HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK AV BARN

Full text

(1)

Emma Strand & Per Jansson

HEDERSRELATERAT VÅLD OCH

FÖRTRYCK AV BARN

– med inriktning på 2 § LVU

Honour based violence and oppression of children

– with a focus on 2 § LVU

Rättsvetenskapliga programmet

C-uppsats

Termin: VT 2018

Handledare: Per-Ola Wiklander

(2)

Förord

Med denna uppsats vill vi belysa ett relativt nytt samhälleligt problem som vi uppmärk- sammat under vår praktik hos Karlstad kommun: det hedersrelaterade våldet och förtrycket.

Vi anser att detta måste uppmärksammas i större utsträckning, och vår förhoppning är att kunna bidra med en realistisk bild av hur verkligheten ser ut idag och hur den kan se ut i framtiden. Vi vill vidare bidra med material och åsikter som Sveriges kommuner kan få användning av i framtida ärenden som rör hedersrelaterat våld och förtryck inom ramen för 2

§ LVU.

Vi vill rikta ett varmt tack till alla som stöttat oss i arbetet med denna uppsats. Framförallt vill vi tacka vår handledare Per-Ola Wiklander för råd och vägledning under arbetets gång. Vi sänder dessutom ett varmt tack till tjänstemän på Karlstad kommun som bidragit med inspiration och idéer i samband med vårt arbete.

29 maj 2018

Emma Strand Per Jansson

(3)

Sammanfattning

Hedersrelaterat våld och förtryck är ett internationellt problem som på senare år har upp- märksammats i Sverige, framförallt på grund av morden på Pela och Fadime. I de samhällen som präglas av hedersrelaterat våld och förtryck finns ett starkt samband mellan kvinnors och flickors sexualitet och mäns heder. Hedersrelaterat våld och förtryck är dessutom kollektivt till sin karaktär. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket kan ta sig olika uttryck, men vanligtvis kommer det till uttryck genom mäns kontroll över sina kvinnliga familje- medlemmar. Flickor som inte får välja kläder själva, välja vilka de ska umgås med, välja vem de ska gifta sig med eller välja vilken utbildning de vill, är några exempel. Det är inte ovanligt att pojkar i familjer med starkt patriarkala värderingar är tvingade att utöva kontroll över sina egna systrar. Därigenom blir inte bara flickor, utan även pojkar, offer i en hederskontext.

Det primära syftet med denna uppsats var att bringa klarhet i om hedersrelaterat våld och förtryck kan utgöra grund för omhändertagande enligt 2 § LVU när fysiskt våld inte före- kommer. Det sekundära syftet var att utreda om det finns behov av förändrad lagstiftning för att skydda barn som lever i en hederskontext. Vi använde rättsdogmatisk metod för att tolka och systematisera gällande rätt. Metoden tillåter bara att en viss sorts material används, och föreskriver att en del av detta material ska beaktas medan en annan del av materialet får eller bör beaktas. Inom ramen för denna metod hade vi även möjlighet att ge förslag på hur den framtida utformningen av LVU bör se ut.

Vi kunde dra slutsatsen att 2 § LVU ger visst utrymme för omhändertagande av barn som lever i en hederskontext. Vi fann dock att fysiskt våld ofta är den avgörande faktorn i dessa mål. Vi kunde konstatera att hedersrelaterat våld och förtryck i form av hot och kränkningar kan utgöra grund för omhändertagande enligt 2 § LVU.

Vad gäller hedersrelaterat våld och förtryck som enbart består av kontroll, begränsningar i friheten och exkludering från sociala aktiviteter fann vi att domstolarna i dagsläget inte har möjlighet att besluta om vård enligt 2 § LVU. Enligt oss är den huvudsakliga anledningen till detta att det måste föreligga en ”påtaglig risk” för att barnets hälsa eller utveckling skadas för att omhändertagande enligt 2 § LVU ska kunna ske. För att risken ska betraktas som påtaglig måste det föreligga konkreta omständigheter som visar att en risk föreligger. Sådana konkreta omständigheter är ofta svårt att påvisa i de fall barnet far illa av den kontroll han eller hon lever under.

LVU skrevs under en tid då kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck inte var lika bred som den är idag. För att kunna skydda barn som far illa av den kontroll och de begräns- ningar de lever under i en hederskontext menar vi att LVU måste förändras, framförallt genom slopande av kravet på konkreta omständigheter.

Nyckelord: LVU, tvångsomhändertagande, hedersrelaterat våld och förtryck, heder, hederskontext.

(4)

Abstract

Violence and oppression in the name of honour is an international phenomenon that, mainly due to the killings of Pela and Fadime, the Swedish society has been made increasingly aware of in recent years. Honour based violence is in its nature collectivistic, and has its foundation in the percepted connection between women's sexuality and men’s honour. It can manifest itself in many ways, but usually in the way that men feel the need to control the behaviour of their female family members. Girls not being allowed to choose what to wear, who to socialize with, who to marry, or what education to pursue are some examples. It is not unusual that the boys in strong patriarchal families are forced to exercise control over their own sisters against their will. Consequently, both girls and boys can be regarded as victims of honour based violence and oppression.

The primary aim of this essay was to determine whether or not honor based violence and oppression can constitute grounds for compulsory care under the 2 § of the child protection legislation, or LVU, in Sweden. The secondary aim was to examine an eventual need for new legislation. In order to determine lex lata we used a legal method, which implies studying and interpreting judicial rules and legislation in specific cases. This method only allows certain material to be used, while dictating which material that must be considered and which material that should or may be considered. This method also allows us to give suggestions on how future legalization should be formed.

Our conclusion was that honour based violence and oppression can constitute grounds for compulsory care under the 2 § LVU. We found, however, that the deciding factor in these cases often is physical abuse. Threats and harassment aimed from a parent towards a child may, from what we have gathered, constitute grounds for compulsory care.

Regarding honour based violence and oppression that consist of excessive control, restriction of freedom and exclusion from social activities, our conclusion is that it is not possible for the court to decide that the child should be under compulsory care. The main reason for this, according to us, is that the legislation clearly states that there has to be a palpable risk that the child's health or development will be damaged. Furthermore, for a risk to be considered palpable it must be based on concrete circumstances, something that the control based part of honour based violence and oppression rarely consists of.

The LVU was written in a time when our knowledge of honour based violence and oppression was scarce. It is our opinion that, in order to counteract the problem with honour based violence and oppression, we need to adjust the current legislation and make it possible for the courts to make an overall assessment in LVU-cases, removing the requirement of concrete circumstances.

(5)

Innehållsförteckning

Förkortningslista ... 6

1. Inledning ... 7

1.1. Bakgrund ... 7

1.2. Syfte och frågeställningar ... 8

1.3. Teori, metod och material ... 8

1.4. Avgränsningar ... 10

1.5. Termer ... 11

1.6. Disposition ... 11

2. Definition av heder och hedersrelaterat våld och förtryck ... 13

3. Rättslig reglering ... 15

3.1. Inledning ... 15

3.2. Grundläggande principer ... 16

3.3. Principen om barnets bästa och barnkonventionen ... 16

3.4. Rekvisiten i 2 § LVU ... 17

3.4.1. Påtaglig risk för skada ... 17

3.4.2. Psykisk misshandel ... 19

3.4.3. Otillbörligt utnyttjande ... 20

3.4.4. Brister i omsorgen ... 20

3.4.5. Annat förhållande i hemmet ... 22

3.5. HFD 2014 ref. 46 ... 22

3.6. Bevisning ... 23

4. Analys ... 26

4.1. Föräldraansvaret och rätten till fri uppfostran... 26

4.2. Riskbedömning ... 27

4.2.1. Konkreta omständigheter ... 27

4.2.1.1. Allmänt ... 27

4.2.1.2. Högsta förvaltningsdomstolen ... 27

4.2.1.3. Kammarrätterna ... 30

4.2.2. Ringa risk för skada ... 34

4.3. Psykiskt våld ... 35

4.3.1. Hot och kränkningar ... 35

4.3.2. Underlåtenhet att visa kärlek och omsorg ... 36

4.4. Socialt våld ... 38

4.4.1. Åsidosättande av barnets känslomässiga och psykiska behov ... 38

4.4.2. Ofrivilligt bortförande ... 39

4.4.3. Bröders kontroll över sina systrar ... 40

4.4.4. Ansvarstagande för familjen ... 41

4.5. Att bryta sig loss från en hederskontext ... 42

5. Diskussion de lege ferenda ... 44

6. Slutsats ... 48

(6)

7. Slutord ... 49 Källförteckning ... 50

(7)

Förkortningslista

EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

FB Föräldrabalken (1949:381).

FN Förenta Nationerna.

FT Förvaltningsrättslig tidskrift.

HFD Högsta förvaltningsdomstolen (även dess årsbok).

LVU Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Prop. Proposition.

RF Regeringsform (1974:152).

RÅ Regeringsrättens årsbok.

SoL Socialtjänstlagen (2001:453).

SOSFS Socialstyrelsens författningssamling.

SOU Statens offentliga utredningar.

SvJT Svensk juristtidning.

(8)

1. Inledning

1.1. Bakgrund

Hedersrelaterat våld och förtryck är ett internationellt problem som även förekommer här i Sverige.1 I Sverige är hedersrelaterat våld och förtryck dock en relativt ny företeelse, vilket det inte är i många andra delar av världen.2 Med hedersrelaterat våld och förtryck avses i denna uppsats sådant våld och förtryck som grundas i maktstrukturer i nära relationer.3 Familjens rykte och status anses vara beroende av flickors och kvinnors beteenden och sexualitet.4 Männens uppgift är att skydda sin egen och familjens heder genom att kontrollera de kvinnliga familjemedlemmarnas beteenden,5 se vidare definition av begreppen heder och hedersrelaterat våld och förtryck i kapitel 2.

Efter morden på Pela Atroshi år 1999 och Fadime Sahindal år 2002 uppmärksammades i Sverige på allvar flickors och kvinnors levnadsförhållanden i en hederskultur.6 Pela rymde från sin familj för att slippa undan familjens stränga regler. Hon hade även en pojkvän och hennes far och farbröder samtalade kring att hon smutsat ned familjens heder. För att gottgöra detta lovade Pela att gifta sig med en man som hennes familj valde ut. Pela följde med till hemstaden där hon sköts till döds inför sin syster.7

Fadime blev ansiktet utåt för det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Hennes berättelser, där hon gav uttryck för sin fruktan, startade en samhällelig diskussion kring hedersförtryck.

Hoten mot Fadime från hennes familj förvärrades i samband med att det blev känt att hon hade en pojkvän. Fadimes syster anordnade ett möte mellan Fadime och hennes mor. Vid detta möte sköts Fadime till döds av hennes far.8

Under senare år har även mäns och pojkars roll som offer, och inte bara som förövare, i en hederskontext uppmärksammats.9 Hedersrelaterat våld och förtryck, och framförallt heders- mord, är något som ger upphov till starka känslor i Sverige. I den svenska kulturen betraktas det som något avskyvärt och vi kan inte förstå hur en förälder kan mörda sitt eget barn.10

Det finns problem vad gäller tillämpningen av Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, i situationer då barn och unga lever under heders- relaterat våld och förtryck, något som belysts av Utredningen om tvångsvård för barn och unga, SOU 2015:71. Utredningen framhåller att nuvarande rekvisit i LVU förmodligen inne- fattar barn och unga som far illa på grund av den hederskultur de lever i, men att förarbetena till lagen är föråldrade och inte anpassade till dessa nya grupper utsatta barn och unga.

Utredningen menar att ett problem med barn som lever i en stark hederskultur är att familjerna oftast fungerar bra, men att barnets möjligheter till ett självständigt liv begränsas på grund av uppfostran och familjens anseende.11

1 Hussein, J., Heder och hedersvåld - Berättelser, fakta och fördomar, s. 13.

2 Schlytter, A., I hederns namn, i Stiftelsen Allmänna Barnhuset Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer - teori och praktik, 2005:3, s. 9.

3 Som ett samlingsbegrepp för hedersrelaterat våld och förtryck kommer vi även använda begreppet hederskontext.

4 Skr. 2007/08:39, Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, s. 12.

5 Güngör, E. & Dervish, N., Varför mördar man sin dotter?, s. 22 f.

6 Schlytter, A., Rexvid, D., Mäns heder - att vara både offer och förövare, s. 22.

7 GAPF, Glöm aldrig Pela Atroshi, Glöm aldrig de drabbade, 2012-08-15.

8 GAPF, Glöm aldrig Fadime Sahindal, Glöm aldrig de drabbade, 2012-08-15.

9 SOU 2015:71 s. 293 f.; Schlytter, A., Rexvid, D., Mäns heder - att vara både offer och förövare, s. 15.;

Güngör, E. & Dervish, N., Varför mördar man sin dotter?, s. 16.

10 Schlytter, A., I hederns namn, i Stiftelsen Allmänna Barnhuset Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer - teori och praktik, 2005:3, s. 9.; Güngör, E. & Dervish, N., Varför mördar man sin dotter?, s. 11.

11 SOU 2015:71 s. 336.

(9)

Hedersrelaterat våld och förtryck börjar i de allra flesta fall med psykisk misshandel och kränkningar av olika slag, vilket sedermera eskalerar till allvarligare former av våld, hot och terror. Till sist kan det resultera i hedersmord.12 Det kan vara svårt att upptäcka barn som lever under hedersförtryck. Hedersförtryck är ofta ett dolt problem som sällan visar sig för barnets omgivning. Barnet kan exempelvis ha normal skolgång samt god ekonomisk standard och inte ge uttryck för att det förekommer hedersrelaterade problem inom familjen.13 Länsstyrelsen Östergötland har tagit fram en rapport som visar att antalet personer som är utsatta för hedersvåld har ökat från år till år, mellan åren 2014 till 2016. Rapporten baseras på statistik över ärenden som inkommit till deras nationella stödtelefon.14 Hedersrelaterat våld och förtryck innebär inskränkningar i kvinnors och flickors frihet vilket står i direkt kontrast till västerländska ideal om bland annat frihet och jämlikhet. Exempelvis föreskrivs i art. 3 FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 att ”alla människor har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”.15 För att komma till rätta med hedersproblematiken krävs flera olika åtgärder från samhällets sida. LVU kan vara ett viktigt instrument för att skydda barn och ungdomar som lever i en hederskontext.16

1.2. Syfte och frågeställningar

LVU är en skyddslagstiftning för barn som riskerar att fara illa bland annat på grund av sin hemmiljö.17 Omhändertagande enligt LVU utgör en ingripande åtgärd gentemot såväl barnet som barnets familj,18 varför vi anser att det är viktigt att klarlägga vilket tolkningsutrymme lagen erbjuder. Fysisk misshandel utgör idag grund för omhändertagande enligt 2 § LVU utan att det nödvändigtvis beror på den hederskontext barnet lever i. Vi avser att bringa klarhet i om barn som lever i en hederskontext där fysiskt våld inte förekommer också skyddas av 2 § LVU. Det primära syftet är således att utreda om barn kan omhändertas enligt 2 § LVU på grund av hedersrelaterat våld och förtryck när fysiskt våld inte förekommer.

Vi avser vidare att utreda huruvida det finns behov av förändrad lagstiftning för att skydda barn som lever under hedersrelaterat våld och förtryck. Det sekundära syftet är således att utröna om LVU bör förändras för att ge utrymme för tvångsomhändertagande på grund av hedersrelaterat våld och förtryck när fysiskt våld inte förekommer.

För att uppnå syftet ska följande frågeställningar besvaras:

• Kan ett barns levnadsförhållanden i en hederskontext utgöra grund för omhänder- tagande enligt 2 § LVU när fysiskt våld inte förekommer?

• Finns det behov av förändrad LVU för att skydda barn som lever i, och far illa av, en hederskontext där fysiskt våld inte förekommer?

1.3. Teori, metod och material

I uppsatsen kommer rättsdogmatisk metod användas. Syftet med rättsdogmatisk metod är enligt Peczenik att tolka och systematisera gällande rätt. Han menar vidare att gällande rätt utgör rättsdogmatikens forskningsobjekt.19 Vårt forskningsobjekt är 2 § LVU, som vi avser att tolka och systematisera för att bringa klarhet i om rekvisiten i 2 § LVU omfattar heders- relaterat våld och förtryck. Vi anser att rättsdogmatisk metod är lämplig att använda eftersom

12 Hussein, J., Heder och hedersvåld - Berättelser, fakta och fördomar, s. 65.

13 Svensson, P., Hur ska LVU skydda barn och ungdomar från hedersvåld?, Karnov nyheter, 2017-09-11, s. 1.

14 Länsstyrelsen Östergötland, Nationella kompetensteamet, 2017:09, s. 18.

15 Hussein, J., Heder och hedersvåld - Berättelser, fakta och fördomar, s. 13 f.

16 Svensson, P., Hur ska LVU skydda barn och ungdomar från hedersvåld?, Karnov nyheter, 2017-09-11, s. 1.

17 Prop. 2002/03:53 s. 45.

18 Prop. 1989/90:28 s. 61.

19 Peczenik, A., Om den förvaltningsrättsliga forskningen och rättsdogmatiken, s. 42 ff.

(10)

den ger oss möjlighet att uppfylla denna del av syftet och därmed besvara den första fråge- ställningen som syftar till att tolka och systematisera gällande rätt.

Kleineman menar att det är möjligt att framställa kritik av rättsläget och föreslå förändringar inom ramen för den rättsdogmatiska metoden. Han understryker emellertid att det inom den rättsdogmatiska metoden är av stor vikt att inte sammanblanda analysen av hur gällande rätt ser ut idag och analysen av hur den eventuellt borde se ut i framtiden.20 Utifrån Kleinemans uppfattning kan vi, med hjälp av den rättsdogmatiska metoden, även uppfylla den del av syftet som avser behandla våra egna synpunkter på LVU:s framtida utformning. För att inte sammanblanda den idag gällande rätten med hur den enligt oss borde se ut i framtiden har vi delat upp våra frågeställningar på så sätt att den första avser behandla de lege lata, det vill säga fastställa gällande rätt, medan den andra avser behandla de lege ferenda, det vill säga hur lagstiftningen enligt oss bör utformas i framtiden. Denna uppdelning kommer vidhållas i den analytiska delen av uppsatsen som utgörs av kapitel 4 och 5.

En grundläggande del av den rättsdogmatiska metoden är rättskälleläran, en hierarkisk klassificering som innebär att lagar ska beaktas och att förarbeten, prejudikat och inter- nationella konventioner som ligger till grund för inhemsk lag bör beaktas. Den innebär vidare att institutionella rekommendationer, olika beslut såsom beslut från domstolar som inte utgör prejudikat, olika slags material som står i samband med lagstiftning och rättsvetenskaplig litteratur får beaktas.21 Vi har använt oss av avgöranden från underrätterna, framförallt på grund av brist på avgöranden från HFD. Mot bakgrund av Peczeniks beskrivning av rättskälleläran kan vi konstatera att underrättsavgöranden utgör en sådan rättskälla som får beaktas, vilket gör att detta material inryms i den rättsdogmatiska metoden. Vårt val av underrättsavgöranden motiveras med att vi vill att avgörandena ska visa olika former av hedersrelaterat våld och förtryck. Detta för att få en bred förståelse för vilka former av hedersrelaterat våld och förtryck som kan innefattas i 2 § LVU, och vilka som inte kan det.

Rättsdogmatikens grundantaganden bygger på konsensus och enighet. Rättsdogmatikens uppgift är att framföra sammanhängande motiveringar för att framställa rättssystemet som ett sammanhängande regelkomplex.22 Monocentrisk teoribildning bygger på idén om rättens enhet och rättssystemets enhetlighet och koherens. Rättens monocentri innebär att all norm- givning sker utifrån ett statligt centrum. Den normproduktion som inte sker i det statliga maktcentret är inte att betrakta som gällande rätt. Rätten är komplett och motsägelsefri, i de fall det ändå skulle uppstå luckor kan dessa lösas inom systemet genom tolkning, vilket säkerställer rättens enhetlighet. Genom prejudicerande instanser och genom rättsvetenskapen fastställs innebörden av gällande rätt, och den klassiska juridiska metoden tillsammans med rättskälleläran upprätthåller idén om rättens enhet. En sista lösning för att komma till rätta med motsägelser inom rättssystemet är att skapa ny lagstiftning.23

Utifrån denna beskrivning av monocentri menar vi att den rättsdogmatiska metoden har sin grund i monocentrisk teoribildning eftersom teorin och metoden består av samma grund- antaganden, nämligen idén om rättens enhet. Rättens enhetlighet och koherens är således väsentlig att beakta i tillämpningen av rättsdogmatisk metod. Gällande rätt ska enligt mono- centrisk teoribildning härstamma från det statliga normgivningscentrat. Rättspluralistisk teori ifrågasätter däremot idén om rättens enhet och monocentrin och innebär att gällande rätt kommer till såväl utanför som på andra sätt än enbart genom statlig normgivning.24 Vi finner inte anledning att tillämpa rättspluralistisk teori eftersom vi anser att monocentrisk teori och

20 Kleineman, J., Rättsdogmatisk metod, i Korling, F. & Zamboni, M. (red.) Juridisk metodlära, s. 24.

21 Peczenik, A., Om den förvaltningsrättsliga forskningen och rättsdogmatiken, s. 47 f.

22 A.a., s. 51.

23 Gustafsson, H., Rättens polyvalens. En rättsvetenskaplig studie av sociala rättigheter och rättssäkerhet, s. 106 f.

24 A.a., s. 106 och 125.

(11)

den rättsdogmatiska metoden är bättre lämpade att uppfylla vårt syfte att tolka och system- atisera gällande rätt. Vår tolkning kan göras inom det rättsvetenskapliga systemet med hjälp av rättskällorna och om oklarheter ändå uppstår inom systemet väljer vi att lösa dem genom förslag till ny lagstiftning. Med anledning av att vi använder rättsdogmatisk metod och monocentrisk teori kan vi inte använda andra kunskapskällor än de som ingår i den av Peczenik angivna rättskälleläran, det vill säga sådana rättskällor som härstammar från det statliga normgivningscentrat.

Det problematiska med att använda rättsdogmatisk metod i detta arbete är att begreppen heder och hedersrelaterat våld och förtryck, enligt oss, inte kan definieras och förklaras enbart utifrån erkända rättskällor eller utifrån det statliga normgivningscentrat. Vi vill istället att vår definition ska spegla den samhälleliga uppfattningen av vad heder och hedersrelaterat våld och förtryck är för att kunna göra en så verklighetsnära framställning som möjligt. Andra kunskapskällor än enbart erkända rättskällor måste därför beaktas. Den rättsdogmatiska metoden, rättskälleläran och den monocentriska teorin är inte tillräckliga för att definiera heder och hedersrelaterat våld och förtryck eftersom definitionen inte avser att tolka och systematisera gällande rätt. Definitionen är däremot en nödvändig förutsättning för att i ett senare led kunna tolka och systematisera gällande rätt med hjälp av den rättsdogmatiska metoden. För att klargöra huruvida hedersrelaterat våld och förtryck omfattas, eller bör omfattas, av 2 § LVU måste vi veta vad som betraktas som hedersrelaterat våld och förtryck i samhället. Vi måste därför komplettera den rättsdogmatiska metoden och rättskälleläran genom att beakta sådan litteratur som inte utgör rättsvetenskaplig litteratur i Peczeniks mening. Vi gör således en utvidgning av materialval, snarare än att använda en annan metod än den rättsdogmatiska.

Vårt val av författare kan framförallt motiveras med att vi vill att vår definition av heder och hedersrelaterat våld och förtryck ska spegla den generella samhällsuppfattningen av detsamma. Vi har därför valt att utgå från ett flertal författare med olika bakgrund och erfarenhet av hedersrelaterat våld och förtryck, istället för att utgå från endast en författare.

Författarvalet motiveras även med att vi vill använda sådant material som inte väsentligen skiljer sig från material som är accepterat att använda enligt rättskälleläran, och därmed även den rättsdogmatiska metoden, bland annat myndighetsmaterial från Länsstyrelsen Öster- götland och regeringen samt utredningen ”Barns och ungas rätt vid tvångsvård Förslag till ny LVU” (SOU 2015:71). Vi är medvetna om att det finns andra sätt att definiera heder och hedersrelaterat våld och förtryck, samt att det finns författare med andra åsikter om hedersproblematiken. Vi har emellertid valt att ta avstamp i sådant material som är accepterat att använda enligt rättskälleläran och den rättsdogmatiska metoden.

1.4. Avgränsningar

Tvångsomhändertagande enligt LVU kan ske i två huvudtyper av fall, miljöfallen (2 § LVU) och beteendefallen (3 § LVU).25 Eftersom barn som lever i en hederskontext framförallt skadas av sin omgivning och av den miljö de lever i har vi valt att enbart behandla 2 § LVU.

Vi har således valt att bortse från 3 § LVU i denna uppsats, trots att vi är medvetna om att den kan ha viss relevans inom ramen för en hederskontext. 2 § LVU tar endast sikte på personer under 18 år och därför har även vi endast fokusera på personer under 18 år. Vidare anses, enligt artikel 1 FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, och 1 kap. 2 § tredje stycket Socialtjänstlagen (2001:453), SoL, ett barn vara en människa under 18 år. Vi har därmed endast behandlat barnens roll i en hederskontext och deras möjligheter till vård enligt 2 § LVU. Vård enligt 2 § LVU kan beredas på ett flertal grunder, men vi har valt att endast utreda om psykiskt och socialt våld i en hederskontext kan ligga till grund för vård

25 Prop. 1989/90:28 s. 38.

(12)

enligt 2 § LVU, det vill säga sådant hedersrelaterat våld och förtryck som inte utgörs av fysiskt våld. Sexuellt utnyttjande betraktar vi som en typ av fysiskt våld och därför har vi inte heller behandlat sexuellt utnyttjande. När vi behandlade rekvisitet ”otillbörligt utnyttjande”

behandlade vi således endast sådant otillbörligt utnyttjande som inte är sexuellt utnyttjande.

Tvångsomhändertagande kan också ske enligt 6 § LVU, så kallat omedelbart omhänder- tagande. Vi kommer, som ovan nämnts, enbart behandla 2 § LVU varför 6 § LVU kommer lämnas utanför. En stor del av relationen mellan barn och deras föräldrar samt föräldra- ansvaret regleras i Föräldrabalken (1949:381), FB. Vi kommer dock helt bortse från FB eftersom såväl LVU som FB inhämtar reglering från barnkonventionen. Om vi hade valt att beakta FB, som vägledning i vad föräldraansvaret innebär, hade vi till sist ändå varit tvungna att beakta barnkonventionen. För att behandla barnets rättigheter och dess relation till sina föräldrar anser vi därför att det är tillräckligt, inom ramen för vårt syfte med uppsatsen, att enbart beakta barnkonventionen och inte FB.

1.5. Termer

Regeringsrätten bytte namn till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, den 1 januari 2011. I uppsatsen kommer genomgående refereras till HFD även om målet avgjordes innan 1 januari 2011, det vill säga av Regeringsrätten. Domstolen var endast föremål för namnbyte och vi finner det därför lämpligt att enbart referera till HFD, framförallt för att undvika begrepps- förvirring.

1.6. Disposition

Efter detta inledande kapitel definierar vi i kapitel 2 begreppen heder och hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns olika uppfattningar om vad som bör innefattas i dessa begrepp och vi vill visa läsaren vad vår utgångspunkt i uppsatsen kommer vara. Kapitel 2 är en grund- läggande beståndsdel i vår uppsats med stor betydelse för den fortsatta läsningen och förståelsen för uppsatsen i sin helhet.

I kapitel 3 beskrivs den rättsliga regleringen. Kapitlet inleds med ett avsnitt om för- hållandet mellan SoL och LVU. Sedan berörs grundläggande principer och barnkonventionen i varsitt avsnitt. Dessa avsnitt är viktiga för att få en helhetsbild av omhändertagande enligt 2

§ LVU på grund av hedersrelaterat våld och förtryck och för att vi senare ska kunna visa vilka nackdelar som finns med omhändertagande enligt 2 § LVU. Kapitel 3 är sedan uppdelat i avsnitt som speglar rekvisiten i 2 § LVU, med undantag för ”fysisk misshandel”, för att ge en tydlig beskrivning av respektive rekvisit. Rättsfallet HFD 2014 ref. 46 är inom ramen för denna uppsats av stor betydelse eftersom det belyser flera av rekvisiten i 2 § LVU i samband med en hederskontext. Rättsfallet behandlas därför under ett eget avsnitt, se avsnitt 3.5., och inte under vardera rekvisit eftersom det i sådana fall ökar risken för upprepningar. I avsnitt 3.6. beskriver vi hur bevisningen och beviskraven ser ut i LVU-mål med hjälp av doktrin och rättspraxis. Detta avsnitt önskar vi att läsaren bär med sig i den fortsatta läsningen av analysen.

Kapitel 4 består av vår analys av rättsläget. Där väger vi rättskällor mot varandra för att tolka fram vad som idag utgör gällande rätt och om det är möjligt att omhänderta ett barn enligt 2 § LVU på grund av hedersrelaterat våld och förtryck. Riskbedömningen är en viktig del av LVU-processen och därför ägnas den första delen av analysen till detta. Kapitlet är därefter uppdelat i avsnitt som är avsedda att spegla olika typer av hedersrelaterat våld och förtryck. De olika sätt som hedersrelaterat våld och förtryck kan ta sig i uttryck kopplas där samman med rekvisiten i 2 § LVU för att utröna huruvida det psykiska och sociala våldet kan hänföras till något eller flera av rekvisiten.

(13)

I kapitel 5 för vi en diskussion där vi redogör för våra åsikter om rättsläget och framställer förslag på lösningar till de problem vi har uppmärksammat. Det är framförallt i denna del av vår uppsats som vår andra frågeställning kommer besvaras. Vi diskuterar behovet av ny eller förändrad lagstiftning, eller om det finns problem som kan lösas på andra sätt. Vår slutsats återfinns i kapitel 6 där vi kortfattat svarar på våra frågeställningar. Uppsatsen avslutas i kapitel 7 med några väl valda slutord.

(14)

2. Definition av heder och hedersrelaterat våld och

förtryck

Det finns ett flertal olika definitioner av vad som menas med heder och hedersrelaterat våld och förtryck. En kortare definition av begreppen är nödvändig för att avgöra huruvida hedersrelaterat våld och förtryck kan innefattas i rekvisiten i 2 § LVU. Definitionen av heder är enligt oss särskilt komplicerad eftersom heder förekommer i så gott som alla kulturer, men varierar i innebörd. En hederlig människa är i dagens Sverige någon som gör rätt för sig, är ärlig och inte utnyttjar människor i dess omgivning. Hederstänkandet i andra delar av världen domineras istället av patriarkatets värderingar. I ett sådant samhälle finns ett starkt samband mellan kvinnornas sexuella beteende och männens heder. En kvinna som avviker från accepterat sexuellt beteende kan äventyra sin mans och hela familjens heder. Det är således mannen som både kan ha och förlora heder, medan kvinnan har makten att kullkasta den.26På grund av att kvinnans sexualitet styr mannens heder måste hennes beteende kontrolleras för att hans heder ska kunna upprätthållas.27 Dessa typer av samhällen har ofta en kollektivistisk kultur, vilket bland annat innebär att hedersbegreppet är förknippat med omgivningens och kollektivets uppfattning av vad rätt och fel är. Om den enskilda individen följer samhällets normer för vad som är hedervärt beteende kommer denne att tilldelas heder, men om denna bryter mot dessa normer kommer kollektivet skambelägga individen.28Dessa samhällsnormer är oskrivna lagar som anses komplettera de skrivna lagarna för att fullständig ordning ska åstadkommas.29

Hedersrelaterat våld och förtryck har sin grund i maktstrukturer, sexualitet och kulturella föreställningar kring detta. Våldet och förtrycket utövas ofta i nära relationer där offret är beroende av förövaren. Kontrollen över flickor och kvinnor kan ta sig olika uttryck, bland annat genom begränsningar i vardagen såsom att flickor och kvinnor inte får bära de kläder de vill, eller umgås med vilka de själva vill, giftermål eller utbildning. I vissa fall kan hederstänkandet resultera i våld och till och med dödligt våld.30 Det hedersrelaterade förtrycket kan vidare ta sig i uttryck genom att flickor inte får delta i alla aktiviteter i skolan,31 eller att föräldrarna ifrågasätter att pojkar och flickor har idrottslektioner tillsammans.32 Flickor och pojkar som växer upp i en hederskontext berövas friheten att använda sig av möjligheter och resurser de har rätt till.33 På grund av det hedersrelaterade våldet och förtryckets kollektiva karaktär kan det finnas flera förövare. Förövarna finns i offrets närmaste umgänges- och familjekrets. Såväl män som kvinnor kan vara förövare, och dessutom kan män, kvinnor, pojkar och flickor alla falla offer för hedersrelaterat våld och förtryck. Att bryta sig loss från en hederskontext genom att exempelvis gå emot familjens tradition och värderingar kan vara så plågsamt för den enskilda individen att det i verkligheten inte är ett

26 Hussein, J., Heder och hedersvåld - Berättelser, fakta och fördomar, s. 34 ff.

27 Güngör, E. & Dervish, N., Varför mördar man sin dotter?, s. 22 f.

28 Hussein, J., Heder och hedersvåld - Berättelser, fakta och fördomar, s. 36.

29 Güngör, E. & Dervish, N., Varför mördar man sin dotter?, s. 22.

30 Skr. 2007/08:39, Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, s. 12 f.

31 Länsstyrelsen Östergötland, Det hedersrelaterade våldet och förtryckets uttryck, Hedersförtryck.se, hämtad 2018-05-03.

32 Isaksson-Ståhl, E., Svenskt samhälle möter hederskulturen, i Stiftelsen Allmänna Barnhuset Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer - teori och praktik, 2005:3, s. 91.

33 Schlytter, A., Att leva i hedersförtryck, i Stiftelsen Allmänna Barnhuset Att möta flickor och pojkar i starkt patriarkala familjer - teori och praktik, 2005:3, s. 20.

(15)

möjligt alternativ.34 Hedersmord kan användas för att återupprätta hedern och tvätta bort skammen när en kvinna undanröjt sin egen och hela sin familjs heder.35

Hedersrelaterat våld kan delas in i 4 kategorier:

1. Psykiskt våld: exempelvis kränkningar, förnedring, skuld- och skambeläggning, ned- värdering, trakasserier och hot. Det kan dessutom innebära att inte visa kärlek och omsorg.

2. Socialt våld: exempelvis utfrysning, förbud mot att delta i sociala aktiviteter och klä sig hur man vill, ofrivilligt bortförande samt att offret är tvungen att uppvisa socialt accepterat beteende.

3. Sexuellt våld: sexuellt tvång inom exempelvis ett tvångsäktenskap.

4. Fysiskt våld: allt från exempelvis en örfil till mord.36

Såväl kvinnor som flickor och pojkar som män drabbas av att leva under hedersrelaterat våld och förtryck, men de drabbas ofta på olika sätt.37 Tvångsäktenskap, arrangerade äkten- skap och könsstympning drabbar ofta flickor och kvinnor.38 Det är emellertid viktigt att komma ihåg att bakom varje kvinna eller flicka som gifts bort mot sin vilja står också en man eller pojke som i vissa fall inte heller valt fru på egen hand, och därmed gifts bort mot sin vilja. Pojkar och män är ofta friare än kvinnor och flickor, men de kan alltså drabbas av tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap på liknande sätt som kvinnor och flickor.39 Pojkar och män kan även drabbas genom att de förväntas bevaka och kontrollera sina kvinnliga familjemedlemmar. Pojkar och män kan vidare drabbas av hedersrelaterat våld och förtryck om de får problem med droger eller kriminalitet, och även psykiska problem kan utgöra grund för hedersrelaterat våld och förtryck. Pojkar och män som vägrar delta i och utöva heders- förtryck riskerar också att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck. Pojkar och män är både offer och förövare i en hederskontext genom att de själva är utsatta för våldet och förtrycket men också utsätter andra för hot, våld, kontroll och begränsningar.40

34 Skr. 2007/08:39, Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, s. 12 f.

35 Hussein, J., Heder och hedersvåld - Berättelser, fakta och fördomar, s. 64.

36 A.a., s. 65.

37 SOU 2015:71 s. 293.

38 Skr. 2007/08:39, Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, s. 13.

39 SOU 2015:71 s. 293.

40 A.a., s. 293 f.

(16)

3. Rättslig reglering

3.1. Inledning

Av 1 kap. 1 § SoL följer vissa målstadganden som samhällets socialtjänst ska tillgodose. I bestämmelsens tredje stycke framhålls människors självbestämmanderätt och rätt till inte- gritet. Detta innebär att utgångspunkten för socialtjänstens verksamhet ska vara den enskildes rätt att själv bestämma över sin situation.41 Valfriheten och motivationen ska också utgöra utgångspunkter för socialtjänstens verksamhet.42 Varje kommun ska enligt 2 kap. 1 § SoL svara för socialtjänsten inom sitt område. Enligt 2 kap. 4 § SoL fullgörs kommunens ansvar genom socialnämnden i kommunen eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer. I 3 kap. 5 § SoL anges vidare att “socialnämndens insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne…”. Socialnämnden får alltså inte vidta insatser utan samförstånd med den enskilde. I de fall samförstånd inte kan uppnås mellan socialnämnden och den enskilde kan det bli nödvändigt att vidta insatser med stöd av LVU.

Det ska dock understrykas att även i dessa fall ska socialnämndens insatser, så långt det är möjligt, genomföras i samförstånd med den enskilde.43 Socialtjänsten ska verka för att barn som omhändertagits enligt LVU ska kunna återvända hem och att denna återgång ska gå så smidigt till som möjligt för barnet. Vård enligt LVU ska upphöra när den inte längre behövs, och vid den tidpunkten kan barnet i de flesta fall återvända hem.44

Huvudprincipen som innebär att socialtjänstens insatser till barn och ungdom i första hand ska ske frivilligt enligt SoL kommer till uttryck i 1 § LVU. Genom införandet av LVU har undantag gjorts från denna frivillighetsprincip. När samtycke inte föreligger från vårdnads- havaren eller den unge, om han eller hon fyllt 15 år, finns enligt LVU möjlighet för social- tjänsten att omhänderta barnet eller ungdomen.45 LVU är en skyddslagstiftning och utgör komplement till SoL då frivilliga insatser inte är tillräckliga.46 LVU syftar till att samhället ska kunna uppfylla sin skyldighet att tillgodose barns och ungdomars behov av vård och behandling även då samtycke inte föreligger.47 Tvångsomhändertagande enligt LVU innebär en mycket ingripande åtgärd för såväl barnet som hela dess familj.48

I 2 § LVU anges att ”vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk miss- handel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.” Samhället är härigenom skyldigt att ingripa då det finns brister i den unges hemmiljö. Med ”hemmet” avses inte endast barnets eller den unges bostad, utan alla situationer då barnet står under vårdnads- havarnas inflytande. Vidare avses såväl barnets eller den unges föräldrahem och annat hem där denne stadigvarande vistas. 2 § LVU blir dessutom tillämplig i situationer då barnet eller den unge inte befinner sig i sitt eget hem och föräldrarna har möjlighet att ta hem barnet eller den unge.49

Det finns ett antal rekvisit i 2 § LVU, såväl alternativa som kumulativa. De alternativa rekvisiten utgörs av ”fysisk misshandel”, ”psykisk misshandel”, ”otillbörligt utnyttjande”,

”brister i omsorgen” och ”annat förhållande i hemmet”. För att bestämmelsen ska vara tillämplig krävs, utöver att något av de alternativa rekvisiten är uppfyllda, dessutom att det

41 Prop. 1979/80:1 s. 522.

42 Clevesköld, Socialtjänstlagen (2001:453) kommentar till 1 kap. 1 §, Karnov.

43 Prop. 1979/80:1 s. 528.

44 Prop. 1989/90:28 s. 88.

45 A.a., s. 38.

46 Prop. 1989/90:28 s. 38; Prop. 2002/03:53 s. 45.

47 Prop. 1989/90:28 s. 38.

48 A.a., s. 61.

49 A.a., s. 106 ff.

(17)

kumulativa rekvisitet är uppfyllt, det vill säga att det föreligger en ”påtaglig risk” för att barnets hälsa eller utveckling skadas.

3.2. Grundläggande principer

Legalitetsprincipen kommer till uttryck i 1 kap. 1 § tredje stycket Regeringsformen, RF, och anger att den offentliga makten ska utövas under lagarna. Detta stadgande innebär att det alltid krävs författningsstöd för att utöva offentlig makt. En myndighet eller kommun kan således inte avvika från vad lagar föreskriver i sina beslut.50 Enligt 2 kap. 8 § RF är var och en skyddad mot frihetsberövanden. Detta skydd för rörelsefriheten kan enligt 2 kap. 20 § RF begränsas genom annan författning, exempelvis på grund av tvångsomhändertagande.51 Begränsningen av rörelsefriheten får enligt 2 kap. 21 § andra meningen inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den. Detta stadgande ger uttryck för proportionalitetsprincipen.52

Artikel 5 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EKMR, ger uttryck för människors rätt till frihet. Artikel 8 EKMR, uttrycker rätten till privat- och familjeliv. Omhändertagande av barn där umgänget med de biologiska föräldrarna begränsas innebär ett intrång i rätten till familjeliv. I punkt 2 anges ett antal förutsättningar för att göra inskränkningar i denna rättighet: inskränkningen måste göras genom stöd i lag, inskränkningen måste dessutom vara nödvändig “med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter”. En inskränkning av rätten till privat- och familjeliv anses nödvändig endast om den har sin grund i ett “mycket angeläget socialt behov” och om det är proportionerligt i förhållande till det syfte inskränkningen ska uppfylla.53 Även LVU innehåller en propor- tionalitetsregel, 20 a § LVU. Denna proportionalitetsregel knyter an till 2 kap. 21 § RF men tar endast sikte på tvångsåtgärder enligt 15-15 c §§ och 17-19 §§ LVU.54

3.3. Principen om barnets bästa och barnkonventionen

Barnkonventionen förpliktigar de stater som anslutit sig till den att följa de åtaganden som anges.55 Principen om barnets bästa kommer till uttryck i barnkonventionen, se artikel 3, som Sverige har ratificerat.56 Barnets bästa ska enligt artikel 3 sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, och 1 kap. 2 § SoL stipulerar att barnets bästa särskilt ska beaktas vid alla åtgärder som rör barn. Av 1 kap. 2 § SoL andra stycket framgår att barnets bästa ska vara avgörande vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn.

En anpassning till artikel 3 i barnkonventionen har även gjorts i LVU. 1 § femte stycket LVU föreskriver att vad som är bäst för den unge ska vara avgörande vid beslut enligt lagen.

Vid beslut enligt LVU får således inte några andra intressen än den unges vara avgörande.

Bestämmelsen infördes för att stärka barnrättsperspektivet, tidigare riskerade föräldrarätten att

50 Warnling-Nerep, W., Lagerqvist Veloz Roca, A. & Reichel, J., Statsrättens grunder, s. 39 f.

51 Jermsten, Regeringsformen (1974:152) kommentaren till 2 kap. 8 §, Karnov.

52 Jermsten, Regeringsformen (1974:152) kommentaren till 2 kap. 21 §, Karnov.

53 Ehrenkrona, Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, kommentaren till artikel 8, Karnov.

54 Clevesköld, Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, kommentaren till 20 a §, Karnov.

55 Ehrenkrona, C-H, Sveriges internationella avtal och dessas genomförande i svensk lagstiftning – några reflektioner, SvJT 2015 s. 779, på s. 781.

56 SOU 1997:116 s. 1.

(18)

hamna i fokus i LVU-ärenden. Vad som är barnets bästa går inte att avgöra objektivt, utan måste bestämmas i varje enskilt fall med hänsyn till de individuella förhållandena.57

Principen om barnets bästa är en grundprincip i barnkonventionen,58 men det finns flera andra artiklar som kan aktualiseras inom ramen för detta arbete. Såväl artikel 5 som artikel 18 föreskriver att barnets föräldrar har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling.

Artikel 5 föreskriver vidare att föräldrarna ska hjälpa barnet att tillgodose sina rättigheter, och artikel 18 stadgar dessutom att föräldrarna ska sätta barnets bästa i främsta rummet. Artikel 6 reglerar att barnet har rätt till liv, överlevnad och utveckling och artikel 8 ger uttryck för barnets rätt till utbildning. Artikel 31 anger barnets rätt till lek, fritid och vila, samt rätten att delta i det kulturella livet. Slutligen uttrycker artikel 11 en skyldighet för konventionsstaterna att bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av barn i utlandet.

3.4. Rekvisiten i 2 § LVU

3.4.1. Påtaglig risk för skada

Begreppet ”påtaglig risk” för att barnets hälsa eller utveckling skadas anger den nivå som krävs för att omhändertagande enligt 2 § LVU ska kunna ske. I propositionen nämns att en lag som avser att skydda barn och unga aldrig ska bygga på förutsättningen att barnet eller den unge redan utsatts för skada för att lagen ska bli tillämplig. Begreppet ”påtaglig risk” för skada infördes bland annat för att samhället ska ha möjlighet att ingripa i ett relativt tidigt skede. Med ”påtaglig risk” för skada menas att det ska föreligga konkreta omständigheter som ger stöd för att en risk föreligger. Lagförfattaren anger att det med konkreta omständigheter avses omständigheter som inte utgörs av allmänna samhällsvärderingar eller subjektiva antaganden, exempelvis om religiös åskådning.59 Risken för skada ska vara av sådan art att den påverkar barnets hälsa eller utveckling. Den ska inte vara övergående eller av mindre betydelse, risken får således inte vara ringa.60 Risken får inte heller vara oklar eller avlägsen.61

I RÅ 1995 ref. 46 var frågan om det på grund av mammans psykiska störning eller sjuk- dom kunde anses föreligga sådana brister i omsorgen som innebar en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas. HFD konstaterade att det krävs att risken inte är ringa för att den ska kunna betraktas som påtaglig. HFD anförde att barnet vid tiden för avgörandet inte hade skadats på grund av brister i omsorgen från mammans sida. Det gick inte att fastställa vid vilken tidpunkt eventuella skador skulle kunna uppkomma eller hur allvarliga dessa skador riskerade att bli. Med anledning av detta ansåg HFD att det inte förelåg en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas.

Kammarrätterna har prövat huruvida det fanns en påtaglig risk för att en 13-årig flicka skadas på grund av sina hemförhållanden.62 Flickans äldre syster var bortlovad till sin kusin i Irak. Kommunstyrelsen i Boxholms kommun uttryckte en oro för att den yngre flickan skulle få ta den äldre systerns plats i giftermålet om hon vägrade. Vidare uttalade kommunstyrelsen att det förelåg en risk för att föräldrarna skulle ta med flickorna till Irak och lämna dem där, något som tillbakavisades av föräldrarna. Otvistigt var att föräldrarna plötsligt, utan att informera skolan, tog med flickan och hennes syster till Irak i februari 2016, något som kommunstyrelsen menade utgjorde en konkret omständighet. Kommunstyrelsen anförde att anledningen till resan var att bestraffa den äldre systern. Kammarrätten ansåg att det inte gick att fastslå orsaken till resan, men menade att även om kommunstyrelsen hade rätt i sitt

57 Prop. 2002/03:53 s. 77.

58 Socialstyrelsen, Barnets rätt och LVU - Om barnet i rättsprocessen, s. 17.

59 Prop. 1989/90:28 s. 61 ff och 107.

60 A.a., s. 107.

61 A.a., s. 62.

62 Kammarrätten i Jönköping, dom 2016-09-13, mål 1806-16.

(19)

påstående utgjorde det ingen konkret risk för att det skulle hända igen, eftersom ingen resa fanns planerad. Vad gäller det påstådda äktenskapstvånget tillbakavisades det av kammar- rätten med motiveringen att nämnden inte kunde visa att det förelåg några egentliga planer eller annan saklig grund för påståendet. Kammarrätten påtalade vidare att en hederskultur i sig själv inte kan utgöra grund för omhändertagande enligt 2 § LVU. Hederskulturen måste dessutom innebära en påtaglig risk för att barnet skadas. Kammarrätten ansåg att det inte det inte fanns några konkreta omständigheter som talade för att en påtaglig risk för att flickans hälsa eller utveckling skadas. Hon kunde därmed inte beredas vård enligt 2 § LVU.

När målet prövades av förvaltningsrätterna framhöll kommunstyrelsen att barnen levde i en hederskontext där de begränsades av sina föräldrar.63 Barnen fick bland annat inte delta i fritidsaktiviteter, umgås med vänner i skolan, och de riskerade dessutom att giftas bort eller föras bort utomlands. Förvaltningsrätten fann att den hederskontext som barnen levde i innebar att det förelåg brister i omsorgen som medförde en påtaglig risk för att barnens hälsa eller utveckling skulle skadas. Förvaltningsrätten anförde att det sammantaget måste anses föreligga en påtaglig risk för skada med anledning av begränsningarna i en av systrarnas valmöjligheter, resan till Irak som inte var anmäld till skolan samt att en av systrarna inte tillåtits delta i simundervisning.

I ett annat mål från kammarrätterna har nyligen prövats huruvida det på grund av psykisk och fysisk misshandel och brister i omsorgen fanns en påtaglig risk för att en flickas hälsa eller utveckling skadas.64 Domen har dock ej vunnit laga kraft eftersom den överklagats till HFD. Vi har emellertid valt att ändå beakta kammarrättens och förvaltningsrättens domskäl eftersom de inte förlorat värde som just förvaltningsrätts- och kammarrättsavgöranden enbart för att de överklagats. Kammarrätten utvecklade inte något eget resonemang i sitt domskäl utan instämde i förvaltningsrättens bedömning, vilket vi tolkar som att kammarrätten instämde i allt vad förvaltningsrätten anförde. I vår analys, se kapitel 4, kommer vi därför utgå från förvaltningsrättens resonemang när vi behandlar kammarrättens avgörande.

I samma mål anförde socialnämnden inför förvaltningsrätten att flickan kontrollerats genom att hon inte fick umgås med vilka hon ville, hon tvingades gå hem direkt efter skolan samt att hon hotats bli bortgift med en okänd man.65 Socialnämnden anförde vidare att modern misshandlade sin dotter såväl psykiskt som fysiskt genom nedlåtande uttalanden och fysiskt våld gentemot flickan, samt att familjen levde i en hedersrelaterad kultur och att flickan var rädd att bli dödad, bortgift eller bortförd. Förvaltningsrätten menade att det inte fanns stöd för att tvångsgifte faktiskt skulle ske, och lade därför inte detta påstående till grund för sin bedömning. Förvaltningsrätten konstaterade att våldet som flickan utsatts för var att betrakta som fysisk misshandel, samt att moderns verbala kränkningar var att betrakta som psykisk misshandel. Förvaltningsrätten konstaterade vidare att moderns kontrollerande och auktoritära ställning över flickan samt de orimligt högt ställda kraven på flickan innebar att modern brustit i sin omsorg. Förvaltningsrätten beslutade om vård enligt LVU på grund av att förhållandena i flickans hemmiljö var sådana att omständigheterna sammantaget innebar en påtaglig risk för att hennes hälsa eller utveckling skadas.

Kammarrätten i Göteborg gjorde ingen annan bedömning än förvaltningsrätten utan konstaterade endast att den, i likhet med förvaltningsrätten, ansåg att de uppgifter som fram- kommit innebär en påtaglig risk för att flickans hälsa eller utveckling skadas.66

63 Förvaltningsrätten i Linköping, dom 2016-05-26, mål 2305-16.

64 Kammarrätten i Göteborg, dom 2018-04-12, mål, 845-18.

65 Förvaltningsrätten i Malmö, dom 2018-01-29, mål 13734-17.

66 Kammarrätten i Göteborg, dom 2018-04-12, mål 845-18.

(20)

3.4.2. Psykisk misshandel

En grund för omhändertagande enligt 2 § LVU är att barnet riskerar att utsättas för psykisk misshandel. Vid LVU:s tillkomst, 1 juli 1990,67 särskildes inte begreppen ”fysisk misshandel”

och ”psykisk misshandel” utan lagtexten innehöll det mer generella begreppet ”misshandel”.

Att såväl fysisk som psykisk misshandel rymdes under begreppet misshandel redan 1990 framgår av förarbetena. Att barnet ”utsätts för psykiskt lidande genom systematiska kränkningar, nedvärdering eller terrorisering” var de exempel på psykisk misshandel som då togs upp.68 Med terrorisera avses enligt Svenska Akademiens ordbok systematiska våldshandlingar och hot om våldshandlingar som är avsedda att sprida skräck, irritation eller ilska.69

Begreppet ”psykisk misshandel” fördes in som rekvisit i lagtexten 1 juli 2003.70 Genom införandet ville regeringen tydliggöra att lagrummet var tillämpligt på såväl fysisk som psykisk misshandel. Ändringen motiverades med att det är svårt att avgöra om psykisk misshandel förekommer då den inte syns utåt på samma sätt som fysisk misshandel. Det är svårt att såväl påvisa som att definiera psykisk misshandel. Det är dessutom ofta svårt att dra en tydlig gräns mellan rekvisiten ”psykisk misshandel” och ”brister i omsorgen”. Utredningen ställde sig även tveksam till om innebörden av ”psykisk misshandel” var klar för alla.71

I förarbetena till 2003 års lagändring resonerades även kring vad begreppet ”psykisk misshandel” var menat att innefatta. Bland annat ansågs att det inte ska vara fråga om enskilda tillfällen utan om en relation och ett förhållningssätt som exempelvis motverkar att barnet utvecklar en positiv självbild. Som exempel nämndes bland annat barn som upplevs negativt av sina föräldrar, barn som ständigt blir känslomässigt avvisade och barn som hotas med att bli övergivna. Det handlar om att vårdnadshavarna brister i sin hänsyn till barnets behov och saknar insikt om vad ett barn är, att barnet uppfattas som något som ska uppfylla de vuxnas behov och därmed inte får vara en person i sin egen rätt. Regeringen uttalade att barn som hotas av sin familj, till exempel flickor som växer upp under starkt patriarkala värderingar och som hotas av manliga släktingar, är utsatta för psykisk misshandel.72

Kammarrätterna har prövat frågan om en flicka skulle beredas vård enligt 2 § LVU på grund av psykisk misshandel.73 Stadsdelsnämnden i Göteborgs kommun anförde att flickan utsatts för psykisk misshandel genom att hennes bror bråkat med henne och försökt kontrollera henne. Enligt nämnden verkade inte kontrollförsöken vara sanktionerade av föräldrarna, utan av brodern själv. Broderns agerande hade enligt nämnden resulterat i att flickan var rädd för honom. Vidare anförde stadsdelsnämnden att flickan uppgett att hon inte behandlades på samma sätt som sin bror, att hennes regler inte var desamma som broderns regler. Hon fick till exempel inte umgås med vem hon ville, utan endast kvinnliga vänner accepterades. Hon var heller inte tillåten att handla sina egna kläder eller klä sig som hon själv önskade. Vad gällde flickans rörelsefrihet utanför hemmet uppgav hon att den var begränsad, exempelvis fick hon inte besöka biblioteket på helgerna utan tillåtelse. Stadsdelsnämnden anförde även att brodern berättat att han och hans syster behandlas olika eftersom de är av olika kön, att de har olika regler och att det är männens skyldighet att skydda flickans och familjens heder. Kammarrätten konstaterade att fadern uppgett att vissa saker som flickan sagt var korrekta, men att allt inte var sant. Då fadern inte angett vad i flickans berättelse som varit felaktigt ansåg kammarrätten att fadern, åtminstone delvis, bekräftat flickans version om

67 Se SFS 1990:52.

68 Prop. 1989/90:28 s. 107.

69 Svenska akademien, terrorisera, Svenska Akademiens ordbok. 2004.

70 Se SFS 2003:406.

71 Prop. 2002/03:53 s. 81 ff.

72 A.a., s. 81 f.

73 Kammarrätten i Göteborg, dom 2015-03-30, mål 358-15.

(21)

hemförhållandena. Vidare bedömdes broderns uttalanden rörande flickans särskilda regler vara sanna. Kammarrätten uttalade att flickan “i betydande omfattning förvägrats att vara en person i sin egen rätt” samt att flickans rädsla för brodern måste tas på allvar. Vidare uttalade kammarrätten att flickans personliga och känslomässiga utveckling hindrats, eller begränsats avsevärt, enbart eftersom hon är flicka. Kammarrätten ansåg att vad som framkommit i målet gav stöd för att flickan levt under sådana förhållanden som inneburit att hon utsatts för psykisk misshandel i den mening som avses i 2 § LVU och att det därav förelåg en påtaglig risk för att hennes hälsa eller utveckling skulle skadas.

3.4.3. Otillbörligt utnyttjande

Rekvisitet ”otillbörligt utnyttjande” innebär främst att föräldrarna, eller någon av föräldrarna, utnyttjar barnet sexuellt. Ett annat exempel som nämns i propositionen, som är av större relevans för denna uppsats syfte, är att föräldrarna lägger så stort självständigt ansvar hos barnet när det gäller att ta hand om syskon eller föräldrarna själva att barnet riskerar att skadas.74 Ett sådant stort självständigt ansvar för familjen kan ligga nära rekvisitet ”brister i omsorgen” eftersom barnet under dessa förhållanden inte får tillräcklig omsorg i förhållande till sin ålder och sina behov. Otillbörligt utnyttjande behöver inte nödvändigtvis vara ett medvetet beteende från föräldrarnas sida. I missbrukarfamiljer är det till exempel inte ovanligt att barnet tar över föräldrarnas roll då föräldrarna inte vet vad som krävs av dem för att de ska visa tillräcklig omsorg för sitt barn.75

3.4.4. Brister i omsorgen

Rekvisitet ”brister i omsorgen” kan innefatta en mängd situationer. Det är ofta svårt att dra en skarp skiljelinje mellan rekvisiten ”brister i omsorgen” och ”psykisk misshandel”.76Brister i omsorgen handlar framförallt om fall då barnet utsätts för vanvård av olika slag. Rekvisitet kan även innefatta situationer då den materiella omsorgen om barnet har så kraftiga brister att barnets hälsa riskerar att skadas. Om barnet inte får det skydd han eller hon behöver, nödvändig sjukvård eller då föräldrarna inte kan tillgodose barnets känslomässiga eller psykiska behov kan det också utgöra brister i omsorgen. Även fall då tillsynen över barnet eftersätts på så sätt att barnet inte får nödvändigt skydd med hänsyn till dess ålder kan innebära att föräldrarna brister i sin omsorg om barnet.77 Brister i omsorgen kan således föreligga om föräldrarna inte ger barnet adekvat omsorg i förhållande till dess ålder. Detta innebär att föräldrar som behandlar äldre barn som mycket små och därmed hindrar dess utveckling brister i omsorgen, samtidigt som för lite omsorg i förhållande till barnets ålder också kan utgöra brister i omsorgen.78 Djupgående konflikter mellan föräldrarna kan också utgöra brister i omsorgen. Det är inte föräldrarnas problem i sig som ska vara avgörande för omhändertagande på grund av bristande omsorg, utan de effekter dessa problem får för barnet.79 För att det ska vara möjligt att omhänderta barnet på grund av brister i omsorgen krävs att föräldrarnas brister är av sådan art och grad att barnets behov i det enskilda fallet inte tillgodoses. Barnets behov måste bedömas med beaktande av dess ålder, mognad, utveckling och andra omständigheter i det enskilda fallet.80

74 Prop. 1989/90:28 s. 65.

75 SOSFS 1997:15 s. 27 f.

76 SOU 2015:71 s. 293.

77 Prop. 1989/90:28 s. 65.

78 SOSFS 1997:15 s. 29.

79 Prop. 1989/90:28 s. 108.

80 SOSFS 1997:15 s. 28.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :