Textil och glas - ett universum

(1)

Textil och glas - ett universum

Susanna Eydís Edling

Textilvetenskap med inriktning mot handvävning

Kandidatexamen vid institutionen Textilhögskolan, Högskolan i Borås 2007 : 5.2

(2)

Arbetets art: Examensarbete: Kandidatexamen med huvudämne Textilvetenskap med inriktning mot handvävning, 10 (12) poäng

Titel: Textil och glas – ett universum Engelsk titel: Textiles and glass – a universe Författare: Susanna Edling

E-mail: sussigalullet@gmail.com Handledare: Ulla Ranglin

Datum: maj 2007

Sammanfattning

Detta arbete handlar om att visa väven i ett sammanhang som känns nytt och annorlunda genom att sammanföra textil och glas. Det har varit ett arbete präglat av material- och formexperiment med väv i silver och koppar och blåst glas. Med utgångspunkt från experiment och skisser har arbetet utmynnat i fyra skulpturer som symboliserar fyra utvalda stadier i en livscykel; födelsen, utvecklingen, mognaden och döden. Mötet mellan olika material och tekniker har varit en viktig del av arbetet.

Genom litteraturstudier, skissning, provvävning, samt integrering av silver- och kop- parväv i glaset genom glasblåsning, har detta arbete kommit till. Inspirationen kom från tre olika delar som vävdes samman och bildade en historia om livscykeln; blomman, människan och universum.

Uppsatsen beskriver arbetsprocessen, val och analyser. Den består av en genomgång av experimenten och tillverkningen av skulpturerna.

Nyckelord: handvävning, väv, textil, glasblåsning, glas, silver, koppar, skulpturer, livscykel.

(3)

Nature of Project: Degree Project: Bachelor of Science with a major in Textile Sci- ence, with a specialization in handloom weaving, 10 (12) credits

Swedish title: Textil och glas – ett universum English title: Textiles and glass – a universe Author: Susanna Edling

E-mail: sussigalullet@gmail.com Tutor: Ulla Ranglin

Date: May 2007

Abstract

This work is about presenting the weave in a new and different context, by bringing textile and glass together. The work is characterized by material and shape experiments with silver and copper weave and hand blown glass. From experiments and sketches, the work has resulted in four sculptures, symbolizing four selected stages in a lifecycle;

the birth, the development, the maturity and the death. One important part of the work has been to combine different materials and techniques.

Studies of literature, sketching, handweaving and integration of silver and copper weave in the glass have been important methods in the working process. Inspired by the flower, the human being and the universe, a story about the life cycle has taken shape.

The paper describes the working process with choices and analyses. It describes the experiments and the making of the sculptures.

Keywords: Handweaving, weave, textiles, glassblowing, glass, silver, copper, sculp- tures, lifecycle.

(4)

Förord

Jag vill tacka alla som på olika sätt hjälpt mig under mitt examensarbete.

Danmarks Designskole för att jag hade ett fantastiskt utbytesår där som ledde till stor utveckling för mig inom textil och möjligheten att arbeta med glas. Det ledde också till detta arbete och en möjlighet för mig att genomföra mitt arbete i deras lokaler.

Tine Kjølsen, Institutledare på Produktdesign, Danmarks Designskole, som gav mig til- låtelse att använda verkstäderna på skolan.

Ulla Ranglin, min handledare, vävlärare, Textilhögskolan, för många givande samtal, stort stöd och uppmuntran. Hon har alltid ett positivt tänkande och ser möjligheterna.

Charlie Meaker, glaskonstnär och glaslärare på Danmarks Designskole, som alltid har uppmuntrat mitt arbete och inspirerat mig till ett friare tänkande och att se bortom materialens gränser. Han är också den som hjälpt mig med att tillverka skulpturerna och på så sätt förverkligat mina idéer från skisser till färdiga skulpturer.

Maria Sparre Petersen, lärare på Keramik- och glasdesign, Danmarks Designskole, för att jag har fått tillgång till glasverkstaden.

Mary-Ann Hansen, projektlärare, Danmarks Designskole, för att jag har fått använda vävlokalen.

Marie Lund, verkstadsassistent textildesign, Danmarks Designskole och Berthe Forch- hammer, vävlärare, Danmarks Designskole, för hjälp och goda råd under vävningen.

Hanna Urberg, elev från Glasskolan i Orrefors, för hjälp med ett par experiment.

Sofia Hagström, för gott sällskap och trevliga samtal under vävningen.

Alla elever nere i glasverkstaden för inspiration, sällskap och uppmuntran.

Min syster Helena, Martin och deras lilla dotter Moa som har inspirerat mig till detta arbete.

Ingrid Moldin och Hanna Lindholm, assistenter på Väfskolan som hjälper och stöttar oss elever.

Mina föräldrar, Lóa och Erik, som alltid tror på mig.

Olle, min bäste vän och blivande man, som alltid stöder mig, pushar mig och är en outsinlig källa till alla mina frågor om naturvetenskap, livet, universum och allting.

(5)

Innehållsförteckning

Inledning...8

Syfte...9

Metod...9

Tema och inspiration...10

Begrepp...11

Ordlista...13

Research...14

Skiss...15

- Form...15

- Färg...16

- Material...17

- Integrering...17

Framtagning av prover...18

- Provvävning...18

- Provväv 1...18

- Provväv 2...19

- Provväv 3...19

- Analys av provvävar...19

- Experiment 1...20

- Experiment 1:1 – Idé till den första skulpturen...20

- Gemensam arbetsgång experiment 1:2-8...21

- Experiment 1:2 – Idé till den andra skulpturen...21

- Experiment 1:5 – Idé till den fjärde skulpturen...22

- Experiment 1:6 – Test med silverväv...22

- Experiment 1:7 – Idé till den tredje skulpturen...23

- Experiment 1:8 – Idé till den fjärde skulpturen...23

- Experiment 2...24

- Experiment 2:1...24

Tillverkning av skulpturerna...26

- Den första skulpturen...26

- Tillverkning av den första skulpturen...27

- Den andra skulpturen...28

- Tillverkning av den andra skulpturen...29

- Den tredje skulpturen...31

- Tillverkning av den tredje skulpturen...31

- Den fjärde skulpturen...33

- Tillverkning av den fjärde skulpturen...33

6

(6)

Slutdiskussion...35

Referenslitteratur...38

Inspirationslista...39

Bilaga 1 Idéskisser till första skulpturen...40

Bilaga 2 Idéskisser till andra skulpturen...41

Bilaga 3 Idéskisser till tredje skulpturen...42

Bilaga 4 Idéskisser till fjärde skulpturen...43

Bilaga 5 Vävsedel Provväv 1...44

Bilaga 6 Bilder på alla proverna i provväv 1...45

Bilaga 8 Bilder på alla proverna i provväv 2...47

Bilaga 10 Bilder på prover från provväv 3...49

Bilaga 11 Vävsedel Silverväven...50

Bilaga 12 Vävsedel Kopparväven...50

Bilaga 13 Vävsedel Silver och kopparväven...50

Bilaga 14 Vävsedel Silvervarp och kopparinslag...50

Bilaga 15 Ordlista med bilder...51

(7)

Inledning

Idén om att kombinera vävning och glasblåsning till examensarbetet har funnits med mig i snart två år. Under ett utbytesår på Danmarks Designskole i Köpenhamn, fick jag möjligheten att arbeta med glas. Glaset introducerade mig till en helt ny värld. Det var fantastiskt spännande att arbeta i ett så levande, varmt och rörligt material. Ett material som man måste arbeta snabbt med eftersom det går fort från varmt till kallt.

Själva arbetsgången skiljer sig mycket från det textila arbetet. Att arbeta med textil och textila tekniker är för mig ett lugnare arbete, mer meditativt. Det är en välkänd och trygg värld. Jag upplever det som ett mer eftertänksamt arbete. Arbetet med glas är varmt och tungt. Man arbetar mycket fysiskt och måste vara närvarande hela tiden. Det är lätt att tappa kontrollen över det varma glaset.

Därför blev mötet och kontrasten mellan den textila världen och glasvärlden så stor och omvälvande. Dessa två världar kom att ligga mig väldigt nära och fyllde mitt universum under två år.

Det har ofta intresserat mig att kombinera olika material eftersom alla material har sina egenskaper och personligheter. Att förena två material kan ge upphov till spännande och nya uttryck. Det kan också ta annorlunda och oväntade vändningar. Glas och textil har helt olika uttryck. Glaset har två sidor, den mjuka och formbara, medan det fortfarande är varmt och den hårda och stela, när det är kallt. Textil är oftast förknippat med ett mjukt material. Den vävda textilen har en spännande väg, från sitt ursprung i en tråd till en sammansatt vävnad.

Materialens olikheter har fascinerat mig och inspirerat mig till att arbeta med att kombinera dem. Arbetet med glas och väv har givit mig ett helt nytt arbetsfält och nya arbetsredskap.

I det här projektet har jag haft möjlighet att utforska materialen och se om jag kan göra verklighet av mina idéer. Undersökning och experiment har varit en stor del av arbetet.

Arbetet har varit speciellt eftersom jag har mer erfarenhet av textil än av glas - detta tror jag har gjort mitt arbete i glas friare. Arbetet med glaset har gjort mitt tänkande om textil och hur man kan använda textila tekniker friare. När jag trädde in i denna delvis okända värld så upplevde jag att jag saknade de begränsningar i tanken som ofta fanns i den kända världen. Jag började tänka i nya banor och på så sätt kunde jag förändra den kända världen. Det har varit spännande att kombinera olika material. Det har inte bara givit upphov till spännande möten mellan materialen. Det har även fört med sig nya tankesätt, nya funderingar och lösningar. I mötet mellan textil och glas har glaset har öppnat nya vägar inom textilen för mig.

Det har varit ett lustfyllt arbete med mycket arbetsglädje. Det har varit två material och tekniker, vars vägar har korsats och lett fram till en egen gemensam väg.

(8)

Syfte

Mitt arbete handlar om att visa väven i ett sammanhang som känns nytt för mig, att sammanföra textil och glas. Jag har gjort skulpturer i metallväv och blåst glas. Jag har velat undersöka hur materialen förhåller sig till varandra och jag har försökt hitta former för mitt tema – livscykeln. Jag har försökt hitta en form, genom min egen tolkning, för olika skeden i livscykeln med hjälp av väven och glaset. Jag har velat fånga ögonblick i en livscykel.

Jag valde ut fyra skeden i livscykeln, med inspiration från mitt tema som behandlas längre fram i texten, och gjorde skulpturer efter dem.

Mötet mellan de båda materialen är viktigt och det finns många frågor jag har velat bes- vara. Hur kan jag framhäva metallväven med hjälp av glaset? Hur fungerar väven och glaset ihop? Hur påverkar de varandra och påverkar deras sammanfogning formen? Det har varit lika mycket ett materialexperiment som ett formexperiment.

En viktig del i detta har varit att hitta ett arbetssätt, hitta ett sätt som jag kan arbeta med i framtiden efter skolan.

För att genomföra arbetet i glas har jag arbetat tillsammans med Charlie Meaker, glaskonstnär och glaslärare på Danmarks Designskole. Han har format glaset och gjort det praktiska arbetet med skulpturerna efter mina skisser, beskrivningar och önskemål.

Det har varit ett fruktbart samarbete, där jag själv även har varit delaktig i det praktiska arbetet då jag har assisterat honom under arbetets gång.

Jag har inte haft en helt bestämd målgrupp, utan jag hoppas att skulpturerna kan tilltala många. Men jag kan tänka mig att det kanske är mest intressant för dem som är insatta i konst- och formgivningsvärlden.

Metod

De metoder som jag använt är olika former av skissning, provvävning och integrering av metallväven i glaset genom glasblåsning. Det har även ingått litteraturstudier och uppsatsskrivning. Jag har också sökt på Internet och några av de sökord jag använt och kombinerat har varit glas, textil, skulptur, textilkonst, glaskonst och vävning.

För att genomföra arbetet lade jag upp en arbetsplan. Jag skissade och antecknade kontinuerligt under hela arbetsprocessen. Jag gjorde ett experiment med själva formen i klart glas. Jag provvävde och det andra experimentet gick ut på att testa de olika provvävarna med klart glas. Under tillverkningen av skulpturerna vävde jag de färdiga vävarna och testade olika glasfärger tillsammans med dem. Jag har kontinuerligt analy- serat mina resultat och gjort urval för att gå vidare i arbetsprocessen. Tillverkningen av skulpturerna kan också ses som ett slags experiment, då jag gick upp i storlek och testade form, material och färg tillsammans.

Inledningsvis har jag beskrivit projektet med syfte och metod. Jag har skrivit om mitt tema och min inspiration. Jag har diskuterat begreppen konst och formgivning. Skiss-

(9)

ningen har jag behandlat i ett kapitel för att redogöra och klargöra för hur jag skissar och tala om min syn på skissningen. Jag har refererat till Pirjo Birgerstams bok ”Ska- pande handling – om idéernas födelse”.

Jag har gått in på materialval, färg och form. Provvävningen har behandlats i ett kapitel och experimenten likaså. Sedan har jag skrivit om det slutliga arbetet med varje skulptur och valen jag gjorde inför dem. Uppsatsen har avslutats med en diskussion. Bilderna som finns i uppsatsen har jag själv tagit.

Experimenten har varit produktiva och jag valde att inte skriva om varje resultat. Jag har dock skrivit om både de lyckade och några av dem som jag valt bort för att få en uppfattning om varför jag valt bort något och varför jag valt att arbeta vidare med vissa resultat.

Vid tillverkningen av skulpturerna gjordes flera former till varje tema för att jag skulle kunna välja ut den jag tyckte passade bäst. Till den första skulpturen gjordes tre, till den andra fem. Till den tredje och fjärde skulpturen gjordes två var. Det gjordes variationer i storlek och detaljer. Jag har valt att endast skriva om tillverkningen av de utvalda skulpturerna. Det skulle annars bli en alltför omfattande uppsats.

Tema och inspiration

Min inspiration kom från tre olika delar som vävdes samman och bildade en historia om livscykeln. Min syster inspirerade mig mycket då hon för ca ett år sedan blev gravid.

Det var fantastiskt att följa livet som växte inne i henne. Jag fascinerades av livet, hur liv skapas och utvecklas, själva livsprocessen, livscykeln.

Universum har också intresserat mig mycket. Både det rent estetiska, det jag såg, stjärnor och stjärnbilder, nebulosor, solar och planeter. Bilderna jag såg av universum var ofta färgrika och mustiga, med spännande formationer. Själva skapelsen av universum och dess utveckling fascinerade mig. Hur universum skapades ur tomma intet för ca 13,7 miljarder år sedan och expanderade och utvecklades mer och mer och blev mer innehållsrikt och komplext (Rees, 2006, s 46). Universum fortsätter att expandera och har en livscykel som känns oändligt lång. Det är möjligt att universum varar för evigt, men det är lika troligt att det så småningom kommer att upphöra att existera. Detta finns det olika teorier om (Rees, 2006, s 54-55). För egen del tror jag att även universum en dag kommer att sluta existera och det är spännandet att fantisera om hur det kan tänkas ta slut.

En blommas livsprocess var en del av inspirationen. Jag gjorde ett projekt förra året;

studerade och målade magnolians olika steg, från knopp till att blomman vissnar ner. En blomma har en ganska kort livslängd om man jämför med människan och universum, men innehåller liknande steg.

Det var detta som intresserade mig mycket, dessa tre delar med olika livslängder, men som hade ungefär samma gång. Födelse, utveckling, expansion, nedbrytning och slutligen hur livet upphör. Alla dessa tre delade samma ”öde”, men en blommas liv upplevde

(10)

jag som så kort och påtagligt, likaså människans liv, även om jag själv har svårt att tänka mig att jag en dag inte skulle finns till. Universums livslängd kändes evighetslång och oöverskådlig, abstrakt och osäker.

Universum innehåller så mycket liv, som föds, lever och dör. Vi är en del av universum, liksom blomman. Vår kropp innehåller i sin tur också delar som har kortare livslängd än vi själva, t ex celler. En blomma är en del av en växt som föder en ny blomma nästa år.

Vi förnyas genom att skapa nytt liv. I kvinnans kropp skapas nytt liv som ska födas, utvecklas och dö. Det är en process som oupphörligt fortsätter och upprepas.

Dessa tre delar vävdes samman till en historia om livsprocessen och min egen fascina- tion för livet och de olika skeden i en livsprocess. Det fanns så många likheter mellan dessa tre livscykler, blomman, människan och universum, den stora skillnaden är tiden.

Vi ska alla födas, leva och dö. Vi ska föra livet vidare. Vi är alla en del av varandra.

Men kan vi leva utan universum? Nej, det tror jag inte. Utan universum skulle vi inte ha ett sammanhang. Utan universum skulle inte vår planet finnas till. Jorden fanns inte där från början, utan föddes som en del av universum, liksom vi föds och är en del av våra föräldrar. Utan dem skulle vi inte finnas till. Universum är jordens och livets föräldrar.

Kan då universum leva utan oss? Ja, förmodligen. Vi är en så ytterst liten del av universum. Frågan är om det skulle göra till eller från om vi inte fanns.

Skulle våra föräldrar kunna leva utan oss? Ja, men då skulle inte livet föras vidare. Utan människan skulle kanske inte livet, i den betydelsen livet har för oss, föras vidare i universum och inte utvecklas. Men om det finns liv någon annanstans i universum, det återstår att se.

Jag ser väven och glaset som två delar för att föra nytt liv framåt, två föräldrar för nytt liv. En förening mellan två material, som känns ny och annorlunda.

Begrepp

Jag ville sätta ord på mitt skapande. Var det konst jag sysslade med eller var det formgivning? Mitt instinktiva svar var konst. Då ville jag också kunna svara på frågan, varför det var konst och vad som definierade konst? Varför var det inte formgivning?

Var det kanske hantverk? Eller konsthantverk?

Jag började med att klargöra vad en skulptur är.

Skulptur – (lat. sculptu’ra ’gravering’, ’bildhuggeri’, av scu’lpo ’snida’, ’skulptera’), bildhuggarkonst, plastik, bildkonstverk i tre dimensioner. Skulptur har i motsats till övriga bildkonstarter en kropp – dvs. en materiell volym i det verkliga rummet.” (Natio- nalencyklopedin, 1995, band 16, s 577).

Formgivning – ”gestaltning av hantverkligt eller industriellt framställda produkter eller miljöer. Syftet med en formgivares arbete är att ge ett föremål eller en miljö en väl

(11)

fungerande form, som dels ska underlätta dess användning, dels ska verka tilltalande för användaren.” (Nationalencyklopedin, 1991, band 6, s 509).

Design – ”(eng., av lat. latinets des’igno ’avbilda’, ’framställa’, internationellt använd term för formgivning, dvs. gestaltning av hantverkligt eller industriellt framställda produkter eller miljöer.” Jag ville se om det var någon skillnad mellan formgivning och design, men i Nationalencyklopedin definieras de på samma sätt. (Nationalencyklope- din, 1990, band 4, s 518).

Konst – ”(eg. ’kunnande’, ’färdighet’), kulturyttring vars utförande kräver särskild kun- skap och förmåga att bruka denna med personlig behärskning och individuell anpass- ning till situation och avsikter. Ordet konst står i vidare mening för färdighet av något slag, i snävare mening betecknar det skilda slag av estetisk verksamhet, … Först under 1700-talet blev konst det särskilda begreppet för uttrycksverksamheter som bildkonst, arkitektur, konsthantverk, musik, opera, dans och litteratur. Med denna betydelse följde också förutsättning att de verk som kallas konst har som förutsättning ett personligt nyskapande. … Det avgörande är inte konstverket som föremål, utan de egenskaper som kan tänkas uttrycka en särskild avsikt hos konstnären, eller som kan skapa en viss upplevelse hos betraktaren.” (Nationalencyklopedin, 1993, band 11, s. 261).

Konsthantverk och konstindustri – ”gemensam benämning på konstnärligt formgivna bruks- och prydnadsföremål, framställda som hantverk eller med maskinella hjälpme- del. Båda kategorierna omfattar bl.a. bokkonst, glas, keramik, metallkonst, möbler och textilier.” (Nationalencyklopedin, 1993, band 11, s. 271).

Hantverk – ”produktionssätt som innebär att hantverkaren själv svarar för hela tillverkningen.” (Nationalencyklopedin, 1992, band 8, s.400).

Av Nationalencyklopedins definitioner tyckte jag att begreppet konst, kom närmast det som jag höll på med. Även om begreppet konsthantverk kunde passa in. Bakom ordet konst ligger det så mycket annat. När jag tänker på ordet konst tänker jag att det är något man gör som inte behöver vara en produkt eller ett bruksföremål, det behöver inte vara användbart. Det behöver inte heller vara något logiskt, även om jag tycker att det bör finnas en tanke bakom det man gör, ett sammanhang. Jag tycker att Nationalen- cyklopedins definition passar särskilt in på det jag har gjort när jag läser partiet ” …Det avgörande är inte konstverket som föremål, utan de egenskaper som kan tänkas uttrycka en särskild avsikt hos konstnären, eller som kan skapa en viss upplevelse hos betraktaren”. Jag har en klar avsikt, jag vill undersöka materialen glas och metallväv, se hur de kan påverka varandra. Jag vill försöka hitta en form för mina idéer och tankar kring livscykel med hjälp av de materialen. Jag har förhoppningar om att skulpturerna kommer att skapa nyfikenhet och vara fantasieggande, samtidigt som man undrar hur det är gjort. Konsthantverksbegreppet stämmer också in, det är prydnadsföremål som görs och de är konstnärligt gjorda och framställda som hantverk. De innefattar även flera av de kategorier som nämns som konsthantverk. Det är svårt att exakt sätta en etikett på vad jag gjort. Många av de här begreppen flyter in i varandra och det är säkert olika hur de tolkas och i vilket ”fack” man placerar ett föremål.

(12)

Ordlista

Då jag kommer att skriva om ett arbetsområde, glasblåsning, som många som läser detta kanske inte är bekanta med så tänkte jag förklara de mest centrala orden. (För ordlista med bilder se bilaga nr 15).

Vävtermerna förklarar jag inte närmare då de är självklara för de flesta som kommer att läsa denna text.

En degel är ”grytan” där massan med varma glaset ligger i. Glaset är ca 1150 grader varmt.

Anfång är när man samlar upp det första glaset på en pipa eller en spik.

Pipa är en smal, järn”stång”, ca 1,2 m lång, med ett genomgående rör, som man samlar upp glaset på och som man kan blåsa i. Diameter varierar, ca 2-3 cm.

Spik är en smal, massiv järn”stång”, ca 1,2 m lång, som man samlar upp glas på. Diam- eter varierar, ca 1,5 cm

Välsa är när man rullar glaset som man samlat upp på en pipa eller spik mot ett bleck för att forma anfångningen. Man kan välsa så att mycket av glaset hamnar ovanför toppen på pipan eller spiken. Man kan också välsa så att det mesta av glaset lägger sig runt toppen av pipan eller spiken.

Skära in gör man för att kunna slå av formen från pipan eller spiken. Man har ett reds- kap med två metallfingrar som man kan klämma ihop om glaset och på så sätt skära in i glaset och göra en hals, en smalare del som man kyler ner med metallfingrarna.

Puntel är när man samlat upp glas på en spik och välsat det så att det mesta av glaset är runt toppen av spiken. Sen kan man fästa den i botten på en bubbla som man blåst upp på en pipa. Efter det kan man slå av bubblan från pipan och så sitter den fast på spiken och man har en öppning i bubblan där man slagit av den från pipan. På det här sättet kan man öppna upp en bubbla och forma öppningen.

Invärmningsugn är en ugn som man kan värma glaset i under tiden man arbetar så att glaset inte kallnar och så att glaset går att forma. Ju kallar glaset bli desto svårare blir det att forma det. Ugnen håller en temperatur på ca 1100-1200 grader.

Avspänningsugn är en ugn som man sätter in glaset i när det är ”färdigt”. Den håller en temperatur på ca 500 grader och ställs in på ett program som sänker temperaturen långsamt för att avkylningen ska gå långsamt så att det inte blir spänningar i glaset och så att det inte spricker.

För att forma glaset kan man använda sig av olika redskap för att klippa, dra eller skära in i glaset. Man kan forma glaset med skopor i trä eller med vått tidningspapper. Medan man arbeta med glaset måste man hela tiden rulla pipan eller spiken och centrera glaset.

Man sitter vid en bänk som man kan rulla pipan på fram och tillbaka.

(13)

Research

Jag tycker att det var intressant att se vad som görs inom textil- och glasformgivning/

konst. Jag ville se om jag kunde hitta något som påminde om det jag ville göra. Nu hit- tade jag inte något, men det finnas naturligtvis mycket som jag inte har sett. Jag vet att det är en student i trean på Textildesign som också arbetat med glas i sitt examenspro- jekt.

Jag var ute på Internet och tittade runt på olika hemsidor. Jag tittade i böcker om vad som tidigare har gjorts i glas och textil. Mycket var också för att få inspiration.

Även böcker om universum använde jag för min inspiration och för att läsa om hur det skapades. Jag var ute och fotograferade blommor, främst magnolia, men även pelargon- er och jag använde mig av mina gamla skisser på magnolian. Jag fotograferade de olika stadierna i blommans utveckling. Att vara ute och promenera och tänka för att få nya intryck var ett bra sätt för att få mer inspiration.

Jag tittade i ordböcker för att definiera olika begrepp.

När det gäller miljöaspekten tänkte jag framför allt på uppvärmningen av glaset. Det går åt mycket energi till de olika ugnarna och det är kostsamt. Framför allt degeln med det smälta glaset som är på dygnet runt vid en temperatur på 1100-1200 grader. Mate- rialmässigt så återvinns det glas man inte vill behålla. Men man kan inte återvinna för många gånger för då blir glaset grönaktigt.

Den ekonomiska aspekten var inte något jag lade så mycket vikt på under arbetet, men värt att notera kan vara att silvret var det dyraste materialet. Jag använde mig av ett halvt kilo silver och jag har fått hushålla med det och använda det sparsamt. Jag tycker att jag utnyttjade det väl. Jag dokumenterade, under arbetets gång, hur mycket jag an- vände och på så sätt kunde jag hålla koll på hur mycket jag hade kvar.

Skiss

En bok som behandlar skissningen är Pirjo Birgerstams bok ”Skapande handling – om idéernas födelse”. Boken grundar sig på intervjuer som författaren har gjort med konst- närer och arkitekter, där författaren tillsammans med de olika personerna försöker sätta ord på tankar kring vad en skiss är och hur skissningen går till. De beskriver hur de arbetar och ger råd, men det betonas också att det inte finns några regler att rätta sig efter.

Detta poängterar Birgerstam i början av boken. (Birgerstam, 2000, s.19).

Det var intressant att följa de intervjuades tankar och jag upplevde ofta att jag kände igen mig. Detta bidrog till att förstärka känslan hos mig att det inte finns rätt och fel när det gäller skissandet. Det är så personligt.

Birgerstam skriver: ”En skiss är en abstrakt form som kan, men inte behöver, mellan- landa i någon fysisk och synbar materia. Får skissen däremot egen materialitet och blir observerbar, blir den därmed även kommunicerbar”. (Birgerstam, 2000, s 174). Just detta var viktigt i mitt arbete, att kunna kommunicera mina idéer till Charlie Meaker,

(14)

som arbetade utifrån mina skisser och beskrivningar, så att han har förstått vad det är jag vill göra.

Arne Isacsson, målare och pedagog, professor emeritus, menar att skissandet är ett le- tande, ett sökande efter en form. (Birgerstam, 2000, s 105).

Jag reflekterade över hur jag skissar, för att bli medveten om hur jag arbetar. Mycket av mitt skissande sker i huvudet. Jag behöver tid för att reflektera över alla tankar, intryck och inspiration och samla det innan jag går vidare med penna och papper. Jag skissar mycket med ord, skriver ner tankar och funderingar, lösningar på problem. Det är som att jag samlar mig för att sätt tankarna på papper. Jag upplever att det tar ett tag innan tankar faller på plats, det behövs tid för saker och ting att sjunka in. En skiss är ett steg på vägen, menar Carola Wingren, landskapsarkitekt och skribent. (Birgerstam, 2000, s 117). Man behöver ta arbetet ett steg i taget för att alla bitar ska kunna falla på plats.

Jag skissar gärna i blyerts och med akrylfärger, det är material som jag känner mig fri med.Provvävningen ser jag också som ett sätt att skissa, ett sätt att skissa direkt i materialet, att testa sig fram. På samma sätt skissar jag i glaset, när jag testar olika idéer, former, material och tekniker. Gert Aspelin, målare och grafiker, sätter ord på detta. ”Väldigt ofta föds idéerna i materialet, i mötet med materialet. Det är viktigt att understryka det sensuella i materialet man arbetar i som konstnär. Man kan ha en sådan kärlek till den fina mårdhårspenseln som har en sån underbar spets. Och att röra i färgerna och smeta ut geggigheten kan vara en rent sensuell upplevelse. Det sätter igång mycket bara det, tycker jag. Innan man vet ordet av börjar penseln söka en färg som man inte visste fanns där. Man målar någonting som man inte hade tänkt sig vara något annat än fläckar. Och så plötsligt ser man… Ja, det var ju inte meningen att det skulle bli något, utan det var bara ett materialprov. Men det utvecklade sig till en skiss av sig själv”. (Birgerstam, 2000, s 124).

Mina skisser var idéskisser. I och med att jag deltog i tillverkningsprocessen av skulpturerna kunde jag under tillverkningen tala om hur jag ville ha det. Det arbetades utifrån skisser och beskrivningar.

FormTankarna kring formen cirkulerade kring livet och livscykeln och hur jag kunde uttrycka och frysa ögonblick i livsprocessen. Med universums skapelse och expansion, männis- kans växande under livet och hur en blomma växer och slår ut i tankarna, koncentrerade jag mig kring en öppningsprocess.

Den bästa liknelsen tyckte jag var hur blomman börjar som en knopp, spricker upp, slår ut och står i full blom och slutligen vissnar. Universum startade med Big Bang och började som något mycket litet som växte och fortfarande expanderar. Troligt är att universum så småningom kommer att sakta kylas ner och på ett eller annat sätt dö. (Rees, 2006, s 54-55). Människan börjar som ett litet ägg och växer inuti sin mammas mage.

Sedan föds vi, växer upp och utvecklas och når en höjdpunkt för att sedan bli gamla och dö. Detta inspirerade mig kring formen. Men jag ville inte konkret visa t ex en blomster- form, utan en mer abstrakt tanke kring de olika stadierna i livscykeln. Jag ville inte att

(15)

de skulle bli för bokstavliga.

Jag skissade med de olika stadierna i tankarna. Jag började med mind-maps, för att komma fram till vad jag förknippar stadierna med. Som en del av syftet ville jag hitta gemensamma steg i livscyklerna och försöka fånga ögonblicken och konkretisera/sätta en form på dem, utan att bli för bokstavlig. Jag utgick från dem när jag skissade på formen. Jag ville ta fram de stadier i livscykeln som jag tyckte kändes tydliga och som jag upplevde som de mest essentiella. Jag ville också begränsa arbetet så att det inte skulle bli för stort. Därav valet att göra fyra skulpturer. Födelsen, skapelsen, var oumbärlig och början på allt. Den första utvecklande fasen där individen formas, vill spricka ut och utvecklas och växa, var också ett viktigt steg. Det tredje steget som jag ville visa var den mogna individen, som formades och påverkades av livet. Individen, full av erfarenheter, som förde livet vidare, var också en central form. Förtviningen och den döende fasen kändes som en självklar avslutning. (Idéskisser till de fyra formerna se bilagor 1-4).

När det gällde formen kom jag in på vävens och glasets möjligheter, hur jag kunde använda mig av dem för att hitta formen och om formen kunde ändras under tiden. Det trodde jag. När jag gick från skiss och idé till det praktiska utförandet upptäckte jag nya möjligheter, det gav vidare inspiration och formen kunde vidareutvecklas. Dessutom var glaset ett mycket levande och rörligt material att arbeta i. Det gav utrymme för fantasin och för oväntade vändningar. Det var spännande och ett sätt att arbeta som tilltalade mig. Jag upplevde att arbetet blev mer dynamiskt. Jag uppskattade att jag kanske inte kontrollerade hela processen, att materialet levde ett eget liv och själv tog plats i arbetsprocessen. Det blev som att man arbetar sida vid sida och inte att jag formade materialet utan att vi båda samarbetade. Det tilltalar mig att ta till vara på det oväntade och att fånga tillfället för då känner jag mig fri i mitt arbete och mitt skapande.

När det gällde storleken ville jag att man även skulle kunna se i storleken på skulpturerna hur de växer, födelsen - liten, öppnandet - större, mognaden – störst och döden – hopsjunken.

FärgNär jag gjorde mind-maps funderade jag även på vilka färger jag förknippar med de olika stadierna. Jag läste om färger och vad de symboliserar. I Jan Sisefskys bok ”Om färg. Uppfatta, förstå och använd färg” har jag funnit sammanfattningar vad färger står för i vår kultur. (Sisefsky, 1995, s 72-74). Det kan skilja sig från kultur till kultur. (Sisef- sky, 1995, s 72). Det är givetvis också individuellt vad man förknippar en färg med. När jag valde färg utgick jag från mina egna uppfattningar om färg. De stämde ganska bra in på de gängse uppfattningarna som jag läste om. (Sisefsky, 1995, s 72-74).

Jag ville använda mig av klart glas, men även färgat glas för att förstärka symboliken.

Jag använde mig genomgående av transparenta glasfärger på tappar. En tapp är som en glasstav, ca tre centimeter i diameter och 25 cm lång. Dessa tappar kan man skära upp i mindre bitar, värma upp i t ex invärmningsugn och på så sätt smälta färgen så att den blir mjuk och så att man kan arbeta med den. För att se färgen ordentligt blåste jag upp bubblor med den. Ju mer jag blåste upp en färg desto mer transparent blev den.

(16)

Till det första stadiet, födelsen, ville jag använda vit färg. För mig står den för renhet, oskuldfullhet, som en omålad duk, ännu omärkt av livet.

Till det andra stadiet, öppnandet, växandet, valde jag en turkosgrön färg. Grönt förknip- par jag med just växande, spirande liv. Den turkosa nyansen ger lite sting till färgen.

När jag valde färg till det tredje stadiet, det som står för höjdpunkten, fullblomningen, tänkte jag på rött och lila. För mig symboliserar de mognad, erfarenhet och mustighet.

Till det fjärde stadiet, den förtvinande, döende, valde jag svart. Det är en färg som är starkt förknippad med döden. Jag tänker på mörker och avslut.

Material

För att göra skulpturerna arbetade jag i klart, varmt glas och glasfärger på tappar. Jag provvävde i varierande trådar och valde ut två trådar som jag arbetade vidare med till de färdiga vävarna. Jag gjorde provvävar i en finsilvertråd 0,4 mm, koppartråd 0,3 mm, en tvinnad rostfri ståltråd sammansatt av många tunna filament vilket gjorde tråden mjuk, 5-trådig mullbärssilke och en tvinnad tråd i två material, 35 % stål och 65 % silke.

Silvret påminde mig om stjärnorna, det fick ett gnistrande och skimrande utseende i glaset. Det är ljust och jag förknippade det med oskuldsfullhet och renhet, liksom den vita färgen.

Koppartråden som blev röd i glaset tänkte jag stod för mognad och erfarenhet. Den rostfria ståltråden var spännande för den var så trådlik och mjuk fast den är en metalltråd och den töjde sig inte utan var statisk. Jag ville prova en ren textiltråd, så jag bestämde mig för att testa en silkestråd som jag tänkte kunde vara fin tillsammans med silvret. Jag visste att silket skulle brännas bort av det varma glaset, men jag ville ändå testa och se om den efterlämnade luftbubblor eller sot. Stål/silketråden var intressant. Även här visste jag att silket skulle brinna upp, men jag visste inte om det var tillräckligt mycket stål i den för att den inte skulle brinna upp. Det gjorde det inte och den ser tunn och ömtålig ut.

Från tidigare erfarenheter visste jag att koppar kan töjas i glas, men det smälter inte.

Silver är en mjukare metall och experimenten nedan fick visa hur det fungerar i glas.

Integrering

Jag valde att lägga in metallväven i glaset på två sätt. Det ena var att öppna upp glasbubblan och lägga in väven och stänga den igen. Väven som jag lade in i bubblan hade jag veckat och samlat ihop så att den skulle få plats i bubblan. Den symboliserade det groende spirande livet som tar sig ut och växer fram. Det andra sättet var att med den varma glasbubblan plocka upp väven så att den fastnade i glaset. Sedan samlades glas över och väven låg då mellan två lager glas. Bitarna hade jag format innan de plockades upp. Jag hade tankar på blad när jag formade dem. Blad som kunde symbolisera den växande individen. Det var rektangelformade bitar som jag töjde ut på vissa ställen och tryckte ihop på andra för att det skulle bli mer tydligt med glesa och täta partier. Detta syntes inte så mycket sedan för bitarna töjdes ut när glaset blåstes upp.

(17)

Framtagning av prover

Provvävning

Jag bestämde att jag ville testa tre bindningar för att se om bindningen påverkade hur väven såg ut i glaset. Jag vävde i tuskaft, kypert och vågformig kypertvariant. Jag ville ha ett par enklare bindningar och en mer komplicerad. I och med att jag vävde i dator- vävstol kunde jag enkelt ändra bindning utan att behöva klippa ner, vilket sparade på material och tid.

Bindningen med vågformig kypertvariant gjorde jag själv med hjälp av weavepoint.

För att kunna väva dessa tre bindningar direkt efter varandra så solvade jag rakt ge- nomgående på 18 skaft. Sedan kunde trampningen varieras efter behov. Fylld ruta i bindemönstret representerar höjd varptråd.

Jag var tidigt inne på att använda mycket silver och likaså koppar. Jag kunde finna kop- plingar till dessa metallers färger som gick bra ihop med mitt tema.

Jag ville väva ganska luftiga vävar för att de skulle vara lättare att forma efteråt och för att det inte skulle bli för täta partier med metalltrådar i glaset. Glas och metalltrådar har olika nedkylningssprocesser och jag ville inte att det skulle bli för mycket spänningar i glaset så att det kunde spricka. Jag vet fortfarande inte hur mycket metall man kan ha i glaset innan det spricker, det återstår att ta reda på.

Jag ville också att det skulle vara så pass glest att glaset skulle ha möjlighet att tränga mellan trådarna i väven.

Jag använde metallskenor på bröst- och sträckbom för att metalltrådarna inte skulle skära in i träet. Under varpningen använde jag plastklämmor för att fixera metalltrådar- na. Dessa klämmor använde jag även till framknytningen av den rostfria ståltråden som inte gick att knyta. Vid framknytningen av silver- och koppartrådarna använde jag en tång för att spänna trådarna jämnt. Jag tejpade själva skyttelrännan för att inte metall- trådarna skulle skada träet.

Provväv 1

Till denna provväv använde jag silver som grund. Jag varpade en smal silvervarp (vävsedel se bilaga nr 5) där jag kunde använda de fem olika trådarna, silver, koppar, rostfri ståltråd, silke och stål/silke som inslag i de tre bindnin- garna. Det gav femton provbitar. Silver- och koppartråden var stabila som inslag i tuskaft och kypert, medan det var ojämnt och svårt att se vad det var för slags bindning med den vågformiga kypertvarianten. Den rostfria ståltråden, silketråden och stål/silketråden gled mellan varptrådarna och det gick inte riktigt att urskilja vilken bindning som hade använts. Jag hade samma inslagstäthet som varp- täthet. (Bilder på alla proverna i provväv 1, se bilaga nr

6). Provväv1. Samlingsbild, prover i tuskaft

med alla inslagen; silver, koppar, rostfri ståltråd, stål/silke.

(18)

Provväv 2

Här varpade jag med stål/silketråden (vävsedel se bilaga nr 7). Jag gjorde små test för att ta reda på hur stor täthet jag skulle väva i. Jag virade tråden runt en pappskiva för att se hur stor täthet jag ville ha. Jag ville att den skulle vara gles, men inte för mycket så att trådarna började glida. Jag använde alla fem trådarna som inslag när jag vävde tuskaften. När jag vävde i kypert använde jag stål/

silke, silke och silver som inslag. Jag tyckte att det räckte att testa silvret eftersom koppar- och silvertråden beter sig ungefär lika och jag valde bort den rostfria ståltråden för jag tyckte att jag kunde se i tuskaften hur den betedde sig.

I den vågformiga kypertvarianten använde jag bara stål/

silke som inslag. Med de långa flotteringarna upptäckte jag att det räckte att testa samma inslag för den blev mycket rörig och med de andra tänkte jag att det skulle bli ännu rörigare. (Bilder på alla proverna i provväv 2, se bilaga nr 8).

Provväv 3

Jag gjorde en varp med tre olika material i varpen, silver, koppar och rostfri ståltråd och vävde i tuskaft (vävsedel se bilaga nr 9). Jag valde ut tre trådar, fler skulle bli oroligt. Jag ville se hur trådarna blev när de blandades och jag vävde även med tomrör för att få variation i tätheten.

Jag använde samma trådar som inslag som i varpen och vävde omväxlande med dem och med varierande tätheter.

Jag hade inte en bestämd inslagsordning utan testade mig fram och försökte göra så stor variation som möjligt, skissade i väven.

Jag hade pärlor som jag vävde in i vissa provbitar. (Bilder på alla proverna i provväv 3, se bilaga nr 10).

Provväv 2. Prov i tuskaft. Stål/silke i varp och inslag.

Provväv 3. Tuskaft. Prov med silver, koppar, rostfri ståltråd i varpen. Silver i inslaget.

Provväv 3. Tuskaft. Prov med silver, koppar och rostfri ståltråd i varpen. Silver, koppar och pärlor i inslaget.

Analys av provvävar

Tuskaft var den bindning som jag tyckte fungerade bäst.

Den höll trådarna på plats, de gled inte runt för mycket och även vid de glesare partierna i provväv 3 där jag varierade tätheten hölls trådarna på plats. Kypert hade nog fungerat ganska bra, man såg tydligt kypertlinjen med silver- och koppartrådarna och trådarna gled inte heller runt.

Jag valde tuskaft för det är en enkel bindning, vacker i sin enkelhet. Bindningen skulle inte heller synas så mycket i glaset upptäckte jag i mina experiment (se nedan).

De första två provvävarna var täta och regelbundna. Provväven med varierande tätheter gav ett mer spännande uttryck. Jag tyckte att det passade bra in i temat om livscykeln.

(19)

Livet är inte regelbundet utan det är ofta oregelbundet, ibland händer det mycket i våra liv, ibland mindre.

I och med att jag valde att gå vidare med tuskaften, en enkel och ren bindning, så tyckte jag att det gav utrymme för en mer oregelbunden varp- och inslagsordning.

Att blanda mer än två trådar i en väv blev för oroligt. Jag kom fram till att jag ville använda framför allt silver och koppar då jag tyckte att jag kunde koppla dem till mitt tema. (Se under materialkapitlet.)

Experiment 1

Det här var ett experiment med formen. Jag utgick från mina första skisser och tankar om hur jag ville att de fyra formerna skulle se ut. Jag behövde testa olika sätt att ge- nomföra idéerna på, vilka tekniker jag skulle använda. Här skulle jag också se vad som fungerade och vad som fungerade mindre bra. Jag ville utnyttja glasets kvalitéer för att framhäva väven på bästa sätt och även framhäva glaset.

Mina tankar kring den första formen var att den skulle vara rund och klotformad och den skulle vara öppen inuti som en bubbla, alltså inte ett massivt klot. Jag tänkte att väven skulle vara inuti bubblan, symboliserande det groende och spirande livet.

Till den andra formen tänkte jag att den skulle börja sträcka på sig, växa och vara lite avlång. Jag ville också att bubblan skulle öppna sig, symbolisera den uppsprickande fasen. Jag hade olika idéer hur själva öppningen skulle vara. Jag ville testa om den skulle vara lite vågformig, om jag skulle klippa upp kanterna lite eller om den skulle vara slät.

Den tredje formen var den vidöppna formen. Den utslagna, mogna och fullblommande formen. Jag ville att den skulle vara riktigt öppen, med lite vågade, veckade kanter.

Till den fjärde formen tänkte jag att den vidöppna formen skulle få öppna sig ännu mer, fälla ut sina sidor och liksom sjunka ihop.

Jag tog ut de mest väsentliga proverna, både dem jag hade lämnat och dem jag hade gått vidare med, för att koncentrera mig på det viktigaste. Jag har beskrivit första delen av arbetet som har liknat alla proverna utom det första. Sedan har jag beskrivit proverna var för sig.

Experiment 1:1 – Idé till den första skulpturen

Till den första formen gjordes ett anfång glas på en pipa och en bubbla blåstes upp. Sedan öppnades den i änden för att en bit väv skulle kunna föras in och stängas in i bubblan. Ett hål gjordes, kanterna värmdes upp och kunde vidgas. Väven fördes in och kanterna värmdes åter upp och kunde stängas. Sedan gjordes ett andra anfång glas över hela bubblan. Silverväv användes till denna form.

Ytterligare två anfångningar gjordes och mellan lagren

lades en silvertråd för att se hur mycket den smälte. Silverväv till experiment 1:1.

(20)

Silver oxiderar i värmen innan bubblan stängs. Beroende på hur länge den utsätts för direkt värme så får den olika färger. Silvret som fastnade i glaset på bubblans insida varierade mellan en gulaktig- och orange-rödaktig färg.

Silvret inne i bubblan, som inte fastnade i glaset, blev silvervitaktigt. Väven som fastnade på insidan såg ut att växa ut genom glaset.

Resultatet blev mycket bra, det motsvarade mina idéer kring födelsen och jag tyckte att väven framhävdes genom att den fastnade på insidan av bubblan.

Experiment 1:1.

Gemensam arbetsgång experiment 1:2-8

Till de övriga proverna användes följande arbetsgång. Glas anfångades på en pipa och en bubbla blåstes upp. När den svalnat lite gjordes andra anfångningen glas över den första bubblan. Nu kunde bubblan blåsas upp ännu mer. Till några av proverna formades bubblan mer avlång genom att värma upp den och låta centrifugalkraften hjälpa till och pipan svingades fram och tillbaka med glaset på. Då drogs glaset neråt. Till denna del av proverna gjordes en mer bullig och rundare form. Nu kunde en puntel på en spik göras redo och efter att man skurit in en hals så kunde den slås av pipan och den satt fast på spiken. Sedan värmdes den upp i invärmningsugnen.

Experiment 1:2 – Idé till den andra skulpturen

Till denna form testades en avlång form och att klippa i kanterna. Det såg för bearbetat och hårt ut och kanterna blev för fläkiga och kantiga.

Experiment 1:3 – Idé till den andra skulpturen

Till denna form testades en avlång form och att lägga långa bitar med varmt glas längs med hela formen. Glaset fästes mot övre kanten och drogs ut och lades längs med formen. Det formade den övre kanten och gjorde den lite vågformad. Glasbitarna kan användas som optisk, för- storande effekt. Öppningen blev lite för stor.

Experiment 1:2. Klippt kant.

Experiment 1:3. Avlång form med längs- gående bitar glas.

(21)

Experiment 1:4 – Idé till den andra skulpturen Här gjordes formen lite bullig och rund. Öppningen gjordes lite mindre och det drogs lite i kanterna med en stor pincett. De dragna kanterna såg också för bearbetade ut. Den rundade formen passade bättre än den avlånga till den andra skulpturen.

Experiment 1:5 – Idé till den fjärde skulpturen

Till denna form testades, innan bubblan fästes på en puntel, att doppa två sidor på bubblan i glaset. Detta gjordes två gånger på samma sidor. Det gav en optisk effekt. Den optiska effekten gjorde att formen såg lite oregelbunden ut eftersom glaset inte samlades upp på hela bubblan. Här vidgades hela formen ut och för att kanterna skulle vidgas och öppna sig mer värmdes kanterna upp så mycket att det räckte att spinna spiken kraftigt. Här används också centrifugalkraften. Kanterna vidgades ut mycket och var mjuka. Antingen kunde man fortsätta spinningen på spiken så att glaset kallnade medan kanterna var raka eller så kunde man, medan glaset var varmt, snabbt böja spiken nedåt så att kanterna föll ner och ihop och då veckade sig kanterna och blev vågiga. Man kunde hjälpa till att forma vecken med olika redskap.

Den oregelbundna och optiska, förstorande effekt som doppningen gav var spännande och jag tyckte att både vävens och glasets kvalitéer kom fram.

Experiment 1:6 – Test med silver väv

Det gjordes ett test med en bit silverväv för att testa hur den betedde sig i glaset. Efter den andra anfångningen plockades väven upp och välsades fast, sedan blåstes en bubbla upp. Bubblan var fortfarande ganska varm när ett tredje anfång gjordes vilket medförde att silvret smälte ganska mycket när bubblan blåstes upp. Silvret smälte så pass mycket att väven töjdes ut och det gick knappt att urskilja att det var en väv.

Experiment 1:4. Rundare form.

Experiment 1:5. Optisk effekt. Utspunna kanter

Experiment 1:5. Sedd underifrån.

Experiment 1:6. Test med silverväv som töjts ut och smält i det varma glaset.

(22)

Experiment 1:7 – Idé till den tredje skulpturen

Här användes samma arbetsgång som i experiment 1:5, men här gjordes kanterna vågiga och öppna. En bit silverväv plockades upp efter andra anfångningen glas och en bubbla blåstes upp. Denna gång fick bubblan kallna längre innan tredje anfångningen glas gjordes.

Silverväven smälte då inte alls utan väven förblev intakt.

När väven inte var lika elastisk och varm verkade den

”hålla” glaset, dvs. kyla ner glaset så pass mycket att det inte gick att blåsa upp helt. Dessutom gav detta en förs- mak av hur det skulle bli att arbeta med större bitar av silverväv. Väven höll glaset och det blev svårare att arbeta och påverka glaset. Vi fick då försöka arbeta med glaset och inte mot det, inse att det inte gick att tvinga det utan låta det hjälpa till att forma sig självt.

En spiral lades runt formen för att se hur det skulle ser ut med en tunn glastråd på formens utsida till skillnad från de större bitarna som testades.

Experiment 1:7. Test med silverväv som inte töjts ut i det varma glaset.

Experiment 1:7. Utspunna och vågade kanter, med spiral.

Experiment 1:8. Utspunna kanter, silverväv och bitar med varmt glas längs sidorna.

Experiment 1:7. Närbild på silverväven som inte smälte.

Experiment 1:8 – Idé till den fjärde skulpturen

Även här plockades en bit silverväv upp efter andra an- fångningen glas och en bubbla blåstes upp. Bubblan kallnade länge innan tredje anfångningen glas. Här gjordes en kombination av att lägga två långa bitar med glas längs formens sidor och att spinna ut kanterna efter att formen fästs på en puntel. En av bitarna med glas lades över partiet med väven för att se om den gav en förstorande effekt och framhävde väven mer. När kanterna spanns ut gjorde tyngden av de långa bitarna med glas att kanterna drogs ut mer där och formen blev oval. Det var intressant och här läts glasets möjligheter ytterligare komma fram.

(23)

Experiment 2

I första delen av detta experiment fick jag hjälp av en elev, Hanna Urberg, från Glass- kolan i Orrefors, då stål/silkeprovväven testades.

I andra delen gjorde jag proverna själv. Jag testade den tredje provväven som bestod av blandade material och en bit silver och kopparväv från första provväven.

Experiment 2:1

Det var ett test för att se hur stål/silke väven uppförde sig i glaset. Glas anfångades på en pipa och en bubbla blåstes upp. Ett andra anfång gjordes och väven plockades upp.

Silket i den tvinnade tråden brann upp direkt, men stålet blev kvar. Ett tredje anfång gjordes och bubblan blåstes upp. Den tunna ståltråden bildade ett tunt, fint nät som höll glaset och kylde det.

Väven blev mycket tunn och syntes lite dåligt. Den såg

grå ut mot det klara glaset. Experiment 2:1. Stål/silkeväv i glas.

Experiment 2:2

Jag ville testa stål/silkeväven med svart färg eftersom jag ville ha svart färg till den fjärde skulpturen. Den tunna, fina och ömtåliga tråden kunde passa bra in på den förtvi- nande, döende skulpturen.

En bit svart färg värmdes upp och fästes på en pipa. Den värmdes upp ytterligare och kunde blåsas upp till en liten bubbla som det samlades glas över. Väven plockades upp och ett tredje anfång glas gjordes. Bubblan blåstes upp.

Mot den svarta bakgrunden såg ståltråden gulaktig ut, men den syntes mycket lite. Man fick titta nära på den för att över huvud taget se den. Det fungerade inte riktigt till skulpturerna. Jag ville att man skulle kunna få en uppfattning om skulpturerna både på nära och längre avstånd.

Experiment 2:2. Stål/silkeväv med svart glas.

Experiment 2:3

I detta experiment testade jag en bit från den första prov- väven med silver i varpen och koppar i inslaget. Jag gjorde ett första anfång och plockade upp väven. Sedan blåste jag upp bubblan, men glaset hade hunnit svalna för mycket så jag var tvungen att värma upp den i invärmn- ingsugnen innan bubblan kunde blåsas upp ordentligt.

Då låg väven blottad för värmen och jag var rädd för att silvret skulle smälta för mycket. Men det jag trodde var ett misstag blev istället ett gott resultat. Silvret smälte mycket och bildade små guldfärgade prickar längs med kopparinslagen. Det blev vackert och jag tänkte att det kan jag säkert använda till någon av de färdiga skulpturerna, eventuellt den fjärde, döende, där det smälta silvret kunde symbolisera förtviningen. Bubblan kunde blåsas upp och glas samlas över ytterligare en gång.

Experiment 2:3. Mycket smält silver.

Närbild nedan.

(24)

Experiment 2:4

Här testade jag en bit väv från den tredje provväven för att se hur de tre trådarna fungerade tillsammans i glaset.

Jag tyckte redan när jag klippte ner väven att det blev för oroligt, men jag ville se det i glaset. Jag samlade upp glas på en pipa och blåste upp en bubbla. Jag gjorde en andra ansamling, plockade upp väven och gjorde ett tredje an- fång. Sedan blåste jag upp bubblan. Det blev för mycket

med de tre olika trådarna även i glaset. Experiment 2:4. Provbit från provväv 3 i glas.

Experiment 2:5

Jag gjorde en bubbla där jag testade att lägga in pärlor med olika färger. Pärlorna smälte men färgen bibehölls.

Det hade kunnat vara en rolig effekt att använda pärlorna, men det blev plottrigt med tre olika trådar, glasfärg och pärlor.

Experiment 2:5. Prov från provväv 3.

Silver, koppar, rostfri ståltråd och pärlor.

Experiment 2:5. Närbild smälta pärlor

(25)

Tillverkning av skulpturerna

Nedan följer en beskrivning av tillverkningen av varje skulptur. Jag har redogjort för valen till väven och formen och hur jag har integrerat dem.

Vävarna gjorde jag ganska smala, mellan 6,5-9,5 cm breda. Silverväven gjorde jag bredare, ca 14 cm, för att kunna använda både bredare partier väv och klippa till smalare bitar. Längden varierade mellan 2 och 3 meter. Vävarna vävdes i tuskaft på fyra skaft i datorvävstol och med tomrör.

Under arbetets gång vid tillverkningen av skulpturerna. Vävar, skisser, glasformer som utgångspunkt för skulpturerna.

Den första skulpturen - Födelsen

Redan efter experiment 1:1 var jag säker på hur jag ville göra den första skulpturen.

Jag ville använda vit färg och göra formen rund och klotformad. Jag ville lägga in en silverväv i bubblan och försluta den. Silverväven ville jag vecka så att delar av den fastnade i bubblans innerväggar och delar av den var fri inne i bubblan. Silverväven och den vita färgen symboliserade det oskuldsfulla spirande livet.

Silverväven i vävstolen.

Nedklippt silverväv. Silverväven formad och redo att föras in i bubblan. Bitar av vit färg före uppvärmn- ing.

Jag bestämde mig för att göra en väv helt i silver (vävsedel se bilaga nr 11). Den ville jag använda både till den första och till den andra skulpturen. Jag skedade varpen med tomrör för att få glesare och tätare partier. Likaså vävde jag med olika tätheter i inslaget.

(26)

Tillverkningen av den första skulpturen

Det anfångades glas på pipan och en första bubbla blåstes upp. Ett andra anfång gjordes och bubblan blåstes upp mer. Den vita färgen värmdes upp på en spik och ringlades runt bubblan i en spiral. Färgen välsades in i bubblan. Det gjordes ett hål i änden på bubblan och den värmdes upp för att kunna öppnas upp. Den veckade silverväven placerades inne i bubblan och kanterna värmdes upp för att kunna stängas. Bubblan stängdes och det samlades glas över den. Formen formades med en skopa i trä och med vått tidningspapper. Ett fjärde anfång gjordes och det skars in. Klotformen finformades och slogs av pipan och satts in i avspänningsugnen.

När skulpturen togs ur ugnen fick den vila i ett dygn för att avspännas ordentligt. Sedan kunde botten slipas på ett sliphjul så att den kunde stå plant.

Höjden på skulpturen är ca 12 cm och diametern på det bredaste stället, ca 12 cm.

Den första skulpturen - Födelsen.

Närbild första skulpturen. Oxiderat silver. Närbild första skulpturen. Väven inne i

bubblan. Närbild första skulpturen. Oxiderat silver.

(27)

Den andra skulpturen - Utvecklingen

Också till den andra skulpturen använde jag silverväven. Jag vävde även en väv med koppar i både varp och väft och lade in enstaka silvertrådar (vävsedel se bilaga nr 12).

Jag ville att kopparväven skulle representera den groende mognaden medan silverväven stod för det ännu ganska oskuldsfulla livet som utvecklades. Jag valde att silverväven skulle läggas i bitar mellan två glaslager, i väggarna på formen som skulle vara öppen.

Jag ville placera kopparväven inne i bubblan så att den skulle ligga fritt inne i formen när den öppnades upp. Den skulle symbolisera den växande mognaden och samlandet på livserfarenhet.

Jag gjorde ett par tester med väven och glasfärgerna för att se hur de såg ut tillsammans innan jag helt bestämde mig. Då samlades glas upp och en bubbla blåstes upp. Färgen värmdes upp och ringlades runt bubblan som en spiral, sedan välsades färgen in. Ett andra anfång gjordes och väven plockades upp. Ett tredje anfång av glas gjordes och bubblan blåstes upp. Bubblan klämdes ihop på mitten för att man skulle kunna se en mer transparent bit och en mer koncentrerad bit. Så här gjordes alla färg- och vävtest.

Här testades silverväven och den gröna, silbergrün, och en blå färg, mittelblau, ihop.

Det gjordes även ett prov med kopparväv och blå, mittelblau, och grön, silbergrün, färg.

Jag bestämde mig för att enbart använda den gröna färgen för det gav lugnast intryck.

Jag ville även använda mig av varmt glas som lades som långa bitar längs med sidorna som i experiment 1:3. Det gav en optisk effekt och lades så mycket som möjligt över partierna med väv. Det förde även mina tankar till de yttersta bladen på en blomma som börjar öppnas.

Efter experimenten med öppningarna kom jag fram till att jag inte ville bearbeta öppnin- gen utan att den skulle vara ren och ganska liten. Formen ville jag göra mer bullig än avlång.

Kopparväven i vävstolen. Test med glasfärger och silverväv.

Test med glasfärger och kopparväv.

Väven innan integrering i glaset.

(28)

Tillverkning av den andra skulpturen

Det anfångades glas på pipan och en första bubbla blåstes upp. Ett andra anfång gjordes och bubblan blåstes upp mer. Den gröna färgen värmdes upp på en spik och ringlades runt bubblan i en spiral. Färgen välsades in i bubblan. Det gjordes ett hål i änden på bubblan och den värmdes upp för att kunna öppnas. Den veckade kopparväven placerades inne i bubblan och kanterna värmdes upp för att kunna stängas. Bubblan stäng- des och det samlades glas över den. Silvervävsbitarna plockades upp och ytterligare ett anfång glas gjordes. Bubblan blåstes upp och formades bullig. Det skars in och änden på bubblan plattades och en puntel förbereddes. Punteln gjordes på en pipa, som är krafti- gare än en spik, eftersom skulpturen var ganska stor och tung. Formen fästes på punteln och slogs av. Kanten värmdes upp och öppnades lite. Fyra bitar med varmt glas fästes från öppningen och drogs ut längs med sidorna. De placerades delvis över silvervävar- na. Skulpturen slogs av punteln och placerades i avspänningsugnen.

Eftersom botten redan plattats till så behövde den bara putsas lite på ett sliphjul så att den stod helt stadigt.

Höjden på skulpturen är ca 15 cm och har på det bredaste stället en diameter på ca 17 cm.

Den andra skulpturen - Utvecklingen.

(29)

Närbild andra skulpturen. Koppar och

silverväv. Närbild andra skulpturen. Silverväv

förstorad av en bit glas. Närbild andra skulpturen. Smält silverväv.

(30)

Tillverkning av den tredje skulpturen

Det anfångades glas på pipan och en första bubbla blåstes upp. En andra anfång gjordes och bubblan blåstes upp mer. Den röda och lila färgen värmdes upp på en spik och ringlades runt bubblan i spiraler. Färgen välsades in i bubblan. Det gjordes ett hål i änden på bubblan och den värmdes upp för att kunna öppnas. Den veckade koppar- och silverväven placerades inne i bubblan och kanterna värmdes upp för att kunna stängas.

Bubblan stängdes och det samlades glas över den. De första bitarna med silver- och kopparväv plockades upp och ytterligare ett anfång glas gjordes. Här plockades ytterligare ett lager med vävbitar upp. Utan på detta lager doppades sidorna i glas två gånger.

På detta sätt var delar av vävarna inneslutna under ett lager glas och delar av dem blot- tade.

Den tredje skulpturen - Mognaden

Till den tredje skulpturen ville jag blanda silver och koppar i en väv. Jag vävde två vari- anter. En väv med både silver och koppar blandat i både varp och inslag (vävsedel se bilaga nr 13) och en väv med silver i varpen och koppar i inslaget (vävsedel se bilaga nr 14). Jag ville att blandningen av trådarna skulle representera den mogna individen. En blandning av alla intryck och erfarenheter som lämnat avtryck. Jag ville fortsätta placera en bit väv inne i bubblan så att den skulle ligga fritt när den öppnades och placera bitar av väven mellan flera glaslager. På så sätt skulle lagren med väv kunna överlappa varandra och integreras och samtidigt symbolisera den mogna individen. Jag ville att den skulle kännas mustig och att det skulle vara mycket väv.

Jag gjorde ett par tester med glasfärger och koppar- och silvervävarna. Till-

vägagångssättet var samma som i testerna till den andra skulpturen. Det användes en rosaröd färg, fuchsia, och en lila färg, dunkelheliotrop, tillsammans med vävarna. Sil- verväven testades också med dessa färger.

Kopparfärgen, silvret och de röda och lila nyanserna bildade en mustig och fyllig sam- mansättning som motsvarade mina tankar.

Det gjordes även en test med att lägga två lager väv över varandra i varsitt lager glas, för att se hur överlappningen skulle kunna bli.

Formen skulle vara vidöppen som utsträckta händer. Den skulle vara i stil med experiment 1:7, vidöppen med vågade kanter, men högre. Den gav en öppen och vidgande känsla.

Jag ville använda mig av resultatet från experiment 1:5, där två sidor på bubblan doppades i glas. Jag ville testa och se om den optiska effekten skulle kunna uppnås i den här formen, tillsammans med alla vävar och färgerna.

Silver och kopparväven i vävstolen. Silvervarpen med kopparinslag i vävs- tolen.

Test med glasfärg och koppar och silverväv.

(31)

Den tredje skulpturen - Mognaden.

Toppen på den tredje skulpturen. Närbild tredje skulpturen. Koppar och

silverväv överlappade. Närbild tredje skulpturen. Koppar och silverväv.

Bubblan blåstes upp och formades avlång (genom att värma den och låta glaset dras neråt och svinga pipan.) Det skars in och änden på bubblan plattades och en puntel förbereddes. Punteln gjordes på en pipa. Formen fästes på punteln och slogs av. Kanten värmdes upp och öppnades lite. Sedan blåstes det i en blåstrumpet för att vidga formen lite. Den värmdes upp mer och öppnades ytterligare. Sedan värmdes den slutligen upp för att spinnas ut och kanterna vågades. Skulpturen slogs av punteln och placerades i avspänningsugnen.

Höjden på skulpturen är ca 26 och diametern på toppen är ca 27 cm.

(32)

Den fjärde skulpturen - Döden

Även till den fjärde skulpturen ville jag använda en blandning av silver och koppar, så jag använde samma vävar som till den tredje skulpturen. Jag ville försöka upprepa ”mis- staget som blev lyckat” från experiment 2:3, med det smälta silvret. Det kunde vara en fin symbol för det förtvinande.

Jag ville att den fjärde skulpturen skulle vara mer avskalad och enklare än den mustiga tredje. Ett lager med väv var tillräckligt. Svart färg skulle användas som symboliserade den döende individen. Jag ville även här placera en bit väv inne i bubblan så att den skulle ligga fritt när den öppnades.

Jag gjorde en test med svart glasfärg och koppar- och silverväv. Tillvägagångssättet var samma som i testerna till den andra och tredje skulpturen.

Jag ville göra formen liknande den i experiment 1:5 och 1:8. Jag ville att formen skulle öppnas upp och vidgas så mycket att när man spann ut kanterna så skulle de sjunka ner utåt. Att lägga långa varma glasbitar längs sidorna var också något jag ville använda till den fjärde skulpturen. Jag ville att de skulle hjälpa till att dra ut kanterna oregelbundet när de spanns ut.

Silver och kopparväven i vävstolen. Silvervarpen med kopparinslag i vävs- tolen.

Test med glasfärg och koppar och silverväv.

Tillverkning av den fjärde skulpturen

Det anfångades glas på pipan och en första bubbla blåstes upp. Ett andra anfång gjordes och bubblan blåstes upp mer. Det gjordes ett hål i änden på bubblan och den värm- des upp för att kunna öppnas. Den veckade koppar- och silverväven placerades inne i bubblan och kanterna värmdes upp för att kunna stängas. Bubblan stängdes och det samlades glas över den. Koppar- och silvervävsbitarna plockades upp och ytterligare ett anfång glas gjordes. Den svarta färgen värmdes upp på en spik och ringlades runt bubblan i en spiral. Färgen välsades in i bubblan. Bubblan blåstes upp och formades bulligt avlång. Det skars in och änden på bubblan plattades och en puntel förbereddes. Punteln gjordes på en pipa. Formen fästes på punteln och slogs av. Kanten värmdes upp och öppnades lite. Sedan blåstes det i en blåstrumpet för att vidga formen lite. Sedan fästes sex långa bitar med varmt glas oregelbundet längs med sidorna. Efter det värmdes formen upp mer och öppnades ytterligare. Slutligen värmdes den upp för att spinnas ut. För att kanterna skulle falla ner, restes pipan upp. Då föll kanterna ner och för att förstärka dem, använde jag en träpinne som jag försiktigt tryckte på kanterna med. Glasbitarna längs sidorna gjorde att kanterna drogs ut. Skulpturen slogs av punteln och placerades i avspänningsugnen.

(33)

Höjden på skulpturen är ca 12 cm och diametern 30-40 cm.

Den fjärde skulpturen - Döden .

Närbild fjärde skulpturen.

Den fjärde skulpturen sedd ovanifrån. Närbild fjärde skulpturen.