännande från verksamhetscheferna tillfrågades alla
intensivvårdssjuksköterskor på avdelningarna om de ville ingå i studien.
Intensivvårdssjuksköterskorna som intervjuades fick skriftlig och muntlig information om studiens bakgrund, syfte och metod samt att deltagandet var frivilligt. De fick information om att de när som helst kan avsäga sig sin medverkan eller avsluta intervjun. deltagarna informerades även om att all information är konfidentiell (Kvale & Brinkmann, 2014). Innan intervjuerna påbörjades lämnade deltagarna ett muntligt och skriftligt informerat samtycke (bilaga 2). De inspelade intervjuerna sparades i låsta filer på författarnas datorer och ingen information som kan identifiera personer i studien kommer att redovisas. Endast författarna har haft tillgång till hela materialet och handledaren har givits möjlighet att läsa de utskrivna intervjuerna.
Resultat
Analysen resulterade i ett tema Att vårda med minskad kontroll med tre kategorier och sju subkategorier. Att vårda patienter i bukläge beskrevs av intensivvårdssjuksköterskorna som problematiskt för omvårdnaden på flera sätt. Bland annat ingav den begränsade överblicken över patienten en känsla av förlorad kontroll, medvetenheten om de risker och
komplikationer som kunde uppstå samt att omvårdnadsarbetet försvårades vilket kunde leda till oro och stress hos intensivvårdssjuksköterskorna. I texten nedan presenteras kategorier med subkategorier.
Förändrad situation
Kategorin Förändrad situation består av subkategorierna oviss och ovan situation vid vård av patienter i bukläge, omvårdnadspersonalens inställning och förändrat utseende. Denna kategori behandlar de aspekter av att vårda patienter i bukläge har på upplevelsen av en annorlunda och ovanlig situation där intensivvårdssjuksköterskorna är tvungna att beakta den förlorade kontroll de uttrycker att det innebär. Intensivvårdssjuksköterskor och även undersköterskor kan uppvisa en motvillighet mot initiering av interventionen då
användningsfrekvensen gått i trender, att det är resurskrävande samt en upplevelse av att det inte nödvändigtvis påverkar överlevnaden positivt. Patienten ligger längre perioder i bukläge, vätska ansamlas i ansiktsregionen och ödem bildas något som kan påverka anhöriga starkt men även sjuksköterskor som saknar erfarenheten.
Ovan och oviss situation vid vård av patienter i bukläge
Intensivvårdssjuksköterskorna uttryckte någon form av osäkerhet inför att vårda patienter i bukläge. Orsaken till detta beskrev de återfanns främst i att positionera patienter i bukläge var en sällan förekommande intervention samt en upplevelse av förlorad kontroll över patientens tillstånd på grund av begränsad möjlighet att se patientens ansikte.
Det är inte som vi är van att ha patienterna utan det är, man får den här känslan av att man inte har full koll på hur de mår egentligen.
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att bedömningen av patienten i bukläge upplevdes som en annorlunda situation där de inte längre kunde förlita sig på den invanda kliniska blicken på samma sätt. Den minskade kontrollen berörde även inspektion av patientens infarter och läget på endotrachealtub. Detta beskrevs som ett orosmoment om någon akut komplikation skulle tillstöta. Trots befintliga dokument gällande rutiner vid vändning till och vård i bukläge existerade på båda intensivvårdsavdelningarna upplevdes det att en praktisk erfarenhet var viktig, rent av nödvändig för ett säkert förfarande. En av deltagarna uttryckte att om den patientansvariga sjuksköterskan inte hade så mycket erfarenhet av vård i bukläge krävdes det att en intensivvårdssjuksköterska med mer erfarenhet involverades.
Den deltagare med kortast erfarenhet som intensivvårdssjuksköterska upplevde oro inför om en eventuell akutsituation skulle uppstå.
... för skulle det hända någonting, tubstopp eller någonting sådant så är det ju inte roligt. Då … då vet jag faktiskt inte vad man gör, då får man ju liksom bara … ja, slita i patienten och försöka vända så
gott man kan.
Omvårdnadspersonalens inställning
Flera av intensivvårdssjuksköterskorna uttryckte att det fanns en motvillighet hos omvårdnadspersonalen mot att vårda patienter i bukläge.
… att det finns motstånd i personalgruppen, att man tycker att det är lite besvärligt och jobbigt så där, man tänker att de är för sjuk för det…
De beskrev att denna motvillighet uppgavs dels ha sitt ursprung i en ökad arbetsbelastning och brist på kontroll som uppstår vid omvårdnad av patienter i bukläge, dels i att det gått
Förändrat utseende
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att när patienten ligger i bukläge förändrades utseendet främst på grund av ansiktsödem och det är något anhöriga reagerat på, vissa reagerade kraftigt trots att de har fått information om detta i förväg Informationen till anhöriga beskrevs därför vara av stor vikt. Anhöriga beskrevs dock som accepterande generellt och att buklägesinterventionen inte var undantaget detta trots att konsekvenserna i form av ansiktsödem bidrog till ett förändrat utseende.
… det brukar ju inte vara något större problem med att motivera varför man ligger i bukläge och vad vi hoppas ska bli förbättrat och så vidare …. när man vänder tillbaka, att man måste vara noga med att informera att: ’Nu ser det inte så roligt ut tills vätskan har runnit tillbaka’ så det är ju en viktig bit
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att om inte anhöriga informeras kunde det skapa onödigt lidande. En deltagare beskrev ett tillfälle när det inte hanns med att delge
informationen om att patienten vänts till bukläge.
”Jo, de blev ju upprörda på en gång de såg det … men de fick ju förklarat varför… och att det går tillbaka, så de förstod ju.”
Omvårdnadsaspekter
Kategorin omvårdnadsaspekter består av subkategorierna ökat omvårdnadsbehov och problematisk omvårdnad. Denna kategori beskriver intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att vårda en patient i bukläge innebar ett ökat omvårdnadsbehov som framför allt var förknippat med potentiella komplikationer som kunde uppstå. Den basala omvårdnaden blev svårare att genomföra relaterat till patientens läge vilket ledde till att vissa omvårdnadsåtgärder var tvungna att bortprioriteras.
Ökat omvårdnadsbehov
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att patienterna hade ett ökat omvårdnadsbehov när de vårdades i bukläge. Detta hade främst sin grund i att förhindra de komplikationer som själva positionen var förknippad med. I praktiken innebar det en tätare inspektion av
hudkostymen hos patienterna, lägesförändringar för att förhindra uppkomsten av
tryckskador samt upprepad inspektion av invasiva katetrar och luftvägen eftersom dessa var dolda.
… det krävs mer tillsyn eftersom att allting är dolt, så är det ju. De ligger ju åt fel håll så tuben är dold, och insticksstället för CVK är dolt och där katetern sitter är det ju i princip dolt, det är ju… så är det ju. Så det krävs ju att man inspekterar oftare. Sonden sitter ju också där. Allting ligger ju under patienten,
Deltagarna uttryckte det som att mer tid behövde tas i anspråk än när patienter vårdades i ryggläge. De upplevde att de hela tiden behövde inspektera patienten på nära håll för att försöka få överblick över katetrar, endotrachealtub och tryckpunkter vilket i bukläge var mycket mer komplicerat. En deltagare beskrev det som att patienter med trachealkanyl var svårast att sköta eftersom det var svårt att få denna fri från tryck, vilket var nödvändigt eftersom om den utsattes för tryck kunde detta få förödande konsekvenser för patienten.
Problematisk omvårdnad
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att patienter i bukläge inte enbart hade ett ökat omvårdnadsbehov utan att det även fanns svårigheter i utförandet av omvårdnadsåtgärder.
Omvårdnaden av intensivvårdspatienten innefattar hela kroppen men en stor del av omvårdnaden berör patientens framsida vilket påverkade sjusköterskornas arbetsställning negativt. Deltagarna påtalade även det problematiska med att utföra hygienrutiner och munvård, samt suga rent i patientens luftvägar från sekret. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev hur viktig omvårdnad får bortprioriteras till förmån för att vårda patienter i bukläge.
ökat krav på antal personer ur personalen som behövde mobiliseras för att genomföra vändningsmomentet, samt dels en ökad fysisk arbetsbörda eftersom denna patientgrupp vanligen inte bara var djupt sederade utan även muskelrelaxerade vilket försvårade lägespositioneringen.
Aspekter på genomförande
Kategorin aspekter på genomförande består av subkategorierna planering och förberedelse samt beslut om åtgärd. Interventionen beskrevs av intensivvårdssjuksköterskorna som mycket riskabel med flera potentiellt förödande konsekvenser för patienten och på grund av detta betonade de behovet av en mycket noggrann planering där alla som deltog var tvungna att veta sin uppgift. Att besluta om att placera patienten i bukläge berodde på vilken läkare som var i tjänst. Förslag om att initiera interventionen beskrevs som något som även kunde föreslås av intensivvårdssjuksköterskorna men att interventionen framför allt betraktades som en sista utväg.
Planering och förberedelse
Alla intensivvårdssjuksköterskor påtalade att planeringen inför vändningen av patienten är en av de viktigaste delarna i vården vid bukläge. Sjuksköterskorna beskrev hur
förberedelserna inför själva vändningsmomentet krävde minutiös planering eftersom eventuell ouppmärksamhet och dålig planering hos vårdpersonalen kunde få mycket allvarliga konsekvenser för patienten. De påtalade även vikten av att alla inblandade i vändningsmomentet visste sin uppgift för att minska risken för akuta komplikationer vid själva vändningsmomentet.
… det kräver ju en otroligt noggrann förberedelse innan man vänder, det är ju ingenting man gör i ett… hastverk bara och vänder dem, utan … alla infarter och CVK och tuber och… allt måste ju vara
otroligt fixerat innan man vänder… för sedan har man ju ingen koll på hur det ser ut någonting
Beslut om åtgärd
De flesta deltagare menade att även om bukläget är en läkarordination är initiativet till att initiera åtgärden något som kan komma från både läkare och sjuksköterskor men ingen som beskrev detta hade föreslagit det någon gång trots att tanken väckts i vissa situationer.
Initieringen av buklägesinterventionen beskrevs av flera intensivvårdssjuksköterskor som en sista utväg, något som tas till när inget annat hjälper.
... då har man liksom inget annat alternativ, men man lägger ju de i bukläge om man ser att det finns bara det vi kan göra … de ska ju verkligen ha behov av det.
... så kommer man till någon punkt där man tycker att: ’Nu fungerar det fortfarande inte bra’ trots att man försökt att optimera på alla sätt ... någonstans på tredje dygnet kanske, till det att vi kanske ska
prova bukläge?
Flera intensivvårdssjuksköterskor menade även att beslutet om att lägga patienter i bukläge är personbundet samt att det påverkades av att det sällan förekom. Om det nyligen hade vårdats en patient i bukläge på avdelningen var det lättare att ha åtgärden i minnet som ett potentiellt behandlingsalternativ i jämförelse om det gått lång tid sedan senaste tillfället.
”… det är lite personbundet. Det är ingenting som våra yngre ST-doktorer kommer på liksom, så där rakt av heller om ingen annan har föreslagit det”
Även om det av det av många av deltagarna sågs som en sista utväg fanns en känsla närvarande hos några av sjuksköterskorna att behandlingen initierades för sent i sjukdomsförloppet.
Diskussion
Resultatdiskussion
Syftet med uppsatsen var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter i bukläge. Vid analysen identifierades ett tema, att vårda med minskad kontroll med de tre kategorier förändrad situation, omvårdnadsaspekter och aspekter på genomförande.
Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att ett ökat omvårdnadsbehov uppstod vid vård av patienter i bukläge och att det ställde höga krav på deras förmåga att identifiera potentiella riskfaktorer associerat till vård i bukläge. Det ökade omvårdnadsbehovet tillsammans med den minskade överblicken över patienten ledde till en känsla av förlorad kontroll över situationen som resulterade i en upplevelse av ökad stress och oro.
Intensivvårdssjuksköterskornas erfarenheter gällande att vårda patienter i bukläge på intensivvårdsavdelning skiljde sig mellan de sjuksköterskor som jobbat länge inom intensivvård och de som jobbat mindre än tio år. De mer erfarna
intensivvårdssjuksköterskorna menade att de inte upplevde en ökad stress på grund av att överblicken över patienten minskade men de kände ändå att till viss del förlorade kontrollen över omvårdnaden. Denna upplevelse skiljde sig från de intensivvårdssjuksköterskor som jobbat kortare tid då de upplevde att den minskade kontrollen ledde till en ökad stress och oror. Den förlorade kontrollen berodde dels på att infarter och endotrachelaltub låg dolda under patienten och dels på grund av att de inte kunde utföra omvårdnaden på samma sätt som vid en patient som ligger på rygg.
Detta kan tydligt anknytas till den teoretiska referensramen från novis till expert där hon beskriver att
expertsjuksköterskan har en förmåga att fatta beslut och handla utifrån
en situationsbaserad helhetssyn. Experten är i jämförelse med en novis sjuksköterska
engagerad i situationen och kan med hjälp av sin erfarenhet direkt urskilja problem
vid olika situationer så som till exempel komplikationer som kan uppstå hos
patienter som vårdas i bukläge (Benner, 1993).
En hos deltagarna återkommande och central aspekt av bukläge var en känsla av förlorad kontroll och överblick av patienten. Bedömningen av patientens framsida där ansiktet och
dess uttryck fyller en specifik roll kan i bukläge endast göras under begränsade former. Det gav en förändrad situation där intensivvårdssjuksköterskorna inte längre i samma
utsträckning kunde förlita sig på den genom erfarenhet förvärvade kliniska blicken. Den begränsade överblicken över framförallt endotrachealtub eller trachealkanyl samt invasiva katetrar. Alla dessa faktorer skapade en ökad stress och oro. Dessa aspekter av bukläget återfanns även och bidrog till känslor av stress och oro hos deltagarna i McCormick och Blackwoods studie (2001).
Den deltagare i författarnas studie med relativt kort erfarenhet som
intensivvårdssjuksköterska samt liten erfarenhet av att vårda patienter i bukläge utryckte sig bekymrat över hur förfarandet ser ut om en akut situation skulle uppstå där patienten
behöver vändas till rygg snabbt. Liknande berättelser återfinns i McCormick och Blackwoods (2001) studie där flera deltagare kände oro inför akuta situationer när patienten var placerad i bukläge. MacDonald och Armstrong (2000) menar att bukläge är en procedur som kräver stor skicklighet och praktik för att, vid uppkomsten av en akut situation, kunna vända patienten i ryggläge på ett snabbt, effektivt och komplikationsfritt sätt. Det framkom i författarnas studie att deltagarna ansåg praktisk erfarenhet vara viktig samt att det i situationer där erfarenhet av bukläge saknades hos ansvarig sjuksköterska var det nödvändigt att en kollega med erfarenhet involverades i processen om bukläge skulle initieras.
Trots att det kan finnas en motvilja till att flytta på kritiskt sjuka patienter visar tillgänglig evidens på att det föreligger låg risk för allvarliga komplikationer vid utförandet av vändningen så länge eventuella risker och riskmoment beaktas (MacDonald & Armstrong, 2000; Guerín et al., 2013). Detta resultat styrks av att ingen av deltagarnavarit med om detta, trots att flera av dem varit med vid behandlingsinterventionen ett flertal gånger. Författarna
inspektion av hudkostymen på patienten, frekventa lägesförändringar för att förhindra uppkomsten av tryckskador samt upprepad inspektion av invasiva katetrar och luftvägen eftersom dessa nu var dolda.
Utförandet av omvårdnadsåtgärder problematiserades av bukläget eftersom mycket av omvårdnaden berör patientens framsida vilket påverkade arbetsställningen negativt. Det positionen resulterade även i att det blev svårare att basal omvårdnad som hygien, munvård samt suga rent luftvägar från sekret. I studien av McCormick och Blackwood (2001) beskrivs detta av deltagarna som frustrerande. I studien fanns en samstämmighet i svaren hos
deltagarna gällande planering och förberedelse inför själva vändningsmomentet. De beskrev att det krävdes en minutiös planering och att alla inblandade kände till sin specifika uppgift för ett smidigt genomförande samt för att i största mån undvika komplikationer. McCormick och Blackwood (2001) fann i sin studie liknande resonemang, där det bland de undersökta intensivvårdssjuksköterskorna ansågs att lösningen på en effektiv manöver förberedelse samt att det var en person som koordinerade vändningen.
Léonet, Fontaine, Moraine och Vincent (2002) menar att det är uppenbart att det finns komplikationer relaterat till användningen nyttjande av buklägesinterventionen men om dessa är förväntade och noggrann uppmärksamhet riktas mot detta under processens gång kan riskerna minimeras. Det uppenbaras i denna studie att en motvilja kan existera mot att flytta på kritiskt sjuka patienter. Trots detta visar tillgänglig evidens att det föreligger låg risk för allvarliga komplikationer vid utförandet av vändningen så länge eventuella risker och riskmoment beaktas och tas med i beräkningen (MacDonald & Armstrong, 2000; Guerín et al., 2013). Ingen av deltagarna i denna studie hade heller varit med om detta, trots att flera hade förhållandevis stor erfarenhet av behandlingen.
Ball et al. (2001) skriver att användandet av buklägesinterventionen ofta är slumpartat och tycks relaterat till att särskild personal är i tjänst för att det ska initieras när en patient uppvisar kliniska tecken på ARDS. Detta är något som intensivvårdssköterskorna i denna studie också har erfarenhet av där de menar att ordination på behandlingsinterventionen sällan eller aldrig kommer från oerfarna läkare. Vad det gäller sjuksköterskorna själva och
varför inte bukläget föreslås kan det enligt deltagarna bero på att interventionen är relativt ovanlig vilket leder till att personalen inte tänker på bukläge som en potentiellt gynnsam åtgärd för patienten i en situationen när det kunde vara aktuellt. Detta kan bidra till en bristande kontinuitet i att utnyttja behandlingsinterventionen mer frekvent eller i rätt situation.
I resultatet framkommer att deltagarna uttryckte en rädsla eller oro över att rubba samt dislokalisera vitala utensilier. I en studie av Léonet et al. (2002) uttrycker studiedeltagarna där en rädsla för att vända den kritiskt sjuke patienten på grund av risken för att rubba vitala slangar samt katetrar och att det var något som kunde leda till en begränsad användningen av interventionen. Trots att ingen av deltagarna i författarnas studie specifikt uttryckte att de avstod från att föreslå interventionen hade de likväl aldrig själva föreslagit det som ett behandlingsalternativ även om några beskrev att de varit med om situationer där de tänkt att det skulle kunna gagna patienten. Några av intensivvårdssjuksköterskorna beskrev även att det fanns ett motstånd eller en motvilja mot behandlingen hos kollegor. Några av
deltagarna uttryckte även att de inte erfarit att bukläget hade någon egentlig positiv effekt på överlevnaden och att det på grund av detta kunde kännas svårt att motivera
interventionen. Motvilligheten kan delvis ha sin grund i en sådan erfarenhet. Dessa
tankegångar överensstämmer med vad MacDonald och Armstrong (2000) fann i sin studie, att eftersom forskningen inte kunnat visa på att bukläge korrelerar med en minskad
mortalitet kan detta generera en motvillighet till nyttjandet av buklägesinterventionen bland intensivvårdssjuksköterskor. En annan faktor som även kan bidra till motvillighet eller misstrohet till buklägets effektivitet är att användningsfrekvensen varierat med
forskningsrönen genom åren där endast den senaste studien inom området påvisat en minskad mortalitet efter 90 dagar (Guérin et al., 2013). I författarnas studie framkommer att
patienter med måttlig till svår ARDS, motsvarande kriterierna i Lung Injury Severity Score, initierat i ett tidigt skede i förloppet hos patienter med måttlig till svår ARDS, till en förbättrade överlevnad efter 90 dagar. MacDonald och Armstrong (2000) menar att
intensivvårdssjuksköterskor måste ta hänsyn till forskningsresultat för att kunna förbättra det kliniska arbetet. Man menar vidare att vända patienter i bukläge bör vara en integrerad del av vårt arbete istället för att användas som en sista utväg vilket stämmer överens med den senaste forskningen, att bukläge endast har fördel mot ryggläge om det initieras tidigt i förloppet (Guerín et al., 2013). Givetvis har en intensivvårdssjuksköterska åtskilligt med ny evidens att ta del av samt att ta hänsyn till. Eftersom bukläge fortsatt är en relativt ovanlig behandlingsintervention, dels på grund av en relativt begränsad patientkategori (måttlig till svår ARDS) men även, som författarna tolkar det, dels en konsekvens av att
initieringsfrekvensen av bukläge varit relaterad till den fluktuerande populariteten det haft genom åren som beskrivits ovan, vilket kan ha påverkat inställningen. Dessa faktorer tolkar författarna som bidragande orsaker till att deltagarna inte varit helt insatta aktuellt
forskningsläge. MacDonald och Armstrong (2000) menar att intensivvårdssjuksköterskan i och med sitt patientnära arbete ofta befinner sig i en fördelaktig position att inta en proaktiv roll och initiera en diskussion om att vända patienten till bukläge, därför fungerar en
fördjupad kunskap om sjukdomsprocessen, fysiologin vid positionen och dess fördelar som en möjlighet att ge sjuksköterskan nödvändiga verktyg och självförtroende att presentera bukläge som ett behandlingsalternativ. Att ha en tydligare kunskap om effekter samt att känna till när och hur det genomförandet bör gå till kan ge intensivvårdssjuksköterskan en bättre tilltro till bukläget (McCormick & Blackwood, 2001).
Metoddiskussion Design
Kvalitativ forskning fokuserar på att få en fördjupad kunskap och förståelse för individens upplevelser, erfarenheter och behov. Materialet till denna studie samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Enligt Polit och Beck (2012) är det den vanligaste metoden inom kvalitativ forskning och metoden ansågs bäst lämpad för att beskriva
intensivvårdssjuksköterskans upplevelser kring det fenomen som skulle undersökas.
Urval
Urvalet i denna studie bestod av åtta intensivvårdssjuksköterskor, sju kvinnliga och en manlig intensivvårdssjuksköterska i åldrarna 30 till 67 år. Polit och Beck (2012) menar att det inte finns några bestämda regler gällande krav på antalet deltagare till en studie med
kvalitativ ansats. De hade varit yrkesverksamma inom intensivvården i 5,5 till 38 år.
Deltagarnas varierande erfarenhet av att arbeta som specialistsjuksköterska, ses som en styrka och bidrar till att öka resultatets trovärdighet (Graneheim & Lundman, 2012). Urvalet till studien var ett så kallat ändamålsenligt urval vilket innebär att välja deltagare som bäst kommer att gynna studiens syfte (Polit & Beck, 2012). Studien påverkades dock av flera faktorer som stod utom författarnas kontroll. På grund av tung arbetsbörda på enheterna var antalet deltagare som hade möjlighet att delta begränsade. Detta var också anledningen till att fyra av intervjuerna ägde rum under deltagarnas arbetstid. Sjukhusen där intervjuerna genomfördes valdes med anledning av att författarna hade störst möjlighet att besöka dessa.
Den ojämna könsfördelningen mellan deltagarna kan eventuellt ha påverkat resultatet men författarna har haft svårt att urskilja ett sådant samband och den ojämna könsfördelningen är även relativt representativ för yrket generellt (Statistiska centralbyrån [SCB], 2010) och det kan därför ha bidragit till att data analyserades utifrån verklighetsrelaterade förhållanden.
Genom att inkludera deltagare på två olika intensivvårdsavdelningar från två sjukhus organiserade av skilda regioner stärktes studiens giltighet eftersom det gav en ökad
möjlighet till variation i erfarenheter och upplevelser vad gäller arbetsmiljö, organisation och rutiner gällande buklägesinterventionen (Polit & Beck, 2012; Graneheim & Lundman, 2012).
Datainsamling
Vårdenhetscheferna erhöll information via mejl och telefon samt genom personlig kontakt.
Vårdenhetscheferna ombads att förmedla information om studiens bakgrund och syfte till
tilldelade handledare, där denne gav värdefull feedback och guidens utformning
uppfattades av författarna som adekvat för att kunna frambringa användbara svar utifrån studiens syfte (Bilaga 3).
Ingen testintervju genomfördes vilket kan ha påverkat författarnas möjlighet att revidera intervjuguiden samt eventuellt ställa fler uppföljande frågor inför den första egentliga intervjun (Polit & Beck, 2012). Orsaken till detta förfarande återfinns i tidsbrist samt att det fanns svårigheter i att få ihop ett tillräckligt antal deltagare till studien.
Författarnas tidigare erfarenhet av att genomföra en intervju var dessutom begränsad vilket kan ha påverkat svarens innehållsrikedom trots att följdfrågor ställdes för att förtydliga svar på flera av frågorna (Polit & Beck, 2012). Trots dessa eventuella invändningar är författarnas upplevelse att inga egentliga justeringar i intervjuguiden behövde göras efter första intervjun eller efter någon av de övriga. Däremot skedde en kontinuerlig utvärdering av
intervjuförfarande och –teknik av författarna själva efter varje tillfälle.
Intervjuerna varade mellan 11 och 37 minuter. Den intervju som pågick under kortast tid var den sista intervjun och det berodde främst på att deltagaren i sitt svar täckte in ämnet
spontant utan att så många följdfrågor behövde ställas samt att de som ställdes var mer specifikt riktade mot ämnet än tidigare till följd av författarnas förbättrade intervjuteknik.
Alla intervjuer genomfördes med båda författarna närvarande och deltagande för att större möjlighet skulle ges till att upptäcka och registrera så mycket som möjligt av det som deltagarna berättade om. Förhoppningen med detta var att lättare uppfatta deltagarnas nyanserade beskrivningar, eventuella tveksamheter, pauser och känsloyttringar under intervjuerna och för att få en ökad förståelse för intervjutexten vid analysen (Kvale &
Brinkmann, 2014). Plats och tidpunkt för intervjuerna bestämdes av varje deltagare själv med undantag för tre av intervjuerna där detta föreslogs av verksamhetschefen. Intervjuerna genomfördes i ett avskilt rum på respektive avdelning. Fyra av deltagarna deltog i
anslutning till påbörjat arbetspass. Resterande fyra deltagare deltog under pågående arbete.
Vid tre av dessa fyra intervjuer upplevdes det som resultatet till viss grad kan ha påverkats eftersom dessa deltagare upplevdes lite stressade och att deras svar var av forcerande karaktär, författarna upplevde att detta även påverkad dem själva något gällande förmågan att ställa följdfrågor. En av dessa deltagare blev dessutom avbruten och var tvungen att
lämna rummet vid två tillfällen. Detta till trots insamlades mycket värdefull data vid dessa intervjuer.
Analys
Kvalitativ innehållsanalys som den beskrivs av Graneheim och Lundman (2004) användes som metod för att tolka materialet. Vid analysen framkom tre tydliga kategorier, emotionella aspekter, omvårdnadsaspekter och aspekter på genomförande, som svarade väl till syftet.
Utifrån dessa tre kategorier framkom temat, att vårda med minskad kontroll.
Resultatets trovärdighet styrks av att handledaren varit involverad i analysprocessen och tagit del av materialet samt varit överens med författarna kring koder och kategorisering (Graneheim & Lundman, 2012). Det är viktigt att forskaren intar en så neutral hållning som möjligt för att inte förvränga de data som framkommer (Graneheim & Lundman, 2012). Det krävdes en ständig medvetenhet av och vakenhet hos författarna för att undvika att tolka det framkomna materialet då en viss förförståelse för verksamheten fanns hos författarna.
Slutsats
Syftet med uppsatsen var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter av att vårda patienter i bukläge. Resultatet sammanställdes i tre kategorier och ett tema. Temat handlar om att vårda med minskad kontroll och berör på ett latent plan olika aspekter av omvården. Trots att de intervjuade intensivvårdssjuksköterskorna upplevde en minskad kontroll av patienten när den vårdades i bukläge har ingen av sjuksköterskorna varit med om någon allvarlig komplikation vilket tyder på att de har en god förmåga att planera omvårdnaden och i tid identifiera risker i samband med bukläget. Många av
intensivvårdssjuksköterskorna talade om att erfarenhet av att vårda patienter i bukläge samt noggrann planering inför vändningen är två viktiga komponenter för att patientsäkerheten ska upprätthållas.
Författarnas förhoppning ar att denna studie kan bidra till ökad förståelse för hur det kan upplevas att vårda patienter i bukläge. Det behövs dock fler studier för att ytterligare klargöra och belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelser och funktion i samband med vård av patienter i bukläge. Fler studier inom ämnet skulle kunna bidra med en bredare insyn i intensivvårdssjuksköterskornas upplevelse av omvårdnad i samband med bukläge.
Referenser
Ball, C., Adams, J., Boyce, S., & Robinson, P. (2001). Clinical guidelines for the use of the prone position in acute respiratory distress syndrome. Intensive and Critical Care Nursing, 17(2), 94-104. DOI: 10.1054/iccn.2000.1556.
Benner, P. (1993). Från novis till expert - mästerskap och talang i omvårdnadsarbetet. Lund:
Studentlitteratur AB
Benner, P., Hooper-Kyriakidis, P., & Stannard, D. (2013). Clinical wisdom and interventions in acute and critical care: A thinking-in-action approach. New York: Springer Publishing Company, LLC.
Burns, B. (1995) Responsibility in intensive care. Intensive and Critical Care, 11(2), 87-92. DOI:
10.1016/S0964-3397(95)82019-1
Claesson, J., Freundlich, M., Gunnarsson, I., Laake, J. H., Vandvik, P. O., Varpula, T, &
Aasmundstad, T. A. (2015). Scandinavian clinical practice guideline on mechanical ventilation in adults with acute respiratory distress syndrome. Acta Anaesthesiologica Scandinavica, 59(3), 286-297.
Dirkes, S., Dickinson, S., Havey, R., & O’Brien, D. (2011). Prone positioning: Is it safe and effective? Critical Care Nursing Quarterly, 35(1). 64-75.
Edberg, A-K., Ehrenberg, A., Friberg, F., Wallin, L., Wijk, H., & Öhlén, J. (2013). Omvårdnad på avancerad nivå: kärnkompetenser inom sjuksköterskans specialistområden. Lund:
Studentlitteratur AB.
Gibson, J. (1997) Focus of nursing in critical care and acute care settings: prevention or cure?
Intensive and Critical Care, 13(3), 163-166.
Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2012). Kvalitativ innehållsanalys. I M. Granskär & B.
Nielsen- Höglund (Red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (2. uppl., s.
187-202). Lund: Studentlitteratur AB.
Guérin, C., Reigner, J., Richard, J-C., Beuret, P., Gacouin, A., Boulain, ... Ayzac, L. (2013).
Prone positioning in severe acute respiratory distress syndrome. The New England Journal of Medicine, 368(23), 2159-2168. doi: 10.1056/NEJMoa1214103
Helsingforsdeklarationen (World Medical Association Declaration of Helsinki). (2013).
Hämtad 2016-06-01 från http://www.wma.net/en/30publications/10policies/b3/17c.pdf
Hu, S. L., He, H. L., Pan, C., Liu, A.R., Liu, S. Q., Liu, L., … Qiu, H. B. (2014). The effect of prone positioning on mortality in patients with acute respiratory distress syndrome: a meta- analysis of randomized controlled trials. Critical Care, 18(3), R109. doi: 10.1186/cc13896.
Kvale, S., & Brinkmann, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun (3. uppl.). Lund:
Studentlitteratur AB.
Léonet, S., Fontaine, C., Moraine, J-J., & Vincent, J-L. (2002). Prone positioning in acute respiratory failure: survey of Belgian ICU nurses. Intensive Care Medicine, 28(5), 576-580. DOI:
10.1007/s00134-002-1274-x
MacDonald, C., & Armstrong, D. (2000). The prone position – a nursing perspective. Nursing in Critical Care, 5(5), 215-219.
McCormick, J., & Blackwood, B. (2001). Nursing the ARDS patient in the prone position: the experience of qualified ICU nurses. Intensive and Critical Care Nursing, 17(6), 331-340. DOI:
10.1054/iccn.2001.1611.
Offner, P. J., Henel, J. B., Moore, E. E., Biffl, W. L., Franciose, R. J., & Burch, J. M. (2000).
Complications of prone ventilation in patients with multisystem trauma with fulminant acute respiratory distress syndrome. The Journal of Trauma: Injury, Infection & Critical Care, 48(2), 224-228.
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2012). Nursing research: principles and methods. (7. uppl.) Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.
Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening. (2012).
Kompetensbeskrivning: Legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot intensivvård. Stockholm: Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk
sjuksköterskeförening.
Seaton-Mills, D. (2000). Prone position in ARDS: A nursing perspective. Clinical Intensive Care, 11(4), 203-208.
Statistiska centralbyrån. (2010). Tema: Utbildning. Könsstruktur per utbildning och yrke 1990–2030. Hämtad 2016-06-01 från
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/uf0521_1990i30_br_a40br1001.pdf
Sud, S., Friedrich, J. O., Adhikari, N. K., Taccone, P., Mancebo, J., Polli, F., … Guérin, C.
(2014). Effect of prone positioning during mechanic ventilation on mortality among patients with acute respiratory distress syndrome: a systematic review and meta-analysis. Canadian Medical Association Journal, 186(10), E381-390. doi: 10.1503/cmaj.140081.
Svenska Intensivvårdsregistret. (2015a). Mortalitet, 90 dagar, inskrivningsperiod 2008-01-01 – 2015- 12-31. Hämtad 2016-05-15 från http://portal.icuregswe.org/Rapport.aspx
Svenska Intensivvårdsregistret. (2015b). Rapporterat antal vårdtillfällen, inskrivningsperiod 2008-01-01 – 2015-12-31. Hämtad 2016-05-15 från http://portal.icuregswe.org/Rapport.aspx
Svenska Intensivvårdsregistret. (2015c). Vad är intensivvård. Hämtad 2016-05-20 från http://www.icuregswe.org/sv/For-patienter/Vad-ar-Intensivvard/
Bilagor
Bilaga 1: Informerat samtycke vårdenhetschef Bakgrund och syfte
Vid Mittuniversitetet planeras en magisteruppsats om intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att vårda patienter i bukläge.
Under 2000-talet har det publicerats ett antal studier som visar att mortaliteten minskar hos patienter med acute respiratory distress syndrome (ARDS) som vänds till bukläge tidigt i sjukdomsförloppet. Åtgärden har under senare år blivit mer förekommande i Sverige. Det saknas studier utifrån intensivvårdssjuksköterskans perspektiv och vi planerar därför att genomföra en intervjustudie på två intensivvårdsavdelningar i Sverige.
Förfrågan om deltagande
Vi tillfrågar er, i egenskap av vårdenhetschef, om tillstånd att genomföra 4 intervjuer med intensivvårdssjuksköterskor som har vårdat minst en vuxen patient i bukläge på
intensivvårdsavdelningen.
Hur går studien till?
Under vecka 12-15 kommer intervjuerna att genomföras i lämplig lokal på arbetsplatsen.
Intervjuerna kommer att ske enskilt och vid ett tillfälle per deltagare och ta ca 30 till 60 minuter. Intervjuerna kommer att spelas in och transkriberas.
Hantering av data och sekretess
Endast författarna till studien kommer att ha kännedom om deltagarnas identitet. Insamlad data kan komma att användas i vetenskaplig studie men inga uppgifter kommer att
publiceras som kan härledas till enskilda individer.
Intervjuerna kommer att lagras i 10 år på Mittuniversitetet.
Deltagarna kan när de så önskar dra sig ur studien och insamlat material kommer då kasseras.
Ansvariga
Vid frågor kontakta studieförfattarna:
Sofia Bergström, studerande på specialistutbildningen i intensivvård, Mittuniversitetet. Mail:
sobe1501@student.miun.se. Tel: 0730392905
David Löfdal, studerande på specialistutbildningen i intensivvård, Mittuniversitetet. Mail:
dalf1500@student.miun.se. Tel: 0720126359
Huvudhandledare Marie Häggström, lektor i omvårdnad, Mittuniversitetet. Mail:
marie.haggstrom@miun.se. Tel: 060-148669
Samtycke
Härmed ger jag mitt samtycke till att intervjuer får genomföras på intensivvårdsavdelningen i _________________.
Namn: Datum:
____________________________ ____________________
Bilaga 2: Informerat samtycke deltagare Bakgrund och syfte
Vid Mittuniversitetet planeras en magisteruppsats om intensivvårdssjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att vårda patienter i bukläge.
Under 2000-talet har det publicerats ett antal studier som visar att mortaliteten minskar hos patienter med acute respiratory distress syndrome (ARDS) som vänds till bukläge tidigt i sjukdomsförloppet. Åtgärden har under senare år blivit mer förekommande i Sverige. Det saknas studier utifrån intensivvårdssjuksköterskans perspektiv och vi planerar därför att genomföra en intervjustudie på två intensivvårdsavdelningar i Sverige.
Förfrågan om deltagande
Vi tillfrågar er, i egenskap av intensivvårdssjuksköterska, om tillstånd att genomföra en intervju om era erfarenheter och upplevelser av att vårda en vuxen patient i bukläge.
Hur går studien till?
Under vecka 12-15 kommer intervjuerna att genomföras i lämplig lokal på arbetsplatsen.
Intervjun kommer att ske enskilt, vid ett tillfälle och ta ca 30 till 60 minuter. Intervjun kommer att spelas in och transkriberas.
Hantering av data och sekretess
Endast författarna till studien kommer att ha kännedom om deltagarnas identitet. Insamlad data kan komma att användas i vetenskaplig studie men inga uppgifter kommer att
publiceras som kan härledas till enskilda individer.
Intervjuerna kommer att lagras i 10 år på Mittuniversitetet.
Du får när du vill dra dig ur studien utan att ange orsak. Materialet kommer då att kasseras.
Ansvariga
Vid frågor kontakta studieförfattarna:
Sofia Bergström, studerande på specialistutbildningen i intensivvård, Mittuniversitetet. Mail:
sobe1501@student.miun.se. Tel: 0730392905
David Löfdal, studerande på specialistutbildningen i intensivvård, Mittuniversitetet. Mail:
dalf1500@student.miun.se. Tel: 0720126359
Huvudhandledare Marie Häggström, lektor i omvårdnad, Mittuniversitetet. Mail:
marie.haggstrom@miun.se. Tel: 060-148669
Samtycke
Härmed ger jag mitt samtycke till att delta i en intervjustudie om mina erfarenheter och upplevelser av att vårda en patient i bukläge.
Namn: Datum:
____________________________ _____________
Bilaga 3: Intervjuguide Intervjuguide
Inledning
Det har publicerats ett antal studier som antyder att bukläge har en positiv inverkan på överlevnaden. Bukläge har blivit mer förekommande i Sverige de senaste åren vilket gjort oss intresserade av intensivvårdssjuksköterskans upplevelser och erfarenheter av att vårda patienter i bukläge.
Din medverkan i denna studie är konfidentiell. Intervjun kommer att spelas in för att ingen information ska missas detta är ett vanligt tillvägagångssätt. Insamlad data kommer sedan att sparas 10 år hos mittuniversitetet för att sedan förstöras. Din medverkan i den här studien är betydelsefull men skulle du vilja avbryta är du fri att göra det när du vill utan att
motivering krävs.
Ibland kanske vi frågar frågor som du tycker att vi borde känna till men det gör vi för att vi vill undersöka dina upplevelser och erfarenheter, inte vad vi antar att du menar utifrån vår förförståelse.
Vi kommer att inleda med några frågor gällande information om din bakgrund för att visa att vi har en spridning på deltagarna.
Frågor?
Kan vi börja?
Hur länge har du jobbat som sjuksköterska?
Hur länge har du jobbat som IVA-ssk?
Har du jobbat på fler intensivvårdsavd än denna?
Hur gammal är du?
Kan du berätta om ett fall där du vårdat någon i bukläge?
Ämnen:
Omvårdnadsproblem vid vändning Initiativ till bukläge
Omvårdnadsproblem i bukläge Omvårdnadsstrategier
Patient/ Anhöriga
Kommunikation Information
