Självständigt arbete i
förskollärarutbildningen
Rörelseaktiviteter i förskolan
En studie om hur förskollärare arbetar med
planerade rörelseaktiviteter i förskolan
Författare: Lina Ahlgren & Hanna
Törnkvist
Abstrakt
Svensk titel: Rörelseaktiviteter i förskolan
En studie om hur förskollärare arbetar med planerade rörelseaktiviteter i förskolan
Engelsk titel: Physical activities in preschool
A study about how preschool teachers work with planned physical activities at preschool
Syftet med studien är att genom intervjuer med några förskollärare, som arbetar med blandade åldrar på förskolan, ta reda på deras överväganden gällande planerade
rörelseaktiviteter i den dagliga verksamheten. Frågeställningarna som studien svarar på är vilka centrala överväganden förskollärare tar ställning till inför p lanerade
rörelseaktiviteter utomhus och inomhus samt hur aktiviteterna skiljer sig efter gruppens sammansättning. Gruppens sammansättning innefattar barnens ålder, kunskapsnivå, vilka barn som passar ihop och barnens enskilda behov. Studien är kvalitativ och metoden som används är semistrukturerade intervjuer som har transkriberats ordagrant. Urvalet av informanter är fem olika förskollärare som arbetar på olika förskolor. För att analysera empirin utgår vi från Vygotskys sociokulturella teori. Studiens resultat visar att samtliga förskollärare anser att rörelse är viktigt men att de lägger lite planerad tid på rörelseaktiviteter. Den planerade rörelseaktiviteten sker oftast inomhus medan de ser rörelseaktivteter utomhus som mer spontana och naturliga. Andra delar av läroplanen ses som mer relevanta och därför läggs inte så mycket tid på planerade
rörelseaktiviteter. Miljö och material varierar mellan de olika förskolorna i studien och det har visat sig ha stor påverkan för möjligheten av utförandet av planerade
rörelseaktiviteter. Det är lätt att se hinder istället för möjligheter men bara
förskollärarnas kreativitet sätter gränser, vardagligt material som inte är ämnat för rörelse går att använda. Sammansättnigen av gruppen påverkar val av aktiviteter, det anpassas mest efter vilken utvecklingsnivå gruppen ligger på och inte så mycket efter ålder. Alla förskollärarna har en positiv inställning till rörelseaktiviteter de tycker att det är viktigt att röra på sig och rörelseaktiviteter generar mycket glädje.
I resultatet har teman plockats ut från frågeställningarna och svaren. Teman är:
Planerade rörelseaktiviteter - Förutsättningar vid planering och Planerade rörelseaktiviteter - Sociala relationer.
Nyckelord
Innehåll
1 Inledning ____________________________________________________________1
1.1 Begreppsförklaring ________________________________________________ 2 1.2 Bakgrund________________________________________________________ 2
1.2.1 Förskolans uppdrag i förhållande till rörelseaktiviteter ________________ 2 1.2.2 Rörelseaktiviteter i barnens fria lek _______________________________ 2 1.2.3 Positiva effekter av rörelseaktiviteter ______________________________ 2
1.3 Syfte ___________________________________________________________ 3 1.4 Frågeställningar __________________________________________________ 3
2 Teoretiska utgångspunkter _____________________________________________4
2.1 Sociokulturellt perspektiv på lärande __________________________________ 4
2.1.1 Planering och didaktiska perspektiv vid rörelseaktiviteter ______________ 4 2.1.2 Materialets vikt vid planerade rörelseaktiviteter _____________________ 5 2.1.3 Sociala, etniska och ekonomiska förutsättningar _____________________ 5
3 Litteraturgenomgång _________________________________________________6
3.1 Betydelsen av planerade rörelseaktiviteter ______________________________ 6 3.2 Miljöns och materialets påverkan på rörelseaktiviteter ____________________ 7 3.3 Gruppsammansättningens påverkan av rörelseaktiviteter __________________ 8
4 Metod _____________________________________________________________10
4.1 Vetenskapsteoretiskt perspektiv och metodval__________________________ 10 4.2 Urval __________________________________________________________ 10 4.3 Genomförande __________________________________________________ 11 4.4 Etiska ställningstaganden __________________________________________ 11 4.5 Studiens kvalitet _________________________________________________ 12
5 Resultat och analys __________________________________________________13
5.1 Planerade rörelseaktiviteter - Förutsättningar vid planering _______________ 13
5.1.1 Rörelseaktiviteter och didaktiska ställningstaganden _________________ 13 5.1.2 Analys _____________________________________________________ 15 5.1.3 Läroplanen__________________________________________________ 15 5.1.4 Analys _____________________________________________________ 16 5.1.5 Tillgång till material vid rörelseaktiviteter _________________________ 17 5.1.6 Analys _____________________________________________________ 18
5.2 Rörelseaktiviteter och sociala relationer_______________________________ 19
6.1 Metoddiskussion _________________________________________________ 23
6.1.1 Vetenskapsteoretiskt perspektiv och metodval_______________________ 23 6.1.2 Urval ______________________________________________________ 23 6.1.3 Genomförande _______________________________________________ 23
6.2 Resultatdiskussion _______________________________________________ 24
6.2.1 Planerade rörelseaktiviteter - Förutsättningar vid planering ___________ 24 6.2.2 Rörelseaktiviteter och sociala relationer___________________________ 25
6.3 Framtida forskning _______________________________________________ 26
Referenser ___________________________________________________________27 Bilagor ______________________________________________________________30
1 Inledning
Som blivande förskollärare har vi fått upp ögonen för att den planerade
rörelseaktiviteten i förskolan bortprioriteras. I förskollärarutbildningen ingår endast ett fåtal kurser om rörelse och vi funderar på om det är därför rörelsen inte tas på så stort allvar i förskolan. Dagens samhälle är utformat så att många barn inte rör så mycket på sig vilket kan bero på många aspekter. Samhället är digitalt och barn lär sig att ha ntera mobiltelefoner, plattor, tv och datorer i en tidig ålder vilket gör att de sitter stilla mer. En annan aspekt är att parker och grönområden försvinner för att det är hög bostadsbrist och platsen behövs till bostäder. Våra tankar stärks av McLachlan, Fleer och Edwards (2013) som menar att barn som äter mycket och är inaktiva ökar risken för övervikt vilket leder till ohälsa senare i livet, överviktiga barn orkar inte lika mycket som andra. Många barn bor i stora städer där det inte finns mycket tillgänglighet till naturen, på grund av det minskar den spontana fysiska aktiviteten drastiskt (a.a). Fysisk aktivitet bör vara en naturlig del i vardagen både hemma och i förskolan. Ett barn behöver röra på sig varje dag för att kroppen ska utvecklas som den ska. Ekblom (2011)
argumenterar för att barn behöver röra på sig mycket och menar också att både nervsystemets och musklernas tillväxt gynnas av motorikträning. Fysisk aktivitet är därför viktig för kroppens tillväxt.
Vi anser att det är skrämmande att rörelsen försvinner även på förskolan och därför anser vi att planerade rörelseaktiviteter är ett viktigt undersökningsområde. En anledning till att rörelsen får mindre utrymme skulle kunna vara att förskollärarna ser hinder istället för möjligheter i sina tillgångar. Denna studie kommer att inrikta sig på hur den planerade rörelseaktiviteten ser ut på förskolor. Förskolans läroplan säger att varje barn ska utveckla sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning och även få en förståelse av vikten att värna om sin hälsa. Barnen ska utveckla sin skapande förmåga i olika uttrycksformer såsom rörelse, dans och lek (Skolverket 2016). Vid planering av rörelseaktiviteter är det av vikt att ha med barn som ligger på olika utvecklingsnivåer för att de ska lära av varandra. Det kan kopplas till Vygotskys tanke om den proximala utvecklingszonen som innebär att en förebild behövs för att komma till ett nästa steg i sin utveckling. Det betyder att det behövs ett samlärande och det är något som är centralt också i rörelseaktiviteter. Ett exempel från verksamheten vi har sett var när några barn skulle hoppa hopprep, ett barn hoppade alltid för tidigt. Det började med att en pedagog sa; Hoppa! när repet kom, de andra barnen hängde snabbt på och ville också hjälpa till. Det slutade med att alla som var med i leken sa: Hoppa! Tillslut kom barnet på hur det skulle göra och klarade det själv.
Studien kommer också att ägna sig till frågan hur den planerade rörelsen skiljer sig beroende på gruppsammansättningar. Dessutom vill vi se hur den planerade
rörelseaktiviteten ser ut både inomhus och utomhus. Barnen spenderar mycket tid både inomhus och utomhus, rörelseaktiviteterna utomhus är oftast inte detaljplanerade utan mer som frilek, men ändå måste uteaktiviteter avsättas. Enligt våra erfarenheter
1.1 Begreppsförklaring
Centrala begrepp som används i studien är motoriska grundformer, motorisk utveckling och planerade rörelseaktiviteter. De motoriska grundformerna är gå, springa, hoppa, rulla, balansera, klättra, stödja, kasta, hänga, fånga, åla och krypa. Dessa begrepp är centrala för barnens utveckling (Svenska gymnastikförbundet). Motorisk utveckling är uppdelat i grovmotorik och finmotorik, grovmotoriken innefattar de stora
kroppsrörelserna och har de motoriska grundformerna som utgångspunkt. Finmotorik är små rörelser som till exempel görs med handen vid skrivning (Hammar och Johansson 2013). I denna studie kommer de grovmotoriska rörelserna vara i centrum då de
används vid fysisk aktivitet. I studien innebär begreppet planerade rörelseaktiviteter att systematiskt aktivera hela kroppen genom att tillexempel springa och hoppa, inte bara mindre rörelser som till exempel handen utför med pennan vid skrivning. Genom
planerade fysiska aktiviteter ska motorik, koordinationsförmågan och kroppsuppfattning utvecklas.
1.2 Bakgrund
1.2.1 Förskolans uppdrag i förhållande till rörelseaktiviteter
Barn behöver röra på sig varje dag för att må bra och för att utveckla sin motorik och rörelseförmåga. Förskolan har ett viktigt uppdrag att se till att barnen rör på sig och mår bra, miljön ska vara stimulerande, utmanande och locka till lek och aktiviteter både inne och ute.
Barnen ska kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen. Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus. Utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö.
(Skolverket 2016:7)
1.2.2 Rörelseaktiviteter i barnens fria lek
Rörelseaktiviteter kommer även in i barnens fria lek som Grindberg och Langlo Jagtøien (2000) skriver om, de påpekar att barn i leken använder det som finns tillgängligt för stunden, deras fantasi tar över och det behöver inte vara som i
verkligheten. Därför är det viktigt att förskollärarna inspirerar barnen i deras lek och är förebilder. Barn leker mycket rollekar där stora kroppsrörelser kan stimuleras, ett exempel på en sådan lek är Tjuv och polis. I den leken ingår mycket spring och stora rörelser. Genom att de vuxna lever sig in i sin roll i leken kan även bar n som har svårt för det bli inspirerade och involverade i leken. Vad barnen ska leka i den fria leken kan inte planeras men den är av stor vikt och måste få utrymme i den dagliga verksamheten. Hinic (2011) skriver att barnen ska utmanas i sin kreativitet och tillåtas komma med egna idéer kring planerade rörelseaktiviteter. Barn i senare förskoleålder gillar sagor och berättelser vilket är positivt att använda sig av också i rörelseaktiviteter då det är lätt att fånga upp barnen på det sättet.
1.2.3 Positiva effekter av rörelseaktiviteter
Ericsson (2009) menar att det ska vara positivt och roligt att röra på sig och samtidigt ska det lägga grund till lärande; Fysiska aktiviteter är en källa till glädje. Att må fysiskt
bra främjar koncentrationsförmågan och därmed inlärningsförmågan (Ericsson
eftersom alla behöver dagsljus, motion och utomhusupplevelser för att må bra. Även barnens psykiska hälsa kopplas in eftersom de blir mer lugna och harmoniska i kontakt med natur, växter och djur.
1.3 Syfte
Syftet men studien är att genom intervjuer med några förskollärare, som arbetar i blandade åldrar på förskolan, ta reda på överväganden gällande planering och gruppsammansättning inför rörelseaktiviteter i den dagliga verksamheten.
1.4 Frågeställningar
Vad är förskollärares centrala överväganden gällande planering av rörelseaktiviteter utomhus och inomhus i förskolan?
2 Teoretiska utgångspunkter
I detta kapitel kommer studiens teoretiska ramverk den sociokulturella teorin tas upp. Det blir senare en utgångspunkt till analys och tolkning i arbetet. I begreppet rörelse ingår många olika överväganden som påverkar utförandet och planeringen. Några centrala överväganden är; miljön, material, sociala förutsättningar, etnicitet och ekonomi.
2.1 Sociokulturellt perspektiv på lärande
Det sociokulturella perspektivet grundas i Lev Semenovich Vygotskys (1896-1934) tankar om utveckling, lärande och språk. Säljö (2012) skriver att kunskaper och
färdigheter varken är teoretiska eller praktiska utan både och, tankar och handlingar går hand i hand. I alla situationer måste det finnas både reflektion, kunskaper och fysisk
handling, annars åstadkoms inget. (Säljö 2012: 189). Enligt Dysthe (2003) bygger det
sociokulturella perspektivet på en ko nstruktivistisk syn på lärande, huvudfokus ligger på att kunskap konstrueras genom samarbete med andra. Säljö (2012) skriver vidare att människan ständigt är i utveckling och tar till sig nya kunskaper hela tiden i olika situationer. När människan behärskar ett begrepp eller en färdighet går det att utvecklas ytterligare så fler nya saker lärs in. Om ett barn tillexempel har lärt sig krypa är
färdigheten att gå inom räckhåll och så småningom att kunna springa och så vidare. Enligt Vygotsky finns det en proximal utvecklingszon som hänger samma med hans sätt att se på lärande som nämns ovan. Människor är särskilt mottagliga för instruktion och förklaring när de är i utvecklingszonen, då kan en lärare eller en kamrat med mer kunskap om området vägleda och dela med sig av sin kunskap (Säljö 2012). I ett
rörelsesammanhang kan en situation vara när ett barn försöker lära sig att stå på ett ben. Barnet klarar först bara av det med hjälp av någon annan att hålla i men tränar och utvecklas sedan till att klara det utan hjälp, här sker ett samlärande. Samspel och lärande är några av de viktigaste byggstenarna i den sociokulturella traditionen (Säljö 2012). Reunamo, Hakala, Saros, Lehto, Kyhälä & Valtonen (2014) studie utgår ifrån Vygotskys tankar kring den proximala utvecklingszonen men har omdefinierats i relation till fysisk aktivitet. Den proximala utvecklingszonen är enligt Vygotsky distansen mellan ett barns färdigheter och de aktiviteter som hen kan utföra med hjälp av en annan. Vygotsky ansåg att färdigheter är något som bara kan bemästras med hjälp av någon annan, genom att se hur någon annan gör och sedan ta efter och lära varandra (Reunamo m.fl. 2014). Det är viktigt att ha någon att ta efter för att lära men det är också viktigt att det som ska läras ligger på rätt nivå för mottagaren för att ett lärande ska ske. Enligt Skolverket (2016) ska förskolan anpassa aktiviteter under dagen efter barnens ålder och omständigheter för förskolevistelsen.
2.1.1 Planering och didaktiska perspektiv vid rörelseaktiviteter
Selander (2012) skriver om didaktik vilket handlar om hur barnen kan lära sig olika saker på bästa sätt, det handlar om planeringen innan en aktivitet. Författaren tar upp begreppet didaktisk design vilket innebär att det är lärares ansvar att tolka läroplanen, planera undervisning och sedan välja läromedel. Didaktikens grundfrågor är; vad ska
läras, hur ska det läras och varför ska det läras. Frågorna ska följas vid planering av
kommer göra att viss kunskap hamnar i förgrunden och annan i bakgrunden. Hammar och Johansson (2013) skriver om motorisk planering där det ingår fyra punkter vilka är; att önska utföra något, att välja aktivitet, att ha en motorisk idé och att planera vägen. Det innebär att förskolläraren har en tanke om vad barnet ska lära sig ska sedan planeras in i en aktivitet som är i lagom nivå för barnet att klara av. Det ska finnas en motorisk idé som tydligt visar vad barnet ska göra i aktiviteten. Till exempel berättar
förskollärare 5 om en situation där det gäller balansträning genom att stå på ett ben så kan första steget vara att ta ett föremål som barnet står på med ena foten och andra på golvet, nästa steg är att barnet står på ett ben med stöd av ett föremål eller en kompis och till sist kan barnet stå på ett ben fritt utan stöd. Som tas upp tidigare i stycket blir det till en motorisk planering, en plan läggs upp för att genomföra den motoriska idén.
2.1.2 Materialets vikt vid planerade rörelseaktiviteter
Enligt Skolverket (2016) ska miljön på förskolan vara trygg och inbjuda till lek, aktivitet och lärande, den ska vara utformad så att den utmanar barnen till nya erfarenheter. Barnen ska också få använda sig av sina egna planer, sin fantasi och kreativitet i lek både inomhus och utomhus, där aktiviteterna ska variera mellan planerade och fria faser. Detta för att barnen både ska få rörelsemomenten som
förskolläraren tänkt utföra och för att de ska få upptäcka rörelser själva.Barnen ska ges möjlighet att vistas utomhus både på förskolegården och fritt i naturen. Miljön ska utformas efter barnens intresse och behov.
Läraren kan använda sig av redskap och verktyg för att förstå sin omvärld och agera i den. Enligt Säljö (2012) använder människan två olika redskap, språkliga och
materiella. Språkliga redskap kan också kallas inte llektuella eller mentala och bestå av symboler eller tecken så som bokstäver, siffror, räknesystem och begrepp. När
människor tänker och kommunicerar använder de sig av kulture lla redskap såsom språket för att försöka förstå sin omvärld. Mediering är ett koncept som används i den sociokulturella traditionen för att beskriva att människor använder redskap eller verktyg för att förstå sin omvärld och kunna agera i den. Mediering sker också med fysiska redskap, i vissa yrken används redskap för att utföra ett visst arbete som tillexempel stavhoppare eller rörmokare, deras yrkesutövande hade var it svårt utan redskapen. En stor del av yrkesutövandet ligger i behärskningen av fysiska redskap (a.a). I planerade rörelseaktiviteter i förskolan kan fysiska redskap till exempel vara ärtpåsar, bollar och rockringar. Dysthe (2003) menar att det mesta som människan gör är både
kommunikativt och fysiskt. När barn lär sig lekar och spel finns många regler och fysiska element, när de kan leken eller spelet behärskar de reglerna som de fått höra språkligt och vet hur de ska använda kroppen som de lärt sig fysiskt.
2.1.3 Sociala, etniska och ekonomiska förutsättningar
3 Litteraturgenomgång
I detta kapitel redovisas tidigare forskning om rörelseaktiviteter i förskolan. Kapitlet är uppdelat i tre delar: Planering av rörelseaktiviteter, Miljöns och materialets påverkan
på rörelseaktiviteter och Förutsättningar som påverkar rörelseaktiviteter.
Att barn rör på sig i tidig ålder är viktigt för den fortsatta utvecklingen. Läroplanen säger att förskolan ska se till att barnen rör på sig varje dag.
3.1 Betydelsen av planerade rörelseaktiviteter
Iivonen, Sääkslahti och Nissinen (2011) har genomfört en studie i Finland där de undersöker fyra- och femåringars grundläggande motoriska färdigheter. Den ena gruppen hade 45 minuter idrott två gånger i veckan och i den andra gruppen
uppmuntrades förskolläraren till att utföra planerade fysiska aktiviteter med barnen. Flickorna visade tydlig förbättrad balans och pojkarna blev snabbare under studiens gång. Både flickorna och pojkarna i studien visade en förbättring i sina rörelser men det syntes tydligast hos flickorna. En slutsats som dras i studien är att planerade
rörelseaktiviteter varje vecka är av nytta för båda könen. Den största förbättringen hos barnen noterades under sommaren, författarna drar en slutsats att barnen är ute mer på sommaren och rör sig därför mer. Författarna skriver att förskollärare behöver
utbildning inom rörelse för att kunna utmana barnen på ett bra sätt, de vuxna har alltså en viktig roll när det gäller att få barn att röra på sig. Williams, Pfeiffer, Dowda, Jeter, Jones och Pate (2009) studie som är gjord i USA visar attsmå barn behöver stimuleras till att använda de motoriska grundformerna i förskolan. De grundmotoriska momenten är därför viktiga att ha i åtanke vid planering av rörelseaktivteter.
Även Vidoni och Ignico (2012) har gjort en studie i syfte att engagera barn i fysisk aktivitet och ge lärare utbildning i ämnet genom att ha planerade rörelseaktiviteter en gång i veckan. Studien är gjord i USA med barn mellan 2-5 år. Barnen övade på grundformerna, varje grundform hade 3-4 övningar som främjar just den. Författarna skriver att det är rekommenderat att barn i förskoleåldern ska utföra fysiska aktiviteter 120 minuter varje dag, då ska 60 minuter vara planerade rörelseaktiviteter och 60 minuter spontan rörelse. Den planerade rörelsen ska vara uppdelade i kortare pass på ungefär 15 minuter varje gång. Förskollärarna som deltog har visat på klar förbättring när det gäller att hålla i planerad rörelse med barnen och även blivit bättre på hur de ka n jobba med barnens motoriska svårigheter. När barnen rör på sig främjas utvecklingen av de motoriska grundmomenten och det har visat på positiva effekter både socialt och kognitivt. Dessa tankar styrks av Vidoni och Ignico (2012) som genom sin studie fick resultatet att barnen har visat mycket glädje under de planerade rörelsepassen vilket även har lett till förbättring i sociala och kognitiva förmågor, barnen har vart piggare och gladare. De har även visat en klar förbättring motoriskt.
Ericsson (2005) argumenterar om fysisk aktivitet bland elever i skolan och kom fram till att det bör vara en lektion med fysisk aktivitet och motorisk träning varje dag då
elevernas koncentrationsförmåga och skolprestationer ökar. Några åtgärder som tas upp är att det bör finnas fler planerade idrottstimmar på schemat och däribland även
uteaktiviteter. Dessa tankar styrks av Hammar och Johansson (2013) som menar att
motoriken ligger till grund för allt lärande (Hammar och Johansson 2013:13). Ett barn
koncentration på uppgiften. Ett barn med god motorik har automatiserat rörelsen som sker när det håller i pennan och kan därför koncentrera sig bättre.
Ericsson (2005) skriver att skolans läroplan fick ett tillägg år 2003 vilket innebar att skolan ska erbjuda daglig fysisk aktivitet till alla elever. Det visar att fysisk aktivitet har blivit en större prioritet för barn och ungdomar. Författaren argumenterar för att
motorikobservationer1 i förskolan bidrar till att barnens motorik förbättrats även om det inte funnits något särskilt åtgärdsprogram eller mer tid till rörelseaktiviteter på schemat. Detta kan bero på att både föräldrar och pedagoger blivit medvetna om rörelsens
betydelse och därför uppmuntrat barnen till att röra sig. Författaren menar att
engagemang och intresse, inte extra resurser, är det som behövs från vuxna. Det borde också finnas specialundervisning i skolan för de elever som har motoriska brister då dessa inte går över av sig själv utan kräver träning. Kroppsrörelser och motoriska övningar är något som bör ingå i skolans vardag naturligt och inte bara under idrotten. Resultatet visade också att barn som hade god motorik i de tre första skolåren hade bättre resultat på alla prestationstesten i svenska och matte än de elever som hade små eller större motoriska brister. Författaren tar upp exempel på hur barnen kan få
rörelseträning i klassrummet tillexempel genom att rita med händerna på varandras ryggar, göra klappövningar och rörelsesånger där barnen får komma på rörelserna. Lärarnas kunskap om barnens rörelsebehov är något som författarna beskriver som mycket viktigt och påverkar hur de aktivt jobbar med det i verksamheten. Barn med koncentrationssvårigheter har ofta ett större rörelsebehov. Förskollärare har olika kunskap om rörelseaktiviteter och om barns rörelsebehov och därför får inte alla barn samma förutsättningar till att utvecklas på ett bra sätt. Fysisk aktivitet tillsammans med både barn och föräldrar är ett bra sätt att lära känna familjen på, förskollärarna får då också en naturlig chans att prata om vikten av att röra på sig både i förskolan och hemma.
Sammanfattningsvis visar forskning att idrott två gånger i veckan leder till tydlig förbättrad balans för flickor och ökad snabbhet hos pojkar. Förändringen var tydligast på sommaren, troligen på grund av att barnen är ute mer. Förskollärare behöver utbildning för att kunna utmana barnen på ett bra sätt i rörelseaktiviteter. Alla vuxna, både föräldrar och förskollärare behöver vara medvetna om rörelsens alla positiva effekter. Barn som rör sig varje dag har visat positiva effekter socialt, kognitivt och koncentrationsförmågan har ökat. Barn med god motorik har visat tydligt bättre resultat i svenska och matte än barn med motoriska svårigheter.
3.2 Miljöns och materialets påverkan på rörelseaktiviteter
Enligt Sem Obengs (2009) studie som är gjord i USA är övervikt och andra
hälsoproblem hos barn allt vanligare på grund av bristande rörelse. Det är viktigt att förskolebarn rör på sig för att de ska ha en bra hälsa. Vidoni och Ignico (2011) skriver att några orsaker som påverkar att barnen blir överviktiga är färdigmat, överviktiga föräldrar som även röker, mycket tv tittande och bostadsområden utan parker eller andra lekytor. Även Ericsson (2009) argumenterar för att alla barn behöver röra på sig varje dag. Barn i storstäder åker ofta bil eller buss till förskolan, den naturliga rörelsen att gå eller cykla försvinner. Även lekytorna försvinner mer och mer ute, det finns inte lika många lekplatser och fria ytor för barnen att röra sig på längre, istället as falteras det på fler ställen. På grund av det menar författaren att spontana aktiviteter i förskolan är av
1
vikt och kan ske vid tillexempel promenader då barnen söker sig till aktiviteter som de vill träna på för att utveckla sin motorik. Vuxna ska uppmuntra barnen om de hittar en stock att balansera på eller ett dike att hoppa över under promenaden. Sem Obeng (2009) belyser att det är vanligt att förskollärare ser utevistelsen som den vanligaste fysiska aktiviteten. Enligt Iivonen m.fl. (2011) behövs en anpassad miljö både inne och ute som uppmuntrar barnen till att röra på sig och även ger dem utmaningar för att de ska kunna utveckla sin motorik. Att uppmuntra dem att vara ute och även vara med i rörelselekar är ett bra sätt att få aktiva barn. Eric sson (2005) tar också upp vikten av hur miljön är utformad, den påverkar möjligheten till fysisk aktivitet. En välutformad miljö både inne och ute uppmuntrar barnen att röra på sig. Den pedagogiska miljön ska vara tillåtande så att det finns möjlighet att röra på hela kroppen. Den fysiska miljön ska vara tillräckligt stor och öppen så att barnen ska kunna utföra stora kroppsrörelser såsom att springa, hoppa och rulla.
Som nämns ovan skriver även Williams m.fl. (2009) att miljön har stor påverkan på hur aktiva barnen är, barnen har störst fysisk aktivitet utomhus där de kan röra sig fritt. Studien visar även att miljön på förskolegårdar ser väldigt olika ut vilket påverkar hur barnens motorik stimuleras. Ericsson (2005) skriver också om att förskolegårdar ser olika ut i dagens samhälle, en del främjar barnens fysiska aktivitet genom att ha
klätterställningar och kanske en skogsdel medans andra är helt täckta med asfalt. Enligt författaren är det därför viktigt att förskolan besöker skogen eller parken där barnen får större möjlighet att träna på sin koordinationsförmåga, kroppsuppfattning och
rörelseförmåga. Hustyi, Normand, Larson och Morley (2012) har gjort en studie i USA med syfte att se samband mellan fysisk aktivitet och miljöpåverkan. Effekten av
utomhusaktiviteter i samband med fysisk aktivitet hos förskolebarn bedömdes på ett tydligt sätt. Olika nivåer av fysisk aktivitet hos barnen definierades beroende på vilken miljö de hade tillgång till. Barnen som deltog var fyra år gamla och studien tog plats på en förskolas utegård fem gånger i veckan. Deltagarna observerades på olika områden med olika tillgång till material. Alla deltagares resultat visade att fast material som klätterställningar och rutschkana framkallade hög fysisk aktivitet.
Hammar och Johansson (2013) tar upp observationer av rörelseaktiviteter i förskolan som är viktigt för att skapa en uppfattning av barnens motoriska nivå. I observationerna är det av vikt att hitta barnens starka sidor och att utforma en miljö som är trygg och meningsfull för barnen. Detta för att barnen ska bli intresserade och ha roligt under rörelseaktiviteterna. Det är också av vikt att tänka på att inte endast observera barnet utan att observera barnet i ett sammanhang tillsammans med både miljö och
barngruppen.
Sammanfattningsvis har förskolor olika förutsättningar, utformningen av gårdar ser väldigt olika ut. På vissa finns det mycket material so m uppmuntrar barnen till att röra på sig medan andra är platta och saknar material. Det är också skillnad på hur nära förskolan har till skogen. Forskning har visat att fast material, som klätterställningar, på gården ger högst fysisk aktivitet.
3.3 Gruppsammansättningens påverkan av rörelseaktiviteter
i tidig ålder, barn inskriva i studien fick åldersanpassad fysisk aktivitet med hög kvalité. Barn i förskoleåldern har planerad rörelse en gång i veckan i 60 minuter, då är det 30 minuter lek och 30 minuter dans. Aktiviteterna sker både inne och ute. Studien visar på att barnen fick bättre motorik och de blev även friskare av att röra på sig.
Reunamo m.fl. (2014) har gjort en studie som visar att miljö och ålder spelar en stor roll i fysisk aktivitet i förskolan. Det visade också att det spelar roll om det är en vuxen i närheten av en aktivitet eller om barnen agerar helt själva. Hög fysisk aktivitet ökar med åldern och den största delen hög fysisk aktivitet förekom utomhus i den fria leken. De aktiviteter som gav näst högst fysisk aktivitet skedde i den fria leken inomhus. Barnen var mellan 1-7 år och åldersskillnaden märktes mest utomhus då de äldre barnen visade högre fysisk aktivitet än de yngre. När de äldre barnen lekte i grupper kom de upp i högre fysisk aktivitet medans de yngre barnen hade högst fysisk aktivitet när de lekte med ett annat barn. Resultat i skillnad på utomhuslekar och inomhuslekar visar att regellekar utomhus uppgav hög fysisk aktivitet medans aktiviteter inomhus som barnen generellt inte får göra, så som att springa och stoja uppgav hög fysisk aktivitet.
Aktiviteter som barnen ofta inte får göra för förskollärarna belyser även Ericsson (2005) har en hög fysisk aktivitet. Författaren argumenterar för vilda lekar som hörs mycket och ofta upplevs som stökiga av förskollärarna, de ska vara tillåtna för att de bland annat stimulerar hjärnans matematikcentrum.
Luz m.fl. (2016) har gjort en studie som gick ut på att undersöka skillnader mellan flickor och pojkars kondition och motorik, barnen var 8-9 år gamla. Pojkar anses mindre avancerat mogna än flickor men visade överlägset bäst resultat i både motorik och konditionstesterna. Pojkar fick också bättre resultat i tester som s tyrka, snabbhet och smidighet medans flickorna visade bättre resultat gällande balans och koordination. Enligt författarna finns ingen tydlig skillnad i motorisk utveckling och fysisk aktivitet under 3-6 års ålder. En slutsats i studien var attpojkar brukar röra på sig mer än flickor vilket kan vara en anledning till att pojkar utvecklas snabbare under senare år.
Människor övar gärna på saker de är bra på vilket ledar till bättre resultat och mer kompetens. Studien visar att det är en större utmaning för flickor än pojkar och därför är det svårt att ta bort flickors stillasittande. Könsskillnader i motorik och kroppsbyggnad har stor påverkan för engagemang i fysiska aktiviteter.
Hammar och Johansson (2013) argumenterar för att alla barn ska vara delaktiga på sin nivå och det kan vara en stor utmaning att kunna anpassa rörelseaktiviteter till alla barns förutsättningar. Vidare skriver de att alla barn är i behov av särskilt stöd i olika
4 Metod
I detta kapitel presenteras hur studien har gått till, det som kommer tas upp är vetenskapsteoretiska perspektiv och metodansats, studiens kvalitet, urval, genomförande, bearbetning av data samt etiska aspekter.
4.1 Vetenskapsteoretiskt perspektiv och metodval
Intervju som metod valdes för att gå in mer på djupet och även för att ha möjlighet att ställa öppna frågor och följdfrågor, detta med stöd i vad Allwood och Erikson (2010) och Kihlström (2007a) skriver. Då studien går ut på att ta reda på hur förskollärare upplever planerade rörelseaktiviteter anser vi att intervju är en relevant och bra metod att använda för att gå in på djupet och få en tydlig förståelse för förskollärarnas svar. Vi valde att använda oss av kvalitativ forskning med semistrukturerade intervjuer som metod för att svara på studiens syfte och frågeställningar. Enligt Denscombe (2009) innebär semistrukturerade intervjuer att intervjuaren utgår från en färdig mall men kan ändå vara flexibel för informantens egna tankar och erfarenheter. Allwood och Erikson (2010) menar att kvalitativa metoder går in på djupet och Kihlström (2007a) skriver att i en kvalitativ intervju är det den som intervjuar som styr intervjun. För att komma in på djupet och därmed få informanternas egna uppfattningar om rörelseaktiviteter såg vi vikten av att lyssna på svaren och ställa öppna frågor och följdfrågor. Följdfrågor vi använde var tillexempel; hur menar du, kan du utveckla, vad är dina tankar om det. Dessa följdfrågor gav oss en bredare syn på svar som vi anser att förskollärarna kunde utveckla för att ge oss en så klar bild över deras egna tankar och erfarenheter som möjligt, det gav alltså en konkretisering av vad förskollärarna sagt.
4.2 Urval
Studien inriktar sig till förskollärares arbete med planerade rörelseaktiviteter i olika åldersgrupper.Vi har använt oss av förskolor som vi är bekanta med sen tidigare. Fem förskollärare har intervjuats varav samtligaarbetar i en medelstor stad i Sverige. Denscombe (2009) menar att urvalsprocessen kan gå till på olika sätt. Vi har använt en ickeslumpmässig subjektivt urvalsprocess som innebär att informanterna väljs ut efter intresse. Bekvämlighetsprincipen innebär att ett urval görs efter att informanterna finns nära till hands. Vi har använt bekvämlighetsprincipen också då vi anser att det är av vikt att ha någon relation med informanterna sen tidigare för att få en avslappnad intervju där tillit och öppenhet kan råda. Problemet är att fördomar kan ingå i undersökningen när bekanta förskolor valts på grund av bekvämlighetsprincipen.
Istället för namn har vi valt att använda oss av förskollärare 1, 2, 3, 4 och 5. I tabellen nedan presenteras vilken åldersgrupp förskollärarna är verksamma i just nu, hur länge de har arbetat som förskollärare och om de har någon utbildning inom rörelse.
Arbetar i åldersgrupp Erfarenhet Utbildning inom rörelse
Förskollärare 1 1-3 år 21 år Nej
Förskollärare 2 3-5 år 34 år Ja
Förskollärare 3 3-5 år 32 år Nej
Förskollärare 4 1-3 år 1 år Nej
Förskollärare 5 3-4 år 31 år Nej, men lärt av dotter som arbetar aktivt med
4.3 Genomförande
Utifrån frågeställningarna har relevanta intervjufrågor skapats, se bilaga A1, frågorna är öppna så att det inte går att svara ja eller nej. Första kontakten med de blivande
informanterna togs via telefon där vi berättade om oss och vårt självständiga arbete. Vi tog kontakt med sex olika förskollärare och fem av dem tackade ja och då bestämdes tid och plats för intervjun. Alla intervjuerna utom en genomfördes på informanternas arbetsplatser där de var bekväma i miljön och det var även lättast för dem att vara tillgängliga där. Den andra intervjun genomfördes i hemmet för att det passade
förskolläraren bättre. Innan intervjun började gav vi informanterna ett informationsblad om deras rättigheter, se bilaga A2. Våra kontaktuppgifter stod också med om de skulle ha några frågor eller tillägg i efterhand. I fyra av intervjuerna tog en av oss den ledande rollen medans den andra antecknade, det skulle vara tydligt vem som höll i intervjun, vi ansåg även att det var bra om båda var med för att det är lätt att missa eventuella
följdfrågor när intervjun genomförs ensam. En av intervjuerna var svår att få ihop tid till där alla tre kunde så den genomförde en av oss ensam.
Intervjuerna spelades in för att sedan transkriberas och kategoriseras under olika teman för att göra analysen tydlig. Kihlström (2007b) argumenterar för att det är viktigt att tänka på vad som skiljer intervjuerna åt och att varje intervju ska kunna placeras in under någon kategori. Likheter och skillnader skiljdes ut i de o lika svaren genom kategoriseringarna för att få en klar bild över vad förskollärarna svarat. Teman valdes efter informanternas svar och för att svara på studiens frågeställningar och syfte på ett tydligt sätt. För att förtydliga och bekräfta de olika teman använde vi oss av citat från intervjuerna som enligt Denscombe (2009) visar på en vetenskaplighet i studien. Dovemark (2007) menar att transkribering blir en tolkning av det som sagts. Även Denscombe (2009) skriver om tolkningar och vikten av att de görs efter en noggrann granskning av materialet, det säkrar en del av studiens vetenskaplighet.
4.4 Etiska ställningstaganden
Vetenskapsrådet (2002) pekar på fyra olika forskningsetiska principer vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att forskaren ska informera de berörda om forskningens syfte och om vilken uppgift de kommer ha i projektet. De ska också upplysas om att deltagandet är frivilligt och har rätt att avbryta sin medverkan. Informationen som ges ut till deltagare ska innehålla alla inslag som kan påverka deras deltagande.
Samtyckeskravet innebär att forskaren ska få uppgiftslämnarens och
undersökningsdeltagarens samtycke vilket innebär att de själva får bestämma över sin medverkan. Om barn under 15 år ska delta i en undersökning måste även
vårdnadshavare ge samtycke till deltagandet. Konfidentialitetskravet innefattar att alla som deltar i en undersökning ska ges möjlighet att vara anonyma därför bör tillexempel namn anonymiseras och information som kan kopplas till personen i fråga får inte synas i undersökningen. Nyttjandekravet innebär att uppgifterna som är insamlade endast får användas som forskningsändamål och får inte utlånas eller användas till icke
vetenskapligt syfte (Vetenskapsrådet 2002).
staden används inte vilket gör att deltagarna är helt anonyma. De insamlade uppgifterna kommer bara att användas till denna studie och sedan raderas. På detta vis har vi tagit hänsyn till de forskningsetiska principerna som Vetenskapsrådet (2002) föreskriver.
4.5
Studiens kvalitet
5 Resultat och analys
I detta kapitel redovisas resultat och analys. Intervjuerna har transkriberats ordagrant och sorterats in i två teman med underrubriker för fortsatt analys. Utifrån empirin har följande teman tagits ut i relation till syfte och frågeställningar. De är: Planerade
rörelseaktiviteter - Förutsättningar vid planering och Rörelseaktiviteter och sociala relationer. Varje tema har underrubriker, efter varje underrubrik följer en analys.
5.1 Planerade rörelseaktiviteter - Förutsättningar vid planering
Under detta tema är resultatet indelat i tre underrubriker; Rörelseaktiviteter och
didaktiska ställningstaganden, Läroplanen samt Tillgång till material vid rörelseaktiviteter.
5.1.1 Rörelseaktiviteter och didaktiska ställningstaganden
Alla förskollärare utom en berättar att de har planerade rörelseaktiviteter en gång i veckan, tre säger att de har det inne medan den fjärde berättar att de varierar med att vara utomhus eller inomhus. Förskollärare 1 pratar om att de brukar hålla på i ungefär 15 minuter. Det är många delar i läroplanen som ska ges tid till så det finns inte mycket mer än 15 minuter över för planerade rörelseaktiviteter. Förskollärare 2 berättar att när de är i gympasalen håller de på i 30-40 minuter, hen tänker att det räcker. Vidare fortsätter hen med att berätta att det krävs planering för mer än just den tiden när de håller på med aktiviteten i gympasalen. Det krävs full personalstyrka, det är en bit att gå så det tar en stund och det tar även tid att byta om. Det anses bara vara positivt att de får möjlighet att vara i gympasalen men det krävs tid och planering för att genomföra det. Även andra aktiviteter än att gå just till gympasalen kräver mycket personal.
Det tar lite på krafterna att gå dit… Det skulle behövas en vuxen till, det är ju en bit att gå (Förskollärare 2).
För det är lite såhär att man kanske inte kan gå iväg om man har 14 småbarn, det går inte (Förskollärare 1).
Ingen förskollärare utom förskollärare 4 planerar för någon specifik rörelseaktivitet utomhus. Hen berättar istället att de varierar den veckoplanerade rörelsen med att vara inne eller ute. Flera förskollärare pratar om att vara ute på gården minst en gång om dagen, den spontana rörelsen barnen får utomhus är viktig. Barn behöver röra på sig mycket och förskollärarna tillåter det mer utomhus än inomhus.
Man är ute både på för -och eftermiddagen. Bara för att få röra på sig, men så klart luften också, det är viktigt (Förskollärare 2). Vi månar ju om att vi ska va ute mycke på den här förskolan
(Förskollärare 3).
Förskollärare 2, 3 och 5 berättar att de går till skogen minst en gång i veckan där har de ibland en planerad aktivitet men inte alltid. Samtliga tre säger att det är en tillgång att ha så nära till skogen och naturen, där aktiveras barnen i sin rörelse naturligt. Förskollärare 5 säger att barnen får in spontan rörelse i skogen då de rör sig på ojämn mark och därför ser hen skogen som en tillgång till rörelseaktiviteter.
Vi har det jätte bra vi har nära till skogen, dit går vi varje vecka
Skog och naturens miljö har vi ju väldigt nära här på förskolan. Vi har ner till lekparken och vi har ju skogen och sen är det ju skolan (Förskollärare 3). Då har man ju hela skogen och allting liksom så det blir mycket spontant ute men även så att man kan planera in lite lekar och sånt här å att man
försöker när man går till skogen att man försöker gå där det är lite kuperat och sånna här grejer å så (Förskollärare 5).
Förskollärare 2 berättar att ett tag när de gick till skogen stannade de alltid vid en trädstam där barnen fick gå balansgång. Där fick de verkligen träna på att lyfta på fötterna, om de inte gjorde det ramlade de ner men hen menar att det är så barnen lär sig, av sina misstag. Hen pratar om att det inte går att skydda barnen från allt utan låta dem försöka, det är oftast inte farligt att slå sig lite.
Ett tag gick vi till en trädstam där dom gick balansgång för att det var nyttigt och dom älskade det verkligen. Dom ramla ner och ramla ner men dom ramla ju mjukt. Sen måste man ju träna på att lyfta på fötter, man kan inte gå hur som helst i en skog, det ska man också lära sig (Förskollärare 2).
Förskollärare 1 pratar om att det finns tillgång för barnen att bygga kojor och banor ute på utegården där barnen kan gå balansgång, det är inget som är planerat utan något som de äldre barnen spontant gör själva. Hen belyser att barnens kreativitet får utlopp i rörelseaktiviteter i den fria leken utomhus, här styr inte förskollärarna vad barnen gör.
Sen bygger dom, dom har möjlighet att bygga olika kojor och banor här ute som dom kan gå balansgång på och sånt då. Så det är lite det kreativa att barnen bygger upp det själva (Förskollärare 1).
Alla förskollärare utom en berättar att de har grundformerna i bakhuvudet när de
planerar rörelseaktiviteter. Förskollärare 1 belyser att grundrörelserna är av vikt även för de yngsta barnen som hon arbetar med och att det finns möjlighet att bygga vidare på grundrörelserna i rörelseaktiviteterna. Hen berättar att de är flexibla i aktiviteterna på avdelningen då det är svårt att hålla planeringen hela vägen med de yngsta barnen. Det blir mycket lek vid planerade rörelseaktiviteter och där kommer grundrörelserna in naturligt och lätt.
Dom finns ju med i bakgrunden …grundrörelserna, att vi kryper å ålar å rullar å hoppar å såhär och då bygger man vidare på det
(Förskollärare 1).
Fokus ligger mycke på grundformerna. Balans är viktigt och rulla… Kasta och fånga, lite bollträning. Ja ni vet grundformerna.
(Förskollärare 2).
Vi brukar tänka på att få med de här med hoppa, krypa och det… Grundformerna! (Förskollärare 4).
Vi försöker planera alla dom här åtta grundmomenten som finns då, att man ska få me dom (Förskollärare 5).
Ja de va så att ett barn va väldigt stolt för att de lärt sig att stå på ett ben. Flera andra barn ville också lära sig detta så vi fångade upp det och det va så, så att de fanns nåt barn som behövde träna balans just då så det passade bra… (Förskollärare 5).
Hen fortsätter och berättar om tillvägagångssättet:
Först tog vi en sån här, ja ni vet en balanssten som barnen kunde ha ena foten på. Sen fick dom stå på ett ben och hålla i nåt eller eh en kompis eller fröken. Tillslut vågade dom stå utan att hålla, de syntes att dom va stolta
(Förskollärare 5).
5.1.2 Analys
I resultatet är det tydligt att det finns olika utbud av miljötillgångar på de olika förskolorna, vilket är något som Ericsson (2005) pekar på, det påverkar hur mycket rörelseaktiviteter barnen blir inspirerade till. Resultatet pekar på att det är vanligast med planerade rörelseaktiviteter inomhus. Det kan tolkas som att rörelse utomhus ses som mer naturlig och kräver därför inte någon direkt planering. En annan tolkning kan vara att förskollärarna anser att dagen inomhus ofta är strukturerad då barnen jobbar i
grupper och det blir inte mycket fri lek. Därför kan de få den tiden när de är ute, att göra det som de själva vill och tycker är roligt. Skolverket (2016) skriver dock att
utevistelsen ska ske i både planerad miljö och i naturmiljö där barnen ska få möjlighet att leka och utföra andra aktiviteter. En annan aspekt som framkommer i resultatet är att det är mer tillåtande för barnen att röra sig fritt utomhus än inomhus. En tolkning är att det beror på att barnen inte tillåts röra på sig på samma sätt inomhus när aktiviteterna inte är planerade. Enligt Ericsson (2005) och Reunamo m.fl. (2014) är det lekar som barnen inte tillåts till inomhus som visar på högst fysiskaktivitet, en tolkning utifrån det är att dessa lekar bör tillåtas.
I planeringen av rörelseaktiviteter framgår det i resultatet att förskollärarna har de motoriska grundformerna i åtanke. Det visar också att det är lättast att träna
grundformer med de små barnen i lek. Skolverket (2016) argumenterar för att barn lär sig genom lek. En tolkning är att det ska vara roligt när barnen tränar på de
grundmotoriska momenten och att det ses som viktigt. Vygotskys tankar om den proximala utvecklingszonen kopplar vi till citaten om balans. Det tolkas som att barnet behövde hjälp för att gå vidare i utvecklingen och ta hjälp av material och/eller en kompis. Reunamo m.fl. (2014) tar också upp Vygotskys tanke om att lärande sker genom att se någon annan göra det och sedan ta efter. Det var så situationen började enligt förskolläraren, några barn i gruppen kunde stå på ett ben vilket de andra barnen såg och själva ville bemästra, det sker ett samlärande.
5.1.3 Läroplanen
Det är endast förskollärare 4 som berättar att de planerar sina rörelseaktiviteter utifrån läroplanen och utvärderar dem efteråt. De andra förskollärarna tittar i läropla nen efter rörelseaktiviteter och anser att de får med målen som finns. Läroplanens mål kring rörelse ses inte som speciellt viktiga för majoriteten av förskollärarna. De planerar verksamheten utifrån andra mål som ses som viktigare. Vidare berättar de att rörelsen kommer in automatiskt när de utför andra aktiviteterna som till exempel vid en sångsamling då det ofta ingår någon låt där de rör på kroppen.
Aa vi jobbar just på onsdagar med rörelse så vi har tagit ut läroplansmålet som berör rörelse. Man ska jobba med rörelse musik och dans
(Förskollärare 4).
Ja, den kanske vi inte riktigt så har följt utan det är ju som tidigare svar att vi letar efter barnens intresse, vi har sett att vi faktiskt får in den, så kanske vi lägger vikten vid andra läroplansmål (Förskollärare 3).
Ja vi gör ju som vi gör kanske hinderbanor och sen så utvärderar vi vad vi fått me för mål efteråt. Man kan få me jätte mycke (Förskollärare 5).
Förskollärare 4 har ett verksamhetsmål för hela förskolan som innefattar att barnen ska jobba med sin kreativitet i musik, rörelse, dans och skapande. Hen ser det som en självklarhet att få in de estetiska ämnena i verksamheten. Hen tittar på läroplansmålen som innefattar dessa och lägger mycket fokus på dem.
Man ska jobba med rörelse, musik, dans och skapande. Så då tittar vi lite extra på dom målen som berör (Förskollärare 4).
Förskollärare 1 berättar att en anledning till att läroplanen inte används före planering av rörelseaktiviteter är att det är mycket som påverkar att det ska fungera. Om det är få barn en dag tas tillfället i akt och de passar på att utföra någon rörelseaktivitet som de snabbt planerar för under samma morgon. Aktiviteten blir mer spontan än planerad. De stora barngrupperna ses som ett hinder för att följa läroplanen i arbetet med de yngre barnen.
Men det kanske man inte riktigt kan planera utan man får ta tillfället i akt att aa idag var vi faktiskt inte så många barn så då har vi möjlighet att gå iväg. För det är lite såhär att man kanske inte kan gå iväg om man har 14 småbarn, det går inte (Förskollärare 1).
5.1.4 Analys
Selander (2012) skriver om didaktisk design, ett mönster syns i att majoriteten av förskollärarna inte följer detta. De säger själva att de inte kollar i läroplanen före aktiviteter utan istället efter de planerade rörelseaktiviteterna och ser då vilka
5.1.5 Tillgång till material vid rörelseaktiviteter
I tabellen nedan redovisas vilka olika tillgångar förskollärarna har möjlighet att använda till sina planerade rörelseaktiviteter.
Skog Gympasal Lekhall/rörelserum Nöjd med utgård Förskollärare 1 X X X Förskollärare 2 X X X Förskollärare 3 X X Förskollärare 4 X Förskollärare 5 X X X
Intervjuerna visade att förskollärarna har olika tillgång till material; bollar, ärtpåsar, rockringar och cyklar är något alla har tillgång till. Material så som studsmatta, tunnlar, mattor och fallskärm varierar. Förskollärare 1 pratar om att det är ett hinder att det inte finns så mycket redskap, men försöker ändå använda det som finns tillgängligt.
Förskollärare 4 säger istället att det är pedagogernas ansvar att ta tillvara på de
tillgångar som finns, det är lätt att se hinder med att material saknas. Hen belyser att det är viktigt att vara kreativ och se möjligheter vid planering av rörelseaktiviteter.
Förskollärare 5 berättar också att material som är tänkt till andra ändamål även går att använda till rörelseaktiviteter.
Vi har inte så mycket redskap, man kan ta fram lite balans, man kan liksom ha balansgång på bara ett hopprep så att säga. Vi har ju liksom ingen idrottshall så att man kan bygga upp en hel eh med material och allting men man får ju ta det vi har helt enkelt (Förskollärare 1).
Det finns inte så mycket material men bara kreativiteten sätter gränser.
(Förskollärare 4).
Man måste ju försöka hitta ställen inne med så man inte bara… det går ju … ett tag hade vi ju sån här Ikea2 du vet sånna med hål i , vi hade ett hål i mitten så dom kunde krypa där tillexempel så kan man ju få in lite rörelse inne (Förskollärare 5).
En aktivitet som samtliga förskollärare berättar att de använder sig av är rörelse till musik, alla utom en använder sig bland annat av Mini- Röris3. Förskollärarna säger att det är smidigt då det inte krävs någon direkt planering. Förskollärare 2 berättar om när de är i gympasalen, där kan de bygga banor och det finns mycket material. Förskollärare 5 har tillgång till en stor lekhall där det finns möjlighet att bygga hinderba nor, vilket de gör ganska ofta. Hen belyser att det som sker inne i lekhallen är något som barnen visar glädje och intresse av då de själva tar med sig aktiviteterna in i deras fria lek. För att barnen ska ha den möjligheten råder en tillåtande miljö på avdelningen så att barnen kan får utlopp för sin kreativitet och fantasi. Barnen kommer på egna idéer som ersätter
2 Ikea-Förskolläraren menar Ikeas hylla Expedit. 3
redskap i lekhallen med andra saker som finns inne på avdelningen. Förskolläraren nämner vidare att det är roligt att se att barnen inspireras av planerade aktiviteter i den fria leken.
Miniröris som är smidigt att sätta på då och bara köra ett program och lyssna. Det är ju smidigast för oss, då behöver man inte planera så mycket
(Förskollärare 5).
Aa jadå och dom bygger jättemycket hinderbanor själva, dom kan bygga inne på avdelningen med, jättemycket, dom tycker det är jättekul. Vi har gjort det mycket så då går dom och hämtar grejer, då har dom stolar och klättrar på, dom är för härliga (Förskollärare 5).
Fyra av förskollärarna pratar om att det är trångt när de ska ha rörelseaktiviteter
inomhus, mycket saker behöver flyttas undan så som stolar och bord. Den femte berättar att hen istället ser gården som en tillgång för rörelseaktiviteter och pratar inte om
platsbristen inomhus. En förskollärare berättar att de tidigare hade ribbstolar men de har nyligen valt att ta bort dem. Hen talar om att det låg en stor tjockmatta under som tog mycket plats, dessutom tyckte någon förälder att de var läskiga. Förskollärarna berättar att de styr barnen till viss del i den fria leken när de inte får använda material på det viset som de önskar.
Lokalerna är ju som dom är men att man mer hade haft ett rum där man bara hade kunnat röra sig och leka fritt, det hade varit jätteroligt
(Förskollärare 1).
Sen är de ju så trångt. Man har rum i rummen nu så de stora ytorna försvinner. Inga öppna lokaler dä ä en nackdel (Förskollärare 2).
Vi har tagit bort ribbstolarna, vi har haft det men dom användes mest till att klättra upp och sitta kvar där upp. Så satt dom där uppe sen och inte kom ner (Förskollärare 2).
5.1.6 Analys
Resultatet visar att förskollärarna gärna använder material som gör att de slipper planera inför rörelseaktiviteter. En tolkning kan vara att förskollärarna anser att det är smidigare och tar mindre tid, det är enkelt att bara sätta på en cd-skiva där färdigt material finns. Vi läser genom raderna i förskollärarnas svar oc h tolkar det som att barnen tycker att det är roligt med färdigt material och att barnen gärna använder det själva också, vilket kan ses mer som en spontan rörelseaktivitet än en planerad. Hammar och Johansson (2013) förespråkar motorisk planering, vår tolkning är att den motoriska planering faller bort när färdigt material används. Förskollärarna pratar om att de har de motoriska
grundformerna i bakhuvudet vid planerade rörelseaktiviteter här kan vi istället se att en motorisk planering skulle kunna läggas upp. En tolkning är att de motoriska
grundformerna inte finns med i bakhuvudet hos förskolläraren vid användandet av färdiga materialet. Det kan däremot tolkas som att motorisk planering kommer in när de planerar för hinderbanor där många motoriska grundformer kan ingå.
använda sin kreativitet genom att bygga egna hinderbanor och då krävs en tillåtande miljö. Det kan tolkas som att barnen uppskattar de planerade rörelseaktiviteterna då de applicerar det i sin fria lek. Det kopplas till Skolverket (2016) som skriver att barnens intresse och behov ska styra planeringe n av verksamheten och även utformningen av miljön. Miljön ska bjuda in till lek och lärande. Det kan tolkas som att alla inte har en tillåtande miljö när redskap tas bort för att förskollärarna anser att de inte används på rätt sätt. Barnens perspektiv på situationen försvinner.
5.2 Rörelseaktiviteter och sociala relationer
Under detta tema har vi delat in resultatet i tre underrubriker Trygghet och glädje,
Samhällets påverkan samt Gruppsammansättning.
5.2.1 Trygghet och glädje
Något som alla intervjuade förskollärare berättar om är rörelseglädjen, barnen ska tycka att det är roligt att röra på sig. Flera förskollärare pratar om vikten av att barnen är trygga i miljön och även att upprepa aktiviteter så att i synnerhet de yngre barnen får en trygghet i vad de ska göra.
Man gör mycket upprepningar med dom yngre …så dom blir trygga i
sina rörelser (Förskollärare 1).
Att inte tvinga barnen till att vara med är av stor vikt för flera förskollärare, de pratar om att känna in barnen och ta det lugnt. Tillslut brukar alla vilja vara med men det tar olika långa tid.
Rörelserummet skulle kunna utnyttjas mycket mer. Just nu finns något barn som inte vill gå över till den sidan alls. Även inskolningsperiod, så dä har avtagit lite. Dom ska vara trygga i närmiljön först… Ta det lugnt och ett steg i taget! (Förskollärare 4).
5.2.2 Analys
Ericsson (2009) och Vidoni och Ignico (2012) pekar på att fysisk aktivitet är en källa till glädje. Det visar även resultatet, förskollärarna återkommer flera gånger till vikten av att det ska vara roligt att röra på sig. Resultatet visar att barnen ska känna trygghet i miljön och i sina rörelser. En tolkning är att förskollärarna försöker göra sina rörelseaktiviteter intressanta för barnen och jobbar hela tiden för att de ska trivas och inte pressas in i något som de inte är trygga med. Skolverket (2016) styrker denna tolkning med att miljön ska vara trygg och utmana barnen till nya erfarenheter.
5.2.3 Samhällets påverkan
Några av förskollärarna nämner att barnen pratar mycket om att de sitter vid skärmar och spel, förskollärarna säger att det påverkar att de rör på sig mindre. Två förskollärare berättar att de upplever att barnen inte är vana vid att vara ute i skogen med sina
föräldrar. Förskollärare 5 säger att barnen inte vet hur de ska leka i skogen, de är inte vana att vara där. Hen berättar vidare att hen får känslan av att barnen inte kan leka och använda sin fantasi i skogen där de inte känner igen miljön. Förskolan ska enligt förskollärare 2 erbjuda barnen de upplevelser och erfarenheter de inte får hemma.
och grejer och då va det en flicka som säger så här: Finns det ingen bänk å sitta på?( Förskollärare 5)
Jag har knappt hört det alls dom senaste åren, det verkar inte som att dom gör det med sina föräldrar. Förskolan ska vara ett komplement så barnen får röra på sig mer här istället (Förskollärare 2).
Förskollärare 3 pratar om att personer i barnets närhet påverkar barnet, om någon till exempel är väldigt intresserad av bollsporter är det lättare att barnet också blir det. Hen fortsätter med att berätta att förskollärare som har ett stort intresse för ett visst ämne måste ge utrymme även för de andra delar som ska finnas med i verksamheten.
Sen kanske lite granna vi vuxna va vi får för lite extra känsla för en boll exempelvis eller man har mer känsla för det vårdande eller tror jag också spelar stor roll men där måste vi ju försöka vara proffsiga och spänna över hela registret så att säga (Förskollärare 3).
Den förskolläraren som har tillgång till gympasal berättar att de alltid byter om. Hen upplever att alla har möjlighet att ta med sig ombyteskläder då hen antar att alla har kläder och att det inte finns någon tvekan.
Inga konstigheter bara t-shirt och kortbyxor, det har ju nästan alla,
inga konstigheter (Förskollärare 2).
Förskollärare 3 berättar att de är nöjda med förskolans gård men att de skulle vilja utveckla den ytterligare. Kommunen har kommit med nya bestämmelser vilket förskolläraren anser begränsar. Hen berättar att de ska rensa ut visst material till
exempel traktordäck och stubbar och hen vet inte om de ska få någon ersättning för det som tas bort. Däcken är giftiga och ska därför inte få finnas på förskolan och stubbarna måste vara inlåsta när förskolan är stängd annars ska de tas bort. Hen hoppas på att det ska komma tydligare direktiv snart om vad som får finnas och inte, så att utvecklingen av gården kan fortsätta som de vill. Resultatet visar att hen inte har någon egen idé om hur rörelseaktiviteterna ska utföras utan vill att materialet själv ska inspirera barnen till att röra på sig.
Nu är det ju lagar och bestämmelser om att exempelvis dom här
traktordäcken, det får ju inte finnas. Dom ska komma och plocka bort det och nu har dom sagt det i ett års tid å gör att vi blir ju lite avvaktande. Stubbar ska va inlåsta så man inte för sig illa när någon kommer här på stängd tid försvårar ju också om att, ska vi begränsa oss så passens eller kan vi chansa åå så länge det går. Ja, så lite granna så känner vi att vi är lite låsta just nu, vi vill ju så betydligt mycket mer och hoppas ju att det kommer bättre direktiv vad som finns och vad som får finnas (Förskollärare 3).
5.2.4 Analys
I resultatet framgår det att personer i barnets närhet påverkar intresset. En tolkning är att det beror på att människor lär tillsammans och tar efter varandra vilket kan kopplas till den sociokulturella teorin att människor lär sig av varandra. En annan tolkning är att ett starkt intresse visar positiva känslor som smittar av sig på andra. I resultatet påpekas att ett stort intresse för ett visst ämne inte får ta för mycket plats. En tolkning är att det är förskollärarens ansvar att planera olika rörelseaktiviteter och inte bara efter eget intresse.
Harju (2013) menar att barn med olika livsvillkor möts i förskolan. Det kan kopplas till när barnen byter om inför planerade rörelseaktiviteter vilket tas upp i resultatet. Det kan tolkas som att det är en självklarhet att alla har kläder med sig vilket inte Harju (2013) håller med om. I förskolan är allas lika värde mycket viktigt. En tolkning av det Harju (2013) skriver är att ett barn som inte har några kläder med sig kan känna sig kränkt.
I resultatet framkommer det att kommunen sätter gränser för att förskolorna ska kunna ha planerade rörelseaktiviteter utomhus, visst material får inte finnas kvar. Resultatet kan tolkas som att det är bra att giftigt material rensas ut från förskolegårdarna men det är mindre bra att det är oklart med vad som ska ersätta det. En tolkning utifrån det är att det är något förskollärarna skyller på för att de inte har planerade rörelseaktiviteter utomhus då materialet gör jobbet åt dem.
5.2.5 Gruppsammansättning
Samtliga förskollärare pratar om att de anpassar aktiviteter efter gruppen och barnens intresse. Aktiviteter väljs inte så mycket efter ålder utan mer efter hur gruppen ser ut, en treåring kan även vara längre fram i den motoriska utvecklingen än en femåring och tvärtom. Förskollärare 2 berättar att det är av vikt att ha en överblick över hela gruppen för att kunna utmana varje barn på sin utvecklingsnivå. Här pratar hen också om att det är bra att erbjuda ett lättare och ett svårare alternativ av samma övning, till exempel en hög och en låg plint att klättra över.
Det kan vara ålder men det handlar mer om kunskap, en treåring kan ibland mer än en femåring. Man måste titta på det enskilda barnet, vad dom klarar och vad dom behöver för utmaningar. Man får anpassa så att alla får utmaningar (Förskollärare 2).
De flesta aktiviteter går att göra i alla åldersgrupper men måste anpassas lite. Det gäller att ha se varje enskilt barn för att se om det behöver träna på något extra. En
förskollärare säger att det är bra att ta upp svårigheter barnet behöver träna på med föräldrarna. Genom att observera barnen i planerade rörelseaktiviteter går det enligt förskolläraren att skapa sig en uppfattning om barnets utvecklingsnivå och sedan utmana barnet efter det.
Ha lite extra koll, ja man ser lite vad dom behöver träna på, vad dom behöver. Har man lite vana kan man ta upp det på föräldrarsamtal också, visa att man uppmärksammar det (Förskollärare 2).
Att studsmattan alltid fanns framme för det tyckte han ju va roligt så då får man liksom stimulera det dom tycket är roligt (Förskollärare 5).
Det autistiska barnet fick enligt förskolläraren på så vis utlopp för en del av sin energi och det fick samtidigt göra något som det visade positiva känslor till. Som flera förskollärare belyser tidigare ska rörelseaktiviteter vara något roligt och positivt. Förskollärare 4 har endast arbetet med de yngre barnen. Hen gör rörelseaktiviteter med de yngre men har en tanke om att det skulle vara lättare med de äldre. Det finns vissa begränsningar hos yngre barn som inte finns hos äldre.
Jag tror att det är lite lättare med de äldre barnen, att göra
aktiviteter. Vi har till exempel två barn som inte lärt sig gå ännu. Dom blir väldigt begränsade och kan ju inte träna på att till exempel hoppa
(Förskollärare 4).
I intervjuerna framkom det att förskollärarna ser en viss skillnad mellan pojkar och flickor gällande rörelseaktiviteter. Två förskollärare berättar att de kan se ett större intresse för bollar hos pojkar. Båda förskollärarna berättar att de inte vet om det är samhället som påverkar, om det är intresse hemifrån eller om det är delvis medfött. Förskollärare 2 berättar att hon upplever att flickor ofta vill ha kontroll och är lite försiktiga, de vill kunna saker och vill inte att det ska vara för svårt.
Flickor vill ofta ha kontroll, nu generaliserar jag lite. Jag ser det
oftast hos flickor (Förskollärare 2).
5.2.6 Analys
Reunamo m.fl. (2014) och Skolverket (2016) påpekar att aktiviteter ska ligga på rätt nivå för barnen och anpassas efter ålder och det enskilda barnet. Det kan kopplas till resultatet som visar att planerade rörelseaktiviteter anpassas efter gruppens
sammansätting och inte så mycket efter ålder. En tolkning är att barn i samma ålder inte har samma erfarenheter och kunskap vilket gör att de behöver olika utmaningar. En annan tolkning är att det kan finnas flera alternativ med olika svårighetsnivåer av samma övning för att barnen själva ska kunna välja när de är redo för en större utmaning. I resultatet framkommer det att förskollärarna föredrar smågrupper i planerade rörelseaktiviteter. Eftersom att förskollärarna skapar grupper som de anser ska fungera tolkar vi det som att de gör det för barnens bästa. En annan tolkning är att det är enklare att se varje enskilt barn när det inte är så många på en gång och då även lyckas fånga alla barns intresse i den planerade rörelseaktiviteten.
Resultatet visar att de som arbetar med de yngre barnen gärna ser hinder i planerade rörelseaktiviteter. En tolkning är att de har svårt att anpassa aktiviteten efter barnens nivå, tolkningen kan kopplas till Hammar och Johansson (2013) som argumenterar för att planerade rörelseaktiviteter ska anpassas så att alla kan vara med.
