• No results found

Prop. 1980/81: 181. Regeringens proposition 1980/81: 181. om förmedling av samtal med texttelefoner; Propositionens huvudsakliga innehåll

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Prop. 1980/81: 181. Regeringens proposition 1980/81: 181. om förmedling av samtal med texttelefoner; Propositionens huvudsakliga innehåll"

Copied!
44
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Regeringens proposition 1980/81: 181

om förmedling av samtal med texttelefoner;

beslutad den 2h mars J lJ8 l.

Prop. 1980/81: 181

Jfrgeringrn förcslilr riksdagen att antaga de förslag snm har urrtagits i bifcigadl· utdrag av regcringsprotoknll.

Pi1 regeringens viignar

TI lORBJÖRN FALLDIN

ELISAHET HOLM

Propositionens huvudsakliga innehåll

l propositionen förcslt1s att televerket skall anordna förmedlingstjiinst för samtal mellan tcxttelefoner och vanliga telefoner. Verksamheten skall börja under budgcU\rct 1 %: J/IC och byg,l!as upp !!radvis under en period av fyra ;'\r.

Televerket skall ersiittas budgetårsvis i efterskott for förmedlingstjiinsten friln anslag umler socialckrartemenll'ts huvudtitel.

1 ·Riksdagen 1980181. I sam/. Nr /fil

(2)

Prop. 1980/81:181

SOCIALDEPARTEMENTET

Utdrag PROTOKOLL

vid rcgeringssammantriide 198Hl3-26

2

Närvarande: statsministern Fällclin, ordförande. och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggeho. Dahlgren, Söder, Krönmark, 13urenstam Linder, Johansson. Wirtcn, Holm. Andersson. Boo. Winherg. Adelsohn, Danell, Pctri, Eliasson

Fiircclragande: stabrf1det I lolm

Proposition om förmedling a\' samtal med tcxttelefon

Inledning

I hetänkanclet (SOU 1976:20) Kultur {1t alla föreslog handikapputredning- en (S 1966:38) atgiirder för att döva och vissa andra grupper handikappade skulle kunna telefonera.

Föredraganden. d{1\'aramk statsrådet Troeclsson, anförde enligt utred- ningcns förslag. att en detaljplan för hur de handikappade skulle

rn

tillgang

till telefon borde utarbetas (prop. 1976177:87, sid. 118). Detta horde ske inom en siirskild heredningsgrupp med uppdrag att även ta fram ett n~irmare

underlag för stiillning:stagande till friigan om finansieringssiittel. Riksdagen besli.it i enlighet härmed (SoU ILJ7o/77:28. rskr 1976177:326).

Genom heslut den 7 juli 1977 hemyndigade regeringen diivarandc statsrådet Troedsson att tillkalla en beredningsgrupp mcd angivna uppdrag.

Gruppen antog namnet texttclcfongruppen (S 1977: 15).

Texttelefongruppens första bctfinkande (Ds S 1978: 16) Telefon för döva.

vilket avlämnades i augusti 1978. föranledde förslag från regeringen om riktlinjer för tillhandahållande av texttelefon (prop. 1978179:99, sid. 200).

Riksdagen beslöt enligt propositionen. och fr. o. m. den l juli 1979 crhfiller döva m. fl. texttcldon utan extra cngiingsavgift (TU 1978/79: 18. rskr 1978/79:1218).

I oktober 1980 liimnadc texttelefongruppen 1 vars arbete avslutats

I departementsrådet Äkc Fors. ordförande. departementsrådet Christer Andersson.

avdelningschefen Jan-Ingvar Limbtröm. dcpartemcntssckreterarcn Alf Nilsson.

iivcringenjörcn Jan Silwcr 01:h sekrt'terarl'n Ull Winblad.

(3)

Prop. 1980/81 : 181 3

diirmed. betiinkandet ( Ds S !9X!J:~) Telefon för ckiva. förmedling av samtal med textteldon.

Betinkandet hör fogas till rrntokollet i detta ärende som bilaga I.

Efter remiss har yttranden över lxt;inkandet avgivits av stat~kontoret.

riksrevisionsverket. televerket. starens handikappr;'1d. landstingsfiirhumkt.

handikarpinstitutct. Handikarrförbundens ecntralkommittc. De handikap- pacles riksförbund. Svniges dövas riksförbund. Hörselfrämjandets riksför- bund. Riksförbundet för döva och hör~elskadade barn och Föreningen Sveriges diivblinda.

En remissammanstiillning bör fogas till protokollet som bilaga.:?.

2 Föredragandens överväganden 2.1 Ltgångspunktcr

.Jag har i dessa fr{1gor samrått med chefen för kommunikationsdcparte- mcntet.

Riksdagens beslut år 1979 att döva. gravt hörselskadade. dövblinda och talskadade har rätt att få tcxttelcfoner utan att erlägga extra t.:ngilngsavgift är ett uttryck för en väsentlig grundsats för vår politik i handikappfdtgorna.

Denna har brukat sammanfattas med bcgrcpren integration och normalise- ring. För telefontrafiken betyder bcgrepren. att även de niimnda handikapp- grupperna skall kunna telefonera och själva bli uppringda.

1 propositionen år 1979 underströks det. att en av telefonens främsta uppgifter iir att uppriitthfilla sociala kontakter mellan miinniskorna. Det framhölls. att samhiillets telefonnät är ett minst lika viktigt kommunikations- medel för handikappade som för andra. Jag vill starkt betona dessa synpunkter. Telefonen är ett bland vära allra viktigaste redskap för social gemenskap. I Sverige har praktiskt taget var och en, som vill det. tillgt1ng till telefon. Detta gör det till ett särskilt angeläget intresse för alla att ge de döva och de övriga handikappgrupperna tilltriide till telcfongemenskaren. Riks- dagens beslut är 1979 fullföljer en betydelsefull etarp i detta avsernde.

Genom beslutet erhåller. som jag redan nämnt. döva. gravt hörselska- dade, dövblinda - av texttelcfongruppen gemensamt benämnda tclefondöva - samt talskadade texttelefon utan att behöva betala extra engångsavgift.

Denna är f. n. 6 000 kr. Texttelefonen. som utgörs av en skrivmaskin för utskrift och en TV-skärm för Jiisning av texten. tillhand<.th<llls av televerket.

Det sker efter ordination enligt samma regler som inom landstingskommu- nernas verksamhet med h jälpmede! åt handikappade. Televerket ersätts från socialdepartementets anslag Ersättning till televerket för texttelefoner med Jet belopp som motsvarar de extra engångsavgifterna för tcxttelefoner. som tillhandahållits handikappade inom den berättigade personkretsen.

(4)

Prop. 1980/81:181

2.2 Behovet av förmcdlingstjänsl

Vid min anm:ilan av anslaget Ersiittning till televerket för tcxtteldoner i [1rets hudgL'tpropositinn (prup. 1980/81: HlU. bil 8, sid. 22X) har jag riiknat med att 1 200 personer i ckn heriittigacle gruppen kommer att erhi1lla texttcldon under innevarande budget~1r. Narmare 300 personer fick texttelefon un<.kr förra hudgettiret. Texttclefongruppen t'ediimcr i sitt sluthetiinkande, med viss minskning av sin tidigare heriikning, att de handikappades totala behov av to:ttclefoncr kommer atr stanna vid .'i Mltl.

Gruppen hi'tller fast vid sin tidigare uppfattning om ordinationstakten och riiknar i slutbetiinkandet med att behovet av texttelcfoncr i princip skall \'ara tillgodosett under hudgetiiret 11)83/84 .

.lag anser mig kunna göra samma bedömningar som texttelefongruppen i dessa hi1da avseenden. Ca 1 '.illll handikappade inom den heriittigadc personkretsen torde komma att ha texttclcfon vid slutet av innevarande budget{tr. Innehavet av texttclefon iir en fördel fiir den enskilde iiven utan tillgimg till förmedling av samtal mellan s~idana telefoner och vanliga telefoner. Barndomsdhva är en grupp med stor samhörighet. vars vardagliga sociala kontakter i stor utstriickning iiger rum inom gruppen. Aven för andra handikappade, som kan fä kxttclefon utan att crliigga extra engångsavgift.

har genom 1979 i\rs reform öppnats en viktig möjlighet till kommunikation.

som har betydelse inte minst inom det egna föreningslivet.

Riitten att fft texttclefon men inte kunna telefonera till abonnenter med vanlig telefon och inte kunna bli uppringd av dem innebiir dock en fortsatt isolerad hcliigcnhct. Texttelcfongruppen har diirför framht11lit. att man med tcxttelefon ocksa skall kunna kommunicera med alla som har vanlig telefon - annars uppstår isol.:rade komrnunikationsöar. Tillträdet till telefongemen- skapen iir sftlunda en fråga inte bara om tcxttelcfoner utan iiven om förmedling av samtal mellan dem och vanliga telefonapparater. Dessa synpunkter underströks i 1979 iirs proposition.

f-ör egen del finner jag det mycket tillfredsstiillande. att texttelcfongrup- pen i sitt slutbetiinkande har angivit riktlinjer för hur förmedling av samtal med texttclcfoncr kan ordnas. Gruppens uppfattning i dessa frilgor grundas pa erfarenheter friin en fi.irsöksverksamhct. som i en andra etapp iigde rum inom televerket under tiden februari-juni 19~0. f-ör den niirmarc uppliigg- ningen a\' försöket och dess genomförande för jag hiinvisa till texttclefnn- gruppcns redovisning i bilaga I.

2_3 Tdeverkets roll

Texttelcfongruppen uttalar, att försöket gav positiva resultat och klart visade att fönm:dling av samtal med texttclefoner hör utföras av televerket.

Rcmissinstanserna har samma uppfattning. Televerket bekriiftar i sitt yttrande. att fiirmedlingsverksamhet i verkets regi iir möjlig att genomföra.

(5)

Prop. 1980/81:181

Även jag iir iivertygad hiirnm.

Framgirngen med försöksverksamheten understryks av en rad skrivelser till mig pch genom andra opinionsyttringar frtm enskilda personer och övriga intressenter. Cienomg{1l'nde har man beklagat. att fön,iiksvcrksamheten med samtalsflirmedling upphörde vid halv~lr~skiftet 1980 och uttalat starka 1)nskemiil om att den skulle i1terupptas.

Förslaget fran texttelefongruppen i11nehiir att förmedling av samtal med texttelcfoner infiirs i televerkets regi enligt de riktlinjer som gruppen har angivit i hctiinkandet. (iruppen fiircsliir vidare. att verket för i uppdrag att niirmare planera förrncdlingsverksamheten.

Remissinstanserna tillstyrker dessa frirslag.

Enligt mi11 uppfattning biir 1979 iirs beslut om tillhandahiillande av texttelefoner fullföljas genom att förmedling av samtal mellan siidana telefoner och vanliga telefoner ordnas av televerket. Regeringen bör utverka riksdagens godkännande av de angivna riktlinjerna för förmedling av samtal med texttelefon. Diircfter fiir det ankomma pt1 regeringen att ml'ddela televerket uppdrag om utformningen av verksamheten.

z...i

Omfattning

Texttelefongruppen har närmare analyserat det kvantitativa behovet av förmedling. Som jag redan har niimnt. instiimmcr jag i texttclcfongruppcns bcdiimning att antalet texttelefoner inom den berättigade personkretsen kommer att utgöra ca I 500 vid slutet av innevarande budgetår och ca 5 600 vid full behovstiickning under budget{1ret 1983/8..\. Pa grund hiirav bör fiirmedlingsverksamheten byggas upp gradvis. Gruppen riiknar med att televerkets fiirmedlingsservice kan komma i gång tidigast under hösten 1981.

Televerket bedömer. att förmcdlingscentraler kan startas i begränsad omfattning 6-8 miinader efter beslut och att reguljiir verksamhet med full kapacitet beriiknm. kunna vara införd efter omkring ett iir. Jag finner det

<!llgeliiget att uppbyggnaden av förmcdlingstjiinsten sker i enlighet med telc\'erkets bedömning och att den påbörjas sii snart som möjligt under hösten .1981 .

I sin behovsanalys har tt:xttelefongruppen utgått frim försöksverksarnhe- tens erfarenheter om bl. a. samtalsfrekvens och samtalens spridning p[1 veckodagar och tider under dagen. Analysen har försetts med förbeht1ll med hiinsyn till viss osiikerhet i gjorda antaganden. Gruppen har vidare riiknat med att lörmedlingcn skall vara öppen måndag-fredag mellan kl. 7 och kl.

21. lördagar mellan kl. 8 och kl. 21 samt söndagar mellan kl. 9 och kl.

18.

T i:lcverket framh~1ller i sitt remissyttrande, att det iir sv[irt att bedöma omfattningen av en framtida förmedling i full skala. Fiirsöksverksamheten pi1gick bara niigra m~mader inom vissa geografiska områden med för;1ållan- clcvis fö deltagare och ger. som ocks{1 texttelefongruppen betonar. inte säkert

(6)

Prop. 1980/81: 181

underlag för alla bcriikningar.

Fiir egen del anser jag att verksamheten hiir byggas upp i takt med efterfriigan och med hiinsyn till praktiska och finansiella möjligheter.

Eftersom televerket hör svara för förmcdlingstjiinsten kommer den att i viss mim kunna integreras med verkets (ivriga vi:rksamhct. Detta ger enligt min mening förutsiittningar for att utnyttja resurserna effektivt och att anordna och bygga upp samtalsförmedlingcn p!1 ett adekvat sätt. Jag anser att texttelefongruppcns hehovsanalys i fr~1ga om förmcdlingsrcsurser är en bra utgimgspunkt för planering och genomförande av förmedling.

2.5 Telefoner för dövhlinda

Riksdagens beslut iir 1979 om tillhandahiillande av texttelefoner giiller även dövblinda. De har därigenom rätt att fä texttelefon utan att erlägga extra engångsavgift. Genom att den vanliga texttelcfonens TV-skärm kan förstora text. kan denna telefon användas av döva med brukbara synrester.

Men personer med synskärpa cHirunder blir beroende av att fä texten i punktskrift. Beslutet :'tr J 979 innefattar i och för sig även s[1dana apparater.

men de har ännu inte funnits tillgängliga. Niir så blir fallet- texttelefongrup- pen riiknar med att det kommer att ske under iir 1981 - kan de således enligt gällande regler lämnas ut, utan att den dövblinde behöver erliigga den extra engiingsavgiften.

Texttclefongruppen utgår ifrån att det behövs särskilda försök med punktskriftsskrivande dövhlindtelefoner för att pröva deras driftsäkerhet och dövblindas möjligheter att använda apparaterna. Handikappinstitutet har utarbetat ett projekt i detta syfte. Dettn har lagts upp sä att kommunikation kan äga rum med de vanliga texttelefonerna samt - genom den nu förordade samtalsförmedlingen - med övriga abonnenter. Jag har sam rätt med chefen för socialdepartementet i denna fråga. och hon avser att inom kort föreslå regeringen att bevilja medel från allmänna arvsfonden för projektt:t.

2.6 Finansieringsfrågan

Texttclefongruppen diskuterar två möjligheter för finansiering av telever- kets verksamhet med förmedling av samtal med texttelefoner. Den ena möjligheten iir att televerkets kostnader för förmedlingen ersätts över statsbudgeten. Det skulle enligt gruppen i så fall ske med anlitande av socialdepartementets anslag Ersättning till televerket för texttelcfoner.

Ersiittningcn skulle utges hudget{trsvis i efterskott. Eftersom verksamheten föreslås börja under nästa budgetår, skulle anslagsbehov för ändamålet uppkomma första gången under budgetåret 1982/!B. Tre av texttelefongrup- pens sex ledamöter förordar detta finansieringssätt.

Den andra finansieringsmöjligheten innebär. att televerket utan särskild

(7)

Prop. 1980/81:181 7

crsiittning fdm anslag iiver statsbucl)!eten biir kostnaden fiir förmedlingen av samtal med texttelefoner. I detta fall skulle finansierin)!Cn komma att ske genom televerkets avgifö:r och kostnaderna stiledes belasta ll'lefonahonnl'n- krna. Om detta siitt att finansiera verksamhett'n har tre av tt:xttl'lefnngrup-

PL'lb ledamöter. bland di:m ordföranden. förenat sig. Det iir si1lcdes

gruppens försla_g i finansieringsfr;"1gan.

I sin diskussion erinrar texttelefongruppcn om sina överviiganckn i det första betiinkandet. som ledde till l 979 {ir~ bi:slut om tillhandah;"illande av texttelefoner och ersiittning till televerket över statsbudgeten för de extra engängsavgifterna. Gruppen frarnhi\lkr. att utg{mgspunktcn för överviigan- dcna nu är annorlunda. Förmedling av samtal iir en servicefunktion. som giiller samtliga telefonabonnenter. Den skall ge alla abonnenter av texttele- fon och alla innehavare av vanliga teldoner möjlighet att ringa varandra.

Förmedlingsverksarnheten är en naturlig serviceuppgift för televerket, vars kostnad bör belasta verkets intiikter for den totala samtalstrafiken.

Texttelefongruppen redovisar även synpunkten. att en av verket finansierad förmedlingstjänst kommer att strikt affärsmässigt vara olönsam för telever- ket, och att detta skulle strida mot principen om kostnadstäckning för olika grenar av affärsverkens verksamhet.

Även frf1gan om en särskild avgift för samtalsförmedling diskuteras i hctiinkandet. Tanken att sätta en sådan avgift så att förmedlingsvcrksamhc- ten blev ekonomiskt självbärande avvisas av texttclefongruppen. Avgiften skulle nämligen bli sii hög - kanske 21}-30 kr. rer förmedlat samtal - att den skulle motverka reformens syfte. Gruppen reser invändningar även mot en lägre avgift för denna service och framhaller särskilt. att avgifkn skulle komma att slå olika, beroende pil vilken abonnent som mf1ste betala den. För tcxttelefonabonncnter med handikappersättning kan enligt gruppen hävdas, att avgiften kompenseras av denna. Handikappersättning kommer emeller- tid inte dem till del som blivit handikappade efter 65 års ålder. De flesta vuxendöva hör till denna grupp och skulle alltså fä vidkännas merkostnader för sitt handikapp, när de anlitar förmedlingstjänsten. Dessutom skulle abonnenter med vanlig telefon, dvs. hörande personer, få erlägga den särskilda avgiften när de ringer till en abonnent med texttclcfon.

Trots dessa redovisade invändningar anser texttclcfongruppen att vid alternativet finansiering över statsbudgeten av förmedlingsverksamhctcn en särskild samtalsavgift hör tas ut för anlitandc av servicen. Avgiften hör enligt gruppen dock inte sättas högre än till 3 kr. per förmedlat samtal.

Texttelefongruppcns kostnadsberiikningar för förmedling bygger p<I den be hovsanalys som jag redan har redovisat och som gjorts huvudsakligen med ledning av erfare11hetcrna från försöksperioden förra liret. De uppkomman- de kostnaderna under budgetåret 1981182 vid inledning av verksamheten hösten 1981 anges till 4,4 milj. kr. I takt med tillkomsten av fler texttelefoner ökar diircfter kostnaden och beräknas vid full utbyggnad under budgetäret 1984/85 till 13 milj. kr. Vid finansiering över statsbudgeten skulle således på

(8)

Prop. 1980/81:181

grunu av dtcrsknltstiickning uppkomma anslagsbchov fr. o. m. budgetiiro:t l '!X2!X3.

Textll'lefongruppcn föresli1r. som jag nyss n:uovisat, att televerkets kostnader för verksamheten med förm..:dling av samtal med texttclcfoner skall biiras av verket genom samtalsavgifterna. Om denna uppfattning har.

som jag likasit redan niimnt. tre av gruppens ledamöter, bland dem ordföranden. fön:nat sig.

De tro: iivriga ledamöterna har i en reservation, som endast avser finansieringsfri1gan, uttalat att kostnaden för televerkets samtalsformedling b(ir bestridas över statsbudgL·ten. De anser att skälen för riksdagens beslut iir 1979 om finansiering av den extra eng<'mgsavgiftcn för texttclcfonema iir giltiga iiven för samtalsfrirmedlingen. Enligt reservanternas mening iir det i dc:tla avseende ingen principiell skillnad mellan förmedlingwerksamhet och tillverkning av texttclcfoner. Texttelefongruppens finansieringsförslag upp- fyller vidare enligt reservanternas tisikt inte direktiven (Dir. 1980:20) till samtliga kommittecr och siirskilda utredare angtiende finansiering av reformer: förslaget kompenseras inte av motsvarande besparing utan leder till ökade kostnader för offentlig konsumtion genom utnyttjande av televerkets tjiinster. Enligt reservanternas uppfattning iir det vidare mycket vibentligt. att affärsverken inte i1l~iggs att bedriva verksamhet som inte täcker sina kostnader. Det bör endast ske. om merkostnaderna täcks av särskilda anslag. Reservanterna uttalar :iven den meningen, att risken är uppenbar att elen motivation som hehövs för att utveckla förmedlingsvcrksamheten försvinner. om televerket åläggs att bedriva den utan att kostnaderna blir täckta. Det skulle inte vara till fördel vare sig för de handikappade eller för televerket.

Samtliga remissinstanser utom statskontoret och televerket biträder texttclefongruppens förslag all kostnaderna för förmcdlingsverksamhetcn skall bäras av televerket.

För egen del förordar jag. att verksamheten finansieras genom anslag på statsbudgeten under uppbyggnadsskedct. men att finansieringsfr[igan diiref- ter kan komma att tas upp till förnyad prövning. Utöver de skäl som reservanterna i texttelefongruppen har anfört. vill jag inför uppbyggnads- skedet av förmedlingstjänsten framh;'tlla följande. Texttelefonerna ordineras av landstingskommunalt anställd personal enligt samma regler som gäller för hjälpmedelsverksamheten. Televerket tillhandahåller telefonerna på grund av ordination och crsiitts enligt riksdagens beslut för engångsavgifterna över statsbudgeten. Fiirmedlingstjänsten behiivs för att de döva och övriga handikappade inom den ber;ittigade personkretsen skall kunna utnyttja texttclcfonerna för kommunikation med vanliga telefoner. Tillhandahållan- de! av tcxttelefoner och den diirav betingade förmedlingstjiinstcn bör ses som en sammanh<'lllen verksamhet och diirför finansieras på samma sätt. I likhet med reservanterna i texttelefongruppen anser jag siilccles att skälen for riksdagens beslut angaendc engängsavgifterna. ;itminstone under verksam-

(9)

Prop. 1980/81:181

hctefö uppbyggnadsskede, :ir gil!ig<t iivcn fiir formecllingst_jiinsten . .lag har tidigare. liksnm !L'xttelcfongruppen och tclcvcrkt·t. framh;1llit att gruppens hchov-;ana\ys for omfattningen av förmedlingstj~insten ~ir heh~ihad

med viss osiikerhet. Därmed är givetvis - televerket undl'f-,trykcr detta-· de gjorda kostnadsheriikningarna pf1 motsvaramk s;irt osiikra. Det iir diirfiir enligt min mening angehiget att regeringen och riksdagen, siirskilt under upphyggnadsskedet. år frirn i1r kan följa hela verksamheten och giira behövliga sLillningstaganden p{1 grundval av iirliga anslagsframställningar.

I fri1gan huruvida en siirskild avgift biir tas ut fiir fiirmcdlingstjiinsten har olika svnpunkter anlagts. Textteldnngruppen har varit enig om att en siirskild avgift om högst :i. kr. per förmedla\ samtal hör debiteras abonnenten.

om kostnaderna för fiirmedlingstjiinsten skall bestridas iiver statsbudgeten.

Även televerket an-;er att en mindre avgift kan ta-, ut. Övriga remissinstanser.

som yttrat sig i frågan. giir emot en s{1dan delfinam.iering genom abonnen- terna.

För egen del kan jag inte ansluta mig till uppfattningen att en siirskild avgift skall tas ut för fiirmedlingstjiinsten. Ett viktigt syfte med texttelefonrcformen iir att döva och hiirande skall kunna ringa till varandra. En särskild avgift skulle motverka detta syfte och uppfattas som orättvis.

Med de förbehiill som jag har gjort betriiffande osiikcrhcten i texttele- fongruppens kostnadsbcriikningar kan jag ansluta mig till dem. Det innebiir att förmedlingstjiinsten under vart och ett av de kommande fyra budgctf1ren och med början under hiisten 1981 hiir dimensioneras med utgiingspunkt friin följande ekonomiska ramar i li.ine- och prisliiget år 1981.

Budgc1tlr 1981/82 1982/83 1983/84 ] 984/8.'i

Alilj. kr.

4A

8,0 10.5 13,0

Under budgeti'tret 1984/8S bcriiknas förmedlingstjiinsten med nuvarande utgångspunkter n;I full utbyggnad, och kostnaden för formcdlingstjiinst under budgctären diirdtn stabiliseras sitledes pi1 denna nivii.

Ersiittningcn till televerket för förmedlingstjiinstcn bör bestridas fr<°111 socialdepartementets flirslagsanslag Ersiittning till televerket för texttelefo- ner. Ersiittningen bör, liksom ersiittningen för texttelefonerna, erliiggas budgetärsvis i efterskott. Verksamheten under löpande budgetfa för finansieras genom anviindning av den rörliga kredit som televerket disponerar i riksgäldskontoret. De riintekostnader som diirvid uppkommer skall inriiknas i ersättningen till televerket.

(ienom att efterskottstiickning bör tillämpas, uppkomml'f ingen utgift fiir staten för förmedlingstjiinst under niista budgetitr, och medel för denna verksamhet behöver inte bcriiknas under anslaget för hudgcL1ret I l.J8 \/82.

(10)

Prop. 1980/81:181

Utrymme för satsningen p{i förmcdlingstj~inst skall skapas genom ompriori- tering av medd friin annan verksamhet inom SllCialdeparlemcnlets omrt1- de.

3 Hemställan

Med hiinvisning till vad jag nu anfört hemstiiller jag alt regeringen fiiresliir riksdagen att godkänna de angivna riktlinjerna för samtalsförmedling med texttclefoner.

Ärendet hör behandlas under innevarande riksmöte.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till fon.:dragandens överväganden och beslutar att genom proposition föresl[1 riksdagen att antaga det förslag som föredragan- den har lagt fram.

(11)

Prop. 1980/81:181 11

Bilaga 1

Hl'tii11kwu/e1 I D.1· S 1980:8) Teleflm för c/ii1'(1, fi'ir111cilli11g m· .1a1111cil ml'il 1cx11el(fi111. (1\l·.rnilll'll 1-3 sam! bilagorna ej 111cd1ag11al.

4 Olika mi)jlighcter till samtalsförmcdlin~

Vi framhöll i viirt dl'lbetiinkande att man med en text telefon i princip ;iven skall kunna kommunicera med alla som har vanlig tclcfon. Risken ;ir annars stor att isolerade: "kommunikationsöar" uppstitr.

För att möjligµöra en s;'1dan kommunikation kriivs att skrivna llll'lkklan- dcn överfiirs till tal och vice versa. Det finns i princip ncra mi"ijligheter att ordna en siidan överföring eller informationsförmedling.

Det f. n. enda realistiska alternativet hyggt'r pii personlig assistans. Denna kan i1stadkommas genom att \'issa personer (förmedlare) har tillg.iing till h{1de en texttclefon och en vanlig. telefon. Förmedlarna är placerade vid ens. k.

förmedling.scentral, d:ir de tar emot samtal som skall utväxlas mellan döva och hörande. Ett inkommande samtal pä texttclefonen fran en harndomsdöv eller talskadad person kan genom förmedlarens hjälp överföras till en hörande. Denne rings upp av förmedlaren. som ltiser upp texten för den hörande och skriver ner svaret fri\n denna pi1 texttclefonen. En döv abonnent läser svaret pa sin apparats TV-skärm. Den som blivit döv i vuxen älder behöver inte skriva ner vad han/hon vill ha framfört. I Ian/hon kan tala direkt till förmedlarcn. som vidarehdordrar samtalet och sedan skriver ut den hörandes svar p;i texttelefonen. En talskadad person i1 andra sidan kan ta emot ett muntligt svar men skriver sina mt'ddelanden till fi"irmedlaren.

I prop. 1978179:99 framhöll davarande chefen för kommunikationsdepar- tcmentet: "Allmänt kan sägas att den tekniska utvecklingen p!1 telekomrnu- nikationsomri1dct leder till att nya telctjiinstl~r kan komma att introduceras.

vilka hör kunna fä stor betydelse för de handikappade. Jag tänker diirvid siirskilt pil text-TV och data-TV-system". Som ett exempel pii en generell ätgiird som förhiittrar handikappades möjligheter att telefonera erinrade statsriidct om den successiva övergiingen till knappsatstelcfoner, som bl. a.

underlättar nummertagningen. Det finns anledning att hiir något beröra dessa framtidsperspektiv. som möjligen innt'bär att den personliga assistan- sen blir en övergående lösning av förmedlingsproblemet.

Ett intrcssant alternativ bygger pi1 möjligheten att utnyttja utrustning för s. k. talsyntes och talidentifiering. I ett längre framtidsperspektiv framsti.1r användandet av såväl talsyntetiscring som tal identifiering som fullt möjligt.

Detta innebär att den skrivna texten kan omvandlas till syntetiskt tal och det talade ordet till skrift.

Fiirsök med dylika utrustningar p<01g.ar vid flera forskningseentra i Norden och andra h~ill i viirldcn.

Utvecklingen av system för omvandling av fortlöpande text till tal

(12)

Prop. 1980/81:181 12

(talsyntes) har kommit n:lativt l:'ingl. Dct finns i d;ig m\ijlighd att mata in text (i praktiken i form av en tekxh;·i1remsa eller liknandL·) med normal liishastighl't och fo ut en tabignal. I de flL·sta fall sker talsynksl'n genom att s\avdser och ord byggs upp p;1 basis av spri1keh minsta hesliindsdebr - fonemen - efter regler som följer spr{1kcts struktur.

Regclgencratorn är i princip L'll litl'n dator. och n.:glerna finns lagrade i ett minne. Den elektriska ut~ignalcn iir viil liimpacl för u\malning till tckfon- niitet och avlyssning i en vanlig telefonapparat. Redan med dagl'ns system kan man uppnii en hiig upplattharhetsprnccnt. och med irnnu n{igra i1rs utvecklingsarhete torde synteti•;kt tal vara ett allmiint accepterat alternati\"

till inspelat miinskligt tal.

P<'1 talanalyssidan iir problemen hctvdli)!t större. Rorhl'tt frt1n att kunskaperna om taluppfattningsmdanismcrna fortfarande iir ofullstiincliga.

v{tllar spridningen mellan olika rilstcr och även variationen fr[1n g<ing till g;ing för samma talare stora svi\righcter. Det torde dröja X <1 tn iir innan system för

analy~ av löpande tal och omvandling till skriven text kan realiseras. Systern för igenkänning av ett så begriinsat material som r~ikneorden 0-9 Hista av olika talare finns i och för sig redan. För igenkiinning av ett större antal ord har rapporterats 95-lJ8 0- riitt uppfattade i hiista fall. FelprncL~nten iir dock fortfarande för hög för de flesta tilhimpningar.

Intresset för talanalys och röstigenkiinning iir stort. vilket gör att forskningsinsatsen är större iin pii syntcssidan. Sv;irighetsgraden gör att man

änd~1 m~"\ste räkna med det niimnda tidsperspektivet. vilket innebär att man de niirmaste i1ren endast kan viinta sig tilliimpningar p<l talsyntesomri1det.

I olika sammanhang har man skisserat en utveckling under l !J8U-talet där allt fler hushåll skaffar sig hemdator eller terminal. Denna skulle kunna förbindas via teleniitct med ni1gon form av datorutrustning. Hemterminaler- na skulle därige10om kunna anviindas för att hiimta information sL>rn lagrats i olika databaser. En shdan utveckling skulle givetvis fa stor betydelse för kontakterna med dem som har texttl'lefoner under forutsiittning att hemterminalerna och texttelefuncrna konstrueras sil att kommunikation mellan dem hlir möjlig. Enligt vad vi har erfarit har denna möjlighet beaktats vid konstruktionen av texttelefonen.

Men även enklare teknik prövas i detta sammanhang. I Nederländerna och i Danmark piig~ir f. n. försök i mindre skala att med knappsatstelefoner skapa ett kommunikationshjiilpmedel för döva.

Utrustningen hos den döve best{1r av en knappsatstelcfon. signalomvand- lare och en mindre TY-skiirrn pä vilken 8-10 tecken fortliipande framtriicler.

Kommunikationen tillgiir sit att den döve talar vid kontakt med en hörande abonnent. Den hörande svarar genom att enligt ett visst mönster trycka ner knappar pi"i sin knappsatstcldon. Tvä knappar trycks ner för varje tecken. 1 en förbindelse mellan tv;i dii\·a mi1ste bf1da ha tillsatsutrustning och kommunikationen sker genom knappsignalering <It biida h{1llen.

En fördel med denna komrnunikation~metod är att flertalet liinder är p<'1

(13)

Prop. 1980/81: 181 13

\':ig att infiira knappsatsapp:ir:1ler. vilk:1 dock m;1sle \'ara utfiinb frir tonsignalering. I S\'l:rige her:iknas tktta ,·ara gcnrnnliirt för lll'la landet unckr senare delen av J lJkll-takl. Fn yllerligarc fi'irdel ;ir full :itknmlighct till s;1mllig:1 ahonnt•n!er, \';1rfiir fiirrnedlingshehowt redt1L'L'ras. :'vkn nackdelar- na :ir tyviirr r:itt betvdande:

- Lndast diiva snm har en god spr:ikbd1:irskning kan ha förbindelse med en

"van Jig te I don".

Kommunik<1tionsmctodcn :ir l:1ngsam och ger tl:irmed langa samtalsti- der.

- Lkn hörande ahmrncnten ser inte den text han skriver och har svårt att hi1lla den i minnet. Stor risk för felskrivning.

- Systemet kan inte utan bl'lydande kostnader sarntralikeras med texttele- foner.

- Ett införande :I\· systemet i Sverige skulle. p[1 grund av det successiva införandet av tnnknapp,·al. inte ge full iitkomlighet mcllan ahunnenterna forr:in om ca 7-k {1r.

I Kanada har motsvarande fiirsiik p;lg:1tt. De har ernl'llertid avbrutits eftersom systemet diir ansetts vara för sv;irhanterligt för den som enbart har knappsatsapparatl'n.

5 Inledande försöksverksamhct

I det fiircg;iende har antytts att ny teknik kan iippna nva möjligheter till kommunikation iiver telen:itet. Men oavsett vilken teknik som blir förhiirs- kande i framtiden. stt1r dl'I klart att den enda möjlighet som f. n. star till huds iir fiirmedling genom personlig assistans av förmedlare. Denna metod iir förenad med bL'lydande prnbkrn.

Det :ir tl:irför viktigt att tkn priivas noggrann!. Det g:iller inte endast att fa

t'tt grepp om behon:t av förmedling Pch Jiirmed ffirmedlingspnsonal. Det

giilkr lika mycket att studera samspelet mellan abonnenter och fiirmcdlan:

fiir att t':I detta att fungera s[1 hra som mi.ijligt.

För att belysa behovet a\' och kraven p;i en framtida fi.irmedlingsverksam- hct i ett utbyggt texttelefonsystcm inledde vi en fiirsiiks\'erksamhet i april 1978. Ansvarig för försiiksvcrksamheten var Projektgruppen för vuxendö\·a.

Vcrks;1mhcten bedrevs vid Srockholms liins landstings hörselklinik vid Kornhamnstorg i Stockholm. Den finansierades av landstinget och allmiinna arvsfonden. Försiiks\·erksamhctcn bedrevs med 50 tcxttclcfoner av Tclis

prt•limin~ira typ.

Denna inkclande försöksverksamhct finns utförligt beskriven i skriften Projekt n1xendöva. \lun I land sy'1L'l11Ct. som getts en omfattande sprid- ning1. De iakttagelser och erfarenheter som ,l!jorcles under den inledande

1 Stnckhnlm I 'JXll. Si>d.:rsjuklrnscts hiirsclpl'lla~o~iska avLklnin~. Knrnhamn,;tnr~ .J.

111 27 St<'c'khnlm. td. 2111<' 1-1.

(14)

Prop. 1980/81: 181 14

frirsiiksverksamhetcn har emellertid ht•aktats i den analvs av samtalsfiirmed- ling snm l:imnas i det följande.

6 Tillverkningen av texttclcfoncr

I det fiircgiiende (avsnitt 2)c har niimnts en försi:iksverksarnhct som genomfördes kring iirsskiftct l1J75!76 med USA-tillverkade text telefoner. D1:

apparater som kom till anviindning (TV-phonc) var importerade av ett privatföretag och apparaterna hade inte granskats av televerket i annat avseende iin för temporiirt tillstiind att ansluta dem till verkets n:it. De har numera utgatt ur marknaden.

I januari 1977 anordnade telcvnkct och handikappinstitutl't ett informa- tionsmiite om aktuella tclehjiilpmcdcl pi1 handikappomri1det. I mötet deltog representanter för statliga organ. kommun- och landstingsfiirhunden samt flertalet berörda centrala handikappförbund. 13etriiffandc texttcldoner meddelade televerkets representanter att man fiirviirvat tillverkningsriittcn för elen tidigare niimnda amerikanska TV-phnnen.

Vid en teknisk granskning hade det dock visat sig att produklt'n miistc genomg[1 en relativt omfattande modifiering för att bli clriftsiikcr. Arbetet med detta pi1gick och en mindre serie skulk kunna tillverkas av Teli under hösten 1977 om handibpporganisationerna så krävde. Dessa apparater skulle dock inte uppfylla de krav giillandc bl. a. iiverforingskod och signaliseringsprinciper sl'm en nordisk kravspecifikation skulle innehi1lla.

Arbetet med denna kravspecifikation hade p{1börjats inom det nordiska teksamarbetet. Apparater konstruerade och tillverkade enligt dessa krav ber:iknades kunna tillhandah;illas tidigast i slutet av {1r 1978.

0:1 det ansilgs synnerligen angeläget att snabbt

rn

fram fungerande texttelefoner tillverkades drygt 200 apparater av den modifierade versionen under hiisten 1978. Dessa apparater har kommit till anviindning bl. a. vid den försöksverksamhet som gruppen bedrev vid hiirselklinikcn vid Kornhamns- torg. Nt1gon tilldelning till enskilda handikappade skedde inte dii anslags- fri1gan vid denna tidpunkt inte var löst.

Genom att dessa preliminära texttelefoncr inte kan ha samtrafik med tcxttelefoner tillverkade i enlighet med den nordiska kravspceifikationcn har de tagits ur trafik. De disponeras nu av dövskolor för undervisning och intern kommunikation.

Texttelefoner utförda i enlighet med elen nordiska kravspccifikationcn konstruerades av televcri.et under år 1979. Tillverkning kunde p[1börjas vid Tel i under slutet av ;1ret. Genom konstruktionsiproduktionsprohlem dröjde det emellertid till februari 1980 innan de första apparaterna kunde leverereras. Tiden för den utvidgade försöksverksamhcten med texttclefo- ner (se avsnitt 8)3 fick diirför fiirkortas med ca en m<"inad.

~ Ej med hiir.

-~sid. 17

(15)

Prop. 1980/81: 181 15

s,1m förut niimnts har riksdagen godkiint riktlinjl.'.r för tillhandah~1llande av ll.:xttelcfoner iit dliva. gravt hörselskadade. dövblinda och talskadade. s1>m innehiir att apparater kunnat ordineras fr;'1n den I juli 1971

>.

Med hiinsyn till att tdeverkcts kostnader skulle tiickas i efterskott anslogs för iindarniilct 5. 7 milj. kr. för hudgeti1ret 1980/KI under socialdepartementets anslag K 8.

Ersiittning till televerket fiir texttcldoncr. Anslagsframstiillningen byggde p:01 \ i1rt antagande att ca I 2t10 personer skulle tilldelas texttelefon under budgcti1ret 1979/KU samt att det angivna priset pii text1elefonc11 var -I 500 kr.

p;·1 grund av 11förutsedda sviirigheter med konstrl.1ktion/produktion - friimst brist pi1 erforderliga komponenter - kunde endast 265 personer förses med tt'xttelefoner under budgetiiret 1979/80. I praktiken innchiir detta att endast deltagarna i t'iirsöksverksamheten erhi)ll texttelcfoner. Det innehiir vidare att anslaget för 1980/81 endast utnyttjas till en mindre del.

I anslagsframstiillning for budgett1ret 1981/82 redovisas televerkets beriik- ningar bctriiffonde tilldelningen av texttelefoner under bud)!etiirl.'.t 1980!81.

Verket ri"iknar med att kunna installera 2 650 texttelefoner under budgetiiret.

Kostnadl'n för en texttelefnn har enligt televerket ökat till 6 lltlO kr.

Televerkets heriikning av antalet installationer under budge1iiret 1980/81 hvgger pii v{1rt antagande i det tidigare betänkandet om antakt ordinationer under budget{iret. \'~1ra antaganden byggde emellertid pi1 förutsättningen att 111"dinationsverksamheten skulle ha startat i juli 1979 och varit hell etablerad hudget<iret 1980/81. P{1 grund av att apparater inte funnits tillgiingliga har ordination av hjiilpmcdlet kommit igång p<'i allvar först efter den I juli 19.Stl.

Eftersom information. ordination och installation tar viss tid anser vi det orealisriskt alt anta att 2 650 texttelcfoner kan installeras under budgetåret 19.Stl/KI. Vi i1terkommer till denna fd1ga i avsnitt 9.1.;

7 Tcxttclefon för di.ivhlinda

Föreningen Sveriges diivhlincla (FSDB) och Synskadades riksförbund (SRF) har i skrivelser 1ill oss framhtillit vikten av att telefonfr:'1gan för dövblinda löse>..

I det hittills gjorda arbetet har också dövblindas speciella behov av telefoneringsmi.ijlighcter beaktats och valet av kommunikationsprincip (knmmunikation mellan tangenthordsterminalcr) har skett bl. a. med hiinsyn till miijligheter att fa fram liimplig utrustning fiir gruppen.

Gruppen dövblinda har studerats med hjiilp av de register som finns hos SRF samt vissa rapporter frän handikappinstitutet. Av detta material framg<'ir att ca .. HJ(I personer har sä grav syn- och hörselnedsiittning att de har synnerligt:n sdrt att samtala genom telefon eller ta emot information fran radio. TV Pch ridningar. För flertalet av dem iir det nmiijligt. Cirka 70 7r av de dövblinda iir över 65 [1r. En analvs av boendcfiirhtdlanckn. psykisk

; sill. 25

(16)

Prop. 1980/81:181 16

moti\'ation och andra viktiga faktorer som begriinsar dt<.:rfr{1gan av siir,kild tdefonutrustning visar att hiigst 150 persnnt:r torde kunna komma i fr;iga for ett !cldonsystem där text<.:n skrivs ut i punktskrift pit papper. Vi bedömer att ca 5ll personer iir direkt motiverack och beredda att med hcgrimsad triining acccplt'ra ni"1gon form av specialtekfoncr. Fi.ir resterande 1()(1 personer kriivs en mera bngsiktig träning.

Speciella problem finns för diivhlinda h;idc niir det giiller att siinda och ta emot meddelanden. Vissa diivbli11da anviinder t. ex. aldrig annat iin punktskriftsmaskincr för brevskrivning o. dyl.. vilket gör dc:t svt!rt för dem att andnda ett vanligt skrivmaskinstangentbord. Vissa diivhlinda har an\'iindbara synrester som giir det mi.ijligt att anviinda texttcldoner med bildskiirm av samma typ som fiir dö\'a. fiirutsatt att bildskiirmc:n iir tillriickligt stor. Andra ater m{1ste ges miijligheter att ta emot meddelanden utskrivna pii Hrailles punktskrift. Siilcdes behövs. \'id sidan a\· ek ovan beskrivna texttcldonerna för di\va och talskadadt: en speciell version som gi\r det mi"iligt att siinda och ta emot punktskrift.

Kungl. tekniska högskolan i Stockholm inledde i början av 1970-talet ett utvecklingsarbete för att fä fram punktskriftstcldoner för dövblinda. Efter niigra iir fanns en prototyp som vid fiiltmiissiga försök dock visade piltagliga brister bl. a. betriiffande drifbiikerheten.

Som framhtillits i avsnitt 2 gjorde handikappinstitutet i samarbe!L' med Telemedel en utredning om di"1va. di\vblinda och talskadade i '.\lorden. Ett resultat a\' detta arbete var. att norska televerkets ccntralf<'irvaltning i1tog sig att i samarbete med svenska televerkets centralförvaltning och handikappin- stitutct ta fram en prototyp till en terminal liimplig fiir di.ivblindkommuni- kation. S{1 har ocks{1 skett. och baserat pt1 en kommersiellt tillgiinglig punktskrifbutrustning har norska televerket i maj innevarande ilr presente- rat en utrustning och en rapport över arbetet. Den befintliga terminalen finns f. n. kvar i Norge för vissa praktiska pro\. men bcriiknas bli stiilld till handikappinstitutets förfogande under i1r 198!1. Fiirbereclelser för en mindre serietillverkning p[1giir.

Det är således rimligt att riikna med. att apparater för dövblinda skall kunna finnas tillgängliga under {1r 1981. Kostnaden för dessa är inte fastställd. men torde bli minst fem gånger så stor som kostnaden för en texttelefon för döva. Eftersom antalet abonnenter dock iir mycket litet iir även elen totala apparatkostnaden liten jämfört med totalkostnaden för dövas texttelefoner.

Eftersom de särskilda diivblindtclefonerna inte har funnits tillgängliga och därför inte heller kunnat provas inom de försök med texttclefoner som pågiltt har en del problem kring tclefonering för dövblinda inte kunnat belysas.

Punktskrift tar alltid längre tid att läsa än vanlig skrift. Detta påverkar samtalens längd vid telefonering med punktskriftstelefoner och diirmecl ocksa samtalskostnaden.

(17)

Prop. 1980/81:181

17

Vi utgf1r ifdn att dl!! ocks:'1 kan hehiivas vissa fortsatta prov för att testa drifts~iknheten \.H:h för att giira eventuella justeringar i apparaternas utförande. Vi anser att handikappinstitutet och televerket i en arbetsgrupp hör följa d<:C'n fortsatta utvecklingen av dessa tdefoner tills den tekniska utrustningen finns tillgiinglig för dövblinda.

Det bör i detta sammanhang framh~\llas att tcxttclcfoner för diivhlinda kan komma att spela en annan roll iin enbart som alternati\' till hörandes telefon.

Apparaturen kan p{1 ett nmviilvande sätt bidra till att bryta miinga dövhlindas svära isolering. Planer finns ocks:i att undersöka möjligheten till nyhetsför- medling m. m. för gruppen via de speciella texttelefonterminalerna.

8 Försöksverksamheten med samtalsförmedling 8.1 Bakgrund

Riksdagens beslut att textteldoner kan ordineras till döva. gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade är ett steg pa vägen mot ett fungerande telekommunikationssystem för dessa grupper av handikappade.

Fri1gan om telekommunikation mellan texttelefonabonnenter och vanliga telefonabonnenter kvarstar dock. Tillgilng till samtalsförmedling betraktas av de döva som en viktig fr<'iga och anses vara en förutsiittning för att gruppen vuxendöva skall efterfräga texttelefon. Starka krav på införande av en permanent förmedlingsvi.:rksarnhet har under en följd av ar framförts frim de döva och hörselskadades organisationer.

I prop. 1978/79:99 framh<'iller diivarand<.: statsr{1det Lindahl: "Textrele- fongruppen betonar att dövas. dövblindas och talskadades tillträde till telefongemenskapen är en frt1ga inte bara om texttelefoner utan ocksii om förm<.:dling av samtal mellan sådana teldon<.:r o<.:h vanliga telefonapparater.

Även jag vill starkt understryka detta förhållande. - - - Liksom remissin- stanserna anser jag det angeläget att hithörande problem snarast kan lösas".

Till detta uttalande anslöt sig föredraganden, dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet.

Vi vill i sammanhanget också erinra om de principer som är vägledande för det av F~ proklamerade handikappitret 1981. till vars utformning Sverige aktivt medverkat. Varje land skall "verka för att samhällets verksamhet på alla områden görs tillgänglig för människor med funktionshindcr samt att dessa m~inniskors behov beaktas i planeringen på alla samhiiflsområden".

Det stod friin början klart att en permanent samtalsförmedling (frie) inte kunde inr~ittas utan en försöksverksamhet i större skala än den vi inledde år 1978. Försöket borde vidare belysa alla faser i förmedlingsverksamheten, bl. a. behovet av information och utbildning av s;h-iil abonnenter som förmedlare. Efter kontakter med televerkets ledning överenskoms att en försiiksverksamhct i verkets regi skulle inledas i början av är l 98ll. D<.:n

, Riksdagen 1980!8/. I sam/. Nr Ull

(18)

Prop. 1980/81:181 18

genomfördes under tiden fehruari - juni l 98D och bekostades huvudsakligen av soci;ddepartementet.

Försiiket har gett positiva resultat och har enligt vår mening klart visat att förmedling av samtal med texttelefoner iir en verksamhet som bör utföras inom televerket. De nordiska telemyndi!,!hetcrnas m{mgariga engagemang i frågan- bl. a. via NÄT och Tclcmcdcl- fär uppfattas så att man även p{1 den sidan har samma grundinställning. Praktiska problem - hl. a. frågan om samtalsdehitering - giir det ocksft närmast omöjligt för n[1gon annan iin telemyndigheten att handha samtalstrafiken.

Försöksverksamheten ptibörjades 1980-02-18 och avslutades 1980-06-30.

Antalet personer med tcxttelefon har uppg{1tt till 230. varav 100 var vuxendöva, 129 barndomsdöva och en person var talskadad. Eftersom tillgi\ngcn till tcxttelcfoner var begränsad vid försöksperiodcns början erhöll vissa ahonnenter sin apparat först under försökets gång. De statistiska uppgifter som analyserades hänför sig därför huvudsakligen till tiden april-juni.

Förmedlingscentralen (fik) var placerad i anslutning till nummerbyrån på Stockholms telekontor. J akobshergsgatan 16. Föc var öppen måndag-lördag kl. 8-2! och söndag/helgdag kl. 9-15.

Avsikten med försöket har varit att bedöma vilken dimensionering en förmedlingsverksamhet skall ha för att erbjuda en tillfredsställande service och vilka kostnader som är förknippade därmed. I målsättningen ingår även att behandla frt1~an om hur förmedlingen skall utformas och fungera.

Verksamheten vid föc har registrerats noggrant för att ge underlag för fortsatta övt::rvägandcn. Den har utvärderats fortlöpande.

8.2 Syfte

Syftet med utvärderingen av försöksverksamheten har varit att o identifiera och kvantifiera de faktorer som iir av betydelse för ahonnen-

ternas cfterfrf1gan av förmedling.

o registrera och bearbeta det material som insamlats vid föc under försöksperioden. si\ att det blir möjligt att belysa Migan om framtida dimensionering.

o ta del av abonnenternas och personalens erfarenheter och synpunkter vad gäller förmedling av samtal för att kunna ange vissa riktlinjer beträffande förmedlingsverksamhetens utformning och funktion.

8.3 Frågeställningar

Följande frågeställningar ligger till grund för utvärderingen av försöks- verksamhcten:

1) Vilka erfarenheter har gjorts i sam hand med ordinations- och informa-

(19)

Prop. 1980/81:181 19

tionsarbetet?

2) Vilka erfarenhder har gjorts betriiffande föc:s utformning och funk- tion'.'

3) Vilka faktorer pfiverkar abonnenternas kommunikationsheniigenhet och hur stor iir efterfr{1gan av förmedling?

4) Vilken dimensionering av föc i förhållande till antalet abonnenter iir nödvändig för att tillgodose abonnenternas önskemat och efterfrågan?

8.4 Uppläggning och genomförande

Arbetet med försöksverksamhetcn har omfattat följande aktiviteter:

A. Förberedelser (oktober 1979-fcbruari 1980)

o personliga erbjudanden om deltagande i försöket och kontakter med berörda myndigheter och organisationer,

o information till deltagarna.

o ordination av texttelefoner och annan utrustning, o inrättande av föc,

o utbildning av förmedlingspersonal.

Det förberedande arbetet är utförligt beskrivet i bil. 2'. Erfarenheterna av förberedelsearbetet visar att siirskilt informationsfri\gorna mt1sre iignas stor uppmärksamhet. dels vid ordination. men speciellt i samband med samtals- förmedling.

B. Genomförande (februari-juni 1980) o samtalsförmedling.

o felavhjälpning och samordning, o förbättringar av verksamheten.

C. Uppföljning och wviirdcring (mars-augusti 1980) o manuell och automatisk registrering av samtalen vid föc, o enkäter riktade till abonnenter och personal,

o dokumentation frän ordinatörerna och televerket, o bearbetning och sammanställning.

8.5 Efterfrågan al' texttclcfoncr

I vårt tidigare bet~inkandc utgick vi från att det finns klara skillnader i dövas behov av samtalsförmedling.

Gruppen döva kan indelas i två kategorier. Den ena iir de barndomsdöva, dvs. personer som är födda diiva eller som hlivit döva i den tidiga barndomen.

Den andra kategorin är de vuxendöva personer. som har blivit döva i vuxen ålder.

Barndomsdöva har traditionellt en väsentligt annorlunda kommunika-

5 Ej med här.

(20)

Prop. 1980/81:181 2!1

tiofö.-,ituation iin vuxendöva. Rarndornsdiiva kommunicerar huvudsakligen med andra harndomsdi\va.

Vuxendöva. liksom talskadade. kan förutsiittas ha ett kommunikations- hehov och kontaktmönstcr som i stort sett iiverensstiirnmer med icke- handikappades. Detta innehiir att de huvudsakligen har behov av kontakt med hörande. vilket ställer krav p[1 förmedling av samtalen.

Vi utgick fran att barndornsdöva har ett stort intresse av att fa tillg<ing till texttelefon. Vi försökt~· inte bedöma i vilken m;in detta intresse p;1verkas negativt av t. ex. hiig i\lder. sviirighetcr att anviinda utrustningen. eller hiirande fomiljl'medlemmar som sköter telefonkontakterna. Vi antog vidare att harndomsdöva skulle efterf61ga qmtalsförmedling i mindre utsträckning iin vuxendiiva.

Medan gruppen barndomsdöva har en helt normal ;lldersfördelning.

beriiknas genomsnitts[1ldern för de vuxc-ndi\va ligga pit ca 70 i1r. Diirav följer att ett relativt stort antal inte kommer att cfterfraga texttclcfon. diirför att de redan iivc>rliitit de yttre kommunik<Jtionerna p[i andrn. Dessuwm har rn<'lnga rnxendiiva efter ;\rata! av isolering fött sin kommunikationsvilja hegriinsad.

Detta silg vi som en begriinsande faktor niir det giillde vuxendövas intresse för texttelcfon över huvud taget. Eftersom gruppen talskadade är riitt ofullständigt bnd blev uppskattningen av deras behov av tcxttelefon mycket approximativ.

Det finns ytterligare faktorer som direkt eller indirekt pt1verkar cftcrfri1- gan. Tillgäng till förmedling är säkert av stor betydelse för efterfr!1gan.

Gruppen vuxendöva kan förmodas vara mindre intresserade av textteldon om det inte finns samtalsförmedling.

Det finns troligtvis en relativt stor grupp av döva som inte k:innn lill att de är her:ittigade till texttclefon. information till de presumtiva texttelefon- ahonnentcrna kan öka antalet som efterfrf1gar texttelcfon. Försöksverksam- heten har dock visat att gruppen vuxendöva är tiimligen okiind. och det kan därför vara svärt att nå ut med information till den.

Slutligen har antalc:t textlclcfonabonnenter säkert betydelse för den enskildes efterfrågan av texttelefon. tvtiinga personer avvaktar tills antalet texttelefonabonncnter har blivit fler.

Det iir s~ilunda rimligt att anta att inte alla hushiill d:ir döva ingiir kommer att d'terfriiga texttclefon. De omständigheter som twligtvis pi1verkar cfterfri1gan iir typ och grad av handikapp, hocnddorm. <'tider. andra handikapp. ekonomiska förhitllanden och extr;1 kostnader för texttelcfonen (i fnrm av hiigre kvartalsavgift liksom för eventuL·llt nytt telefonahonnL·- mang).

fiirsiiksverksamheten har givit \·issa indikationer pit att följamk fiirh~tl­

lamkn har en reducerande effekt pa dtcrfrii).!an av textteldoncr.

(21)

Prop. 1980/81:181 21

Vuxcndih·a nch hamd11111sdii1·a c annat handikapp.

c samboende med hörande.

c• nvttan anses inte mots\'ara merkostnaderna.

o smä ekonomiska resurser, t. ex. endast folkpension.

o ålder: Ö\'er h5 år.

V11x1•11dii1·a

'' limg tids dövhet.

c möjligheten att klara nss typ av samtal pii annat s:itt t. ex. med fiirstilrkare.

8.6 Försiiksgruppen

Kontakter for att fä deltagare i försiiket togs under oktober 1979.

Vuxendöva skulle i första hand erbjudas att delta, eftersom man antog att denna grupp hade ett större behov av förmedling iin de barndomsdöva.

Eftersom kännedomen om vuxendöva ansägs störst inom Stnckholmsomr~1-

dct borde erbjudandet i första hand gå till personer därifr<ln. Ett 50-tal personer frirn Västernorrland bereddes ocksi1 tillfälle att delta.

Totalt skulle ca 250 döva personer ingi\ i försöket. Genom olika kontakter erhölls namnuppgifter på döva personer, som antogs vara intresserade. Ett begränsat antal döva anmälde själva sitt intresse.

Det visade sig dock vara svårt att fä fram ett tillräckligt antal vuxendöva för försöket, främst därför att denna grupp inte är bnd pii samma sätt som barndomsdiiva. Ett stort antal barndomsdöva fick därför inga. Resultatet av arbetet med framtagning av Uinkbara försökspcrsoner blev en förteckning med namn och adresser till 293 döva personer. Med familjer representerade de hushåll med minst 3.'iX dö\'a personer.

Sedan informationsmatcrial om texttelefonerna och om för~ökct hade utarbetats sändes under november 1979 ut information och brev med erhjudan att delta i försöket till de personer som fanns upptagna pii förteckningen. Av dessa var 147 vuxendöva, 145 barndomsdöva och en person talskadad.

Av de 293 som erbjöds att delta tackade .SO personer nej till erbjudandet.

Av dessa var 36 vuxendöva och 14 barndomsdöva. Totala andelen personer som inte efterfr{1gade texttclefon uppgick till 17 r;,(, av de tillfrågade. De främsta skälen var att man klarade kommunikationen pä något annat siitt och att kostnaderna för texttelefonen ansfigs hiiga. Mcdeli1ldern bland de vuxendöva som tackade nej var relativt hög. Men den största andelen av de vuxendöva som tackade nej hodcle tillsammans med hörande. Det ar troligt att den diives telekommunikation övertagits av den hörande i dessa fall.

Ett antal personer som tackade ja till erbjudandet liimnade senare 3 Rikidagen 191:10!81. l sam/. Nr 181

(22)

Prop. 1980/81:181

försöksverksamhetcn. Totalt har hortfallt:t uppg:ltt till 13 pnsoner. Av dessa var 11 vuxendöva och tv;'1 barndomsdiiva.

Den försöksgrupp som slutlig.en kom att ligga till grund fiir den statistik som förts vid fi.ic omfattar 230 personer. De flesta var bosatta i Stockholm. 4h i Västernorrlands liin och några Ui i Uppsala och Södermanlands län.

Eftersom en stor del av deltagarna i försöket -främst barndomsdöva - bodde tillsammans med döva. kom antakt döva personer som hade tillgång till texttelefon i bostaden att uppgi1 till drygt 300. 15 av deltagarna erhöll dessutom texttelefon på arbetsplatsen.

De döva i försöksgruppen bedöms vara i stort sett representativa for andelen döva som kan för\'iintas efterfråga tcxttclefon. Däremot kan samtalstrafiken antas ha legat pi1 en högre nivå än som kan förväntas för en totalpopulation av döva. bl. a. beroende ptt koncentrationen till Stockholms- området. vilket normalt sett innehär en högre kommunikationsbenägcnhct än för abonnenter utanför storstadsomrt1dena. I försöket har vidare ingått ett antal personer som tidigare innehaft texttelefoner av äldre modell. Nii.gra har - jämfört med övriga deltagare - utnyttjat föc i extremt hög grad.

Vara antaganden i det tidigare betänkandet att inte alla döva skulle efterfråga texttelefon besannades redan vid försiiksvcrksamhetens start. Det visade sig som nämnts svart att fä ett önskvärt stort deltagande av vuxendöva i försöket. Uppgifter om vuxendöva personer erhölls främst från en förteckning som upprättats inom Projekt vuxendöva för utveckling avs. k.

''Mun-handmetoden"'. Motsvarande uppgifter kan vara svåra att erhålla i alla landsting - gruppen vuxendöva är som förut nämnts ofullständigt känd.

Det förväntades att det stora flt:rtalet av de döva som tillfrågades skulle vara intresserade av att delta. Att så många tillfrågade inte önskade delta och bortfallet under försiikstiden - som endast till en mindre del beror pä orsaker som flyttning. sjukdom o. dyl. - bör diirför särskilt uppmärksammas. Den avvaktande eller negativa tendensen kan förmodas vara starkare hos

"normalpopulationen" döva, vartill kommer svårigheten att nå vuxendöva med information.

8. 7 Utnyttjandet a\· föc

Statistik från förmedlingscentralcn redovisas utförligt i bil. l ". Den förda statistiken omfattar perioden april-juni J 980. I det följande återges och kommenteras vissa erhållna uppgifter. I övrigt hänvisar vi till bilagan. Där anges bl. a. olika omständigheter som pilverkat försöksvcrksamheten i inskränkande riktning.

Det genomsnittliga antalet anrop till föc under vardagar (öppet 8-21) var l 02. April låg högst med 115 anrop per vardag. juni lägst med 88. Lördagar och söndagar var föc mindre anlitad. Genomsnittet för perioden var 83

ti Ej med här.

(23)

Prop. 1980/81:181

samtal per dag. Vardagstrafiken var tiitast under tiden 9-10 och 11-1-19.

Andelen verkliga samtal - dvs. då förmedling mellan td abonnenter kommit till stfmd- läg pit ca 60 0·i av antalet anrop. T vissa fall dit numret var upptag.:!

eller abonnenten inte var antriiffbar har förmedlaren i1tagit sig att ombesörja anropet som ett telefon:irende.

Samtalen via föc fördelade sig med i genomsnitt 82 r;·;- lokalsamtal och 18 ~-} rikssamtal. De totala intiikterna frtm rikssamtalen utgjorde 5 424 kr.

Kostnaden per samtal var drygt 7 kr. Endast det förmedlade samtalet har debiterats: anrop till föc debiterades som lokalsamtal oavsett avstandet.

Föe har varit utrustad med tre expeditionsplatser. Under vardagar har tre förmedlare varit i tj:inst samtidigt, totalt sex förmedlan:. Under lördagar har bemanningen varit tv[1 förmedlan:. totalt fyra, under söndagar totalt tv;\.

Personalbehovet kan schablonmässigt beräknas till tre per expcditions- plats.

Genomsnittlig beläggningstid - den tid expeditionsplatserna varit upptag- na - var för april ca 40 '.'I:· av öppettiden. Den effektiva arbetstiden i genomsnitt per förmedlare och vardag var 47 c;,;, av förmedlarens arbetstid.

Föc:s placering vid nummerbyrån gjorde att personalen vid lag anropsfrek- vens kunde disponeras för arbete vid nummerbyrån. för att sedan återgå till föc så snart anropsfrekvensen ökade.

Svarstiden. dvs. den tid som abonnenten måste vänta till dess anropet besvaras hos föc, låg på samma niva som för nummerhyrtms övriga verksamhet. Vissa tider var det dock besvärligt för abonnenterna att komma fram. främst vardagskvällar och söndagar. Kötider p{1 över 15 minuter har därvid kunnat noteras. Genomsnittlig kötid per köanrop var sex minuter.

Huvuddelen av anropen har kommit från texttelefoncr, dvs. från deltagare i försöksverksamheten. Det var mindre vanligt att innehavare av vanliga telefoner sökte kontakt med texttclefonabonncnter. Samma tendens visade sig i det tidigare försöket. Det förtjiinar påpekas att antalet vanliga abonnenter som utnyttjat föc är större än antalet texttelefonabonnenter, fast de senare utnyttjat föc mer.

I den statistiska redovisningen har anropen via föc delats upp i två olika typer av samtal. De betecknas antingen som ''privata". dvs. samtal med vänner, anhöriga osv., eller "praktiska". dvs. anrop av praktisk natur (taxi, läkare, butiker. organisationer. myndigheter osv.). Den första tiden ringde deltagarna i försöket i första hand ''privata" samtal. Man ringde vänner och bekanta för att tala om att man hade telefon. Med tiden kom dock de praktiska samtalen att öka. fran 28 % av totala antalet samtal under april till

40 CJ(. under juni. Tidigare undersökningar visar att denna tendens fortlö-

pande förstärks.

För att fo ett mått på abonnenternas utnyttjande av föc har alla anrop via föe registrerats. dels automatiskt genom särskild mätapparatur, dels genom att förmedlarna fört in olika uppgifter i en samtalsjournal. Det är därför möjligt att i detalj följa varje enskild abonnents utnyttjande av föc.

(24)

Prop. 1980/81: 181 24

Av de tabeller som aterges i bil. l 7. framgår bl. a. andelen texttdefonabon- nenter som utnyttjat resp. intl' utnyttjat föc under försöksperioden. Under februari/mars var det 24 ''{ av dem som då erhtlllit texttelcfon som vare sig anropade föc eller mottog samtal via foc. (Direkta samtal till eller frim andra texttelefoner förekommer givetvis men har inte registrerats.) Andelen försöksdeltagare som inte använde föc uppgick till 25 <;;. under april. 2~ r;(.

under maj och -:07 1}( under juni.

Andelen texttelefonabonncntcr som inte anropat/anropats via föc under hela den tid de haft texttelefon uppgilr till 10 ~'·i. (23 personer). Andelen texttelefonabonnentcr som anropat/anropats via föc varje manad de innehaft textteldon uppgiir till 56 %. (123 abonnenter).

Av tabellmaterialet framgiir tydligt att de barndomsdöva abonnenterna ringt och mottagit flera samtal än vuxendöva. I bilagan diskutera~ detta förhållande. som strider mot det antagande vi gjorde i v[irt delbetiinkande.

Vi antog att det är vuxendöva som friimst har behov av samtalsförmcdling.

medan gruppen barndomsdöva främst har kontakt sinsemellan. vilket kan ske genom direkt kontakt mellan tcxttelefoner. Det är möjligt att de barndomsdövas attityder inte Er lika uttalade när det gäller telefonkontakter.

Det kan också tänkas att de barndomsdöva som erbjudits delta i försöket inte är helt representativa för sin grupp: andelen personer i aktiv ålder och därnwd förvärvsarbetande var större än i gruppen vuxendöva, och en del hade deltagit i tidigare försöksverksamhet. När det gäller de vuxendöva bodde den övervägande delen tillsammans med hörande. och telekommu- nikationen kan ha överlämnats till den hörande. Vidare är behovet av telefonkontakt med myndigheter etc. minst lika stort för barndomsdöva som för vuxendöva.

Ensamboende hade den högsta anropsfrekvensen och samboende med hörande den lägsta. Det kunde förväntas att hushäll med mer än en döv skulle ha en motsvarande högre anropsfrekvens. men

sa

har inte varit fallet.

Femton abonnenter har haft tillgång till texttelefon både i bostaden och på arbetsplatsen. Samtliga har utnyttjat föc och de har den högsta anropsfre- kvensen av samtliga delgrupper.

Texttelefonabonnenternas ålder har visat sig ha en viss betydelse för anropsfrekvensen. Med stigande ålder tycks många döva ha etablerat ett visst kommunikationsrnönster som är svårt att ändra. Vuxendöva över 67 år är den delgrupp som utnyttjat föc minst, trots att några i gruppen haft texttelefon tidigare och därigenom hade en hög anropsfrckvens. Detta var genomgående i alla grupper: de abonnenter som deltagit i tidigare försöksverksamhet vid Kornhamnstorg hade en högre anropsfrekvens än nytillkomna abonnenter. Den troliga förklaringen är att det tar tid för merparten av abonnenterna att upptäcka och acceptera fördelarna med

7 Ej med hiir.

References

Related documents

att riksdagen till Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings- institut (E 4, utrikesdepartementet) för budgetåret 1981/82 anvisar ett i förhållande

r motion 1980/81: 564 (c) föreslås att televerket ges i uppdrag att pröva en övergång till utgivning av telefonkatalogen vart tredje år och med ärliga komplement. Enligt

(I) lncome from the alienation of real propcrty may be taxed in thc Contracting State in which that property is situated. Royalty anses härröra från en

En positiv utveckling inom skogsindustrin torde inte kunna säkras utan en fortsatt strukturomvandling av branschen. Förändringarna måste syfta till att åstadkomma en långsiktig

Regeringen gör i propositionen emellertid bedömningen att redan de biståndspolitiska skälen är tillräckliga för att införa ett system med förmånlig kreditgivning,

Injektioner i människokroppen iir alltid förenade med siirskilda risker. En väsentlig förutsiittning för att ett naturmedel skall kunna undantas fr&lt;ln

att 1111dcrlöt1a (iiinsteexport i myndighct.1jim11 Trots bolagsformens klara fördelar finns flera skäl som talar för att tjäns- teexport även framgent kommer att

Generaltullstyrelsen !GTSI har i en skrivelse påpekat att försiiljnings- skatt enligt nuvarande bestiimmelser mftste tas ut vid återinförsel av ett