Redovisning av immateriella tillgångar vid företagsförvärv enligt IFRS: resulterar förändringen i en mer rättvisande bild?

Redovisning av immateriella tillgångar vid företagsförvärv enligt IFRS

- resulterar förändringen i en mer rättvisande bild?

Handledare: Gustav Johed Författare: Hanna Forsberg Madeleine Möller

Sammanfattning

Denna uppsats behandlar ämnet förvärvade immateriella tillgångar. År 2005 infördes IFRS 3 som bland annat innebar att de immateriella tillgångar som erhölls genom företagsförvärv skulle specificeras i det förvärvande företagets balansräkning, istället för att hela övervärdet redovisades som goodwill. Utifrån denna regeländring, undersöks hur redovisningen har påverkats i förhållande till, det för redovisningen grundläggande, begreppet rättvisande bild under åren 2005-2007.

Undersökningen baseras på de tjugonio största företagen i Sverige genom granskning av dess årsredovisningar under de aktuella åren. Då granskningen gjorts har övervärdena som hänfört sig till förvärvade immateriella tillgångar delats in enligt en klassificeringsmodell för det intellektuella kapitalet. Modellen består av humankapital, strukturkapital samt relationskapital, men då humankapitalet inte förekommer i årsredovisningar har indelningen skett enligt strukturkapital och relationskapital samt goodwill och en övrigt-post.

Av resultaten framgår att endast ett fåtal företag valt att enbart redovisa de förvärvade immateriella tillgångarna som goodwill under tidsperioden år 2005-2007 samt att det är samma företag under de olika åren som väljer att enbart redovisa goodwill. Därav följer att det har skett en ökad detaljrikedom inom området för förvärvade immateriella tillgångar efter införandet av IFRS år 2005. Företagen använder även ett större antal poster för att redovisa de förvärvade immateriella tillgångarna. Dessutom har en ökad klassificering av de förvärvade immateriella tillgångarna ökat redovisningens tillgänglighet, då information som är av intresse vid användarnas beslut tydliggörs i redovisningen. Sammantaget har förändringen lett till att redovisningen ger en mer rättvisande bild vad gäller företagens immateriella tillgångar.

Definitioner och förklaringar

Förvärvspris/anskaffningsvärde - i förvärvspriset inkluderas köpeskilling samt kostnader direkt hänförliga till förvärvet. Detta belopp aktiveras i det förvärvande företagets balansräkning.

Goodwill – framtida ekonomiska fördelar som inte går att enskilt identifiera och redovisa separat (FAR, 2008, s. 120). Motsvarar den del av anskaffningsvärdet som överstiger det verkliga värdet på den förvärvade enhetens nettotillgångar (Westermark, 2005, s. 319).

IAS – International Accounting Standards; de redovisningsstandarder som utgavs fram till och med år 2001. Aktuell för denna uppsats är IAS 38 Immateriella tillgångar.

IASB – International Accounting Standards Board. Den organisation som ger ut IFRS- standarderna.

IFRS – International Financial Reporting Standards; de standarder som utvecklats efter år 2001. Aktuell för denna uppsats är IFRS 3 Rörelseförvärv. I uppsatsen kommer de nya reglerna med IAS och IFRS genomgående att kallas för IFRS.

Immateriell tillgång – identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk form (FAR, 2008, s.

120).

Rörelseförvärv - sammanförandet av separata företag eller verksamheter till en rapporterande enhet (FAR, 2008, s. 120).

Övervärde – skillnaden mellan förvärvspriset och de förvärvade nettotillgångarnas bokförda värde.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 4

1.1 Syfte ...5

2. Bakgrund... 6

2.1 IFRS 3 – standard för rörelseförvärv ...6

2.2 IAS 38 – standard för immateriella tillgångar...6

2.3 Översikt av förändringen i regelverket ...7

2.4 Tidigare forskning och positionering...7

3. Teori... 10

3.1 Begreppet ”rättvisande bild” ... 10

3.2 Rättvisande bild genom kvalitativa egenskaper ... 10

3.2.1 Relevans ...10

3.2.2 Tillförlitlighet ...11

3.2.3 Jämförbarhet ...13

3.3 Goodwill ... 13

3.4 Klassificering av immateriella tillgångar... 14

3.4.1 Intellektuellt kapital ... 15

3.5 Återkoppling till IFRS 3 ...15

4. Metod... 17

4.1 Operationalisering – val av teori ... 17

4.2 Datainsamling... 17

4.3 Uppställning av insamlad data ... 19

4.4 Redovisning av insamlad data... 20

5. Resultatsammanställning och analys av resultaten... 21

6. Slutsats ... 30

Referenser ... 31

Figurförteckning Modell 1: Förvärvspriset före och efter införandet av IFRS………..….…7

Modell 2: Redovisning av övervärdet före och efter införandet av IFRS………..…...14

Modell 3: En rättvisande bild genom kvalitativa egenskaper………...16

Tabell 1: Företagen och förvärv……….….…..18

Diagram 1: Poster för uppdelningen av det totala övervärdet för år 2005-2007……….….…20

Tabell 2: Klassificering av posterna………..…....23

Diagram 2: Det totala övervärdets uppdelning år 2005-2007………..……….24

Tabell 3: Medelvärde och standardavvikelse för klasserna inom företagen…………..……...26

1. Inledning

Sedan år 2005 är alla marknadsnoterade bolag inom EU skyldiga att redovisa enligt de gemensamma redovisningsstandarder (IAS/IFRS) som utvecklats av IASB (International Accounting Standards Board), en organisation som verkar för en internationell harmonisering av redovisningsprinciper. Idén med IFRS-regelverket är att redovisningsreglerna för marknadsnoterade företag ska vara lika i alla länder, sedan är det upp till varje land huruvida även andra bolag än de marknadsnoterade ska omfattas av direktiven. (Westermark, 2005, s.

9ff)

För svenska företag är en av de största skillnaderna vid övergången till de nya reglerna hanteringen av immateriella tillgångar, däribland goodwill. Dels har avskrivningen av goodwill slopats, dels krävs en mer preciserad uppdelning av immateriella tillgångar vid företagsförvärv. Skillnaden efter införandet av IFRS vid rörelseförvärv, är att det övervärde som tidigare enbart klassificerats som goodwill (som en avskrivbar post), idag (2008) ska fördelas så långt som möjligt på de respektive tillgångsposter det kan hänföras till. Eftersom immateriella tillgångar oftast anses ha en begränsad livslängd ska dessa poster minskas med årliga avskrivningar, vilket inte längre är fallet med goodwill.

Innan de nya reglerna infördes fanns en diskussion om huruvida redovisningen av goodwill gav en rättvisande bild av företagens resultat och ställning (Jönsson-Lundmark, 2000).

Goodwill har tidigare varit lite av en ”slaskpost” i samband med företagsförvärv men i och med att posten inte längre skrivs av har fördelning av övervärdet på avskrivningsbara tillgångar ökat i betydelse för att behålla en rättvisande bild av företaget.

I den externa redovisningen har immateriella tillgångar ofta orsakat en informationsasymmetri mellan ledning och aktieägare. Regeringar, lagstiftare och forskare försöker minska denna asymmetri genom att förespråka en hög grad av användning av immateriella poster i lagstadgade och frivilliga finansiella rapporter. (Brännström, Giuliani, 2008, s. 67) Ett vanligt argument till att inkludera de immateriella tillgångarna i redovisningen är att redovisningen ska ge en rättvisande bild (Smith, 2006, s. 70). Begreppet rättvisande bild är en grundpelare inom redovisningen och främst betydelsefull för företagens externa intressenter. En möjlig

förbättring av den rättvisande bilden i svenska börsbolags årsredovisningar är därför av stort intresse för marknadens investerare.

1.1 Syfte

I denna uppsats studeras årsredovisningar från de företag som är noterade på OMXS30. Givet en förändring under de tre år (2005-2007) de nya reglerna gällt; har regeländringen inneburit att redovisningen gett en mer rättvisande bild?

2. Bakgrund

2.1 IFRS 3 – standard för rörelseförvärv

Vid tillämpning av IFRS ska rörelseförvärv där en part får bestämmande inflytande över den andre parten redovisas enligt standard för rörelseförvärv; IFRS 3. Denna standard fastställer att rörelseförvärv ska redovisas genom förvärvsmetoden som består av tre steg; identifiering av förvärvare, beräkning av anskaffningsvärde samt fördelning av anskaffningsvärdet (FAR, 2008, s. 105 ). För denna studie är det tredje steget, fördelningen av anskaffningsvärdet, som är av intresse.

Anskaffningsvärdet beräknas som summan av köpeskilling och alla kostnader direkt hänförliga till förvärvet. Detta värde ska vid förvärvstidpunkten fördelas på det förvärvade företagets identifierbara tillgångar, skulder och eventualförpliktelser (FAR, 2008, s. 107f).

Den del av anskaffningsvärdet som överstiger de förvärvade tillgångarnas verkliga nettovärde ska redovisas som goodwill, vilket kan ses som en betalning för framtida ekonomiska fördelar som inte går att identifiera enskilt och därför ej kan redovisas separat (FAR, 2008, s. 111).

2.2 IAS 38 – standard för immateriella tillgångar

IAS 38 är den första heltäckande standard som tagits fram för immateriella tillgångar inom IFRS (Marton et al, 2008, s. 307). Där definieras vad som är en immateriell tillgång och när den ska redovisas i balansräkningen. För att en tillgång ska anses vara en immateriell tillgång ska tre kriterier vara uppfyllda. Den ska vara identifierbar, vilket anses uppfyllt om tillgången antingen är avskiljbar eller uppkommen ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter. Den ska vara under företagets kontroll och den ska ge upphov till framtida ekonomiska fördelar.

En immateriell tillgång som är tillkommen genom ett företagsförvärv ska redovisas då dessa tre villkor uppfylls, förutsatt att anskaffningsvärdet kan beräknas på ett tillförlitligt sätt (FAR, 2008, s. 110). Kontrollkriteriet kan i vissa fall förhindra företaget från att redovisa en resurs som en immateriell tillgång. Ett exempel på detta är att en välutbildad, kunnig personal kan vara en värdeskapande tillgång för företaget, men då företaget inte har möjlighet att juridiskt skydda eller på annat sätt kontrollera denna tillgång får den inte inkluderas i balansräkningen.

(Marton et al, 2008, s. 308f) Även om IFRS definition på en immateriell tillgång har kritiserats för att vara alltför snäv och endast innefatta en del av vad forskarna kallar för intellektuellt kapital (se förklaring nedan) ger definitionen ändå en möjlighet att avgöra vad som är, och vad som inte är, en immateriell tillgång (Brännström, Giuliani, 2008, s. 68).

2.3 Översikt av förändringen i regelverket

Det nya regelverket syftar till att öka förekomst och antal av identifierade immateriella tillgångar vid företagsförvärv (Deloitte, 2004, s. 47). Förvärvaren gör en förvärvsanalys där skillnaden mellan förvärvspris och det förvärvade företagets bokförda värde (dvs. övervärdet) hänförs till justering av värdet på redan redovisade tillgångar samt nya identifierade tillgångar. IFRS 3 kan därför ses som ett sätt att lösa upp den tidigare ganska otillgängliga goodwillposten i den finansiella redovisningen (Brännström, Giuliani, 2008, s. 68) och därmed öka transparensen i redovisningen. Detta innebär att goodwillposten vid förvärv minskar, vilket illustreras i bilden nedan.

Modell 1: Förvärvspriset före och efter införandet av IFRS

2.4 Tidigare forskning och positionering

Gauffin och Nilsson har i årliga rapporter studerat hur de svenska börsnoterade företagen redogjort för sina företagsförvärv under de tre år som de nya reglerna gällt. I dessa rapporter visas hur företagen fördelat köpeskillingen på de förvärvade tillgångarna (goodwill, materiella tillgångar, immateriella tillgångar) samt relation mellan goodwill och summan av goodwill och andra immateriella tillgångar. Dessutom visas även vilka immateriella tillgångar som är vanligt förekommande i redovisningarna. Författarna ser en utveckling där redovisningen år 2005 sågs som ett steg i rätt riktning mot en mer utförlig redovisning, ytterligare en svag

GOODWILL

Nettotillgångarnas bokförda värde

GOODWILL

Nettotillgångarnas bokförda värde Just för tillgångarnas

verkliga värde Förvärvsprisets

beståndsdelar före IFRS

Förvärvsprisets

beståndsdelar utifrån IFRS

förbättring år 2006 för att sedan stagnera år 2007 där redovisningen snarare försämrats från tidigare år (en mindre andel av köpeskillingen hänfördes till immateriella tillgångar och en större andel till goodwill). För alla tre år stod goodwill för majoriteten av köpeskillingens värde. De mest förekommande immateriella tillgångarna var kundavtal/relationer, system/teknologi och varumärken. Gauffin och Nilsson uttrycker även en oro för att en avsaknad av debatt och diskussion gör att intresset för förbättring avtar. (Gauffin, Nilsson, 2008)

I en studie av Brännström och Giuliani undersöks närmare vilka immateriella tillgångar företagen identifierar i samband med företagsförvärv. Med utgångspunkt i förvärvsanalyserna, som inkluderats i svenska och italienska börsnoterade företags årsredovisningar för år 2005, studeras hur köpeskillingen fördelats på immateriella tillgångar. (Brännström, Giuliani, 2008, s. 67) Genom att dela upp redovisningarnas immateriella poster i fem olika kategorier¹ ger författarna en bild av vilken sorts tillgångar som är vanligt förekommande i redovisningen.

Resultatet visar att majoriteten (ca 80%) av det intellektuella kapitalet redovisas som goodwill och utav de övriga kategorierna är relationskapital vanligast förekommande (drygt 9%). Trots att strukturkapital och intersektionskapital är av mindre betydelse i redovisningarna konstaterar författarna att IFRS 3 har medfört att immateriella tillgångar som tidigare inte skulle ha inkluderats i de finansiella rapporterna lyfts fram. (Brännström, Giuliani, 2008, s.

67, 72)

I en kandidatuppsats vid tidpunkten strax innan införandet av IFRS menar Jaensson et al.

(2004) att regeländringen kan tänkas leda till en mer rättvisande bild i redovisningen men att den lika gärna kan få motsatt effekt. Företagen tvingas till grundligare analyser vid företagsförvärv och goodwillposten kommer i större utsträckning att bygga på verkligt värde, vilket stärker den rättvisande bilden. Å andra sidan innebär reglerna ett ökat utrymme för individuella bedömningar såsom subjektiva värderingar, vilket kan tänkas minska jämförbarheten. Författarna konstaterar därför att huruvida en rättvisande bild uppnås i samband med regelförändringen i stor grad är upp till företagens villighet att upprätthålla en rättvisande bild. (Jaensson et al. 2004, s. 43)

1 ”Relationskapital”, ”strukturkapital”, ”intersektionskapital”, ”ej specificerad immateriell tillgång” samt

”goodwill”

Konstaterandet att regeländringen i teorin både kan tänkas förbättra och försämra redovisningens rättvisande bild innebär en intressant möjlighet att undersöka vilket resultat förändringen lett fram till i praktiken. Ovan framlagda studier om hur redovisningen utformats under åren då IFRS 3 gällt visar på hur företagen tagit till sig de nya reglerna; i vilken utsträckning de valt att redovisa immateriella tillgångar och vilka immateriella tillgångar som redovisats. Denna uppsats är ett försök till en vidareutveckling på denna forskning där vi ser hur företagens redovisningar utvecklats och kopplar det till hur detta kan sägas påverka, det för redovisningen grundläggande, begreppet rättvisande bild. Istället för att undersöka hur redovisningen förändrats i förhållande till hur väl företagen följer IFRS, väljer vi alltså att undersöka hur redovisningen förändrats i förhållande till de konsekvenser som den praktiska förändringen har för redovisningens rättvisande bild.

3. Teori

3.1 Begreppet ”rättvisande bild”

I den anglosaxiska redovisningstraditionen har regler för vad som anses vara ”true and fair”

utvecklats. I samband med Storbritanniens inträde i EG upphöjdes detta begrepp till en övergripande princip i EG:s redovisningsdirektiv. På svenska översätts begreppet ”true and fair” till ”rättvisande bild”. IASB:s standarder har utvecklats inom ramarna för den anglosaxiska redovisningstraditionen, vilket lett till att rättvisande bild är en grundpelare i regelverket. Begreppet har kommit att tolkas på olika sätt, men en viktig aspekt av en rättvisande bild är att redovisningen så långt som möjligt ska bygga på verkliga värden.

(Smith, 2006, s. 70ff)

3.2 Rättvisande bild genom kvalitativa egenskaper

Redovisningsstandarderna i IFRS vilar på en begreppsmässig grund som fastställdes redan 1989; IASB:s föreställningsram (Westermark, 2005, s. 45). Denna föreställningsram vägleder både normgivare vid utformandet av nya regler och redovisningsproducenter vid tolkning och tillämpning av reglerna (Marton et al, 2008, s. 22). En förutsättning i IFRS är att redovisningen ska ge en rättvisande bild, vilket enligt föreställningsramen kan uppnås om redovisningen ges ett antal kvalitativa egenskaper (Westermark, 2005, s. 61). Dessa egenskaper är avgörande för informationens användbarhet och utgör kärnan för på vilket sätt redovisningen ska utformas. Det som är avgörande för de kvalitativa egenskapernas inverkan är beslutssituationen samt användarnas kunskapsnivåer. (Falkman, 2001, s. 61) Fokus i regelverket ligger på investerarnas informationsbehov. Detta motiveras med att då det är investerarna som tillför riskkapital till företaget, är det även deras informationskrav som är av störst intresse för övriga användargrupper. (Westermark, 2005, s. 53f) Nedan anges de kvalitativa egenskaper som anses vara intressanta för denna uppsats.

3.2.1 Relevans

För att informationen i redovisningen ska betraktas som relevant krävs att beslutsfattaren inte tidigare hade kännedom om informationen samt att informationen kan påverka en aktuell beslutssituation. En aspekt av relevans kallas för prognosrelevans och innebär att informationen i redovisningen kan användas som underlag för de prognoser som investerare gör och som sedan leder till ett beslut om att köpa eller att sälja aktier. (Falkman, 2001, s.

231) Då informationen minskar osäkerheten om framtida utfall och gör ställda förväntningar mindre osäkra, är den att betrakta som relevant. (Marton et al, 2008, s. 25) I punkt 66 i IFRS 3

fastställs att ett förvärvande företag ska lämna upplysningar som hjälper redovisningens användare att bedöma karaktären och den finansiella effekten av rörelseförvärv som skett under perioden, vilket bör betraktas som ett sätt att öka redovisningens relevans.

Ett minimikrav för att information ska betraktas som relevant är att den är begriplig.

Innebörden av kravet på begriplighet är att mottagaren förstår betydelsen av informationen.

(Smith, 2006, s. 26) Det förutsätts i IFRS föreställningsram att användaren har ”rimlig kunskap” om affärsverksamhet, ekonomi och redovisning, vilket i praktiken innebär att ganska omfattande kunskaper krävs för att förstå en redovisning som är upprättad i enlighet med IFRS. Detta visar också att fokus ligger på professionella användare snarare än privatpersoner (Marton et al, 2008, s. 24)

Då IFRS primärt är utformat för att garantera redovisningens användbarhet för investerare måste frågan vad investerare är intresserade av besvaras för att avgöra huruvida information är relevant. Aktiemarknadens investerare är huvudsakligen intresserade av avkastning och därmed att prognostisera företagets aktieutveckling. Prognoserna beror i sin tur på de framtida kassaflöden företaget kan generera. Den information som intresserar investerarna är alltså information som kan användas för prognoser om framtida kassaflöden.(Marton et al, 2008, s.22f) Vad gäller företagsförvärv handlar det om en förändring i företagets tillgångs- sammansättning; vanligtvis en minskning av likvida medel och en ökning av olika sorters materiella och immateriella tillgångar. Att företagets tillgångar är en grundläggande förutsättning för dess framtida utveckling är en självklarhet, vilket visar på balansräkningens betydelse för en investerare.

3.2.2 Tillförlitlighet

Redovisningen ska avbilda företagets ekonomiska verklighet, vilket säkerställs av den kvalitativa egenskapen tillförlitlighet. Det innebär att redovisningen ska avbilda ”rätt”

aspekter av den ekonomiska verkligheten (validitet), samt att det sätt på vilket redovisningen är avbildad inte ska vara alltför osäker (verifierbarhet). Om information i redovisningen anses vara tillförlitlig eller inte beror, i likhet med relevans, på beslutsfattarens inställning.

Minimikrav för att redovisningen ska anses uppfylla kravet på validitet är bland annat fullständighet och väsentlighet. (Falkman, 2001, s. 231f)

Kravet på fullständighet innebär att alla väsentliga händelser som inträffat under redovisningsperioden samt det ekonomiska tillståndet i slutet av perioden ska finnas med i företagets redovisning. Förbehållet att händelserna ska vara väsentliga innebär en restriktion i fullständigheten, där en bedömning måste göras vilken information som anses vara betydelsefull för användarnas beslut. (Smith, 2006, s.27f) Värdemässigt små transaktioner saknar i de flesta fall betydelse ur användarens synpunkt och särredovisas således inte. Det är allt för kostsamt att särredovisa samtliga transaktioner och det skulle inte heller öka nyttan för den potentielle beslutsfattaren. Snarare skulle allt för hög detaljrikedom göra rapporterna svårare att överblicka. (Marton et al, 2008, s. 25) Samtidigt kan utelämnad information medföra att redovisningen blir oriktig eller vilseledande och därför varken tillförlitlig eller relevant (Westermark, 2005, s. 58f).

I IFRS 3 punkt 67 listas de uppgifter som bör inkluderas i redovisningen, vilket är ett försök att säkra redovisningens fullständighet. Obligatoriska uppgifter är bland annat anskaffningsvärde för förvärvet, redovisade belopp för den förvärvade rörelsens tillgångar, skulder och eventualförpliktelser samt om möjligt även dess redovisade värden innan förvärvet (dvs. värdering i det förvärvade företaget.) Det ska även inkluderas en beskrivning av vad goodwill består av. Avvägningen mellan fullständighet och väsentlighet tydliggörs i punkt 68 där reglerna anger att ovan listade upplysningar får lämnas i aggregerad form om de individuellt sett är oväsentliga för koncernen (FAR, 2008, s. 114f). I slutändan är det alltså upp till det redovisande företaget att avgöra vad som anses vara väsentligt.

Det finns ett krav på det sätt som redovisningen är avbildad och detta kommer till uttryck i kravet på verifierbarhet. Med verifierbarhet menas att det ska gå att bekräfta informationen som ges i redovisningen med någon form av bevis eller verifikation (Smith, 2006, s. 28f).

Kravet att värdet ska kunna beräknas på ett tillförlitligt sätt för att en tillgång ska tillåtas tas upp som en immateriell tillgång i balansräkningen visar på regelverkets betoning på verifierbarhet. Det räcker inte längre med att benämna alla förvärvade immateriella tillgångar goodwill, utan regeländringen har medfört att de förvärvade immateriella tillgångarna bör kategoriseras in i olika sorters poster. Därav ökar kravet på verifierbarhet, genom att de förvärvade immateriella tillgångarna på något sätt ska kunna verifieras då de delas in i olika grupperingar och blir olika poster i företagens balansräkningar.

3.2.3 Jämförbarhet

Jämförbarhet mellan företag innebär praktiskt att de mått som används i de olika företagens redovisningar ska vara jämförbara, så att investerare och andra användare av redovisningen kan grunda sina beslut på dem. Det innebär även att lika händelser och situationer ska redovisas på samma sätt i de olika företagen. En mindre strikt definiering av jämförbarhet mellan företag innebär att användarna av redovisningen åtminstone vet vilka regler som gäller. Med andra ord ska det öppet redovisas vilka principer som använts som utgångspunkt i redovisningen. (Smith, 2006, s.30f)

Ett problem med jämförbarheten mellan olika företag är att företagen använder olika metoder för värdering av tillgångarna. För att kunna göra jämförelser kan det vara nödvändigt att standardisera regelverket. Jämförbarhet innebär ofta att redovisaren måste prioritera denna egenskap före informationens relevans och tillförlitlighet. (Falkman, 2001, s. 231f)

Det senaste årtiondets strävan att framarbeta ett allmänt accepterat regelverk angående redovisningens utformning visar tydligt vikten av den kvalitativa egenskapen jämförbarhet.

Framförallt har jämförbarheten mellan företag och i synnerhet mellan företag över landsgränserna ökat i betydelse i och med att företag i allt större grad verkar i flera länder.

IFRS skapar ett ramverk där alla företag inom Europa följer samma normer i redovisningen. I noterna till de finansiella sammanställningarna ska företaget redovisa och specificera de redovisningsprinciper man utgått från, vilket alltså motsvarar den mindre strikta definitionen av jämförelse mellan företag.

3.3 Goodwill

Goodwill uppstår vid förvärv av företag och tas upp som en post i det förvärvande bolagets koncernredovisning. Om det köpande bolaget betalar mer för det säljande bolaget än vad som anges genom dess eget kapital (eller med andra ord dess bokförda nettotillgångar), bildar det överstigande värdet det som tidigare endast redovisades som goodwill. Idag ska detta övervärde, som tidigare nämnts, hänföras till goodwill och övriga immateriella poster.

Anledningen till att ett företag är villigt att betala mer för ett annat företag kan vara att alla tillgångar i det förvärvade företaget inte anges i dess balansräkning. Dessa tillgångar kan vara immateriella såsom en produktiv organisation, ett starkt varumärke eller en bra positionering

på marknaden. Goodwill kan även vara en post som uppkommit på grund av säljarens förmåga att förhandla eller att köparen helt enkelt har betalat ett för högt pris. För att på längre sikt kunna motivera värdet på goodwill krävs det att posten ger en avkastning som tillgodoser aktieägarnas avkastningskrav. (Ekberg, Lorentzon, 2007)

En viktig förändring för goodwill-posten, genom införandet av IFRS, är att posten inte längre ska skrivas av, utan postens värde ska prövas årligen för nedskrivning. I de fall då det visar sig att goodwill är i behov av en nedskrivning ska denna summa belasta årets resultat. Oavsett om goodwill-posten skrivs ned eller inte ska de antaganden som gjorts vid bedömningen anges i företagets årsredovisning. (Ekberg, Lorentzon, 2007)

Eftersom goodwillposten enligt de tidigare reglerna (innan IFRS) ansågs vara skillnaden mellan förvärvspris och bokfört värde på de förvärvade nettotillgångarna kunde värdet på posten beräknas som en restpost. Vad detta värde egentligen bestod av var dock ofta oklart, och goodwill kritiserades för att vara en svårtillgänglig post i balansräkningen. Utan beskrivning av vad posten bestod av var den till stor del ointressant för en extern intressent, eftersom posten för denna snarast var att betrakta som något av en ”black-box”. De nya reglerna syftar därför till att öka transparensen i redovisningen och göra det lättare för redovisningens intressenter att tillgodogöra sig goodwillpostens innehåll. Dock har reglerna även gjort det mer komplicerat vad gäller hur posten ska värderas, eftersom vägledningen i IFRS är bristfällig (Ekberg, Lorentzon, 2007). När det gäller goodwill finns oftast ingen marknad att utgå från som referenspunkt för värdering, vilket är ett problem eftersom tolkningsutrymmet för olika värderingsmetoder har ökat (Ekberg, Lorentzon, 2007).

3.4 Klassificering av immateriella tillgångar

Klassificeringens syfte är att utgöra en hjälpkonstruktion för användarna då de tolkar redovisningen. Den generella idén bakom klassificering är att underlätta och därigenom gynna förståelsen för redovisningen. (Gröjer, 2001, s.695f) Det största avvägningsproblemet med immateriella tillgångar är mellan relevans och tillförlitlighet. Samtidigt som det är viktigt att den ekonomiska verkligheten avbildas på ett korrekt sätt i redovisningen är det även viktigt att all information som ges i årsredovisningarna är relevant ur något användarperspektiv.

Anledningen till att klassificera blir att skapa en viss ordning samt att ge vägledning till hur

denna ordning i redovisningen ska tolkas. Klassificering bidrar även till att lyfta fram företagets tillgångar och därmed öka redovisningens lättillgänglighet. (Gröjer, 2001, s.698)

3.4.1 Intellektuellt kapital

Svårigheten att objektivt värdera immateriella tillgångar innebär att både redovisningspraktiker och finansanalytiker varit restriktiva i sin värdering av immateriella tillgångar. Investeringar i dessa har vanligtvis kostnadsförts direkt och alltså inte tagits upp i balansräkningen. Under senare delen av 1990-talet kritiserades denna försiktighet som otidsenlig och inte längre användbar i en kunskapsbaserad ekonomi. I samband med detta uppkom en diskussion om alternativa värderingsmodeller, däribland redovisning av intellektuellt kapital. (Marton et al, 2005, s. 304) Det intellektuella kapitalet innehåller alla immateriella tillgångar som i någon mån kan bidra till organisationens framgång (Marr, 2008, s. 33). Före införandet av IFRS var det intellektuella kapitalet i princip lika med den förvärvade goodwill som uppstod i samband med företagsköp (Johanson, Skoog, 2001, s.38ff). Numera motsvaras det intellektuella kapitalet av summan av goodwill och de immateriella poster som tillkommit vid förvärvet.

Intellektuellt kapital kan delas in i tre undergrupper; humankapital, relationskapital samt strukturkapital. Humankapitalet består av personalens kunskaper och erfarenhet. Med detta menas de anställdas kunskap inom områden som är viktiga för företagets framgång samt personalens talanger och attityder. Relationskapitalet innefattar de relationer som finns mellan organisationen och samtliga utomstående parter. Relationerna är bland annat de som finns till kunder, anställda, leverantörer och investerare. Relationskapitalet kan sedan delas in ytterligare i två underkategorier; de relationer som är kontraktuella och de relationer som är mindre formella. Strukturkapitalet innehåller organisationens ursprungliga arbetsprocess, det vill säga det sätt på vilket organisationen är strukturerad på. Det innefattar organisationens form av ledarskap, dess värderingar, kultur och liknande. Strukturkapitalet delas in i tre underkategorier; praxis och rutiner, organisationskultur samt patent och liknande lagreglerade rättigheter. (Marr, 2008, s.33)

3.5 Återkoppling till IFRS 3

I modell 1 ovan visas att förvärvspriset består av de förvärvade nettotillgångarnas verkliga värde samt eventuell goodwill. Utav justeringen för verkligt värde är det endast den justering

som hänför sig till de immateriella förvärvade tillgångarna som är intressanta för denna uppsats, övriga justeringar lämnas därför därhän. Kravet att så långt som möjligt hänföra övervärdet till en specifik tillgång har inneburit att det värde som tidigare endast redovisades som goodwill vid företagsförvärv idag delas upp på ett flertal immateriella poster. I modell 2 nedan visas denna förändring med uppdelning utifrån det intellektuella kapitalets klassificering.

Modell 2: Redovisning av övervärdet före och efter införandet av IFRS

GOODWILL

GOODWILL strukturkapital

övrigt Redovisning av

övervärdet före IFRS

Redovisning av

övervärdet utifrån IFRS

relationskapital humankapital

4. Metod

4.1 Operationalisering – val av teori

För att uppfylla vårt syfte att undersöka om regelförändringen inneburit en förbättring vad gäller rättvisande bild krävs en uppfattning om vad som kan anses vara en rättvisande bild.

Enligt IASB:s föreställningsram uppnås en rättvisande bild då redovisningen tillförs vissa kvalitativa egenskaper såsom relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet. En hög grad av dessa egenskaper kan anses vara ett mått på att redovisningen ger en rättvisande bild. I uppsatsen studeras därför huruvida dessa kvalitativa egenskaper stärkts i redovisningen efter införande av IFRS.

Modell 3: En rättvisande bild genom kvalitativa egenskaper

4.2 Datainsamling

De tjugonio största företagen på Stockholmsbörsen har studerats. Anledningen till att det blev just tjugonio företag är att ett av företagen (Ericsson) i listan över de trettio största företagen på Stockholmsbörsen förekommer två gånger (listad både som A och B-aktie). Eftersom det är stora företag är de utsatta för offentlig granskning, vilket troligtvis påverkar efterföljandet av gällande normer och regler. Det har även antagits att de större företagen ofta är de som är först med att införa nya regler, på grund av att de ofta kommer i kontakt med företagsförvärv och därmed behöver de beakta de dithörande reglerna mer frekvent. Utöver de ovanstående argumenten för valet av företag i studien är även de största företagens redovisningar lättillgängliga, vilket gör studien lättare att återskapa för andra som är intresserade.

Vid insamlandet av empirisk data har företagens årsredovisningar för åren 2005, 2006 och 2007 använts. Utifrån redovisningarnas noter har data insamlats angående årets

”Rättvisande bild”

Relevans Prognosrelevans Begriplighet

Tillfölitlighet Validitet

Fullständighet kontra väsentlighet Verifierbarhet

Jämförbarhet Mellan företag

företagsförvärv och en databas som ligger till grund för den empiriska analysen har skapats.

Rent praktiskt har tillvägagångssättet varit att den ena författaren gått igenom företagens årsredovisningar och samlat in data angående årets rörelseförvärv och de immateriella tillgångar som uppkommit vid förvärvet. De redovisade beloppen för poster såsom förvärvspris, nettotillgångarnas bokförda värde, nettotillgångarnas verkliga värde, goodwill och andra immateriella poster har lagts in i ett exceldokument. Den andra författaren har sedan kontrollerat det hela för att garantera att hon uppfattat värdena i årsredovisningarna likadant.

Trots att företagen följer samma redovisningsregler finns stor variation på hur redovisningarna är uppbyggda och vilken information som inkluderas. Vissa företag redovisar fullständiga förvärvsanalyser medan andra väljer att endast sätta ut den slutliga förändringen av immateriella tillgångar. Det ultimata för vår studie vore förstås att företaget redovisade förvärvsanalyser över alla de rörelseförvärv som uppkommit under året, men eftersom detta ofta inte är fallet har vi valt att hantera bristande information på följande sätt.

Då redovisningen saknat särskild not för företagsförvärv har noten för immateriella tillgångar använts. I vissa redovisningar finns en brist på samstämmighet mellan noten som beskriver de immateriella tillgångarna och den not som beskriver årets företagsförvärv, exempelvis att olika belopp på årets goodwill redovisas. Noten beskrivande företagsförvärvet har då prioriterats och data tagits därifrån.

I vissa redovisningars² förvärvsanalyser inkluderas posten ”redovisade immateriella tillgångar i det förvärvade företaget”. Då denna post ingår i det förvärvade företagets bokförda värde är posten ej intressant vid en studie av övervärde (dvs. skillnaden mellan förvärvspriset och det förvärvade företagets bokförda värde). Problem uppstår då det ej redovisas vilken immateriell tillgång posten ”redovisade immateriella tillgångar i det förvärvade företaget” hänför sig till, eftersom vi i dessa fall inte vet vilken immateriell tillgångspost som ska reduceras med det redovisade värdet. Vi har valt att i dessa fall fördela reduktionen procentuellt på samtliga befintliga immateriella tillgångsposter för att på detta sätt behålla proportionerna dem sinsemellan. Det förekommer även att det är oklart huruvida värderingen av de immateriella tillgångarna gjorts i det gamla förvärvade företaget eller i det redovisande förvärvande

2 Årsredovisningar från fyra olika företag under de tre åren saknar uppgift om redan redovisade immateriella tillgångar; AlfaLaval, AtlasCopco, SKF och SSAB

företaget. I dessa fall har det antagits att omvärderingen gjorts i samband med förvärvet och därmed att den ska inkluderas i övervärdet.

Förvärvsanalyser som upprättats under året betraktas ofta som preliminära och goodwillpostens belopp kan justeras inom ett år efter förvärvet. Detta leder till att värdet på föregående års goodwill som redovisas i detta års redovisning inte alltid överensstämmer med det redovisade beloppet för goodwill i föregående års redovisning. Vi har valt att använda de värden som är redovisade under det år förvärvet gjorts, eftersom vårt mål är att undersöka redovisningens användbarhet idag snarare än för historiska syften

4.3 Uppställning av insamlad data

Vid insamlandet av data har samstämmighet i informationen eftersträvats. Beloppet på förvärvspriset ska överensstämma med summan av nettotillgångarnas verkliga värde och goodwill. Dessutom ska justeringsbeloppet för verkligt värde av de förvärvade immateriella tillgångarna överensstämma med summan av de immateriella poster som övervärdet delas upp på (exklusive goodwill).

Följande poster ska stämma överens:

Förvärvspris = nettotillgångarnas verkliga värde + goodwill

Övervärde vid förvärvet = förvärvspris – bokfört värde på förvärvade nettotillgångar = total justering för nettotillgångarnas verkliga värde + goodwill

Justering för immateriella tillgångar = goodwill + justering för identifierbara immateriella tillgångars verkliga värde

För att få dessa att överensstämma har vi i vissa fall blivit tvungna att justera förvärvspriset utifrån det summerade värdet på goodwill och total justering för verkligt värde. Anledningen till att priset inte stämt överens med övriga redovisade belopp har i vissa fall berott på att även minoritetsintresse inkluderats i köpeskillingen. Därefter har datamaterialet delats in i fyra olika grupper; strukturkapital, relationskapital, övrigt och goodwill, vilket liknar den uppdelning som använts i Brännströms och Giulianis studie (2008). Vi har valt att klassificera utifrån metoden med intellektuellt kapital, eftersom detta är en metod som är utförlig och vanligt förekommande i redovisningssammanhang. Eftersom humankapital är ett abstrakt begrepp och ofta brister i, det av IFRS uppställda, kontrollkriteriet (Marton et al, 2005, s. 308)

är det sällan det går att hitta poster relaterade till denna klassificering i balansräkningar (Brännström, Giuliani, 2008, s. 70). En möjlighet är dock att posten ”övrigt”, som förekommer i flera av de undersökta redovisningarna, till viss del kan hänföra sig till värden relaterade till humankapital.

4.4 Redovisning av insamlad data

I empiriavsnittet redovisas de immateriella posterna utifrån klassificering som andelar av totalt förvärvade immateriella tillgångar. Detta visas både som andelar av total justering för immateriella tillgångar det aktuella året samt i förhållande till det enskilda företaget. Den första delen av undersökningen visar på hur det totala övervärdet från de största företagen på stockholmsbörsen fördelats på olika poster medan den andra delen visar fördelningen mellan de olika posterna inom de företag som valt att använda en viss klassificeringspost.

Inledningsvis ges i resultatsammanställningen en översikt av antal företag som redovisat företagsförvärv under de aktuella åren och hur de utvecklat redovisningen av förvärvade immateriella tillgångar. Då regeländringen innebär att de immateriella tillgångarna i större utsträckning ska detaljredovisas anses antalet immateriella poster som används i redovisningen vara relevant. Vidare görs även en sammanställning på de benämningar på immateriella tillgångsposter som använts i redovisningarna. Dessa benämningar klassificeras i uppsatsen som antingen relationskapital eller strukturkapital. Utifrån denna uppdelning följer ett diagram (diagram 2) över hur det totala övervärdet fördelats på posterna strukturkapital, relationskapital, övrigt och goodwill. Värdet på posterna står i förhållande till den totala justering som gjorts för immateriella tillgångar under året och tar alltså ingen hänsyn till det enskilda företaget. För att även visa hur fördelningen ser ut generellt i företagen används tabell 3 där statistiska mått såsom medelvärde och standardavvikelse för posterna visas i förhållande till den justering som gjorts inom det enskilda företaget.

5. Resultatsammanställning och analys av resultaten

Tabell 1: Företagen och förvärv

År 2005 År 2006 År 2007

Antal företag som redovisar företagsförvärv

16 19 ³ 22

Företag som inte redovisar något förvärv

13 10 7

Företag som enbart redovisar goodwill (samt övrigt-post)

4 (5) 3 (5) 3 (4)

Antal företag som redovisar företagsförvärv skiljer sig inte väsentligt över åren. Då det endast är små skillnader i antal förvärvande företag blir det möjligt att jämföra företagen med varandra över tidsperioden utan att konstant beakta avvikelsen i dataunderlaget. Företag som enbart redovisar de förvärvade immateriella tillgångarna under goodwillposten (samt en övrigt-post) är näst intill samma till antalet under samtliga år i studien. Av dessa företag är det endast två, ABB och Skanska, som enbart redovisar sina förvärvade immateriella tillgångar under posten goodwill under alla år i studien. Med beaktande av att det endast är två företag som konsekvent valt att bara använda sig av goodwill-posten för redovisning av de immateriella tillgångarna och att redovisningen således sker över ett större antal poster går det att dra en slutsats i att det har skett en ökad detaljrikedom inom redovisningen på detta område efter införandet av IFRS år 2005.

Antalet företag som endast redovisar de förvärvade immateriella tillgångarna som goodwill har inte förändrats mycket under tidsperioden. Vid beaktande av att antalet företag som redovisar förvärv har ökat under tidsperioden, visar denna utveckling dock på att andelen företag som endast använder goodwill som en post för de förvärvade immateriella tillgångarna har minskat. Därav följer att goodwill har specificerats i flera poster, vilket ökat redovisningens detaljrikedom. Redovisningens tillförlitlighet har därmed stärkts utifrån validitetsaspekten eftersom kravet att redovisningen ska avbildas på ett sätt som visar den ekonomiska verkligheten i företaget i större utsträckning uppfylls. Huruvida regeländringen även stärker redovisningens tillförlitlighet utifrån verifierbarhetsaspekten beror på om det går att göra en trovärdig värdering av de olika immateriella tillgångsposterna samt det resterande övervärdet som bildar posten goodwill i företagens balansräkningar.

3 Av dessa har Volvo exkluderats eftersom förvärvspriset enligt redovisningen var lika med bokfört värde på de förvärvade nettotillgångarna; alltså inget övervärde.

Att företaget ska inkludera förvärvsanalysen i redovisningen kan vara ett sätt att öka verifierbarheten då redovisningens användare på så sätt får inblick i hur företaget valt att värdera de olika förvärvade tillgångarna. I många redovisningar visas både tillgångens bokförda värde i det förvärvade företaget samt det värde som aktiverats i balansräkningen i det förvärvande företaget. På så sätt finns en möjlighet att se vilka omvärderingar som gjorts i samband med förvärvet. Däremot inkluderas ingen motivering till de olika värderingarna.

Idealiskt ska verifierbarheten i redovisningen vara så pass hög att oberoende bedömare ska värdera tillgångarna till samma värde. Det säkraste sättet att garantera detta är att använda sig av aktiva marknadspriser vid tillgångsvärderingen. Vid immateriella tillgångar, och särskilt när det handlar om goodwill, är detta svårt eftersom det vanligtvis inte finns någon aktiv marknad. Det immateriella värdet ligger oftast inbäddat i företaget och kan inte säljas separat.

När det kommer till redovisning hos börsnoterade företag är dock kravet på verifierbarhet så pass högt att de uppskattningar som görs av de förvärvade tillgångarna bör anses vara tillförlitliga. Dels är det obligatoriskt med en utomstående revisor som granskar räkenskaperna, och dels bör det även ligga i företagets eget intresse att värdera tillgångarna så säkert som möjligt.

En ökad detaljrikedom skulle även kunna anses vara ett sätt att uppfylla kravet på fullständighet, då användarna av redovisningen får en mer detaljerad bild av vad de förvärvade immateriella tillgångarna består av. Genom den informationen kan intressenterna göra fler välgrundade och väl övervägda beslut. Å andra sidan kan den ökade detaljrikedomen anses vara onödig av redovisningens användare och i sådana fall uppfylls inte kravet på väsentlighet, då redovisningen av händelserna inte kan anses ligga till grund för intressenternas beslut. Hur detaljrikedomen utvecklats genom ett ökande antal immateriella poster visas i diagram 1 nedan.

Diagram 1: Poster för uppdelningen av det totala övervärdet för år 2005-2007

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9

Två Tre till fyra Fem till sex Endast goodwill Antal uppdelningsposter inkl. goodwill

År 2005 År 2006 År 2007

Under år 2007 finns en tydlig uppgång av företagens användande av fler poster i balansräkningarna för det övervärde som hänförs till förvärvade immateriella tillgångar.

Därigenom kan regeländringen anses ha gett en mer detaljerad bild av vad de förvärvade immateriella tillgångarna består av. Genom kravet inom egenskapen tillförlitlighet på att det sätt som redovisningen är avbildad på inte kan vara allt för osäker sätter företagen etiketter på vad som är vad av de förvärvade immateriella tillgångarna. Det är dock fler företag som redovisar företagsförvärv år 2007 än år 2005, vilket minskar denna effekt något. Om effekten av att det är fler företag som redovisar företagsförvärv år 2007 än år 2005 borträknas finns det fortfarande en trend att företagen redovisar de förvärvade immateriella tillgångarna över ett större antal poster än tidigare år.

Fler poster i företagens balansräkningar kan göra redovisningen mer begriplig, vilket är ett minimikrav för att redovisningen ska anses vara relevant. Detta beror naturligtvis på hur mottagarens förkunskaper är inom området, men om informationen från företagen ökar genom att bli mer detaljerad ökar även förutsättningarna för att mottagaren ska förstå redovisningen. Att dela upp de förvärvade immateriella tillgångarna på fler poster i balansräkningen gör informationen i redovisningen tydligare på ett sätt så att investerare lättare kan använda sig av informationen och därmed ökar prognosrelevansen.

Eftersom redovisningens användare är en heterogen grupp med olika krav på informationen i redovisningen är det svårt att säga något om huruvida en förändring i redovisningsprinciper

kan anses öka relevansen generellt. Det som kan antas är dock att ett utökat informationskrav borde vara positivt för relevansen, eftersom ett beslut alltid är mer välgrundat då det finns mer bakgrundsinformation. Ett krav på utförligare redovisning av företagens förvärvsanalyser ökar transparensen i företagen och minskar informationsasymmetrin mellan företagsledning och aktieägare, vilket bör betraktas som positivt.

Utifrån ett aktieägarperspektiv borde den mer specificerade informationen anses gagna investerarna, då överflödet av information skulle kunna sållas bort så att de endast använder den information som är relevant för beslutskalkylerna. Om investerarna själva måste sålla ut intressant information aktualiseras dock frågan om kravet att endast väsentliga händelser ska redovisas och därmed ifrågasätts redovisningens validitet. I de fall där information anges i redovisningen som inte är väsentlig, har regeländringen medfört den motsatta effekten av vad den från början hade till syfte att medföra, nämligen en mer tillförlitlig redovisning.

Förändringen vid införandet av IFRS kan ses som ett försök att garantera att alla väsentliga händelser vid företagsförvärv redovisas. Enligt tabellen ovan har effekten blivit att fler företag redovisar sina förvärvade immateriella tillgångar över ett större antal poster (allt annat lika), vilket innebär att de redovisar mer detaljerat för de händelser som sker i företaget under året.

Eftersom regelverket ändrats för att ge en bättre, mer rättvisande bild bör denna information betraktas som väsentlig. Avvägningen mellan fullständighet och väsentlighet är ett grundläggande problem i redovisningens utformande. Samtidigt som kravet på redovisad information ofta är mycket högt kan en alltför detaljerad redovisning förhindra användaren från att se helheten, vilket minskar redovisningens relevans. Möjligheten att presentera informationen aggregerad, som erbjuds företagen i IFRS 3, är ett sätt att lägga över avvägningsbedömningen på de enskilda företagen snarare än att lagstiftarna löser problemet.

Att uppdelning av de förvärvade immateriella tillgångarna sker på ett flertal olika sorters poster kan minska jämförbarheten mellan företagen, då det kan vara svårt att jämföra ett företag med flera olika poster för de förvärvade immateriella tillgångarna med ett företag som endast tar upp dessa i en post som kallas goodwill. I sådana fall kan det vara svårt att veta vad av goodwill-posten som egentligen kanske skulle kunna vara en viss sorts immateriell tillgång. I tabellen nedan visas däremot att det är fler företag som väljer att använda samma benämningar på posterna, vilket ökar möjligheten att jämföra företagen med varandra.

Tabell 2: Klassificering av posterna Relationskapital

År 2005 (2006) 2007

Strukturkapital År 2005 (2006) 2007

Kundrelationer 5 (6) 9 Patent och liknande rättigheter 4 (4) 7 Varumärken 4 (3) 10 Patent, licens, varumärken 1 (1) 1

Programvaror 1 (2) 1 Utveckling 1 (1) 2

Mjukvara 0 (1) 1 Produkträttigheter 0 (1) 1

Övrigt teknik- och kontraktsbaserat 1 (1) 1 Royaltyintäkter 0 (1) 0

”Developed technology” 0 (0) 1 Rättigheter för marknadsföring och distribution av produkter 0 (0) 1 Marknads- och kundrelaterat 1 (1) 1 Produktutveckling 1 (0) 1 Partneravtal med leverantörer 0 (0) 1

Antikonkurrensavtal 0 (0) 1 Abonnemangsavtal 1 (0) 0 Servicekontrakt 0 (1) 0 Distributionsnätverk 0 (0) 1 Samtrafikavtal 0 (0) 1

Tabell 2 anger under vilka poster som företagen har valt att klassificera sina förvärvade immateriella tillgångar. Till relationskapitalet hör poster som i någon mån syftar till de relationer som finns till utomstående parter eller inom organisationen. Dels består relationskapitalet av informella relationer och dels består det av mer formella (kontraktuella) relationer. Till strukturkapitalet hör poster som syftar till organisationens arbetsprocess.

Strukturkapitalet består av praxis och rutiner, organisationskulturen samt patent och lagreglerade rättigheter.

”Kundrelationer”, ”Distributionsnätverk” och avtalsbaserade poster såsom ”Partneravtal med leverantörer”, är alla produkter av de relationer som finns mellan företag och externa intressenter och klassificeras därför som relationskapital. Även ”Varumärken” är en del av relationskapitalet, eftersom värdet av varumärken direkt är en produkt av relationen mellan organisationen och utomstående parter. Poster som har benämningen ”programvaror” i balansräkningarna syftar till teknik och kontraktsbaserade tillgångar, det vill säga dessa poster är tillgångar som har sin grund i relationer med utomstående parter. Denna post anses därav vara en form av relationskapital. Även posten ”mjukvara” och liknande teknikbaserade poster har ansetts vara relationskapital av samma anledning.

Under strukturkapital ligger poster för lagreglerade rättigheter såsom ”Patent” och

”Royaltyintäkter”. Posten ”Patent, licens, varumärken” som funnits i ett företags redovisning har ej kunnat delas upp i mindre komponenter, därför har hela posten ansetts tillhöra strukturkapitalet. ”Utveckling” är en post som syftar till hur företagets arbetsprocess kan förbättras, och därför ingår denna post i strukturkapitalet.

Om det görs en uppdelning i struktur- och relationskapital blir företagen mer jämförbara mot varandra. Det är emellertid inte alltid som investerare och andra intressenter har tid och råd att dela upp företagens förvärvade immateriella tillgångar i egna kategorier innan ett beslut ska fattas. Av tabell 2 följer däremot att en del poster som exempelvis ”Varumärken”,

”Kundrelationer” och ”Patent och liknande rättigheter” används av flera företag under den studerade tidsperioden. Att övriga poster inte förekommer i flera företag kan även bero på att de studerade företagen är från flera olika branscher och därmed inte har användning för samma sorts immateriella tillgångar.

Diagram 2: Det totala övervärdets uppdelning år 2005-2007

0,00%

10,00%

20,00%

30,00%

40,00%

50,00%

60,00%

70,00%

80,00%

90,00%

Klassificering Andel

År 2005 År 2006 År 2007

År 2005 0,52% 17,34% 0,16% 81,98%

År 2006 41,76% 16,98% 6,67% 34,58%

År 2007 13,49% 16,00% 2,30% 68,21%

Strukturkapital Relationskapital Övrigt Goodwill

I diagrammet ovan visas hur den sammanlagda summan av de förvärvande företagens justering för immateriella tillgångar har fördelats på olika poster under de tre studerade åren.

Om redovisningen hade utformats i enlighet med normen före införandet av IFRS skulle goodwillposten vara hundra procent, dvs. hela övervärdet vid företagsförvärv skulle hänföras till posten goodwill. Huvuddelen av justeringen för immateriella tillgångar hänförs fortfarande till goodwill, men genomgången av årsredovisningarna visar även att andra immateriella tillgångar fått ökat utrymme.

Det tidigare sättet att redovisa goodwill kritiserades för att hantera goodwillposten som en

”slaskpost” där de värden som inte gick att stoppa in någon annanstans lades in. Det nya systemet innebär en ökad detaljrikedom i årsredovisningarna där övervärdets uppdelning på immateriella poster, som här klassificeras som strukturkapital eller relationskapital, bidrar till en mer detaljerad bild av företagsförvärvet. Genom ökad klassificering har, liksom Gröjer (2001) förespråkar, de immateriella tillgångarna lyfts fram vilket ökar redovisningens tillgänglighet för dess intressenter. Att aktivera en tillgång i balansräkningen är ett sätt att synliggöra tillgången. Detta leder till en mer rättvisande bild av företagets faktiska förutsättningar och är därmed ett sätt att öka redovisningens validitet och även relevans såtillvida att informationen bör betraktas som väsentlig för investeringsbeslut. Innan regeländringen var det svårt att avgöra vad av de förvärvade immateriella tillgångarna som egentligen kunde hänföras till en specifik tillgång. Ett företags tillgångar är dess grundläggande förutsättning för framtida vinster och en ökad detaljering av balansräkningen är därför av intresse för investeraren.

Ett troligt bekymmer inför regeländringen är att företagen skulle ersätta goodwillpostens roll som ”slaskpost” med en övrigt-post där diverse värden som ej kunnat relateras till en viss immateriell tillgång fick plats. Diagrammet visar dock ingen grund för denna oro, då posten det första året var lägre än en procent. År 2006 uppgick övrigt-posten till cirka sex procent för att sedan sjunka till cirka två procent år 2007 och samtliga år är det den lägsta posten av de fyra. Istället kan goodwillposten till viss del sägas ha behållit sitt drag av ”slaskpost” då denna fortfarande är den mest frekvent använda (och i vissa fall den enda) posten. Genom kravet på att en beskrivning av vad goodwill består av ska inkluderas i redovisningen ökar regelverket ändå transparensen och därmed möjligheten till kontroll av validiteten.

Tabell 3: Medelvärde och standardavvikelse för klasserna inom företagen

År 2005 År 2006 År 2007

Medelvärde (median) för andel⁴ av justeringen som hänförs till:

-strukturkapital 7,52% (6,56) 24,91% (18,04) * 13,32% (10,61) -relationskapital 20,65% (20,48) 23,09% (24,25) 19,17% (17,28)

-övrigt 15,55% (15,55) * 18,09% (7,83) * 10,59% (5,68) *

-goodwill 83,62% (88,23) * 68,16% (68,27) 75,60% (74,27)

Standardavvikelse för andel av justeringen som hänförs till (antal företag som har poster inom):

-strukturkapital 0,06 (6) 0,25 (7) * 0,12 (13)

-relationskapital 0,12 (9) 0,14 (11) 0,16 (14)

-övrigt 0,22 (2) * 0,20 (8) * 0,16 (9) *

-goodwill 0,15 (16) * 0,29 (18) 0,18 (22)

I ovanstående tabell visas hur fördelningen av övervärdet ser ut genomsnittligt i de enskilda företagens årsredovisningar. Medianvärdena för de olika posterna presenteras inom parantes för att kompensera för eventuell snedvridning på grund av extremvärden och ge en mer rättvisande bild av företagens redovisningar. De poster där medelvärde och medianvärde skiljer sig åt väsentligt (samt i ett fall är exakt lika) har markerats med en asterisk och beskrivs kort nedan.

År 2006 redovisade sju företag poster som hamnar under klassificeringen strukturkapital.

Dessa värden sträckte sig från 0,66% upp till 74,3%. Båda dessa värden är att betrakta som extremvärden och en stor spridning förekom mellan värdena, vilket även bekräftas i standardavvikelsens höga värde (0,25). År 2005 redovisade totalt sexton företag goodwill och värdena sträckte sig från 47,23% upp till 100%.

4 Beräknat som: värde på klassificeringsposten / (goodwill + justering för immateriella tillgångar)

Vad gäller övrigt-posten krävs kommentar på samtliga år. Det första året, 2005, använde endast två företag posten övrigt. Av dessa var ena värdet på 0,32% av företagets totala justering för immateriella tillgångar och det andra på 30,77%. Under 2006 redovisades en övrigt-post i åtta företag och år 2007 i nio stycken. Extremvärden förekom i posten såväl under år 2006 och som år 2007. År 2006 var det lägsta värdet 1,78% och det högsta värdet var 51,65%. För år 2007 var motsvarande siffror 0,48% och 52,33%.

Eftersom diagram 2 och tabell 3 visar företagens redovisningar av företagsförvärv ur två olika perspektiv är det viktigt att kommentera denna skillnad. Diagram 2 visar de olika posterna i förhållande till summan av den totala justering som gjorts för immateriella tillgångar vid samtliga företags förvärv under året, och tar alltså ingen hänsyn till det enskilda företaget.

Tabell 3, å andra sidan, visar de olika posterna i förhållande till den justering för immateriella tillgångar som gjorts inom det enskilda företaget. Denna tabell tar istället ingen hänsyn till hur stora de olika företagen är, utan varje företag ses som en egen enhet där en procentsiffra för andelar beräknas, oavsett storlek. Eftersom endast klassificeringen goodwill användes av samtliga företag under alla år, har de företag som ej redovisat någon post under en viss klassificering exkluderats från den kategorin i tabellen för att få meningsfulla värden. Detta innebär att tabellen visar posternas genomsnittliga andel av företagets totala justering för immateriella tillgångar. Procenttalen är därför i regel högre i tabell 3 än i diagram 2 eftersom effekten för de företag där värdet på kategorin är noll procent har räknats bort. Hur många företag som redovisat under respektive klassificering visas inom parantes i raderna för standardavvikelse. Att antal företag som redovisar poster hänförbara till en viss klassificering ökat under de tre åren innebär att företagen i större utsträckning tagit till sig de nya reglerna och utvecklat redovisningen utifrån dem.

Mest anmärkningsvärt är att övrigt-posten är så pass mycket högre i tabell 3 än i diagram 2 (10-18% jämfört med 0,1-7%). Totalt sett står alltså övrigt-posten för en liten del av de justeringar som görs för immateriella tillgångar men i de företag där posten används står den vanligtvis för en högre andel än det genomsnittliga. Till skillnad från de andra immateriella tillgångsposterna kan en övrigt-post inte sägas tillföra redovisningen något såvida inte en beskrivning av vad denna post innefattar inkluderas i noten⁵. Posten är då lika mycket av en

”black-box” som goodwillposten.

5 En del av de studerade företagen har vid övrigt-posten valt att inkludera en beskrivning av vad denna omfattar.

I de flesta av dessa fall förekommer dock inga fastställda belopp på tillgångarna.

6. Slutsats

Den viktigaste förändringen i företagens redovisningar är en ökad detaljrikedom i samband med att de immateriella tillgångarna lyfts fram och definierats på ett sätt som tidigare inte var praxis. Även om huvuddelen av övervärdet fortfarande hänvisas till goodwill innehåller redovisningarna i större utsträckning även enskilda poster som innehåller struktur- eller relationskapital. Denna effekt märks tydligast genom att antalet immateriella poster från företagsförvärv ökat i balansräkningarna under de tre åren, vilket även uppmärksammats i tidigare studier (Brännström, Giuliani, 2008; Gauffin, Nilsson, 2008). Likt Brännström och Giuliani kan vi konstatera att IFRS 3 inneburit en möjlighet att lyfta fram immateriella tillgångar som tidigare inte skulle ha uppmärksammats i redovisningen. Regelförändringen har därmed lett till att redovisningen ger en mer detaljerad bild av företagsförvärvet och företagets samlade tillgångar. Detta har stärkt redovisningen utifrån de kvalitativa egenskaper som behandlats i denna uppsats. En mer utförlig redovisning av företagens förvärv och en ökad användning av verkliga värden uppväger den eventuella negativa effekt på jämförbarheten som Jaensson et al. (2004) förutspår.

Slutsats: Då de kvalitativa egenskaperna skärpts har regeländringen inneburit att de största svenska företagens redovisningar(OMXS30) ger en mer rättvisande bild.

Referenser

Tryckta källor

Brännström, Giuliani (2008): Intellectual Capital Valuation - The case of purchase analyses in Sweden and Italy, 9th European Conference on Knowledge Management, Southampton 4-5 September, Academic Publishing Limited, ISBN: 978-1-906638-11-5

Falkman (2001): Externredovisningens grunder, Studentlitteratur, Lund

FAR (2008): Internationell redovisningsstandard i Sverige – IFRS/IAS 2008, FAR SRS Förlag AB, Stockholm.

Gauffin, Nilsson (2008): Röresleförvärv enligt IFRS 3 – tredje året; Är det ett förlorat år?, Balans nr 2008:11

Johanson, Skoog (2001): Att mäta och styra verksamheten: modeller med fokus på icke- materiella resurser, Uppsala Publ. House, Uppsala

Marton, Falkman, Lumsden, Pettersson, Rimmel (2008): IFRS – i teori och praktik, Bonnier Utbildning AB, Stockholm

Smith (2006): Redovisningens språk, tredje upplagan, Studentlitteratur, Lund

Westermark (2005): EU:s redovisningsstandard – En introduktion till IAS/IFRS, Norstedts Juridik AB, Stockholm

Elektroniska källor

Deloitte (2004): Business Combinations – A Guide to IFRS 3, The Deloitte Touche Tohmatsu Studio, London, tillgänglig:

http://www.deloitte.com/dtt/cda/doc/content/a%20guide%20to%20IFRS%203_business%20c ombinations.pdf

Ekberg, Lorentzon (2007): Missbruk av goodwill en fråga för revisorerna, Aktiespararen nr 2007: 6/7, tillgänglig: http://www.aktiespararna.se/artiklar/Reportage/Missbruk-av-goodwill-- en-fraga-for-revisorerna/

Gröjer (2001): Intangibles and accounting classifications: in search of a classification strategy, Stockholm University, Stockholm, tillgänglig:

http://web.ebscohost.com.ezproxy.its.uu.se/ehost/detail?vid=5&hid=104&sid=99b68d9c-7fdf- 4c98-9a57-99aa3da1e3d8%40sessionmgr108

Jaensson, Kangas, Nordborg (2004): Goodwill – konverteringen till IFRS 3, Kandidatuppsats vid företagsekonomiska institutionen Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, HT 2004, tillgänglig: http://gupea.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/1545/1/04-05-34.pdf

Jönsson-Lundmark (2000:05:12): Goodwillfrågan måste lösas internationellt, Dagens Industri