Magisteruppsats i litteraturvetenskap, 15 hp Masterprogram i kultur- och medievetenskap, VT20
Institutionen för kultur- och medievetenskaper Handledare: Jenny Jarlsdotter Wikström
Omslag: Erik Eriksson @E.CAP Photo
“Double crap. Am I in trouble?”
Makt, vetande och njutning i
Fifty Shades of Grey
Tack
Abstract [en]
The Fifty Shades-trilogy by E. L. James has become a cultural phenomenon, and is widely debated as such. The main issue of the debate is often concerning the story’s relation to women’s position in society. Common standpoints are that it is either contributing to women’s sexual liberation or that it perpetuates violence against women. The story is also considered to be of poor literary quality. In my thesis, I seek for approaches to understand the story beyond polarisation.
I am performing a reparative reading of the first novel of the trilogy, Fifty Shades of Grey, through Michel Foucault’s notions of knowledge, power and pleasure. The purpose is to examine how these work in relation to each other, and how they relate to the presentation of sexuality and subjectivity in the novel. Furthermore, I engage in dialogue with previous research on Fifty Shades in the feminist field.
In my analysis, I illustrate how knowledge, power and pleasure are synergetic and under constant negotiation. They are woven together and move between characters, laying the foundation for the subjects and their sexualities. I demonstrate how the power relations operate in multiple directions between Christian, Ana and Ana’s friend Kate, which is something that Ana shows awareness of. Further, I find that a conflict between mind and body occurs. Ana assumes the position of the knowing subject, through which she approaches corporality, and thereby gains new independence.
Finally, I reflect on corporality’s intrusion of language in relation to the (de)valuation of the literary quality of the novel. As a question to bring to future studies, I ask whether the reading of Fifty Shades of Grey might be understood as consumption of body rather than consumption of literature, sexism or heteronormativity.
Keywords: Fifty Shades of Grey, knowledge, power, pleasure, subjectivity, sexuality,
Abstract [sv]
Fifty Shades-trilogin av E. L. James har blivit ett populärkulturellt fenomen som
omdebatterats kraftigt. Temat för diskussionerna gäller ofta berättelsens förhållande till kvinnors sociala position i samhället. Vanliga åsikter är att den antingen bidrar till kvinnors sexuella frigörelse eller att den normaliserar våld mot kvinnor. Berättelsen anses även vara litterärt undermålig. I denna uppsats söker jag efter sätt att förstå berättelsen utanför polariseringen.
Jag genomför en reparativ läsning av trilogins första del, Fifty Shades of Grey, genom Michel Foucaults begrepp vetande, makt och njutning. Syftet är att undersöka hur begreppen fungerar i relation till varandra samt hur de förhåller sig till framställningen av sexualitet och subjektivitet i romanen. Jag går även i dialog med tidigare forskning om Fifty
Shades i det feministiska fältet.
I min analys belyser jag hur vetande, makt och njutning samverkar med varandra och är under ständig förhandling. De rör sig mellan karaktärerna och vävs ihop till ett nät som lägger grunden för subjekten och sexualiteterna. Jag visar hur maktrelationerna är verksamma åt flera håll mellan Christian, Ana och Anas vän Kate, vilket Ana genom berättelsen också är medveten om. Jag finner även att det uppstår en konflikt mellan sinne och kropp. Ana intar rollen som ett det vetande subjektet. Genom denna roll närmar hon sig kroppsligheten, i vilken hon finner ny självständighet.
Avslutningsvis reflekterar jag över kroppslighetens inträngande i språket, i relation till (ned)värderandet av romanens litterära kvalitét. Inför framtida studier ställer jag frågan om läsandet av Fifty Shades of Grey skulle kunna förstås som konsumtion av kropp snarare än som konsumtion av litteratur, sexism eller heteronorm.
Nyckelord: Fifty Shades of Grey, vetande, makt, njutning, subjekt, sexualitet, Foucault,
Innehåll
1. Introduktion ... 1
1.1. Debatten ... 1
1.2. Litterärt värde och skam ... 2
1.3. ”Double crap. Am I in trouble?” ... 3
1.4. Teoretiskt ramverk och disposition ... 4
1.5. Syfte ... 4
1.6. Material ... 5
2. Forskningssammanhang, teoretiska ingångar och metod ... 6
2.1. Tidigare forskning om Fifty Shades ... 6
2.2. Sexualiteten genom Foucault samt Sedgwicks reparativa läsning ... 8
2.2.1. Begreppen: vetande, makt och njutning ... 10
3. Analys ... 12
3.1. Vetande ... 12
3.2. Makt ... 19
3.3. Njutning ... 31
4. Slutdiskussion: konsumtion och kroppslighet ... 39
1
1. Introduktion
Fifty Shades of Grey: Exploring the Dark Sides of Leadership and Followership, ”Fifty Shades
of Brown: Perivascular Fat, Thermogenesis, and Atherosclerosis”, ”Fifty shades of green”.1 Dessa titlar har två saker gemensamt: De för dina tankar till Fifty Shades-trilogin, och de handlar inte om Fifty Shades-trilogin överhuvudtaget. Detta är bara några av tusentals träffar som jag fått upp i mina sökningar på ”Fifty shades”. Majoriteten av träffarna handlar förstås faktiskt om Fifty Shades of Grey, det vill säga E. L. James fiktiva berättelse om Anastasia Steele och Christian Grey, men dessa ordlekar i titlarna på i övrigt orelaterade artiklar illustrerar hur berättelsen har växt bortom litteraturen och blivit ett populärkulturellt fenomen. Nu är det här en uppsats i litteraturvetenskap, och min blick riktas sig således framförallt till Fifty Shades of
Grey som text. Att jag riktar min blick mot just den här berättelsen har dock delvis att göra med
dess populärkulturella status.
1.1. Debatten
Romanen har å ena sidan blivit omåttligt populär och nått stor kommersiell framgång, och å andra sidan utsatts för hård kritik. Vissa har menat att den bidrar till kvinnors sexuella frigörelse, andra att den är skadlig eftersom den ansetts romantisera kvinnomisshandel, och man har bedömt den som allmänt dålig litteratur, skräplitteratur. Författaren och skribenten Katrine Marçal, till exempel, vänder sig till feminister med sitt bidrag till ”DEN KORREKTA FEMINISTISKA ÅSIKTEN” om berättelsen: Fifty Shades må vara omogen och relationen mellan karaktärerna osund, men det är en fantasi som kan vara nödvändig för att kvinnor i dagens samhälle ska kunna tillåta sig njuta av sin sexualitet. Marçal skriver dock först och främst om filmatiseringen av Fifty Shades of Grey, där hon menar att många av de problematiska elementen från boken har tagits bort. Personligen klarade hon sig inte igenom romanen, skriver Marçal.2 Psykologen och författaren Jennie Jägerfeld stör sig på det litterärt undermåliga i böckerna, men menar att det verkliga problemet ligger i att relationen mellan
1 Susanne Braun, Ronit Kark & Barbara Wisse, Fifty Shades of Grey: Exploring the Dark Sides of Leadership
and Followership, Frontiers Media SA, 2019.
Floridan W. Kiefer, Paul Cohen & Jorge Plutzky, ”Fifty Shades of Brown: Perivascular Fat, Thermogenesis, and Atherosclerosis”, Circulation, Vol. 126, 2012: 1012–1015.
Amit Trivedi, Karen Walker, Nadia Badawi & Gordon Thomas, ”Fifty shades of green”, Journal of Paediatrics
and Child Health, Vol. 54, 2018: 346–347.
2 Katrine Marçal, ”Feminist, det här är rätt åsikt”, Aftonbladet, 2015-02-15,
2
Anastasia och Christian är präglad av maktmissbruk och övergrepp som inte går i linje med BDSM-konventioner. Det är ”viktigt att fundera över vad de här våldsskildringarna gör med oss”, skriver hon.3 Romanen får även underkänt av Emma Kreü, redaktionsmedlem för LitteraturMagazinet, men det är inte våldsinslagen som hon kritiserar utan tvärtom moraliserandet som kommer med Anastasias sexuella osäkerhet och velande: ”Dubbelmoralen i boken får mig att må lite illa. För trots allt sex dryper den ändå av en slags moralkaka som till slut fastnar i halsen. Den går ut på att Christian Grey minsann är en sjuk jävel som gillar BDSM. Ana ska inte falla i samma grop som han”.4 Kreü anser även att boken är dåligt skriven, främst på grund av att den innehåller ”oerhört många tröttsamma upprepningar”.5 Skribenten Helena Brors landar någonstans mellan Jägerfeld och Kreü, då hon finner att boken både skildrar en skrämmande historia om kvinnomisshandel, är bristfällig i sina BDSM-inslag och är skriven med ett puerilt och stelt språk. Även Brors uppmärksammar bokens tendenser till upprepning.6 Sexpedagogen Jennie Rehbinder menar att kritiken som berättelsen har mötts av beror på ett sexnegativt förhållningssätt som skapar moralpanik. Medan det är en dålig informationskälla för BDSM kan den fungera som inspiration till ett öppet och nyfiket sexliv, skriver Rehbinder.7 Detta är bara några av de röster som uttalat sig om Fifty Shades i en debatt där de mest framträdande temana är kvinnors sexuella frigörelse kontra mäns våld mot kvinnor, samt litterärt och språkligt värde.
1.2. Litterärt värde och skam
Trilogin och debatten runt den har knappast undgått någon kulturkonsument i väst sedan den utgavs 2012 – särskilt inte en kulturkonsument med intresse för populärkultur, makt och sexualitet. I och med detta är det svårt att inte bilda sig en uppfattning av berättelsen vare sig man själv läst böckerna eller ej. Så var det även för mig, som under debattens höjdpunkt just hade börjat studera litteraturvetenskap på universitetet och diskuterade Fifty Shades of Greys potentiella skadlighet och bristfälliga litterära kvalitét relativt fritt på rasterna utan att ha läst en enda sida själv. En kandidatexamen och en handfull genusvetenskapliga högskolepoäng senare
3 Jenny Jägerfeld, ”Inget är romantiskt i kontroll och övergrepp”, Aftonbladet, 2015-02-14,
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/EoB7W2/inget-ar-romantiskt-i-kontroll-och-overgrepp, hämtad 2020-06-04.
4 Emma Kreü, ”Dubbelmoralen i böckerna får mig att må lite illa”, LitteraturMagazinet, 2012-09-14,
http://www.litteraturmagazinet.se/kronikor/femtio-nyanser, hämtad 2020-06-04.
5 Ibid.
6 Helena Brors, ”Femtio nyanser av sadistvåld”, Feministiskt perspektiv, 2012-11-24,
https://feministisktperspektiv.se/2012/11/24/femtio-nyanser-av-sadistvald/, hämtad 2020-06-04.
7 Jennie Rehbinder, ”Filmen ’50 Shades’ är en dålig introduktion till BDSM”, SVT Nyheter, 2015-02-13,
3
fascinerades jag fortfarande av att denna bokserie väckt sådana kontroverser och samtidigt haft sådant kulturellt inflytande. Jag ville närma mig den, denna gång på allvar och med en ärlig nyfikenhet.Vad är grejen med Fifty Shades of Grey? När jag började titta närmare på romanen
för att formulera mitt uppsatsämne började jag dock vela. Det finns någonting skamligt i att som litteraturvetare välja att skriva sin magisteruppsats om ett så ”dåligt” verk, och med det följer ett behov av litterärt rättfärdigande: Vad är värdet i att studera Fifty Shades of Grey?
Berättelsen växte ursprungligen fram som fanfiction till Twilight-serien, 2000-talets kanske mest framgångsrika vampyrsaga. I båda serierna refereras också andra romaner genomgående. Här såg jag en öppning i möjligheten till studier av intertextualitet, ett litterärt värde som kunde ta mig bort från det där fula och skamliga – varför jag nu också lagt intertextualiteten åt sidan. Istället vill jag ta fasta på skavet och våga ta i det som faktiskt tycks beröra som mest i romanen, i frågor om makt, sexualitet och subjektivitet. Detta kommer inte att besvara ovan ställda frågor helt, faktum är att båda frågorna är breda och kan besvaras på många sätt, från flera håll. Jag tror emellertid att det är en god ingång till romanen, eftersom dessa teman är centrala både i berättelsen och i kritiken – positiv såväl som negativ – som riktas mot den. Mitt mål med detta arbete är inte att välja pol, utan att dyka ner i innehållet och hitta sätt att läsa Fifty Shades of
Grey som kan göra den begriplig utanför polariseringen.
1.3. ”Double crap. Am I in trouble?”
Uppsatsens titel är ett citat ur Fifty Shades of Grey, och det fungerar här som en ordlek med flera betydelser.8 På den första nivån är det Anastasia som frågar sig om hon kommer att få bekymmer med Christian, men i kontexten av debatten som jag beskrivit kan det också förstås som den kvinnliga Fifty Shades-läsarens fråga: Är jag i fara, och i så fall vilken? I fara för att bli utsatt för våld? I fara för sexuellt förtryck? Är min subjektivitet i fara för att skadas av denna text? Det finns en dubbelhet i både farans innehåll, om det är våldet eller förtrycket, och i dess riktning, om den kommer utifrån eller inifrån. ”Double crap” är ett uttryck som Ana använder vid flertalet tillfällen i romanen, vilket även tagits fasta på i en av artiklarna som jag presenterar längre fram: ” ’Double Crap!’ Abuse and Harmed Identity in Fifty Shades of Grey”. Som det framgår av titeln identifierar och undersöker artikelförfattarna uttryck för våld i romanen och våldets potentiella skadlighet i verkligheten.9 Min uppsats är inte ett svar på specifikt den
8 E. L. James, Fifty shades of Grey, New York: Vintage Books, 2012, 207.
9 Amy E. Bonomi, Lauren E. Altenburger & Nicole L. Walton, ” ’Double Crap!’ Abuse and Harmed Identity in
4
artikeln, men jag tar avstamp i ett forskningssammanhang där frågan om denna dubbla faras varande är i centrum. I min undersökning ämnar jag emellertid inte att svara på huruvida faran finns eller inte, istället vill jag stanna upp i dubbelheten och hur denna verkar, vilket för mig vidare till mitt teoretiska ramverk.
1.4. Teoretiskt ramverk och disposition
I trebandsverket Sexualitetens historia utforskar idéhistorikern Michel Foucault utvecklingen av västerländsk sexualitet. Foucault söker inte att fastställa om sexualiteten är förbjuden eller tillåten, utan att undersöka de processer och kanaler som producerar sexualiteten. Kort sagt skulle man kunna säga att han omformulerar frågan från ”Vad är sexualiteten?” till ”Hur görs sexualiteten?”.10 I det första bandet, Viljan att veta, beskriver Foucault hur sexualiteten sedan 1600-talet och framåt har påförts en vilja att veta, som förbundit kunskapen om sexualiteten med ett sökande efter sanning. Genom spiraler av vetande, makt och njutning har sexualiteten formats och mångfaldigats. Foucault betraktar makt som relationell, växelvis verkande och rörlig.11 Denna förståelse av sexualitet som effekt av flera samverkande, instabila faktorer möjliggör en nyansering av synen på Fifty Shades of Grey, och jag har därför valt att göra min läsning genom Foucaults teorier om vetande, makt och njutning.
Nu har jag presenterat bakgrunden och övergripande ramar för detta arbete. I följande avsnitt formulerar jag mitt syfte och därefter beskriver jag mitt material, det vill säga romanen Fifty
Shades of Grey. I kapitel två redogör jag för forskningssammanhang samt för mina teoretiska
och metodiska ingångar och begrepp. Sedan genomför jag min analys i kapitel tre och avlutar med en slutdiskussion i uppsatsens fjärde kapitel.
1.5. Syfte
Mitt syfte med uppsatsen är att undersöka hur vetande, makt och njutning fungerar i relation till varandra i Fifty Shades of Grey. Med stöd i Foucault diskuterar jag hur dessa förhåller sig till framställningen av sexualitet och subjektivitet i romanen, och går i dialog med tidigare forskning. Jag genomför min undersökning som en textnära reparativ läsning, vilket innebär att jag söker efter att se något mer än det som vi redan vet finns i romanen. Det innebär också att jag inte gör anspråk på att den läsning som jag landar i är det enda, eller det mest sanna, sättet att förstå berättelsen; det är ett av många sätt att läsa den på.
5
1.6. Material
Fifty Shades of Grey är den första boken i Fifty Shades-trilogin skriven av Erica Leonard, som
går under pseudonymen E. L. James. Berättelsen började som fan fiction av vampyrserien
Twilight men plockades snart upp av bokförlag och utvecklades till det som blev Fifty
Shades-serien. Under våren 2012, ungefär ett år efter den första utgivningen av Fifty Shades of Grey, gavs uppföljarna Fifty Shades Darker och Fifty Shades Freed ut.12 Romanen har toppat säljarlistorna och fått fäste i den kommersiella marknaden med en uppsjö av diverse produkter i Fifty Shades-anda. På efterfrågan från läsarna skrev James också en fjärde bok ur Christians perspektiv, Fifty Shades of Grey as Told by Christian, som gavs ut 2015. Mitt studieobjekt i denna uppsats är emellertid varken marknaden eller de fysiska läsarna, utan det är själva berättelsen jag undersöker. Jag avgränsar mig till trilogins första del Fifty Shades of Grey, dels för att uppsatsen krävt omfångsmässiga avgränsningar, och dels för att jag inte bedömt uppföljarna som nödvändiga för att besvara mitt syfte.
Berättelsen handlar om 21-åriga Anastasia ”Ana” Steele som studerar litteraturvetenskap vid Washington State University och delar lägenhet med vännen Katherine ”Kate” Kavanagh. Kate ska intervjua den framgångsrike, unge entreprenören Christian Grey för en artikel till studenttidningen, men hon blir sjuk och övertalar Ana att genomföra intervjun i sitt ställe. Ana och Christian fattar tycke för varandra, och Christian berättar snart att han utövar BDSM.13 Det visar sig att han vill att Ana ska vara undergiven honom och han tar fram ett kontrakt med villkoren för den maktförskjutning som han önskar. Ana är osäker på om hon vill skriva på kontraktet, men hon vill utforska sin sexualitet och de inleder en relation. Genom romanen pågår en förhandling om ramarna och gränserna för relationen. Ana ställer upp ett motkrav om romantisk närhet. Till slut inser Ana att hon och Christian inte kommer att kunna möta varandras behov och avslutar relationen. Romanen är skriven ur Anas perspektiv och läsaren ges insikt i hennes inre tankar och konflikter.14 I förhandlingen om relationen uppstår spänningar och tangeringar av vetande, makt och njutning mellan Ana och Christian, i Anas inre samt mellan Ana och Kate.
12 Innan Fifty Shades of Grey utgavs via det amerikanska förlaget Vintage Books 2012, publicerades Leonards fanfiction genom det australienska bokförlaget The Writer’s Coffee Shop som e-böcker och pocketböcker efter ”print-on-demand” 2011. Källa: Elin Abrahamsson, Enahanda läsning: en queer tolkning av romancegenren, Lund: Ellerströms, 2018, 27f.
6
2. Forskningssammanhang, teoretiska ingångar och metod
I detta avsnitt målar jag upp en bild av det forskningssammanhang som jag rör mig i, presenterar teoretiska ingångar och begrepp samt beskriver hur jag använder dessa i mitt arbete.2.1. Tidigare forskning om Fifty Shades
Det finns många forskningssammanhang som skulle vara fördelaktiga att redogöra för här, queer kulturforskning, cultural studies och representationsstudier för att nämna några, men som alltid behöver begränsningar göras. Eftersom min undersökning fokuserar på Fifty Shades of
Grey som berättelse begränsar jag mig också till studier av just Fifty Shades of Grey. Även där
finns det dock så mycket skrivet att det inte är genomförbart, och kanske inte heller önskvärt, att redogöra för i sin helhet. Därför har jag valt några ståndpunkter som här fungerar representativt för forskningen om Fifty Shades of Grey och som jag kan gå i dialog med. Detta hoppas jag ska ge en bild av hur min studie står i förhållande till tidigare forskning i mitt ämne. Forskningen som jag presenterar ingår i forskningsområdena för feministiska studier, queer forskning samt romancestudier.
I artikeln ” ’Double Crap!’ Abuse and Harmed Identity in Fifty Shades of Grey”, publicerad 2013, genomför utvecklings-och familjeforskarna Amy E. Bonomi och Lauren E. Altenburger samt socialarbetaren Nicole L. Walton läsningar av Fifty Shades of Grey utifrån USA:s nationella definitioner av våld i nära relationer. Bonomi, Altenburger och Walton finner att interaktionerna mellan Anastasia och Christian karakteriseras av mönster som är symptomatiska för våldsamma relationer. Artikelförfattarna tar även stöd i forskning om BDSM. De invänder mot argument om att maktförskjutningen i romanen grundas i samtycke och avslår därmed att karaktärernas relation skulle vara typisk för BDSM. Istället utövar Christian kontroll över Ana genom påtvingad förföljelse, hotfullhet, isolering och förödmjukelse, vilket orsakar en ojämn maktrelation där Ana blir utsatt för övergrepp, skriver de. Bonomi, Altenburger och Walton menar att Fifty Shades of Grey är ett exempel på hur populärkultur bidrar till normalisering och reproduktion av våld i nära relationer. De konstaterar att det finns få empiriska studier som visar att läsandet av kontroversiell litteratur är skadlig, men hänvisar till forskning om emotionell och kognitiv respons på fiktion samt allmänna antaganden bakom förbud av böcker på bibliotek.15 Man kan fråga sig om det är rättvist att läsa
7
karaktärerna på samma sätt som verkliga individer, genom att bedöma deras relation utifrån definitioner framtagna för verkliga förhållanden, eftersom litterära karaktärer inte är verkliga människor med ett psykologiskt medvetande. Något som är bra att hålla i åtanke är emellertid att Bonomi, Altenburger och Waltons kritik är skriven i syfte att problematisera en motsatt idé om att berättelsen är frigörande för kvinnor, och de ifrågasätter att även kritiken och förbuden som drabbat romanen har gällt dess pornografiska innehåll mer än de alarmerande våldsmönstren som de finner i berättelsen.16
Någon som sätter Fifty Shades-trilogins pornografiska innehåll i ljuset av feministiska perspektiv är jämställdhetsforskaren Dionne van Reenen. I artikeln ”Is this really what women want? An analysis of Fifty Shades of Grey and modern feminist thought” från 2014 belyser van Reenen konflikten mellan anti-pornografiska och sex-positiva ställningstaganden, och därmed spänningen mellan feminismens politiska mål och den erotiska fantasin som Fifty Shades målar upp. Genom att se till sexologiska undersökningar av Fifty Shades specifikt och av kvinnors erotiska fantasier generellt, konstaterar hon att berättelsen visar hur heteronormativa stereotyper om manlig aggressivitet och kvinnligt underkuvande lever kvar i västerländsk kultur.17 Även om van Reenen analyserar innehållets pornografiska aspekter kommer hon alltså fram till liknande slutsatser som Bonomi, Altenburger och Walton. Samtidigt som jag instämmer i att berättelsen har ett tydligt spår med dessa heteronormativa stereotyper, hade jag önskat en mer nyanserad diskussion om de sexologiska perspektiven. Sexologin som van Reenen hänvisar till gäller positiva beskrivningar av Fifty Shades som sätt att inspirera sexuella partners att samtala om sex, och om hur fantasier om passivitet är vanligt förekommande bland kvinnor.18 Istället för att närma sig sexologin i syfte att förstå sådana perspektiv används de i artikeln som ett bevis på en normalisering av våld mot kvinnor.19 Vidare ställer van Reenen frågan om orsaken till romanens framgång. Som svar på denna fråga hänvisar hon till romancestudier och menar att Fifty Shades framgång kan förstås som ett resultat av en lyckad sammansättning av klassiska troper typiska för romancegenren, undermedveten identifikation samt medveten spänning i de hyperbola framställningarna av till exempel sexualitet och framgång.20 Avslutningsvis skriver van Reenen att medan erotisk fiktion såsom Fifty Shades verkar vara här för att stanna, går den
16 Bonomi, Altenburger & Walton, 741f.
17 Dionne van Reenen, ”Is this really what women want? An analysis of Fifty Shades of Grey and modern feminist thought”, South African Journal of Philosophy, Vol. 33:2, 2014: 223-233, 225.
8
också i strid med feminismen vars roll blir att uppmärksamma kvinnor på den inverkan som populärkultur har på ens subjektivitet; medier är inte någonting vi kan kontrollera, utan något som gör avtryck på och formar oss. Hon poängterar dock att feminismens främsta roll inte är att censurera, utan att väcka medvetenhet om relationer mellan representation och verklighet.21
Ett arbete som står min undersökning särskilt nära är avhandlingen Enahanda läsning: en queer
tolkning av romancegenren av genusvetaren Elin Abrahamsson, publicerad 2018. Abrahamsson
genomför närläsningar av Fifty Shades och Twilight som i hennes arbete fungerar representativt för romancegenren. Abrahamsson fokuserar i sin undersökning på den implicita läsaren och läsakten. Studien definieras som en kulturanalys där hon frågar sig varför romanceläsaren väcker sådant obehag och motstånd.22 Abrahamsson finner ”att romanceläsning och onani har utgjort likartade hotbilder i ett västerländskt kulturellt medvetande alltsedan de båda sysslorna började omtalas under 1700-talet”.23 I sina läsningar av romanerna visar Abrahamsson hur berättelserna kan betraktas som onanistiska genom att erbjuda den kvinnliga läsaren både sexuell och känslomässig självförsörjning i identifikationen med andra kvinnor samt i läsakten. Som jag nämnt tidigare tillämpar jag i likhet med Abrahamsson en reparativ läsmetod, som jag kommer att presentera ytterligare i nästa avsnitt. Mitt arbete liknar även Abrahamssons i det att båda utgör en viss kontrast till det motstånd som läsandet av Fifty Shades of Grey har mött. Till skillnad från Abrahamsson läser jag däremot inte romanen i ljuset av genrekonventioner, och jag studerar inte heller läsakten utan berättelsens innehåll. Likväl har Abrahamssons läsningar fördjupat min analys, och de följer med som teoretiska bollplank genom mina diskussioner.
2.2. Sexualiteten genom Foucault samt Sedgwicks reparativa läsning
I inledningen presenterade jag kortfattat Viljan att veta, det första bandet i Sexualitetens historia av Michel Foucault. Teorin som min studie stödjer sig på läggs fram löpande i analysen, men jag ska ändå ge ytterligare en kort sammanfattning av verket. I Viljan att veta problematiserar Foucault idén om den förtryckta sexualiteten som han finner i historieskrivningen. Genom att studera texter och dokument visar han att talet om sexualiteten snarare har ökat, även om reglerna för detta tal har omförhandlats.24 Utmärkande för ”vår” tid, det vill säga tiden från 1600-talet och framåt, är enligt Foucault just mångfalden. Sexualiteten har fått en alldeles
21 Van Reenen, 231f. 22 Abrahamsson, 36. 23 Ibid., 99f.
9
särskild roll i den västerländska kulturen inte minst genom att behandlas som något som behöver brytas, undersökas och förstås.25 Under 1800-talet skedde ett mångfaldigande av sexualiteter genom en ökning av juridiska regleringar av, samt ett medicinskt och psykologiskt intresse för, sexualitet.26 Blicken riktas nu mot ”barnens, dårarnas och brottslingarnas sexualitet”, det sker ett fokusskifte från norm till avvikelse; från centrum till periferi.27 I och med detta förkroppsligas och individualiseras perifera sexualiteter, skriver Foucault. Det som tidigare har betraktats som handlingar, sodomi, ges en kropp och blir identiteter, perversiteter. Maktmekanismerna som övervakar och undersöker dessa perversiteter påstår sig ha deras avskaffande som sitt mål, samtidigt som det är just dessa mekanismer som med blicken som redskap ritar fram perversiteterna, ”bultar in det i kropparna och låter det slå rot överallt i verkligheten”.28 På så sätt tar sig makten in i subjekten och formar sexualiteten inifrån snarare än förtrycker den. Detta liknar de feministiska perspektiv som van Reenen diskuterar i sin artikel. En viktig aspekt i Foucaults förståelse av makt är dock maktens rörlighet. Makten är större än individen, men den rör sig inte enbart uppifrån – ner, eller från ett maktcentrum, utan växelvis och från oräkneliga håll. Makten genomsyrar allt inifrån, även motståndet, eftersom maktförhållandena är relationella och endast kan finnas ”som en funktion av en mångfald motståndspunkter”.29 Med andra ord är endast de handlingar tillgängliga, oavsett om de går i lag med eller gör motstånd mot det normativa, som står i relation till makten. Ur det perspektivet kan inte heller en feministisk, kritisk läsare betraktas som fri från makten. Det innebär också att makt och motstånd inte är fasta positioner som individer kan äga, utan rörliga positioner och praktiker som ständigt och växelvis utövas. Viljan att veta kompletteras med artikeln ”The
Subject and Power” från 1982, där Foucault ytterligare förklarar sin användning av begreppen subjekt och makt.30 Med Foucaults maktdefinition och maktens relation till sexualitet, kunskap och njutning kan Ana och Christians relation läsas på andra sätt än som en enkelriktad maktrelation där Ana passivt utnyttjas. Det öppnar upp för möjligheten att förstå romanen på fler sätt än som sexistisk propaganda, och i förlängningen att förstå romanens läsare på andra sätt än som naiva i avsaknad av den analytiska förmågan att ta sig ur ett patriarkalt förtryck.
25 Foucault, 2002, 58. 26 Ibid., 59ff.
27 Ibid., 60f. 28 Ibid., 64f. 29 Ibid., 103ff.
10
Ambitionen att nyansera synen på Fifty Shades of Grey genom att lägga fram alternativa läsningar behöver emellertid inte implicera ett förnekande av de poänger som framförts tidigare. Det är detta som den reparativa läsningen, myntad av queerteoretikern Eve Kosofsky Sedgwick, tar fasta på. Reparativ läsning grundar sig i själva verket snarare i en position än en specifik läsmetod, men det är en positionering som riktar läsningen. I Touching Feeling : Affect,
Pedagogy, Performativity lägger Sedgwick fram reparativ läsning som ett alternativ till den
paranoida läsarpositionen som sedan Ricoeurs introduktion av misstankens hermeneutik kommit att bli den klart dominerande, så när som obligatoriska, positioneringen.31 Sedgwick problematiserar den senare positionen genom att visa hur den, i sin misstänksamhet, också medför en viss stelhet och risk för låsning i det som kritiseras; när det viktigaste är att förutse det man vill undvika är risken att granskandet i sig fungerar reproduktivt snarare än utmanande.32 Även den reparativa läsningen utgår från en negativ position, men har en mer flexibel temporalitet och ger därmed utrymme för mer hoppfulla perspektiv än misstänksamhet.33 Jag ska försöka förklara detta ytterligare. Istället för att ha som mål att avtäcka negativa aspekter i studieobjektet utgår en reparativ läsning från en depressiv position; antagandet är redan från början att allt det negativa som befaras finnas i studieobjektet faktiskt finns där och inte är i behov av att avtäckas.34 Den depressiva positionen låser därför inte in läsaren i samma stela temporalitet som den paranoida, vars mål är att gång på gång bevisa det som vi redan befarar finns, utan ger utrymme för att upptäcka något annat än det som var förut – och kanske ger den reparativa läsningen på så sätt också mer utrymme för förändring, för att ”reparera” det som varit.35 Det bör dock poängteras att orsaken till den kritik som Sedgwick riktar mot paranoida utgångspunkter inte är att dessa är felaktiga eller objektivt sämre än reparativa positioner, men att synliggöra de problem som finns i privilegierandet av sådana perspektiv över andra samt att presentera ett alternativ i syfte att mångfaldiga möjligheterna för studier.
2.2.1. Begreppen: vetande, makt och njutning
I min analys söker jag efter representationer av vetande, makt och njutning i Fifty Shades of
Grey. Vad menar jag då med dessa begrepp? Min användning av begreppen är å ena sidan
31 Eve Kosofsky Sedgwick, Touching Feeling: Affect, Pedagogy, Performativity, Durham: Duke University Press, 2003, 125.
11
12
3. Analys
Min analys är, som jag förklarade i föregående avsnitt, indelad i begreppen vetande, makt och njutning, men under analysens gång integreras begreppen i varandra. Jag växlar mellan att gå in i specifika formuleringar i utvalda scener och att se till den större berättelsen. Scenerna fungerar exemplifierande för romanens innehåll, eftersom samma teman och ofta även samma ord förkommer vid flertalet tillfällen i berättelsen.
3.1. Vetande
Romanen utspelar sig i en tid av förändring i Anas liv; hon tar examen och är mitt i flytten till en ny stad. Ana framställs som en ordningsam och inte särskilt äventyrlig person. Hon tänker ofta på sig själv som klumpig, vanlig och kanske lite tråkig. Christian är hennes första romantiska och sexuella relation. Ana har höga tankar om såväl vännen Kate som Christian, hon är imponerad av deras styrka och attraktionskraft. En scen där Anas bild på dem blir tydlig utspelar sig under själva examensceremonin. Både Kate och Christian håller tal, Kate som studentrepresentant och Christian som specialbjuden gäst. Ana betraktar och beundrar dem:
Suddenly, the room erupts into applause as Miss Katherine Kavanagh has taken the stage. The chancellor sits, and Kate tosses her lovely long hair behind her as she places her papers on the lectern. She takes her time, not intimidated by a thousand people staring at her. […] She’s composed and funny, the girls beside me erupt on cue at her first joke. Oh, Katherine Kavanagh, you can
deliver a good line. I am so proud of her at that moment, my errant thoughts of Christian pushed to
one side […]
Christian is watching Kate, his eyebrows raised – in surprise, I think. Yes, it could have been Kate who went to interview him. And it could have been Kate who he was now making indecent proposals to. Beautiful Kate and beautiful Christian, together […]
The chancellor pumps Christian’s hand, and there is a swell of polite applause […] He looks so confident standing in front of us all, as Kate did before him.36
Trots att Ana tycker sig släppa tankarna på Christian när hon stolt ser Kate inta scenen med sådan självsäkerhet, observerar också Ana Christians reaktion på Kates tal. Ana noterar att han ser imponerad ut, och tänker på hur väl Kate och Christian hade passat ihop. I sin osäkerhet skulle Anas kontrast i synen på sig själv och på dessa karismatiska personer som hon ser upp till kunna läsas som avund, en längtan efter att vara mer som dem. I scenen ovan, där Kate och Christian håller tal efter varandra, är speglingen dem emellan tydlig: ”Beautiful Kate and
13
beautiful Christian […] He looks so confident […] as Kate did before him”. Emellertid menar jag att Ana ytterst inte drivs av en vilja att bli någon annan, utan snarare en vilja att uppleva något annat. Ana gör förhållandevis svala observationer och jämförelser. Kate och Christian är vackra och självsäkra, en förbindelse mellan dem är fullt tänkbart och rationellt. Ana må känna sig underlägsen dem till det yttre, men sitt inre värderar hon högre och hon drar sig inte för att uppmärksamma andras brister: ”[Om Christian] He’s a patronizing son of a bitch sometimes”, ”[Om Kate] sometimes she just oversteps boundaries”, ”[Om Christian] interfering control freak”.37
Ett sätt att förstå Anas relation till Christian är att han maktlystet utnyttjar hennes osäkerhet och sårbara position i livet. En sådan läsning gör Bonomi, Altenburger och Walton, som menar att Christian genom kontrollerande strategier håller Ana underkuvad och emotionellt beroende: ”the interlocking emotional abuse strategies Christian uses (stalking, intimidation, isolation, and humiliation) serve to entrap and disempower Anastasia, including inhibiting/constraining her actions”.38 Det finns en sanning i ett sådant påstående, Christian talar själv om att det initialt var just Anas osäkerhet och följsamhet som väckte hans intresse. Han tilltalas särskilt av att han är hennes enda sexuella erfarenhet i livet, eftersom det ytterligare förstärker och utvidgar hans ägande av henne. Men om man fokuserar blicken på Ana istället för Christian och läser deras relation genom Foucault så framträder en närvarande medvetenhet av det inflytande som Christian har över henne:
”He uses sex as a weapon.”
”Fuck you into submission?” She [Kate] shakes her head disapprovingly. […] ”I knew there was something weird about him. He has commitment issues.”
I nod, as if in agreement. Inwardly, I pine. Oh, Kate… I wish I could tell you everything, everything about this strange, sad, kinky guy, and you could tell me to forget about him. Stop me from being a fool.39
Ana inser att Christian använder sexet, som hon så starkt begär, för att övertyga henne att gå med på hans villkor om att vara undergiven honom. Att Ana önskar att hon kunde hindras att inleda relationen visar också, paradoxalt nog, att Ana medvetet väljer relationen trots de inskränkningar som hon förstår att den innebär. Vad det innebär för maktrelationen att hon gör
37 James, 298, 352 samt 388.
14
detta medvetna val diskuteras mer i nästa avsnitt, men just nu ska jag uppehålla mig vid frågan ”varför?”. Detta är även en fråga som Ana själv ställer sig. Bonomi, Altenburger och Walton förklarar det som en effekt av våldshandlingar och inskränkningar.40 Ett annat enkelt svar är förstås att det handlar om spänning, Christian erbjuder något exotiskt och exklusivt. Hans maktposition omvandlar själva uppmärksamheten från honom till smicker. Men spänning implicerar också kontrast. Jag vill återkoppla till Anas syn på å ena sidan sig själv, och å andra sidan Christian och Kate. Både Christian och Kate förknippas med kropp och makt. Deras styrkor är deras yttre, deras fysik, deras förmåga att ta plats i ett rum och att påverka andra människor. Det är i just dessa avseenden som Ana inte kan mäta sig med dem. Ana är dock en ambitiös student, framgångsrik i sina studier och med ett stort förtroende till sin intellektuella förmåga, vilket hon ser som sin makt: ”If you imagine for one minute that you think you ceded to control me, well you haven’t taken into account my GPA”.41 Det är intressant att det är just litteraturvetenskap som Ana studerat, eller i alla fall att det är ett ämne med en sådan stark språklig, teoretisk och analytisk grund. Det är dessa förmågor som är starka hos Ana, och som hon också värderar högt. Att Ana kontrasterar sig själv med Christian och Kate kan därför läsas som en kontrastering mellan sinne och kropp, förnuft och passion. När Ana fäster sin blick på Christian så är den inte bara fylld av beundran, det är också en dömande, sjukdomsförklarande blick:
Ugh. He has to write these down! Of course – they [syftar på en lista över gränser för sexuella
aktiviteter som utesluts, däribland sex med barn och djur] all look very sensible and, frankly, necessary… Any sane person wouldn’t want to be involved in this sort of thing, surely.42
Ana ser Christian som pervers och helt uppfylld av sina perversioner till den grad att hon inte känner tillit till hans omdöme:
“Well, I have a few questions, you know, about sex.” I stare down at my fingers. “And I’d like to ask Kate.”
“You can ask me.”
“Christian, with all due respect…” My voice fades. I can’t ask you. I’ll get your biased, kinky-as-hell, distorted worldview regarding sex.43
40 Bonomi, Altenburger & Walton, 739.
41 James, 269f. GPA står för Grade Point Average. 42 Ibid., 108.
15
I sin genomgång av sexualitetens utveckling skriver Foucault att sexualiteten från 1700-talet gradvis infogades i ett ordnat system av vetande. ”Så blev könet [franskans sexe är polysemiskt och betyder både kön och sexualitet] gradvis det stora föremålet för misstanke; den allmänna och oroande innebörd som mot vår vilja löper genom vårt beteende och hotar vår tillvaro”, 44 förklarar Foucault, och fortsätter med att beskriva hur detta spel mellan makt och vetande om sexualiteten format det västerländska subjektet:
[…] i allt snävare cirklar började förslaget om vetenskap om subjektet kretsa kring frågan om könet. Kausaliteten hos subjektet, subjektets omedvetenhet, sanningen om subjektet hos den andre som vet, vetandet hos subjektet om det som det självt inte vet – allt detta har kunnat utveckla sig i talet om könet.45
I detta perspektiv intar Ana rollen av ”den som vet”, ett vetande subjekt, i kontrast till Christian som blir det perversa subjektet. Han förkroppsligar sexualitet genom att vara perversiteterna, men han är i egenskap av detta subjekt inte pålitlig. Jag kommer att återkomma till denna spänning mellan att veta och att vara.
Kate representerar, till skillnad från Christian en normativ kroppslighet, men en liknande blick riktas även mot henne. Låt oss titta närmare på hur Anas tankegångar går när hon bevittnar en interaktion mellan Kate och Elliot, Christians bror som Kate förälskat sig i:
I roll my eyes at the pair of them.
”I’d love to stay, baby, but my sister is back from Paris. It’s a compulsory family dinner tonight.” ”Can you come by after?” Kate asks tentatively, all soft and un-Kate-like.
I stand and make my way over to the kitchen area on the pretence of unpacking one of the crates. They are going to get icky.
[…] Elliot is adorable and so different from Christian. He’s warm, open, physical, very physical, too physical, with Kate. They can barely keep their hands off each other – to be honest it’s embarrassing – and I am pea green with envy.46
Ana observerar paret med en blandning av äckel (”they are going to get icky”), som hon försöker undfly genom att ta fysiskt avstånd i sin förflyttning till köket, och av avund för parets fysiska närgångenhet. Det är just det fysiska som betonas: texten, som också är Anas tankar, hackar upp sig på själva ordet som bara växer sig allt större (”physical, very physical, too
44 Foucault, 2002, 85. 45 Ibid., 86.
16
physical”). Ana intar återigen en slags moraliskt överlägsen position och dömer denna kroppsliga kontakt som utspelar sig framför henne (”to be honest it’s embarrassing”), men trots sitt fysiska avståndstagande vänder Ana inte bort blicken. I det äckliga finns det någonting som hon själv saknar. Notera det ”and” i ”and I am pea green with envy” som upplöser spänningen mellan den dömande blicken och den längtande blicken. Det är inte en längtan trots äcklet, utan en längtan med äcklet. Jag läser inte Ana som längtande efter att bli något annat, utan efter att
uppleva något annat; hennes avund är en längtan efter en kroppslighet som hon inte har, inte en
längtan efter att undfly det som hon själv är.
Jag vill återkoppla till Anas livssituation som nybliven litteraturvetare. Det är intressant att berättelsen tar sin början just vid den tidpunkt i Anas liv då hon avslutar sina studier och kan anses vara färdig expert i sitt ämne, redo att tillämpa sin kunskap i livet. När Ana möter Christian står hon i ett vägskäl mellan att fortsätta på det spår som hon är välbekant med och att utforska någonting nytt.Detta val personifieras i Anas romantiska valmöjligheter. Förutom Christian finns det ytterligare två potentiella romantiska partners för Ana: hennes vän José samt Paul Clayton, sonen till butiksägaren där Ana jobbar. José är emellertid den av dem som är av större betydelse för berättelsen, och jag kommer därför enbart att diskutera hans roll. José var den första personen som Ana träffade när hon påbörjade sina universitetsstudier. Ana beskriver honom som en god vän och en ”kindred spirit”, hon är också väl medveten om att han hyser romantiska känslor för henne.47 Ana beskriver José som en attraktiv person, men hon känner själv ingen attraktion till honom.
Katherine often teases me that I’m missing the need-a-boyfriend gene, but the truth is I just haven’t met anyone who…well, I’m attracted to, even though part of me longs for the fabled trembling knees, heart-in-my-mouth, butterflies-in-my-belly moments.
Sometimes I wonder if there’s something wrong with me. Perhaps I’ve spent too long in the company of my literary romantic heroes, and consequently my ideals and expectations are far too high. But in reality, nobody’s ever made me feel like that.
Until very recently, the unwelcome, still-small voice of my subconscious whispers. NO! I banish the thought immediately. […]
I watch José open up the bottle of champagne. He’s tall, and in his jeans and T-shirt, he’s all shoulders and muscles, tanned skin, dark hair, and burning dark eyes. Yes, José’s pretty hot, but I think he’s finally getting the message: we’re just friends.48
17
Ovanstående utsnitt utspelar sig tidigt i berättelsen, strax efter att Ana har intervjuat Christian, men innan någon egen kontakt mellan Ana och Christian har inletts. Här ser vi att det redan från början görs tydligt att Christian egentligen är Anas enda valbara alternativ. Här svarar också Ana själv på sin fråga om varför hon dras till just Christian: fram till Anas möte med Christian har ingen fått henne att uppleva de där känslorna, som återigen är i högsta grad kroppsliga (”fabled trembling knees, heart-in-my-mouth, butterflies-in-my-belly [min kursivering]”). Med José har Ana en själslig förbindelse, och han är liksom Christian klart attraktiv även kroppsligen, men José väcker inte Anas kropp. Ana frågar sig om hennes närvaro i den litterära världen kan ha gett henne orealistiska romantiska förväntningar. Den tanken talar förstås till en något föråldrad, men som Abrahamsson visar fortfarande befintlig, idé om skadligheten i kvinnors konsumtion av skönlitteratur. Men kanske ligger det också något i att det finns ett samband mellan Anas engagemang i litteraturen, och hennes dragning till Christian? Litteraturen är trots allt någonting som Ana redan vet. José har, liksom litteraturen, tryggt funnits i hennes liv under en längre tid – under en lika lång tid till och med, om man räknar från starten av Anas litteraturvetenskapliga studier. Med Christian träder någonting nytt in i hennes liv, de kroppsliga upplevelser som hon inte vet någonting om mer än att hon har en längtan efter att uppleva dem.
If I’d not met him, I’d still be sweetly and blissfully oblivious. My mind drifts to last night and this morning…and the incredible, sensual sexuality I’d experienced. Do I want to say good-bye to that? No! Screams my subconscious…my inner goddess nods in silent Zen-like agreement with her.49
Relationen med Christian är också ett utforskande för Ana: Vad vill jag? Vad innebär den kroppslighet som jag inte har upplevt? Finns det något annat än det jag har, som kan passa mig? Medveten om att det är något helt nytt kastar hon sig ut i det okända, med förhoppningar och förväntningar på vad hon ska finna. Anas förhoppningar på relationen med Christian är vanliga, klassiska romantiska ideal: att vara upp över öronen förälskad, att uppleva passion. En annan förväntning som Ana har är att hon ska lära känna föremålet för sin förälskelse. En central konflikt i boken är Christians ovilja att bli fysiskt berörd, och Anas längtan efter att dels röra honom och dels förstå vad beröringen betyder för honom, att lära sig om honom.
”Why don’t you like to be touched?” I whisper, staring up into soft gray eyes. ”Because I’m fifty shades of fucked up, Anastasia.”
Oh…his honesty is completely disarming. I blink up at him.
18
”I had a very tough introduction to life. I don’t want to burden you with the details. Just don’t.” […] It’s so frustrating – I am desperate to know more. But he won’t tell me.50
I ovanstående citat uttalas Anas vetgirighet i klarspråk (”I am desperate to know more”). Här ser vi också hur Christian refererar till sig själv som ”femtio nyanser”, en fras som används frekvent av både Ana och Christian genom romanen. Det är härifrån romanens titel kommer. Christian har femtio nyanser, menar han själv; av olika humör, av egenskaper, av personlig historia, men endast några få görs tillgängliga för Ana. På en nivå antyds detta otillgängliga mörker i Christians bakgrund kunna förklara hans perversioner, och kan förstås som ett sätt att väcka sympati hos Ana. Om man läser romanen som sexistisk och med en enkelriktad maktutövning från Christian gentemot Ana, fungerar detta antydda mörker som ett falskt hopp om möjligheten att laga en trasig själ om hon bara kan få komma nära och hjälpa; en möjlighet att förändra honom. Detta tar Bonomi, Altenburger och Walton fasta på i sin artikel, där de ser Anas sökande efter närhet till Christian som en längtan efter en ”normal” relation.51 Dessa aspekter finns i romanen, Ana ser på Christian som trasig och sjuk, i behov av hjälp – hjälp som hon hoppas kunna ge honom. Jag vill dock återigen göra ett visst fokusskifte, denna gång till själva idén om rannsakande som lösning och nyckel till förändring. Det är en idé som är nära förbunden till talet om könet och perversiteternas införande som Foucault skriver om i Viljan
att veta. Perversiteterna införlivas i en ”jakt på de perifera sexualföreteelserna” genom ”ett obegränsat inträngande”, skriver Foucault.52 Perversiteten inskrivs i själva individen, personligheten, genom ett ständigt sammankopplande mellan person och sexualitet i sökandet efter orsakssamband, vilket för mig tillbaka till relationen mellan det vetande subjektet och den perverse. Viljan att veta blir en maktpraktik som kräver en nyfiken närvaro och närhet, ”ett utbyte av diskurser i form av frågor som pressar fram bekännelser, och i form av förtroenden som faller utanför förhörens ram […] Därför är sjukförklaringen av den sexuelle avvikaren på samma gång en följd och ett medel”.53 Den makt som är i verksam här ska inte läsas som en individuell makthandling; jag menar inte att Ana genom sin vilja att veta om Christian utför en medveten makthandling. I Anas vilja att veta finns emellertid ett västerländskt utövande av det som Foucault benämner scientia sexualis, förbindelsen mellan bekännelse, individ och sanning, representerat: ”Åtminstone sedan medeltiden har de västerländska samhällena räknat
50 James, 269.
51 Bonomi, Altenburger & Walton, 738f. 52 Foucault, 2002, 64.
19
bekännelsen till de viktiga ritualer som skall producera sanning […] Erkännandet av sanningen har skrivit in sig i hjärtat av de individualiseringsprocedurer makten företar”.54 Anas sökande efter något nytt, efter det hon inte redan vet om, kan på så sätt läsas som en vilja att veta, ett suktande efter sexuell upplevelse inte för upplevelsens skull utan som ett led i sökandet efter sanning, kunskap och förståelse. Det är från denna utgångspunkt som Ana närmar sig kroppsligheten, och i relationen med Christian lockar inte bara möjligheten att lära sig om sin egen kropp utan också om en annan; en möjlighet att lära sig om det perversa subjektet. Men det hon möter är inte en kroppslighet som gärna talar, utan en stummare, råare, kroppslighet som inte vill låta sig undersökas. Det är en konflikt mellan att förstå och att uppleva som utspelar sig både i Anas inre och i relationen mellan Ana och Christian.
3.2. Makt
Kate och Christian speglas i varandra inte bara genom sina egenskaper, utan också i förhållande till Ana. Med Christians inträde i Anas liv belyses också relationen mellan Ana och Kate, dels genom att vänskapen inskränks men också genom att Kate envist inkräktar på relationen mellan Ana och Christian. Vänskapen mellan Ana och Kate inskränks framförallt genom att kommunikationen mellan dem begränsas. På grund av Christians yrkesroll kräver han, enligt råd från sin advokat, att Ana ska skriva på ett avtal gällande tystnadsplikt om hans privatliv innan han delar med sig av sina sexuella preferenser med henne. Att Ana skriver på avtalet om tystnadsplikt är självklart, liksom att det är Christian och inte José som hon väljer att inleda en relation med, och på ett liknande sätt läggs det fram som ett val trots denna självklarhet:
[…] I could hold you to some impossibly high ideal like Angel Clare or debase you completely like Alec d’Urberville,” he murmurs, and his eyes flash dark and dangerous.
”If there are only two choices, I’ll take the debasement.” I whisper, gazing at him. My subconscious is staring at me in awe. He gasps.
”Anastasia, stop biting your lip, please. It’s very distracting. You don’t know what you’re saying.”
”That’s why I’m here.”
[…] Holy shit. It’s bad, really bad, and I’m very curious to know. ”Okay. I’ll sign.”
He hands me a pen.
”Aren’t you even going to read it?”
20
”No.” […] ”Christian, what you fail to understand is that I wouldn’t talk about us to anyone anyway. Even Kate […]”55
Redan i själva formulerandet av de två alternativen är endast ett möjligt, eftersom det andra läggs fram som bokstavligen omöjligt (”impossibly high ideal”). Det finns emellertid inget tvång eller hot om våld till att skriva på avtalet, och Ana tydliggör att det inte heller behövs (I wouldn’t talk about us to anyone anyway”). Hon är villig att möta kravet med eller utan ett juridiskt bindande avtal, eller snarare direkt ovillig att tala om deras relation med utomstående. Även om det endast finns ett verkligt valbart alternativ, finns det en frivillighet i akten att välja detta alternativ. Frivillighet är, enligt Foucault, också en förutsättning för maktrelationen:
Power is exercised only over free subjects, and only insofar as they are free. By this we mean individual or collective subjects who are faced with a field of possibilities in which several ways of behaving, several reactions and diverse comportments, may be realized. Where determining factors saturate the whole, there is no relationship of power; slavery is not a power relationship when man is in chains. (In this case it is a question of a physical relationship of constraint.).56
Det finns en maktrelation mellan Christian och Ana, och denna maktrelation formar hennes handlingsutrymme, men det är inte en tvingande makt i någon direkt mening. En förutsättning för att förstå maktrelationen mellan Ana och Christian är erkännandet av Ana som ett fritt subjekt. Notera att Ana förklarar detta för Christian (”Christian, what you fail to understand”). Jag menar att Ana på detta sätt hävdar sig som ett fritt, handlingskraftigt subjekt inför Christian, och det är som detta subjekt Ana handlar i enlighet med Christians krav. Här ser vi också ytterligare ett exempel på att Ana är fullt medveten om att det Christian vill ha av henne inte är oproblematiskt, ja, faktiskt riktigt dåligt (”Holy shit. It’s bad, really bad”). Precis som i det tidigare exemplet där Anas längtan efter kroppsligheten fanns i hennes äckel, ser vi här hur hennes nyfikenhet väcks med insikten att det som väntar är dåligt (”and I’m very curious to know” [min kursivering]).
När avtalet om tystnadsplikt är undertecknat bjuds Ana in i Christians värld av piskor, rep och kontroll. Nu presenteras kontraktet som faktiskt gäller överlåtelse av kontroll och deras sexuella relation. Kontraktet är omfattande med totalt 45 paragrafer samt ytterligare tre appendix där detaljer om specifika praktiker specificeras. I de 45 paragraferna står dels generella villkor gällande samtycke, könssjukdomar och tvåsamhet, och dels Christians formulering av
55 James, 95f.
21
relationen mellan honom som dominant och den som intar rollen som undergiven. Den senare innefattar i stora drag uttryck för lydnad från den undergivna, säkerställande av säkerhet från den dominanta samt fastställande av disciplinerande praktiker. Appendix 1 specificerar ytterligare kravet om lydnad, här sätts också regler för den undergivnas vardagliga rutiner upp: hälsosamma sov-, mat- och träningsvanor, riktlinjer för klädsel. I appendix 2 anges ”hard limits”, det vill säga aktiviteter som utesluts totalt på begäran av någon av parterna (de gränser som på förhand är inskrivna är Christians ”hard limits”). I appendix 3 listas ”soft limits”, det vill säga övriga sexuella praktiker som är uppe för diskussion mellan parterna.57 Eftersom en genomgång av hela kontraktet skulle kräva mycket utrymme men tillföra förhållandevis lite till min analys fokuserar jag i huvudsak på appendix 1, vardagliga rutiner, då det i huvudsak är dessa som Ana och Christian diskuterar. Appendix 1 är den första delen som Ana läser och hennes första invändningar gäller regler för kläder och träning:
”I’m not sure about accepting money for clothes. It feels wrong.” I shift uncomfortably, the word ”ho” rattling around my head.
“I want to lavish money on you. Let me buy you some clothes. I may need you to accompany me to functions, and I want you dressed well. I’m sure your salary, when you do get a job, won’t cover the kind of clothes I’d like you to wear.”
Think of them as a uniform.
”I don’t want to exercise four times a week.”
”Anastasia, I need you supple, strong, and with stamina. Trust me, you need to exercise.” ”But surely not four times a week. How about three?”
”I want you to do four.”
”I thought this was a negotiation?”58
Ana förhandlar villkoren som Christian har lagt fram, och intar därmed en motståndsposition. I kampen mellan motståndspositioner belyses maktrelationen såsom Foucault beskriver den.59 Men hur kommer det sig att det är dessa banala frågor som Ana tar strid för? Delvis är detta punkter som Ana har bäst chanser att förhandla om, eftersom det är sådant som hon redan känner till sedan innan till skillnad från maktförskjutningar och sexuella praktiker. Jag har tidigare visat att Ana har en stark drivkraft att uppleva sexualitet, vilket också förklarar varför hon är försiktigare med att göra motstånd på de punkterna. Kläder verkar emellertid vara starkare förknippat med egenvärde för Ana. Tanken på att ta emot kläder får henne att känna
57 James, 165-175. 58 Ibid., 107.
22
sig billigare än någon av de sexuella praktiker eller disciplineringsmetoder som finns i kontraktet (”the word ’ho’ rattling around my head”). Jag ska återkomma till detta längre fram, men låt oss först titta på ytterligare några invändningar från Ana. När hon läst kontraktet i sin helhet reagerar hon även på villkoren som gäller dominans och lydnad:
Holy fuck. I can’t bring myself to even consider the food list. I swallow hard, my mouth dry, and read it again.
My head is buzzing. How can I possibly agree to all this? And apparently it’s for my benefit, to
explore my sensuality, my limits – safely – oh, please! I scoff angrily. Serve and obey in all things.
All things! I shake my head in disbelief. Actually, don’t the marriage vows use those words… obey? This throws me.60
Ana blir alltså i första hand upprörd över Christians begäran att kontrollera hennes vardagliga rutiner, i andra hand över formuleringen att kontraktet skulle vara till hennes fördel. Hon stannar upp vid ordet ”obey”, och påminns om att det ingår i äktenskapslöftena. Denna insikt jämnar på sätt och vis ut Christians krav (det perversa) med äktenskapet (det normativa). Det innebär inte per automatik ett rättfärdigande av kravet om lydnad, Ana finner det fortfarande upprörande (”This throws me”), utan kan också läsas som ett ifrågasättande av äktenskapslöftena – kanske är de lika orimliga som Christians kontrakt.
Det allra första som Ana invänder mot i citatet ovan rör dock riktlinjerna för mat (”I can’t bring myself to even consider the food list”). Maten spelar en särskild roll i berättelsen. Genom hela romanen pågår en konflikt mellan Christian som vill att Ana äter ordentligt och regelbundet, och Ana som äter mycket sparsamt och sällan trots att hon erbjuds generösa urval av de lyxigaste rätterna.
Christian is nowhere to be seen, and Mrs. Jones is checking at the contents of the pantry. ”Tea now, Miss Steele?” she asks.
”Please.” I smile at her. Feeling slightly more confident now that I’m dressed. ”Would you like something to eat?”
”No, thank you.”
”Of course you’ll have something to eat,” Christian snaps, glowering. ”She likes pancakes, bacon, and eggs, Mrs. Jones.”61
23
I en annan kontext som inte rör Fifty Shades of Grey utan ätstörningar, skriver Susan Bordo att ätstörningar kan tolkas som motståndshandlingar mot femininitet, som traditionellt förknippats med kroppslighet.62 Anas matvägran kan så läsas som ett motstånd mot att bli kropp. Nu väcks kanske frågan om inte en sådan läsning är motstridig med min tidigare slutsats om Anas längtan efter den kroppsliga upplevelsen. Mitt svar är både ja, och nej. Ätande skiljer sig från den sexuella upplevelsen på så sätt att ätandet bokstavligen sätter sig i kroppen. Akten att äta är visserligen en upplevelse men den förtärda maten blir du, och du blir den. Notera att Ana är mer villig att bära kläderna (”Think of them as a uniform”) än att ta till sig matlistan i kontraktet (”I can’t bring myself to even consider the food list”), den kan hon inte ens förmå sig att diskutera. Ana är dessutom inte heller en harmonisk karaktär, utan ett kluvet subjekt som slits och dras åt olika håll. Kluvenheten manifesteras i hennes inre röster: det undermedvetna samt den inre gudinnan. När Ana har läst kontraktet uppstår en konflikt mellan dessa:
I stare at myself in the bathroom mirror. You can’t seriously be considering this… My subconscious sounds sane and rational, not her usual snarky self. My inner goddess is jumping up and down, clapping her hands like a five-year-old. Please, let’s do this…otherwise we’ll end up
alone with lots of cats and your classic novels to keep you company. […] I flush at the memory of
his hands and his mouth on me, his body inside mine. Closing my eyes, I feel the familiar delicious pull of my muscles from deep, deep down. I want to do that again and again. Maybe if I just sign up for the sex…would he go with that? I suspect not.
Am I submissive? […] I’m shy, yes…but submissive? I let Kate bully me – is that the same?63 I ett av citaten jag tog upp i föregående avsnitt var Anas inre röster överens om att de ville vara kvar i relationen (”[…] the incredible, sensual sexuality I’d experienced. Do I want to say good-bye to that? No! Screams my subconscious…my inner goddess nods in silent Zen-like agreement with her.”), men detta var innan Ana hade läst kontraktet i sin helhet. 64 När Ana på allvar överväger att skriva på kontraktet gör hennes undermedvetna motstånd (”you can’t
seriously be considering this”), samtidigt som den inre gudinnan försöker övertala Ana att
skriva på (”Please, let’s do this…”). Ana liksom hennes undermedvetna sökte efter att utforska sexualiteten (”the incredible sensual sexuality I’d experienced”/”Maybe if I just sign up for the sex…”) och börjar tvivla när utforskandet växer bortom kroppsliga upplevelser, till kroppslig kontroll och den förändring, det tillblivande, som denna innebär. Men det finns trots allt ett
62 Susan Bordo, Unbearable Weight. Feminism, Western Culture and the Body, Berkeley: University of California Press, 1993, 4ff.
24
begär efter kroppslighet i Ana, som den inre gudinnan ger röst åt. Vi ser återigen hur kampen mellan vetandet och kroppen, som jag i föregående avsnitt beskrev som en konflikt mellan att förstå och uppleva, finns både i Anas inre och i relationen mellan Ana och Christian.
Ytterligare något intressant sker i slutet av ovanstående citat. Ana frågar sig om hon är undergiven som person, vilket får henne att tänka på sin relation till vännen Kate (”I let Kate bully me – is that the same?”). Detta återkopplar till liknelsen mellan Kate och Christian, som är så genomgående i hela romanen att de på flera sätt kan läsas som mot varandra utbytbara, och jag menar att Christian också byter ut Kate i Anas liv, åtminstone delvis. Jag återkommer nu till frågan om kläder, som manifesterar Christians ersättande av Kate i Anas liv. Det är så att Ana, istället för att bära sina egna, ofta lånar kläder av Kate, vilket bland annat uppmärksammas av Anas mor:
”You look lovely, dear.”
”Oh, this is Kate’s dress. You like it?” Her frown deepens.
”Why are you wearing Kate’s dress?” Oh…no.
”Well, I like this one and she doesn’t,” I improvise quickly.
She regards me shrewdly while Bob oozes impatience with his hangdog, hungry look. ”I’ll take you shopping tomorrow,” she says.
”Oh, Mom, you don’t need to do that. I have plenty of clothes.”
”Can’t I do something for my own daughter? Come on, Bob’s starving.”65
Det antyds här att det finns en annan anledning till att Ana bär Kates klänning, än att hon är mer förtjust i den än vad Kate är (”I improvise quickly”), men vilken denna anledning är besvaras inte. Det som är utmärkande i scenen är, återigen, Anas motstånd till att få egna kläder (”Oh…no.”), och här görs det tydligt att det gäller oavsett vem kläderna är från. Anas mor intar även hon en roll som klär på, och en roll som matar, vilket förstärker kopplingen mellan mat och kläder som representationer av kroppslighet. Ur det perspektivet kan Anas motstånd till kläder såsom till mat läsas som motstånd till att bli kropp. Det är ett sätt att förstå varför Ana inte vill bära sina egna kläder eller få kläder. Men jag vill mena att det dessutom är av vikt att det är specifikt Kates kläder som Ana bär.
25
Vid ett tillfälle förser Christian Ana med kläder. Det är innan deras sexuella relation har inletts, då Christian tar hem Ana till sitt hotellrum för att hon ska sova av sig ruset en kväll när hon varit överförfriskad. På morgonen möts Ana av en uppsättning helt nya kläder, och strax efter att hon klätt på sig påminns hon om att hon lämnat Kate utan förvarning kvällen innan:
I inspect the bag of jeans. Not only has Taylor [Taylor arbetar för Christian] brought me jeans and new Converse, but also a pale blue shirt, socks, and underwear. Oh my. A clean bra and panties – actually, to describe them in such a mundane, utilitarian way does not do them justice. They are exquisitely designed fancy European lingerie. All pale blue lace and finery. Wow. I am in awe and slightly daunted by this underwear. What’s more, they fit perfectly. […] Kate!
”Crap, Kate,” I croak. Christian peers up at me. ”She knows you’re here and still alive. […]”66
Det är inte kläderna som påminner Ana om Kate, icke desto mindre följs påklädningen inom kort av oro för Kate. Ana imponeras av hur utsökta och välpassande kläderna är, vilket också skrämmer henne (”I am in awe and slightly daunted by this underwear”). Den skräck och den samtidiga beundran som Ana känner inför kläderna kan läsas som en rädsla inför inte bara kroppen utan också en kroppslig självständighet. Hon upplever känslan av att iklä sig någonting som är avpassat för just henne, någonting exklusivt i flera bemärkelser, någonting som passar henne perfekt – någonting som inte är Kates. Abrahamsson finner i sin läsning av romanen att Christian fungerar som ”en förevändning, för att under heterosexualitetens förkläde få frossa i bilden av den avklädda hjältinnan”.67 För att exemplifiera hur det sker tittar Abrahamsson närmare på en duschscen som äger rum just innan påklädningen som jag citerat ovan. I denna scen får läsaren följa Anas tankar när hon tar av duschtvålen, andas in det som hon tänker sig vara Christians doft och längtande smeker sig själv över kroppsdelarna, föreställandes hans händer istället för sina egna. Abrahamsson menar inte att Christians närvaro är obetydlig för upphetsningen, men inte heller avgörande, eftersom läsaren är medveten om att den enda närvarande kroppen i rummet som utspelas är Anas. I en sådan läsning riktas begäret mot den kvinnliga kroppen, den kropp som läsaren identifierar sig med, och fungerar därmed inte endast som ett heterosexuellt begär utan också onanistiskt; i syfte att tillfredsställa den egna kroppen.68 Jag fortsätter på Abrahamssons spår om heterosexualiteten som en förevändning, men genom att addera Kate till ekvationen landar jag i en annan läsning. Exemplet med kläderna
