STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1954:1 Finansdepartementet SVENSK NAMNBOK UTARBETAD AV 1952 ÅRS SLÄKTNAMNSKOMMITTÉ. Stockholm 1954

c

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1954:1 Finansdepartementet

SVENSK NAMNBOK

1954

UTARBETAD AV

1952 ÅRS SLÄKTNAMNSKOMMITTÉ

Stockholm 1954

Statens offentliga utredningar 1954

K r o n o l o g i s k f o r t e c k n i n g

1. Svenk namnbok 1954. Statens Reproduktions- anstalt 224 s. Fi.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begyn- nelsbokstävjrna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . == ecklesiastikdeparte- mentet, Jo. =s Jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1954:1 Finansdepartementet

> g g O-^i

SVENSK NAMNBOK

1954

UTARBETAD AV

1952 ÅRS SLÄKTNAMNSKOMMITTÉ

Stockholm 1954 STATENS REPRODUKTIONSANSTALT

131353

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet

Genom beslut den 29 juni 1951 bemyndigade Kungl. Maj:t cbefen för finansdepartementet att tillkalla tre sakkunniga, vilka erhöllo i uppdrag att undersöka de principer som från språklig synpunkt böra följas vid behandlingen av ansökningar om nytt släktnamn samt att utarbeta en för- teckning med förslag till nya namn. Med stöd härav utsåg departements- chefen den 22 februari 1952 undertecknade, överdirektören i statistiska centralbyrån, Karin Kock, professor Ivar Lundahl och lektor Gösta Berg- man till sakkunniga. Åt undertecknad Kock uppdrogs att som ordförande leda arbetet och till sekreterare i utredningen förordnades förste byrå- sekreterare Stig Hiljding.

För utredningen h a r antagits beteckningen 1952 års släktnamnskommitté.

Det är icke möjligt att uppställa fixa regler för namnbildningen, men vi ha ansett oss k u n n a uppdraga vissa generella riktlinjer och lämna anvis- ningar till vägledning vid val av nya släktnamn. Detta bör enligt vår upp- fattning k u n n a underlätta såväl namnmyndighetens granskning av in- komna förslag som allmänhetens val samt öka möjligheterna för dem som så önska att byta namn. Ett utkast till vårt utlåtande har för yttrande sänts till de humanistiska sektionerna av de filosofiska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund, humanistiska avdelningen vid Stock- holms högskola, Göteborgs högskola, Svenska akademien, Nämnden för svensk språkvård samt Varumärkes- och firmautredningen. Vid den slut- liga överarbetningen ha de synpunkter som framkommit i svaren beaktats.

Enligt direktiven ha vi även utarbetat en ny förteckning med förslag till

släktnamn, omfattande cirka 35 000 nya namn. I denna förteckning ha efter

en viss gallring de outnyttjade namnen i Noreen—Grapes n a m n b o k av år

1920 inarbetats. Vi föreslå därför att denna namnbok ej längre användes

för rådgivning till allmänheten. Däremot ha vi av besparingsskäl icke

granskat J ö r a n Sahlgrens n a m n b ö c k e r av åren 1939 och 1940, ej heller

överfört de i dessa två n a m n b ö c k e r outnyttjade namnen till den nya namn-

boken. Detta innebär att Sahlgrens namnböcker fortfarande k u n n a använ-

das för rådgivning till allmänheten; dock bör statistiska centralbyrån vid sin behandling av n a m n ä r e n d e n icke vara bunden vid de namnförslag som dessa innehålla i de fall, då de föreslagna n a m n e n icke överensstämma med de principer, som vi framlagt i vårt utlåtande.

Vi ha ansett det ändamålsenligt att i vårt utlåtande även redogöra för bestämmelser och praxis i fråga om förvärv av släktnamn och rätt till namnbyte samt att lämna vissa praktiska anvisningar till ledning för all- mänheten.

Stockholm den 23 november 1953.

KARIN KOCK

IVAR LUNDAHL GÖSTA BERGMAN

Stig Hiljding

I

OM BYTE AV SLÄKTNAMN

1. INLEDNING

Den nu gällande släktnamnsförordningen tillkom den 5 december 190L

) I denna förordning föreskrevs från början att ärenden angående godkännande av släktnamn skulle handläggas av länsstyrelserna, respek- tive överståthållarämbetet i Stockholm. Prövning från språklig synpunkt av de namnförslag, varom ansökningar gjordes, förutsattes icke i a n n a n m ä n än att länsstyrelserna skulle vägra godkänna sådana namn som k u n d e väcka anstöt. Över länsstyrelsernas beslut i frågor om nya släktnamn k u n d e talan föras hos Kungl. Maj:t. Efter regeringsrättens inrättande år 1909 upptogos besvär över länsstyrelsernas beslut i dessa ärenden av regerings- rätten. Den decentraliserade handläggningen av ärendena medförde åt- skilliga olägenheter. Framförallt föranledde uppdelningen av ärendena på ett flertal myndigheter, att någon enhetlig praxis för deras behandling och.

bedömning icke utbildades. Officiell vägledning för allmänheten vid val av nya släktnamn lämnades icke heller.

Med anledning av de påvisade olägenheterna av gällande ordning u p p - togos släktnamnsfrågorna åter till behandling av statsmakterna i slutet av 1910-talet. År 1918 tillsattes sålunda två utredningar. Inom justitiedepar- tementet tillkallades en sakkunnig, professor Gösta Eberstein, för att ut- arbeta förslag till lag om släktnamn och inom ecklesiastikdepartementet uppdrogs åt särskilda sakkunniga, professor Adolf Noreen och f. över- bibliotekarien Anders Grape samt byråchefen i statistiska centralbyrån E. Arosenius, att utarbeta förteckningar dels över alla inom landet b r u k a d e släktnamn och dels över nya n a m n som kunde vara lämpliga som släkt- n a m n . I avvaktan på resultatet av de lämnade uppdragen genomfördes i slutet av år 1919 en provisorisk centralisering av handläggningen av n a m n - ärendena, genom att godkännandet av nya släktnamn överflyttades från länsstyrelserna till Kungl. Maj:t, varvid ärendena bereddes i ecklesiastik- departementet.

Professor Eberstein överlämnade i oktober 1921 förslag till lag om släkt- n a m n jämte motiv. Sakkunnigförslaget föranledde emellertid icke någon åtgärd. Det andra sakkunniguppdraget resulterade i dels en förteckning över befintliga släktnamn, benämnd »Sveriges familjenamn 1920», dels en förteckning över lämpliga förslag till släktnamn, kallad »Svensk namnbok».

x) Släktnamnsförordningens nuvarande lydelse återges i bilaga A.

7

»Svensk namnbok» 1920, som utarbetades av Noreen och Grape, omfat- t a r något över 15 000 nya svenska namn, vartill k o m m a något h u n d r a t a l variantformer. Förteckningen h a r flitigt använts av allmänheten som väg- ledning vid val av nya släktnamn.

År 1923 överflyttades handläggningen av släktnamnsärendena från eck- lesiastikdepartementet till justitiedepartementet.

Under senare delen av 1930-talet blev frågan om ytterligare namnförteck- ningar aktuell. Med anledning härav uppdrog chefen för justitiedeparte- mentet år 1937 åt professor Jöran Sahlgren att utarbeta en ny förteckning med förslag till lämpliga släktnamn. Sahlgren överlämnade den 1 januari 1939 ett första förslag, benämnt »Svensk namnbok 1939 till vägledning vid val av nya släktnamn» (tryckt SOU 1939:4). Förteckningen innehåller 13 000 namnförslag, utgörande svenska o r t n a m n i oförändrat skick. Namn p å landskap, städer, socknar och poststationer förekomma dock icke såsom förslagsnamn. Påföljande år, den 1 j a n u a r i 1940, avlämnade Sahlgren en a n d r a del av den av honom planerade förteckningen (tryckt SOU 1940: 10).

Denna del omfattar över 26 000 namnförslag, samtliga fritt bildade av språkelement ingående i svenska o r t n a m n .

De av Sahlgren upprättade förteckningarna ha liksom förteckningen av år 1920 regelbundet använts vid ansökningar om nya n a m n . Förteckningen av år 1920 är numera i huvudsak förbrukad. Namnboken av 1940 är också mycket utgallrad. Förteckningen från 1939 h a r däremot icke blivit lika ut- nyttjad, då oförändrade ortnamn icke varit så uppskattade av de namn- sökande som andra namnförslag.

Under den tid släktnamnsärendena handlades i justitiedepartementet anlitades icke språkexpert vid ärendenas behandling. Departementets in- ställning vid prövningen av ansökningarna synes ha varit mycket liberal och de n a m n som under denna tid tillkommo äro synnerligen skiftande.

F r å n och med den 1 juli 1946 överflyttades handläggningen från departe- mentet till statistiska centralbyrån, ö v e r centralbyråns beslut i dylika ärenden k u n n a besvär icke anföras. Centralbyrån bemyndigades att som rådgivare anlita en språkvetenskapsman, vilken borde taga del av alla ansökningar om nytt släktnamn.

Genom att språkvetenskaplig expertis knutits till centralbyrån ha sökan-

denas namnförslag kommit att bedömas från delvis andra synpunkter än tidi-

gare. Vissa namntyper som förut använts rätt flitigt ha sedermera icke

godtagits. Det har därför icke k u n n a t undvikas att allmänhetens möjlig-

heter att välja n a m n blivit beskurna i förhållande till vad som tidigare varit

fallet; en viss minskning av antalet ansökningar h a r också tidvis k u n n a t

iakttagas.

Erfarenheterna sedan statistiska centralbyrån övertagit n a m n ä r e n d e n a föranledde önskemål om en utredning av principerna för godkännande av släktnamn. Den 29 juni 1951 bemyndigade Kungl. Maj:t i anledning härav chefen för finansdepartementet att föranstalta om en sådan utred- ning. Utredningsarbetet skulle uppdragas åt tre sakkunniga jämte sek- reterare.

)

2. FÖRVÄRV AV SLÄKTNAMN

Det efternamn varmed en person är registrerad i kyrkobokföringen är i regel dennes släktnamn. Detta gäller utan begränsning alla efternamn som icke sluta på son eller dotter. Efternamn som sluta på son eller dotter äro även i regel släktnamn. Om ett dylikt n a m n bäres i andra generationen torde det nämligen anses ha fått k a r a k t ä r av släktnamn, som oförändrat övergår till barnen. Om efternamnet däremot h a r växlat mellan genera- tionerna på så sätt att barnen burit faderns förnamn med tillägg av son eller

Barn födda inom äktenskap erhålla faderns släktnamn (5 kap. 1 § för- äldrabalken). Om sedermera ett barn genom beslut av domstol förklaras sakna äktenskaplig börd, medför detta att barnet i stället för det tidigare burna namnet erhåller moderns släktnamn som ogift eller, om modern vid äktenskapets ingående varit änka, det n a m n hon erhållit genom det tidigare äktenskapet.

Barn födda utom äktenskap erhålla moderns släktnamn (5 kap. 2 § för- äldrabalken). Om modern är frånskild, får barnet moderns släktnamn som ogift. Om modern ä r änka, får barnet dock det namn, hon erhållit genom äktenskapet. I den händelse barnets föräldrar ingå äktenskap, medför detta att barn som icke fyllt 18 år erhåller faderns namn. För barn som fyllt 18 år medför däremot föräldrarnas giftermål n a m n ä n d r i n g endast om bar- net så bestämmer; i detta fall erfordras sålunda en anmälan till pastors- ämbetet.

Även i andra fall kan barn fött utom äktenskap efter anmälan till pastors- ämbetet erhålla faderns namn. I första h a n d gäller detta trolovningsbarn.

Även om trolovning ej förelegat, kan barnet, dock endast med faderns med- givande, erhålla dennes släktnamn. Om modern till utomäktenskapligt b a r n gifter sig med annan man än barnets fader, kan barnet, förutsatt att det bär moderns namn, efter anmälan och med styvfaderns samtycke få dennes släktnamn (5 kap. 2 § föräldrabalken och 1 § andra punkten namnför- ordningen).

x) Direktiven för sakkunniguppdraget återges i bilaga B.

9

Adoption medför enligt huvudregeln att adoptivbarnet erhåller adoptan- tens släktnamn (5 kap. 3 § föräldrabalken). Om adoptivförhållandet häves, förlorar adoptivbarnet det släktnamn det erhållit genom adoptionen och återtar därmed det tidigare burna släktnamnet. Undantag från denna regel k a n på ansökan göras genom domstolens beslut i adoptionsärendet. Adop- tivbarnet k a n sålunda erhålla rätt att b ä r a sitt eget släktnamn eller detta i förening med adoptantens. Likaså k a n den som varit adopterad, i den händelse adoptionen häves, i samma ordning få rätt att behålla sitt namn som adopterad.

Kvinna som ingår äktenskap erhåller m a n n e n s n a m n (5 kap. 15 § gifter- målsbalken). Genom anmälan till pastor får hon emellertid rätt att bära sitt släktnamn som ogift i förening med m a n n e n s släktnamn. Sådan anmälan k a n ske antingen vid äktenskapets ingående eller senare. Om äktenskapet upplöses genom mannens död, bibehåller hon dennes namn. Om det där- emot upplöses genom skilsmässa eller återgång, h a r hon efter eget val rätt att återtaga sitt namn som ogift, d. v. s. det namn hon erhållit vid födelsen, eller, om detta senare ändrats i laga ordning (genom adoption, antagande av nytt släktnamn eller liknande), detta senare n a m n (11 kap. 31 § gifter- målsbalken och 1 § fjärde punkten namnförordningen). Hon har däremot icke rätt att återtaga ett namn som hon burit i tidigare äktenskap. Vid återgång av äktenskap kan under vissa förutsättningar kvinnan på man- nens yrkande av domstolen förbjudas att använda dennes namn. Hon åter- får då sitt n a m n som ogift. Gift kvinna, som adopteras, upphör icke med adoptionen att bära mannens namn.

Person som saknar släktnamn k a n enligt namnförordningen genom anmälan till pastorsämbetet erhålla släktnamn. I första hand kan som släkt- n a m n antecknas son-namn, som bildats efter faderns, farfaderns eller mor- faderns förnamn samt efter annat förnamn, som är intaget i almanackans namnlängd. Släktnamnet kan även bildas med tillägg av annan slutled, som u t m ä r k e r härkomst. Vidare kan gårdsnamn anmälas som släktnamn under förutsättning att vederbörande »efter ortens sed allmänligen benäm- nes» med detta namn (1 § tredje p u n k t e n namnförordningen).

I de fall som nu nämnts sker förvärvet av släktnamn efter legala regler, domstols beslut eller efter anmälan till pastorsämbete. I övrigt kan nytt släktnamn erhållas endast efter ansökan hos Konungen eller hos statistiska centralbyrån (1 § första och femte p u n k t e r n a namnförordningen).

Enligt namnförordningen kan Konungen förordna om antagande av nytt

släktnamn. Under senare år har Kungl. Maj:t meddelat beslut enligt denna

bestämmelse i sådant fall, då en person begärt att få antaga adelsnamn

som tidigare burits i rätt uppstigande led på manssidan i vederbörandes släkt,

då samtidigt genom riddarhuset konstaterats att vederbörande tillhör den adliga släkten. Ansökningar i övrigt om adligt namn behandlas i s a m m a ordning som gäller för borgerliga namn.

Den person som vill antaga nytt släktnamn måste sålunda i alla de fall, då förutsättning för en ändring genom anmälan till pastorsämbete eller ansökan hos Konungen icke föreligger, ansöka därom hos statistiska cen- tralbyrån. I efterföljande kapitel lämnas en kort redogörelse för de prin- ciper efter vilka ansökningar om nytt släktnamn för närvarande behandlas.

)

3. PRAXIS VID BEHANDLING AV NAMNÄRENDEN

Enligt vedertagen uppfattning (R 1924: 107) är släktnamnsförordningen icke tillämplig på utländsk medborgare. Endast svenska medborgare anses därför k u n n a av statistiska centralbyrån medgivas rätt att antaga nytt släktnamn; dock h a r m a k a r s ansökan om namnändring bifallits, då endast m a n n e n varit svensk medborgare. Namnändring genom utländsk myndig- het för svensk medborgare godtages ej i Sverige annat än efter prövning av den svenska namnmyndigheten. Undantag härifrån äro de fall då ut- ländsk medborgare, gift med kvinna som fortfarande är svensk medbor- gare, genom beslut av myndighet i sitt hemland erhåller nytt släktnamn.

I namnförordningen skiljes mellan personer, som bära »mera egenartat släktnamn», och personer som b ä r a andra efternamn. Sedan gammalt anses alla släktnamn som icke äro son-namn vara egenartade, även om de äro allmänt förekommande. För ändring av sådant efternamn föreskriver namnförordningen att skälig orsak skall anföras. Personer med n a m n som sluta med son eller dotter k u n n a däremot efter ansökan hos central- byrån få nytt släktnamn godkänt utan n ä r m a r e prövning av det b u r n a namnets relativa särprägel.

Byte av egenartade namn

Det har sedan gammalt ansetts vara skälig orsak för ändring av egen- artat namn, att det burna namnet är anstötligt eller löjeväckande. Namn som Sorgman, Spåman, Sykfont, Knjcker, Fankvist, Fahnström ha exem- pelvis fått ändras. Vidare ha så kallade soldatnamn fått bytas. Motivet h ä r - för ä r att dessa n a m n från början ofta åsatts vederbörande soldat utan h a n s egen önskan. Det har därför gjorts gällande att namnet blivit »påtvingat»

familjen och att det av denna anledning ansetts besvärande att bära.

x) Praktiska anvisningar för ansökan hos statistiska centralbyrån om nytt släktnamn återges å s. 41.

11

Enligt gammal praxis få vidare vissa utländska n a m n utbytas mot svens- ka. I första hand är detta fallet beträffande personer med lapska eller finskspråkiga namn, som äro födda i Sverige och tillhöra befolkningen i övre Norrland. Dylika släktnamn k u n n a försvenskas eller utbytas mot nya n a m n (jämför s. 13). Vidare ha sedan gammalt svenska medborgare, som äro födda i Sverige men vilkas föräldrar äro födda i utlandet och invandrat hit, fått antaga svenskbetonade namn. Medgivandet h a r dock begränsats till fall där de utländska namnen äro svåruttalade eller svåruppfattade eller eljest äro av besvärande beskaffenhet. P å grund av den ökade invand- ringen under senare år har möjlighet även lämnats för naturaliserade svens- ka medborgare, födda utom riket, att få ä n d r a sina utländska n a m n , om särskilda skäl k u n n a t anföras. Praxis härvidlag h a r dock varit mycket restriktiv.

Personer i övrigt, som bära egenartade efternamn, ha sedan gammalt icke ansetts äga möjlighet att få sitt släktnamn ändrat, såvitt icke s t a r k a skäl k u n n a t anföras till stöd för framställningen.

E n särskild kategori av ansökningar om ändring av egenartat s l ä k t n a m n omfattar ansökningar för minderåriga barn, födda inom äktenskap, att få antaga styvfaders eller moders namn, det senare då modern efter skils- mässa återtagit sitt flicknamn. Fosterbarn h a också fått antaga fosterför- äldrars namn. I flertalet fall har ett bifall motiverats av hänsynen till barnens samhörighet med den som h a r vård om dem. I detta s a m m a n h a n g k a n ock- så erinras om att även vuxna personer på grund av ändring i familjesam- hörighet undantagsvis ha medgivits byte av släktnamn. Person vars föräldrar u n d e r vederbörandes uppväxttid vunnit äktenskapsskillnad h a r sålunda beretts möjlighet att ändra det efter fadern b u r n a släktnamnet, om för- bindelsen med fadern sedan länge varit bruten och detta föranletts genom faderns personliga förhållanden (misskötsamhet, brottslighet eller lik- nande).

Vi ha icke ansett oss ha anledning att n ä r m a r e ingå p å förutsättningarna för rätt till byte av släktnamn eller att härvidlag föreslå ändringar i rå- dande praxis hos namnmyndigheten utom i ett p a r punkter. Sålunda vilja vi framhålla att det skäl som angivits till stöd för byte av soldatnamn, näm- ligen att n a m n e t åsatts vederbörande u t a n hans egen önskan, torde få anses b ä r a n d e endast med avseende på den person som påtvingats namnet.

Efterföljande generationer, som burit n a m n e t sedan födelsen, befinna sig

däremot i samma läge som andra b ä r a r e av egenartade släktnamn. Byte

av soldatnamn h a r emellertid hittills medgivits utan att särskilda skäl

behövt anföras. Visserligen kunna soldatnamn av typen Dunder, Krutrök

och Kanon väcka löje och därför föranleda besvär för bäraren. Åtskilliga

a n d r a soldatnamn äro däremot så neutrala att egentliga skäl för ändring

på grund av namnens beskaffenhet icke föreligga. Av denna senare typ äro t. ex. Sköld och Sträng. Vi anse därför att rätt till byte av soldatnamn i andra eller senare generationer bör ifrågakomma endast då n a m n e n kunna anses besvärande för bäraren.

Vi erinra vidare om att frågan om namnbyte för naturaliserade svenska medborgare som bära främmande släktnamn nära sammanhänger med frågan om släktnamnens svenska k a r a k t ä r . Till denna fråga å t e r k o m m a vi längre fram (s. 26).

Skydd för befintliga namn

Vi övergå härefter till att redogöra för praxis vid prövningen av det sökta namnet från andra synpunkter än de rent språkliga. De spörsmål som här- vid uppstå sammanhänga med frågan om skyddet för befintliga släktnamn.

Namnförordningen föreskriver att nytt namn ej må godkännas, om det bäres av annan släkt och tillika ä r av m e r egenartad beskaffenhet. Befint- liga släktnamn, son-namn inbegripna, godkännas i allmänhet icke som nya släktnamn. Ett befintligt släktnamn godkännes i regel endast i det fall att n ä r m a r e samhörighet av familjekaraktär föreligger mellan sökanden och den person vars n a m n önskas. Sålunda b r u k a r moders och som ovan nämnts även styvfaders eller fosterföräldrars släktnamn få antagas u t a n hinder av att det godkända namnet i övrigt bäres även av a n d r a släkter.

En ansökan om moders egenartade n a m n beviljas utan språklig granskning under förutsättning av medgivande från den närmaste mödernesläkten. Om mödernesläkten är utdöd, anses att ansökan kan beviljas endast i det fall, att modern varit enda barnet. Gift m a n kan i vissa fall få antaga hust- rus n a m n som ogift, nämligen då h u s t r u n fått detta n a m n godkänt för sig själv och annan bärare av namnet ej finnes. Personer som stå i n ä r a släkt- skapsförhållande med person som fått nytt släktnamn godkänt, k u n n a även med dennes medgivande få antaga detta n a m n utan förnyad språklig granskning. Det h a r ovan nämnts att en person, född i Norrbotten, som bär finskspråkigt efternamn, k a n få försvenska sitt namn. I den mån det finska efternamnet kan översättas, medges att det motsvarande svenska efternamnet antages som släktnamn u t a n hinder av att detta n a m n eljest finnes i Sverige (jämför s. 12).

Återupptagande av namn som tidigare burits i släkten

Ansökningar förekomma om godkännande av släktnamn som tidigare

burits i vederbörandes släkt men sedermera utgått ur släkten. Om släkt-

namnet burits av person i rätt uppstigande led i vederbörandes släkt inom

de senast förflutna h u n d r a åren, h a r ansökan bifallits, även om det funnits

andra bärare av namnet. Förutsättning för godkännande h a r dock varit

13

att sökanden saknat släktnamn eller burit ett son-namn. Någon språklig granskning h a r ej företagits av utdöda namn.

Hittills rådande praxis i fråga om återupptagande av släktnamn som tidigare burits i sökandens fädernesläkt torde enligt vår uppfattning vara väl restriktiv. Vi vilja därför förorda en uppmjukning av praxis i detta hän- seende. Hinder synes oss icke böra möta för att den som h a r rätt att byta n a m n får återupptaga sådant namn oberoende av när det senast burits.

Om det alltjämt finnes som släktnamn i Sverige är språklig granskning icke nödvändig. Om namnet skulle vara utdött och icke har burits i vederbö- randes släkt inom närmast förflutna h u n d r a år, bör det däremot få åter- upptagas endast om det efter språklig granskning icke anses olämpligt som släktnamn.

Namnhävd

För personer som använt och varit allmänt kända under annat efter- n a m n än det varmed de stå antecknade i kyrkoböckerna, h a r det nyttjade efternamnet i vissa fall godkänts såsom släktnamn. Före namnförordning- ens tillkomst erhölls efternamn genom anmälan till pastorsämbetet och n a m n kunde då antagas utan hinder av att det bars av a n n a n släkt.

Erfarenheten har emellertid visat, att namnförordningens föreskrifter om sättet för antagande av nytt släktnamn först så småningom trängt ige- nom på landsbygden. Om före namnförordningens ikraftträdande den 1 j a n u a r i 1902 eller under en övergångstid på tio år därefter, t. o. m. år 1911, ett borgerligt namn brukats såsom efternamn av sökanden eller den, efter vilken h a n bär efternamn, utan att ha blivit infört i kyrkoböckerna som s l ä k t n a m n h a r det ansetts skäligt att vederbörande skulle få namnet god- känt, även om detta bäres av annan person.

4. ALLMÄNNA PRINCIPER FÖR NAMNBILDNING

Den enda begränsning av namnbildningen från språklig synpunkt som finnes intagen i namnförordningen är att det nya släktnamnet ej får väcka anstöt, vilket även h a r ansetts innebära att det ej får vara löjeväckande.

Även om stor frihet bör lämnas den som vill byta namn, måste dock där-

utöver vissa begränsningar göras icke endast från allmän synpunkt u t a n

även i den namnsökandes eget intresse. Det kan icke vara önskvärt att det

skapas tillkrånglade och konstiga namn, vilka k o m m a att medföra olägen-

heter för bäraren eller hans efterkommande. Detta skulle k u n n a leda till

att vederbörande återkomme för att få ändra det tidigare godkända nam-

net. Av praktiska skäl k a n det ej heller vara lämpligt att antaga n a m n som äro identiska med n a m n e n på svenska landskap, städer och a n d r a k o m m u - ner, församlingar, socknar och poststationer.

Sedan gammalt ha vissa allmänna regler uppställts för namnbildningen.

I första hand skola nybildade släktnamn vara till ursprunget svenska och utgöra egentliga släktnamn. Namnen böra ej heller vara pråliga. De böra icke vara för långa. Vi skola i det följande granska vissa av de regler som sålunda utformats vid handläggningen av namnärendena och som under senare tid starkt påverkats av den språkvetenskapliga expertisen. Dess- förinnan vilja vi dock med några ord beröra frågan varifrån namnelemen- ten k u n n a hämtas och principerna för sammansättning av olika element till ett fullständigt namn.

Källor för namnbildning. — Olämplig namnbildning

Den rikaste källan för bildande av släktnamn är ortnamnen. De k u n n a ofta användas i oförändrat skick, vare sig de äro enkla eller sammansatta.

Framför allt utöva emellertid sedan gammalt de sammansatta o r t n a m n e n ett dominerande inflytande på släktnamnsbildningen på grund av att deras förleder och slutleder i mycket stor utsträckning lämpa sig för att ingå som element i sammansatta namn. Goda namnelement ha vidare erhållits från djur- och växtvärlden. Mineralnamn ha också utgjort en god källa. Yrkes- n a m n och redskapsnamn ha ofta använts som släktnamn i oförändrat skick eller som namnelement. Detsamma gäller ett flertal andra substantiv, enkla eller sammansatta, och adjektiv.

Även om de element av vilka ett n a m n bildas var för sig äro fullt god- tagbara, kan sammansättningen dock bli mindre lämplig. En granskning av äldre släktnamn visar visserligen att betydelseförhållandet mellan le- derna spelat en oväsentlig roll vid namnbildningen. I vissa fall kan sam- mansättningen av två namnelement dock anses alltför främmande för att k u n n a godtagas. Även med hänsyn till välljudet kunna vissa sammansätt- ningar anses olämpliga. Vi återkomma härtill i samband med redogörelsen för de principer vi följt vid konstruktionen av nya namn (s. 40).

Vid namnbildning genom sammansättning av olika element bör obser- veras att namnen ej få bli för långa. Namn med tre leder av typen Lind-

Vi ha även övervägt huruvida fritt konstruerade namnelement böra användas vid bildandet av nya namn. Under senare år har ett antal n a m n godkänts — i regel mot språkexpertens råd — vilkas förleder varit fritt konstruerade. Vi ha funnit att konstruerade namnelement väl k u n n a an- vändas som självständiga namn, om de äro välljudande och icke ha ut- ländsk karaktär. Däremot torde de icke lämpa sig för sammansättning med

15

efterleder, som utgöra klart svenska ord, t. ex. berg, fält och kvist. Det finns en tendens att, när en konstruerad förled godkänts för ett nytt släkt- namn, nya kombinationer dyka u p p i namnansökningarna. Det kan knap- past vara önskvärt att på detta sätt ett större antal n a m n uppstå som sakna association med existerande svenskt språkmaterial. Vi vilja därför förorda att denna synpunkt u p p m ä r k s a m m a s vid prövningen av namnförslag.

Dialektala ord ha stundom förekommit i namnförslag. Enligt vår mening böra också dialektord få komma i fråga vid namnbildningen. Försiktighet bör dock iakttagas vid prövningen av sådana namnförslag, d ä r det dialek- tala elementet blott är en uttalsform av det motsvarande riksspråkliga.

Det h a r varit en gammal princip att icke godkänna n a m n som likna adelsnamn eller alltför nära överensstämma med borgerliga släktnamn av stor historisk betydelse. Ett namnförslag som Amfelt h a r sålunda icke godkänts på grund av likheten med Armfelt. Enligt vår mening äro sådana efterleder av adelsnamn som ha utpräglat heraldisk k a r a k t ä r icke lämp- liga för namnbildning, enär de alltför mycket ge n a m n e n sken av att vara adliga och det icke kan anses lämpligt att tillgodose vissa namnsökandes önskan att erhålla ett n a m n som låter »fint» genom att efterbilda gamla adelsnamn. Exempel härpå utgöra efterlederna hjälm, sköld, svärd, sporre,

av a n n a n karaktär, t. ex. krans och stedt, vilka i lämpliga sammansättningar k u n n a användas för namnbildning.

Sedan gammalt ha förnamn eller förnamnsliknande efternamn icke kom- mit i fråga, enär de icke ansetts k u n n a tjäna som släktnamn. Till denna princip ansluta vi oss. Visserligen finnas sedan gammalt åtskilliga släkt- namn, som egentligen äro förnamn, m e n dylika namnbildningar k u n n a av praktiska skäl icke anses lämpliga a n n a t än i undantagsfall. Ansök- ningar h a också förekommit om ändring av sådana n a m n på grund av de besvärligheter de berett bäraren. Som förnamnsliknande k u n n a r ä k n a s bl. a. n a m n som sluta med ändelserna aid (Harald), ard (Sigvard),

Förebilder för dylika namn ha varit n a m n som Vincent, Henrik, Hilmer,

och mar (Hjalmar, Ingemar). Sistnämnda båda slutleder torde dock k u n n a godtagas, då med dessa bildade släktnamn icke alltid göra intryck av för- n a m n .

Vi förorda vidare att man i fortsättningen följer den gamla principen

att icke godkänna dubbelnamn som släktnamn annat än om särskilt starka

skäl föreligga. Motivet härför är ej endast att dubbelnamn äro tunga u t a n

även att besvärande situationer k u n n a uppstå, om gift kvinna vill begagna sin rätt att använda sitt namn som ogift i förening med m a n n e n s eller adoptivbarn sitt eget namn tillsammans med adoptantens. Ej heller böra släktnamn godkännas som bildas genom att faders son-namn förenas med dennes förnamn, exempelvis Karl-Olsson.

Namnlikhet

Namnförordningens bestämmelse att nytt namn ej må godkännas, om det bäres av a n n a n släkt, har icke ansetts utgöra hinder för att godkänna ett nybildat namn som liknar ett redan befintligt släktnamn. Praxis vid bedömningen av släktnamnsförslag har också varit att namn som väsent- ligt likna varandra godtagits såsom skilda släktnamn. I professor Eber- steins förslag till lag om släktnamn föreslogs i syfte att förhindra risk för förväxling av släktnamn, att i lagen skulle intagas en bestämmelse att ett namn icke skulle få godkännas, om det företedde sådan likhet med redan befintligt namn »att det med dylikt n a m n lätt kan förväxlas». Detta förslag ledde emellertid icke till någon åtgärd.

På grund av den betydelse som allmänheten tillmäter denna fråga ha vi diskuterat den ingående och den har även tagits upp av två av de in- stanser, till vilka vi sänt utkastet till vårt yttrande för granskning.

Sålunda har humanistiska sektionen vid Uppsala universitet anfört vissa allmänna synpunkter. Sektionen framför det önskemålet att »gamla ka- rakteristiska familjenamn borde vara mera skyddade för närgången efter- likning än vad som i praktiken blivit fallet». Vi hänvisa till vad som anförts på s. 16 rörande praxis, men vilja även framhålla svårigheterna att be- döma huruvida ett visst n a m n h a r sådan historisk betydelse att det skall ställas i särklass. Till frågan om namnlikheter överhuvudtaget å t e r k o m m a vi i det följande.

Varumärkes- och firmautredningen har tagit upp frågan om namnlik- heter med hänsyn till de speciella frågor av denna art som u p p k o m m a vid tillämpningen av gällande lagstiftning om skydd för varumärken och om firma. Utredningen understryker de svårigheter som uppstå vid konstruk- tionen av varumärken och firmanamn på grund av risken för förväxling mellan alltför likartade namn. Den framhåller bl. a. att det »synes vara en brist, att släktnamnsförordningen icke stadgar att godkännande skall vägras, om ett föreslaget n a m n består av annans varumärke eller firma- dominant eller lätt kan förväxlas därmed» och ifrågasätter »om icke vid bedömandet av frågor huruvida ett föreslaget släktnamn skall anses som nytt eller fristående i förhållande till ett som redan bäres av a n n a n släkt, de synpunkter som spela in vid prövningen av förväxlingsfara mellan varu- märken vore förtjänta av ett visst beaktande». Sammanfattningsvis uttalar

17

utredningen det önskemålet »att praxis inom varumärkes-, firma- och n a m n r ä t t e n k a n jämkas samman, så att divergenser som icke ligga i sakens natur bringas att upphöra», samt uttalar sig till förmån för en skärpning av praxis vid likhetsprövningen av förslag till nya släktnamn.

Vi förstå de svårigheter som kunna uppstå för patent- och registrerings- verket vid bedömningen av inkommande ansökningar om varumärken. Av intresse för oss äro de principer patentverket tillämpat i fråga om varu- m ä r k e n som likna befintliga släktnamn. Av de exempel som lämnas i ut- redningens yttrande framgår att patentverket varit liberalare i sin bedömning än vad centralbyrån skulle varit, i den händelse det gällt att bevilja ett nytt släktnamn. Om exempelvis n a m n e n Silvine och Fougé, vilka accepterats som varumärken, skulle ha k u n n a t godtagas av namnmyndig- heten från språkliga synpunkter — vilket efter nuvarande praxis dock ej varit möjligt — skulle likheten med de redan befintliga släktnamnen Silvin och Fouger varit ett absolut hinder för godkännande.

Vad firmanamnen beträffar inse vi den ekonomiska betydelsen av den goodwill, som ligger i ett firmanamns egenart. Men även om två firma- n a m n innehålla samma släktnamn k u n n a de tydligt skiljas från varandra genom olika förnamn eller annorledes, till exempel genom ett tillägg som anger verksamhetens art. Detta torde redan nu vara nödvändigt. Vi ha i Sverige drygt 100 000 släktnamn, vilket innebär att ett stort antal perso- ner bära lika släktnamn eller namn som äro förväxlingsbara. Det finnes icke någon för hela landet gällande statistik över h u r många som b ä r a de vanligaste släktnamnen, men som exempel kan nämnas att endast i Stock- holms telefonkatalog upptagas drygt 7 500 personer med namnet Anders- son och drygt 1 000 personer med det »egenartade» namnet Lindberg.

) Det synes oss icke sannolikt att ett förhållandevis obetydligt antal möjligen förväxlingsbara nya namn, som dessutom k o m m a att bäras av ett ringa antal personer, skulle kunna medföra större olägenheter. Att pålägga n a m n m y n - digheten den stora börda som skulle följa med en granskning av namnför- slagen mot existerande firmanamn — c:a 400 000 — och varumärken skulle enligt vår uppfattning medföra ett dubbelarbete och en orimlig kostnad i förhållande till vad man kan vinna. F i r m a d o m i n a n t e n utgöres nämligen av ett förefintligt släktnamn och kontrollen av förväxlingsbar likhet sker i detta fall redan vid slagningen av namnförslaget mot centralbyråns namn- register. I den mån varumärket uppbyggts på basis av ett släktnamn, sker kontrollen på enahanda sätt. Varumärken torde för övrigt i regel vara så konstruerade att små utsikter föreligga för att en efterapning skulle k u n n a godtagas som släktnamn.

x) Statistiska uppgifter om släktnamn återges i bilaga C.

Vi anse visserligen att det skulle vara önskvärt med en likartad behand- ling av namnlikhetsfrågorna hos de olika myndigheterna, men kunna ej finna att utredningen framlagt tillräckligt starka skäl för att vi skulle från- gå vår allmänna uppfattning att m a n i fråga om namnlikheter ej bör vara för restriktiv vid behandlingen av namnförslag. Bland namn som bildats före namnförordningens tillkomst finnes, som ovan antytts, ett stort antal som likna varandra utan att detta torde medföra alltför stora olägenheter för b ä r a r n a .

Vi vilja även framhålla ett önskemål som framförts av en av de h ö r d a instanserna, nämligen att de nya n a m n e n ej skola vara för svåra att memo- rera. För att uppfylla detta önskemål borde man egentligen i så stor ut- sträckning som möjligt använda sedan länge brukade namnelement för konstruktion av nya namn. Som framgår av de uppgifter rörande existe- rande släktnamn, som lämnas på annat håll (s. 33 f.), skulle ett sådant för- faringssätt i hög grad begränsa möjligheten att bilda nya namn. Genom att tillåta varianter av befintliga namnelement ökar man i hög grad dessa möjligheter.

Vid vår behandling av frågan om namnlikheter, vilken utgör ett av n a m n - myndighetens svåraste problem, ha vi konstaterat att det knappast är möj- ligt att uppställa allmängiltiga regler och att man för övervägande antalet ansökningar är hänvisad till att avgöra detta spörsmål från fall till fall.

Några exempel k u n n a emellertid belysa frågan i vad mån olikheter i uttal och stavning av släktnamn äro sådana att varianterna skola betraktas som olika namn.

Som norm ha vi härvid lagt det uttal som kan anses vara det normala i nutida svenskt riksspråk.

Dubbelskrivning av konsonant. — Namn som skilja sig från v a r a n d r a

endast genom dubbelskrivning av konsonant ha tidigare ansetts icke k u n n a godkännas vid sidan av varandra. Praxis h a r dock på senare år blivit mera liberal på grund av synpunkter som framförts från språkvetenskapligt håll.

Som exempel på namnbildningar som godkänts såsom skilda släktnamn k u n n a nämnas Granö och Grannö, Os mar k och Ossmark, Otsjö och Ottsjö samt Tenby och Tennby. Namnen Granö, Osmark, Otsjö och Tenby ha så- lunda ansetts vara åtskilda från n a m n e n Grannö, Ossmark, Ottsjö och Tenn-

andra. Vi ansluta oss till denna praxis.

r framför konsonant. — Om m a n t a r bort bokstaven r i befintligt släkt-

n a m n (Lander gr en, Landegren), torde detta i allmänhet få anses medföra

sådan förändring av namnet att nytt n a m n uppkommer. Följa efter r som

19

sista bokstav i förled eller som bokstav inne i stavelse d, l, n, s, t eller sj- ljud, uppstår emellertid risk för namnlikhet, enär r då har en tendens att försvagas eller försvinna i uttalet. Sålunda måste Alfält och Arlfält, Linde-

e- och ä-ljuden. — Såsom vägledande princip vid bedömning av e- och

ö-ljuden torde k u n n a uppställas den regeln, att mellan kort e-ljud och kort o-ljud icke föreligger tillräcklig åtskillnad för att skilda n a m n skola anses föreligga. Sålunda äro n a m n e n Häggemo och Heggemo att anse såsom för lika v a r a n d r a och därför icke möjliga att godtaga såsom skilda släktnamn.

Även i fråga om långt e- och ö-ljud i förleder bör stor försiktighet iakttagas, enär i regel besvärande namnlikhet uppstår.

o- och å-ljuden. — När enligt gängse stavning de ord eller ortnamn av vilka ett släktnamn är bildat innehålla bokstaven o, k a n en stavning med

icke Dovhagen och Dåvhagen eller Kollberg och Kållberg betraktas som skilda n a m n . Detsamma gäller ett utbyte av å enligt gängse stavning mot o.

Hållsäter och Hollsäter k u n n a därför icke heller betraktas som skilda

namn.

hl och nd, respektive II och nn. — Släktnamn innehållande konsonantför-

bindelserna Id och nd å ena sidan samt // och nn å den andra k u n n a icke anses förete störande likhet med varandra, om n ä m n d a förbindelser stå mellan vokaler. Om däremot dessa förbindelser efterföljas av konsonant, måste störande likhet anses föreligga. Släktnamn av typen Eldeström och

vid sidan av varandra. Namnen Eldberg och Ellberg eller Landström och

I detta s a m m a n h a n g bör vidare framhållas, att följande slutleder synas k u n n a godkännas i släktnamn bredvid v a r a n d r a i eljest lika namn, näm- ligen brand och brant, bring och brink, hag och hage, hed och hede, rud och

och hed godtagas som slutleder bredvid v a r a n d r a i eljest lika namn, enär

5. PRINCIPEN ATT NYA SLÄKTNAMN BÖRA VARA SVENSKA

Denna princip h a r varit vägledande vid utarbetandet av redan utgivna

namnböcker. Den av Noreen och Grape utgivna namnboken omfattar mera

skiftande namnformer än de av Sahlgren utarbetade båda namnförteck-

ningarna, men alla tre bygga p å svenska namnelement.

Vi ansluta oss till denna princip. Detta får dock ej tolkas så, att vi skulle förorda en försvenskning av utländska släktnamn som tillföras namnför- rådet genom b ä r a r n a s invandring till vårt land. Tvärtom ha dessa n a m n ett stort kulturhistoriskt värde. Den omständigheten att ett släktnamn ä r utländskt bör därför ej i och för sig utgöra ett skäl för namnbyte. Däremot kan det ej vara lämpligt att personer av svensk börd antaga n a m n som ge dem sken av att h ä r s t a m m a från a n n a t land.

Av principen att endast svenska n a m n skola godkännas följer i första hand att namnformer som ha en utländsk prägel skola undvikas. Särskilt gäller detta n a m n h ä r r ö r a n d e från s p r å k av mycket främmande k a r a k t ä r , såsom de slaviska och romanska. Ej heller sammansättningar som ha för- leder av svensk typ och efterleder h ä m t a d e från dessa språk ha ansetts k u n n a godtagas. Namnformer som h ä r r ö r a från främmande språk h a tidigare förekommit vid namngivning. I synnerhet har det tyska inflytandet varit framträdande. Numera märkes även en påverkan från engelskan.

Tyska element

Såsom tyskinfluerade namnbildningselement kunna nämnas förleder med diftonger samt i vissa fall förleder som sluta med ändelserna en och er. För- leder med diftonger (ajlai, ejlei, ojloi, öjlöi, eu och au) ha icke medtagits i Noreen-Grapes namnförslag. Sådana namnbildningar ha dock förekommit i stor utsträckning i n a m n a n s ö k n i n g a r n a och ha också godkänts i betydande omfattning av Kungl. Maj:t. Som exempel k u n n a nämnas sammansättning- a r med Aj, Ajde, Ej, Ejne, Ejd, Kej, Reu, Reut och Reuter.

F r å n språkvetenskapligt håll h a r framhållits att dylika n a m n äro osvenska.

Beträffande ej måste dock observeras att denna diftong förekommer i flera svenska ord, exempelvis ejder och lejd. Med hänsyn härtill h a i åt- skilliga fall släktnamn med diftongen ej godtagits av centralbyrån. Även n a m n med diftongen aj ha godtagits, e h u r u icke i så stor omfattning som n a m n med ej. Även o/-diftongen förekommer i vanliga svenska ord (maj m. fl.) samt i dialektord och i o r t n a m n . Diftongerna oj och oj ha icke före- kommit i större omfattning i släktnamnsansökningar hos centralbyrån. Dif- tongen au h a r godkänts i namnbildningar med anknytning till gotländska ortnamn, varvid dock för godkännande krävts, att sökanden k u n n a t visa härkomst från Gotland.

Enligt vår mening bör e/'-diftongen k u n n a användas, dock icke med stav-

ningen ei. Diftongen aj kan också användas i viss omfattning, dock icke

med stavningen al Diftongerna oj och oj, framförallt den förstnämnda,

äro relativt sällsynta i svenska ord och ortnamn, och k u n n a därför icke

21

användas i namnbildning i någon större utsträckning. En förutsättning för att n a m n med dessa diftonger skola kunna godtagas bör vara att namnet i sin helhet icke gör ett osvenskt intryck, vilket i regel innebär att diftong- erna ingå i namnelement som hämtats från de vanliga källorna för namn- bildning. Mot rådande praxis beträffande diftongen au ha vi icke anledning till erinran.

Förleder med ändelserna en och er ha använts mycket flitigt. Släktnamn med en eller er i mellanstavelsen utgöra emellertid oftast tydliga efterbild- ningar av tyskt namnskick. F r å n språkvetenskapligt håll h a r därför fram- hållits att dylika namn, i den m å n de äro bildade efter tyskt mönster, icke borde godtagas såsom svenska släktnamn. Statistiska centralbyrån h a r i viss utsträckning tillmötesgått dessa synpunkter, men vid flera tillfällen h a r tveksamhet uppstått om namnbildningar av detta slag. Vederbörande sökande ha nämligen i åtskilliga fall framfört skäl för sin framställning som centralbyrån ansett vara värda att beakta.

Humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala, humanistiska fakul- teten vid Stockholms högskola, Svenska akademien och Nämnden för svensk språkvård ha i sina yttranden framhållit att namnbildningar med förled slutande på en och er böra kunna ges större u t r y m m e och att det skulle vara ett utslag av alltför sträng purism att principiellt utdöma dylika n a m n på grund av elementens ursprungligen tyska härkomst. De rekom- mendera därför en välvilligare inställning till sådana namnbildningar.

I denna specialfråga vilja vi framhålla följande.

Förleder med ändeisen en ha sedan århundraden använts vid bildandet av svenska släktnamn. Bildningssättet beror åtminstone i det väsentliga på tyskt inflytande. Äldst äro adelsnamn som Oxenstierna, Löwenhielm o. 1. Sedermera bildade man även borgerliga släktnamn med en, såsom

av dessa ett inflytande gjort sig gällande från svenska ortnamn. Det finns i själva verket ett icke ringa antal sammansatta svenska o r t n a m n vilkas förleder sluta på en. Redan vid en hastig genomgång av Svensk ortför- teckning ha följande namn anträffats, vilka samtliga äro gårds-, by-, socken- eller h ä r a d s n a m n : Bergendal, Bärfendal, Edenberga, Ekenhaga, F ä r e n t u n a , Gottenvik, Hagenlösa, Hammenhög, Hedenlunda, Hedentorp, Nordenholm, Sollentuna, Sävendal, Ullentuna, Vallentuna, Vemmenhult, Vemmenhög, Vemmentorp, Västenhaga, Yxenhult, Ärentuna, Östenbo.

Säkerligen skulle vid en systematisk granskning många a n d r a ortnamn med

namnsarkivet dialektuttalet i det stora flertalet av de anförda n a m n e n

likaledes h a r en. I samtliga ortnamn med dylikt en är detta oursprungligt.

Det har icke tillhört namnen, då de bildades, utan har sedermera u p p k o m - mit till följd av dialektala ljudutvecklingar. Sålunda skrevos Sollentuna och Vallentuna på 1200-talet Solendatunum resp. Valendatunum, Vemmen- hög hette ursprungligen Vämundahög och innehåller genitiv av det forn- nordiska mansnamnet Vämund o. s. v.

I modern tid har det tillkommit en ny grupp av ortnamn med en. Det är sådana n a m n som t. ex. Frykenstrand, benämning på ett semesterhem i Värmland. Namnet är föranlett av läget vid sjön Fryken. En dylik n a m n - bildning är historiskt sett icke riktig. Den finner icke något stöd i dialek- terna. Gamla, genuina sammansättningar med sjönamnet Fryken äro där- emot häradsnamnet Fryksdal och sockennamnet Fryksände. Utan tvivel komma emellertid dylika bildningar i framtiden att bli allt vanligare, allt- eftersom känslan för de gamla ordbildningsnormerna försvinner även i dialekterna.

Då sålunda ändeisen en i förleder av sammansatta släktnamn redan h a r god hävd och då ett motsvarande en i ortnamn kan sägas vara åtminstone icke ovanligt, synes en välvilligare inställning till nybildade släktnamn med

vetenskapliga expertisen. Namn som exempelvis Frykenlund (till sjönamnet Fryken) och Bjälkenberg (till sjönamnet Bjälken) synas oss därför god- tagbara.

Vad beträffar förleder slutande på ändeisen er anse vi oss böra fram- hålla, att åtskilliga svenska ord med ändeisen er finnas, exempelvis glim- mer, timmer, bäver, ävensom åtskilliga dialektala ord. Om sådana ord sammansättas med lämplig efterled, möter självfallet icke hinder att god- känna det framkomna namnet. Däremot k u n n a icke släktnamn av typen

ordbildningsregler.

I detta sammanhang bör även beröras ändeisen er i slutet av n a m n . Denna ändelse har varit mycket uppskattad för namnbildning och åtskilliga släktnamn med denna ändelse finnas, exempelvis Ekströmer, Lundberger och Örnmarker eller tvåstaviga namn såsom Berger, Linder och Strömer.

Humanistiska fakulteten vid Stockholms högskola, Göteborgs högskola

och Svenska akademien ha yttrat sig härom. Stockholms högskola och

Svenska akademien framhålla, att sådana n a m n med en viss försiktighet

böra kunna godtagas. E n ä r de använts sedan gammalt i Sverige synas

de icke behöva betecknas som främmande för svenskt s p r å k b r u k u t a n

borde bedömas och avgöras från fall till fall. Göteborgs högskola framhål-

ler också, att n a m n på er icke verka stötande för svensk språkkänsla och

förordar därför en vidsträcktare användning av denna ändelse. Sådan

namnbildning kan finna stöd i ord med den gamla maskulina nominativ- ändelsen er, som lever kvar i orden dager, hoper, namnet Järker och i ord av typen spjuver, slarver och toker. Fornsvenska former som bäkker, staver,

leder i släktnamn.

Vi vilja i denna fråga anföra följande.

Ändeisen er måste enligt vår mening anses vara främmande för nutida svenskt språkbruk utanför släktnamnsbildningen. I regel synes den därför böra undvikas. De anförda exemplen synas icke heller ge anledning till en allmän rekommendation av ändeisen er. Den förekommer i svenska ord i mycket begränsad omfattning. Ord med denna ändelse ha i övervä- gande antalet fall en nedsättande innebörd, till exempel de nyssnämnda spjuver, slarver och toker. Namn med slutleder som heimer, marker, mander och steiner få lätt k a r a k t ä r av direkta efterbildningar av tyska n a m n som

svenska motsvarigheten till den tyska ändeisen er i Backer, Förster m. fl.

är are, en ändelse som förtjänar att användas i större utsträckning än hit- tills. Även om vi sålunda anse att ändeisen er i regel icke bör användas, vilja vi dock framhålla att enstaka fall förekomma där hinder härför icke bör möta. Vi avse då bl. a. namnbildningar som Haver och Ynger efter sjö- n a m n e n Håvern och Yngern, i vilka den bestämda slutartikeln utelämnats.

Det bör h ä r också framhållas att ändeisen eling är av tyskt ursprung.

Den svenska ändeisen Ung kan icke föregås av vokal.

Element från klassiska språk

Ändelser härrörande från de latinska och grekiska språken ha sedan gammalt nyttjats för namnbildning. Här avses ändelser som elius, enius,

Den sistnämnda ändeisen h ä r r ö r från grekiska språket och de övriga här- s t a m m a från eller utgöra förkortningar av latinska förebilder.

Särskilt under 1600- och 1700-talen tillkommo släktnamn med latinska eller grekiska ändelser. Intresset under denna tid för sådana namnbild- ningar sammanhänger med den intima förtrogenhet med de latinska och grekiska språken som då var rådande bland prästerskapet och de lärde.

Det h a r emellertid även under efterföljande å r h u n d r a d e n varit vanligt att

bilda släktnamn på detta sätt. De ingå i ett flertal gamla n a m n och några

av dem torde genom att de sedan länge använts vid namnbildning ha

så ingått i allmänhetens medvetande att m a n icke anser n a m n bildade p å

dylikt sätt som osvenska. F r å n allmänhetens sida är också intresset för

n a m n med sådana ändelser fortfarande stort. F r å n språkvetenskapligt håll har emellertid gjorts gällande att det, eftersoni latinet och grekiskan nu- mera icke på långt när spela den roll i vår andliga odling som de gjorde tidigare, är olämpligt att godkänna släktnamn som bildats med anlitande av latinska och grekiska ändelser. Statistiska centralbyrån h a r därför i sin bedömning av ansökningar om nya släktnamn av detta slag varit mycket restriktiv.

Humanistiska sektionen i Uppsala, humanistiska fakulteten vid Stock- holms högskola, Nämnden för svensk språkvård och Svenska akademien ha uttalat sig om vårt förslag att slutlederna ell, en (én och een), ér, in och

sjunkande klassiska bildningen i vårt land icke bör utgöra hinder för att personer som önska ha latinska ändelser i sina namn skola få sina önske- mål tillgodosedda. De övriga instanserna förorda också en mindre restriktiv praxis och föreslå att n a m n med dessa ändelser godtagas så långt det med hänsyn till kraven på stavning och välljud är möjligt och lämpligt. Stock- holms högskola framhåller, att dessa ändelser numera närmast te sig som något rätt säreget svenskt. Icke heller de mera rent latinska ändelserna

mien behöva vara principiellt uteslutna, om de ingå i namnförslag som eljest äro tilltalande. Nämnden för svensk språkvård finner av dessa senare ändelser elius och enius mest acceptabla, då de sedan gammalt ingått i den svenska namntraditionen och flitigt använts.

En liberalare inställning till namnbildningar med nu n ä m n d a ändelser synes oss vara motiverad. Sålunda böra de kortare ändelserna ell, en (én eller

i namnförrådet är det emellertid svårt att konstruera ett större antal nya namn av denna typ. Även ändeisen änder är sedan gammalt så införlivad med svensk namnbildning att den icke längre verkar främmande. Den forn- grekiska formen är icke änder utan andros, t. ex. Alexandros = vårt Alexan- der; ändeisen änder har inkommit i svenska släktnamn efter tyska mönster från humanismens dagar. Ändelserna us, eus (0211s) och ius samt de ut- vidgade formerna elius, enius, inius och inus förläna de med dem bildade namnen en latinsk k a r a k t ä r . Av denna anledning ha vi varit tveksamma om lämpligheten av att bilda nya namn med sådana ändelser. Vi vilja dock i princip icke motsätta oss att dessa ändelser i fortsättningen k o m m a ifråga.

De ha emellersid såsom framgår av den statistiska redovisningen redan tagits i anspråk i så stor utsträckning att nya lämpliga namn av denna typ ej äro så lätta att finna. Sådana namn ha icke medtagits i vår namnför- teckning.

25

Invandrares namn

Som tidigare anförts (s. 12) ha invandrare som erhållit svenskt medbor- garskap enligt sedan gammalt tillämpad praxis medgivits möjlighet till n a m n ä n d r i n g för sina i Sverige födda barn, medan n a m n ä n d r i n g för per- soner i första generationen endast medgivits, om n a m n e t i Sverige k u n n a t anses vara anstötligt eller löjeväckande eller eljest synnerligen besvärligt att använda med hänsyn till stavning eller uttal. Enligt vår ovan deklare- rade uppfattning om försvenskningen av utländska namn, böra namnan- sökningar från naturaliserade utlänningar behandlas efter ensartade prin- ciper, oavsett hur länge släkten haft svenskt medborgarskap. En föränd- ring av namnet bör sålunda medgivas endast på samma grunder som hittills gällt för invandrare i första generationen. Kravet på att det nya n a m n e t bör vara svenskt, bör lämpligen icke upprätthållas i dessa fall.

Stundom kan det vara tillräckligt att namnet förkortas eller förenklas i syfte att göra det användbart i Sverige, medan det i andra fall kan vara nödvändigt med helt namnbyte. Det kan från vederbörandes egen synpunkt vara önskvärt att han får moders släktnamn eller lämpligt n a m n som bäres av a n n a n person inom släkten. Sådana medgivanden ha lämnats av centralbyrån. Åtskilliga skäl tala för att man i fortsättningen följer denna praxis.

6. STAVNING AV SLÄKTNAMN

Som allmän regel gäller att stavningen av n a m n bör följa vanliga stav- ningsregler. Uttalet av ett n a m n blir emellertid under alla förhållanden b ä r a r e n s ensak. Namn som på grund av påverkan från främmande språk k u n n a k o m m a att uttalas på sätt som avviker från det normala svenska uttalet äro dock icke lämpliga. Som exempel kan i detta hänseende anföras namnet Kennby, som enligt svenska uttalsregler skall uttalas med r/'-ljud men p å grund av påverkan från engelskan kan k o m m a att uttalas med 7<--ljud. Vissa undantag i fråga om stavningen k u n n a dock medgivas.

K-ljudet skrives antingen med k eller c. I vissa n a m n k a n endera av dessa bokstäver utan olägenhet användas som begynnelsebokstav. Så är fallet med exempelvis Karl eller Carl. Hittills h a r praxis varit att person som i kyrkoboken varit antecknad med stavningen c, exempelvis Carlsson, vid byte till annat namn som börjat med Avljud, fått behålla c som initial.

Enligt vår uppfattning kan denna praxis bibehållas i de fall då förleden

är ett n a m n som av ålder stavas omväxlande med c och k. Däremot k a n

det icke vara lämpligt att i vanliga svenska ord, som alltid stavas med k, detta förändras till c, exempelvis i förleden kull eller kulle, /{"-ljudet bör ej stavas med q.

Framför e, i och y kan antingen c eller s användas för att u t m ä r k a s-ljudet. C-stavning kan emellertid icke anses lämplig utom i namn eller ordbildningar som av ålder k u n n a ha c-stavning. Enligt gammal praxis bru- kar stavning både med v och w godtagas i början av släktnamn, m e d a n däremot y-ljudet inne i n a m n ansetts alltid böra stavas med v. Det finns ingen anledning att ändra denna praxis.

Bokstaven j som initial förekommer i ringa utsträckning i svenska n a m n och ord, och det är därför svårt att finna lämpliga släktnamn för personer som vid byte vilja bibehålla denna begynnelsebokstav. Med hänsyn härtill kunna namnförslag med begynnelsebokstaven / godtagas i stället för g framför mjuk vokal och i stället för dj, gj, hj och Ij.

Hittills har kort å'-ljud fått stavas med ä eller e, och vi föreslå ej någon ändring härutinnan.

Vi ha med anledning av ett uttalande i direktiven under våra undersök- ningar även behandlat frågan under vilka förutsättningar ändring av släkt- namns stavning bör få vidtagas. Vi anse oss ej kunna taga upp frågan om rätten för pastorsämbete att ändra stavningen av släktnamn, enär detta är en folkbokföringsfråga som torde få behandlas i annat sammanhang. Oav- sett om stavningsändringen göres av pastor eller statistiska centralbyrån, kunna dock följande språkliga synpunkter anföras.

Sådan ändring av namnet som innebär förändring till överensstämmelse med de principer vi tidigare angivit för stavning av nya namn, bör k u n n a godtagas. Sålunda kunna stumma bokstäver såsom h; d framför t; f fram- för v, o. s. v. strykas. Likaså bör qu kunna förändras till kv; c som tecken för s-ljud till s eller som tecken för A-ljud till k; och z till s. Tillägg eller strykning av s före son torde även höra hit. I den mån ändring önskas till stavning av namnet enligt äldre stavningsregler synes man böra fordra att vederbörande kan påvisa att han själv eller hans familj nyttjat stav- ningen under mer avsevärd tid och att denna stavning icke ändrat namnets karaktär.

27

B/7. A

Kungl. förordning angående antagande av släktnamn; given Stockholms slott den 5 december 1901

§ 1. Anteckning i kyrkobok därom, att någon antagit nytt släktnamn, må ske endast:

1. då Konungen för särskilt fall förordnat om det nya namnets antagande, 2. då (enligt lagen om barn u t o m äktenskap) sådant barn antagit sin faders eller styvfaders släktnamn,

3. då någon, som saknar släktnamn, såsom sådant n a m n antagit sin faders, farfaders, morfaders eller i a l m a n a c k a n s namnlängd intaget manligt förnamn, med tillägg av »son» eller dylikt, som u t m ä r k e r härkomst, eller ock gårdsnamn, varmed han efter ortens sed allmänligen benämnes,

4. då enligt nya giftermålsbalken h u s t r u anmält sig bära sitt eget och mannens släktnamn i förening eller frånskild hustru återtagit det n a m n hon hade såsom ogift, eller

5. då särskilt godkännande av det nya n a m n e t blivit, efter vad i denna förordning sägs, meddelat. KK 11 okt. 1920.

§ 2. Ansökan om godkännande, som i § 1 mom. 5 sägs, prövas av statis- tiska centralbyrån.

Sådan ansökan skall, försedd med uppgift om sökandens postadress, ingivas eller i betalt brev insändas till centralbyrån. Sökandens underskrift skall vara styrkt av vittnen. Vid ansökningen skall fogas prästbevis, angi- vande sökandens fullständiga n a m n , h a n s födelseår, m å n a d och dag jämte bostad i församlingen samt om h a n ä r gift eller icke. KK 28 juni 1946.

§ 3. Ansökan om godkännande av släktnamn m å ej bifallas, där det nya namnet, så vitt känt är, bäres av a n n a n släkt och tillika är av mera egen- artad beskaffenhet eller därest d e t s a m m a kan väcka anstöt. Är fråga om förändring av mera egenartat släktnamn, må ansökan ej heller bifallas, utan så är att skälig orsak anföres.

Över statistiska centralbyråns beslut i ärende om godkännande av släkt- n a m n m å klagan ej föras. K K 28 juni 1946.

(§§ 4 och 5 äro upphävda genom KK 21 nov. 1931.)

§ 6. Har ansökan om godkännande av släktnamn bifallits, äger sökan- den, inom ett år från den dag godkännandet meddelades, hos pastor i den församling sökanden tillhör a n m ä l a n a m n e t till införande i kyrkobok.

Sker ej anmälan inom den sålunda bestämda tiden, vare godkännandet utan verkan. KK 28 juni 1946.

§ 7. För den, som ej uppnått myndig ålder, göres anmälan om nytt släkt-

namns införande i kyrkobok eller ansökan, som i denna förordning avses,

av den eller dem, som hava vårdnaden om honom. Har den omyndige fyllt aderton år, må anmälan eller ansökan ej upptagas, med mindre den ä r av h o n o m biträdd. Hustru, som ej u p p n å t t myndig ålder, äge själv göra an- mälan, varom i § 1 mom. 4 sägs.

Anmälan eller ansökan av fader gälle, där ej annat förbehålles, även för hans b a r n i äktenskap, som står under h a n s vårdnad och ej fyllt aderton år.

H a r b a r n utom äktenskap sin moders, faders eller styvfaders släktnamn eller bär adoptivbarn adoptantens släktnamn, skall, där ej annat förbehålles, a n m ä l a n eller ansökan av den, vars släktnamn barnet sålunda bär, gälla även för barnet, såvitt det står under dennes vårdnad och ej fyllt aderton år.

Den, som är gift, m å allenast i förening med maken göra a n m ä l a n eller ansökan, som i denna förordning avses; dock att utan hinder härav h u s t r u äger själv anmäla sig bära sitt eget och mannens släktnamn i förening.

KK 11 okt. 1920.

§ 8. Tillhör hustru annan församling än mannen eller tillhör barn, å vilket bestämmelse i § 7 andra eller tredje stycket är tillämplig, a n n a n för- samling än den, som h a r vårdnaden om barnet, skall, vid a n m ä l a n om n a m n e t s införande i kyrkobok, den a n d r a församlingen för pastor uppgivas.

KK 11 okt. 1920.

(§ 9 ä r upphävd genom KK 29 april 1921.)

Bil. B

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anförde enligt statsrådsprotokollet den 29 juni 1951 följande:

Efter Kungl. Maj:ts beslut den 29 november 1918 och den 18 juni 1937 h a tillkallade sakkunniga utarbetat tre förteckningar över namn, lämpliga att k o m m a till användning såsom släktnamn. Den första förteckningen, som utarbetades av framlidne professorn Adolf Noreen och f. d. över- bibliotekarien Anders Grape, utkom 1921 och de två senare, som utarbe- tats av professorn emeritus Jöran Sahlgren, utkommo 1939 respektive 1940.

Förteckningarna i fråga, som utgivits av trycket under benämningen Svensk Namnbok till vägledning vid val av nya släktnamn, ha flitigt anlitats av de namnsökande och det namnförråd, som de innehålla, har i följd härav numera blivit så utgallrat, att behov föreligger av nya släktnamnsförslag.

Som huvudprincip vid utarbetandet av namnförteckningarna har gällt, att de nya n a m n e n skola vara svenska. Denna grundsats bör alltjämt följas.

Sedan den 1 juli 1946 h a r för rådgivning vid behandlingen av ansökningar om nya släktnamn av statistiska centralbyrån anlitats en språkvetenskaps- man, vilken tager del av alla ansökningar om godkännande av nya släktnamn.

29