Examensarbete, 15 hp Journalistprogrammet, 180 hp
The aim of this essay is to study how events associated to the coronavirus has been portrayed in the Swedish newspaper Aftonbladet and the public service-company SVT. To concretize the aim, we formulated two questions; is there any overall differences and similarities between SVT and Aftonbladets way to angle their news, if the answer is yes, what are the differences and similarities, do SVT’s and Aftonbladet’s reporting differ in terms of
storytelling techniques in the articles associated to the coronavirus, if the answer is yes, what are the differences and similarities. The method chosen to investigate these questions was a qualitative content analysis with a focus on storytelling techniques. The chosen theories to support the method was framing, media logic, agenda setting and news rating & storytelling techniques. In the analysis we came to the conclusion that Aftonbladet and SVT in many of their articles have used almost the same angle, although the angles of Aftonbladet was more explicit and not as unbiased as SVT’s news articles. During our time studying SVT and Aftonbladet we saw that in the videos that belonged to the articles, Aftonbladet used
interviews with persons who had participated in the press conferences, instead of publishing parts from the press conference in the videos, which SVT did. SVT hasn’t, in any of the cases, published an interview with, for example, a doctor or a representative from
Folkhälsomyndigheten. It gives a more personal impression to interview individuals, than to publish parts from a press conference. We also saw that Aftonbladet used more storytelling techniques, especially accentuation and intensification in their framing of events connected to the virus, it was especially noticeable in the article about the first death. Something that surprised us during the work with the analysis was the fact that neither Aftonbladet nor SVT have been more critical to the government’s decisions in their reports. Perhaps because the trust in the authorities is high among the audience.
Abstract
Innehållsförteckning
1. Inledning
11.2 Syfte och frågeställningar 2
1.3 Bakgrund 2
2. Teori och tidigare forskning
32.1 Gestaltningsteorin 4
2.2 Medielogik 6
2.3 Nyhetsvärdering och berättartekniker 7
2.2.1 Tidigare forskning 10
2.2.2 Epidemier och pandemier i media 11
2.2.3 Publikens efterfrågan på snabb information 12
3. Material och metod
133.1 Materialbeskrivning 13
3.2 Urvalsdiskussion 14
3.2.1 Metod 16
3.2.2 Kvalitativ studie 16
3.2.3 Kvalitativ innehållsanalys med berättartekniker och dramaturgi 16
3.2.4 Tillvägagångssätt och operationalisering 17
3.3 Metoddiskussion
193.3.1 Tolkning och förförståelse 20
3.3.2 Validitet & reliabilitet 20
4 . Resultat och analys
225. Slutsatser och slutdiskussion
395.1 Berättartekniker 40
5.2 Vinklar 42
5.3 Framtida forskning 43
1. Inledning
Det första fallet av coronaviruset rapporterades den 31a december 2019 i Wuhan i Kina - ett virus som har spridits över stora delar av världen och smittat miljontals människor (WHO, 2020). Konsekvenserna av pandemin har bland annat lett till att börsen rasat, städer har satts i karantän, miljontals människor har blivit av med sina jobb och i skrivande stund har över 400 000 personer mist livet i covid-19 (WHO, 2020). Virusets utbrott har orsakat en stor oro och osäkerhet i samhället, ingen vet hur situationen kommer att utvecklas, hur många som
kommer att insjukna, dö eller hur viruset ska stoppas. I kriser tenderar människor att söka sig till traditionella medier för att få information. I det rådande läget blir alltså de traditionella nyhetsmediernas roll viktig för publiken, eftersom människor förlitar sig på nyhetsmediernas information (Kriskommunikation 2.0, 2016). Av den anledningen är det väsentligt att studera hur de traditionella medierna gestaltat olika händelser som är kopplade till coronaviruset. I och med digitaliseringen kan publiken idag ta del av nyheter när de vill, från vilken källa de vill och i vilket format de vill. Medielandskapet är splittrat och medierna tvingas tävla om uppmärksamheten från publiken genom att producera journalistik som på något sätt är lönsamt (Nord och Strömbäck 2005, 32). Vi finner det därför extra intressant att studera hur ett public service-företag - som inte är beroende av reklamintäkter på samma sätt som kommersiellt press är, arbetar med gestaltning av information som är kopplad till coronaviruset. Nyhetsmedierna har, sett till finansiering och uppdrag, olika ekonomiska förutsättningar och publicistiska krav. Public Service-företagen är skattefinansierade och är således inte beroende av annonsintäkter. Kommersiella nyhetsmedier som drivs av privata koncerner finansieras via annonsintäkter, prenumerationer eller offentliga medel som presstödet (Weibull & Wadbring, 2014: 116). Ju fler som läser, desto högre intäkter får de kommersiella nyhetsmedierna via både prenumerationer och annonsintäkter. Eftersom vi själva praktiserade på en stor nyhetsredaktion när viruset fick spridning i världen, kunde vi med egna ögon bevittna hur det redaktionella arbetet förändrades. Åtgärder sattes in på redaktionen och nyheter som i vanliga fall toppade dagordningen, prioriterades bort. Under våra veckor på redaktionen ökade vårt intresse för att studera det journalistiska arbetet kring
1
coronaviruset närmare.
1.2 Syfte & frågeställningar
Syftet är att undersöka hur gestaltningen av tre specifika händelser kopplade till coronaviruset skiljer sig åt mellan SVT och Aftonbladet. För att konkretisera syftet har två frågor
formulerats:
1. Finns det några övergripande skillnader och likheter i hur SVT och Aftonbladet vinklar sina nyheter? I så fall, vilka är dessa?
2. Finns det några likheter och skillnader i SVT:s och Aftonbladets rapportering vad gäller berättartekniker i artiklar kopplade till Coronaviruset? I så fall, vilka är dessa?
1.3 Bakgrund
Dagligen inträffar ett oräkneligt antal händelser, men enbart ett fåtal av dessa händelser uppmärksammas i mediernas nyheter (Strömbäck, 2014: 99), det beror på mediernas dagordningsmakt. Dagordningsteorin formulerades 1968, när Max McCombs och Donald Shaw (1972) undersökte vilka frågor som massmedierna valde att uppmärksamma och vilka frågor som väljarna ansåg var viktiga i anslutning till det dåvarande amerikanska valet (ibid, 177-180). De kunde genom denna undersökning se att det fanns ett starkt samband mellan väljarnas uppfattningar om valet och de politiska frågorna och mediernas nyhetsrapportering om valet och de politiska frågorna (McCombs & Shaw, 1972: 184). Resultaten av denna undersökning la grunden till formuleringen av dagordningsteorin - en teori som starkt bidragit till en föreställning om att medierna erhåller en stor makt i samhället, eftersom de påverkar människors bild av verkligheten genom deras nyheter (Strömbäck, 2014: 99). Verkligheten är obegränsad och för komplex för att människor själva ska kunna skapa en komplett bild av den, samtidigt som människor ständigt, mer eller mindre, söker sig till svar och förklaringar från nyhetsmedier när någonting viktigt eller stort har inträffat (Strömbäck, 2014: 100). I och med detta bidrar nyhetsmedierna till att människor organiserar sin bild av verkligheten efter nyhetsmediernas rapporteringar (ibid, 100). När medierna sätter dagordningen utövar de en
viss makt, eftersom de då bestämmer över vilka frågor som prioriteras - vilka frågor som privatpersoner och politiker kommer att diskutera. Därför finner vi det viktigt att analysera Aftonbladets och SVT:s gestaltning av händelser som är kopplade till coronaviruset. För att måla upp en helhetsbild av hur dagordningen sätts, ska det även nämnas att andra aktörer som publiken, politiker eller externa aktörer påverkar dagordningen - men i kriser tenderar
medierna till att ha mest dagordningsmakt, eftersom konkurrensen om människors
uppmärksamhet från politiska partier eller andra minskar, samtidigt som människors behov av information ökar (Strömbäck, 2014: 105).
Varje dag klockan 14.00, sedan den 4 mars 2020, håller Folkhälsomyndigheten en pressträff där de uppdaterar allmänheten om det nyaste gällande coronaviruset, bland annat presenteras antal dödsfall och information om uppmaningar till nya rekommendationer eller restriktioner.
Även Sveriges regering har vid flertalet tillfällen gett pressträffar sedan coronavirusets utbrott, där de presenterat nya förbud och lagar (Regeringen, 2020). Folkhälsomyndigheten har ett nationellt ansvar för folkhälsofrågor, och i deras uppdrag ingår bland annat att ta fram och sprida vetenskapligt grundad kunskap som främjar hälsan i Sverige
(Folkhälsomyndigheten Uppdrag, 2020). Dessa pressträffar, från Folkhälsomyndigheten, olika myndighetspersoner och regeringen, har kommit att bli ett dagligt inslag i många svenska mediers rapportering. I början av pandemin var träffarna ett stående inslag när det kom till att förmedla information om viruset. Journalister på Aftonbladet och SVT får mycket av sin information om coronaviruset från de dagliga pressträffarna.
2. Teorier & tidigare forskning
I detta kapitel presenteras tidigare forskning och teorier som vi har använt oss av, samt en beskrivning av varför dessa är värdefulla för vår studie. Den tidigare forskningen används för en kunskapsöversikt inom forskning om medier, pandemier och berättartekniker.
3
2.1 Gestaltningsteorin
Gestaltning handlar om hur en händelse eller fråga framställs och ges en specifik innebörd.
Entman (1993: 52) är citerad i Strömbäck (2014), och förklarar gestaltning så här:
“En aktör väljer ut vissa aspekter av en uppfattad verklighet och gör dem mer framträdande i en kommunicerande text, för att på så sätt främja en viss
problemdefinition, orsak, tolkning, moralisk bedömning och/eller föreslagen lösning på det beskrivna problemet”.
Gestaltning av en nyhet formas genom ordval, bildval, fakta, perspektiv, källor, tolkningar och moraliska omdömen. Eftersom gestaltning sker när man kommunicerar, är det
ofrånkomligt att inte gestalta nyheter (Entman, 1993; Strömbäck, 2014: 115). Teorin är mycket relevant för vår forskning eftersom nyhetsmedierna i det här fallet utgår från samma presskonferenser och samma information i deras rapportering. Att titta på hur de gestaltar informationen från samma källor gör det möjligt att identifiera skillnader eller likheter i deras rapportering.
Journalister gestaltar verkligheten på ett visst sätt genom att välja ut vissa aspekter i rapporteringen. Gestaltningen kan till exempel handla om hur ett problem beskrivs,
orsaksförklaringar, värderingar eller hur ett problem ska lösas. Strömbäck (2014) menar att det finns flera sätt att se på gestaltning, men att det i grund och botten handlar om specifika sätt att organisera och framföra information på (2014: 115). Enligt gestaltningsteorin är människors bild av verkligheten inte verkligheten i sig, utan den bild som journalisterna beskriver, och ju mer beroende människor är av nyheter, desto mer mottagliga är människor att påverkas av medierna och nyheterna (Strömbäck, 2014: 115). Strömbäck (2014: 115) använder ett exempel för att visa på hur gestaltning kan fungera:
“Ett enkelt exempel handlar om glaset som både kan beskrivas som halvtomt och halvfullt. I båda fallen finns exakt lika mycket vätska i glaset, men om det beskrivs som halvtomt ligger implicit ett krav på att det bör fyllas på. Om det beskrivs som halvfullt finns det inte samma behov av påfyllning”.
Beroende på hur något beskrivs bildas människors uppfattning om det. Journalistikens gestaltningsmakt handlar om hur journalisternas gestaltning av nyheter kan påverka hur publiken uppfattar världen (Strömbäck, 2014: 118). När det kommer till forskning om journalistikens gestaltning har det första steget varit att definiera vilka de vanligaste gestaltningarna är. För att på ett tillförlitligt sätt kunna undersöka hur stor journalistikens gestaltningsmakt är, behöver man utgå från klara definitioner (Strömbäck, 2014). Shanto Iyengar (1991: 11-16) var en av de första att definiera journalistikens gestaltningar, och han delade in dem i två olika kategorier: händelseorienterad och tematiska gestaltningar.
Händelseorienterad gestaltningar handlar om att journalister fokuserar på enstaka händelser eller personer för att illustrera generella problem som kan röra hela samhället. När journalister använder tematiska gestaltningar illustrerar de istället generella sammanhang och bakgrunder (Iyengar, 1991: 11-16; Strömbäck, 2014: 118). När Iyengar (1991) definierade dessa
gestaltningar kom han fram till att nyheternas sätt att gestalta händelser påverkade människorna som tog del av dem: människorna visade sig uppleva världen på olika sätt, beroende på om gestaltningen var händelseorienterad eller tematisk. Strömbäck och Shehata (2010) har undersökt mediernas gestaltningsmakt när det kommer till politiker och politiska sakfrågor i samband med det svenska riksdagsvalet 2010. Undersökningen visade att
medierna tillskrivs makt när de gestaltar olika saker, till exempel tenderar människor att ha större misstro till politikerna beroende på hur svenska medier gestaltar det politiska spelet (Strömbäck, Shehata, 2010; Strömbäck: 2014: 119).
Resultatet av Iyengar och Strömbäcks undersökning motiverar oss att undersöka händelser kopplade till coronaviruset, eftersom den visar att nyhetsmedier har möjlighet att påverka människors förtroende och syn på till exempel politiker. Något som Strömbäck (2014) betonar är att människor i verkligheten sällan exponeras för enbart en typ av gestaltning, eftersom det råder konkurrens mellan medier (Strömbäck, 2014: 121). Något som ska understrykas när det kommer till gestaltning är att det inte enbart är medierna som bidrar till hur verkligheten framställs. Det finns vanligtvis bakomliggande intressen hos politiker och andra makthavare när de pratar med och framför budskap till journalister, vad de väljer att
5
säga påverkar också vad medierna senare rapporterar om (Strömbäck, 2014: 149). Detta exempel blir tydligt när det handlar om presskonferenser, eftersom myndigheterna och politikerna då framför ett budskap som de själva kan styra, samtidigt som journalisterna kan välja att rapportera om det eller inte. När det kommer till budskap som framförs av politiker menar Strömbäck (2014) att journalistiken generellt sett inte är partipolitiskt bunden, men den är heller inte neutral. Journalistiken kan gynna ett visst parti och missgynna ett annat, men det handlar mer om att anpassa informationen efter rådande nyhetsvärderingar, mediernas format och berättartekniker, än att medvetet gynna ett politiskt parti (Strömbäck, 2014: 180).
2.2 Medielogik
I grunden handlar medielogiken om mediernas sätt att gestalta olika fenomen. Ett mediums innehåll styrs av mediets format, organisation, yrkesmässiga normer samt mediets behov av uppmärksamhet. Dessa faktorer är avgörande för vilket medieinnehåll som publiceras, och det är dessa faktorer, utgångslägen och begränsningar som medielogiken handlar om (Strömbäck, 2014: 162). Ju bättre en nyhet passar med de ovan nämnda faktorerna, desto större är
möjligheten att den publiceras. Till exempel, för att en nyhet ska sändas på tv, krävs det att nyheten är bildsatt med bra bilder och fungerar för det formatet. Om nyheten inte är möjlig att bildsätta kommer den inte att sändas i tv-nyheterna (ibid. 162). Även utvecklingen av internet har kommit att spela en stor roll i mediernas villkor, eftersom internet inte låter sig regleras som andra medieformer (Weibull & Wadbring, 2014: 127). Konkurrensen har ökat med digitaliseringen, både annonsörer och publiken har fler alternativ, och idag tävlar de kommersiella medierna om annonsintäkter mot nätjättar som exempelvis Facebook och Google, något som kommit att påverka den finansiella strukturen hos medierna (Weibull &
Wadbring, 2012: 365). Konkurrensen mot de stora nätföretagen är hård och företag som exempelvis Facebook har möjlighet att spåra sina användare - dels när det kommer till hur många de är, men även dels till vilka de är och vad de har för intressen. Möjligheten att skräddarsy annonser hos nätföretagen har gjort att många annonsörer väljer att annonsera hos dem, före de traditionella medierna (Weibull, Wadbring, 2014: 365-366). Även publiken är en maktfaktor - i och med den digitala utvecklingen har kampen om publikens uppmärksamhet ökat och blivit allt viktigare för medierna (Strömbäck, 2014: 144). Med internet kommer ett
bredare informationsflöde, och publiken kan på egen hand söka upp den information de är intresserade av. Av den anledningen blir det än mer viktigt för de privatfinansierade medierna att sticka ut och locka läsare, för att publiken och annonsörerna ska välja just deras nyheter.
Att sticka ut är avgörande för att inte försvinna i det breda informationsflödet som finns idag.
Ju fler som väljer att läsa Aftonbladet desto högre intäkter får tidningen. Medierna befinner sig i ett spänningsfält mellan politik och marknad, eftersom medierna är centrala för en fungerande liberal demokrati, samtidigt som de är vinstdrivande företag som måste gå i vinst för att överleva (Strömbäck, 2014: 139). Journalistikens roll, menar Strömbäck (2014), är att verifiera information. Det vill säga, att granska och kontrollera att informationen stämmer.
Därför hör, till mediernas viktigaste uppgifter, att sprida sann och relevant information, samt granska makthavare och verka som ett forum för debatt (Strömbäck, 2014: 132).
Det material vi analyserar presenteras i skriven text och i rörlig bild. Varför vi valt att analysera både text och bild är för att få ett bredare resultat. I studien undersöker vi varför vissa citat och intervjuer visas i mediernas rörliga klipp, men inte i den skrivna texten. Att SVT är ett public service-medium och att Aftonbladet är ett kommersiellt medium, kan påverka mediernas behov av uppmärksamhet och formatet de presenterar sina nyheter i. När det handlar om analyser av nyheter kan det vara av vikt att ha i åtanke att mediernas villkor och förutsättningar (som format, organisation, yrkesnormer) kan inverka på hur de agerar (Strömbäck, 2014: 163). Det är också relevant att komma ihåg att alla organisationer är inbäddade i sociala strukturer, och den sociala delen alltid har inflytande i organisationens agerande.
2.3 Nyhetsvärdering & berättarteknik
Nyhetsjournalistiken utgör endast en liten del av all mediekonsumtion, men är trots det den viktigaste källan till information om allt som sker utanför människors egna erfarenheter idag.
Vårt beroende av nyhetsjournalistik gör att nyhetsjournalistiken har en mycket stor makt över hur vi uppfattar världen. Däremot är inte nyhetsjournalistiken en direkt spegel av
7
verkligheten. Strömbäck (2014: 157) menar att nyheter ska ses som sociala konstruktioner av verkligheten där det finns en koppling mellan verkligheten och nyheternas bild av dem, - hur stark kopplingen är varierar. På grund av att mediernas format varierar och deras sätt att rapportera om nyheterna också varierar, kommer de aldrig kunna ge en fullständig bild av den exakta verkligheten.
När det kommer till nyhetsvärdering tenderar alla medier att uppmärksamma samma saker, trots att det finns en oändlig ström av händelser som sker hela tiden (Strömbäck, 2014: 160).
Enligt Strömbäck (2014) finns det två nyckelbegrepp när det kommer till nyheter och medier, nyhetsvärdering och nyhetsurval. Nyhetsvärdering handlar om hur händelser värderas i det redaktionella arbetet, och nyhetsurval handlar om vad som faktiskt blir en publicerad nyhet (Strömbäck, 2014: 160). För att en händelse ska bli en nyhet har forskning visat att händelsen bör uppfylla vissa kriterier för att klassas som en nyhet av mediernas redaktioner. Några av dessa kriterier är att händelsen är sensationell eller oväntad, dramatisk eller spännande, exklusiv, väcker ett intresse hos många eller att händelsen får stora konsekvenser i samhället (Strömbäck, 2014: 161). En viktig aspekt är hur händelsen berättas, och detta är ytterligare ett uttryck för hur medielogiken fungerar (Strömbäck, 2014: 162). Berättartekniker är en del av medielogiken, eftersom journalisterna har ett behov av att reducera och paketera information på ett sätt som passar deras format (i det här fallet handlar det om SVT:s och Aftonbladets webbtidningsformat) och yrkesmässiga normer, samtidigt som de vill locka till sig publikens uppmärksamhet (Strömbäck, 2014: 163).
Medieforskaren Gudmund Hernes (1978) har noterat att det finns ett överskott av
information, men ett underskott av uppmärksamhet, och för att hantera den obalansen har nyhetsmedierna utvecklat olika berättartekniker för att berätta och presentera en nyhet. Några av de berättartekniker som Hernes har identifierat är tillspetsning, förenkling, konkretisering, intensifiering och polarisering (Hernes, 1978: 188). Ytterligare en berättarteknik som inte Hernes tar upp men som Strömbäck noterat är personifiering (Strömbäck, 2014: 170).
Tillspetsning handlar om att journalisten använder tillspetsade formuleringar istället för att fokusera på detaljer. Till exempel om en journalist lyfter fram ord som “superrik”,
“extraordinärt”, “annorlunda” eller “speciell”, så blir texten mer levande och beskrivande.
Förenkling handlar om att reducera och förenkla information, för att informationen ska nå ut
till publiken (Hernes, 1978: 188). Om en journalist ska rapportera om en ny lag som innefattar olika föreskrifter och kanske kan uppfattas som krånglig, så kan journalisten i fråga välja att förenkla lagen i sitt berättande. Om det skulle beslutas att 16-åringar får ta körkort, men bara om de har väldigt speciella skäl, så kan rubriken vara: “Nu får 16-åringar ta körkort”, när det kanske egentligen är väldigt få 16-åringar som får ta körkort eftersom alla inte har speciella skäl. Polarisering handlar om att ställa två sidor mot varandra, exempelvis om en journalist skulle rapportera om ökade klyftor mellan rika och fattiga, då ställer hen de “grupperna” mot varandra. Intensifiering går ut på att journalisten använder uppseendeväckande uttryck för att den ska locka till uppmärksamhet, till exempel så lockar meningen “Kraftigt berusade
ungdomar levde rövare i skogen” mer än “Ungdomar drack alkohol i skogen” - det första uttrycket är mer intensivt och lockar till mer uppmärksamhet än det andra exemplet.
Konkretisering handlar om att göra en händelse konkret, eftersom publiken tar till sig en nyhet bättre då än om den är abstrakt (Hernes, 1978: 188). Om en journalist väljer mellan att rapportera om ett upplopp eller en ny krånglig lag, så väljer journalisten upploppet - den händelsen är lättare att konkretisera och där väcks mer känslor än vad en nyhet om en ny krånglig lag gör. Personifiering är en annan berättarteknik som används för att göra händelsen lättare att relatera till för publiken (Strömbäck, 2014: 170). Om en journalist exempelvis ska skriva om att ett förbud om att hälsa på äldre släktingar hävs, så kanske hen väljer rubriken
“Nu får du hälsa på dina mor-och farföräldrar igen”, den meningen gör det lättare för publiken att relatera till händelsen än om rubriken skulle vara “Nu hävs besöksförbudet hos äldre”. Alla dessa berättartekniker används för att forma information på ett eller annat sätt, för att locka publiken till läsning, samtidigt som den ska passa mediernas format. Teorin om
berättartekniker utgör en stor del av vår analys, eftersom det är den vi lutar oss mot när vi letar efter och reflekterar över likheter och skillnader i SVT och Aftonbladets rapportering.
Utöver att finna berättartekniker så analyserar vi även de vinklar som används i utformningen av nyheterna. Vinkeln utgår från det som är i fokus i nyheten. Anneli Ahlmér (2012:12) har forskat i journalistik och hon beskriver begreppet vinkla så här:
9
“Att vinkla är att medvetet och utifrån Grejen välja någon, eller något, som utgångspunkt för det du ska berätta”.
Ahlmér menar att journalisters jobb till stor del handlar om att förmedla en historia på ett fängslande, pedagogiskt och begripligt sätt, och detta gör man genom att hitta en tydlig vinkel på sin nyhet (Ahlmér, 2012: 12). Om en journalist till exempel ska rapportera om att en person har avlidit i covid-19, och den avlidne var ung, så kan journalisten välja en vinkel som anspelar på personens ålder, rubriken skulle kunna vara “Ung person avliden i covid-19”, istället för “Person avliden i covid-19”. Själva grejen (vinkeln) med nyheten är att den avlidne personen var ung, personens ålder blir utgångspunkten för nyheten. En annan vinkel skulle kunna vara på vilken plats personen blev smittad, exempel på rubrik: “Han smittades med corona på tunnelbanan”, då är själva grejen med nyheten att personen smittades på just tunnelbanan, inte att personen smittats. Vi har valt att analysera mediernas vinkel i tre olika händelser kopplade till corona för att se om det finns skillnader eller likheter i vad SVT och Aftonbladet valt att fokusera på i sina nyheter.
2.2.1 Tidigare forskning
Tidigare forskning har visat att kvällstidningarnas nyheter (där Aftonbladet ingår) i högre grad har kommit att handla om sensationella händelser och mindre om grävande journalistik eller fördjupande reportage (Persson & Fific, 2013). Även forskning om tv-journalistik (där SVT ingår) har visat att tv-nyheterna tenderar att bli att mer sensationella och riktar sig allt mer åt underhållning (Ghersetti & Odén, 2010). Ghersetti och Odén (2010) menar att en förklaring kan vara ett förändrat medielandskap och den hårdnande konkurrensen, som har att göra med journalistikens strukturella villkor, vilket vi har i beaktning i vår analys. Eftersom tidigare forskning har pekat på att sensationsjournalistiken tar större plats i medieutbudet, finner vi det intressant och relevant att studera om, och i så fall hur, det tar sig uttryck i medier som når ut till miljontals svenskar varje dag. Den tidigare forskning som vi valt att använda oss av undersöker framförallt mediernas rapportering om skildringar av pandemier, men vad gäller forskning om mediers rapportering om corona-pandemin, finns i nuläget inget presenterat material.
2.2.2 Epidemier och pandemier i media
Marina Ghersetti och Tomas A. Odén (2010) har studerat hur medierna rapporterade om svininfluensan som pågick 2009. I sin studie kom de fram till att influensan framställdes som ett hot och att de människor som tog del av nyheter i TV4 eller SVT:s sändningar, och/eller i kvällspressens rapporteringar, var mer oroliga än de som tog del av morgontidningarnas nyheter och/eller lyssnade på nyheterna som sändes i Ekot. Ghersetti och Odén (2010) refererar till olika innehållsanalyser som visat att just Ekot och dagstidningar i Sverige generellt sett är mer informativa och sakliga i sin rapportering, jämfört med TV-nyheter och kvällstidningar som är mer underhållningsinriktade, spekulativa, dramatiserande och
sensationella i sin rapportering. För vår studie är det intressant att Ghersetti och Odén (2010) menar att både kvällspress och TV- nyheter drar mer åt det sensationella innehållet i sin rapportering.
Mediernas rapportering om svininfluensan är kanske det närmast jämförbara med nyhetsläget idag. Författarna till den ovannämnda studien, Marina Ghersetti och Tomas Andersson Odén, har även forskat på mediernas framställning av fågelinfluensan, detta gjorde de tillsammans med en medieforskare vid namn Ulf Wallin (2008). Studien heter När hoten kommer nära - Fågelinfluensa och tuberkulos i svensk medierapportering. När Ghersetti, Odén och Wallin (2008) studerade hur fågelinfluensan framställdes analyserade de rapporteringen i en rad svenska medier, där Aftonbladet och SVT är inkluderade. De tittade på perioden 20 augusti 2005 till 5 juli 2006. I resultatet kom de fram till att nyhetsmedier slits mellan två motstridiga roller; å ena sidan agerar medierna som en gemensam informationskälla som samarbetar för att nå fram med information till allmänheten, å andra sidan handlar det om att underhålla sin publik (Odén, Ghersetti & Wallin, 2008: 30). Några år senare, 2013, undersökte två
universitetsstudenter, Erik Persson och Semir Fific (2013), förstasidorna på Aftonbladet och Expressen med syftet att ta reda på om kvällstidningarna rört sig allt mer mot
sensationsjournalistik eller inte. Deras undersökning visade bland annat att grävande
11
journalistik i allt större utsträckning börjat ersättas med nyheter om underhållning och
skvaller i kvällspressen, och att kvällspressen går allt mer mot sensationsjournalistik (Persson
& Fific, 2013). Odén. A, Ghersetti, och Wallin, (2008) skriver att public service-företagen har ett större ansvar för offentlig information på grund av avtal med regeringen, medan de privata medieaktörerna måste fokusera på att snabbt nå ut till sin publik och ge dem en slags
upplevelse, och inte bara informera (ibid. 108). Resultaten är relevanta för vår studie, eftersom vi avser att undersöka skillnader och likheter i rapporteringen mellan ett
kommersiellt medieföretag och ett public-service-företag. Något annat som Odén, Ghersetti och Wallin kom fram till är att rapporteringen var alarmistisk - men att medierna hade väldigt många faktorer att ta hänsyn till och förhålla sig till under deras rapportering, vilket gjorde att det inte nödvändigtvis alltid handlade om att sälja och nå ut till en större publik i alla
sammanhang. Ibland baserades de alarmistiska nyheterna på just alarmistisk information, vilket gjorde att medierna rapporterade det som experterna och forskarna sa till dem - utan att de nödvändigtvis vinklade det med en baktanke själva. Det här är intressant för vår del då den information som presenterats på presskonferenserna kopplade till coronapandemin också är väldigt unik och alarmistisk i sig.
2.2.3 Publikens efterfrågan på snabb information
År 2018 publicerades boken “Allt tyder på ett terrordåd” - Stockholmsattentatet i medier och opinion, Institutet för mediestudier. Bokens redaktörer är Bengt Johansson, professor vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation, och medieforskaren Lars Truedson.
Johansson och Truedson har sammanställt flera olika studiers resultat, som bland annat handlar om hur allmänheten fick information om terrordådet på Drottninggatan år 2017. Den svenska mediebevakningen av händelsen var intensiv, precis som nyhetsbevakningen varit och är under den rådande pandemin. I boken framgår att de personer som tog del av felaktiga uppgifter om attentatet, deras tilltro till medier sjönk i samband med rapporteringen
(Johansson, Truedson, 2018 :11). Ett annat resultat som Johansson och Truedson såg var att när det är en krissituation så förstår inte mottagarna uttryck som tyder på att uppgifter är osäkra, dessa uttrycken kunde vara till exempel “uppgifter om” eller “uppges ha”. Författarna skriver att det är allt vanligare idag att journalister använder sig av “mjuka
osäkerhetsmarkörer”, som de uttrycken som nämns ovan. Därför menar de att journalister har
ett tungt ansvar i att avväga vad som ska publiceras och inte (Johansson & Truedson 2018 :12).
Eftersom de resultat som författarna sammanställde visar att publiken i en krissituation inte förstår uttryck som tyder på att uppgifterna är osäkra, skulle det kunna få stora konsekvenser hos de som tar emot information om till exempel smittspridningen av corona. Om ett medium skriver att den viktigaste åtgärden för att stoppa smittspridningen är att nysa i händerna, och avslutar med en mjuk osäkerhetsmarkör som “enligt källor”, (eftersom uppgifterna är osäkra) så vet inte publiken att “enligt källor” är en osäkerhetsmarkör. I boken presenteras också intervjuer med ansvariga utgivare som arbetade under rapporteringen vid attentatet, där kommer det fram att nyhetsmedier har förändrat sin verksamhet efter dådet, för att möta efterfrågan på snabb information i stora nyhetslägen. Många av de som var ansvariga för nyhetsrapporteringen sa dock i intervjuerna att de skulle agera likadant om samma sak hände igen. (Johansson & Truedson: 12). Det här är något som vi kan ha i åtanke under arbetets gång, att respektive medium inte har särskilt lång tid på sig att arbeta med sina artiklar eller videoklipp, eftersom det finns en efterfrågan på snabb information.
3. Material och metod
3.1 Materialbeskrivning
I vår analys ingår tre publicerade nyheter från två stora svenska medier - Aftonbladet och SVT - totalt sex skrivna artiklar och sex filmklipp som publicerats samtidigt. Aftonbladet är en socialdemokratisk kvällstidning som sedan 1907 har getts ut sju dagar i veckan. Sedan 1996 ägs tidningen av den norska mediekoncernen Schibsted som även har den ekonomiska kontrollen över tidningen, medan kontrollen över Aftonbladets politiska inriktning hålls av fackförbunden LO (Nationalencyklopedin, Aftonbladet). Enligt uppgifter från Aftonbladets hemsida har de flest läsare i Norden, och enligt en artikel som de själva publicerade i januari 2019 slog de ett läsarrekord med 3 935 000 läsare varje dag på webben (Ekström, Aftonbladet
13
2019). De finansieras av presstöd, prenumerationer och lösnummer. Tidningen ges fortfarande ut i pappersupplaga, men de flesta läsarna finns på webben.
Sveriges Television (SVT) är ett av tre bolag som ingår i svensk public service. Miljontals människor tar del av SVT:s innehåll varje dag. Utöver SVT ingår även Sveriges Radio (SR) och Utbildningsradion (UR) i public service. Dessa tre bolag ingår i en självständig
förvaltningsstiftelse och ägs inte av staten, men de regleras av riksdag och regering. Till och med 2018 finansierades public service med radio- och tv-avgift, en avgift som skulle betalas av alla hushåll som hade en tv-mottagare. Avgiften ingår numera som en del av skatten.
Utöver den avgiften som automatiskt dras via skatten är SVTs innehåll helt gratis och går att ta del av både via marksänd och satellitsänd tv och via webben. Ulrika Facht och Jonas
Ohlsson (2019) menar att “public service brukar kallas för ”radio och tv i allmänhetens tjänst”
och är ett av de viktigaste inslagen i den svenska mediepolitiken”
3.2 Urvalsdiskussion
Materialet som vi grundar vår analys på har valts ut genom ett ändamålsenligt urval
(Hartman, 2004: 245). Ett ändamålsenligt urval innebär att den som forskar medvetet överger kravet på representativitet och generaliserbarhet, för att kunna ge stöd åt sin tes eller det man syftar till att undersöka (Hartman, 2004: 245). Det innebär att det finns en idé bakom just det valda urvalet som motiveras med att materialet väljs ut av forskaren/forskarna (ibid. 245).Vi har valt ut tre händelser kopplade till coronapandemin med syftet att ta reda på hur
Aftonbladet och SVT gestaltar informationen som lagts fram vid tre presskonferenser. De händelser som vi valt är det första dödsfallet till följd av covid-19, inreseförbudet och
bestämmelsen om förbud på sammankomster med över 500 personer. Totalt analyserar vi som tidigare nämnt sex nyheter - tre från Aftonbladets webb och tre från SVT:s webb.
Anledningen till att vi valt just dessa händelser är för att de handlar om i konkreta beslut från regeringen, varav vissa grundar sig i rekommendationer från Folkhälsomyndigheten.
Händelserna inträffade när gemene man ännu inte visste särskilt mycket om viruset, dess spridning och påverkan på samhället och Sveriges befolkning. Läget var väldigt osäkert.
Ännu en orsak till att vi valt händelserna är för att liknande beslut aldrig tidigare har fattats i Sverige. Materialet som samlats in av SVT och Aftonbladet grundar sig i samma händelser
från samma presskonferenser, och det blir därför tydligt och konkret för oss att se skillnader och likheter i hur medierna har valt att vinkla och gestalta händelserna. Vi kan även studera vilken information som inte kommer med i nyheterna - eftersom vi själva kan ta del av presskonferenserna som de hämtat informationen från.
Den första händelsen vi valt ut handlar om regeringens beslut att förbjuda folksamlingar på över 500 personer, ett beslut som även det fattades den 11 mars 2020 (Pressträff 500, 2020).
Varför vi valt att analysera just den här händelsen är för att ett sådant här beslut, som påverkar många människor, är sensationell i sig i det avseendet att liknande beslut inte fattats i Sverige innan pandemin bröt ut. Det är alltifrån idrottsstjärnor till småföretagare till studenter och universitet som drabbas. Här är det intressant att analysera vad respektive medium väljer att lyfta ur presskonferensen.
Den andra händelsen som vi har valt ut handlar om det första svenska dödsfallet i covid-19-sjukdom. Informationen presenterades på en pressträff som hölls av Region Stockholm den 11 mars 2020 (Pressträff, Dödsfall, 2020). Vi har valt denna händelse eftersom vi anser att det är intressant att analysera hur medierna valt att gestalta en så pass allvarlig händelse som rör ett dödsfall. Enligt vår uppfattning var det vid detta tillfälle som människor började ta situationen på allvar, och förstå att Sverige stod inför en reell kris med ett dödligt virus. Det var även efter det första dödsfallet som flera av restriktionerna
presenterades.
Därefter analyserar vi den tredje händelsen, som handlar om att den svenska regeringen den 17 mars fattade beslut om att införa ett inreseförbud i Sverige (Pressträff Inreseförbud, 2020).
Även denna händelse är mycket unik i det avseendet att liknande beslut aldrig tidigare fattats i Sverige, och vi fann det intressant att studera hur en sådan händelse ramas in av medierna - för att se hur och vilka berättartekniker som kunde tänkas användas för att beskriva ett sådant politiskt beslut.
Nyhetstexterna och nyhetsklippen som presenteras i analysen har publicerats på Aftonbladet och SVT:s webb. De har inte publicerats vid något annat tillfälle eller på någon annan
15
webbplats. Eftersom vår analys är specifik och berör tre händelser, överger vi medvetet kravet på representativitet. Vi tog medvetet valet att välja bort generaliserbarheten och
representativitet när vi gjorde vårt urval, eftersom vårt syfte är att studera just dessa tre artiklar djupgående. Vi kan inte svara på om medierna använder vissa berättartekniker och gestaltningar i deras nyhetsrapportering rent generellt, när det kommer till andra nyheter som de publicerat, men det är inte vårt syfte (Hartman, 2004: 245). Vår tanke är att gå in på djupet och se hur exakt medierna valt att gestalta dessa tre händelser, och detta med en djupgående kvalitativ analys. Om vi hade analyserat ett bredare material hade den djupgående analysen blivit lidande, eftersom vi jobbar under en tidsbegränsad period. Valet av ett ändamålsenligt urval beror som vi tidigare skrev på att vi skulle kunna säkerställa att medierna inhämtat sin information från samma källor och från samma presskonferenser.
3.2.1 Metod
I följande kapitel presenterar vi vilken metod vi arbetat med och hur vi gått tillväga när det kommer till analysen av materialet.
3.2.2 Kvalitativ studie
Jan Hartman (2004: 272), doktor i teoretisk filosofi, menar att termen kvalitativ står för att man är intresserad av att analysera hur något är beskaffat - det vill säga, ta reda på och tolka vilken mening och vilka egenskaper något har. Kvalitativa undersökningar kan vara av mycket olika karaktär, och skilja sig åt när det kommer till insamlandet av data, vad man avser undersöka och hur datan analyseras (Hartman, 2004: 272). Kvalitativa metoder har sin grund inom den hermeneutiska läran, som handlar om att förstå hur människor föreställer världen och tillskriver saker mening. Detta kan nås genom tolkning (Hartman, 2004: 274).
Vårt syfte är att analysera hur vi tolkar att medierna använt berättartekniker, och identifiera mediernas vinkel i de händelser vi valt ut. Således har vår studie sin grund inom
hermeneutiken och den kvalitativa metodiken (Hartman, 2004: 275).
3.2.3 Kvalitativ innehållsanalys med berättartekniker och dramaturgi
Som grund för vårt analytiska arbete använder vi oss av en kvalitativ innehållsanalys för att kunna göra en djup tolkningar av vårt material (Bergström & Boréus, 2012: 50). Med den kvalitativa innehållsanalysen som metod kan vi analysera materialet och plocka isär de beståndsdelar som en artikel är uppbyggd av. På det sättet kan vi identifiera de vinklar och berättartekniker som vi finner i materialet, och därtill tillskriva de olika uttrycken och meningsuppbyggnaderna mening i sammanhanget. För att komma åt de element vi ämnar analysera utgår vi från medieforskaren Istvan Pusztais (2011) tankar om mediedramaturgi.
Han menar att ett mediedramaturgiskt tänkande går att spåra ungefär 100 år tillbaka i tiden.
Journalisterna började på den tiden att använda dramatiska beskrivningar av platser och situationer, och enligt denna teori var berättelserna menade att skapa till exempel rädsla eller medlidande hos mottagaren. Istvan Pusztai (2011) menar att journalister som även arbetade inom tv på 1960-talet började strukturera sina arbeten efter en dramaturgisk modell. Detta medförde att publiken lättare kom ihåg innehållet, när nyheterna började presenteras efter ett mer medvetet dramaturgiskt tänkande (ibid. 108). Pusztai förklarar också att genom att skapa luckor i berättandet så aktiverar man publikens fantasi - fördröjningen av information kan skapa nyfikenhet och en vilja att försöka lösa gåtan (Pusztai, 2011: 106). Enligt Pusztai (2011) strukturerar journalister sin verklighetsbeskrivning efter den dramaturgiska modellen (ibid. 107). Pusztai menar även att kunskap i mediedramaturgi används i pedagogiskt syfte.
Till exempel i de fall där journalisten vill att mottagarna ska komma ihåg innehållet är det användningsbart med dramaturgiskt tänkande. (Pusztai, 2011: 108). Enligt teorin om
mediedramaturgi betraktas journalister och andra medieproducenter som berättare som skapar berättelser för läsarna med utgångspunkten i verkliga händelser. Berättelserna kan vara alltifrån artiklar, radioprogram eller tv-program. För vår del är det intressant att diskutera vad nyheterna egentligen presenterar, något som vi kan tolka genom att identifiera olika
berättartekniker (Pusztai, 2011:107). Som vi nämnt tidigare använder nyhetsmedier även olika berättartekniker för att fånga läsarnas intresse och uppmärksamhet, något som den norske författaren och professorn Gudmund Hernes har definierat (1978: 188).
3.2.4 Tillvägagångssätt och operationalisering
17
Till en början tänkte vi använda oss av en multimodal metod och göra en semiotisk bild- och textanalys med fokus på att leta efter tecken i mediernas nyhetsklipp, men under arbetets gång insåg vi att vi inte skulle kunna besvara våra frågor eller uppfylla studiens syfte med den metoden. Några av klippen visar enbart en vinkel och en person under hela klippet och vi kunde inte finna placerade tecken, berättartekniker eller dramaturgiska grepp i dem. Den semiotiska analysen skulle alltså inte hjälpa oss att finna det vi ville identifiera och analysera.
Däremot noterade vi att några av klippen innehöll en del berättartekniker och dramaturgiska grepp - exempelvis ett klipp som Aftonbladet publicerat, där deras inrikespolitiska
kommentator Lena Mellin använde berättartekniker. I ett annat klipp visades en intervju med politikern Mikael Damberg, som vi också fann intressant eftersom det framkom mer
information i intervjun än det gjorde under presskonferensen. Något vi kunde notera under arbetets gång var också att SVT:s och Aftonbladets filmklipp i vissa fall skiljde sig åt i både längd och presentation. Det visade att de arbetat på olika sätt när det kom till presentationen av informationen i presskonferenserna och att det fanns tydliga skillnader i mediernas rapportering av händelserna. Av dessa anledningar ville vi inte utesluta klippen, men den större delen av arbetet har slutligen lagts på att analysera nyhetstexterna som hör till videoklippen, eftersom det var där vi såg att flest berättartekniker och dramaturgiska grepp använts.
För att komma åt olika berättartekniker, samt identifiera likheterna och skillnaderna i Aftonbladet och SVT:s nyhetsrapportering, kom vi slutligen fram till att en kvalitativ
innehållsanalys var bäst lämpad för att analysera texterna och videoklippen som förekommer i vårt material. Bergström och Boréus (2012) menar att innehållsanalyser kan användas i
analyser som systematiskt avser att beskriva ett textinnehåll, och kvalitativa innehållsanalyser används där materialet tolkas, snarare än räknas eller mäts (Bergström & Boréus, 2012: 50).
Vi tolkar, med stöd av teorier och tidigare forskning, hur vi uppfattar orden och meningarna i texterna, istället för att räkna hur ofta ett ord förekommer och liknande. För att identifiera hur medierna gestaltat händelserna, har vi först observerat presskonferenserna och antecknat vad vi sett och hört i dem. Därefter har vi jämfört våra anteckningar från presskonferenserna med nyheterna som skildrar konferenserna - både det rörliga materialet och den skrivna texten - som medierna har publicerat. Vi har gått igenom mediernas nyhetsklipp och texter, och
baserat på Hernes (1978) berättartekniker och Pusztais (2011) teori om mediedramaturgi, har vi letat efter berättartekniker och dramaturgiska grepp i materialet för att kunna besvara vår frågeställning. Vad gäller presentationen av arbetet har vi i analys- och resultatdelen
sammanfattat respektive videoklipp som hör till respektive artikel. Vi ger en beskrivning av vad respektive nyhetsaktör lyft från informationen som delgetts i presskonferenserna, vad de inte rapporterat om, samt hur de vinklat nyheterna. Därefter redogörs de berättartekniker som vi identifierat att Aftonbladet och SVT använt i sin rapportering. Om det handlar om ett uttryck som vi finner meningsbärande, har vi lyft ut det och förklarat varför vi tolkat det som vi gjort, med hänvisning till våra teorier eller tidigare forskning. Eftersom vi är två personer som utfört analyserna, har vi under arbetets gång jämfört och sammanställt våra anteckningar och tolkningar för att få fram ett resultat.
3.3. Metoddiskussion
En nackdel med kvalitativa studier är att de baseras på ens personliga tolkningar - det finns inte kvantitativ data att förlita sig på. En kvantitativ metod förlitar sig på sådant som går att mäta, och en sådan hade lämpat sig bättre ifall vi avsett att undersöka antalet nyheter som handlar om corona, eller gjort andra typer av mätningar (Bergström & Boréus, 2012: 49). Det är alltså vår egen tolkning som ligger till grund för resultaten, och tolkningar kan variera från person till person (Hartman, 2004: 273). Av den anledningen försöker vi redogöra för vilka teorier som analyserna baseras på, och varför vi drar de slutsatser vi gör. Om vi anser att ett visst ord eller tecken är meningsbärande eller värdeladdat, förtydligar vi det i vår analys, för att det inte ska råda tvivel om hur eller varför vi drar de slutsatser som vi gör. Till exempel konstaterade vi under analysens gång att både SVT och Aftonbladet använt ordet “nya” i samband med coronaviruset. Det är ett beskrivande och värderande ord som egentligen inte behövs, men det är värdeladdat och till sig uppmärksamhet och lockar till läsning. Eftersom vår avsikt och vårt syfte är att fördjupa oss i hur medierna gestaltar de händelser som vi valt ut, och även att jämföra vilka skillnader som finns i gestaltningen mellan ett privat medium och ett public service-medium, är inte den kvantitativa metoden lämplig i vår analys. Kanske
19
hade vi kunnat räkna antalet ord och se om vissa ord är mer förekommande än andra, och på det sättet se om resultatet skiljer sig åt medierna emellan, men då krävs det ändå en kvalitativ analys av dessa ord för att kunna göra en djupare tolkning av vilken mening som vi upplever att texterna och uttrycken bär på. Vi fann därför den kvalitativa analysen vara med lämpad för vårt syfte.
3.3.1 Tolkning och förförståelse
När det kommer till tolkningen av ett material spelar forskarens förförståelse stor roll.
Förförståelse är något som alla människor bär på, eftersom vi varit med om olika upplevelser och blivit införstådda med att olika saker har olika mening, beroende på i vilken kontext de befinner sig i. Förförståelse kan liknas vid fördomar och det är något som alla människor bär på (Bergström & Boréus, 2012: 31). Enligt Bergström och Boréus (2012) används ordet tolkning när det kommer analyser där texter tolkas (ibid. 30). En text måste tolkas för att få mening och de resultat som tas fram efter att en text har analyserats måste också tolkas. När det kommer till olika texters mening och hur de tolkas av oss, spelar avsändare och kontext roll, eftersom det påverkar hur vi uppfattar den - något som även påverkas av tolkarens
förförståelse av avsändaren (Bergström & Boréus, 2012: 30). I den här studien är vi medvetna om att avsändarna är två stora medium, vi vet att SVT och Aftonbladet publicerat sina nyheter eftersom det är två olika medieföretag med journalistiska uppdrag som innebär att de ska framföra objektiv och saklig information. Vi vet även att mediernas ekonomiska villkor skiljer dem åt.
3.3.2 Validitet & reliabilitet
Validitet syftar på att man undersöker det man vill undersöka och ingenting annat, (Thurén, 1991: 22). När det kommer till kvalitativa undersökningar, är det viktigt att man använder en metod som kan besvara just det man avsett att besvara (Bergström, Boréus, 2012: 41). Vi har varit noga med att hitta och utforma en analysmodell som hjälper oss att faktiskt komma åt det vi vill tolka, vilket också är anledningen till varför vi slutligen valde att kombinera den kvalitativa innehållsanalysen med den dramaturgiska modellen och teorin om
berättartekniker.
För att uppnå en högre validitet i undersökningen krävdes det bland annat att våra
frågeställningar var tydliga och att vi under arbetets gång återgick till dem, för att säkerställa att vi inte missade någon fråga eller svävade iväg från arbetets egentliga syfte. Vi är även medvetna om att studiens generaliserbarhet minskar i och med att vi strategiskt valt ut vad vi ska analysera, samt att det är ett smalt material - men, vad gäller kvalitativa studier kan man dra slutsatser som avser ett större material (som inte ingått i undersökningen), även om materialet som granskas är relativt smalt eller litet (Thurén, 2016: 112). Med det sagt är det troligt att SVT eller Aftonbladet använder sig av de berättartekniker vi kunnat identifiera även i andra nyheter, men det är ingenting som vi kan säkerställa.
För att få en hög reliabilitet i vår undersökning, alltså att den ska vara så pålitlig som möjligt, krävs det att vi gjort våra tolkningar korrekt. Olika personer ska kunna använda samma metoder på samma material, och få samma resultat om undersökningen har hög reliabilitet (Thurén, 1991: 21). För att uppnå en hög reliabilitet har vår avsikt varit att vara tydliga med vilka teorier vi använt som grund, samt hur vi operationaliserat vår metod. Vad gäller forskningens reliabilitet är det även av stor vikt att observationerna utförs grundligt och att analysen grundar sig på det teoretiska underlaget. Detta för att samma resultat ska nås om samma observation görs upprepade gånger (Hartman, 2009: 146). För att säkerställa att vårt resultat även är tillförlitligt har vi gjort analyserna var och en för sig, och sedan tillsammans, för att jämföra om vi tolkat materialet på samma sätt. Om vi båda tolkar samma ord som betydelsebärande eller samma tecken i en bild som betydelsebärande är det troligt att även andra uppfattar det på samma sätt. För reliabiliteten och transparensens skull har vi även, under vårt metodkapitel, nämnt att vi under arbetets gång bytt metod. Detta har vi gjort för att förtydliga hur vi resonerat om valet av metod, vilka problem vi stött på längs vägen samt hur det kommer sig att valet slutligen föll på att göra en kvalitativ innehållsanalys med hjälp av Hernes (1978) berättartekniker och Pusztais (2011) teori om mediedramaturgi.
21
4. Resultat och analys
I följande kapitel presenteras en deskriptiv beskrivning av innehållet i materialet, samt våra observationer och de analyser vi gjort därefter. Händelserna presenteras i den ordningsföljd vi utfört analyserna.
Händelse 1: Förbud mot folksamlingar på fler än 500 personer
Presskonferensens innehåll:
Den 11 mars 2020 höll Sveriges statsminister Stefan Löfven pressträff tillsammans med socialminister Lena Hallengren, justitieminister Morgan Johansson samt rikspolischef Anders Thornberg. Presskonferensen börjar med att Stefan Löfvén berättar att WHO under samma kväll har klassat smittspridningen som en pandemi, och att regeringen beslutat om att förbjuda allmänna sammankomster med fler än 500 personer. Vidare pratar statsministern om olika ekonomiska åtgärder som satts in, och ska sättas in, för att underlätta för till exempel småföretag. Lena Hallengren säger att Sverige kan begränsa smittspridningen genom bland annat förbudet av folksamlingar, och Morgan Johansson förtydligar vad förbudet innebär samt vad straffet blir om någon bryter mot det. Därefter tar rikspolischef Anders Thornberg vid, och han berättar vad polisen har för befogenheter när det kommer till förbudet, att polisen har möjlighet att stoppa folksamlingar som bryter mot begränsningen och att de som gör det riskerar böter eller fängelse med upp till sex månader.
Aftonbladet:
Nyhetsklipp:
Aftonbladets klipp (Jamshidi & Granlund, Aftonbladet, 2020) är betydligt längre än de andra klippen som förekommer i vårt urval - 35 minuter och 35 sekunder. Först visas en sekvens som är tagen direkt från presskonferensen, därefter ett klipp med enprogramledare för Aftonbladet, en intervju med justitieminister Morgan Johansson samt
rikspolischef Anders Thornberg på presskonferensen. Avslutningsvis pratar Aftonbladets inrikespolitiska kommentator Lena Mellin som intervjuas av Aftonbladets utsände reporter.
Inledningsvis frågar reportern Mellin om vad hon tar med sig från presskonferensen och hon förklarar att det är olagligt att ordna ett arrangemang där fler än 500 personer samlas.
Reportern säger därefter att det låter som en drastisk åtgärd och Mellin svarar att:
“Det är jättedrastiskt, därför att en del av aktiviteterna som blir förbjudna är skyddade av grundlagen” (Jamshidi & Granlund, Aftonbladet, 2020).
Det uttalandet finns inte med i artikeln, men för den som ser hela klippet framkommer alltså informationen att det är en mycket drastisk åtgärd som går emot Sveriges grundlagar. Mellin säger att beslutet är fattat efter begäran från Folkhälsomyndigheten - något som förklarar varför regeringen infört förbudet. Reportern frågar Mellin om det är en rimlig åtgärd som regeringen fattat, varpå hon svarar att det aldrig någonsin fattats ett liknande beslut och hon säger att det är svårt att veta om det är rimligt eller inte, att inte ens politikerna själva vet det, men att man får förlita sig på Folkhälsomyndighetens uppmaningar. Indirekt säger hon att publiken ska lita på myndigheterna, inte politikerna. Mellin återger vad som sagts på konferensen och förklarar mer ingående vad förbudet innebär - det blir en fördjupning av informationen som finns i artikeln.
För den som tittar på klippet upplevs det som att regeringen faktiskt inte har koll på om de fattat rätt beslut eller inte, något som är förståeligt i sammanhanget i och med att Sverige står inför en krissituation - men vi tolkar det även som en typ av polarisering eftersom publiken faktiskt uppmanas att lyssna till Folkhälsomyndigheten och inte till regeringen. Med förförståelse för situationen och att Mellin är just politisk kommentator, hennes jobb är att kommentera och förklara politiska beslut, tolkar vi berättandet som en typ av förenkling och konkretisering, eftersom hon förenklar för publiken vad beslutet innebär, för att de ska ta till sig nyheten på ett lättare sätt (Hernes, 1978: 188). En videointervju fångar även publikens intresse, att Aftonbladet fördjupar sig i konferensens innehåll i videoformatet tolkar vi som att de vill erbjuda sin publik ytterligare information än vad som framkommer i texten
23
(Strömbäck, 2014: 162). Eftersom publiken primärt söker sig till traditionella medier för att få information i krislägen, är det relevant att medierna också kan bistå publikens behov och kan erbjuda så mycket information som möjligt (Kriskommunikation 2.0, 2016).
Artikel: Aftonbladets rubrik är ”Allmänna sammankomster med fler än 500 personer
förbjuds”. Aftonbladet håller sig till information som lagts fram på presskonferensen och har inte intervjuat någon person som inte var med i den. I ingressen står följande:
“Allmänna sammankomster med fler än 500 personer förbjuds. Detta för att stoppa coronaspridningen. Bland annat stoppas nu mässor, idrottsevenemang, konserter och konferenser” (Jamshidi & Granlund, Aftonbladet, 2020).
I mellanrubriken står följande mening: “Regeringen: Unikt beslut”. Som Hernes (1978) beskrivit konkretisering används det för att beskriva en abstrakt fråga (som till exempel ett riksdagsbeslut), något som används för att publiken lättare ska ta till sig nyheten och förstå informationen (ibid. 188). Att kortfattat förklara att det faktiskt är ett unikt beslut som inte fattats tidigare målar upp en konkret bild för publiken. Därefter följer ytterligare information om förbudets innebörd:
“Regeringen följde Folkhälsomyndighetens uppmaning och meddelade på en
pressträff på onsdagskvällen att förbudet gäller, tillsvidare, i hela landet.” (Jamshidi &
Granlund, Aftonbladet, 2020).
“– Beslutet gäller allmänna sammankomster, till exempel teater och
biografföreställningar, demonstrationer och konserter. Men även det som i lagen kallas offentliga tillställningar. Till exempel idrottstävlingar och danstillställningar, säger justitieminister Morgan Johansson.” (Jamshidi & Granlund, Aftonbladet, 2020).
“– Från och med i morgon är sådana arrangemang förbjudna om de samlar över 500 personer. Man beskriver åtgärden som ”extraordinär” och regeringen kallar beslutet för unikt.” (Jamshidi & Granlund, Aftonbladet, 2020).
I det ovannämnda stycket tolkar vi det som att journalisten har använt sig av förenkling.
Förbudet är egentligen invecklat och det är oklart exakt hur samhället kommer att påverkas -
varken politiker, myndigheter eller media vet. Ett sätt att förmedla informationen för att publiken ska ta till sig den, är att förenkla - något som vi tolkar att Aftonbladet gjort här (Hernes, 1978: 188). Ordet “extraordinär” har lyfts fram, något som gör texten mer levande och beskriver att beslutet är något utöver det vanliga - en typ av tillspetsning, eftersom ordet på ett kortfattat sätt kan tala om för läsaren att det politiska beslutet är just extraordinärt (Hernes, 1978: 188). I det här fallet är det regeringen som presenterar åtgärden som
extraordinär och inte skribenten själv, något som visar på ett samspel mellan politikerna och journalisten. Politikernas egna intressen kan i det här fallet påverkat hur Aftonbladet tonsatte nyheten och beskrev åtgärden. Vad politikerna väljer att säga påverkar vad medierna senare rapporterar om, något vi kan se i den här nyheten och vi tolkar det som att politikerna till viss del spelar journalisterna i händerna (Strömbäck, 2014: 149). Senare i brödtexten har
Aftonbladet satt mellanrubriken “Straffet: Böter eller Fängelse”. Att Aftonbladet lyfter det visar på konkretisering, eftersom omfattningen av förbudets påföljder kortfattat beskrivs (1978: 188). I stycket som följer under mellanrubriken står följande:
“– Ingen svensk regering har någonsin använt den här möjligheten tidigare, säger Morgan Johansson. De som från och med torsdag bryter mot förbudet kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.” (Jamshidi & Granlund, Aftonbladet, 2020).
“– Polisen har möjlighet att ställa in eller upplösa en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning som hålls i strid mot regeringens meddelade beslut,
säger rikspolischef Anders Thornberg.”(Jamshidi & Granlund, Aftonbladet, 2020).
“– Vi förstår att det här kan få stora effekter men vår bedömning från
Polismyndigheten är att de allra flesta kommer respektera dessa beslut som tagits i ett extraordinärt läge där vi alla behöver hjälpas åt för att begränsa smittspridningen i samhället.” (Jamshidi & Granlund, Aftonbladet, 2020).
Aftonbladet har lyft att ingen svensk regeringen tidigare använt den här möjligheten, vilket är korrekt information, men att använda ordet “möjlighet” och inte till exempel “åtgärd” tolkar
25
vi som att politikerna än en gång spelar journalisterna i händerna. Ordet “möjlighet” har en positiv klang och är värderande. All text är citat som plockats från konferensen, och inte journalistens egna ord eller beskrivningar. Vad skribenten plockar ut och i vilken ordning hen gör det, är också en typ av mediedramaturgi och berättarteknik, eftersom olika citat förklarar olika saker för publiken. Att de som bryter mot förbudet kan riskera fängelse i sex månader är ett hårt straff och något som vi som tolkare reagerar på - informationen får effekt och istället för att göra artikeln nyanserad framställs förbudet på ett enkelt och kortfattat sätt, vilket gör att mångfalden i den här nyhetsartikeln begränsas (Hernes, 1978: 188).
SVT:
Nyhetsklipp: (Jönsson, Norberg, SVT, 2020) börjar med ett urklipp från presskonferensen där Morgan Johansson förklarar beslutet om förbudet mot folksamlingar på över 500 personer. Morgan Johansson får prata i ungefär 25 sekunder om vad förbudet innebär, och sedan kommer bilder från hockeymatcher och skidtävlingar och en person pratar i bakgrunden (en speaker), om vad det här kan komma att betyda för svensk idrott, att föreningar kan
komma att förlora mångmiljonbelopp. Sedan klipps återigen Morgan Johansson in. Därefter har en bit ur presskonferensen lagt in där Morgan Johansson förklarar vad konsekvenserna kan bli för den som bryter mot reglerna. I klippet blir ingen person intervjuad. I den här klippet kan vi se att SVT använt en slags berättarteknik, genom att porträttera hockeymatcher och skidtävlingar. Vi som tolkare associerar förbudet med att sportevenemangen kommer drabbas hårt av förbudet - något vi eventuellt inte tänkt på, om inte sportbilderna visats i sammanhanget. Vi tolkar det som att klippet främst riktar sig till en sportintresserad publik, eftersom det är just sportevenemang som visas i bild. Vi tolkar det också som att
berättartekniken polariseringen används i och med att SVT ställer regeringens beslut mot hur sportvärlden påverkas av det.
Artikel: SVT:s rubrik är ”Regeringens beslut: stoppar alla evenemang på över 500 personer”. Ingressen lyder:
“Folkhälsomyndigheten föreslog att alla allmänna evenemang över 500 personer
skulle stoppas. Något som regeringen officiellt har klubbat igenom”. (Jönsson &
Norberg, SVT, 2020).
“ – Förbudet är straffsanktionerat, den som ändå ordnar en sådan sammankomst riskerar böter eller fängelse, säger justitieministern Morgan Johansson på en presskonferens.” (Jönsson & Norberg, SVT, 2020).
Redan i ingressen har SVT valt att ta med Morgan Johanssons citat och vinkeln är att man begår ett brott om man bryter mot förbudet. SVT:s journalist väcker intresse genom att ta med ett dramatiskt citat i början av texten.I likhet med Odén, Ghersetti och Wallins studie (2008) kan detta förstås som att nyheterna är alarmistiska, eftersom informationen nyheten baserats på är alarmistisk. Med den tolkningen handlar det inte alltid, från mediernas perspektiv, om att sälja eller nå ut till en större publik i alla sammanhang. I det här fallet har vi tolkat det som att SVT rapporterade om det som sades på presskonferensen utan att vinkla det med någon baktanke, liksom Aftonbladet i tidigare artikel. Morgan Johanssons citat är redan från start alarmistiskt med ord som “straffsanktionerat” och formuleringen “böter eller fängelse”.
Förbudet i sig är inte så enkelt att förstå som Morgan Johansson får det att verka, och vi tolkar det som att SVT använt berättartekniken förenkling när de plockat ut det citatet (Hernes, 1978:188). Här blir det också tydligt att man arbetat med konkretisering. Det är lättare att rapportera om konkreta saker - Morgan Johanssons citat är väldigt konkret, något som gör det lätt för publiken att ta till sig informationen (Hernes 1978: 188). Uttrycket “klubbat igenom”
visar att journalisten har använt en metafor för att förenkla, texten blir mer levande då (Hernes 1978: 188). Ett annat stycke lyder följande:
“Folkhälsomyndigheten föreslår i ett pressmeddelande att inga allmänna evenemang över 500 personer borde äga rum. Det gäller alltså exempelvis stora idrottsevenemang, stora konserter, mässor och konferenser.” (Jönsson & Norberg, SVT, 2020).
Vi tolkar det som att berättartekniken förenkling används, eftersom vi uppfattar det som att
27
informationen i stycket förenklats och reducerats när det nämns korta exempel på vad förbudet innebär (Hernes, 1978: 188).
“Regeringen och Folkhälsomyndigheten meddelade runt 12.45-tiden i dag att inga beslut kommer fattas om att begränsa människor från att vistas i större folksamlingar.
Bara tre timmar senare var det annat ljud i skällan”. (Jönsson & Norberg, SVT, 2020).
Vi kan se att informationen förenklats i och med att det nämns några exempel på vad förbudet innebär. Ordet “bara” visar även att en värdering lagts in i texten. Det finns tecken på att SVT har använt tillspetsning, genom att använda sig av metaforen “annat ljud i skällan”, en
formulering som just spetsar till informationen. Längre ner i texten finns det med ett citat från generaldirektören där han säger att beslutet är en smittskyddsåtgärd.
“Det är en smittskyddsåtgärd som kan ha effekt i det läge vi befinner oss nu,
och för att vara effektiv så bör åtgärden gälla över hela landet, säger Johan Carlson, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten”. (Jönsson & Norberg, SVT, 2020).
Men det citatet kommer efter information om när beslutet fattades och att förbudet är
straffsanktionerat. Här har journalisten alltså använt sig av ett dramaturgiskt grepp - lämnat en informationslucka - som vi tolkar som ett pedagogiskt grepp eftersom publiken tar till sig informationen i en viss följd (Pusztai, 2011, s.106). Polariseringen blir tydlig även i artikeln, i och med att de även i den skrivna texten ställer regeringens beslut mot hur sportvärlden påverkas av det. Därefter står följande stycke:
“I kväll, vid ett extra regeringssammanträde, fattade regeringen det formella beslutet att stoppa alla offentliga sammankomster och tillställningar med fler än 500 deltagare.
– Samhället tar sig an det här allvarliga läget tillsammans, säger statsministern Stefan Löfven. Pengar ska inte och kommer inte att vara ett problem för att minska den här smittspridningen.” (Jönsson & Norberg, SVT, 2020).
Även här har politikernas uttalanden tonsatt artikeln och rubriken “pengar kommer inte vara ett problem” förklarar för publiken att Sverige kan hantera den här situationen och de som
påverkas av det ska inte oroa sig för de ekonomiska följderna. Detta framställer Löfvens budskap som mer positivt än det kanske är - något ingen vet säkert vid den här tidpunkten. Att pengar faktiskt inte kommer vara ett problem vet ju ingen vid det här laget, och att då plocka ut citatet tolkar vi som något lugnande, samtidigt som det framställer Löfven och regeringen i positiv dager. Som Strömbäck menar kan journalistiken indirekt gynna ett parti eller ett politiskt beslut ibland - inte för att just gynna politiken, men för att anpassa informationen efter de rådande nyhetsvärderingarna, mediets format eller berättartekniker (Strömbäck, 2014:
180). Även detta tolkar vi som ett mediedramaturgiskt grepp, där journalisten lagt fram informationen i en ordning som gör att läsaren tar till sig informationen i en viss
ordningsföljd, samtidigt som det besvarar vissa av läsarens frågor (Pusztai, 2011: 106).
29