AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV
Avdelningen för vårdvetenskap
“Om du hade frågat så hade jag berättat”
En litteraturstudie om våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande
Sofia Enlund & Johanna Saxerholt
2021
Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Omvårdnad
Sjuksköterskeprogrammet Examensarbete inom omvårdnad
Handledare: Gunilla Lindström Examinator: Martin Salzmann-Erikson
2
Sammanfattning
Bakgrund: Våld i nära relation är något som anses vara ett stort samhälls- och
jämställdhetsproblem och i Sverige uppskattas ca 25 procent kvinnor drabbas av någon form av våld i nära relation under sin livstid. För den våldsutsatta kan våldet leda till oönskade följder såsom depression, ångest, ekonomiska förluster och isolering. Det kan vara svårt för våldsutsatta kvinnor att ta sig ur en våldsam relation vilket gör det viktigt för sjuksköterskan att besitta kunskap och erfarenhet om vad dessa kvinnor önskar och förväntar sig i mötet med sjuksköterskan som profession.
Syfte: Syftet med aktuell litteraturstudie var att beskriva våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande.
Metod: Aktuell litteraturstudie var baserad på elva vetenskapliga artiklar (nio med kvalitativ ansats och två med mixad metod). Artiklarna var uppsökta och tagna från databasen Medline via sökmotorn PubMed. Dataanalysen utfördes genom användningen av kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Resultatet visar att många våldsutsatta kvinnor upplever att sjuksköterskans bemötande brister på grund av att sjuksköterskan saknar tid och engagemang samt att det finns en okunskap om VINR. Detta leder till att kvinnorna känner sig betydelselösa, nonchalerade och att de inte blir tagna på allvar.
Slutsats: Våldsutsatta kvinnor upplevde att sjuksköterskors bemötande till större del brister. Majoriteten upplevde att sjuksköterskor brast i bemötandet på grund av brist på empati, förståelse, kunskap och erfarenhet. Det är därför av stor vikt att sjuksköterskor utökar sin kunskap om våld i nära relationer och försöker förstå kvinnornas situation, då det i sin tur kan vara den avgörande faktorn till att de söker och får hjälp.
Nyckelord: Bemötande, lidande, stigmatisering, upplevelser, våld i nära relation.
3
Abstract
Background: Intimate partner violence is something that is considered a major societal and gender equality problem and about 25 percent of women in Sweden is estimated to suffer from some form of intimate partner violence during their lifetime. The violence can, for the victim, lead to unwanted consequences such as depression, anxiety,
financial loss and isolation. It can be difficult for battered women to get out of a violent relationship, which makes it important for the nurse to possess knowledge and
experience of what these women want and expect in the meeting with the nurse as a profession.
Aim: The aim of the current literature study was to describe battered women's experiences of nurse's treatment.
Method: Current literature study was based on eleven scientific articles (nine with a qualitative approach and two with mixed methods). The articles were retrieved and taken from the database Medline through the search engine PubMed. The data analysis was performed using qualitative content analysis.
Result: The results show that many battered women feel that the nurse's treatment is lacking due to the nurse's lack of time, commitment and knowledge about VINR. This leads to the women feeling insignificant, ignored and not being taken seriously.
Conclusion: Battered women felt that nurses' treatment was largely insufficient. The majority experienced that nurses were lacking in the treatment due to a lack of empathy, understanding, knowledge and experience. It is therefore of great importance that nurses expand their knowledge of intimate partner violence and try to understand the situation of these women, as this in turn can be the decisive factor in them seeking and receiving help.
Keywords: Experiences, intimate partner violence, stigma, suffering, treatment
4
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
2. Bakgrund ... 5
2.1 Definition av våldsbrott och våld i nära relation ... 5
2.2 Konsekvenser av våld i nära relation ... 6
2.3 Våldets normaliseringsprocess ... 6
2.4 Sjuksköterskans bemötande av våldsutsatta kvinnor... 7
2.5 Sjuksköterskans ansvar ... 7
2.6 Teoretisk referensram ... 8
2.7 Problemformulering ... 8
2.8 Syfte ... 9
2.9 Frågeställning ... 9
3. Metod ... 9
3:1 Design ... 9
3:2 Sökstrategi ... 9
3:3 Urvalskriterier... 11
3:4 Urvalsprocess och utfallet av möjliga artiklar ... 11
3:5 Dataanalys ... 12
3:6 Forskningsetiska överväganden... 12
4. Resultat ... 13
4.1 Negativa upplevelser av sjuksköterskans bemötande ... 14
4.1.1 Känslan av att vara betydelselös och sårbar ... 14
4.1.2 Att inte bli tagen på allvar ... 15
4.1.3 Att befinna sig i en otrygg miljö ... 17
4.2 Upplevelser av bristande kompetens hos sjuksköterskan ... 17
4.2.1 Att bli bemött med okunskap... 17
4.3 Positiva upplevelser av sjuksköterskans bemötande ... 18
4.3.1 Att bli bemött med empati ... 18
4.3.2 Någon att luta sig emot ... 19
5. Diskussion ... 19
5.1 Huvudresultat ... 19
5.2 Resultatdiskussion ... 19
5:2:1 Bristen på stöd i bemötandet ... 19
5:2:2 Tidsbrist och oengagemang ... 20
5:2:3 Vikten av att våga fråga våldsutsatta kvinnor om de är utsatta för VINR .... 21
5:2:4 Vikten av att ha kunskap gällande VINR ... 22
5.3 Metoddiskussion ... 22
5.4 Kliniska implikationer ... 25
5.5 Förslag på fortsatt forskning ... 25
5.6 Slutsats ... 25
6. Referenser... 27
7. Bilagor ... 33
Tabell 3 – Utvalda artiklar ... 33
Tabell 4 – Resultatbeskrivning ... 36
Relevans- och kvalitetsmall för artikel med kvalitativ ansats ... 39
Analysprocessen ... 43
5
1. Inledning
Våld i nära relationer (VINR) är något som idag anses vara ett stort samhälls- och folkhälsoproblem och enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ 2021) har
uppskattningsvis var fjärde kvinna i Sverige någon gång under sin livstid varit utsatt.
Förövaren är i de flesta fall den utsatta kvinnans manliga partner eller make och oftast finns ett underliggande kontroll- och maktbehov hos förövaren som är drivkraften till våldsutövandet (Nationellt centrum för kvinnofrid - NCK 2021). Våldsutsatta kvinnor söker ofta vård, både för sig själva eller sina barn. Kvinnorna ser dock sällan någon koppling mellan våldet och sin ohälsa vilket är ett tecken på att de normaliserat våldet som en del av deras vardag. Många våldsutsatta kvinnor lever ett isolerat liv vilket gör att hälso- och sjukvården blir deras enda möjlighet till att få berätta och därmed även få hjälp (Wendt & Enander 2013). Sannolikheten att sjuksköterskan någon gång under sitt yrkesliv kommer att möta en kvinna som lever i en våldsam relation kan antas vara hög vilket ställer höga krav på sjuksköterskans kompetens och bemötande av dessa patienter (Loke, Van & Hayter, 2012).
2. Bakgrund
2.1 Definition av våldsbrott och våld i nära relation
Definitionen av begreppet våld beror helt på vilken sorts våld det handlar om, vem som är offer och vem som är förövare (Wendt & Enander 2013). Både män och kvinnor faller offer för våldsbrott av olika slag men däremot är män överrepresenterade som förövare när det gäller VINR (Socialstyrelsen 2016). Enligt BRÅ (2021) är andelen utsatta kvinnor drygt 25 procent och knappt 17 procent män. Våldet kan vara psykiskt, fysiskt eller sexuellt men kan även innebära försummelse, ekonomisk kontroll samt funktionshinderrelaterat våld. Våldet sker systematiskt över tid och är ett stort folkhälsoproblem som kan leda till allvarliga konsekvenser för den utsatta kvinnan (Socialstyrelsen 2016). VINR är även en av de fem främsta orsakerna till att kvinnor upplever ohälsa och våldet kan ske genom hela livscykeln. VINR bryter mot mänskliga rättigheter och även mot nationella lagstiftningar i fler länder (Krug, Dahlberg, Mercy, Zwi & Lozano 2002). VINR är även något som anses vara ett jämställdhetsproblem som härrör från flera år av patriarkal överordning (Jämställdhetsmyndigheten 2021) och i
6
många samhällen till och med accepteras våld och anses vara en normal del av det dagliga livet i nära relationer (Krug et al. 2002).
2.2 Konsekvenser av våld i nära relation
VINR kan antingen ge omedelbara konsekvenser eller så uppstår konsekvenserna långt efter våldsutövandet (Socialstyrelsen 2016). Omedelbara konsekvenser av fysiskt våld kan yttra sig som exempelvis blåmärken men däremot syns de sällan då förövaren ofta väljer att slå på ställen som inte syns när kvinnan bär kläder. Andra fysiska
hälsokonsekvenser kan vara yrsel, magkatarr, ryggont samt ätstörningar (Wendt &
Enander 2013). För den våldsutsatta kan följder av våldet innebära sociala konsekvenser som exempelvis isolering (Socialstyrelsen 2016) och långvarig psykisk ohälsa (BRÅ 2014) men även ekonomiska förluster på grund av sjukskrivning eller arbetslöshet (Socialstyrelsen 2016). Många våldsutsatta kvinnors beskrivning av sin psykiska ohälsa handlar till stor del om oro, rädsla, depression, nedstämdhet och självmordstankar (Wendt & Enander 2013). Våldsutsatta kvinnor uppger att de har en rädsla för att förövaren ska få veta att de söker hjälp. Denna rädsla leder till att de undviker att söka hjälp eftersom de tror att våldet ska eskalera som en följd av hjälpsökandet (Loke, Van
& Hayter 2012).
2.3 Våldets normaliseringsprocess
Begreppet “normalisering” vad gäller VINR, syftar till att våldet successivt uppfattas som ett normalt inslag i kvinnans vardag (Nordborg 2014). Det kan ske genom att mannen nedvärderar eller kränker kvinnan verbalt eller fysiskt för att sedan övergå till att visa kvinnan ömhet. Detta växlande mellan kyla och värme kan medföra att kvinnan sakta men säkert börjar normalisera våldet och de kränkande handlingarna
(Länsstyrelsen 2019). Våldet förminskas då av den utsatta kvinnan samtidigt som de positiva handlingarna förstoras (Nordborg 2014). Denna process kallas för
normaliseringsprocessen och innefattar ett förlopp där kvinnan hittar strategier för att kunna klara av att leva kvar i den våldsamma relationen eftersom många våldsutsatta kvinnor har svårt att se ett liv utanför relationen. Sådana strategier kan exempelvis vara att kvinnan börjar klandra sig själv och försöker hitta logiska förklaringar till varför hon blir utsatt för våld av sin partner och på så sätt rättfärdigar våldet och de kränkande handlingarna (Wood 2001).
7
2.4 Sjuksköterskans bemötande av våldsutsatta kvinnor
Sjuksköterskor beskriver att de upplever rädsla över att själva bli emotionellt involverade vid bemötandet av våldsutsatta kvinnor och undviker då att fråga sina patienter om de lever med VINR (Sundborg, Törnkvist, Saleh-Stattin, Wandell &
Hylander 2015). Andra sjuksköterskor beskriver att det ibland kan finnas svårigheter i att fråga kvinnor om de är utsatta för VINR. Tidsbrist och otillräcklig kunskap i hur sjuksköterskor ska närma sig och hantera incidenter med VINR är exempel på hinder.
Situationer där förövaren är närvarande i mötet upplever sjuksköterskor som svåra då den våldsutsatta kvinnan kan ha bristande mod till att våga berätta om sin situation (Beynon, Gutmanis, Tutty, Wathen & McMillan 2012). Många sjuksköterskor upplever också en frustration av att veta att kvinnan är utsatt för våld samtidigt som de inte kan hitta en lösning för kvinnan, något som de upplever är deras uppgift i sin profession (Wiliston & Lafreniere 2013). En våldsutsatt kvinna som kommer till en
akutmottagning är oftast inte där länge och sjuksköterskor upplever att de inte hinner samtala med kvinnan tillräckligt länge. Det lämnar många frågor obesvarade och sjuksköterskor får brottas med tankarna av vad som kommer hända med kvinnan när hon kommer hem (van der Wath, van Wyk & Jance van Rensburg 2013). En
förutsättning för att kunna fånga upp våldsutsatta kvinnor och hjälpa dem är att sjuksköterskor skapar en miljö där VINR kan diskuteras öppet och säkert.
Sjuksköterskor upplever att våldsutsatta kvinnor inte kommer berätta om våldet om de inte känner sig trygga och har ett förtroende för sjuksköterskan (Häggblom & Möller 2006).
2.5 Sjuksköterskans ansvar
Våldsutsatta kvinnor söker ofta sjukvård och för dem har hälso- och sjukvårdens bemötande stor betydelse. En sjuksköterska kan genom att visa respekt, öppenhet och empati få kvinnan att våga berätta om sin utsatta situation (NCF 2021). ICN:s etiska koder för sjuksköterskor beskriver det ansvar som föreligger sjuksköterskan i sin profession. Dessa är indelade i fyra delar vilka är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande (Svensk sjuksköterskeförening [SSF] 2017).
Sjuksköterskans ansvar bygger på flera lagstiftningar i Sverige, däribland Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) som innefattar att god vård ska erbjudas med respekt för alla människors lika värde och på lika villkor.
8
2.6 Teoretisk referensram
Denna studie grundar sig i Katie Erikssons teori om den lidande människan där hon beskriver lidandet som en kamp mellan gott och ont. Hon delar in lidandet i olika typer, där bland annat livslidandet är kopplat till var människan befinner sig i sin livscykel och där lidandet kan vara ett resultat efter ett trauma. Vårdlidandet är en annan typ där lidande upplevs i samband med vårdsituationer (Eriksson 1994) och ger uttryck för det ansvar sjuksköterskan har i sitt bemötande i relationen med patienten (Wiklund Gustin 2014). VINR orsakar stort lidande hos den som drabbas (BRÅ 2019) och för att sjuksköterskor ska kunna lindra lidandet, så menar Eriksson (1994) att det krävs en vårdkultur där den lidande kvinnan känner sig respekterad och vårdad. Eriksson menar att professionella vårdare, det vill säga sjuksköterskor, många gånger omedvetet
framkallar ett vårdlidande på grund av bristande kunskap och reflektion om människans lidande. Dagens vård är än idag präglad av ett sjukdomscentrerat synsätt vilket kan bidra till att människan bakom sjukdomen förbises. Det primära med vårdandet menar Eriksson är att hjälpa människor att leva, trots sjukdom och lidande, vilket kan lindra lidandet. För detta krävs att man, som medmänniska, blir en del av lidandet och
förmedlar till den andre att “jag ser dig”. Detta genom en blick eller ett ord. Människan behöver tid att få lida och detta är något som inte ska tas ifrån människan genom bortförklaringar.
2.7 Problemformulering
Mäns våld mot kvinnor är idag ett stort folkhälsoproblem där offren och samhället i stort blir lidande och som kan ge oönskade konsekvenser som för den utsatta kan innebära både psykisk och fysisk ohälsa. VINR är något som utvecklas successivt i en relation vilket kan göra det svårt för den våldsutsatta kvinnan att lämna relationen. Detta då kvinnan genomgår den så kallade normaliseringsprocessen där våldet successivt normaliseras på grund av att förövaren växlar mellan goda och kränkande handlingar.
Våldsutsatta kvinnor kan även under normaliseringsprocessen hitta godtagbara
anledningar till varför de utsätts för våld av sin partner, som exempelvis att det är deras eget fel att de blir misshandlade. Sjuksköterskor beskriver att det finns fler hinder i bemötandet av våldsutsatta kvinnor som bland annat tidsbrist där sjuksköterskor
upplever att de inte hinner ta sig an våldsutsatta kvinnors problematiska situation. Andra hinder är otillräcklig kunskap om hur sjuksköterskan ska bemöta våldsutsatta kvinnor.
9
En viktig förutsättning för att våldsutsatta kvinnor ska våga prata om det våld de utsätts för är att sjuksköterskan skapar en trygg miljö där kvinnorna kan öppna upp sig, bli bekräftade och få stöd utan att känna att de blir dömda eller skuldbelagda. Tidigare forskning har visat att ett bristande bemötande från sjuksköterskor gentemot våldsutsatta kvinnor kan påverka deras chanser att få hjälp. Utifrån denna fakta vill författarna till aktuell litteraturstudie undersöka våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande. Genom att undersöka detta kan både förståelsen för dessa kvinnors situation och kunskapen kring hur sjuksköterskan bör bemöta dessa kvinnor utökas, för att på bästa sätt kunna hjälpa dem.
2.8 Syfte
Syftet med denna studie är att beskriva våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande.
2.9 Frågeställning
Hur beskriver våldsutsatta kvinnor sina upplevelser av sjuksköterskans bemötande?
3. Metod
3:1 Design
För att ha möjlighet att besvara syftet utfördes en deskriptiv litteraturstudie för att få en överblick över den kunskap som finns (Polit & Beck 2020).
3:2 Sökstrategi
Insamling av data koncentrerades till databasen Medline via sökmotorn PubMed. Då resultaten var tillfredsställande utfördes inga kompletterande sökningar i andra databaser.
Utifrån syfte och frågeställning till aktuell litteraturstudie formulerades relevanta sökord som översattes till engelska. Sökningarna kombinerades med MeSH-termer och fritext.
Detta för att få en översikt av det område författarna valt att studera och för att säkra en god kvalitet av slutresultatet. "MeSH" är förkortningen för “Medical Subject Headings”, även kallade indexord. Alla artiklar som publiceras i en databas tilldelas en eller fler indexord som fungerar som en slags märkning eller stämpel för artikeln vilken underlättar och specificerar litteratursökningen (Kristensson 2014). De MeSH-termer
10
som användes i aktuell litteraturstudie var “domestic violence “, “battered women”,
“abused women” och “Professional-Patient Relations”.
Sökningarna kombinerades med hjälp av de Booleska operatorerna AND och NOT.
Användningen av den Booleska operanden AND användes i syfte för att kunna kombinera två eller fler söktermer i en enda sökning medan den Booleska operanden NOT användes för att i stället kunna exkludera irrelevanta begrepp (Kristensson 2014).
Trunkering “*” valdes för att sökningar inte skulle begränsas till en böjning av ett ord utan inkludera alla böjningar (Polit & Beck 2020). För att få en strukturerad översikt av datainsamlingsprocessen dokumenterades sökvägar (Tabell 1).
De begränsningar som användes i PubMed var “english”, “adult: +19” samt “20 years”.
Tidsbegränsningen på 20 år valdes då författarna upplevde, efter att ha granskat forskning publicerad från och med 2001 och framåt, att forskning utifrån litteraturstudiens syfte inte utvecklats nämnvärt under de senaste 20 åren, därav bedömer författarna vald tidsbegränsning som ett giltigt och acceptabelt alternativ.
Tabell 1
Databas Söktermer Begränsningar Antal
träffar
Lästa abstract
Sökdatum Valda källor
Medline via PubMed
domestic violence [MeSH Terms] AND woman experience (fritext) AND
health care (fritext)
English, Adult: +19, 20-
years.
731 2021-08-
23
Medline via PubMed
domestic violence [MeSH Terms] AND woman experience (fritext) AND health care (fritext) NOT
pregn* (fritext) NOT child* (fritext)
English, Adult: +19, 20-
years.
297 2021-08-
23
Medline via PubMed
domestic violence [MeSH Terms] AND woman experience (fritext) AND health care (fritext) AND
nurs* (fritext) NOT pregn* (fritext)
English, Adult: +19, 20-
years.
139 13
2021-08- 23
9
Medline via PubMed
abused women [MeSH Terms] AND interview (fritext) AND experience
(fritext) AND care (fritext)
English, Adult:+19, 20-
years.
44 9 2021-08-
24
1
11
Medline via PubMed
battered women [MeSH Terms] AND Professional-Patient Relations [MeSH Terms]
NOT pregn* NOT child*
English, Adult: +19, 20-
years.
53 13 2021-08-
27
1
Totalt:
11
3:3 Urvalskriterier
Inklusionskriterier för aktuell litteraturstudie var kvalitativa studier som publicerats i en vetenskaplig tidskrift mellan åren 2001-2021, vars innehåll rörde våldsutsatta kvinnor som lever eller har levt med VINR och deras upplevelser av sjuksköterskans
bemötande. Två artiklar var av både kvalitativ och kvantitativ ansats, även kallad mixad metod (Polit & Beck 2020). I dessa två artiklar har författarna valt att endast inkludera den kvalitativa delen av resultatet i aktuell litteraturstudie då kvinnornas upplevelser eftersträvades. Kvalitativa artiklar bygger på att beskriva en objektiv verklighet av upplevelser och sinnesintryck som ligger till grund för en slutledning, därav valde författarna artiklar med kvalitativ ansats för att fånga våldsutsatta kvinnors upplevelser (Polit & Beck 2020).
Exklusionskriterier för aktuell litteraturstudie var kvinnor under 18 år, gravida kvinnor, män samt artiklar äldre än 20 år och artiklar skrivna på andra språk än engelska.
3:4 Urvalsprocess och utfallet av möjliga artiklar
När sökningarna gav ett tillfredsställande antal sökträffar (236) och dubbletter
exkluderats (9), granskade författarna först artiklarnas titlar. 201 artiklar exkluderades då deras titlar inte ansågs vara relevanta för aktuell litteraturstudies syfte och
frågeställning. I nästa steg utfördes en så kallad första gallring vilket innebär att författarna genomför en fördjupad granskning av de 26 resterande artiklarnas abstrakt (Kristensson 2014). 11 artiklar valdes bort då de ansågs irrelevanta för syfte och
frågeställning. Efter den andra exkluderingen av artiklar återstod 15 artiklar vars fulltext författarna granskade. Av dessa 15 återstående artiklar inkluderades 11 eftersom de utgick från den våldsutsatta kvinnans perspektiv och för att de ansågs vara av hög kvalitet samt att de svarade på litteraturstudiens syfte och frågeställning, se figur 1.
12 Figur 1. Flödesschema
3:5 Dataanalys
Författarna har både individuellt och gemensamt, vid upprepade tillfällen granskat och analyserat artiklarna noggrant för att få en helhetsbild av innehållet. Fokus låg på de utvalda artiklarnas resultat där innehåll såsom specifika fraser och meningar, med relevans utifrån litteraturstudiens syfte, ansågs som värdefull data. Den värdefulla datan samlades in och strukturerades i ett gemensamt dokument som utgick från Kristenssons (2014) kvalitativa innehållsanalys, för att avgöra vilka artiklar som ansågs kunna inkluderas eller exkluderas i litteraturstudien, se bilaga. En innehållsanalys fokuserar på likheter och skillnader för att hitta mönster i texten, vilket gör att analysarbetet blir mer strukturerat.
I flera av de inkluderade artiklarna benämner författarna personalen på de olika vårdinrättningarna för “health professionals”, “health-care providers” och “staff” och har i metoddelen specificerat att läkare och sjuksköterskor ingår i dessa benämningar.
Därav har författarna till aktuell litteraturstudie valt att tolka relevant och värdefull data som att det handlat om sjuksköterskor och valt att skriva endast om bemötandet av sjuksköterskan. Den data som specifikt och enbart handlat om läkarens eller andra professioners bemötande av våldsutsatta kvinnor, har exkluderats.
3:6 Forskningsetiska överväganden
Författarna till aktuell litteraturstudie har genom hela arbetets gång utfört etiska överväganden och eftersträvat att vidhålla ett etiskt förhållningssätt. All den litteratur
13
som använts i denna litteraturstudie har presenterats i form av referenser för att undvika fusk i form av plagiering. Alla inkluderade artiklar är godkända av en etisk kommitté för att säkerställa att deltagare i studierna inte kommit till skada på något sätt
(Kristensson 2014). Författarna har även eftersträvat att bibehålla en neutral attityd till den data och de forskningsresultat som granskats och inkluderats i aktuell
litteraturstudie för att undvika att vinkla eller medvetet feltolka data utifrån egna värderingar, teorier eller hypoteser. All data som ansetts vara värdefull utifrån aktuell litteraturstudies syfte och frågeställning, har inkluderats. Detta för att undvika att medvetet utesluta eller inkludera specifika data, återigen för att inte på något sätt vinkla information utifrån egna värderingar och tycken (Sandman & Kjellström 2018).
4. Resultat
Det resultat som författarna i aktuell litteraturstudie kommit fram till är baserat på elva vetenskapliga artiklar, varav nio är med kvalitativ ansats och två med mixad metod vilka genomförts i Australien, England, Finland, Japan, Skottland, Sverige och USA. I de elva utvalda artiklarna har urvalet varit 215 kvinnor mellan 19–65+ år som lever eller har levt med VINR. Litteraturstudiens resultat visar att bemötandet från sjuksköterskan har stor betydelse för hur kvinnorna upplever sin situation och egen hälsa. Efter att ha utfört en noggrann dataanalys med hjälp av kvalitativ innehållsanalys kunde följande tre huvudkategorier identifieras; Negativa upplevelser av sjuksköterskans bemötande, Upplevelser av bristande kompetens hos sjuksköterskan och Positiva upplevelser av sjuksköterskans bemötande. Inom dessa tre kategorier presenteras även fler
subkategorier, se figur 2.
Huvudkategori Subkategorier
Negativa upplevelser av sjuksköterskans bemötande Känslan av att vara betydelselös och sårbar
Att inte blir tagen på allvar Att befinna sig i en otrygg miljö
Upplevelser av bristande kompetens hos sjuksköterskan
Att bli bemött med okunskap
Positiva upplevelser av sjuksköterskans bemötande Att bli bemött med empati Någon att luta sig emot
Figur 2. Huvudkategorier och subkategorier
14
4.1 Negativa upplevelser av sjuksköterskans bemötande
4.1.1 Känslan av att vara betydelselös och sårbarI samtliga artiklar beskriver våldsutsatta kvinnor situationer där de upplevt ett negativt bemötande från sjuksköterskor (Bradbury-Jones, Taylor, Kroll & Duncan 2014; Chang, Decker, Moracco, Martin, Petersen & Frasier 2005; Dienemann, Glass & Hyman 2005;
Leppäkoski, Paavilainen & Astedt-Kurki 2001; Lutenbacher, Cohen & Mitzel 2002;
Nemoto, Rodriguez & Mkandawire Valhmu 2006; Olive 2016; Pratt-Eriksson, Bergbom
& Lyckhage 2014; Tower, McMurray, Rowe, Wallis 2006; Ursula 2006; Örmon,
Torstensson-Levander, Sunnqvist & Bahtsevani 2014). Kvinnorna beskriver bland annat att sjuksköterskor haft brist på omtanke, empati och tålamod samt att de haft ett
otrevligt mottagande och inte visat något intresse för den våldsutsatta kvinnan eller hennes situation (Dienemann, Glass & Hyman 2005; Leppäkoski, Paavilainen &
Astedt-Kurki 2011; Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014). Att bemöta
våldsutsatta kvinnor på detta sätt resulterar i att kvinnorna känner sig betydelselösa och obekräftade (Chang et.al 2005; Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014; Ursula 2006) samtidigt som behovet av att bli omhändertagen på ett varmt sätt blir det centrala då VINR kan resultera i att den våldsutsatta även upplever sig sårbar och oskyddad (Chang et al. 2005; Dienemann, Glass & Hyman 2005; Pratt-Eriksson, Bergbom &
Lyckhage 2014). En våldsutsatt kvinna berättar om sin upplevelse där hon som vuxen inte får samma ömsinta bemötande av sjuksköterskan och sjukvården, som barn får.
Hon förklarar att när en individ blir utsatt för VINR, så förlorar individen sin
livskompass och vet varken vart denne ska ta vägen eller göra för att få hjälp. Kvinnan menar att individen befinner sig i samma mentala nivå som ett barn, det vill säga att vara sårbar och oskyddad (Chang et al. 2005).
Resultatet visar även att flera våldsutsatta kvinnor haft upplevelser där de känt sig nonchalerade av sjuksköterskan och där de upplevt att deras situation blivit förminskad (Bradbury-Jones et al. 2014; Leppäkoski, Paavilainen & Astedt-Kurki 2001; Nemoto, Rodriguez & Mkandawire Valhmu 2006; Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014;
Tower et al. 2006; Örmon et al. 2014). I samtal med en psykiater upplevde en kvinna sig missbedömd då psykiatern menade att hon var galen och behövde medicin för att vara tyst om de övergrepp som hon utsatts för av sin partner. I samtalet närvarande en sjuksköterska som var väl medveten om övergreppen och kvinnan upplevde sig ensam i rummet och hade önskat mer stöd från sjuksköterskan som inte sa ett ord för att försvara
15
kvinnan (Nemoto, Rodriguez & Mkandawire Valhmu 2006). Våldsutsatta kvinnor beskriver att det är som att hamna i en existentiell ensamhet när sjuksköterskan ignorerar dem efter att de avslöjat sin situation och berättat att de är utsatta för VINR.
Känslan och upplevelsen av skuld och skam blir en kamp i lidandet för överlevnad (Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014).
En våldsutsatt kvinna berättar om en annan situation där hon blivit illa bemötta av en sjuksköterska:
“When I gave birth to my third child, my body was bruised and the nurse asked me, and I'm sitting here trying to cover bruises as I'm laboring.... And she said,
‘Oh, my God, were you in a car accident?’ and I said ‘No, my husband did this,’
and nothing else was ever said or done.... I was beaten the day or so before, and they never said a word about it once I told her what happened.”
(Lutenbacher, Cohen & Mitzel 2002, s. 60).
Att leva med våld i nära relation gör inte kvinnan enbart sårbar i den bemärkelsen att hon blir utsatt för våld där hennes mänskliga rättigheter kränks. Det tycks även finnas en rädsla hos våldsutsatta kvinnor som handlar om att hamna i ytterligare ett trauma genom ett dåligt bemötande från sjuksköterskan och sjukvården överlag (Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014; Ursula 2006).
4.1.2 Att inte bli tagen på allvar
Att vara våldsutsatt kan upplevas som att inte bli sedd och tagen på allvar av sjukvården eller att den våldsutsatta till och med blir skuldbelagd för att vara utsatt för VINR (Pratt- Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014; Tower et al. 2006). På en psykiatrisk klinik i Sverige intervjuades våldsutsatta kvinnor om deras upplevelser av sjuksköterskans bemötande vilket visade att en del kvinnor upplevde att sjuksköterskans fokus låg på kvinnornas diagnos snarare än det lidande de upplevde relaterat till det våld de utsatts för. De upplevde ett kränkande bemötande där våldet förminskades och som lämnade kvinnorna med en känsla av skuld i sin situation (Chang et al. 2005; Örmon et al. 2014).
En annan kvinna berättade att hon fick känslan av att vårdpersonalen såg ner på henne och våldsutsatta kvinnor överlag, samt att de hade en attityd där de ansåg att det var kvinnornas eget fel att de var utsatta för VINR (Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014). Våldsutsatta kvinnor berättar om ett livslångt kämpande för att bearbeta känslan av att det inte är deras fel att de blivit eller blir utsatta för våld, för att sedan få höra det
16 motsatta av sjuksköterskan (Örmon et al. 2014).
Många av kvinnorna upplevde att VINR oftast inte togs på samma allvar som fysiska åkommor eller sjukdomar som exempelvis cancer. En våldsutsatt kvinna upplevde att när sjuksköterskan var medveten om att kvinnan levde med VINR så förändrades sjuksköterskans sätt att se på henne. Kvinnan kände sig dömd och till slut upplevde hon att hon inte förtjänade vård på samma sätt som andra, vilket gjorde att hon undvek att söka vård i fortsättningen (Tower et al. 2006).
“She thought I was an accident victim. When I said it was domestic, Oh, go take a seat … That’s exactly what you get. Like a great big hand in your face that says go away, we don’t want to have to deal with it … If I had cancer, if I had been run over by a car, it would have been good enough.”
(Tower et al. 2006, s. 193).
Resultatet av aktuell litteraturstudie visar att det förekommit situationer där våldsutsatta kvinnor öppnat upp sig för en sjuksköterska och berättat att de varit utsatta för våld varpå sjuksköterskans svar på detta endast varit en klapp på axeln, något som kvinnorna upplevt som nedvärderande. Sjuksköterskan beskrivs även ha försökt hjälpa våldsutsatta kvinnor genom att säga att de är starka, intelligenta och smarta vilket istället förminskat våldet och lämnat kvinnorna med känslan av att de varit osynliga (Örmon et al. 2014) och i vissa fall gjort att kvinnorna inte orkat söka vård igen (Tower et al. 2006). I andra fall fick våldsutsatta kvinnor höra att de skulle vara tysta och ta sig samman vilket de upplevde som kränkande (Örmon et al. 2014).
Många våldsutsatta kvinnor upplever att det enda sättet att bli sedd och få hjälp är genom att avsiktligt skada sig själv eller hota med suicid. Trots detta upplever kvinnorna att de ändå inte blir betrodda och får höra att de inte talat sanning vilket resulterat i att kvinnorna känt sig övergivna av vården (Örmon et.al 2014). Upplevelsen från många våldsutsatta kvinnor är att varken sjuksköterskan eller annan vårdpersonal tagit deras situation på allvar och att de blivit orättvist behandlade då berusade individer som kommit in på akutmottagningen fått hjälp först, trots att de kommit in efter den våldsutsatta kvinnan (Leppäkoski, Paavilainen & Astedt-Kurki 2001).
17 4.1.3 Att befinna sig i en otrygg miljö
I flertalet artiklar berättar våldsutsatta kvinnor om att de blivit omhändertagna av sjuksköterskor på en plats där de inte känt sig trygga och säkra (Chang et al. 2005;
Dienemann, Glass & Hyman 2005; Leppäkoski, Paavilainen & Astedt-Kurki 2001;
Lutenbacher, Cohen & Mitzel 2002; Olive 2016; Örmon et al. 2014). Många berättar att de blivit hänvisade till ett rum där sjuksköterskan frågat ut dem om förekomst av VINR, samtidigt som deras förövare suttit bredvid och i vissa fall även agerat tolk åt kvinnan (Chang et al. 2005; Lutenbacher, Cohen & Mitzel 2002). Resultatet visar även att kvinnor som sökt akutsjukvård efter att ha blivit utsatta för våld av sin partner, upplevt det som obekvämt att bli placerade i ett väntrum fullt av andra människor. Våldsutsatta kvinnor beskriver att de haft en önskan att få sitta i ett lugnare, avskilt rum där de inte behövt visa alla andra patienter på akutmottagningen vilka skador de orsakats (Olive 2016). Fler kvinnor berättar även om tillfällen då de lämnats ensamma efter samtal med sjuksköterskan om det våld de har utsatts för vilket lämnat dem med ångest (Örmon et al. 2014). Våldsutsatta kvinnor framhåller att sjuksköterskan spelar en viktig roll i att frågan om VINR kommer vid ett lämpligt tillfälle där den våldsutsatta kvinnans
sårbarhet inte blir påverkad. Olämpliga tillfällen kan exempelvis vara då kvinnan inte är påklädd vid undersökningar eller liknande (Chang et al. 2005).
4.2 Upplevelser av bristande kompetens hos sjuksköterskan
4.2.1 Att bli bemött med okunskap
Kunskap hos sjuksköterskan om våldets konsekvenser och vilken hjälp som är tillgänglig är något som våldsutsatta kvinnor upplever som bristfällig. En kvinna berättar att när hon beskrev sin situation för en sjuksköterska så fick hon svaret att alla äktenskap har problem och att det inte finns något att göra (Nemoto, Rodriguez &
Mkandawire Valhmu 2006). Andra kvinnor fick råd i hur de skulle undvika sin förövare i stället (Örmon et al. 2014) eller att de skulle sätta sina barn på förskola för att orka med sitt liv, vilket kvinnorna upplevde som att sjuksköterskan inte ville lyssna på dem (Tower et al. 2006).
Många våldsutsatta kvinnor upplever en brist på tid och kunskap hos sjuksköterskor och personal på akutmottagningar. De utsatta kvinnorna kommer in med ambulans och vid dörren på akutmottagningen finns ingen som tar emot och ger dem det emotionella stöd
18
de önskar. De upplever sig sårbara och ensamma (Olive 2016). En annan kvinna upplevde att man behövde komma in döendes för att få uppmärksamhet och betonar att sjuksköterskan hela tiden bör vara uppmärksam på om kvinnan utsatts för våld (Pratt- Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014).
Många kvinnor menar att sjuksköterskor och sjukvårdspersonal har ett ansvar att fråga kvinnor om våld och att detta är ett sätt för våldsutsatta kvinnor att inse vad de är med om. Det kan samtidigt var så att våldsutsatta kvinnor är medvetna om att de lever med VINR och behöver hjälp men upplever att sjuksköterskan inte förstår eller ser det, det vill säga att sjuksköterskan inte är medveten eller förstår allvaret i våldet (Bradbury- Jones et al. 2014). En kvinna berättar att hon försökte ge hintar till vad hon var med om genom att säga att hennes partner kallade henne “fet” varpå sjuksköterskan gav henne tips på bra kost och motion. En kvinnas partner som under mötet med sjuksköterskan var otrevlig eller “på dåligt humör” var också något kvinnorna antydde var en stark antydan att något var fel, men det var det aldrig någon som förstod (Ursula 2006).
4.3 Positiva upplevelser av sjuksköterskans bemötande
4.3.1 Att bli bemött med empati
Trots många negativa upplevelser berättar kvinnor som lever med VINR att sjuksköterskor har en stor och betydande roll för deras upplevelser av sjukvården (Tower et al. 2006). Våldsutsatta kvinnor berättar om situationer där frågor om våld ställts på ett respektfullt, empatiskt och trevligt sätt från sjuksköterskan (Örmon et al.
2014) och där sjuksköterskan tog sig tiden att sitta och lyssna på kvinnan (Olive 2016).
Att få höra att det inte var offrets fel var något som kvinnorna upplevde som positivt (Örmon et al. 2014). En kvinna berättar att hon förstår att sjuksköterskor på en
akutmottagning har många patienter och minimalt med tid, men ibland behövs bara fem minuter där sjuksköterskan lyssnar (Olive 2016). Andra våldsutsatta kvinnor berättar om deras upplevelser på en akutmottagning där sjuksköterskor hade en empatisk attityd gentemot dem och bemötte dem med sympati, vänlighet samt att de var fördomsfria.
Kvinnorna delgav även att vårdpersonalen inte ställde kravet på kvinnorna att de var tvungna att berätta om det våld de varit utsatta för. Däremot hade en sjuksköterska i ett av kvinnornas fall, uppmuntrat kvinnan att berätta om våldshandlingen. Samtal mellan sjuksköterska och våldsutsatt upplevdes som vårdande av några utav kvinnorna
(Leppäkoski, Paavilainen & Astedt-Kurki 2001).
19 4.3.2 Någon att luta sig emot
Något som ansågs vara vanligt var att många våldsutsatta kvinnor sökte efter en sjuksköterska som de fick en koppling med, som en slags vänskap. De letade efter någon som de kunde anförtro sin mörkaste hemlighet till och som behandlade dem med respekt (Chang et al. 2005; Leppäkoski, Paavilainen & Astedt-Kurki 2001; Urusla 2006). Många kvinnor upplevde sjuksköterskans bemötande som positivt när de tilläts berätta om sin situation fritt, utan att bli ifrågasatta (Leppäkoski, Paavilainen & Astedt- Kurki 2001; Örmon et al. 2014) vilket kunde få kvinnorna att känna att de återfick kontroll över sina liv (Tower et al. 2006). Några kvinnor kunde på bara några minuter känna om sjuksköterskan framför dem var en omtänksam person genom deras
kroppsspråk, val av ord och om de fick ögonkontakt med varandra (Chang et al. 2005;
Ursula 2006).
5. Diskussion
5.1 Huvudresultat
Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande. I resultatet framkom det att många våldsutsatta kvinnor upplever att sjuksköterskans bemötande brister och att det får kvinnorna att känna sig betydelselösa, nonchalerade samt att de inte blir tagna på allvar.
Kvinnorna upplever att sjuksköterskan saknar tid och engagemang och att det finns en okunskap om VINR. Trots övervägande negativa upplevelser beskriver några kvinnor positiva möten där sjuksköterskan bemött dem med empati och att de blivit sedda som vem som helst. I resultatdiskussionen kommer författarna diskutera bristen på stöd i bemötandet, tidsbrist och oengagemang, vikten av att våga fråga våldsutsatta kvinnor om de är utsatta för VINR och vikten av att ha kunskap gällande VINR.
5.2 Resultatdiskussion
5:2:1 Bristen på stöd i bemötandet
Det finns en tydlig skillnad mellan hur våldsutsatta kvinnor upplever sjuksköterskans bemötande gentemot hur sjuksköterskan, enligt hennes kompetensbeskrivning (Svensk sjuksköterskeförening 2017), bör vara och bemöta patienter. I sjuksköterskans
20
kompetensbeskrivning ingår det att kunna identifiera hälsa utifrån varje unik individ och värna om behov, rättigheter och möjligheter för att främja hälsa. I resultatet
framkommer det att många våldsutsatta kvinnor upplever sjuksköterskans bemötande som bristande, empatilös och ibland även nedvärderande (Bradbury-Jones et al. 2014;
Chang et al. 2005; Dienemann, Glass & Hyman 2005; Leppäkoski, Paavilainen &
Astedt-Kurki 2001; Lutenbacher, Cohen & Mitzel 2002; Nemoto, Rodriguez &
Mkandawire Valhmu 2006; Olive 2016; Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014;
Tower et al. 2006; Ursula 2006; Örmon et al. 2014). Eriksson (1994) menar i sin teori om lidandet, att den vanligaste formen av vårdlidande är kränkning mot patientens värdighet och värde som människa. En kränkning kan vara att bli nonchalerad eller att inte “se” hela människan. All form av kränkning är ett lidande för patienten och sjuksköterskans uppgift är att ge patienten möjlighet att uppleva sitt eget värde och förhindra kränkningar. Trots att våldsutsatta kvinnor mest upplever ett negativt
bemötande från sjuksköterskan, så beskriver de hur de önskar att bli bemötta (Tower et al. 2006). De önskar sig en sjuksköterska som tar sig tiden att lyssna på dem (Olive 2016) utan att lägga in egna värderingar av kvinnans berättelse samt en sjuksköterska som ser kvinnan för den hon är och inte enbart som ett våldsoffer (Leppäkoski, Paavilainen & Astedt-Kurki 2001; Tower et al. 2006; Örmon et al. 2014). Ett sådant bemötande upplever kvinnorna som en bekräftelse och att de är värda ett liv som vem som helst (Tower et al. 2006).
5:2:2 Tidsbrist och oengagemang
Något som framgått i resultatet är att våldsutsatta kvinnor har en önskan att träffa en sjuksköterska som de kan anförtro sig till, som tar sig tid att lyssna på dem och som inte dömer ut dem (Ursula 2006). Trots detta upplever våldsutsatta kvinnor ofta det motsatta (Leppäkoski, Paavilainen & Astedt-Kurki 2001; Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014; Tower et al. 2006; Örmon et al. 2014) vilket kan bero på att sjuksköterskor själva upplever svårigheter i att bemöta våldsutsatta kvinnor (Goldblatt 2009). Detta på grund av faktorer som exempelvis tidsbrist, vilket innefattar en känsla av att inte ha tid att sätta sig in i kvinnans situation rent känslomässigt. Sjuksköterskor har ibland även haft en stigmatiserigsattityd där de ifrågasätter varför den utsatta kvinnan inte “bara” lämnar den våldsamma relationen (Brykczynski, Crane, Medina & Pedraza 2011; Goldblatt 2009). Tidsbrist är något som verkar vara ett återkommande problem varpå
sjuksköterskor tenderar att brista i sitt bemötande av våldsutsatta kvinnor (Beynon et al.
21
2012; van der Wath, van Wyk & Jance van Rensburg 2013) vilket bland annat kan bero på att sjuksköterskor helt enkelt inte anser sig hinna att ta sig tiden att lyssna på
våldsutsatta kvinnor och vad de har att berätta. Sjuksköterskor beskriver dessutom att en förutsättning till att våldsutsatta kvinnor ens ska våga öppna upp sig och berätta vad de är utsatta för, så krävs det att de känner sig trygga och att de har byggt upp ett
förtroende för sjuksköterskan, något som ofta inte är möjligt på grund av tidsbrist (Häggblom & Möller 2006). Oftast ansvarar en och samma sjuksköterska över fler patienter under sitt arbetspass vilket sjuksköterskor beskriver som en tidspress i sig (Goldblatt 2009).
Kvinnornas upplevelser av sjuksköterskans bemötande och kämpandet att få hjälp, lämnar dem i många fall rädda och ensamma (Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014), vilket kan återspeglas i Erikssons (1994) teori om lidandet och kampen om överlevnad. Teorin bygger på en kamp mellan det goda och det onda, mellan hopp och hopplöshet. För att lindra lidandet behövs ett hopp om det goda och det är bundet till en ömsesidighet av givande och tagande. Att inte bli tagen på allvar och uppleva känslor som ensamhet, skuld och sårbarhet är ett stort lidande och något majoriteten av kvinnorna i resultatet upplevt (Bradbury-Jones et al. 2014; Chang et al. 2005;
Dienemann, Glass & Hyman 2005; Leppäkoski, Paavilainen & Astedt-Kurki 2001;
Lutenbacher, Cohen & Mitzel 2002; Nemoto, Rodriguez & Mkandawire Valhmu 2006;
Olive 2016; Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014; Tower et al. 2006; Ursula 2006; Örmon et al. 2014).
5:2:3 Vikten av att våga fråga våldsutsatta kvinnor om de är utsatta för VINR
Sjuksköterskor har en nyckelroll när det gäller att upptäcka förekomst av VINR (NCK 2021). Region Uppsala har under 20 år tillsammans med NCK tagit fram Uppsala- modellen som är ett vårdprogram med rutiner och handlingsplaner för screening av VINR inom hälso- och sjukvården. Deras arbete har bland annat lett till att mödravården i hela Sverige har rutinscreening för VINR (NCK 2017). Screening för att identifiera eventuell VINR är något många kvinnor upplever som positivt (Bradbury-Jones et al.
2014; Chang et al. 2005; Dienemann et al. 2005; Lutenbacher et al. 2002; Nemoto, Rodriguez & Mkandawire Valhmu 2006; Olive 2016; Tower et al. 2006; Ursula 2006;
Örmon et al. 2014) och frågan om VINR kan anses som ett tillfälle att ge våldsutsatta kvinnor information och stöd. Kvinnor betonar dock att det måste finnas en plan om
22
kvinnan är utsatt, där kvinnan kan känna sig trygg och säker med att ha berättat och att hon då också får hjälp (Chang et al.2005). Att som sjuksköterska våga fråga om VINR upplevs av våldsutsatta kvinnor som positivt och det ger kvinnorna ett hopp i lidandet (Bradbury-Jones et al. 2014; Chang et al. 2005; Leppäkoski, Paavilainen & Astedt- Kurki 2001; Nemoto, Rodriguez & Mkandawire Valhmu 2006; Tower et al. 2006;
Ursula 2006; Örmon et al. 2014). Eriksson (1994) menar att tröst och kärlek kan lindra lidandet och skapa mod att våga möta lidandet och därmed göra att människan får sitt livshopp tillbaka.
5:2:4 Vikten av att ha kunskap gällande VINR
Det finns god anledning att tro att kvinnor som lever i en våldsam relation är de som besitter den bästa kunskapen och erfarenheten gällande hur de önskar bli bemötta av sjuksköterskan. Trots negativa upplevelser så fortsätter många kvinnor beskriva hur ett bra bemötande både från sjuksköterskan men även från sjukvården i stort, kunnat hjälpa dem i deras situation (Tower et al. 2006). För att på bästa sätt kunna bemöta och hjälpa våldsutsatta kvinnor bör sjuksköterskan besitta kunskap i hur våldsutsatta kvinnor önskar bli bemötta. Detta för att kunna bygga upp en patient-sjuksköterska relation som bygger på förtroende, tillit och respekt och som i sin tur kan vara en förutsättning för att den våldsutsatta ska våga berätta om sin situation. Något som visat sig vara viktigt är att sjuksköterskan besitter kunskap och erfarenhet gällande VINR eftersom det annars kan utgöra ett hinder i bemötandet av våldsutsatta kvinnor (Beynon et al. 2012). Många våldsutsatta kvinnor vittnar om att de upplevt sjuksköterskan som okunnig inom VINR (Bradbury-Jones et al. 2014; Chang et al. 2005; Dienemann, Glass & Hyman 2005;
Leppäkoski, Paavilainen & Astedt-Kurki 2001; Lutenbacher, Cohen & Mitzel 2002;
Pratt-Eriksson, Bergbom & Lyckhage 2014; Tower et al. 2006; Ursula 2006; Örmon et al. 2014) och Eriksson (1997) menar att en sjuksköterska många gånger skapar ett lidande omedvetet genom brist på reflektion och kunskap om människans lidande. Den 1 juli 2018 infördes ett nytt examensmål i högskoleförordningen som innebar ökad kunskap om VINR inom vissa utbildningar på grundnivå, däribland
sjuksköterskeprogrammet (Jämställdhetsmyndigheten 2020).
5.3 Metoddiskussion
23
Vid bedömning av en kvalitativ forskningskvalitet kan Lincoln och Gubas trovärdighetsbegrepp användas. Begreppet utgår från fyra begrepp vilka är
tillförlitlighet, överförbarhet, giltighet och verifierbarhet (Polit & Beck 2020). Dessa fyra begrepp kommer användas i metoddiskussionen kring studiens trovärdighet.
Tillförlitlighet handlar om sanningen och grundar sig i att studien är byggd på det insamlade materialet och inte egna förutfattade meningar (Polit & Beck 2020). I de första samtalen författarna hade kring valet av syfte diskuterades ämnet både generellt samt utifrån eventuella egna erfarenheter för att säkerställa att författarna utgår från en helhetssyn utan påverkan av egna uppfattningar. Studien har därefter under hela skrivandets gång diskuterats flertalet gånger, både författarna emellan men även i grupphandledningar med andra studenter och handledare. Vid dessa tillfällen har både handledare och andra studenter kommit med positiv och negativ kritik som stärkt studien genom att materialet diskuterats ur olika synvinklar. En styrka i denna
litteraturstudie är att delar av resultatet skiljer sig från författarnas grundsyn på VINR vilket tyder på att resultatet baserats på det material som framkommit i litteraturstudien och inte utifrån författarnas perspektiv. Författarna hade innan litteraturstudiens början en tro om att våldsutsatta kvinnor inte vill bli tillfrågade om VINR och att de ofta bär på skuld- och skamkänslor, vilket gör att de inte vill att folk, och i synnerhet
sjukvårdspersonal, ställer frågor. Författarna hade även en tro att sjuksköterskor skulle besitta så pass mycket kunskap att de inte frågar en kvinna om hon är utsatt för VINR när hennes partner, som kan vara hennes potentiella förövare, sitter bredvid när hon får frågan.
Författarna har läst artiklarna ett flertal gånger samt granskat artiklarna utifrån en relevans- och kvalitetsgranskningsmall från Högskolan i Gävle, se bilaga. Författarna har även inkluderat exempel på analysprocessen (se bilaga) som författarna utfört för att komma fram till ett resultat till litteraturstudie. Kristenssons (2014) innehållsanalys valdes för att strukturera upp det material som valts ut. Analysen går ut på att lyfta blicken från individnivå till en helhet. Våldsutsatta kvinnors upplevelser skrevs ner för att urskilja likheter, skillnader och mönster. Författarna markerade dessa med olika färger och strukturerade sedan upp dem i kategorier för att få en helhetssyn på en känsla eller ett fenomen. Detta resulterade i tre huvudkategorier med tillhörande en till tre subkategorier. Detta gjorde att författarna kunde se kvinnornas upplevelser tydligare och samtidigt, längre in i analysprocessen, få en känsla av det som fanns under ytan,
24
som exempelvis önskningar om hur bemötandet av sjuksköterskan egentligen hade önskats vara.
Överförbarhet handlar om hur studien kan användas i andra sammanhang (Kristensson 2014) och det är i kvalitativa studier upp till läsaren att göra en rimlighetsbedömning (Polit & Beck 2020). Inga avgränsningar på ursprungsland valdes i sökningarna då författarna sökte ett bredare perspektiv då det kan antas att VINR upplevs och bemöts på olika sätt utifrån olika länders lagstiftning och uppfattning. Det författarna
uppmärksammade vid analysen av de olika artiklarna var att oavsett olikheter länder mellan så är upplevelsen av sjuksköterskans bemötande lika vilket stärker
överförbarheten i studien.
Giltighet handlar resultatets stabilitet och om resultatet skulle bli detsamma om man återupprepade det med samma deltagare. Utan giltighet kan inte trovärdigheten finnas i en studie (Polit & Beck 2020). En svaghet i studien är valet av 20 års tidsbegränsning i sökningarna och att det vanligtvis eftersöks nyare forskning. Författarna är väl
medvetna om att en tidsbegränsning på 20 år är en lång tidsperiod, dock upplevdes det efter testsökningar på både 10 och 20 år att forskningen inte visat någon nämnvärd förändring av våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande. Därav valde författarna att inkludera artiklar från 2001 och framåt för att dels få tillräckligt med materialet, men främst för att påvisa att forskningen kring det aktuella ämnet står still och har så gjort i många år.
Verifierbarhet handlar om hur väl materialet presenteras i resultatet (Kristensson 2014) och hur det återspeglar, i detta fall, de våldsutsatta kvinnornas upplevelser (Polit &
Beck 2020). Författarna har valt att inkludera två citat som beskriver kvinnors upplevelse av bemötandet av sjuksköterskan, vilket författarna menar ger en mer ingående syn och djup i litteraturstudien. Deras ord speglar en syn på bemötandet av sjuksköterskor som återkommer frekvent i det material som granskats.
En svaghet i litteraturstudien är att sökningar endast gjorts i en databas, PubMed. För att undvika att författarna missar relevanta artiklar i andra databaser så togs en kontakt med biblioteket på Högskolan i Gävle som rekommenderade sökning i Cinahl och PsycInfo.
Det författarna dock upplevde var att testsökningar i Cinahl och PsycInfo resulterade i flertalet dubbletter och material som bedömdes ej vara relevant för studiens syfte och
25
frågeställning. Författarna valde att koncentrera sig på enbart PubMed då det är en större databas än Cinahl och PsycInfo och författarna upplevde de utvalda artiklarna som tillräckliga.
En styrka i studien är att författarna valt att använda MeSH-termer, boolesk sökteknik samt trunkering för att resultaten i sökningarna skulle bli mer specifika utifrån valt syfte och problemformulering. Sökningarna har redovisats i form av en söktabell för att öka verifierbarheten. De avgränsningar som gjorts i sökning efter artiklar var “english” och
“adult +19”, som valdes för att dels kunna förstå texten, dels för att författarna efterfrågade våldsutsatta kvinnor som levde med VINR och inte barn.
5.4 Kliniska implikationer
VINR är ett komplext ämne då det kan vara svårt att som sjuksköterska veta hur man ska närma sig våldsutsatta kvinnor men även vilka varningssignaler som bör
uppmärksammas. Då författarna till aktuell litteraturstudie haft svårt att hitta forskning gällande våldsutsatta kvinnors upplevelse av sjuksköterskans bemötande, kan slutsatsen dras att detta är ett område som behöver mer uppmärksamhet. Detta i kombination med att mörkertalet för VINR antas vara stort, vilket kan resultera i tolkningen att det finns en rädsla, okunskap, brister i både utbildning och bemötandet hos sjuksköterskor.
Kunskap gällande tidiga varningssignaler och vetskapen om hur våldsutsatta kvinnor vill bli bemötta kan även resultera i ett våldsförebyggande arbete där våldet
nödvändigtvis inte behöver eskalera eftersom kvinnorna då kan fångas upp i god tid och erbjudas hjälp och stöd.
5.5 Förslag på fortsatt forskning
Författarna till denna litteraturstudie har uppmärksammat att det finns en sparsamhet i beskrivningen av våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans och övrig vårdpersonals bemötande. Denna sparsamhet förekommer både i litteratur och utbildning, vilket gör att aktuell litteraturstudie kan anses vara ett bidrag till att utöka detta kunskapsområde.
5.6 Slutsats
Många våldsutsatta kvinnor beskriver att sjuksköterskan brister i sitt bemötande gentemot dem och kvinnorna beskriver att de upplevt sjuksköterskor som empatilösa, oengagerade och otåliga. Våldsutsatta kvinnor beskriver sina upplevelser av att känna
26
sig betydelselösa i vården, att inte bli tagna på allvar av sjuksköterskan eller att bli placerad i en otrygg miljö där den våldsutsattas förövare ibland även varit närvarande.
Andra våldsutsatta kvinnor berättar om positiva upplevelser där sjuksköterskan visat kvinnorna empati, respekt och ödmjukhet vilket har upplevts av kvinnorna som att de blivit sedda, hörda och därmed även bekräftade. Utifrån denna fakta kan slutsatsen dras att det både finns brister som kan tänkas bero på okunskap, ett bristande engagemang samt tidsbrist och en eventuell stigmatiseringsattityd gentemot VINR. Å andra sidan verkar det ändå finnas de sjuksköterskor som bemöter våldsutsatta kvinnor på ett professionellt och empatiskt sätt där kvinnan är i fokus, snarare än hennes eventuella sjukdomar och diagnoser. Det vill säga sjuksköterskor som förmår sig att se hela människan och inte enbart den situation individen befinner sig i. Detta kan vara viktigt för sjuksköterskor att ha i åtanke eftersom sannolikheten kan antas vara stor att
sjuksköterskan någon gång under sitt yrkesliv kommer att möta en våldsutsatt kvinna som är i behov av stöd och hjälp. Genom att ta med sig denna kunskap kan
sjuksköterskan bli medveten om sig själv och det egna bemötandet samt eventuella stigmatiseringsattityder eller okunskaper som kan leda till ett bristande bemötande. Det kan dessutom göra sjuksköterskan medveten om vilka attityder och egenskaper hon bör ha gentemot våldsutsatta kvinnor för att de ska uppleva att de får stöd och hjälp utan att bli skuldbelagda eller dömda.
27
6. Referenser
Beynon, C-E., Gutmanis, I-A., Tutty, L-M., Wathen, C-N. & McMillan, H-L. (2012).
Why physicians and nurses ask (or don’t) about partner violence: a qualitative analysis.
BMC Public Health 12, (473). doi:10.1186/1471-2458-12-473
*Bradbury-Jones, C., Taylor, J., Kroll, T. & Duncan, F. (2014). Domestic abuse
awareness and recognition among primary healthcare professionals and abused women:
a qualitative investigation. J Clin Nurs, 23(21–22), ss. 3057–3068.
doi:10.1111/jocn.12534
Brottsförebyggande rådet - BRÅ (2014). Rapport 2014:8 - Brott i nära relationer - en nationell kartläggning.
https://www.bra.se/download/18.9eaaede145606cc8651ff/1399015861526/2014_8_Brot t_i_nara_relationer.pdf [2021-09-13]
Brottsförebyggande rådet - BRÅ (2019). Rapport 2019:8 - Grov kvinnofridskränkning - Brottets hantering och utveckling i rättskedjan 1998–2017.
https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e23bd7/1615395221146/2019_8_
Grov_kvinnofridskrankning.pdf [2021-09-13]
Brottsförebyggande rådet – BRÅ (2021). Våld i nära relationer.
https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-i-nara-relationer.html [2021-09-13]
Brykczynski, K-A., Crane, P., Medina, C-K. Pedraza, D. (2011). Intimate partner violence: advanced practice nurses clinical stories of success and challenge. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners, 23(3), ss.143-152. doi:10.1111/j.1745- 7599.2010.00594.x
*Chang, J-C., Decker, M-R., Moracco, K-E., Martin, S-L., Petersen, R. & Frasier, P-Y.
(2005). Asking about intimate partner violence: advice from female survivors to health care providers. Patient Educ Couns, 59(2), ss. 141-147. doi:10.1016/j.pec.2004.10.008
28
*Dienemann, J., Glass, N. & Hyman, R. (2005). Survivor Preferences for Response to IPV Disclosure. Clinical Nursing Research, 14(3), ss. 215-233.
doi:10.1177/1054773805275287
Eriksson, K. (1994). Den lidande människan. Stockholm: Liber AB.
Goldblatt, H. (2009). Caring for abused women: impact on nurses' professional and personal life experiences. Journal of Advanced Nursing, 65(8), ss.1645-1654.
doi:10.1111/j.1365-2648.2009.05019.x
Häggblom, A. M. E. & Möller, A. R. (2006). On a Life-Saving Mission:
Nurses´Willingness to Encounter With Intimate Partner Abuse. Qualitative Health Research, 16(8). ss. 1075-1090. doi: 10.1177/1049732306292086
Jämställdhetsmyndigheten (2021). Information om våldsutsatthet.
Information om våldsutsatthet – Jämställdhetsmyndigheten (jamstalldhetsmyndigheten.se) [2021-08-31]
Jämställdhetsmyndigheten (2020). Utbildning för ökad kunskap. Rapport 2020:4.
https://www.jamstalldhetsmyndigheten.se/files/2020/04/Utbildning-för-ökad-kunskap- 2020-v4.pdf [2021-11-14]
Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik. för studenter inom hälso- och vårdvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur.
Krug, E. G., Dahlberg, L. L., Mercy, J. A., Zwi, A. B., & Lozano, R. (2002). World report on violence and health. Geneva: World Health Organisation.
*Leppäkoski, T., Paavilainen, E. & Astedt-Kurki, P. (2011). Experiences of emergency care by the women exposed to acute physical intimate partner violence from the Finnish perspective. Int Emerg Nurs, 19(1), ss. 27–36. doi:10.1016/j.ienj.2010.02.006
29
Loke, A-Y., Wan, M-L-E. & Hayter, M. (2012). The lived experience of women victims of intimate partner violence. J clin nurs, 21(15-16), ss. 2336-2346. doi:10.1111/j.1365- 2702.2012.04159.x.
Lundell Wallin, I., Eulau, L., Bjarneby, F. & Westerboth, M. (2017). Women’s experiences with healthcare professionals after suffering from gender-based violence:
An interview study. J Clin Nurs, 27(5–6), ss. 949–957. doi:10.1111/jocn.14046
*Lutenbacher, M., Cohen, A. & Mitzel, J. (2002). Do we really help? Perspectives of abused women. Public Health Nurs, 20(1), ss. 56-64. doi:10.1046/j.1525-
1446.2003.20108.x
Länsstyrelsen (2019). Våld i nära relationer - en regional handbok. Halland:
Länsstyrelsen
VINR_2019.pdf (lansstyrelsen.se) [2021-09-07]
Nationellt centrum för kvinnofrid - NCF (2021). Bemötande och behandling av personer som utsatts för våld.
https://www.nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/halso-och-sjukvardens- ansvar/bemotande-och-behandling/ [2021-09-13]
Nationellt centrum för kvinnofrid - NCF (2021). Förövare av våld i nära relationer.
Förövare av våld i nära relationer - Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) - Uppsala universitet (uu.se) [2021-09-05]
Nationellt centrum för kvinnofrid - NCF (2021). Global folkhälsa och våld.
https://www.nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/mans-vald-mot-kvinnor-ett- globalt-perspektiv/global-folkhalsa/ [2021-09-13]
Nationellt centrum för kvinnofrid - NCF (2021). Att ställa frågor om våld.
https://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/halso-och-sjukvardens-ansvar/att-stalla- fragan-om-vald/ [2021-09-20]
30
Nationellt centrum för kvinnofrid - NCF (2017). Uppsalamodellen - Att möta våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården.
http://kunskapsbanken.nck.uu.se/nckkb/nck/publik/fil/visa/557/NCK_Uppsalamodellen _low.pdf. [2021-10-11]
*Nemoto, K., Rodriguez, R., Mkandawire Valhmu, L. (2006). Exploring the health care needs of women in abusive relationships in Japan. Health Care for Women Int, 27(4), ss. 290–306. doi:10.1080/07399330500511774
Nordborg, G. (2014). Mäns våld mot kvinnor. I Heimer, G., Björck, A. & Kunosson, R.
(red.). Våldsutsatta kvinnor - samhällets ansvar. Lund: Studentlitteratur AB, s. 43-67.
*Olive, P. (2016). First contact: acute stress reactions and experiences of emergency department consultations following an incident of intimate partner violence. J Clin Nurs, 26(15–16), ss. 2317–2327. doi:10.1111/jocn.13311
*Pratt-Eriksson, D., Bergbom, I. & Lyckhage, E-D. (2014). Don't ask don't tell:
Battered women living in Sweden encounter with healthcare personnel and their experience of care given. Int J Qual Stud Health Well-being, 9(1).
doi:10.3402/qhw.v9.23166
Polit, D-F. & Beck, C-T. (2020). Nursing Research - Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. Philadelphia: Wolters Kluwer Health
Sandman, L. & Kjellström, S. (2018). Etikboken - Etik för vårdande yrken. Lund:
Studentlitteratur
Sandman, L. & Kjellström, S. (2018). Etikboken - Etik för vårdande yrken. Lund:
Studentlitteratur
SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslagen. Stockholm: Socialdepartementet. [Hämtad 2021-10-02]
Socialstyrelsen (2016). Våld - handbok om socialtjänsten och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer.
31
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/handbocker/2016-6-37.pdf [2021-09-13]
Socialstyrelsen (2019). Att upptäcka och ställa frågor om våld i nära relationer.
https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/vald-och-brott/vald-i-nara- relationer/upptacka-vald/ [2021-09-20]
Sundborg, E., Törnkvist, L., Saleh-Stattin, N., Wandell, P. & Hylander, I. To ask, or not to ask: the hesitation process described by district nurses encountering women exposed to intimate partner violence. Journal of Clinical Nursing, 26, ss. 2256–2265.
doi:10.1111/jocn.12992
Svensk sjuksköterskeförening (2017). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm:
Svensk sjuksköterskeförening.
https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c0030623146a/1584003553081/icns
%20etiska%20kod%20f%C3%B6r%20sjuksk%C3%B6terskor%202017.pdf [2021-09- 13]
Svensk sjuksköterskeförening (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.
*Tower, M., McMurray, A., Rowe, J., Wallis, M. (2006). Domestic violence, health &
health care: women's accounts of their experiences. Contemporary Nurse, 21(2), ss.
186–198. doi:10.5172/conu.2006.21.2.186
*Ursula, K. (2006). “What will happen if I tell you?" Battered Latina women's
experiences of health care. Canadian Journal of Nursing Research Archive, 38(4), ss.
78-95.
van der Wath, A., van Wyk, N. & Janse van Rensburg, E. (2013). Emergency nurses' experiences of caring for survivors of intimate partner violence. Journal of advanced nursing, 69(10). ss. 2242–2252. doi: 10.1111/jan.12099
32
Wendt, E. & Enander, V. (2013). Övergiven eller stöttad? Våldsutsatta kvinnors erfarenhet av bemötande inom hälso- och sjukvården. Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer
Wiklund Gustin, L. (2014). Lidande - en del av människans liv. I Friberg, F. & Öhlén, J.
(red.). Omvårdnadens grunder - Perspektiv och förhållningssätt. Lund: Studentlitteratur AB, ss. 269–295
Wiliston, C. J. & Lafreniere, K. D. (2013). "Holy cow, does that ever open up a can of worms": health care providers' experiences of inquiring about intimate partner violence.
Health care Women International 34(9). ss. 814-831. doi:
10.1080/07399332.2013.794460
Wood, J-T. (2001). The normalization of violence in heterosexual romantic
relationships: Women's narratives of love and violence. Journal of Social and Personal Relationships, 18(12), ss. 239-266. doi:.org/10.1177/0265407501182005
*Örmon, K., Torstensson-Levander, M., Sunnqvist, C. & Bahtsevani, C. (2014). The duality of suffering and trust: abused women's experiences of general psychiatric care-- an interview study. J Clinical nurs, 23(15–16), ss.2303–2311. doi:10.1111/jocn.12512
* = artiklar som svarar på syftet
