Sociologiska institutionen Kandidatuppsats 15 hp
Vt 2020
ÄLSKA MIG FÖR DEN JAG ÄR
En studie kring unga vuxnas uppfattningar av parrelationer
Maryam Kargar, Louise Häggquist
Abstrakt
Det senmoderna samhället har skapat förändringar kring sociala relationer där individer inte längre följer traditionella levnadsmönster. Studien utgår ifrån teorier kring parrelationer och senmodernitet. I senmoderniteten är det svårt att förutspå hur framtiden kommer att vara på grund av d hastiga förändringarna och att senmodernitetens främsta kännetecken är valfrihet.
Bland annat har parrelationer brutits fria från sociala och ekonomiska villkor och bedömning av parrelationer har blivit mer subjektivt. Uppsatsen har avsikt att empiriskt belysa hur unga vuxna pratar om och uppfattar parrelationer i det senmoderna samhället. Studiens material består av 7 enskilda semistrukturerade intervjuer med unga vuxna i åldrarna 18–30 år som har erfarenhet av parrelationer. Med hjälp av tematisk analys studeras empirin utifrån två teman:
intima relationer och partnerval. Studien visar att unga vuxnas förståelse av parrelationer ligger väldigt nära Giddens idealtyp den rena relationen. I unga vuxnas uppfattningar av parrelationer finns en motsägelse och ett ambivalent sätt att betrakta en parrelation som både som källa till ontologisk trygghet samtidigt som det kan förstås som en risk för den egna självständigheten. Resultatet av studien visar även på att partnerval associeras till emotioner och attraktion baserat på personliga kvaliteter. Den ökade valfriheten har gett upphov till att unga vuxna förväntas visa sig otillgänglig inför potentiella partners för att öka det egna värdet på kärleksmarknaden.
Nyckelord: Senmodernitet, parrelationer, unga vuxna, rena relationen, kärlek, partnerval, valfrihet
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte och frågeställningar ... 2
Tidigare forskning ... 3
Kärleksideal och rättvisa ... 3
Självständighet och trygghet ... 4
Partnerval som marknadsmetafor ... 5
Teori ... 6
Senmodernitet och ontologisk trygghet ... 6
Intimitetens omvandling och kommodifierad kärlek ... 8
Partnerval och valfrihet ... 9
Diskursteori som perspektiv ... 10
Användning av teori ... 10
Metod ... 11
Urval och Datainsamling ... 11
Bearbetning av material ... 14
Kvalitetskriterier för kvalitativ forskning ... 17
Vår förförståelse ... 18
Etiska förhållningssätt ... 19
Analys ... 20
Tema 1. Intima relationer ... 20
Tema 2. Partnerval ... 26
Slutdiskussion ... 31
Litteraturlista ... 35
Bilaga 1 Informationsbrev ... 37
Bilaga 2 Intervjuguide ... 38
Bilaga 3 Arbetsdelning ... 39
1
Inledning
Grunden i all sociologisk forskning är att undersöka relationen mellan individen och det sociala. Det vi tänker på och det vi drömmer om påverkas av institutionella och kollektiva förutsättningar. För att undersöka dessa relationer är det vanligt att sociologisk forskning fokuserar på ojämlikhet, segregering och diskriminering - för att nämna några av sociologins fokusområden. Till detta menar sociologen Eva Illouz att idéer om parrelationer är viktigt att undersöka för att försöka förstå relationen mellan individen och det sociala. Detta eftersom människor ägnar mycket energi i sitt privatliv åt att balansera mellan egna begär och
samhällets förväntningar när det gäller partnerval och parrelationer. Det som vi själva tänker om parrelationer är sällan så fritt från samhällets institutioner och kollektiva förutsättningar som vi önskar (Illouz 2016:27).
Det senmoderna samhällets strukturer har skapat stora förändringar kring sociala relationer och vi följer inte längre traditionella levnadsmönster. Idag läggs det stor vikt vid varje enskild individs personliga utveckling (Giddens 2014:20f). Därmed har antalet skilsmässor ökat och seriell monogami tillhör det vanligaste förhållningssättet till parrelationer. Samtidigt tycks tvåsamhet vara en relativt befäst norm bland unga vuxna. En studie som genomfördes 2006 i USA visar att singlar betraktas som mindre lyckade än människor som ingår i en parrelation (DePaulo et al 2006:253). Parbildning i det senmoderna samhället ses som en symbol för den ultimata tryggheten samtidigt som det kännetecknas av en hög grad av självreflektion, valmöjlighet och osäkerhet (Illouz:176f).
På grund av de ökade kraven på att själv välja partner har behovet av ett rationellt
tillvägagångssätt växt fram (Illouz 2016:249). Ett exempel på det är tv-programmet “gift vid första ögonkastet”. Programmet går ut på att experter ska välja ut vilka personer som de tycker borde vara tillsammans. Programmet är väldigt populärt och finns i flera olika västerländska länder och går att förstå som ett uttryck av behovet av rationella
tillvägagångssätt för att välja partner. Det populära programmet uttrycker också parrelationer som ett ideal (Svensson och Starkner 2018:9, 20).
2 En stor del av livet läggs på att orientera sig mellan kulturella referensramar kring
förväntningar på parrelationer. Frågor som “är det här den rätta partnern för mig” och “när kommer jag träffa någon” är vanligt förekommande. Oavsett om en har en parrelation eller inte, finns det i de allra flestas tankar på något sätt. Därmed kommer denna studie att undersöka hur unga vuxna med erfarenhet av att vara i parrelationer uppfattar parrelationer och hur de påverkas av strukturerna i det senmoderna samhället. Vi önskar se om
resonemangen kring parrelationer skiljer sig åt eller inte och i så fall på vilket sätt. Genom att undersöka dessa saker hoppas vi att denna studie kan skapa förståelse kring uppfattningar om parrelationer i det senmoderna samhället.
Syfte och frågeställningar
Syftet med vår studie är att empiriskt undersöka hur unga vuxna pratar om och uppfattar parrelationer i ett samhälle som präglas av senmoderna strukturer (Illouz, 2016, Giddens 2014). Utifrån studiens syfte har vi formulerat tre frågeställningar:
- Vilken mening tillskriver unga vuxna parrelationer?
- Vilka motsägande förståelser av parrelationer uttrycks av unga vuxna?
- Hur begripliggörs val av partner, när unga vuxna pratar om dejting?
3
Tidigare forskning
I det här avsnittet kommer vi att redogöra för resultat av tidigare genomförda studier kring parrelationer. Dessa har stor betydelse för att belysa vad forskning har att säga om
parrelationer och för att skapa förståelse av vår empiri. Den tidigare forskningen sorteras under tre rubriker som handlar om kärleksideal och rättvisa, trygghet och självständighet samt partnerval som marknadsmetafor.
Kärleksideal och rättvisa
Under denna rubrik kommer vi att redogöra för tidigare forskning som handlar om
föreställningar och förväntningar som unga vuxna har kring parrelationer. Tidigare forskning som diskuteras nedan handlar om att romantiska ideal kan leda till uppbrott i en relation.
Även föreställningen på att parrelationer ska upplevas som rättvisa kan leda till besvikelse när relationen upplevs som orättvis.
Tidigare forskning visar att det finns olika indikatorer på vad ett romantiskt kärleksideal kan leda till. En studie visar att det inte finns något samband mellan starka romantiska ideal och hur nöjda unga vuxna är med sina relationer. Unga vuxna påverkas inte av kärleksideal i samma utsträckning som en skulle kunna tro. De flesta unga vuxna är nöjda med sina relationer och föreställde sig inte att en relation med en annan partner skulle vara bättre (Vannier och O’Sullivan 2017:249f). En annan studie visar på att det är vanligt att unga vuxna föreställer sig att en parrelation med en annan partner skulle vara bättre än den nuvarande parrelationen vilket är en orsak till att relationen tar slut (Amato och Hohmann-Marriott 2007:
635).
Det finns två grundläggande motiv till att parrelationer tar slut: dålig relationskvalitet och ett svagt engagemang för äktenskap (Amato och Hohmann-Marriott 2007:621). Ett lyckligt par är sannolikt mycket engagerade i sina parrelationer för att de upplever sina relationer som givande och meningsfulla. På motsvarande sätt är olyckliga par troligen svagt engagerade i sina relationer eftersom relationen upplevs som mindre givande (Amato och Hohmann- Marriott 2007:635).
4 Jämlikhet och rättvisa är också centrala koncept och utgör centrala tankar i föreställningar om parrelationer. Människor i parrelationer förväntar sig att parrelationer ska kännas rättvisa. En studie visar att unga vuxna känner sig mindre tillfredsställda i relationer som upplevdes som orättvisa under lång tid. Det som dock visas vara viktigast i intima relationer är belöningar snarare än upplevelsen av rättvisa. Det är när kärleksrelationer inte fungerar bra som individer börjar resonera kring rättvishet och om de själva får något utav relationen (Hatfield, Rapson
& Aumer-Ryan, 2008:420-425). Det är vanligare att kvinnor tar mer känslomässigt ansvar än sin manliga partner i en parrelation. Det är vanligt att parrelationer inte ger något utrymme för kvinnans känslomässiga behov. Det är även vanligare att män i heterosexuella relationer får orgasm än kvinnor - vilket tyder på att föreställningen om jämlika olikkönade parrelationer är mer en förväntning än en realitet (Jamieson,1999: 481f).
Självständighet och trygghet
Under denna rubrik kommer vi att redogöra för tidigare forskning om självständighet och trygghet i relation till parrelationer. Tidigare forskning påvisar att det finns en ambivalens mellan självständighet och samhörighet i unga vuxnas uppfattningar av parrelationer. Unga vuxna upplever parrelationer som en balansering mellan en djup intimitet mellan parterna och sin egen självständighet. Parrelationer förstås i samtal mellan unga vuxna som något som både ger en stor trygghet samtidigt som det kräver att de kompromissar med sin egen självständighet och spontanitet. Ambivalensen framkommer i en studie som undersökt vilka föreställningar av parrelationer som uttrycks när unga män pratar med varandra respektive när unga kvinnor pratar med varandra. Begäret efter en stabil parrelation och rädslan för att förlora sin självständighet förekom lika ofta och var oberoende av deltagarnas genus. En stabil parrelation är något som uttrycks som åtråvärt men inte till vilket pris som helst (Korobov och Thorne 2006:48, Norona et al 2013:449f).
Tidigare forskning visar även att unga vuxna använder ensamboende som en strategi för att hantera ambivalensen mellan självständighet och samhörighet. Unga vuxna associerade att bo ensam med att bygga upp sig själva och lära sig att förlita sig på sig själva. Ett aktivt val att bo själv är däremot inte ett sätt att utesluta kärleksrelationer. Unga vuxna söker efter intima relationer men kan samtidigt använda ensamboende som en strategi för att undvika de risker som parrelationer kan innebära. Framförallt var särboende i parrelationer en strategi som används för att undvika de negativa konsekvenserna när en relation tar slut (Hughes
5 2015:714ff). Att vara särboende med sin partner förknippas även med att ha en så kallad ren relation (Hughes 2015: 714ff).
Enligt Giddens teori ger ”den rena relationen” löften om frihet och lycka men att den kan leda till att individer kan känna ångest. I motsats till Giddens tes finner tidigare forskning inget samband mellan att vara i en så kallad ren relation och att ha mer ångest. De som lever i så kallade rena relationer är lyckligare än par som lever i traditionella parrelationer. Att vara i den rena relationen har positivt samband till att känna sig mer autonom (Gross & Simmons 2002:544-549).
Partnerval som marknadsmetafor
Som en följd av att samhället har utvecklats till en informationsekonomi och internet har gjort ett brett genomslag menar tidigare forskning att våra sociala relationer, kanske framförallt kärleksrelationer, har förändrats. Den utbredda användningen av internet och sociala medier har gjort att olika appar och hemsidor blivit vanliga verktyg när en letar efter en potentiell partner. Det är kanske inte själva existensen av dessa appar som är intressant för vår studie utan istället hur de påverkar våra upplevelser och föreställningar om hur dejting går till som är relevant. Internetdejting och swipande i appar förutsätter möjligheten att jämföra olika
personer vilket tidigare forskning menar formar vår förståelse av dejting likt ett
marknadstillstånd. Marknadstillståndet har framkallat en ökad betoning av de personliga egenskaperna och kvaliteterna hos potentiella partners. Det påverkar dels hur vi förhåller oss till potentiella partners, att vi rationellt granskar och värderar dem, dels att när vi söker efter en potentiell partner behöver unga vuxna lyfta fram sina inre kvalitéer för att konkurrera med andra (Heino et al 2010:441-445). Att dejtingsidor och appar används som ett rationellt tillvägagångssätt på kärlekmarknaden påminner också Illouz teori om kärlek som något väldigt individualiserat och personlighetsinriktat (Illouz 2016: 250).
6
Teori
Denna uppsats har som syfte att undersöka unga vuxnas upplevelser och sätt att resonera kring parrelationer i det senmoderna samhället. Studien utgår från att sättet som unga vuxna pratar om och förstår parrelationer är ett uttryck för bakomliggande föreställningar och diskurser (Winther Jörgenssen och Philips 2000:43). Studien utgår även från att alla samtida sociala praktiker, däribland parrelationer, förhåller sig till ett mönster som kännetecknar det senmoderna samhället (Illouz 2016:21). I det här avsnittet kommer vi först att redogöra för teori kring parrelationer och senmodernitet som vår studie utgår från. Sist i avsnittet kommer vi att redogöra för vår diskursteoretiska utgångspunkt.
Parrelationer är en speciell typ av relationer som i vår samtid fylls med mycket mening. Bland annat fylls fenomenet parrelationer med associationer till kärlek. I de intervjuer vi kommer att analysera senare framgå det att sättet som unga vuxna pratar om fenomenet knyter ihop parrelationer och kärlek. I den följande delen där vi presenterar teori kring parrelationer kommer således både ”kärlek” och ”parrelationer” att användas som begrepp. Detta också eftersom begreppen i de flesta fall används för att beskriva heterosexuella relationer.
Författarna är medvetna om att all kärlek och alla parrelationer inte är heterosexuella och att kärlek och heterosexualitet inte med nödvändighet måste hänga ihop i alla sociala kontexter.
Men eftersom den heterosexuella normen enligt Illouz (2016:29) fungerar som en modell för vuxenlivet är det detta som kritiskt kommer undersökas.
Senmodernitet och ontologisk trygghet
I den här studien refererar vi ofta till mönster som finns i den senmoderna samtiden. Vi utgår alltså från att senmodernitet har stor påverkan på vårt forskningsområde. Men hur förstår vi senmodernitet och dess konsekvenser? I den här studien kommer vi att utgå från Giddens och Illouz definition som förutsätter att samhällsstrukturen har förändrats drastiskt i och med att moderniteten har gått in i en senare fas. Både Giddens och Illouz menar att det övergripande kännetecken för det senmoderna samhället är att samhället i hög grad är föränderligt.
Föränderligheten i det senmoderna samhället är snabb, djupgående och intensiv (Giddens 2014:25f).
7 Senmoderniteten ställs i kontrast till traditionella samhällen där värden var mer beständiga över tid och där människor lättare kunde förutspå hur framtiden skulle se ut. I
senmoderniteten är det svårt att förutspå hur framtiden kommer att vara, därför att allt förändras väldigt snabbt (Giddens 2014:41). Eftersom de sociala institutionerna har blivit försvagade kan vi inte förutse vilka människor vi kommer att ha i vår omgivning i framtiden.
Till skillnad från i förmoderna samhällen där sociala band var mer permanenta. Valfrihet har blivit en etablerad institution som orsakar en hög grad av reflexivitet. Detta innebär att människor hela tiden behöver revidera sina val mot bakgrund av ny kunskap och information (Giddens 2014:30). Även Illouz urskiljer modernitetens främsta kännetecken som valfrihet.
Senmodernitetens snabba föränderlighet spiller över på vår mest privata sfär och medför en hög grad av reflexivitet i våra relationer som kännetecknas av att vi ständigt omvärderar dem (Illouz 2016:34).
I och med att valfrihet har blivit en etablerad institution i senmoderna samhällen orsakar det konsekvenser på möjligheten att förutsäga framtiden. Kring detta har Giddens utformat ett begrepp som han kallar för ontologisk trygghet. Ontologisk trygghet handlar om att uppleva att omgivningen följer någon form av kontinuitet, vilket blir en utmaning i det snabbt föränderliga senmoderna samhället. Giddens menar att ontologisk trygghet kräver rutiner kring vilka vi kan ordna vår vardag. När dessa rutiner rubbas skapas otrygghet hos individen vilket leder till ångest (Giddens 2014: 50). Även Illouz menar att ångest och ontologisk otrygghet kan bli konsekvenser av den institutionaliserade valfriheten eftersom valfriheten orsakar en kontingens i de rutiner som behövs för att uppleva ontologisk trygghet (Illouz 2016:92).
I den institutionella valfriheten är det erkännande och den meningsfullhet som en partner kan erbjuda, essentiellt för varje persons ontologiska trygghet. Egenvärdet i senmoderniteten är i ständig förhandling och det är därför absolut nödvändigt för en persons ontologiska trygghet att det finns en partner som bidrar med erkännande och som intersubjektivt upprätthåller egenvärdet. Samtidigt har förutsättningarna kring långsiktiga parrelationer förändrats och det finns alltid en risk att en parrelation kan erbjuda tar slut. Parrelationer är därmed ett område i det sociala där det råder som störst ontologisk trygghet samtidigt som det kännetecknas av en hög grad av osäkerhet. Dessutom finns det en könad dimension av den ontologiska tryggheten och erkännandet eftersom män i olikkönade parrelation i större utsträckning än kvinnor misslyckas med att uppmärksamma kvinnans egenvärde (Illouz 2016:173ff).
8
Intimitetens omvandling och kommodifierad kärlek
De senmoderna strukturerna innebär ständig förändring vilket har lett till utbredd
individualisering. Sökandet efter ontologisk trygghet har gett upphov till en särskild form av parrelation – den rena relationen. Den benämns som ren på grund av att den utgörs av ett oberoende mellan de två parterna som ingår i en parrelation och är beroende av att de två självständiga individerna väljer att vara tillsammans enbart för sin egen skull (Giddens 1995:112). Den rena relationen går att förstå som en idealtyp som går att urskilja genom ett antal övergripande kännetecken. Bland annat har våra relationer brutits fria från yttre förankringar och sociala och ekonomiska villkor. Parrelationer har frigjorts från kollektiva, sociala och moraliska strukturer vilket skapar ett mer reflexivt förhållningssätt till
parrelationer. I traditionella samhällen avgörs partnervalet av religion, klass och etnicitet men i senmoderna samhällen finns det inga sådana tydliga riktlinjer. Bedömning av parrelationer har blivit mer subjektivt och beroende av individens egna preferenser och värderingar.
Parrelationer är i senmoderna samhällen beroende av att de inblandade parterna känner tillräcklig emotionell tillfredsställelse (Illouz 2016:79ff, Giddens 2014:110f).
Den rena relationen är reflexivt organiserad och parterna utvärderar kontinuerligt relationen.
Med jämna mellanrum frågar sig individerna ”är allt som det ska?”. Utvärderandet och den reflexiva koordineringen av nära förhållanden är förbundet med senmoderniteten och den höga graden av föränderlighet. De yttre förändringarna i sociala och moraliska strukturer har ersatts av förpliktelser mellan individerna i relationen. Parterna förpliktar sig att älska varandra och att ge lika mycket som de tar. Det kräver ömsesidig tillit mellan parterna i relationen. Den rena relationen betraktas som en aktiv process som kräver att de inblandade parterna arbetar för att relationen ska fortsätta och relationens existens får inte tas för givet.
Det förutsätter en djupt intim relation där parterna är ärliga och håller sig till sina förpliktelser mot varandra (Giddens 2014:110-121).
Ett av de kanske viktigaste elementen i den rena relationen är intimitet. För att relationen ska fortgå krävs det att parterna utvecklas ett gemensamt privatliv, skiljt från utomstående personer, där det finns en hög grad av fysisk och psykisk närhet mellan varandra. Intimiteten förväntas vara så djup att individen kan avslöja sina känslor och handlingar som den helst inte delar med andra i omgivningen. Intimiteten i den rena relationen kännetecknas av att de inblandade parterna kan visa sig sårbara inför varandra och visa upp hela sina personer. Den
9 rena relationens existens kräver att de båda inblandade parterna gör relationen till en viktig del i den egnas livsberättelse. Detta görs ofta genom att tillsammans utforma en berättelse om relationen som de berättar för utomstående. Berättandet görs i den bredare sociala världen där båda parter integrerar sin gemensamma historia. Till exempel genom att berätta för vänner om vad det är som kännetecknar de som par (Giddens 2014:119-121).
Partnerval och valfrihet
Kärlekens stora omdaning och framträdandet av den rena relationen som ideal har förvandlat kärlek till en fri marknad (Illouz, 2016:80). En konsumtionskultur har växt fram i och med kapitalismens framfart samtidigt som de sociala institutionerna har försvagats. Som en
konsekvens av det har den traditionella synen på parrelationer som något statiskt luckrats upp.
Frigörelsen från den kollektiva moralen medförde även att valet av partner blivit
individualiserat. I det senmoderna samhället avgörs inte partnerval av familjen eller någon annan utan enbart av de inblandade parterna (Illouz 2013:135). Parrelationer är i samtiden en fundamental aspekt av individens förutsättningar till att uppnå ontologisk trygghet i och med den rena relationens uppkomst och senmodernitetens struktur (Illouz, 2016:23-26,176).
Förväntningarna på parrelationer har påverkats av medias idealiserade bild av kärlek.
Oförmågan att införliva idealet i verkligheten leder till stor besvikelse och potentiellt hot mot parrelationens existens (Illouz, 2016:134, 300-301).
Illouz beskriver detta som framväxten av en kärleksmarknad som är fri och självreglerande (Illouz 2016:80f). På grund av att gruppen potentiella partners är väldigt bred behöver individen rationella tillvägagångssätt för att välja en partner samtidigt som
konsumtionskulturen aggressivt uppmanar människor att iscensätta starka känslor (Illouz 2013:80, 136, 285-287). Egenskaper som har att göra med den potentiella partnerns personlighet och egenskaper har erövrat makt från tidigare kriterier, så som social och ekonomisk status. Emotionalitet, personlighet och sexighet har blivit kvalitéer vilka avgör bedömningen av en persons åtråvärdhet. Personlighet och sexighet har blivit kriterier som har en avgörande roll i val av partner (Illouz 2016:81). Med hjälp av Simmel förklarar Illouz att en grundläggande förutsättning för att en ska välja att bli tillsammans med någon är att en ser den andra personen som oerhört unik och värdefull (Illouz 2016:128). Vi begär det som är otillgängligt och ju mer otillgängligt det är desto mer begär vi det. Den institutionaliserade valfriheten gör att det blir svårt att begära någon särskild eftersom det i tanken finns ett
10 oändligt antal möjliga partners på marknaden. I sitt empiriska material ser Illouz spår av denna konsekvens när informanter berättar om strategier för att göra sig otillgängliga och därmed med värdefulla och åtråvärda. Genom att föreställa sig som otillgängliga inför en potentiell partner förväntas värdet på kärleksmarknaden öka (Illouz 2016:128ff).
Diskursteori som perspektiv
I vår studie utgår vi från en socialkonstruktivistisk diskursteoretisk ansats. Denna ansats innebär ett kritiskt perspektiv på kunskap där vår kunskap om världen är kontingent och föränderlig. Det innebär att det som betraktas som sant är historiskt och kulturellt specifikt och föränderligt. Den sociala världen och människan har ingen inre essens som avgör vilka egenskaper den har utan meningen skapas i social interaktion. Genom social interaktion bygger vi upp gemensamma sanningar som tillsammans med andra möjliga diskurser kämpar om vad som antas som sant och falskt. En diskurs går att förstå som en tolkning eller ett särskilt sätt att förstå och förklara den sociala världen. I en viss diskurs blir därför vissa beteenden och handlingar betraktade som naturliga och vissa som onaturliga. Genom att noga betrakta hur vi pratar om saker som rätt och fel eller naturliga och onaturliga kan vi se vilka gränser som diskursen har. Diskurser konstituerande av det sociala livet och
begränsar/möjliggör människors handlingsmöjligheter. Det pågår en ständig kamp mellan olika betydelser av det sociala livet. Det finns strukturer i det sociala men de är alltid tillfälligt fixerade. Vi betraktar de senmoderna strukturerna som beskrivits av Giddens och Illouz som uttryck av en senmodern diskurs (Winther Jørgensen och Phillips 2000,7-45).
Användning av teori
Syftet men den här studien är att undersöka hur unga vuxna resonerar kring och upplever parrelationer. Teorierna som vi har återgett ovan ger förslag på hur vi kan förstå parrelationer i senmoderniteten och vi vill använda dessa för att tolka intervjumaterialet. Teorierna om den rena relationen, ontologisk trygghet och erkännande kommer vi att använda för att undersöka vilken mening som unga vuxna tillskriver parrelationer. Teorierna om relationers
kommodifiering och institutionaliserad valfrihet kommer vi använda för att undersöka hur unga vuxna begripliggör partnerval.
11
Metod
I det här avsnittet kommer vi att återge hur studien har utförts. Vi går igenom hur studien genomförts från urval till bearbetning av materialet samt vilka metodrelaterade val vi gjort under forskningsprocessen. Därefter följer studiens kvalitetskriterier, förförståelse och etiska förhållningssätt.
Urval och Datainsamling
I denna studie har vi valt att använda oss av kvalitativ metod för att få fördjupad förståelse av unga vuxnas resonemang kring och upplevelser av parrelationer (Bryman 2011:340). Med den kvalitativa ansatsen strävar vi efter att studera hur den sociala verkligheten konstrueras i interaktion och språkbruk. Det är i studiens intresse att undersöka informanternas berättelser och erfarenheter för att fånga människors inre verklighet och föreställningar av verkligheten (Bryman 2011:341). Vi valde att använda semistrukturerade intervjuer för att fånga
intervjupersonernas egna synsätt och uppfattningar. I kvalitativa intervjuer ligger intresset mot intervjupersonernas ståndpunkter. Det är önskvärt att låta intervju röra sig i olika
riktningar för att få kunskap om vad informanterna upplever vara viktigt och relevant att prata om. Kvalitativa intervjuer kändes flexibelt för att få fylligare samt detaljerade svar (Bryman 2011:413). Kvalitativa intervjuer är lämpligt när en forskare vill försöka förstå
intervjupersonernas sätt att resonera kring ett ämne (Trost 1997:15-16) .
Urval
Våra urvalskriterier var att informanterna skulle vara i åldrarna mellan 18-30 år samt vara i en parrelation eller ha erfarenhet av en avslutad parrelation. Vi valde att rekrytera personer som är i en parrelation eller har erfarenhet av en parrelation eftersom de dels har kännedom om förväntningar på parrelationer men även erfarenhet av att förhålla sig till förväntningarna. Vi bestämde ålderkriteriet utifrån vår tanke om att unga vuxna är den grupp i samhället som är mest påverkade av senmoderna strukturer. När vi rekryterade informanter publicerade vi först ett informationsbrev i stora grupper på Facebook. I informationsbrevet presenterade vi syftet med studien, våra urvalskriterier och de forskningsetiska principerna. Vi bedömde de stora Facebook-grupperna som bra anslagstavlor för vårt informationsbrev eftersom de når ut till en
12 stor grupp av människor som frivilligt kan välja att läsa. Efter att vi publicerat brevet hörde ett stort antal unga vuxna av sig till oss och visade intresse för studien. Den första kontakten med informanterna som rekryterats gjordes via Messenger i Facebook och även via mejl. Ur den stora gruppen intresserade valde vi ut sju unga vuxna från olika städer Sverige. Valet följde principen att vi valde de som hörde av sig först. Vi uppfattade att sju stycken intervjuer var lämpliga utifrån den mängd information vi fick från varje intervju samt den tillgängliga tiden.
I samband med att vi bokade in informanterna för intervju förde vi en dialog med
informanterna via mejl kring studiens övergripande syfte och information inför intervjun.
Efter att informanten bekräftat att den läst informationen bestämdes datum och tid för enskilda semistrukturerade intervjuerna. I tabell 1 nedan presenteras spridningen hos informanterna med egenskaperna på ålder och civilstånd tillsammans med de figurerade namnen som kommer att användas i analysen:
Informant Ålder Civilstånd
Astrid 26 år Förhållande, jobbar
Erik 24 år Singel, jobbar
Fredrik 27 år Förhållande, student
Karl 24 år Förhållande, student
Maria 20 år Förhållande, student
Sanna 29 år Förhållande, jobbar
Marita 25 år Förhållande, student
Tabell 1: Tabellen visar studiens informanter och deras ålder, civilstånd. Det vi kan se i tabellen är att det finns en informant som är singel och resten har ett förhållande. Tre av informanterna jobbar och resten är studenter. Alla informanter är unga vuxna mellan 20-29 års åldern.
Intervjuguide och genomförande
Studien består av sju semistrukturerade intervjuer med unga vuxna som är i en parrelation eller har erfarenhet utav avslutad parrelation. Vi genomförde enskilda semistrukturerade intervjuer då vi ville ge möjlighet till informanterna att reflektera över sina tankar och upplevelse på en djupare nivå. Vi valde semistrukturerade intervjuer för att det ger möjlighet att få svar på det vi var ute efter och ger en fylligare intervju. Dessutom ansåg vi att enskilda
13 intervjuer lämpade sig särskilt bra med tanke på att studiens ämnesområde skulle kunna vara en känslig fråga att diskutera i grupp. Vi fann denna metod passande för att ta del av
informantens personliga erfarenheter och värderingar. Det skapade även en möjlighet till djupare relation samt samtal mellan intervjuaren och informanten (Bryman, 2011:413-415).
Innan vi intervjuade så utformade vi en intervjuguide i samråd med vår handledare och i enlighet med Brymans (2011:415) rekommendationer (se bilaga 2 intervjuguide).Vi hade utformat en intervjuguide med förbestämda frågor strukturerad utifrån två teman;
förväntningar på parrelationer och att leta efter en ny partner. Dessa teman användes även för att hålla intervjuerna så nära studiens syfte som möjligt (Bryman 2011: 419). Vi lade stor vikt vid formulering av intervjufrågorna eftersom vi ville öka möjligheten att få uttömmande svar under intervjuerna. Det finns risk att avgränsade frågor hindrar olika synsätt och svar under intervjun. Därför valde att i enlighet med Bryman (2011:415) ställa öppna frågor som inte ledde in intervjupersonerna på̊ något givet svar och hade följdfrågor som stöd. Vi hade en rad uppsättning frågor där frågorna var mer allmänt formulerade och där vi även hade möjlighet att sätta uppföljningsfrågor i samband med det som uppfattades vara viktiga svar (Bryman, 2011: 260)
Innan intervjuerna, utfördes provintervjuer för att se till att frågorna var lämpliga och kunde uppfattas av deltagarna (Lantz 2013: 77–78). Vi kunde inte belysa många problem förutom att vissa av frågorna innan inte var lika analytiska. Detta resulterade i att vi fick ändra frågorna till intervjuguiden. Under provintervjuerna märkte vi även att vissa frågor kunde förtydligas eller omformuleras mer för att alla deltagare skulle kunna besvara dem. Vi såg även till att inte ställa för känsliga frågor eller frågor som kunde vara svåra att besvara.
Genomförandet av intervjuerna påverkades av det rådande smittläget och Covid-19. På grund av läget bestämde vi oss för att genomföra intervjuerna via videosamtal istället för att fysiskt träffas. Intervjuerna genomfördes därför på distans via videosamtal med hjälp av olika program som Facetime i mobiltelefon eller Zoom i dator. Vi lade stort fokus på att skapa en trygg och avslappnad miljö medans vi hade videosamtal med informanterna. Detta för att informanten ska känna trygghet i att uttrycka sig och få utrymme till att tänka. Bland annat informerade vi informanterna om att de kunde stänga av sin kamera om de önskade. Ljud från intervjuerna spelades in med hjälp av mobil eller dator och med deltagarnas samtycke för att sedan transkriberas.
14 Vi utförde sju olika intervjuer under ungefär en vecka och intervjuerna delades upp så att vi genomförde tre eller fyra vardera. Informanterna uppmuntrades till att ställa frågor eller avbryta om något kändes oklart eller känsligt innan intervjun, för att undvika missförstånd och svårigheter med intervjuerna. De två teman som frågorna var indelade i presenterades för informanten för att tydliggöra syftet med studien och underlätta analysprocessen. Varje semistrukturerard intervju pågick i ungefär 30-60 minuter.
Bearbetning av material
I detta avsnitt presenteras hur insamlat datamaterial hanterats i studien. Redogörelsen berör transkribering av materialet och kodning av transkripten, samt analysförfarandet.
Transkribering
Efter att intervjuerna genomförts transkriberade vi ljudinspelningarna. Den utav oss som genomfört intervjun gjorde även transkriberingen för att vi lättare skulle kunna detaljrikt fånga nyanser av informanternas tal. Under transkriberingen bearbetades allt material noggrant för att ingenting skulle missas. I transkriberingarna innefattade vi allt som sades i intervjun ordagrant (Bryman, 2011:.428). Vi lyssnade på intervjuerna flera gånger för att sedan transkribera materialet. Detta medförde att vi kunde säkerställa det som sagts och förstå materialet bättre (Bryman 2011:432).
Transkriberingen betraktar vi som första steget närmare en analys eftersom transkriberingen medförde att vår förståelse av materialet ökade (Braun och Clarke 2006:88). Varje
transkribering av intervjuerna kodades först separat där relevanta meningar och ord utreddes.
Till exempel användes begreppet “att vara någons tapet” vilket vi tillsammans intuitivt
tolkade liknande ordspråket “att vara en fluga på väggen”. Vi noterade även ord som var svåra att förstå enligt oss och försökte reda ut vad det kunde handla om. Detta för att enklare förstå vad det som sagts och vad informanten menade samt att tidseffektivisera kodningsarbetet.
15 Tematisk analys
Vi har använt oss av tematisk analys för att analysera materialet. Genom att använda tematisk analys har vi kunnat identifiera mönster i vår empiri (Braun & Clarke 2006:79). Tematisk analys förutsätter att materialet undersöks aktivt och att vi har gjort noggranna övervägningar av hur vi valt att låta koder, kategorier och teman representera materialet (Braun & Clarke, 2006:12).
I analysarbetet genomförde vi kodningsprocessen som består av 6 faser i tematisk analys där den första fasen är transkribering vilket vi beskrivit ovan. Det andra steget är att genererade initiala koder. Initialt kodade vi intervjuerna empirinära för att behålla nyanserna i
informanternas tal. I det initiala kodandet strävade vi efter att vara öppna för olika tolkningar snarare än att tillämpa förutfattade meningar. I kodningsprocessen har vi sökt efter latenta teman för att undersöka underliggande idéer och antaganden (Braun & Clarke 2006:88-89). I den tredje fasen identifierade vi teman, genom att se över materialet på en bredare nivå och sortera olika koderna i teman. Vi analyserade koderna och övervägde hur koderna kunde kombineras för att sedan bilda två teman. De initiala koderna slogs ihop i olika
konstellationer, till en början i mindre grupper med ett liknande innehåll utifrån kodernas liknande innebörd (Braun & Clarke 2006:89-90).
I fjärde fasen granskade vi teman genom att kontrollera om teman fungerar i förhållande till våra koder och hur vi representerat materialet i koderna. Alla koder, kategorier och teman har i olika steg setts över, konkretiserats, omdefinierats vilket resulterat i betydligt färre slutgiltiga teman än ursprungliga. Utifrån uppsatsens syfte gjordes även en mer selektiv kodning av det sorterade materialet i sökandet på svar av frågeställningarna. (Braun & Clarke 2006:82-92). I den femte fasen identifierade och namngav teman. Det är viktigt att överväga hur teman passar i relation till studiens syfte och forskningsfrågorna och att säkerställa att det inte är för mycket överlappning mellan teman (Braun & Clarke 2006:92-93). Slutligen i den sjätte fasen producerandes löptexten där vi strävade efter en datadriven analysen där stark koppling mellan empirin och de utvalda teman har eftersträvats. I slutfasen där analysen producerades använde vi teori för att tolka egenskaperna hos de två slutgiltiga teman för att svara på studiens syfte (Braun & Clarke 2006:93). Dess var 1) Intima relationer och 2) Partnerval. Det är viktigt att poängtera är att den tematiska analysen inte varit en linjär process utan
materialet, koderna och teman har studerats fram och tillbaka vid behov. Uppsatsens kodningsprocess har varit iterativ (Braun & Clarke 2006:86).
16 Tabell 2 visar två exempel på utsnitt ur materialet samt empirinära koder:
Utsnitt ur intervju initial kodning
Trygghet så är det för min del. som jag förklarade innan så, för mig så blir det så mycket att livet annars handlar om att hitta någon ny när jag inte varit i en relation. det hade kanske förändrats om jag varit singel under en längre tid men. jag vet inte om det är nått väldigt primalt eller om det bara är jag som är hårdkodad av diverse normer och kroppsliga
funktioner, eller kanske mönster från min barndom. så för min del är det väl mest trygghet. när jag är i en relation så kan jag börja fokusera på mig själv och på annat. Livet blir bra mycket fylligare när man är i en relation för då kan man fokusera på sig själv mer, vilket känns konstigt. men för min del är det så.
• Parrelation är viktigt för tryggheten
• att hitta en ny när jag inte är i en relation
• diverse normer och kroppsliga funktioner
• mönster från barndomen
• fokusera på sig själv
sen så, jag vet inte om det är generellt eller om det bara gäller för mig men, att ens parter blir som en förtroendevaldpå nått sätt. det är ju den som vet allt om mig. och hon kan liksom dagliga känslor och tankar om alla som jag träffar. det filtreras genom henne på nått sätt. hon vet allt om alla jag träffar och vad jag tycker och tänker och känner liksom. det blir nästan som en tapet och hon är nästan som en
förlängning av mig själv.
• partner blir som en förtroendevald
• Man känner varandra väl
Tabell 2. kodningsschema Utsnitt ur intervju samt initiala koder.
Nedan visar tabell 3 hur teman identifierats utifrån selektiva koder och kategorier:
Tema Kategori Koder
17 1.Intima
relationer
Förtroende, Förpliktelser, Kärlek och trygghet, Beroende av varandra, Framtidsplaner, Jämställdhetsideal
Öppenhet, närhet, trygghet och stark tillit, Partner blir förtroendevald, Varandras förstahandsval, Ömsesidigt ansvar, Vanligt och okej att man bråkar, Det ska kännas rätt, Kommunicera och utvärdera relationen, Emotionella behov uppfyllda, Gemensam framtidsbild är viktigt, I dålig relation blir kvinnor blir projektledare, Partner ska vara avlastning och inte en last
2. Partnerval
Gå på känsla, attraktion, Illegitima oskrivna dejtingregler,
Känslor är viktigare man går in i en relation, Attraktion handlar om personlighet, Inte visa för mycket
intresse, Spela svårt som tjej, klä upp sig, Man vill öppna sig men försiktigt,
Oskrivna regler är töntiga.
Tabell 3. Tematisk kodning - koder, kategorier och teman.
Kvalitetskriterier för kvalitativ forskning
I kvalitativ forskning finns det vissa riktlinjer forskare bör förhålla sig till för att stärka studien och dess kvalitet. Nedan redogör vi för hur vi förhållit oss till reliabilitet och validitet i denna studie.
Reliabilitet och validitet har sitt ursprung i kvantitativ forskning men vi betraktar det som viktigt även i vår studie eftersom studiens trovärdighet beror på möjligheten för läsare att utvärdera studien (Bryman, 2011: 351-352). Reliabilitet handlar om pålitlighet och syftar på att forskningen genomförs noggrant, att det går att lita på resultatet och att den utförs utifrån de kriterier som finns (Bryman 2011:49). För att stärka reliabiliteten har vi spelat in
intervjuerna, kodat intervjumaterialet och därefter gjort jämförelser. När vi har utfört studien har vi sett till att alla informanter haft samma förutsättningar eftersom vi hade gav alla
18 liknande information och såg till att intervjuerna skedde i liknande avslappnade miljöer.
Informanterna har haft samma frågor och intervjuguiden vilket stärker reliabiliteten ännu mer.
Validitet handlar om rimlighet inom forskningen och att man undersöker det man avser att undersöka. Validitet går ut på en bedömning av om resultatet från en studie hänger ihop och kan generaliseras till andra miljöer eller situationer. Det går även ut på att det ska finnas en god koppling mellan inhämtad information och tidigare studier (Bryman, 2011:50). För att försäkra validiteten har vi använt tidigare forskning som ett sätt att jämföra våra resultat med resultat från andra studier. Vi vill tro att våra resultat kan ge indikationer på mönster som är giltiga för fler unga vuxna i Sverige men vi kan inte med säkerhet garantera att våra resultat är generaliserbara. Vår ansats är att finna indikationer vilka mönster som skulle kunna beröra fler men inte att fastställa hur parrelationer uppfattas av alla i populationen. För att försäkra oss om att intervjumaterialet handlar om det som studien syftar på att undersöka genomförde vi provintervjuer för att testa intervjufrågorna. Genom att göra provintervjuerna kunde vi revidera och säkerställa att materialet skulle föra oss närmare studiens syfte.
Vår förförståelse
Individer föds inte med förhållningssätt till hur världen fungerar utan det växer fram under livets gång. Tidigare erfarenheter och förförståelse kan grundas i social bakgrund, praktiska erfarenheter samt utbildning (Johansson Lindfors, 1993:25). Förförståelse handlar om de kunskap och begrepp kunskap om innan påbörjad arbetet med en studie (Johansson Lindfors, 1993:76).
Det är viktigt att vara öppen med sin egen förförståelse om ämnet som studeras för att stärka trovärdigheten. Forskarens egen förförståelse blir en del av hur frågorna ställs och hur analyssvaren tolkas. Vi båda som skriver uppsatsen har erfarenhet av parrelationer och är påverkade av ämnet som studerats. Vi har även egna personliga åsikter och tankar om hur parrelationer i senmoderna samhället ser ut. Vår förförståelse gemensamt var att unga vuxna påverkas mycket av en senmodern diskurs. Det vi diskuterade tillsammans var att familjen och långvariga relationer blir mer föränderliga och flyktiga och att det finns normer som säger hur relationer bör se ut. Vi undersökte våra egna förståelser tillsammans genom processen och diskuterade egna våra tolkningar. Vi var även förberedda på att fånga svar i intervjuerna som vi inte hade tänkt oss och därefter analysera det gemensamt.
19
Etiska förhållningssätt
I studien har vi förhållit oss till de fyra forskningsetiska grundprinciperna: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2014:6). Vi har förhållit oss till dessa principerna när vi utfört vår undersökning samt när vi har rekryterat informanter genom att skicka ut informationsbrev . Informationskravet syftar till att
informera deltagarna om undersökningen och dess syfte samt deras villkor i deltagandet (Vetenskapsrådet, 2014:7). Vi har informerat om samtyckekravet där deltagarna ska ges möjlighet att ge samtycke till sin medverkan i studien (Vetenskapsrådet, 2014:9). Deltagarna gav sitt samtycke om inspelning och de informerades om att de kunde välja att inte svara på alla frågor samt att de även kunde välja att avbryta intervjun när det ville. Den tredje
huvudprincipen (Vetenskapsrådet, 2014:12) som är konfidentialitetskravet, handlar om att deltagarna ska ges konfidentialitet och att empirin ska kunna förvaras på̊ ett säkert sätt. Vi har anonymiserat deltagarnas namn och har sett till att deras uppgifter inte blir aktuella för andra som inte berörs av studien. Den sista principen vilket är nyttjandekravet belyser att uppgifter som samlats in av deltagarna inte får användas för något annat än studien (Vetenskapsrådet, 2014:14). De uppgifter som insamlats under intervjuerna kommer inte att användas för annat än studien som har en inverkan på̊ deltagarna.
Genom hela studien har vi förhållit oss till att etiska principer är väsentliga att diskutera när samhället studeras eftersom forskaren alltid kommer i kontakt med människor och blir en del av olika situationer. Vi som forskare bidrar ofrånkomligt till att forma intervjusituationen och vi har aktivt försökt undvika att påverka informanterna att vara neutrala i våra uttryck och inte berätta om våra egna värderingar. Det kan vara känsligt att prata om sina erfarenheter av partnerskap och kärleksrelationer. Därför försökte vi bygga upp förtroende och visa respekt för informanterna. Vi försökte även utforma frågorna på ett sätt så att det inte blir för känsligt och att det i den färdiga texten inte går att urskilja vilka informanterna är. Vi har varit
noggranna med att inte visa någon värdering kring det informanterna uttryckte i intervjuerna för att minska risken att intervjudeltagandet ska medföra några negativa känslor och
konsekvenser i informanternas privatliv. Vid de tillfällen som informanterna uttryckt väldigt känsliga upplevelser, som inte fyller någon funktion i förhållande till studiens syfte, har vi av hänsyn till informanten valt att inte transkribera den delen av intervjun.
20
Analys
I denna del av uppsatsen kommer studiens resultat att presenteras och analyseras i relation till teori och tidigare forskning. Syftet är att undersöka hur unga vuxna pratar om och uppfattar parrelationer. Syftet kommer att besvaras med hjälp av våra tre frågeställningar: Vilken mening tillskriver unga vuxna till parrelationer? Finns det några motsättningar i hur unga vuxna pratar om parrelationer? Hur begripliggörs val av partner? Analysen struktureras utifrån två teman som identifierades i intervjumaterialet: Intima relationer och Partnerval.
Tema 1. Intima relationer
Intima relationer är det första temat som framkommit i materialet. De egenskaper som tillskrivs rena relationer som tema utgörs av tre kategorier: 1) Min partner är som en
förlängning av mig själv 2) Förpliktelser och beroende av varandra, samt 3) Erkännande och ontologisk trygghet. Genom att analysera de tre kategorierna nedan undersöker vi vilka egenskaper som tillhör temat om rena relationer.
Min partner är som en förlängning av mig själv
Detta avsnitt handlar om hur unga vuxna förknippar parrelationer med liknande egenskaper som Giddens tillskriver den rena relationen. Med stöd av Giddens teoretiska ramverk om den rena relationen och studier om förväntningarna på parrelationer analyseras materialet. Här nedan återges ett citat från informanten Erik som menar att en parrelation erbjuder trygghet, kärlek och att en mår bättre av att vara i en parrelation.
Erik: “det blir en väldigt bra, trygghet i att vara tillsammans med någon, att om jag ger kärlek så får jag kärlek tillbaka och vara säker i att den finns vid ens sida. Man mår lite extra bra av det, det är det som jag värderar mest (...) Det är väldigt härligt att vara kär i någon som är kär i en själv.
Enligt Erik innebär att vara tillsammans med någon att bli älskad för sin egen skull och att relationen ger tillfredsställelse. Eriks föreställning av parrelationer påminner om den rena relationen eftersom parrelationen ingås för relationens egen skull och den tillfredsställelse
21 parrelationen ger. I och med att det i Eriks berättelse ligger så mycket fokus på bandet mellan honom och hans partner istället för några yttre förankringar handlar relationen främst om relationen mellan två autonoma individer (Giddens 2002: s.110-111). I Eriks berättelse upprätthålls relationen på grund av relationens egen skull och inte på grund av några andra yttre förhållanden vilket skapar fokus på de två autonoma subjekten som väljer att vara tillsammans. Eriks resonemang om parrelationer liknar Giddens den rena relationen som bygger på intimitet mellan två autonoma och jämlika individer (Giddens 2002: s.110-111).
Marita uttrycker en liknande föreställning av parrelationer när hon säger att vara i en
parrelation innebär “att ha någon som alltid finns vid ens sida som älskar en oavsett vad man gör”. Marita förväntar sig att hon blir älskad oavsett vad hon gör och det förstår vi som att parrelationen är ren och upprätthålls av det känslomässiga band som byggs upp mellan parterna i relationen (Giddens 2002:110-111). Karl menar att en partner blir som en förtroendevald:
Karl: “jag vet inte om det är generellt eller om det bara gäller för mig men, att ens partner blir som en förtroendevald på nått sätt. det är ju den som vet allt om mig. och hon kan liksom dagliga känslor och tankar om alla som jag träffar. det filtreras genom henne på nått sätt.
hon vet allt om alla jag träffar och vad jag tycker och tänker och känner liksom. det blir nästan som en tapet och hon är nästan som en förlängning av mig själv.”
Karl menar att hans partner är som en förtroendevald och en förlängning av honom själv. Den relation som Karl är i byggs på den nära kännedom som han och hans partner har om
varandra. Karls beskrivning av sin partner som en förtroendevald påminner om den kännetecknande intimitet som är en grundförutsättningarna i den rena relationen där de inblandade parterna kan visa sig sårbara inför varandra och visa upp hela sina personer (Giddens 2014:116).
I likhet med Roberts studie av unga vuxna i USA utgörs våra informanters förväntningar på en parrelation av att ens partner förväntas vara ens själsfrände iallafall någon som känner en väl (Roberts 2009:43). Alla våra informanter uttrycker liknande förväntningar på att deras partner ska vara deras själsfränder och illustreras mest uttryckligen av Karl när han liknar sin partner vid en förlängning av honom själv. Förväntningarna på att ens partner ska vara en själsfrände ställer stora krav på en djup intimitet i parrelationen vilket även uttrycks av Maria som säger att hon är väldigt nära sin partner och att hon kan visa sig sårbar inför honom mer
22 än vad hon kan inför andra personer. Diskursen som konstituerar informanternas sätt att förstå parrelationer tycks innefatta det kännetecknande kravet på intimitet och tillit som Giddens tillskriver rena relationen (Giddens 2014:116-117).
Förpliktelser och beroende av varandra
Nedan kommer vi att undersöka hur förpliktelserna och beroendet mellan parterna i en parrelation uppfattas av informanterna. Återkommande i materialet är att informanterna associerar förpliktelser och beroende av varandra till parrelationer. Erik berättar att när han blev singel förstod han hur mycket tid han förväntades spendera med sin partner:
Erik: ” kanske något som jag förstått först när jag blev singel, hur mycket det var att min partner alltid var första valet och att det gjorde att jag var mycket mindre med mina vänner.
[...] det blir väl naturligt tänker jag för man har ju en viss mängd tid och så ska man fördela upp den och då lägger man mycket tid på varandra. ja men beroende, det är väldigt positivt och härligt men det är också man att man gärna vill vara tillsammans, visst kan man köra långdistansförhållanden, men jag tror att de allra flesta skulle vilja vara nära med sin partner.”
Enligt Erik blir ens partner förstahandsvalet när en väljer hur en ska spendera sin tid och det är både positivt och negativt. Han menar att det sker naturlig i en parrelation att man väljer att spendera tid med varandra men att en relation också har gränser för vad som går att acceptera.
Att bo långt från varandra är ett exempel på något som uttrycks som en försummelse av relationen och att bo nära varandra kan därför betraktas som en förpliktelse mellan parterna.
Sanna ringar in ytterligare en förväntan som hon har på en parrelation och det är att man förväntas vara öppna mot varandra och tillsammans arbeta för relationens skull. I både Eriks och Sannas intervjuer uttrycktes parrelationer som något som förutsätter att det finns vissa saker man måste göra och inte får göra mot varandra. Eriks och Sannas berättelser för
tankarna till Giddens resonemang om att när en relation saknar yttre förankringar upprätthålls relationen genom förpliktelser mellan paret (Giddens 2014:114). Sanna berättar även att det finns ytterligare en dimension av förpliktelser som handlar om rättvisa:
23 Sanna: ” jag förväntar mig att personen att personen ska vara en avlastning i ens liv och inte en last. Det här som vi prata om innan projektledare i någon annans liv. Jag har ganska höga förväntningar på min partner nu som jag inte haft tidigare men extremt höga att det ska vara jämn asså jämställt … asså då menar jag inte att man ska göra allt hälften hälften utan att man ska dela upp det så att det i alla fall känns som att man delar på sysslorna”.
Enligt Sanna bör en partner vara en avlastning och inte en last. Det visar på en dimension av förpliktelser som berör en känsla av rättvisa. Likt tidigare forskning som visar Sannas berättelse på att det är väldigt viktigt för unga vuxna att de upplever att det finns jämlikhet och rättvisa i deras relationer (Hatfield, Rapson & Aumer-Ryan 2008:420-425).
Förväntningarna på att en relation ska kännas rättvis manifesteras i hur Sanna beskriver att en partner ska vara en avlastning och inte en last samt att hon ställer högra krav på jämställdhet i en relation. Jämlikhet och rättvisa förutsätter en viss nivå av kommunikation och reflexivitet som diskuteras vidare här nedan av Maria:
Maria: ”just nu i min nuvarande relation känner jag att det fungerar väldigt bra. det är väldigt mycket ömsesidigt ansvar och ömsesidiga känslor. vi gjorde faktiskt det igår, att vi satt och pratade, reflekterade och utvärderade våran relation. där båda fick säga vad man tycker är bra och vad man tycker är dåligt. och vad man kan göra om de sakerna som man kanske inte mår riktigt lika bra av. jag tycker absolut att min nuvarande partner tar sitt känslomässiga ansvar.”
Maria beskriver hur hon och hennes partner aktivt utvärderar relationen vilket liknar
tendensen i den senmoderna diskursen att betona individuell reflexivitet (Giddens 2014:114).
Något som också är uppseendeväckande är hur direkt och bokstavligt Maria berättar om att hon i sin relation utvärderar relationen tillsammans med sin partner. Den direkta framtoningen i Marias berättelse antyder självklarhet i kopplingen mellan hennes syn på parrelationer och reflexivitet. I den senmoderna diskursen värderas reflexivitet som innefattar en ständig revidering mot ny information och det smittar över i bedömning av personens relationer, vilket kan bidra med en förståelse kring varför Maria ställer krav på att hon och hennes partner ska prata om och utvärdera deras relation (Giddens 2014:30, 113-114).
Sammanfattningsvis tolkar vi informanternas berättelser som att parrelationer är något som
24 aktivt görs genom att kommunicera och förplikta sig till relationen, i likhet med den rena relationen.
Erkännande och ontologisk trygghet
Det här avsnittet av analysen kommer att handla om behovet av erkännande och ontologisk trygghet i parrelationer vilket är ett återkommande tema i materialet och uttryckts av alla våra informanter. Enligt Karl förknippas parrelationer med trygghet, hög grad av fokus på sig själv och att livet blir fylligare:
Karl: ” så för min del är det väl mest trygghet. När jag är i en relation så kan jag börja fokusera på mig själv och på annat. Livet blir bra mycket fylligare när man är i en relation för då kan man fokusera på sig själv mer, vilket känns konstigt. Men för min del är det så.”
Karl värderar mest tryggheten i en parrelation för att livet blir fylligare och han kan börja fokusera mer på sig själv men även på annat. Att Karl upplever att han kan fokusera mer på sig själv i en parrelation än när han är singel kan verka motsägelsefullt men det blir begripligt i och med att en parrelation bidrar med fyllighet och meningsfullhet i livet och därmed även ontologisk trygghet (Illouz 2016:173). Tidigare under intervjun berättar Karl också om att när han var singel lade han ner väldigt mycket tid på att söka bekräftelse från potentiella partners vilket visar på att avsaknaden av erkännandet från en stabil partner orsakar en sänk
självkänsla. Karl berättar också om att när han var singel lade han ner väldigt mycket tid på att söka bekräftelse från potentiella partners vilket visar på att avsaknaden av erkännandet från en stabil partner orsakar en sänk självkänsla. Men när Karl hittade en stabil källa till erkännande, i form av en partner, var det möjligt att för honom släppa sökandet efter erkännande och börja fokusera på annat (Illouz 2016:173). Parrelationer associeras därmed med en hög grad av erkännande och säkerhet kring sitt egenvärde. Vidare berättar Astrid om att en ibland värderar att vara i en relation trots att den upplevs som dåligt:
Astrid: “Men det kan också vara av rent egoistiska skäl. att man är så rädd att bli lämnad eller ensam och man ändå kämpar för att man inte ska göra slut eller likande för att ...för att man inte vill bli ensam även fast relationen inte var så bra. “
25 Av Astrid beskrivs ett potentiellt uppbrott i relationen som en risk vilket kan leda till att en stannar kvar i en relation även fast den upplevs som undermålig. Att stanna kvar i en relation på grund av egoistiska skäl tyder också på att det egna jaget berörs av att vara i en parrelation.
Astrids rädsla för att bli ensam tolkas inte som rädsla för att vara fysiskt ensam utan en rädsla för att förlora erkännandet från en partner och därmed även förlust av ontologisk trygghet (Illouz 2016:176). Astrids rädsla för att bli ensam för också tankarna till Giddens tes om att människor som har den rena relationen som ideal ständigt bär på en rädsla för risken för uppbrott (Giddens 2014:50, 122). Att rena relationer skulle leda till mer ångest har blivit ifrågasatt av Gross och Simmons som menar att det inte finns något empiriskt bevis för det eftersom det inte finns något sådant kausalt samband mellan den rena relationen och ångest (Gross & Simmons 2002: 544). Tesen om att den rena relationen orsakar ångest inför potentiella uppbrott stärks däremot av att Astrid hellre stannar kvar i en undermålig relation än att bli ensam. Rädslan för att förlora sin självständighet genom att ingå i en parrelation uttrycks i vårt material främst av kvinnliga informanter vilket står i kontrast till tidigare forskning som menar att unga män och kvinnor är lika rädda för att tappa sin självständighet när de går in i ett förhållande (Norona et al 2013:449, Korobov och Thorne 2006:48). Den dåliga sidan med att vara i en parrelation uttrycks vidare av Astrid när hon berättar om vad som är bättre med att vara singel än att vara i en relation:
Astrid: “Att man [när man är singel] har ju mer tid för sina fritidsintressen, att man inte behöver ta emotionellt ansvar till en annan människa på samma sätt. att man känner sig fri på att göra det man vill och kan fokusera på viktiga saker som kanske hamnar på hyllan när man är i parrelation.”
I jämförelse med att vara i en parrelation menar Astrid att hon känner sig mer fri när hon är singel. Hon upplever att hon tappar en del av sin självständighet när hon går in i en relation eftersom det gemensamma slukar all tid. Detta påminner om resultatet av Hughes (2015) studie om unga ensamboende vuxna i Australien som visar på att ensamboende användes som en strategi för att stärka den egna autonomin eftersom en parrelation annars hotar den egna självständigheten. Även om Astrids berättelse inte handlar om att hon använder ensamboende som strategi för att behålla sin självständighet i en parrelation, återfinns samma rädsla för att förlora sin självständighet som fanns hos informanterna i Huges studie (Hughes 2015:719).
Den könade aspekten av självständighet och erkännande utvecklas vidare av Maria:
26 Maria: “ja men jag hade någon, men kände jag verkligen honom om vi aldrig spenderade tid ihop? jag tror att det många inte inser, och jag tror att det är fler än vad man tror, som faktiskt känner sig ensamma i en relation utan att vilja se det. Man inte får sina emotionella behov uppfyllda men att man vill tro att det är så”
Maria menar att en kan vara i en parrelation och samtidig känna sig ensam och uppleva att ens emotionella behov inte uppfylls. I Marias berättelse går det att urskilja en diskrepans mellan förväntningen att en parrelation innebär erkännande och faktiska upplevelsen av att inte få något erkännande av sin partner. Ur Marias berättelse går det att se en könad dimension som även beskrivs av Illouz som hävdar att män i olikkönade relationer tenderar att vara
oförmögna att uppmärksamma kvinnornas jag, vilket orsakar en högre grad av ontologisk otrygghet hos kvinnor är män (Illouz 2016:185). Kontexten kring utsnittet ovan från intervjun med Maria handlar framförallt om unga kvinnor som upplever bristande erkännande från sina partners vilket vittnar om att det alltså finns en könad dimension av erkännandet och den ontologiska tryggheten som en parrelation förknippas med. Det kan betraktas som att parrelationer förstås som en källa till erkännande men att införlivandet av denna förväntas hindras av att män i samkönade parrelationer misslyckas med att uppmärksamma kvinnans egenvärde.
Tema 2. Partnerval
Partnerval är det andra temat som framkommit i materialet. De egenskaper som tillskrivs partnerval om tema utgörs av två kategorier: 1) Attraktion och personlighet och 2) konsekvenser av valfrihet. Genom att undersöka vilka egenskaper som tillskrivs temat partnerval undersöker vi hur unga vuxna ger mening åt den process där de förhåller sig till en obegränsat stor grupp av potentiella partners (Illouz 2013:80).
Attraktion och personlighet
Nedan kommer vi att undersöka hur attraktion uppfattas av informanterna och vilken innebörd som attraktion tillskrivs i den senmoderna diskursen i förhållande till subjektifiering och valfrihet (Illouz 2016:80). Under intervjuerna frågade vi alla informanter hur viktigt de tycker
27 att attraktion är i en parrelation. Erik menar att finns skillnad i att bara tycka att någon ser bra ut och att attraheras av en potentiell partner:
Erik: ”jag tänker att det är skillnad mellan attraktion i en relation och attraktion på att typ vara singel och se en jättesnygg på stan. det är inte riktigt samma känsla i det. det är mer typ
"snygg person" och den andra är mer typ känsla. […]det är uppenbart att folk blir
attraherade, eller såhär, det är jättemånga av mina vänner som är ihop med människor som jag inte blir attraherad av ett dugg. men jag antar att de är det. det [attraktion] bygger kanske inte bara på allmänna "du är snygg på bild"-kvalitén utan någonting mer.”
Erik skiljer på den typ av attraktion som handlar om normativa bedömningar av vad som är snyggt och den känslan som attraktion mot en potentiell partner innebär. Vidare säger Karl:
“det psykiska kan vara nästan viktigare för det fysiska kommer förändras. men att man är attraherad av någons personlighet”. Sanna instämmer och säger: “personligen föredrar jag att bli attraherad av personlighet” och att “man blir mer attraherade av någon ju mer man lär känna den andra”. Erik, Karl och Sanna presenterar en ståndpunkt som alla informanter var rörande överens om: attraktion handlar om personlighet och “något mer” än utseende.
Det ”någonting mer” som beskrivs av informanterna handlar om psykiska och emotionella kvaliteter som Illouz menar är det som prioriteras i den senmoderna diskursen. Av
informanternas beskrivningar av attraktion kan vi förstå att de som betraktas som allmänna uppfattningar om vem som är snygg har dragits tillbaka till fördel för personliga och emotionella kvaliteter, vilket vi tolkar som en reaktion på att parrelationer har frigjorts från kollektiva moraliska och normativa bedömningar (Illouz 2016:80). Den attraktion som artikuleras av informanterna som viktigast i förhållande till parrelationer är det subjektiva och individuella som inte handlar om normativa och kollektiva bedömningar.
Konsekvenser av ökad valfrihet
Nedan kommer vi att undersöka hur informanternas förhållningssätt inför potentiella partners påverkas av den institutionaliserade valfriheten (Illouz 2016:34). Maria berättar om ett visdomsord hon brukar följa när hon tänker på att ingå i en parrelation:
28 Maria: ” [...] det är nått som jag brukar använda väldigt ofta som råd till mina vänner och mig själv. Hoppa alltid med huvudet före men ha alltid huvudet med dig. Jag tycker man ska gå på känsla för att jag inte tror att kärlek och känslor alltid är rationella.”
Maria menar att känslor inte alltid är rationella och därför ska man följa sina känslor men samtidigt ska en inte glömma bort att tänka efter. I Marias berättelse framställs ett rationellt val av partner som mer eller mindre orimligt eftersom emotioner och känslor är så nära förknippat med parrelationer.
Erik uttrycker en liknande åsikt när han säger: “jag tror inte att man kan rationalisera sig fram till svaret att ja vi borde vara tillsammans.“. Även Karl uttrycker en liknande ståndpunkt när han säger att: “För och nackdelar säger inte så mycket. I min värld så är det så att du fortfarande kan tänka på för och nackdelar så är det inte rätt person”.
Den samlade bilden av Marias, Eriks och Karls ståndpunkter är att emotionella val av partner är det rimligaste vilket går att förstå som en följd av att förväntningarna på att framkalla starka känslor har ökat i inflytande i den senmoderna diskursen. Det intensiva kravet på att känna något inför en potentiell partner som uttrycks av informanterna ovan kan förstås som en konsekvens av senmodernitetens kommodifiering av kärlek. Informanternas krav på känslor i mötet med en ny partner går att förstå som ett liknande tillstånd som när en köper saker, individen förväntar sig att känna lycka när den investerar i någonting (Illouz 2016:285).
Maria, Erik och Karl är övertygade om att det är omöjligt att välja en partner på rationella grunder men i materialet råder en oenighet kring bilden av att rationellt välja en partner.
Astrid uttrycker i kontrast till informanterna ovan en annan åsikt: “för och nackdelar tror jag är bäst men jag tror att känslorna är det som förekommer oftast”. Astrid menar att känslor inför en potentiell partner kommer först men att dessa inte är anledning nog att bli
tillsammans med någon. Vidare menar Fredrik att: “det är väl alltid bra att bli tillsammans med någon om man ser att man får fler fördelar av det”. Astrid och Fredriks ståndpunkter går att tolka med bakgrund i att rationella val av partner har framkallats som en konsekvens av att gruppen potentiella partners har ökat och att valfriheten kräver rationella tillvägagångssätt för att välja en partner (Illouz 2013:80,136). Det rationella och det emotionella sättet att välja
