73
havet 2013 / 2014
havets djur och växter
Marina ekosystem världen över har förändrats dramatiskt de senaste 30 – 50 åren och Östersjöns ekosystem är tyvärr inget undantag. Men även om det finns många problem att lösa är dagens kunskap om Östersjöns ekosystem mycket god och kan föra oss närmare en ekosystembaserad fiskeriförvaltning.
Östersjön kan bli en förebild vid framtida utmaningar inom fiskeförvaltning och förvaltningsprocesser.
■ Under 1980-talet dominerade torsken Östersjöns ekosystem, men sedan 1990-ta- let dominerar istället sill och skarpsill. För- ändringen har påverkat hela näringsväven.
När torsken minskade, ökade överlevna- den hos deras byten, det vill säga djur- planktonätande fiskar som skarpsill och sill. Det ledde i sin tur till att den totala bio- massan av djurplankton minskade, varpå växtplanktonen ökade. När mängden torsk var stor hände det omvända, det vill säga
växtplanktonen minskade. Ett stort torsk- bestånd bidrar därför till att minska över- gödningens effekter genom att påverka hela näringskedjan. Detta brukar kallas ”top- down” kontroll och kunskapen om hur den fungerar är grundläggande för en modern ekosystembaserad fiskeförvaltning.
Förändringar i ekosystemet
Idag finns goda kunskaper om Öster- sjöns ekosystem som kan användas i för-
Ekosystembaserad fiskeförvaltning – östersjön en förebild?
JOAKIM HJELM, SLU
När konkurrensen om födan ökar blir torsken i Östersjön allt magrare.
Foto: Tobias Dahlin/Azote
74 havet 2013 / 2014 havets djur och växter
valtningen. När torsken minskade och mängden djurplanktonätande fisk ökade, ökade också konkurrensen mellan skarp- sillar i samma och olika åldrar, samt mel- lan skarpsill och sill. Det har i sin tur inneburit att både skarpsill och sill blivit magrare. Det här påverkar inte bara fisk som äter djurplankton. Mer skarpsill leder till exempel till att lax äter mer av denna art och löper en ökad risk att drabbas av sjuk- domen M74. Detta märks genom en högre dödlighet hos främst laxens larver. Fiskeri- förvaltningen måste nu ta hänsyn till sam- spelet mellan arter inom ekosystemet, som man traditionellt inte har hanterat.
Ett annat problem, som upptäckts under senare tid, är att torsken i södra Östersjön blir allt magrare, vilket tyder på att den inte får tillräckligt med föda. Det beror troligen på att torskens biomassa i södra Östersjön ökat, det vill säga att det finns fler torskar här än tidigare som konkurrerar om sill och skarpsill.
En hypotes är att det finns för lite sill och skarpsill i södra Östersjön där torsken finns idag. Men det finns även andra möjliga förklaringar. Nya rön tyder på att syresitua- tionen påverkar torskens tillväxt och even- tuellt hänger det ihop med att döda bottnar minskar mängden bottenlevande organis- mer som är viktig föda för östersjötorsken.
De syrefria bottnarna i Egentliga Östersjön har ökat dramatiskt under 2000-talet och 2011 var nästan 20 procent av bottnarna syrefria. Detta påverkar den totala mäng- den bottenlevande organismer negativt och kan tvinga torsken att undvika dessa döda bottnar, vilket i sin tur gör att den får leva på en mindre yta. Det är alltså tänkbart att torskens dåliga tillväxt kan hänga samman med övergödningen och utbredningen av syrefria bottnar i Östersjön. Även denna kunskap är en viktig kugge i en ekosystem- baserad fiskeriförvaltning.
geografiska skillnader
Utbredningen av torsk och skarpsill har förändrats de senaste 30 åren. På 1980-ta- let fanns torsk och skarpsill i hela Egent- liga Östersjön, men sedan 1990-talet och framåt förekommer torsken främst i Öster- sjöns södra delar och skarpsillen i de norra delarna. När torsk och skarpsill finns i olika områden av Östersjön, oavsett orsak, minskar möjligheten för torsk att kontrol- lera skarpsillsbeståndet. Därmed minskar också chansen att torsken i förlängningen skulle kunna bidra till att minska övergöd- ningens effekter genom ”top-down” kon- troll.
Eventuellt skulle skarpsillen istället kunna kontrollera torsken. Ett högt fiske- tryck på torsk under slutet av 1980-talet var naturligtvis en av orsakerna till att torsken minskade, men även när fisket minskade i början av 2000-talet ökade inte torskbio- massan nämnvärt. Eftersom fisketrycket och miljöförutsättningarna var ungefär lika under båda tidsperioderna så kan det tyda på att det då rådde så kallade ”alter- nativa stabila tillstånd” (ASS). Det betyder att ekosystemet ”fastnar”, något som kan orsakas av direkta och indirekta effekter som skarpsill orsakar på torskens tillväxt och överlevnad.
Tre föreslagna mekanismer:
1. Skarpsillen konkurrerar med torsk- larver om djurplankton.
2. Skarpsillen äter upp torskägg och yngel.
3. Skarpsillens tillväxt och därmed popu- lationsstruktur påverkas av torskens predation.
Det är mycket svårt att påvisa ASS i natur- liga system, men det finns visst stöd för ett ASS genom antingen konkurrens mellan skarpsill och torsklarver om djurplankton eller en icke optimal storleksstruktur på skarpsillsbeståndet. Kunskap om ASS, det vill säga att systemet potentiellt har ”fast- nat”, är av stor betydelse för fiskeriförvalt- ningen. Det kräver en förvaltning som kan förändra balansen till skillnad från en som utgår ifrån att fiskbeståndet återuppbyggs, bara vi slutar fiska.
Kunskaper behöver integreras
Idag förvaltas de flesta av EU:s fiskbestånd utifrån tanken att man sätter en fiske- kvot per art som arten ska tåla utan att
bestånde t skattas för hårt. Baserat på da- gens kunskap om Östersjöns ekosystem, vet vi att fiskekvoterna inte bara påverkar respektive art utan även andra fiskarter – deras tillväxt och utbredning – och i för- längningen hela ekosystemet. Det finns också reglerande mekanismer, som kli- mat- och syresituationen, som inte påver- kas av fiskekvoter, men som kan påverka våra fiskbestånd. Denna kunskap måste in- tegreras bättre i framtidens fiskeriförvalt- ning. Exemplet att ekosystemet potentiellt kan ”fastna” visar verkligen på behovet av en genomtänkt förvaltning.
Även om kunskaperna om Östersjöns marina ekosystem är goda, jämfört med många andra marina områden, finns många ouppklarade frågor. Men det är förvånande hur lite denna kunskap inte- grerats i dagens fiskeriförvaltning.
En orsak är att EU:s fiskepolitik fungerar utifrån ”one-fits-all” principen, det vill säga alla områden måste hanteras på samma sätt. Men i EU:s nya gemensamma fiske- politik, som börjar gälla 2014, finns stora möjligheter till en regional, skräddarsydd förvaltning av Östersjön, till skillnad från idag.
Komplex framtida förvaltning
En annan orsak till bristande ekosystem- perspektiv i förvaltningen är att det kräver ett slags regimskifte på ett annat plan, som innebär helt nya förvaltningssystem och arbetsprocesser. Förklaringen är enkel:
framtidens förvaltning är mer komplex.
Den skall hantera inte bara enskilda fisk- bestånd utan hela ekosystemet, vilket bety- der hänsyn och värdering av flera faktorer samtidigt. Dessutom kommer samhället och enskilda konsumenter att ställa allt hö- gre krav på en förvaltning som säkerställer olika ekosystemtjänster och borgar för en mer miljömedveten fiskepolitik.
Idag finns både kunskap och bra förut- sättningar för en förbättrad fiskeriförvalt- ning i Östersjön som skulle kunna göra den till en förebild för ekosystembaserad förvaltning.
LÄS MER
”PLAN FISH: Planktivore management – linking food web dynamics to fisheries in the Baltic Sea”.
Slutrapport 2008-2013.
Det finns flera olika teorier kring hur skarpsillen kan påverka torskbeståndet i Östersjön.
Illustration: Camilla Bollner/Azote
havets djur och växter
75
havet 2013 / 2014
miljö
Ö V E R V A K N I N G
2012
västerhavet
I Västerhavet rekommenderas att kvoten för torsk minskas med nio procent i områ- det som innefattar Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt och Engelska kanalen, för att följa den förvaltningsplan som EU beslu- tat tillsammans med Norge. Bestånden av plattfisk i Nordsjön är generellt ganska stabila, men fisket på tunga föreslås mins- ka eftersom populationen troligen är för
låg för ett långsiktigt fiske på nuvarande nivå. För rödspätta i östra delen av Skager- rak, längs svenska kusten, rekommenderas inget fiske alls och bifångst av rödspätta ska undvikas.
Unga vuxna individer av till exempel torsk, kolja och bleka längs Sveriges väst- kust ökar, men det finns fortfarande väldigt få äldre individer och ingen positiv trend har setts de senaste åren.
östersjön
I Östersjön rekommenderar ICES att förvaltningsplanen för torsk följs. Det betyder att fisket i östra beståndet (öster om Bornholm) kan ökas med två procent under 2014. Samtidigt påpekas det att östra beståndet ökat i söder, men inte i norr.
Ökningen av beståndet är alltså ojämnt fördelad geografiskt. För det västra bestån- det av torsk, väster om Bornholm, rekom- menderas istället att fisket minskar med 15 procent.
Rådet för fiske av strömming i Egentliga Östersjön och Bottenhavet är att det ökar med cirka 40 procent, och i Bottenviken ännu mer. Samtidigt påpekas att ström- ming i Egentliga Östersjön är magrare nu än på 1970-talet. Fisket av skarpsill rekom- menderas att minska med 10 procent.
Utsjöfisk
Malin Werner, SLU
Utsjöfisk, det vill säga fisk i öppna ha- vet, undersöks årligen med provtrålningar.
För pelagiska arter, fisk som främst uppehål- ler sig i fria vattenmassan, används ekolod.
Fiskarnas biomassa, åldersfördelning och könsmognad undersöks. Resultaten ger en bild av hur fiskbestånden i svenska vatten utvecklas och bildar en del av underlaget inför beslut om hur fiskresurserna ska för- valtas.
j Läs mer om programmet på sid. 103.
Under de senAste tio åren har situationen för fiskbestånden i Nordostatlanten förbättrats och idag fiskas de flesta bestånd som undersöks på ett hållbart sätt. I Östersjön har betydelsen av den geografiska fördelningen av bestånden lett till nya rekommenda- tioner för förvaltningen.
Internationella havsforskningsrådet (ICES) har de senaste två åren visat att exempel- vis den geografiska fördelningen av skarpsill och torsk varit mycket ojämn i Östersjön.
Eftersom beståndet tidigare förvaltats som ett homogent fördelat bestånd, är rekommen- dationen nu istället att fiskekvoten anpassas till att fisken inte är jämnt fördelad i hela förvaltningsområdet. Parallellt arbetar forskarna med att utveckla råd för en förvaltning som är gemensam för flera arter. Då tas hänsyn till hur arterna påverkar varandra och vad uttaget av en art kan betyda för hur mycket fiske som kan tillåtas på en annan.
Numera publicerar ICES sina råd på ett populärt och överskådligt sätt på sin hemsida.
iCes
Internationella Havsforskningsrådet (ICES), där svenska forskare ingår, ger råd till EU:s medlemsländer om hur mycket fis- ke olika bestånd tål. Därefter förhandlar fiskeministrarna och beslutar om årliga fiskekvoter. För att slippa förhandla om kvoterna varje år och säkerställa bestån- den finns förvaltningsplaner. För vissa arter har EU en gemensam förvaltnings- plan, för andra har EU en plan tillsam- mans med Norge.
fAktA
n Utvecklingen av lekbiomassa för torsk, sill och skarpsill under närmare femtio års tid. Även om bestånden av torsk och sillfiskar i Östersjön nu befinner sig på nivåer där man anser att ett långsiktigt hållbart fiske kan bedrivas, finns det orostecken. Tillväxten hos torsk, men även sill och skarpsill, är dålig. Det förväntas påverka både fisket och arternas rekrytering negativt.
Torsken är beroende av sill och skarpsill som föda, men analyser har visat att rovfisk och bytesfisk under senare år tenderar att befinna sig i olika delar av Östersjön.
0 500 1000 1500 2000 2500
1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 LEKBIOMASSA FÖR TORSK, SILL OCH SKARPSILL I ÖSTERSJÖN
Sill
Torsk Skarpsill
lekbiomassa (tusen ton)
havets djur och växter
havet 2013 / 2014
76
miljö
Ö V E R V A K N I N G
forts. Utsjöfisk 2012
n Den uppskattade, faktiska fångsten av vild lax i Östersjön skiljer sig både från ICES rekommendationer, de beslutade kvoterna och de rapporterade landningarna. Laxfisket har minskat markant sedan mitten av 2000-talet, men skillnaderna mellan rekommenda- tioner, rapportering och verklighet är fortfarande stora även om den uppskattade fångsten vissa år legat lägre än kvoten. TAC omfattar bara kommersiellt fiske till havs.
0 200 400 600 800 1000 1200
1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 ICES rekommendation
beslutad kvot (TAC*) kommersiell fångst kust/hav uppskattad fångst**
ton per år
LAXFISKE I ÖSTERSJÖN
* Total Allowable Catch – total tillåten fångst
** Uppskattad fångst inklusive felrapportering av fiske i södra Östersjön och skattning av underrapportering i samtliga fisken.
Rådet för laxfiske minskades kraftigt 2012, men ökade något för 2014. Fel- och underrapportering av laxfisket under 2012 uppskattades till runt 30 procent, något som ICES tar hänsyn till när de ger rekommendationer. Det totala fisket efter lax skiljer sig i varierande grad från dessa rekommendationer och från EU:s beslu- tade kvot eftersom laxfisket i älvarna samt fritidsfisket till havs inte omfattas av den internationella kvotregleringen.
LÄS MER
ICES populärvetenskapliga råd:
www.ices.dk/publications/our-publications/
Pages/Popular-advice.aspx
SLU:s hemsida om undersökningarna:
www.slu.se/dcf
Foto: Alexander Raths/Shutterstock
KOMMENTARER TILL ICES RÅD:
1995–1997: Begränsa utsjö- och kustnära fisket av lax.
1998: Inget utsjö- och kustfiske alls.
2005–2006: Nuvarande fiske bedöms inte försämra möjligheterna till ett starkare bestånd av lax.
2006: Ett minskat fisketryck väntas ge långsiktiga förde- lar, även om det är osäkert om det är tillräckligt för en fortsatt livskraftig laxstam.
2008: ICES rekommenderar att fångsterna inte bör öka.
2009: ICES rekommenderar att fångsterna ska minskas i alla fiskerier.
