3. Förberedelser och allmänna förutsättningar

Full text

(1)

1. Inledning

1.1 Förord av professor Bo Vinnerljung 1.2 Introduktion till Skolfam

1.3 Om manualen

1.3.1 Vinsterna med ett gemensamt arbetssätt 1.3.2 Läsanvisningar

1.4 Helsingborgs tack

Del 1

2. Bakgrund

2.1 Samhällets ansvar

2.1.1 Barn i familjehemsvård 2.1.2 Rätten till utbildning 2.2 Teoretiska utgångspunkter

2.2.1 Utbildningens betydelse för en positiv framtid 2.2.2 Familjehemsplacerade barn en riskgrupp 2.2.3 Bakomliggande faktorer

2.2.4 Utbildning som skyddsfaktor 2.3 Prövade åtgärder

3. Förberedelser och allmänna förutsättningar

3.1 Förhållandet mellan Skolfam

och den ordinarie familjehemsverksamheten 3.2 Urvalskriterier

3.3 Gruppens storlek 3.4 Arbetets varaktighet 3.5 Ledning

3.6 Skolfam-teamet

3.6.1 Teamets sammansättning

3.6.2 Kompetens hos teammedlemmarna 3.6.3 Övriga egenskaper

3.7 Värdegrund och barnperspektiv 3.8 Kunskapsstöd

3.8.1 Forskarstöd

3.8.2 Tillgång till kompetensutveckling för teamen 3.8.3 Utbildning för skolor och familjehem

Innehåll

(2)

3.9 Juridik, etik och dokumentation 3.10 Administration, kommunikation och IT

Del 2

4. Steg 1: Första kontakt

4.1 Socialsekreteraren informerar föräldrar/vårdnadshavare 4.2 Socialsekreteraren informerar familjehemmet

4.3 Socialsekreteraren överför information till övriga i teamet 4.4 Informationsmöte med familjehemmet

4.5 Informationsmöte med skolan

5. Steg 2: Kartläggning 1

5.1 Allmänt om kartläggningens utformning 5.2 Förutsättningar för testning

5.2.1 Tid och plats

5.2.2 Om testningen sker i hemmet 5.2.3 Om testningen sker i skolan 5.3 Den psykologiska kartläggningen 5.4 Den pedagogiska kartläggningen 5.5 Att tänka på vid kartläggning 5.5.1 Vid testtillfället

5.5.2 Rekommendationer till psykologen 5.5.3 Rekommendationer till specialpedagogen

6. Steg 3: Analys och plan

6.1 Sammanställning av testresultat 6.2 Behovsanalys

6.3 Återkoppling till familjehem och skola samt formulering av Skolfam-plan

6.3.1 Allmänt om återkoppling av resultat

6.3.2 Möte för återkoppling och formulering av Skolfam-plan 6.4 Återkoppling till barnet

7. Steg 4: Insatser och metoder

7.1 Allmänt om insatser och metoder 7.2 Vanliga områden för insatser 7.2.1 Läsning och skrivning

(3)

7.2.2 Arbetsminne

7.2.3 Beteende, relationer och psykiskt mående 7.2.4 Fysiskt mående

7.2.5 Särskilt stöd vid känsliga övergångar 7.3 Implementering

7.3.1 Implementering i skolan

7.3.2 Implementering i familjehemmet

8. Steg 5: Uppföljning

8.1 Uppföljningsmöte

8.2 Möte inför skolbyten eller stadieövergångar

9. Steg 6: Kartläggning 2

9.1 Omtestning 9.2 Ny behovsanalys 9.3 Ny återkoppling

10. Steg 7: Fortsatt uppföljning

10.1 Principer för fortsatt uppföljning 10.2 Sista årskurserna i grundskolan 10.3 Om Skolfam avslutas

11. Utvärdering

11.1 Interna utvärderingsdagar 11.2 Barnintervju

11.3 Intervjuer med familjehemmet och skolan Referenser

Bilaga 1 Resultat av Skolfam i Helsingborg 2005-2008 Bilaga 2 Exempel på samtyckesblankett för vårdnadshavare Bilaga 3 Exempel på aktinlägg

Bilaga 4 Arbetsgången steg för steg Bilaga 5 Exempel på Skolfam-plan Bilaga 6 Relationsskala barn (VAS)

Bilaga 7 Relationsskala lärare/mentor (VAS)

(4)
(5)

1. Inledning

Detta kapitel ger en introduktion till Skolfam1 och vad det innebär att införa detta forskarstödda arbete. Kapitlet innehåller också läsanvisningar för manualen.

1.1 Förord av professor Bo Vinnerljung

Helsingborgs Skolfam är unikt, det är faktiskt inga överord. Forskare från hela västvärlden har visat att omhändertagna barn klarar sig dåligt i skolan och får förfärande låg utbildning jämfört med andra barn. Problemet har varit känt i flera decennier. I nya studier har jag och mina kollegor dessutom visat att dåliga skolprestationer har starka samband med alla former av framtida elände för dessa barn – självmordförsök, allvarlig kriminalitet, missbruk, social­

bidragsberoende med mera.

Men märkligt nog finns det nära nog inga exempel på utvärderade försök att göra något åt place­

rade barns dåliga resultat i grundskolan (även med en vid tolkning av begreppet ”utvärderade”).

Mig veterligt finns resultat från två små kortlivade engelska försök, ett med lästräning och ett med både läs­ och räkneträning, samt ett pågående kanadensiskt projekt som använder sig av fosterföräldrar som ”tutors” (ung. ”extra privatlärare”). Det senare visade vid ettårsuppfölj­

ningen lovande resultat. Men det är allt vad jag hittat i forskningslitteraturen, trots ett ivrigt letande i många år.

Följaktligen är resultaten från Skolfam mycket lovande även i ett internationellt perspektiv.

Därför är denna ”manual” en välkommen och ack så viktig skrift eftersom den ger ett bra underlag för replikeringar i andra kommuner. Men jag hoppas att nya Skolfam­försök blir just replikeringar – inte hemmakokta varianter – därför att det möjliggör utvärderingar med fler barn i underlaget.

Stort tack till författarna för deras arbete! Tack också till alla andra i Helsingborg som jag har haft förmånen att arbeta tillsammans med i Skolfam.

/Bosse Vinnerljung

Forskare vid Socialstyrelsen och adjungerad professor vid Stockholms universitet.

1 Varumärket Skolfam® är skyddat genom registrering hos Patent­ och registreringsverket.

(6)

1.2 Introduktion till Skolfam

I din hand håller du en manual som beskriver hur kommuner genom ett systematiskt och målinriktat arbetssätt kan påverka familjehemsplacerade barns utbildning i en positiv riktning.

En kommun som följer manualen har goda förutsättningar att lyckas i sina ambitioner att ge barn i familjehem bättre framtidsutsikter.

I manualen hänvisar vi till studier som visar att familjehemsplacerade barn generellt har mycket sämre studieresultat och uppnår lägre utbildningsnivå än andra. För att åstadkomma förändring är det rimligt att rikta intresset mot förhållanden som är påverkbara, såsom skol­

gången. Att se till att de barn som samhället har tagit ansvar för får god utbildning och hälsa borde prioriteras högt, både av etiska skäl och utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Skolfam – Skolsatsning inom familjehemsvården – har utvecklats i Helsingborgs stad med stöd från professor Bo Vinnerljung, Socialstyrelsen, och lektor Eva Tideman, Lunds universitet.

Arbetet startade i projektform 2005 i samverkan mellan stadens socialförvaltning och skol­

och fritidsförvaltning och omfattade 25 barn. 2008 utvärderades satsningen med hoppfulla resultat. Efter två år visade barnen högre kognitiv prestationsförmåga och medelvärdena hade förbättrats i nästan alla pedagogiska tester. Bilaga 1 visar en tabell över hur barnens resultat utvecklades från kartläggning 1 till kartläggning 2, det vill säga under den tid som projektet varade. Forskarstödet gav möjlighet att vetenskapligt säkerställa att framstegen inte var slump­

mässiga2. Idag är Skolfam en del av den permanenta familjehemsverksamheten i Helsingborgs stad.

Norrköpings kommun inledde sin replikering av Skolfam 2008 som ett samarbete mellan socialkontoret och utbildningskontoret i kommunen samt med stöd från Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Även arbetet i Norrköping följs av professor Bo Vinnerljung. Resultaten från de första två årens arbete är lovande. Bland annat har barnens resultat i matematik förbättrats.

Även kognitiva prestationer har ökat, vilket stämmer väl överens med de tidigare resultaten från Helsingborg (Norrköping, 2012).

Sedan 2011 har fler kommuner inlett Skolfam­satsningar. Kommunerna samverkar genom ett nationellt nätverk. Syftet med nätverket är att optimera effekterna av kommunernas arbete genom att samordna resurser och utbyta erfarenheter. Ambitionen för nätverket är att ge­

mensamt fortsätta att utveckla arbetsmodellen så att fler familjehemsplacerade barn får ökade förutsättningar för en lyckad skolgång.

Utbildning är den faktor som är allra viktigast för hur det går för familjehemsplacerade barn senare i livet, och det är också en faktor som är möjlig att påverka. Men för att förändring ska vara möjlig krävs rätt stöd och uppbackning. Det krävs också att hela samhället bidrar, inte bara skolan. Vi hoppas att denna manual ska bidra till att kommuner kan ta samma ansvar för familjehemsplacerade barn som varje förälder tar för sina egna barn.

1.3 Om manualen

1.3.1 Vinsterna med ett gemensamt arbetssätt

Denna manual är framtagen av Helsingborgs stad med stöd från flera samarbetspartners, däribland kommunerna i det nationella Skolfam­nätverket3, och beskriver de organisatoriska, personella och administrativa förutsättningar som ligger till grund för arbetsmodellen. Den

2 En mer utförlig redogörelse för resultaten av de första två årens arbete ges i ”Skolprojekt inom familjehemsvården – resultatrapport och projektbeskrivning”, dnr 2007:50, socialförvaltningen, Helsingborgs stad.

Vid tidpunkten för manualens revidering 2013 består nätverket av kommunerna Gävle, Göteborg (stadsdelen Angered),

(7)

beskriver också de olika stegen i arbetsgången och vilka faktorer som är avgörande för att nå framgång. I fall där Skolfam riskerar att stöta på problem ger vi handfasta tips baserade på våra egna erfarenheter i Helsingborg och Norrköping. Vi betonar också särskilt den betydelse som värdegrunden och verksamheternas inställning har för resultaten. I den andra reviderade upplagan har även erfarenheter och synpunkter från kommunerna som ingår i det nationella Skolfam­nätverket tagits tillvara.

Att följa manualen innebär att arbeta enligt samma arbetsmodell som har utvecklats i Helsing­

borg. Syftet med att använda samma tester och samma design vid nya Skolfam­satsningar är att kunna jämföra resultat och dra mer långtgående slutsatser än vad som är möjligt med ett mindre material. Resultaten från nya kommuner blir mer intressanta och värdefulla om samma tillvägagångssätt följs, framför allt när det gäller de båda kartläggningarna. Genom att modellen sprids till fler kommuner blir det möjligt att få tillgång till mer tillförlitliga resultat och att vidareutveckla arbetet, något som är till nytta för alla inblandade parter. På så sätt skapas ännu bättre förutsättningar för familjehemsplacerade barn att klara sin skolgång.

För att behålla arbetsmodellens kvalitet och trovärdighet, och för att de barn som ingår i sats­

ningen ska få relevant stöd, är det viktigt att manualen inte sprids och görs allmänt tillgänglig.

Varje kommun rekommenderas att utse en manualansvarig som säkerställer att manualerna inte kommer på avvägar, till exempel genom att numrera exemplaren och återkalla dem när personal slutar.

1.3.2 Läsanvisningar

Manualen är uppdelad i två delar som huvudsakligen riktar sig till olika målgrupper. Del ett beskriver bakgrunden till Skolfam och vilka förberedelser som krävs av en kommun/ kom­

mundel som vill införa arbetsmodellen. Målgruppen är i första hand ledare inom kommunala verksamheter som berörs av Skolfam­arbetet. Del två beskriver arbetsgången steg för steg och riktar sig främst till de team som arbetar direkt med barnen. Varje kapitel inleds med en kortfattad introduktion till innehållet. Eftersom Skolfam är ett pågående utvecklingsarbete kommer manualen att behöva revideras efter hand. För att underlätta uppdateringen av inne­

hållet i enskilda kapitel är sidorna i manualen inte numrerade. Innehållförteckningen hänvisar i stället till respektive kapitel och stycke.

Manualen håller vissa obligatoriska delar. Att följa dem är en förutsättning för att arbetet ska kunna kallas Skolfam och för att resultaten från olika kommuner/kommundelar ska bli jämförbara. Bland annat är det ett krav att de sju momenten i arbetsgången utförs i en viss ordning, se figur:

De delar som är obligatoriska är tydligt markerade i början av varje kapitel i en textruta. I övrigt kan det praktiska genomförandet i viss mån variera som en följd av lokala omständig­

heter. Instruktionerna för varje moment ska betraktas som rekommendationer, baserade på erfarenheter framför allt från Helsingborg och Norrköping.

Juridiska krav som är reglerade i lagrum är inte markerade som obligatoriska för Skolfam, vilket dock inte gör dem mindre giltiga. På motsvarande sätt rekommenderar vi starkt att instruktioner som rör etik och förhållningssätt följs, även om de inte är markerade som obligatoriska.

Steg 1 Första kontakt

Steg 2 Kart- läggning 1

Steg 3 Analys

& plan

Steg 4 Insatser &

metoder

Steg 5 Uppföljning

Steg 6 Kart- läggning 2

Steg 7 Fortsatt uppföljning

(8)

Del 1:

Kapitel 2, Bakgrund, ger en introduktion till svensk familjehemsvård och till forskning om famljehemsplacerade barns utbildning. Kapitlet tar också upp exempel på tidigare försök att stödja dessa barns skolgång.

Kapitel 3, Förberedelser och allmänna förutsättningar, fokuserar på de omständigheter och förberedelser som är nödvändiga för att inleda arbetet, till exempel organisatoriska, personella och juridiska.

Del 2:

Kapitel 4­10 beskriver Arbetsgången steg för steg och beskriver momenten första kontakt, kartläggning, analys och plan, insatser och metoder, uppföljning, uppföljande kartläggning och fortsatt uppföljning.

Symbolen

signalerar att steget i arbetsgången innebär ett fysiskt möte.

Kapitel 11, Utvärdering, beskriver hur resultat och erfarenheter kan tas tillvara och bidra till förbättringar i arbetet, både inom organisationen och i kontakterna med barn, familjehem, skolpersonal och beslutsfattare.

Genom hela manualen löper fallbeskrivningar som illustrerar frågeställningar och situationer som kan dyka upp under arbetets gång. Fallbeskrivningarna är hämtade från Skolfam i Helsing­

borg och Skolfam 2 i Norrköping. Alla namn är fingerade och vissa detaljer är ändrade för att undvika identifiering.

För vidare information och ytterligare läsning finns i slutet av manualen en lista över litteratur, artiklar och rapporter som vi hänvisar till i texten. Där hittar du också bilagor med exempel och mallar för de mest centrala dokumenten.

1.4 Helsingborgs tack

Arbetsmodellen Skolfam och denna manual hade inte varit möjliga utan det kunniga och engagerade stödet från professor Bo Vinnerljung, Socialstyrelsen, och lektor Eva Tideman, Institutionen för psykologi, Lunds universitet. Vi vill rikta ett stort tack till dem för att de tålmodigt har lotsat oss genom den vetenskapliga processen och för att de har uppmuntrat oss att vara systematiska och uthålliga i arbetet med barnen.

Vi vill också tacka Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Sveriges Kommuner och Landsting för deras aktiva och hängivna stöd i den nationella spridningen av Skolfam. Även våra kollegor i Norrköpings kommun och Skolfam 2 ska ha tack för att de har tagit sig an arbets modellen med stor entusiasm, bidragit med sina erfarenheter och gett oss möjlighet till värdefullt tankeut­

byte. I den andra reviderade upplagan har kommunerna i det nationella Skolfam­nätverket lämnat värdefulla synpunkter, vilket har bidragit till innehållets kvalitet.

Ett särskilt tack riktas till professor emeritus Olof Magne för han på ett så hjälpsamt och gene­

röst sätt har bidragit med sina kunskaper när det gäller att följa barns matematikutveckling.

(9)

Del 1

Denna del av manualen riktar sig i första hand till ledare på politiker- och tjänstemannanivå inom kommuner/kommundelar som planerar att införa Skolfam. Fokus ligger på bakgrunden till Skolfam och vilka förberedelser som krävs för att arbetet ska kunna genomföras.

(10)

2. Bakgrund

Detta kapitel ger en bakgrund om svensk familjehemsvård och beskriver den teoretiska basen för Skolfam. Utgångspunkten är de förhöjda riskerna för familjehemsplacerade barn och de starkt skyd- dande effekterna som en god utbildning ger. Kapitlet ger också exempel på internationella försök att vända den negativa utvecklingen för familjehemsplacerade barn som grupp.

2.1 Samhällets ansvar

2.1.1 Barn i familjehemsvård

Familjehem (tidigare kallat fosterhem) är hem som på uppdrag av kommunens socialnämnd tar emot barn för stadigvarande vård och fostran och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt.

Cirka fyra procent i en åldersgrupp i Sverige placeras någon gång under uppväxten i familje­

hem eller på institution. Det innebär ungefär ett barn i varje skolklass. En procent lever större delen av uppväxttiden i familjehem (Socialstyrelsen, 2006).

Ett barn blir familjehemsplacerat antingen med stöd av socialtjänstlagen (SoL) eller lagen om vård av unga (LVU). SoL­placeringar bygger på frivillighet och innebär att föräldrarna lämnar sitt samtycke till placeringen. LVU är en så kallad tvångslag som används när föräldrarna mot­

sätter sig en familjehemsplacering och socialtjänsten bedömer att barnet ändå måste placeras eftersom det finns ”en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas” (2§ LVU).

Socialnämnden ansöker då hos förvaltningsrätten som fattar beslut om omhändertagande.

När samhället tar över föräldraansvaret genom familjehems­ eller institutionsvård kommer bar­

nen vanligen från familjer med många riskfaktorer, till exempel ekonomisk fattigdom i kombina­

tion med föräldrars missbruk eller psykisk sjukdom. Analyser som Socialstyrelsen har gjort visar att barn med ensamföräldrar är påtagligt överrepresenterade i familjehems­ eller institutions­

vård, särskilt om föräldern är arbetslös och får ekonomiskt bistånd under lång tid (2006).

2.1.2 Rätten till utbildning

Socialtjänstlagen föreskriver att barn som placeras i familjehem ska få ”god vård” (6 kap. 1§

SoL) och att socialnämnden ska ”verka för att de får lämplig utbildning” (6 kap 7§ SoL). Att alla barn och ungdomar har ”lika tillgång till utbildning oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden” regleras av skollagen (1 kap 2§ SL), som också föreskriver att skolan ska ta hänsyn till elever i behov av särskilt stöd.

Alla barns rätt till utbildning framhålls även i FN:s konvention om barnets rättigheter (barn­

konventionen). Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Artikel 28 föreskriver att barnet ska uppmuntras till olika typer av utbildningar efter grundutbildningen och dessa ska vara tillgängliga och åtkomliga för alla barn.

Varje lämpligt medel ska användas för att ge barnet möjlighet att genomföra högre utbildning och åtgärder ska vidtas så att barnet inte skolkar eller har studieavbrott (UNICEF, 1989).

(11)

2.2 Teoretiska utgångspunkter

2.2.1 Utbildningens betydelse för en positiv framtid

En god utbildning är mycket viktig för alla barns framtid. Det är i skolan som de flesta barn lär sig vad som anses vara ett socialt accepterat beteende utanför familjen, att hantera konflikter och auktoriteter samt att införskaffa och använda ny kunskap. De skapar sig en uppfattning om de egna förmågorna i relation till jämnåriga och får kontinuerlig återkoppling, både positiv och negativ. Det är prestationerna i skolan som avgör vilka vägar till vidare studier och karriär som ligger öppna, alternativt stängda, åtminstone på kort sikt (Jackson, 2001).

Betygen i årskurs nio har visat sig vara avgörande för om barn går vidare i sin utbildning eller inte, oavsett socioekonomisk bakgrund. Låga eller ofullständiga betyg är en klar riskfaktor som kan innebära försämrade livschanser i vuxen ålder. Till exempel leder de till kraftigt förhöjda risker för psykosociala problem. Allvarlig kriminalitet i vuxen ålder är åtta till tio gånger så vanligt bland elever med låga betyg som bland dem med genomsnittliga eller höga betyg.

Frånvaron av ”skolmisslyckande” är den starkaste skyddande faktorn (Socialstyrelsen, 2010).

2.2.2 Familjehemsplacerade barn en riskgrupp

Både svenska och internationella studier visar att barn som är familjehemsplacerade lämnar skolan med betydligt sämre betyg än sina jämnåriga. I Storbritannien, där en stor del av forskningen inom området har bedrivits, är hälften av alla placerade ungdomar arbetslösa ett år efter att de lämnat socialtjänstvården, mer än en tredjedel av hemlösa unga har en bakgrund som placerade, liksom 23 procent av vuxna i fängelse (Jackson, 2001).

Svenska registerstudier visar att barn som växer upp i familjehem löper kraftigt förhöjda risker att endast uppnå en låg utbildningsnivå, att drabbas av allvarlig psykisk ohälsa, tonårsföräldra­

skap, suicid och suicidförsök, missbruk, kriminalitet, långvariga försörjningsproblem samt att förlora sina föräldrar innan de själva blivit vuxna (Vinnerljung, 2006).

Familjehemsplacerade barn kommer ofta från samhällsgrupper som tenderar att lyckas sämre i skolan. Men även om man tar hänsyn till dessa omständigheter presterar familjehemsplacerade barn som grupp betydligt sämre än andra barn med samma kognitiva förutsättningar som inte är placerade. Också om man jämför med icke placerade barn med samma betyg från årskurs nio uppnår de familjehemsplacerade barnen lägre utbildningsnivå totalt. Forskning visar att den nuvarande familjehemsvården inte räcker för att kompensera på lång sikt (Socialstyrelsen, 2010). Den behöver kompletteras med andra insatser för att barnet ska få den skolgång som ger en skyddande verkan.

2.2.3 Bakomliggande faktorer

Få studier har gjorts av hur placerade barns förutsättningar för lärande ser ut. Ofta betraktas de låga prestationerna som ett bevis för att eleven är lågt begåvad, inte som tecken på understimu­

lans eller på att det finns andra utvecklingshinder. Det är känt att den uppmätta intelligenskvoten ökar hos utsatta barn när miljön blir mer stimulerande. Låga kognitiva resultat för barn från utsatta miljöer ska därför inte med självklarhet tas som bevis för att det finns en ärftlig faktor.

Studier talar för att miljöfaktorer har större betydelse för just dessa barns kognitiva utveckling än för andra (Socialstyrelsen, 2010).

(12)

Jackson (2001, s. 33­36) presenterar fem möjliga faktorer som förklarar vägen till skolmisslyckande för placerade barn:

• Erfarenheter och upplevelser före placeringen

Majoriteten av barn i långvarig vård kommer från kraftigt socialt missgynnade familjer, där energin har gått till att helt enkelt hålla sig flytande. Redan långt före skolstarten har barnen lärt sig att lärande inte uppmuntras, att vuxna är inkonsekventa och ohjälpsamma och att det är säkrare att inte visa sina behov eller be om hjälp.

• Låg självkänsla

Barn som har blivit omhändertagna har lärt sig att det inte går att lita på vuxna och att ingen är intresserad av dem och deras framsteg. Försök att göra bra ifrån sig och göra de vuxna nöjda är dömda att misslyckas. Den enda strategin är att inte ens försöka, eller att få uppmärksam­

het genom störande beteende. Misslyckandena i skolan bidrar till barnens dåliga självbild och förstärker deras bild av att det är hopplöst att försöka lära sig eller prestera något – känslor som ofta yttrar sig som tristess, rastlöshet och passivitet. Mycket tyder på att dessa barn underskat­

tar sin egen förmåga.

• Avbrott i skolgången

Det finns bevis för att en skolgång med många avbrott och skolbyten är orsaker till låga skolpres­

tationer. Bytena leder till kunskapsluckor och dessa får ofta en kumulativ effekt. Omplaceringar av barn i samhällsvård görs ofta utan hänsyn till de utbildningsmässiga biverkningarna.

• Bristande kontinuitet

Många barn och ungdomar som har varit placerade uttrycker en känsla av att ingen bryr sig om dem. Även om enskilda socialsekreterare eller familjehemsföräldrar bryr sig, upplever barnen att ingen kommer att engagera sig i dem som individer under hela livet. De flesta placerade barn har ingen som följer dem konsekvent under skolgången, och många kommer att uppleva flera byten av socialsekreterare och familjehem.

• Låga förväntningar

Lärare förväntar sig inte att placerade barn ska vara ambitiösa eller begåvade. Inte sällan är skolan mer benägen att ha överseende med låga resultat än att ge eleverna extra stöd. Från andra studier av utsatta grupper vet vi att effekten av låg lärarförväntan på goda skolresultat är förödande. Också Socialstyrelsen (2010) framhåller låga förväntningar som en bakomliggande faktor vid skolmisslyckande samt pekar på att även familjehemmen förväntar sig låga prestationer och ofta har en pessimistisk syn på barnets skolgång.

Det går även att hitta förklaringar i anknytningsteorin till skolmisslyckanden hos familjehems­

placerade barn. Den så kallade Minnesotastudien som gjordes under 1970­talet beskiver hur svårigheter i anknytning mellan barn och förälder påverkar resultat och relationer i skolan.

De tryggt anknutna barnens relationer med lärarna kännetecknades av att de inte ständigt var beroende av uppmuntran och känslomässigt stöd. De bad om hjälp när deras egna resurser inte räckte till. Lärarnas beteende gentemot de tryggt anknutna barnen präglades av tillit och engagemang. Barnen utan trygg anknytning kunde visa olika mönster i relationen till läraren.

Ett klängande och osäkert beteende resulterade i att läraren behandlade barnet som hjälplöst och hade låga förväntningar på dess skolprestation. Då barn undvek direkt kontakt med lärare eller sökte den på udda sätt svarade lärare i studien med styrning och kontroll. Dessa barn var också de som blev föremål för lärares vrede och avvisande (Broberg et al. 2006).

(13)

2.2.4 Utbildning som skyddsfaktor

Genom preventionsforskningen vet vi att riskfaktorer kan kompenseras av en rad skyddande faktorer. En av de mest kraftfulla är utbildning. Att säkerställa att varje placerat barn får en god skolgång utifrån sina individuella förutsättningar för lärande är en kraftfull åtgärd för att bryta negativa mönster (Werner & Smith, 2003). Skola och utbildning som vägen ut ur utsatthet är ett återkommande resultat i forskning om utsatta barns långsiktiga utveckling. Skolprestationen är också, till skillnad från många andra omständigheter, en faktor som går att påverka.

Att placeras i familjehem påverkar inte barnets utbildningsnivå på lång sikt, utan placeringens effekt är som bäst neutral. Alltså är inte den nya familjemiljön i sig tillräcklig för att vara en skydds­

faktor när det gäller förbättrade – och därmed skyddande – skolresultat (Berridge, 1994, 1997).

2.3 Prövade åtgärder

I ett internationellt perspektiv är det tydligt att vissa länder har prioriterat utbildning för placerade barn i högre utsträckning än andra. I de fall där särskilda satsningar har gjorts har resultaten visat sig vara lovande (Jackson, 2001). Barth & Fergusons kunskapsöversikt om utbildningsmässiga risker och åtgärder för placerade barn visar dock att få av de interventioner och program som har använts är vetenskapligt utvärderade (2004). Enligt Tideman et al. finns det endast två kända interventioner riktade till grundskoleelever som har utvärderats. Båda försöken genomfördes i Storbritannien med goda resultat (2010). Nedan ges några exempel på andra prövade åtgärder.

I Polen ansvarar utbildningsdepartementet för familjehemsverksamheten. Staten betonar familjehemsföräldrarnas skyldighet att tillhandahålla goda villkor för barnets utbildning.

Två tredjedelar av familjehemsföräldrarna har mer än grundläggande utbildning och hälften av familjerna består av minst en lärare (Jackson, 2001).

Kanada har satsat på att integrera socialt omhändertagande och utbildning. Socialsekreteraren har titeln educateur och har genomgått en fyraårig mastersutbildning för sin skolstödjande roll (Jackson, 2001).

I flera counties i Kalifornien, USA, stödjer Foster Youth Services (FYS) familjehemsbarn i deras skolgång från förskola till gymnasium. Programmet kännetecknas av ett systematiskt arbetssätt för att få alla att samarbeta, att skapa skolfokus samt att sätta in tidiga insatser. Det omfattar även rådgivning vid val av skola, noggrann uppföljning av betyg och provresultat samt

”tutoring”, det vill säga en­till­en­undervisning med en lärare och en elev. Eleven har också en individuell Skolfam­plan. Nationella Independent Living Programs (ILP) har ett bredare syfte och försöker även att hjälpa familjehemsbarn till oberoende och självförsörjning efter tiden som familjehemsbarn. Experiential Learning Programs (ELP) är mer erfarenhetsbaserade till sin inriktning, där ett, ELITE, är inriktat på fosterbarns skolgång och ett annat, WWP, kan ses som ett komplement till ett större serviceprogram (Barth & Ferguson, 2004).

Storbritannien har genomfört flera försök utöver de båda utvärderade projekt som nämndes ovan. På 1970­talet initierades The Kent Family Placement Project, som gick ut på att utveckla ett starkt partnerskap i mötet mellan familjehemsföräldrar och lärare. Utvecklingen följdes genom ett frågeformulär till skolan varje halvår. Projektet följde också upp elevernas sociala beteende, resultat och om de gick vidare i sin utbildning efter gymnasienivå (Jackson, 2001).

Johan Bald vid Essex Education Department´s Reading and Language Centre at Clacton genomförde ett försök där socialarbetare och lärare fokuserade på läsförmåga. Barnen fick välja

(14)

böcker i bokhandeln och läste högt i tio minuter för en vuxen dagligen och diskuterade sedan innehållet (Jackson, 2001).

I Storbritannien har kunskapen från bland annat professor Sonia Jacksons forskning lett till förändringar i lagstiftningen för att säkerställa att familjehemsplacerade barn får samma tillgång till utbildning som andra barn. Lagen tvingar kommunerna att ge finansiellt stöd till placerade ungdomar som studerar vidare. Ungdomarna har också rätt till vägledning av en råd­

givare för att kompensera för det föräldrastöd som behöver följa ungdomar när familjehems­

vården har upphört vid 18 års ålder och de tar de första stegen ut i vuxenlivet (The Children (Leaving Care) Act, 2000, The Children Act, 2008).

I Sverige arbetar de flesta kommuner aktivt med Socialstyrelsens system BBIC (Barns behov i centrum) som bland annat syftar till att tydliggöra för socialtjänsten vad barn behöver.

Systemet sätter barnets behov i relation till föräldrarnas förmåga att tillgodose dem, samt till andra faktorer i omgivningen. Grunderna i systemet illustreras med hjälp av en triangel, där de tre sidorna står för

• barnets behov

• föräldrarnas förmåga

• familj och miljö.

Utbildning är en av de faktorer som socialarbetaren har att ta hänsyn till i sitt arbete med barnet enligt BBIC. Dock visar erfarenheter att BBIC­systemet i sig inte är tillräckligt för att kompensera för de förhöjda riskerna hos familjehemsplacerade barn när det gäller skola och utbildning.

Ovanstående exempel gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av samtliga genomförda projekt och satsningar. Slående är att problemen med de mycket dåliga skolresultaten för placerade barn har varit kända i flera decennier och att så få försök och utvärderingar av dessa har gjorts. Skolfam är det första utvärderade försöket i Sverige att medvetet och över tid kart­

lägga, stödja och följa upp utbildningsresultaten hos familjehemsplacerade barn som grupp.

(15)

3. Förberedelser och

allmänna förutsättningar

Detta kapitel beskriver de organisatoriska och personella förutsättningar som krävs för ett fram- gångsrikt Skolfam. Kapitlet behandlar också den bakomliggande värdegrunden samt de juridiska och etiska frågor som behöver beaktas innan arbetet med barnen inleds.

vv

3.1 Förhållandet mellan Skolfam och

den ordinarie familjehemsverksamheten

Skolfam bör ses som en integrerad del av socialtjänstens arbete med familjehemsplacerade barn, inte som något som sker utöver den ordinarie verksamheten. Eftersom utbildning ändå ingår som en del av uppföljningen av familjehemsplacerade barn ersätter uppföljningarna inom ramen för Skolfam de kontakter med skolan som annars ändå skulle ha ägt rum. Vid besök i familjehemmet blir det naturligt att återknyta till vad som framkommit vid uppföljningsmötena.

Att integrera Skolfam i den ordinarie familjehemsverksamheten gör att arbetet blir bättre förankrat hos alla parter, inklusive barnet och familjehemmet. För socialsekreteraren innebär Skolfam snarare en mindre arbetsinsats än merarbete i och med den draghjälp som kommer från de andra i teamet, i synnerhet i förhållande till skolan (läs mer om teamet i stycke 3.6).

Genom övriga i teamet får socialsekreteraren ny kunskap, men också ökad kännedom om barnets styrkor och behov och kan hävda dessa i möten med skolan.

3.2 Urvalskriterier

Skolfam är en förebyggande satsning som även riktar sig till barn som fungerar bra i skolan.

Med andra ord bör det inte vara uppvisade behov som styr urvalet. För att urvalet ska vara representativt för populationen bör det omfatta alla barn i det givna åldersintervallet, oavsett om de är placerade inom eller utanför kommunens gränser. Om gruppen behöver begränsas av storleksskäl beslutar ansvarig nämnd, eller chef på delegation från nämnden, om turordningen.

Obligatoriskt är att

• Skolfam ska omfatta familjehemsplacerade barn som vid arbetets start går i förskole- klass upp till och med årskurs fem och vars placeringar förväntas bli långvariga (se stycke 3.2)

• kommunen avsätter åtminstone en treårsperiod från och med kartläggningen av det första barnet (se stycke 3.4)

• teamet består av två fasta funktioner, en psykolog och en specialpedagog, och en funktion, socialsekreteraren, som varierar utifrån vilket barn som är aktuellt (se stycke 3.6.1)

• det är barnets ansvariga socialsekreterare som går in i teamet, samt i möjligaste mån ansvarig familjehemssekreterare (se stycke 3.6.1)

• psykologen är legitimerad och van vid att möta barn i testsituationer samt kan hantera de psykologiska testinstrumenten med förtrogenhet och flexibilitet (se stycke 3.6.2)

• specialpedagogen har lärarbakgrund, helst med erfarenhet av de yngre skolåldrarna (se stycke 3.6.2).

(16)

Arbetsmodellen är utvecklad och anpassad för familjehemsplacerade barn som vid arbetets start går i förskoleklass upp till och med årskurs fem och vars placeringar förväntas bli långvariga. Att arbetet bör starta i tidig ålder stöds av forskning som visar att det är viktigt för barn i riskgrup­

per att maximera antalet skyddande faktorer, såsom utbildning. Detta bör rimligtvis ske i tidig ålder (Werner & Smith, 2003). Att det generellt är färre lärare inblandade runt yngre skolbarn ger också bättre genomslagskraft åt insatser. Lärarna följer barnen under hela skoldagen, till skillnad från undervisning i de senare skolåldrarna, där lärarna arbetar i större arbetslag och kanske endast träffar barnen vid enstaka tillfällen under skolveckan.

Att det är barn vars placeringar förväntas bli långvariga som inkluderas beror på att det redan från starten bör finnas goda förutsättningar att fullfölja insatsen. En kommun kan välja att fortsätta att erbjuda Skolfam till barn som flyttar hem eller som blir vårdnadsöverflyttade, men förutsättningarna blir då annorlunda eftersom socialtjänsten inte längre ansvarar för barnets vård.

Under de första åren med Skolfam i Helsingborg (2005­2008) exkluderades barn som hade neuropsykiatriska eller andra funktionshinder och/eller insatser på grund av omfattande bete­

endeproblem som hade lett till särskilt stöd i form av särskild undervisning, personlig assistent eller dylikt, eftersom de bedömdes behöva mer omfattande insatser än vad Skolfam förväntades kunna tillhandahålla. I den permanenta Skolfam­verksamheten i Helsingborg som inleddes 2008 samt i Skolfam 2 i Norrköping har inga barn i det aktuella åldersintervallet uteslutits. Ställnings­

tagandet har varit att samtliga barn av etiska skäl ska få tillgång till arbetsmodellen eftersom den har visat hoppfulla resultat.

Av praktiska skäl är det inte möjligt att inleda arbetet med alla barn samtidigt. Då varje social­

sekreterare kan uppleva det som angeläget att få med barn i Skolfambör det vara ansvarig chef som gör en turordning och förmedlar denna till de ansvariga socialsekreterarna. Om orga­

nisationen inte har en sammanhållande chef för familjehemsverksamheten är det viktigt att bestämma en bärande princip för turordning för vilka barn som ska komma in i arbetet först.

En möjlig princip kan vara att yngre barn prioriteras.

För att underlätta en effektiv och långsiktig planering av tider och möten är det bra om an­

svarig inom socialtjänsten presenterar namnen på en grupp med flera barn i taget för teamet.

Teamet kan då själva lägga upp planeringen utifrån barnens geografiska hemvist, ålder och skoltillhörighet samt ha möjlighet att planera arbetet så att barnen befinner sig i olika faser av processen. En sådan planering kan underlätta det praktiska genomförandet då vissa moment, såsom kartläggningen, är mer arbetsintensiva än andra. Det kan också underlätta planeringen om vårdnadshavarens samtycken inhämtas i god tid före arbetets start. På så sätt kan arbetet inledas utan dröjsmål när teamet får utrymme för nya barn. Listan över aktuella barn bör vara såpass genomarbetad när den lämnas till teamet att inga barn behöver exkluderas efter hand på grund av att de inte uppfyller de ursprungliga urvalskriterierna. Den person inom socialtjänsten som sköter urvalet bör därför ha god kunskap, eller möjlighet att skaffa sig god kunskap, om de aktuella barnen, gärna genom samarbete med ansvarig socialsekreterare.

3.3 Gruppens storlek

Arbetsmodellen, med ett tvärprofessionellt team (en psykolog, en specialpedagog och bar­

nets ansvariga socialsekreterare) som arbetar på heltid, är anpassad för max 20­22 barn från kartläggning 1 till och med kartläggning 2, som är den mest arbetsintensiva perioden. Antalet ska betraktas som ett riktmärke som baseras på erfarenheter från tidigare Skolfam­satsningar.

Om ett och samma team ska följa fler barn än så finns det risk att kvaliteten blir lidande.

(17)

Under de första årens arbete i Helsingborg exkluderades, som tidigare nämnts i stycke 3.2, barn med funktionshinder eller problematik som bedömdes behöva mer omfattande insatser än vad Skolfam förväntades kunna tillhandahålla. Då fanns förutsättningar för en psykolog och en specialpedagog att arbeta med 25 barn. Eftersom urvalskriterierna har förändrats sedan dess har också den maximala gruppstorleken justerats. Maxantalet kan variera mellan 20­22 beroende på ärendenas komplexitet, där det högre antalet tillämpas då det av teamet bedöms möjligt.

3.4 Arbetets varaktighet

En förutsättning för att inleda Skolfam är att åtminstone en treårsperiod avsätts från och med kartläggningen av det första barnet. Även om kommunen inte kan fatta beslut om att verk­

samheten ska bli permanent redan från start är det av etiska skäl nödvändigt att åtminstone säkerställa en tillräcklig långsiktighet för att kunna genomföra och analysera resultaten både från kartläggning 1 och 2, som sker med två års mellanrum. Detta krävs också för att verksam­

heten ska gå att utvärdera.

3.5 Ledning

För att arbetet ska fungera över tid och ha en tydlig roll i förvaltningarnas verksamhet är önsk­

värt att det finns en tvärsektoriell ledningsgrupp, att samverkan mellan skola och socialtjänst är formaliserad på ledningsnivå och att arbetet är tydligt prioriterat.

Förankringen på ledningsnivå är särskilt betydelsefull när arbetet med barnen väcker frågor som är av komplex natur och inte kan lösas på verksamhetsnivå. Om Skolfam­teamet inte finner lösningar i barnets omedelbara närhet måste man kunna gå vidare till en högre nivå utan att byråkrati och långa beslutsvägar lägger hinder i vägen. För att klara detta behöver teamet ha nära kontakt med både rektorer på de skolor som berörs av arbetet och med verksamhets­

ledare inom de berörda förvaltningarna.

Att som Skolfam­team komma utifrån och påverka skolsituationen kräver stöd, uppbackning och ett ständigt pågående utvecklingsarbete på hemmaplan. Som stöd behövs en lednings­

grupp där operativa frågor kan lyftas och nya arbetssätt utvecklas. Denna grupp ansvarar också för att problem lyfts till rätt nivå samt att kunskaper och erfarenheter från arbetet med barnen och nya evidensbaserade metoder sprids i resten av organisationen. Gruppens samman­

sättning kan se olika ut beroende på lokala förutsättningar, men följande personer/funktioner bör vara representerade:

• Utvecklingsledare/processledare som kan ta ett övergripande ansvar för Skolfam, såväl internt som i externa kontakter med till exempel andra kommuner som arbetar enligt modellen. Denna person bör ha kompetens, mandat och utrymme för att för att samordna, överblicka och utveckla arbetet på uppdrag av berörda verksamheter. Det är också utvecklingsledarens/processledarens ansvar att lokalt skapa forum för diskussion om frågor som teamet ställs inför i det operativa arbetet.

• Verksamhetsansvarig socialtjänst/familjehemsverksamhet.

• Verksamhetsansvarig skola/elevhälsovård.

• Skolfam-teamet (psykolog, specialpedagog och barnets ansvariga socialsekreterare).

(18)

3.6 Skolfam-teamet

3.6.1 Teamets sammansättning

Teamet består av två fasta funktioner, en psykolog och en specialpedagog, och en funktion, socialsekreteraren, som varierar utifrån vilket barn som är aktuellt. Det är alltid barnets an­

svariga socialsekreterare som går in i teamet. Även familjehemssekreteraren bör, så långt det är möjligt, delta i Skolfam­arbetet. Fördelar med det är att barnets ansvariga socialsekreterare som går in i teamet är att hon eller han har god kännedom om barnets historia och nuvarande situation samt generell kompetens och erfarenhet från arbete med familjehemsplacerade barn.

Ytterligare en vinst är att barnets ansvariga socialsekreterare står för en viss kontinuitet i barnets liv och att man slipper blanda in ytterligare en tjänsteman. Framförallt måste barnets ansvariga socialsekreterare vara med utifrån att det är hon eller han som har det övergripande ansvaret för barnets livssituation.

Tvärprofessionella team möjliggör att insatserna har en bred kompetensbas och blir sam­

stämmiga. Samstämmighet innebär att insatserna är koordinerade, har samma mål och sker samtidigt utifrån en gemensam tanke om vad som gagnar barnet bäst. Arbetssättet är kunskapsbreddande, ger fler infallsvinklar och bättre förståelse för andra professioner (till exempel för socialsekreterare respektive lärare). Om teammedlemmarnas kompetens tas tillvara berikar professionerna varandra och då gynnas också arbetet med barnen. För att skapa ett gott samarbetsklimat i teamet bör roll­ och ansvarsfördelningen vara tydlig.

Kontinuitet i teamet bidrar till framgång. Att möta samma personer vid de olika mötena inne­

bär trygghet för barnet. Det betyder också att en process i de vuxnas samarbete etableras, där tillit kan upprättas. Att alla tre professioner i så stor utsträckning som möjligt deltar vid möten är en signal till skolan och familjehemmet att uppdraget prioriteras. Det ger också en bredare bild av barnet när dess förutsättningar kan belysas från olika håll. Planeringen underlättas när alla inblandade finns på plats och kan hålla reda på vad som ska göras och av vem.

3.6.2 Kompetens hos teammedlemmarna

• Psykologen

Psykologen ska vara legitimerad och vara van vid att möta barn i testsituationer. Att kunna hantera de psykologiska testinstrumenten med förtrogenhet och flexibilitet är också nödvän­

digt. Önskvärt är att hon eller han har väl grundad erfarenhet av att arbeta i skolmiljö och god kännedom om villkoren där. Förhållningssättet bör vara inriktat på att söka styrkor och resurser, inte avvikelser eller kliniska diagnoser, samt att betona individens möjligheter till utveckling i såväl beteende som samspel. Erfarenhet av och teoretisk kunskap om handledning är nödvändig, liksom goda kunskaper inom utvecklingspsykologi. Kunskap om och erfarenhet av organisations­ och gruppsykologi samt mötesteknik är en fördel.

• Specialpedagogen

Det är ett krav att specialpedagogen har lärarbakgrund, helst med erfarenhet av de yngre skolåldrarna, för att ha tillräcklig kunskap om pedagogiska metoder. Om ett barn uppvisar svårigheter i läsning, skrivning eller matematik handlar det inte sällan om luckor i grundkun­

skaperna. En lärare för de yngre skolåldrarna har genom sin grundutbildning kunskaper om hur dessa kan fyllas igen. Den fördjupning som specialpedagogutbildningen ger när det gäller handledningstekniker och elever i skolsvårigheter är också nödvändig. Specialpedagogen bör, liksom psykologen, vara förtrogen med testning av barn och kunna använda resultaten för att påverka den pedagogiska utvecklingen. Att ha kunskap om och erfarenhet av läs­ och skrivin­

(19)

lärning och matematikdidaktik, speciellt för barn med svårigheter, är också en förutsättning för framgång i arbetet.

• Socialsekreteraren

Till skillnad från psykologen och specialpedagogen utgörs funktionen socialsekreterare av flera olika personer. Det är barnets ansvariga socialsekreterare som ingår i teamet, vilket gör det sannolikt att flera olika socialsekreterare kommer att medverka i arbetet. Eftersom barnets an­

svariga socialsekreterare inte rekryteras specifikt för att arbeta med Skolfam gäller för dennes kompetens de allmänna krav som finns i kommunen för erhållande av tjänsten. Generellt kan dock sägas att det är en fördel om socialsekreteraren har mångårig erfarenhet av familjehems­

vård och erfarenhet av att ha samarbetat med skolor.

3.6.3 Övriga egenskaper

Arbetet i Skolfam kan ha en stor bredd som en följd av barnens varierande åldrar. Samarbete med lärare som arbetar med barn i de första skolåren skiljer sig mycket från samarbete med lärare som är verksamma inom grundskolans senare år. Såväl pedagogiskt innehåll och me­

toder som organisation och skolkultur skiljer sig mycket åt. Det är en fördel om psykologen och specialpedagogen kompletterar varandra när det gäller erfarenhet av arbete med skolbarn i olika åldrar. Att det finns en bred erfarenhetsbas i teamet ger legitimitet åt Skolfam ute på skolorna. Teamet bör ha kunskap om och erfarenhet av arbete med barn med funktionshinder och särskild problematik, till exempel ADHD.

Arbetet ställer höga krav på de enskilda teammedlemmarnas personliga egenskaper. En sådan är social kompetens eller bemötandekompetens, det vill säga en smidighet i möten med barnet, familjehemmet och skolan. En känslig uppgift för teamet kan till exempel vara att uppmärksamma skolans personal på brister som de inte själva har sett. Det krävs också att teamet inte väjer för hinder oavsett om de finns på en högre nivå i organisationen. Ödmjukhet och uthållighet krävs då teammedlemmarna, till skillnad mot tidigare i yrkesrollen, kom­

mer till skolan utan att vara efterfrågade. Initialt kan detta innebära att teamets medverkan och hjälp kring barnets skolgång ifrågasätts och att skolan pekar ut behovet av att helt andra elever får stöd. Initiativet till möten och insatser kommer från Skolfam, som vill rikta skolans uppmärksamhet mot just ”sitt” barns utveckling. Barnet i fråga behöver inte ha uppvisat några särskilda behov. Dessa förhållanden kan orsaka spänningar vid möten, vilket kräver att teamet måste utöva både diplomati och smidighet. Att involvera varje skola i ett långsiktigt, förebyg­

gande samarbete kring barn med förhöjda risker blir en central uppgift för teamet. Utan en god arbetsallians med skolan kan mycket lite uträttas för barnets pedagogiska utveckling.

Rollen för specialpedagogen i Skolfam är särskilt känslig. Skolan har i de allra flesta fall redan en eller flera specialpedagoger. Det krävs att specialpedagogen kan tillföra nya idéer som gagnar inlärningen då lärarnas tid ofta är mycket pressad. Det är genom spridning av olika metoder som specialpedagogen får gehör för lösningar. Att ha förståelse för den speciella situa­

tion det innebär att handleda andra med samma profession är viktigt.

Teammedlemmarna måste också vara ”rörliga” i meningen att de ska kunna resa till barnens skolor och familjehem, vilket förutsätter tillgång till bil och körkort. Familjehemmen, och därmed också barnens skolor, kan ofta ligga utanför den egna kommunen. Resorna gör att arbetstiderna för teamet behöver vara flexibla.

(20)

3.7 Värdegrund och barnperspektiv

En gemensam värdegrund som bygger på respekt och ömsesidighet i mötet med barnet och andra professionella är avgörande för framgång i samarbetet. Skolfam bör präglas av ett salu­

togent perspektiv, i betydelsen att barnet primärt ses utifrån sina styrkor och resurser och inte utifrån eventuella brister eller svårigheter, även om sådana måste tas på allvar när de förekom­

mer. Det kräver ett utvecklingsperspektiv, där beteenden inte ses som konstanta egenskaper utan som möjliga att påverka i positiv riktning (Hundeide, 2001).

En annan utgångspunkt är att det inte är barnet i sig som ska förändras, utan att det är de vuxnas ansvar att se till att miljön och/eller samspelet kring barnet anpassas efter hennes eller hans behov. Teamet behöver dock se till att barn i behov av mer omfattande stöd hänvisas till ytterligare utredning och behandling. Det bör tydliggöras att barnet är i en beroendeställ­

ning och att det inte är barnet som ska ”skärpa sig” för att nå de mål som de vuxna har satt upp. Barnet måste göras delaktigt och få ha inflytande på de arbetssätt man använder (Barn­

konventionen, 1989, artikel 12).

Familjehemsplacerade barn känner sig i regel annorlunda än andra barn, som en följd av att de inte bor med sin egen familj, och kan vara oroliga för att avvika från sina klasskamrater. Därför är det extra viktigt att vara lyhörd för hur varje enskilt barn uppfattar Skolfam. Samtidigt behöver barnen vara medvetna om vikten av goda resultat i skolan, ha förväntningar på sig själva som skolelever och förstå att ansträngningar lönar sig.

Respektera alltid barnets önskan att inte utmärka sig! En del barn vill vara helt öppna med att de är familjehemsplacerade medan andra inte vill att klasskamraterna ska veta. Här krävs det att psykologen och specialpedagogen är lyhörda och flexibla.

Det är också viktigt att vara medveten om att barn som är placerade ofta har varit med om att vuxna har klivit in och ut ur deras liv. Långvariga och stabila relationer kan saknas. Det är därför angeläget att Skolfams psykolog och specialpedagog i första hand arbetar genom de vuxna som finns närmast barnet i vardagen.

Förutom barnintervjun (se stycke 11.2) bör barnets synpunkter hämtas in kontinuerligt under arbetets gång. Vid det första mötet med barnet och familjehemmet ställer teamet frågor till barnet om hur det upplever skolan. I samband med återkopplingen av resultat från kartlägg­

ningarna får barnet tycka till om möjliga insatser. Vissa barn kan vilja vara med på uppfölj­

ningsmöten, kanske mest för att lyssna på vad de vuxna säger. En bedömning av hur barnets röst ska beaktas behöver göras i varje enskilt fall. Det är framför allt socialsekreterarens uppgift att se till att barnet får komma till tals. Så långt som möjligt ska teamet ta hänsyn till synpunkter och eventuella förslag från barnet.

3.8 Kunskapsstöd

3.8.1 Forskarstöd

Erfarenheten från Skolfam i Helsingborg och Norrköping är att det är mycket betydelsefullt att ha stöd från forskare i arbetsprocessen, framför allt i samband med kvantitativa analyser av data. Vid utvecklingen av arbetsmodellen i Helsingborg använde sig staden av forskare för att diskutera arbetsgångens utformning, få vägledning vid valet av tester och stöd i andra centrala frågor. När arbetet väl hade inletts såg forskarna till att det följde en uppgjord forskningsdesign,

(21)

vilket gjorde det möjligt att följa upp och dra slutsatser från arbetet samt att analysera data från kartläggningarna.

Samarbetet med forskare måste utgå från arbetsmodellens upplägg och behov. Det betyder att forskarnas medverkan framför allt ska bestå av stöd i analysen av de data som samlas in.

Det är viktigt att medverkande forskare inte gör om Skolfam till ett eget projekt eller har egna ambitioner utöver hantering och analys av de data som samlas in. Det är inte lämpligt att föra in fler intervjuer eller tester med barnen än de som redan ingår i grundmodellen.

3.8.2 Tillgång till kompetensutveckling för teamen

Med tanke på arbetets komplexitet bör det finnas både tidsmässigt och ekonomiskt utrymme för fortlöpande kompetensutveckling av teamen, så att teamet kan bidra med uppdaterad kunskap på barnens skolor. Behoven bör specificeras av teammedlemmarna själva. Det kan handla om handledning för hela teamet eller professionsspecifik handledning.

3.8.3 Utbildning för skolor och familjehem

Ett sätt att främja ökad kompetens och få ett gott samarbetsklimat är att anordna utbildnings­

dagar för skolpersonal och familjehem. Vid dessa utbildningsdagar kan samarbetspartners till Skolfam få en bild av hur arbetet utvecklas och ta del av erfarenheter på gruppnivå, till exem­

pel resultat av kartläggningar eller intervjuer med de deltagande barnen om deras uppfattning av att vara med i Skolfam. Utbildningsdagarna syftar även till att öka kunskapen om teman som är av relevans för arbetet. Det kan till exempel handla om forskning om risk­ och skydds­

faktorer för barn i riskgrupper. Ökade kunskaper inom detta område kan göra det lättare att åstadkomma enighet om vad som behöver åstadkommas för det enskilda barnet. Såväl rektorer som skolornas klasslärare och specialpedagoger bör bjudas in till utbildningsdagar. Då kan kunskapen lättare få fäste på barnens skolor.

I vissa fall kan utbildningsdagarna genomföras gemensamt med skolpersonal och familjehem, i andra fall bör temat anpassas efter målgruppen. Teman om relationer mellan barn och förälder, till exempel om anknytningens betydelse, kan vara lämpliga för familjehemmen, medan teman om pedagogiska metoder eller till exempel hur skolan kan arbeta med barn med trauma, i högre utsträckning passar skolpersonal.

3.9 Juridik, etik och dokumentation

Som nämnts i stycke 2.1.1 blir ett barn familjehemsplacerat antingen med stöd av socialtjänst­

lagen (SoL) eller lagen om vård av unga (LVU). Oberoende av lagrum har föräldrarna kvar sin juridiska vårdnad om barnen. Vid en LVU­placering begränsas dock vårdnadshavarens bestäm­

manderätt över barnet i den omfattning som behövs för att vård ska kunna ges. Socialtjänsten har då övertagit vårdansvaret för barnet. Det innebär att den juridiska vårdnadshavarens, vanligen den ena eller båda barnets föräldrars/vårdnadshavares, godkännande för insatser som Skolfam inte behövs. Däremot har vårdnadshavaren rätt till information rörande barnet och ska vara delaktig i vården i så stor utsträckning som möjligt. Vid en frivillig placering enligt SoL är det nödvändigt att vårdnadshavaren skriver under en särskild samtyckesblankett till att barnet medverkar i Skolfam. För exempel på hur en samtyckesblankett kan se ut, se bilaga 2.

Varje kommun bör samråda med ansvarig jurist kring utformningen av samtyckesblanketten.

Familjehemmet arbetar på uppdrag av socialtjänsten och kan därför inte tacka nej till att medverka i Skolfam. Arbetsmodellen ingår som en del i socialtjänstens insatser för barn i åldersgruppen.

(22)

Dokumentationsskyldighet inom socialtjänsten gäller när det finns ett beslut som ger den enskilde rätt till en individuellt behovsprövad insats. En familjehemsplacering är en sådan insats och allt som har avgörande betydelse för en myndighets ställningstaganden i ärendet ska dokumenteras. Socialsekreteraren dokumenterar sitt arbete med barnen i enlighet med socialtjänstlagen och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Socialsekreteraren kan, för att undvika dubbelarbete, kopiera in minnesanteckningar från möten och Skolfam­planer i journalanteckningen.

Även psykologen kan med fördel återanvända texten från minnesanteckningarna och föra in denna i psykologjournalen. Det viktiga är att psykologen skriver en journal som uppfyller patientdatalagens krav (3­5 §§) samt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1993:20). Genom hela processen ska barnets integritet skyddas. Skolfam måste säkerställa att inget barn löper risk för negativa konsekvenser av sin medverkan. Av den obligatoriska journal där psykologen dokumenterar arbetet ska det framgå att barnet inte har sökt behandling.

Detta för att inte riskera att framtida försäkringar äventyras på grund av att en psykologkon­

takt tolkas som att barnen lider av psykisk sjukdom. För ett exempel på hur ett sådant aktin­

lägg kan utformas, se bilaga 3.

Specialpedagogen har inte samma skyldighet till journalföring som socialsekreteraren och psykologen, utan dokumenterar sitt arbete enligt ordinarie rutiner. Liksom vid all annan hantering av personuppgifter är det nödvändigt att iaktta sekretessbestämmelser.

3.10 Administration, kommunikation och IT

Tillgång till visst stöd inom administration, kommunikation och IT är nödvändigt för att arbetet ska löpa smidigt. Administrativa uppgifter kan till exempel omfatta bokning av möteslokaler och dokumentation av interna arbetsgruppsmöten. Vissa personella resurser för intervjuer med familjehem och skolor samt sammanställningar av svar behöver avsättas (se stycke 11.3).

Stöd inom information/kommunikation kan behövas vid produktion av informationsmaterial, såsom broschyrer, nyhetsbrev och presentationsmaterial till familjehem och skolor samt för publicering och administration av eventuella webbsidor om Skolfam. Det kan också bli aktu­

ellt att vid vissa tillfällen avsätta personella resurser för intervjuer med skolor och familjehem (se kapitel 11, Utvärdering) samt för sammanställning, analys och bearbetning av data.

Stöd inom IT kan vara nödvändigt mot bakgrund av att kommuners ordinarie dokumenta­

tions­system ofta är verksamhets­ eller professionsspecifika. För att kunna arbeta i tvärprofes­

sionella team behöver det finnas tekniska lösningar för gemensam dokumentation av testresultat, minnesanteckningar och annat material som behöver finnas tillgängligt för hela teamet. Vi rekommenderar att de tekniska förutsättningarna ses över i god tid innan arbetet inleds.

(23)

Del 2

Denna del av manualen riktar sig i första hand till den personal – psykologer, specialpedagoger och socialsekreterare – som ingår i Skolfams team och arbetar direkt med barnen. Den del av texten som beskriver arbetsgången är uppdelad i sju kapitel, ett för varje steg, och avslutas med ett kapitel om hur arbetet med barn, skolor och familjehem kan utvärderas.

(24)

4. Steg 1: Första kontakt

Detta kapitel beskriver det första steget i arbetsgången och går igenom upplägget för de möten som utgör startskottet för det praktiska arbetet.

Obligatoriskt är att teamet har informationsmöten med familjehemmet, barnet och skolan för att lägga grunden för arbetsalliansen. Vid dessa tillfällen ska de inblandade parterna få information om arbetsgången och möjlighet att diskutera tider och praktiska frågor inför det fortsatta arbetet.

4.1 Socialsekreteraren informerar föräldrar/vårdnadshavare

Mötets syfte: Att föräldrarna/vårdnadshavarna ska få information om vad Skolfam går ut på och (vid placeringar enligt SoL) lämna sitt samtycke till barnets medverkan samt, om social­

sekreteraren bedömer att det är lämpligt, vara förberedda på att de kan bjudas in för att delta vid vissa moment i arbetsprocessen.

Deltagare:

• barnets ansvariga socialsekreterare

• föräldrarna/vårdnadshavarna.

Mötets innehåll

Om socialsekreteraren inte tidigare deltagit i Skolfam är det lämpligt att psykologen och specialpedagogen träffar honom eller henne separat före mötet och beskriver det kommande arbetet. Psykologen och specialpedagogen kan då också överlämna samtyckesblanketten som socialsekreteraren sedan vidarebefordrar till vårdnadshavaren. Det är viktigt att socialsekrete­

raren, som är den som först berättar om Skolfam för föräldrarna/vårdnadshavarna, är tillräck­

ligt införstådd med arbetsmodellen för att kunna förmedla informationen vidare.

Socialsekreteraren informerar därefter barnets föräldrar/vårdnadshavare, gemensamt eller var för sig, om Skolfam. Informationen ges vid någon av de ordinarie kontakter som hon eller han har med föräldrarna. Socialsekreteraren kan också bjuda in Skolfams psykolog och special pedagog till mötet om hon eller han anser det lämpligt.

Barnets föräldrar/vårdnadshavare ska i egenskap av juridiska vårdnadshavare vara delaktiga i vården i den utsträckning som är möjlig. Skolfam är en del av vården och därför ska föräld­

rarnas medverkan i arbetet alltid övervägas, då det bidrar till att skapa en helhet för barnet.

Föräldrarna kan i många fall bidra med information om barnet som bara de har. Beslutet om att föräldrarna ska bjudas in till Skolfam­möten fattas av socialsekreteraren, som känner till

Steg 1 Första kontakt

Steg 2 Kart- läggning 1

Steg 3 Analys

& plan

Steg 4 Insatser &

metoder

Steg 5 Uppföljning

Steg 6 Kart- läggning 2

Steg 7 Fortsatt uppföljning

(25)

deras aktuella livssituation. Många familjehemsplacerade barn har föräldrar som lever med gravt missbruk eller lider av psykisk sjukdom, något som kan äventyra processen med att hitta ett stabilt samarbete och positiva uppföljningsmöten. För lågbegåvade föräldrar kan det vara svårt att följa med i det som sägs vid till exempel uppföljningsmöten, samtidigt som de har rätt till och vill ha information. Oavsett hur delaktiga föräldrarna är i Skolfam, är socialsekreteraren skyldig att informera och inhämta deras synpunkter om frågor som rör barnets skolgång.

Lämna följande skriftliga material till föräldrar/vårdnadshavare, gärna samlat i en mapp:

• informationsbroschyr om Skolfam

• visitkort med kontaktuppgifter till teamet

• samtyckesblankett för vårdnadshavare (gäller vid SoL-placering), se bilaga 2.

Om det finns två vårdnadshavare ska båda skriva under samtyckesblanketten. Denna under­

tecknas och inhämtas i samband med mötet eller, om föräldrarna behöver betänketid, inhäm­

tas vid socialsekreterarens nästa ordinarie möte med dem. Låt gärna varje förälder behålla en egen kopia av blanketten.

4.2 Socialsekreteraren informerar familjehemmet

Mötets syfte: Att familjehemsföräldrarna ska få information om vad Skolfam går ut på och vara förberedda på ett möte med hela teamet för att gå igenom det fortsatta arbetet.

Deltagare:

• barnets ansvariga socialsekreterare

• ansvarig familjehemssekreterare

• familjehemmet.

Mötets innehåll

Kontakten kan också ske per telefon. Socialsekreteraren presenterar Skolfam för familjehem­

met och beskriver vad arbetet går ut på. Det är viktigt att socialsekreteraren har kunskap om arbetsmodellen och kan komplettera med skriftlig information till familjehemmet.

Som nämnts tidigare kan familjehemmet inte tacka nej till att medverka i Skolfam då arbetet ingår i socialtjänstens insatser för barn i åldersgruppen. För att skapa förutsättningar för en god arbetsallians underlättar det om socialsekreteraren presenterar arbetsmodellen i positiva ordalag och som ett förstärkt stöd till både barnet och familjehemmet.

4.3 Socialsekreteraren överför information till övriga i teamet

Mötets syfte: Att psykologen och specialpedagogen ska få information om barnets bakgrund inför mötet i familjehemmet samt information för att kunna planera det praktiska arbetet.

Deltagare

• Skolfam-teamet (psykolog, specialpedagog och barnets ansvariga socialsekreterare)

• ansvarig familjehemssekreterare.

(26)

Mötets innehåll

Vid överföringen presenterar socialsekreteraren bakgrundsinformation, både om barnets tid i sin ursprungsfamilj och om hur barnet har det i familjehemmet. Socialsekreteraren beskriver barnets förskole­ och skolhistoria och annat i barnets bakgrund och tillvaro som är av betydelse för det kommande arbetet. Socialsekreteraren lämnar också följande uppgifter till

övriga teammedlemmar:

• barnets personnummer

• kontaktuppgifter till familjehemmet samt, i förekommande fall, till föräldrar/vårdnadshavare (kontakten med de senare sköts i huvudsak av socialsekreteraren)

• information om eventuella tidigare placeringar

• uppgifter från barnhälsovården om eventuellt missbruk hos föräldern under graviditet, förlossning och spädbarnstid, föräldrars eventuella funktionshinder, barnets eventuella funktionshinder samt, om sådan finns, aktuell information om fysisk hälsa, till exempel eventuella syn­ eller hörselnedsättningar

• eventuella konsultationdokument från BBIC (Barns behov i centrum) eller andra dokument som socialsekreteraren har där skolan beskriver barnets skolgång.

Teamet planerar vilka personer/funktioner som ska bjudas in till informationsmötena med familjehemmet respektive skolan, samt hur mötena ska läggas upp. Socialsekreteraren är den som har helhetsansvaret för barnet och som än så länge – innan övriga i teamet är presenterade och kända – är den enda som är bekant för alla parter. Därför är det hon eller han som ringer och bokar in mötena.

Teamet gör en gemensam preliminär tidsplan för det aktuella barnet med förslag på möjliga da­

tum för pedagogens respektive psykologens testtider, behovsanalys samt återkoppling av resultat till familjehem och skola. Ju mer sammanhållen processen är desto bättre. För att den inte ska bli för utdragen bör dessa aktiviteter sammantaget inte ta mer än cirka en månad i anspråk.

4.4 Informationsmöte med familjehemmet

Mötets syfte: Att teamet, barnet och familjehemmet ska bli bekanta med varandra och lägga grunden för arbetsalliansen, att barnet och familjehemmet ska få mer information om arbets­

gången samt att diskutera tider och praktiska frågor inför det fortsatta arbetet.

Deltagare:

• Skolfam-teamet (psykolog, specialpedagog och barnets ansvariga socialsekreterare)

• ansvarig familjehemssekreterare

• familjehemmet

• barnet.

Mötets innehåll

Det är en fördel om socialsekreteraren, som redan är bekant med familjehemmet, bokar tid för mötet. Socialsekreteraren är den som har ansvar för placeringen av barnet och har god känne­

dom om barnet och dess historia. Det är en fördel om socialsekreteraren redan tidigare har betonat vikten av att barnet lyckas i skolan och gett praktisk handledning i hur familjehemmet kan bidra till detta.

Informationsmötet äger rum i familjehemmet. Det här är första gången psykologen och special­

pedagogen träffar barnet och familjehemsföräldrarna. Presentera er och berätta för barnet och familjehemmet vad Skolfam innebär. Betona att det är de vuxna som ska hjälpas åt för att på

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :