Skriver man en eller skriver en man?
En kartläggning av hur normkritiskt en används på nätet
Av: Julia Lautin
Handledare: Karin Milles
Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande Kandidatuppsats 15 hp
Ämne | Svenska terminen 2020
Sammanfattning
Användningen av en istället för man som nominativform för det svenska generiska pronomenet har varit en av den feministiska språkpolitikens stora frågor under det senaste decenniet. Den här studien har undersökt hur användningen faktiskt ser ut på nätet, både genom en diakron delstudie på bloggar under perioden 1998-2017 och genom en synkron jämförelse mellan olika texttyper. Därtill har studien undersökt ifall andelen nominativt en ökar i relation till dess motsvarighet man. Resultatet av dessa undersökningar är att användningen ökar, både över tid och i andelar, men att det går långsamt och att användningen av man fortfarande uppgår till omkring 99% av alla förekomster av det generiska pronomenet i subjektsposition. Olika argument har föreslagits av olika författare till hur nominativt en faktiskt kan användas, med begränsningar till vissa kontexter eller till vissa referenter.
Resultaten från den sista delstudien i den här uppsatsen visar att en kan användas i samma kontexter och med samma referenter som man. Sedan diskuteras resultaten i relation till tidigare studier vad det gäller hur en och man kan användas.
Titel: Skriver man en eller skriver en man? En kartläggning av hur normkritiskt en används på nätet Av: Julia Lautin
Handledare: Karin Milles
Engelsk titel: Does one write en or does one write man? A survey of the use of gender-neutral generic pronouns in online texts
Nyckelord: generiska pronomen, korpuslingvistik, bloggar, en, man, jämställt språk Keywords: Corpus linguistics, generic pronouns, blogs, gender-neutral language
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Syfte och frågeställning ... 3
3. Bakgrund ... 4
3.1. Svenskans generiska pronomen ... 4
3.1.1 Det generiska pronomenet MAN ... 5
3.1.2 Grammatiska funktioner hos det generiska pronomenet MAN ... 8
3.2. Feminism och språk ... 10
3.2.1 Språkforskning och genus ... 11
3.2.2. Genusperspektiv på pronomensystemet ... 11
3.2.3. Nominativt en ... 12
4. Material ... 14
4.1. Referensmaterial ... 15
4.2. Referenshantering för exempel ... 15
5. Metod ... 16
5.1. Materialinsamling, relevansanalys ... 16
5.2 Frekvensanalys ... 18
5.3 Komparativ analys av texttyper ... 19
5.4. Grammatisk analys ... 19
5.5. Etiska överväganden ... 20
6. Resultat... 22
6.1.Den diakrona delstudien ... 22
6.2. Jämförelser ... 23
6.2.1 Jämförelser mellan texttyper ... 26
6.3 Grammatiska funktioner ... 27
6.3.1 Generisk plural ... 27
6.3.2 Icke-specifikt indefinit ... 27
6.3.3 Specifikt indefinit singular och plural ... 28
6.3.4 Definit singular och plural ... 29
7. Diskussion ... 31
7.1. Diakron studie ... 31
7.2. Jämförelser ... 32
7.2.1 Jämförelser mellan olika texttyper ... 33
7.3. Grammatiska funktioner ... 33
7.4. Metoddiskussion ... 35
7.5. Slutsatser ... 36
7.5.1 Framtida forskning ... 36
8. Referenser ... 37
Bilaga 1: Rådata i siffror ... 39
Lista över tabeller
Tabell 1 korpusen Bloggmix, delkorpusar per år och deras storlek... 14
Tabell 2 Material för jämförelser mellan texttyper ... 15
Tabell 3 Korpusar och dess beteckningar ... 15
Tabell 4 Grammatiska kategorier för det generiska pronomenet man ... 20
Lista över figurer
Figur 1 Förekomster av nominativt en i bloggar, per 1 miljon token under perioden 1998-2017. Linjen visar ett tre punkters rullande medelvärde. ... 22Figur 2 Förekomster av en, med felmarginaler i grått. 99,7% konfidensintervall ... 23
Figur 3 Andelen en och man av det totala antalet generiska pronomen i bloggar, översta 2%, presenteras årsvis ... 24
Figur 4 Relativ frekvens för en och man normerat mot 2007. Linjerna visar tre punkters rullande medelvärde ... 24
Figur 5 Överskattning av felmarginaler (vid 99,7% konfidensintervall) för den relativa förekomsten av en. Den svarta linjen visar andelen en av man. ... 25
Figur 6 Förekomster av nominativt en i olika texttyper, per en miljon token med 99,9% konfidensintervall... 26
Figur 7 Andelen en och man i de olika korpusarna, visar de översta 2 % ... 26
Figur 8 Jämförelse mellan Skärlunds (2017) resultat och resultaten i den här studien ... 32
1
1. Inledning
På senare år har det blivit allt vanligare att skriva en, där det skulle ha stått man (Milles, 2019, s. 7).
Man och en är två olika versioner av svenskans generiska pronomen, där det förra är i nominativ- form och det senare är i ackusativform. Förändringen handlar om att fler och fler väljer att använda en även i nominativ position. Tidigare har en använts nominativt i talspråket i vissa dialekter, men det är fortfarande inte vida accepterat i skrift.
Argument som framförts av feminister handlar framförallt om att det generiska man är könat maskulint. Under 70- och 80-talen byttes man ut mot kvinna i vissa kretsar (Wojahn, 2015, s. 81), men strategin nådde aldrig genomslag och byttes sedermera ut. Idag förespråkas en eftersom det är könsneutralt, och det har blivit den feministiska språkaktivismens kanske viktigaste fråga under 2010- talet (Wojahn, 2015, s. 92). Språkförändring är normalt något som tar mycket lång tid, i vissa fall många sekel, detta gäller särskilt grammatisk förändring eller förändringar i de stängda ordklasserna.
Det är därför extra intressant att studera bytet från man till en, då det inte följer de vanliga mönstren för språkförändringar utan är ett politiskt motiverat, aktivt beslut hos vissa skribenter.
Forskning kring genus, oavsett om det är språkforskning eller annan forskning, kan antingen vara politiskt motiverad och därför utförd med syfte att förändra, eller vara forskning för att öka kunskaperna om ett fenomen (Ericsson, 2015, ss. 17-18). Den här studien undersöker hur utbredd användningen av normkritiskt en är i Sverige, och vill därmed kartlägga ett fenomen som i sig är politiskt motiverat. Studien i sig är dock inte ämnad att förändra utan att kartlägga. Tidigare forskning visar att bruket av nominativt en förekommer i genusmedvetet formulerade texter i bloggar och sociala medier (Johansson, 2014, ss. 33-34), men inte hur vanligt det är eller hur det används.
I den här studien används data från bloggar via Språkbanken Korp1 för att undersöka utbredningen av det nominativa en ur ett diakront perspektiv mellan åren 1998 och 2017. Bloggar ligger ofta relativt nära talspråket, och är därför användbara för att se skiften och trendbrott i det informellt skrivna språket. I Wojahns (2015, s. 94) studie beskriver informanter att det kan vara lättare att konsekvent komma ihåg att använda könsneutrala uttryck i skrift än i tal. Resultatet från bloggarna sätts i
1 https://spraakbanken.gu.se/korp/#?cqp=%5B%5D
2
perspektiv och konstrasteras mot andra internetbaserade texttyper. Förekomsterna av en undersöks sedan i mer detalj med utgångspunkt i Skärlunds (2017) studier om det generiska pronomenet man och hur det kan användas. Även om Skärlund (2017) undersöker generiskt en i sin studie, så baseras den delstudien på delvis andra egenskaper hos en, vilket gör att den inte kan jämföras med användningen av man. Följaktligen tillämpas kategoriseringen av egenskaperna hos man på materialet med nominativt en, för att se om de båda kan användas på samma sätt.
3
2. Syfte och frågeställning
De senaste decennierna har den feministiska språkaktivismen fått stort genomslag i Sverige med både hen och användningen av könsneutrala tjänstebeteckningar. Den tredje striden, den om det generiska (generella) pronomenet man och dess neutrala motsvarighet en är fortfarande en känslig fråga.
Syftet med den här studien är i första hand att undersöka hur utbredd användningen av normkritiskt en faktiskt är i svenskan, och hur användningen ser ut. Användningen av en är politiskt motiverad, och det är därför politiskt markerat att använda det. Samtidigt följer inte bytet från man till en de förväntade mönstren för språkförändring, vilket i sig gör det intressant att undersöka.
Tidigare studier har fokuserat på mentala processer hos både avsändare och mottagare, och har därför ofta ett fåtal informanter. Det finns också studier som visar varför vissa väljer att använda nominativt en istället för man (se vidare 3.2.2). Här är syftet snarare att undersöka i hur stor utsträckning folk på nätet faktiskt väljer att använda sig av uttrycket, och på vilket sätt det används.
• Hur förändras användningsfrekvensen av nominativt en under perioden 1998-2017? Är det fortfarande ett marginellt fenomen eller börjar det ta plats i ett mer allmänt språkbruk?
• Hur förändras bruket av nominativt en i relation till man över tid?
• Hur ser användningen av en och man ut i olika typer av texter?
• Har en samma grammatiska och semantiska egenskaper som man, och används de på samma sätt?
4
3. Bakgrund
I det här kapitlet ges en översikt som börjar med generiska pronomen i allmänhet, går vidare till det generiska pronomenet MAN, för att sedan redogöra för de olika funktioner man och en kan ha.
Därefter, i avsnitt 3.2, finns en genomgång av språk och feminism där språkforskning, genusperspektiv på pronomensystemet och användningen av nominativt en också tas upp.
I det här kapitlet introduceras användningen av versaler för koncept, som exempelvis det generiska pronomenet MAN, som då inkluderar alla möjliga böjningsformer och betydelser. Kursivering används för ytformerna som motsvarar konceptet, dvs. de olika former eller böjningar som representerar konceptet. För MAN finns formerna man, en och ens.
3.1. Svenskans generiska pronomen
För att förstå det generiska pronomenet MAN, som är centralt i den här studien, behöver vi först en genomgång av vad generiska pronomen är (och inte är), hur det generiska MAN har uppstått och hur det kan användas.
Pronomen fyller ofta en substantivisk funktion och har då samma syntaktiska funktion som substantiv. De skiljer sig dock från substantiven genom att de inte kan ta egna framförställda attribut utan utgör en fullständig nominalfras på egen hand. De används ofta anaforiskt, för att syfta tillbaka på en referent som nämnts tidigare eller på något annat sätt är aktuell i kontexten. Pronomen kan ha generisk referens, vilket innebär att det uttalade gäller för människor i allmänhet. I svenskan har vi särskilda pronomen, som vanligtvis kallas för generiska pronomen som används på detta sätt. Det som är utmärkande för dessa pronomen är att de har en vag betydelse. Talaren och lyssnaren, eller skribenten och läsaren, kan antingen vara inkluderade i eller exkluderade från den grupp som pronomenet syftar på. Till skillnad från personliga pronomen som jag, du eller vi, som ju går att peka ut som en bestämd, specifik människa eller en bestämd, specifik grupp av människor, så beskriver oftast generiska pronomen en obestämd eller ospecifik person eller grupp av personer (Teleman, Hellberg, & Andersson, 1999, ss. 389-395). Typologiskt är det sällsynt att ha särskilda pronomen som används endast för generisk referens. Även om många språk använder sig av indefinita nominalfraser med generisk betydelse så har dessa inte en dedikerad användning på samma sätt som generiska pronomen. Det är istället typologiskt vanligare att använda personliga pronomen med generisk betydelse (Haspelmath, 1997, s. 12; Haspelmath, 2013).
5
Idag är det vanliga sättet att ange generisk referens att använda det generiska pronomenet MAN. MAN
hänvisar till en godtyckligt vald person av alla människor eller en godtyckligt vald person av en given grupp människor. Pronomenet är, grammatiskt och funktionellt, besläktat med den obestämda artikeln (Teleman, Hellberg, & Andersson, 1999, s. 2: 368). MAN är den indefinita och generiska motsvarigheten till definita personliga pronomen, som jag, hon, eller de. Ytformen man fungerar som nominativ och böjningsformerna till man är suppletiva, dvs. formerna är inte etymologiskt besläktade men fungerar inom samma paradigm. Ackusativformen är en och genitivformen är ens.
Ackusativformen en kan dock inte stå i satsens fundament.
Tidigare var det relativt sällsynt att använda MAN för generisk referens, istället användes en, du eller han (Skärlund, 2017, ss. 28-29). Han, eller andra tredje personens personliga pronomen, kan användas för icke-specifik referens tillsammans med ett korrelat så länge de båda betecknar samma hypotetiska referent, se exempel 1 och 2 (Teleman, Hellberg, & Andersson, 1999, s. 2: 285).
1. Ingen bil är så bra att den inte krånglar ibland. (REF.13)
2. Var och en verkar säker på att just han inte ska bli smittad. (REF14)
Kartläggningen av en i Skärlunds (2017, ss. 185-186) studier visar att en fungerande som pronominellt subjekt i svenskan fram till åtminstone 1500-talet. I hennes material förekommer en som en dialektal eller talspråklig markör från 1700-talet och framåt, och under samma period etablerades man som det neutrala generiska pronomenet.
3.1.1 Det generiska pronomenet MAN
Grammatiska enheter uppkommer generellt efter en grammatikaliseringsprocess där de börjar som lexikala enheter för att över tid tappa delar eller hela sin lexikala betydelse för att istället börja användas som grammatiska enheter. Denna process gäller även för pronomen.
Man kommer ursprungligen från substantivet människa, och har över tid förkortats och fått en mer grammatisk innebörd som generiskt pronomen. Där det från början syftade till mänskligheten, har det kommit att betyda ”en människa, vilken som helst”, för att numera helt enkelt betyda ”vem som helst”
(Skärlund, 2017, s. 60). I dagens svenska finns både substantivet man och pronomenet man. I grammatikaliseringsprocessen till pronomen sker ett antal förändringar, vilket gör att pronomenet exempelvis inte längre bör kunna betonas, böjas efter numerus och species, och inte kunna ta bestämningar utöver själv. Dahl (2013) menar att man snarare är ett medeltida lån från lågtyskan.
6
Pronomenet man fungerar som huvudord i en singular nominalfras. Man kan bara ta en egen bestämning, vilken är pronomenet själv. På samma sätt kombineras genititivformen ens med egen.
De reflexiva pronomina sig eller sin kan syfta på man. Däremot kan inte ett tredje personens personligt pronomen syfta tillbaka på ett man, se exempel 3.
3. Tillhör man adeln kan {man/*han} bygga sig en slottsvagn. (REF.12)
Skärlund (2017, ss. 91-92) menar att en viktig skillnad mellan pronomenet och substantivet är att pronomenet man bör upprepas som anafor istället för att använda det personliga pronomenet han, som är den anaforiska pronomenformen till substantivet man, jämför
4. …där har vi en man som levererar precis vad han tycker. (REF.26)
5. När man tycker om att resa tycker man om att uppleva. (REF.27)
Pronomenet kan användas i plural, med en mer generell eller abstrakt betydelse som är mer avhängig kontexten än sin substantiviska motsvarighet. Skärlund (d.o.) menar också att mans referens kan förväntas skifta från generisk till definit (se vidare 3.1.2). Grammatikaliseringsprocessen innebär även en ökning i frekvens, eftersom grammatiska enheter normalt är mer högfrekventa än lexikala enheter.
Ackusativformen av det generiska pronomenet, en, verkar vara en nyare uppfinning då den inte uppträder i materialet i Skärlunds (2017, ss. 136-137) studie förrän på 1800-talet. En är från början ett räkneord som sedermera utvecklas till en maskulin indefinit artikel, för att sedan också få funktionen som generiskt pronomen. Enligt Dahl (2013) finns det språkhistoriker som menar att en är ett lån från tyska, eftersom fornsvenskan gjorde som finskan fortfarande gör och utelämnade subjektet helt i meningen istället för att använda pronomen. Säkert är i alla fall att ytformen en idag har tre olika funktioner. Nedan följer en genomgång av dessa tre funktioner för att särskilja dem.
I) Den indefinita artikeln en: Användes från början för substantiv i maskulint genus, men när sedan de maskulina och feminina genusen sammanföll så fortsatte den maskulina artikeln användas för det genus vi idag kallar utrum, se exempel 6. Den används som en bestämning i en indefinit nominalfras.
6. Jag ska köpa [en riktig gran] i år. (REF.09)
7
II) Räkneordet en används för att ange hur många referenter en utsaga gäller. Grundtalen, som en, har två funktioner. Dels kan de användas i attributiv funktion, som kvantitetsattribut i nominalfraser med räknebara substantiv som huvudord, som i exempel 7. Vidare kan de användas i nominal funktion, utan substantiviskt huvudord som i exempel 8 (Skärlund, 2017).
7. Min syster fick bara [en kaka], men jag fick två. (REF.10)
8. Alla hästar var ute i hagen, vi fick ta in dem [en] och [en]. (REF.11)
III) Den sista funktionen för ytformen en är som generiskt pronomen: I standardsvenska används det som ackusativform till det generiska pronomenet MAN,som i exempel 9.
9. Det är lummigt och luktar gott, och färgerna gör [en] på gott humör. (REF.12)
I vissa dialekter används en istället för man i nominativ, se exempel 10. Detta är vanligt framförallt i Bohuslän, Värmland, Västerdalarna, Västergötland, Halland och Skåne. I norrländska, finlandssvenska och estlandssvenska dialekter används istället du för generisk referens (Skärlund, 2017, s. 31).
10. En får va' gla' att en ä som en ä när en inte ble' som en ska! (REF.19)
Definitionerna och rekommendationen av det generiska pronomenet MAN skiljer sig åt mellan olika preskriptiva källor. Enligt Svenska Akademiens grammatik (förkortas SAG, Teleman, Hellberg, &
Andersson, 1999, s. 2: 368) är man, med ackusativformen en, i grundbetydelsen en referens till en godtyckligt vald individ eller grupp. Det är i betydelsen besläktat med den obestämda artikeln som också kan ha en generisk innebörd. I Svenska skrivregler (Språkrådet, 2008) finns inga rekommendationer om användningen av generiska pronomen. I Språkriktighetsboken (Svenska Språknämnden, 2005, s. 240) omnämns MAN endast gällande dess användning i plural.
Ackusativformen en omnämns inte alls. Svenska Akademiens språklära (Hultman, 2003, s. 93) ställer upp det fullständiga pronomenparadigmet med man i nominativ, en i ackusativ och ens i genitiv. Man beskrivs som animat och att det ofta har en pluralbetydelse. Dessutom ska formerna för ackusativ (en) och genitiv (ens) bara kunna användas om talaren är inkluderad i referensgruppen. Enligt Språkläran bör man användas med försiktighet, eftersom det riskerar att göra informationen oprecis.
Det används ofta anaforiskt och då syftar det tillbaka på en oidentifierad grupp (Hultman, 2003, ss.
121-123). Svenska Akademiens grammatik, å andra sidan, tar upp flera former för generisk referens, bland annat generiskt vi (Teleman, Hellberg, & Andersson, 1999, s. 2: 264). I Funktionell svensk
8
grammatik (Bolander, 2012, s. 132) omnämns samma två poänger som i Språkläran, varav den första är en uppmaning att vara försiktig med användningen av man i skrift, även om uppmaningen inte är lika strikt som i Språkläran. Dessutom diskuteras pluralanvändningen av man.
I boken Jämställt språk (Milles, 2012) påpekas att användningen av man är problematiskt på grund av att det till formen liknar substantivet man, historiskt sett kommer från substantivet och att det manliga därför får representera det allmänna eller normala. Alternativet är att använda en i nominativ, som ju redan görs i ett antal dialekter. Rekommendationerna blir ändå försiktiga, den som har nominativt en i sitt vardagsspråk kan också skriva det, åtminstone i informella texter.
3.1.2 Grammatiska funktioner hos det generiska pronomenet MAN
Med utgångspunkt i litteraturöversikten ovan (3.1.1.) kan man konstatera att det finns ett antal olika möjliga sätt att använda det generiska pronomenet. Enligt SAG (Teleman, Hellberg, & Andersson, 1999, s. 394) kan man användas om personer i allmänhet, där talaren är inkluderad, eller om vilken person som helst som tillhör en given mängd referenter, som inte måste inkludera talaren. Dessutom kan pronomenet ha en ännu vagare referens, i ett allmängiltigt påstående. Däremot kan ackusativformen en endast användas när talaren refererar till en grupp där hen själv ingår.
Från SAG kan vi dra slutsatsen att flera olika egenskaper är relevanta för hur pronomenet kan användas. En är huruvida det är en obegränsad eller begränsad mängd referenter och en annan huruvida talaren är inkluderad eller inte. Skärlund (2017, ss. 58-59) har använt sig av ytterligare egenskaper hos det generiska pronomenet för att kategorisera funktionerna hos det:
1. Generiskt man, syftar på alla människor.
2. Icke-specifikt indefinit man, som syftar på en tänkt grupp
3. Specifikt indefinit man, syftar på en för mottagaren okänd person eller grupp av personer som verkligen existerar
4. Definit man, syftar på en för den mottagaren känd person eller grupp av personer som verkligen existerar.
Specificitet i listan ovan introduceras som referentialitet, men används i resten av Skärlunds (2017, s. 59) studie och därför används specificitet här. Begreppen syftar till samma betydelse, huruvida den nominalfras som betecknar en eller flera personer syftar till individer som faktiskt existerar i verkligheten eller inte (Skärlund, 2017, s. 94). I listan ovan görs skillnad mellan kategori 2, där det inte ställs några krav på att pronomenets referent eller referenter existerar på riktigt, och kategori 3 och 4 där referenterna måste existera i verkligheten. Nedan följer en mer detaljerad redogörelse för kategorierna.
9
Den första kategorin, generiskt man, gäller när referenten är ‘alla’. Påståendet är allmängiltigt och gäller för alla, inte bara en del. I exemplen nedan hänvisar man till alla, i ett generellt uttryck. I exempel 11 behöver alla akta sig, inte bara vissa grupper. Exempel 12 är ett allmänt påstående som inte är begränsat till specifika individer.
11. Man måste akta sig här. (REF.20)
12. Man lär så länge man lever. (REF.22)
Icke-specifikt indefinit man syftar på en tänkt grupp som inte måste existera i verkligheten. Det används om en godtycklig referent av den typ som beskrivningen passar in på. I exempel 13 är referenten till man gruppen människor som levde på stenåldern.
13. Vi känner inte till hur man tänkte på stenåldern. (REF.21)
Specifikt indefinit man syftar på en för mottagaren okänd person eller grupp av personer som verkligen existerar. Det innebär, att även om avsändaren vet precis vilken eller vilka individer hen talar om, så finns det skäl att använda man så informationen inte förmedlas vidare till mottagaren.
Antingen för att det är referenter som oavsett är okända för mottagaren, för att referenterna inte är relevanta eller för att de medvetet vill hållas anonyma.
Specifikt men indefinit man hänvisar till en användning av man där referenten eller referenterna visserligen är existerande men inte preciserade och därmed inte kända för mottagaren, som i exempel 14.
14. Dess öde är idag ovisst, då man vill bygga fler parkeringsplatser på Saltholmen. (REF.07)
Definit syftar på en för den tilltalade känd person eller grupp av personer som verkligen existerar (Skärlund, 2017, s. 59). I SAG (Teleman, Hellberg, & Andersson, 1999, s. 1: 160) definieras begreppet definit som att mottagaren förutsätts kunna identifiera referenten i verkligheten. Ofta syftar den här typen av man till talaren själv, alternativt till lyssnaren. Det enda sättet, menar Hultman (2003, s. 93), att använda de suppletiva formerna en och ens, är med explicit referens till skribenten själv.
I exempel 15 hänvisar skribenten till en bestämd existerande person, nämligen sig själv. Att använda det generiska pronomenet kan i vissa situationer vara mera finkänsligt än det mera entydiga nämnandet av avsändaren eller mottagaren (Teleman, Hellberg, & Andersson, 1999, s. 2: 395).
Definit man kan också ha referenter i plural, som i exempel 16.
10
15. Man har väl varit med förr. (REF.24)
16. I vår klass läste man en saga var och återberättade den för kamraterna. (REF.25)
När man används om olika personer i en given grupp där talaren uttryckligen ingår kommer man ibland att kunna bytas ut mot vi, som i exempel 17 nedan. Jämför med exempel 18, där talaren själv inte ingår, varför man istället kan bytas ut mot de (Teleman, Hellberg, & Andersson, 1999, s. 2: 266).
17. I vår familj tog man [/vi] det inte så högtidligt med etiketten. (REF.15)
18. I deras familj gick man [/de] och lade sig tidigt. (REF 16)
Avsändaren kan också använda man om sig själv eller mottagaren på ett sätt som anger ett normalbeteende eller ett normaltillstånd som också skulle kunna gälla för andra personer. (Teleman, Hellberg, & Andersson, 1999, s. 2: 395).
19. Man [/jag] gör vad man [/jag] kan, vecka efter vecka. (REF.18)
I den här studien används den här kategoriseringen, med tillägget att en numerus-distinktion är inkluderad, se vidare avsnitt 5.4. Grammatisk analys.
3.2. Feminism och språk
Den feministiska språkaktivismen har på ett sätt eller ett annat pågått i över hundra år i Sverige. Milles (2017, ss. 29-32) nämner tre sätt som kvinnor har ifrågasatt de språkliga strukturerna i det svenska samhället. Den första är mötesformer, som var en direkt följd av kvinnors framsteg i att bli fullständiga medborgare med politiska rättigheter. Den andra är nya sätt att skriva, vilket inkluderar både stilar och genrer som är nyskapande och ifrågasätter de ideal som skapats av och för män. Den tredje är lexikala förändringar, där kvinnor ifrågasatt och kämpat för att förändra användningen av olika ord, dels könsneutrala som hen och dels språkspecifika som snippa.
Det svenska språkvårdsarbetet har valt att främst arbeta med könsneutrala ord och uttryck för att göra språket mer jämställt (Milles, 2017, s. 33). Feministerna å sin sida är, och har varit, mindre försiktiga än det offentliga språkvårdsarbetet och har sett språkliga praktiker som en del i könsförtrycket och därför något som behöver erövras och tvingas i förändring. Det har funnits ett antal olika feministiska språkförändringsstrategier genom åren i Sverige. Att jämställa språket genom att konsekvent byta ut alla man och -man mot (-)kvinna var, åtminstone under tidigare decennier, en utbredd strategi bland
11
feministiska skribenter även om den inte nått språkaktivistisk framgång i någon större skala (Wojahn, 2015, ss. 85-86). På nittiotalet debatterades användningen av den som könsneutralt alternativ till generiskt han (Wojahn, 2015, ss. 93-94). Idag har denna praktik mer och mer fått ge plats för ett mer könsneutralt språk, med bland annat hen och -person som verktyg. Ett sätt för förändring är att använda sig av modern teknik för att nå ut.
3.2.1 Språkforskning och genus
Språkforskning med fokus på genusfrågor har pågått i Norden sedan sjuttiotalet. Den är alltså inte lika gammal som den feministiska språkaktivismen, och kom hand i hand med ett ökande politiskt intresse. I början handlade det om kvinnor och kvinnors språk, men långsamt skiftade fokus från kvinnospråk till en mer generell forskning om genus i språk och om normer (Ericsson, 2015, ss. 9- 11). På samma sätt har forskningen gått från att se kön som ett binärt system till en fråga om performans, att skapa kön i interaktion (Ericsson, 2015, s. 14). Hand i hand med skiftet i fokus till diskurs och interaktion, har också metoderna förändrats inom forskningen i språk och kön. Tidigt använde man kvantitativa metoder medan det numera är mycket samtalsanalys och andra kvalitativa metoder (Ericsson, 2015, s. 19). Även om den kvalitativa forskningen tar allt mer plats, så har vi idag mycket bättre kvantitativa verktyg än tidigare, varför forskningsfältet har ytterligare möjligheter idag att genomföra kvantitativa studier genom att utnyttja de resurser som finns.
Språkaktivism och språkforskning går idag ofta hand i hand; antingen genom att språkforskningen ger upphov till nya rön om hur människor uppfattar språk, vilket sedan resulterar språkpolitiska åtgärder och rekommendationer, eller genom att forskarna vill undersöka någon del av språkaktivismen för att se om det ligger något i det den påstår.
3.2.2. Genusperspektiv på pronomensystemet
Wojahn (2013) har undersökt hur olika människor får upp olika mentala bilder av personer beroende av vilken typ av pronomen som används i en text, genom att utsätta deltagarna för samma text med olika pronomen eller pronomenkombinationer. Studien visar att valet av pronomen kan förändra vår perception av kön, vilket skulle kunna användas som argument för att i så stor utsträckning som möjligt använda oss av könsneutrala begrepp där kön inte är en relevant faktor. Perceptionen har använts som argument även när det gäller att använda en istället för man som generiskt pronomen (Wojahn, 2013, ss. 92-93).
12
Enligt Johansson (2014) förekommer bruket av en istället för man framförallt i välutbildade feministiska kretsar och är ideologiskt motiverat. Studien tydliggör även hur bruket av nominativt en är ett högst medvetet, aktivt försök att förändra språket i syfte att göra det mer könsneutralt och inkluderande. Informanterna i Johanssons (2014) studie uppfattar bruket av nominativt en som dialektalt eller värdeladdat, vilket överensstämmer med Språkrådets (2014) beskrivning av hur nominativt en uppfattas. En majoritet av informanterna uppger att de själva skulle kunna använda en som könsneutralt generiskt pronomen.
Milles (2019) undersöker hur några informanter ställer sig till sitt eget användande av normkritiskt en. Begreppet ’normkritiskt en’ används i Milles artikel för samma fenomen som jag här betecknar
’nominativt en’. Trots att informanterna inte alltid använde sig av normkritiskt en, beroende på den sociala kontexten, så var alla överens om att det är ett ideologiskt ställningstagande som också syftar till att få mottagaren att reflektera. Milles (2019, ss. 22-23) drar slutsatsen att användningen av normkritiskt en är ett sätt att indexera sin feministiska identitet och ett sätt att tala feministiskt utan att faktiskt säga något feministiskt. Samtidigt som syftet med att använda en istället för man är att inkludera, så finns risken att själva språkanvändningen blir ett sätt att exkludera talare som inte behärskar det språkliga uttrycket.
3.2.3. Nominativt en
Den grundläggande orsaken till försöken att byta ut man mot en är att synliggöra och frångå mannen som norm. Man anses vara förknippat med män och därför kan användningen av en ses som ett normkritiskt reformförsök med syfte att införa ett könsneutralt och inkluderande språkbruk. Det andra skälet är att en fungerar också som en identitetsmarkör som visar att språkbrukaren är feminist eller genusmedveten (Johansson, 2014, ss. 34-35). Även Milles (2016) gör den iakttagelsen när hon skriver i en artikel i Språktidningen att användningen av en är en identitetsmarkör, och föreslår begreppet
”politolekt” dvs. att man pratar på ett visst sätt beroende av sina politiska övertygelser. Samtidigt framför Lövestam (2020) kritik just mot detta; att det i vissa kretsar blir ett ställningstagande att använda nominativt en och att man då snarare uppfattas som kränkande.
Även Skärlund (2017, ss. 174-178) (2017) har undersökt den politiskt motiverade användningen av en som generiskt pronomen i nominativ. I sin studie granskar hon två typer av användning av en som pronominellt subjekt. Den ena är en generisk användning, och den andra är en definit användning när pronomenet syftar till antingen mottagaren eller avsändaren. I studien konstateras att användningen
13
ökar men att det är ett relativt fåtal skribenter som står för många av förekomsterna, och att dessa skribenter dessutom blandar användning av både man och en i sina bloggar
Det finns flera som menar att användningen av nominativt en istället för man är en meningslös verksamhet. En av dem är Sara Lövestam (2020) som presenterar flera argument. Det första är att ingen tror att det generiska pronomenet syftar till bara män, för i så fall skulle inte kvinnor använda man om sig själva eller om en grupp kvinnor. Samtidigt finns det de som tycker att det låter konstigt att säga man om sig själv som kvinna, en åsikt som publicerades i Kvinnobulletinen (nr 6) redan 1980 (Lind Palicki & Milles, 2015, s. 154).
Forskning på engelska språket visar att ordet man för tankarna till män mer än vad humans gör. Det är inte samma sak som att detsamma gäller i svenska, argumenterar Lövestam (2020). Och mycket riktigt är exemplen i Milles (2016) artikel på engelska: Mansplaining och manpower exempelvis.
Pronomenet är helt skilt från substantivet, exempelvis kan det inte betonas (Lövestam, 2020). Att pronomenet och substantivet inte kan sammanblandas, bland annat för att pronomen inte kan betonas, är något som även tas upp i boken Jämställt språk (Milles, 2012, s. 55) och i Dahls artikel (2013).
14
4. Material
I det här avsnittet presenteras materialet till studiens olika delar, först den huvudsakliga materialinsamlingen från bloggar, och sedan i avsnitt 4.1., insamlingen av referensmaterial för texttypsjämförelsen. I avsnitt 4.2. gås principerna för referenshantering igenom.
Materialet samlas in från Språkbanken Korp2. Materialet som finns i Korp är omfattande, just nu uppgår hela samlingen till över 13,43 miljarder token. Begreppet token används här för samtliga förekomster av ord i korpusen, oavsett hur många gånger ett enskilt ord eller en särskild ytform förekommer. En token avskiljs från andra token med mellanrum.
Jag har valt att använda mig av en korpus i kategorin sociala medier. I detta första steg tittar jag på bloggar, som är en korpus där man slumpmässigt samlat in ett stort antal blogginlägg. De är fördelade på publiceringsår, vilket gör det möjligt att undersöka trender över tid. De första bloggarna är från 1998 och de senaste från 2017. Bloggar ligger ofta relativt nära talspråket och är därför, tillsammans med andra sociala medier, användbara för att se skiften och trendbrott i det informellt skrivna språket.
Wojahns (2015, s. 94) fokusgrupper beskriver också att det kan vara lättare att konsekvent komma ihåg att använda könsneutrala uttryck i skrift än i tal.
Tabell 1 korpusen Bloggmix, delkorpusar per år och deras storlek
Bloggmix korpus, år Antal token Bloggmix korpus, år Antal token
1998 30 339 2008 43 703 790
1999 604 019 2009 75 113 677
2000 188 779 2010 97 435 693
2001 326 659 2011 100 591 617
2002 242 723 2012 80 041 223
2003 271 877 2013 62 098 899
2004 638 967 2014 40 133 589
2005 4 800 032 2015 27 835 518
2006 8 106 551 2016 17 699 703
2007 19 096 258 2017 1 669 477
2 https://spraakbanken.gu.se/korp/
15
4.1. Referensmaterial
Referensmaterial samlas in för att jämföra olika texttyper av korpusar. Dessa korpusar är Twitter, Wikipedia och Familjeliv. I tabellen nedan anges årtalet för det insamlade materialet och storleken på korpusen.
Tabell 2 Material för jämförelser mellan texttyper
Korpus Twitter 2017 Wikipedia 2017 Familjeliv 2017
Antal token 505 017 012 370 211 509 81 431 217
4.2. Referenshantering för exempel
Alla exempel är noterade enligt följande system: Beteckning för vilken korpus exemplet kommer ifrån, årtal och indexnummer. Beteckningarna återfinns i Tabell 3 nedan. Kategorin referensmaterial innehåller olika belysande exempel som inte är förekomster av den normkritiska användningen av en, till exempel dialektal användning av en, jämförande exempel av användningen av man eller exempel på metaspråklig användning av nominativt en. Denna kategori saknar årtal.
Tabell 3 Korpusar och dess beteckningar
Korpus Bloggmix Twitter Familjeliv Wikipedia Referensmaterial
Beteckning BM TW FL SW REF
16
5. Metod
Det här avsnittet handlar om studiens metoder och analyser. I avsnitt 5.1. redogörs för hur alla relevanta förekomster av fenomenet nominativt en samlats in och analyserats. I avsnitt 5.2.
presenteras metoderna för insamlingen av referensmaterial och hur detta används i frekvensanalyser och jämförelser med nominativt en. I avsnitt 5.3. gås de olika texttyperna igenom och den komparativa analys de ligger till grund för. Sist, i avsnitt 5.5., diskuteras de etiska överväganden denna studie gett upphov till. När det generiska pronomenet refereras till, oavsett ytform, skrivs det i versaler: MAN.
5.1. Materialinsamling, relevansanalys
I den här studien är alla förekomster av nominativt en, vilket är ett generiskt pronomen som fungerar som subjekt i satsen. I svenskans raka ordföljd åtföljs subjektet oftast av ett verb i predikatet, som i exempel 20.
20. Inte världens bästa frissa, men en gör så gott en kan! (BM.2010.33)
Ytformen en kan också fungera som indefinit artikel och räkneord, vilka ofta är prepositionerade substantiv men inte alltid, de kan också stå ensamma med ett utelämnat huvudord som i exempel 21 och 22.
21. En och en gick de in och visade kläder (REF.01)
I exempel 22 kan första satsen, en vill leka, analyseras som ett exempel av ett nominativt en, men tack vare kontexten ges möjligheten att istället analysera en som räkneord.
22. En vill leka, en vill gosa och den tredje vill ingenting (REF.02)
I den utvalda korpusen bloggmix förekommer ordet en ungefär en miljon gånger under året 2012. För att hitta så många fall som möjligt av en som nominativt generiskt pronomen, och utesluta så många fall av en som indefinit artikel och räkneord som möjligt, har jag begränsat mig till att bara söka efter en där det åtföljs av ett verb. En är placerat före verbet i över fyra tusen fall av de dryga miljonen förekomsterna. Nästa steg är att försöka använda den automatiska ordtaggningen som finns i Språkbanken Korp och välja ytformen en i ordklassen pronomen och med lemgrammet (grundformen) man. Sökningen blir då begränsad till cirka femtonhundra träffar, varav 162 visar sig
17
vara just det generiska pronomenet en i nominativ position efter en manuell genomgång och grammatisk analys av underlaget. Den fullständiga söksträngen i Språkbanken Korp är då:
[word = "en" & pos = "PN" & lex contains "man\.\.pn\.1"] [pos = "VB"]
Det finns också andra typer av satser att söka i; när ett annat element står i fundamentet (t.ex. ett temporalt adverb) och subjektet hamnar efter verbet, eller när en åtföljs av en negation eller föregås av ett verb i en bisats. Eftersom en normalt är en ackusativform, blir dessa sökningar mycket tidskrävande och varje enskild förekomst en tidskrävande analys. Därför har jag i dagsläget bortsett från dem.
En av de viktigaste analysstegen är att avgöra ifall en post är skriven på dialekt. I de fall där det finns tydliga talspråksmarkörer, eller andra ord som är dialektala i kontexten, så utesluts de träffarna (se exempel 23). Även om det finns risk för viss godtycklighet så är undersökningen ämnad att hitta fall där skribenten medvetet använder sig av nominativt en på ett normkritiskt sätt, och därför är inte de dialektala träffarna relevanta. De utgör mindre än en promille av alla förekomster av nominativt en.
23. ujuj, ja möe ska en se innan öge triller av (REF.03)
En svårighet med materialet är att det är automatiskt taggat från oredigerade källor, därför gör stavfel att taggningen inte fungerar som det ska alltid. Exempel inkluderar särskrivning av envar, en där det borde vara den eller sen, och substantiv som felstavats så att de tolkas som verb varpå det prepositionerade en analyseras som pronomen istället för indefinit artikel eller räkneord.
En ytterligare svårighet är inkorrekta meningar, dvs. meningar som inte följer de svenska skriftspråkliga konventionerna och därför blir svåra att förstå och analysera. I vissa fall handlar det om rena stavfel som gör att meningar dyker upp i sökningen. I exempel 24 har författaren en tog istället för en tok, där annoteringen tolkat tog som ett verb trots att det är en felstavning. Det ignoreras i materialinsamlingen. Även i exempel 25, tolkas meningen som en felskrivning, där om bör vara som, men eftersom en är utbytbart mot man i det fallet så tas den, och liknande meningar, med i materialinsamlingen.
24. Jag letar som en tog efter ett par skor (REF.04)
25. Jag känner inget i alla fall .. peppar peppar om en säger.. (BM.2011.32)
18
I vissa fall förekommer dubbeltydighet i materialet. Om en av tolkningarna är att en är utbytbart mot man så är förekomsten giltig och medtagen i materialet. I exempel 26 är det möjligt att tolka meningen som vänskap dör när [den ena av två vänner] slutar ta initiativ alternativt Vänskap dör när [man, med referens till skribenten själv] slutar ta initiativ.
26. Vänskap dör när en slutar ta initiativ (BM.2009.62)
Metaspråklig användning av det generiska pronomenet tas inte med. I exempel 27 räknas de två första en, men inte det tredje eftersom det är metaspråkligt, dvs. att skribenten skriver om användningen, snarare än använder uttrycket i löpande text.
27. Om en vill vara könsneutral kan en använda pronomenet en. (FL.2017.24)
Varje enskild förekomst av nominativt en räknas, även om de förekommer i en och samma mening, som i exempel 28, där det är en mening som innehåller tre förekomster av nominativt en (och en förekomst av en som indefinit artikel som bortses ifrån).
28. Inte bara arbetsförhållanden utan allt som har med textilindustrin att göra, det finns bra alternativ och jag förstår, jag gör verkligen det, att en anser att en inte har råd att köpa en klänning för 1500 om en kan köpa tre för samma pris på H&M. (BM.2012.58)
Förekomsterna av en är manuellt insamlade och analyserade i flera omgångar, varför 99.7%
konfidensintervall3 används. Resultaten presenteras dels med respektive datapunkter och dels med en trendlinje med ett trepunkters rullande medelvärde, samt i grafer som visar felmarginalerna.
5.2 Frekvensanalys
Som referensmaterial har jag tagit fram samtliga förekomster av pronomenet man i nominativ form, enligt identiska förutsättningar som sökningen efter en, se nedan:
3 Ett konfidensintervall på 99,7% innebär att sannolikheten att de presenterade resultaten inte beror på slumpen är 99,7%.
19
[word = "man" & pos = "PN" & lex contains "man\.\.pn\.1"] [pos = "VB"]4
Det innebär att förekomsterna av normkritiskt en ställs i relation till dels förekomsterna av man, och dels till det totala antalet generiska pronomen i nominativ position under ett specifikt år, både som delar av och dess relativa förändring. Eftersom materialstorleken varierar mellan åren så normaliserar jag värdet till x per en miljon token. I presentationen av resultatet används ett 99,7%
konfidensintervall. För att jämföra hur mycket en och man förändras över tid normeras de mot 2007, det vill säga mitten av intervallet.
5.3 Komparativ analys av texttyper
På grund av de utvalda korpusarnas storlek, mellan 81 och 505 miljoner token, blir det ett stort antal sökträffar med strängen [word = "en" & pos = "PN" & lex contains "en\.\.pn\.1"] [pos = "VB"]. Som exempel kan nämnas att i Twitter-korpusen resulterar söksträngen i närmare trettio tusen sökträffar.
Därför utgörs den här delen av studien av stickprov bland de 1000 första sökträffarna i vardera korpus.
Därefter görs en extrapolering till resten av materialet. Resultaten presenteras med ett 99,9%
konfidensintervall.
5.4. Grammatisk analys
När det gäller den grammatiska analysen så utgår kategoriseringen ifrån Skärlund (2017:59). För en mer fullständig genomgång av respektive kategori, se 3.1.2 Grammatiska funktioner . Utöver de kategorier som Skärlund (2017) använder sig av undersöks här även numerus, eftersom man kan användas i både singular och plural, men en endast i singular och endast i referens till skribenten själv enligt Hultman (2003, s. 93). Det är därför av intresse att undersöka huruvida begränsningen till singular ärvs av ackusativt en när en används i nominativ, eller om nominativt en har samma användningsområden som nominativt man. Det vill säga, är det den grammatiska funktionen eller ytformen som bestämmer hur en kan användas? De utökade kategorierna återfinns i sin helhet i Tabell 4, nedan.
4 För en fullständig översikt över sökningar med hjälp av CQP-frågor i Språkbanken Korp, se http://cwb.sourceforge.net/files/CQP_Tutorial.pdf (Evert & The CWB Development Team, 2020)
20
Tabell 4 Grammatiska kategorier för det generiska pronomenet man
Grupp Funktion Förklaring Specificitet Definithet Numerus 1 Generiskt syftar på alla människor Ospecifik Indefinit Plural 2 Icke-specifikt
indefinit
syftar på en tänkt grupp Ospecifik Indefinit Plural
3a Specifikt indefinit syftar på en för den tilltalade okänd person som verkligen existerar
Specifik Indefinit Singular
3b Specifikt indefinit syftar på en för den tilltalade okänd grupp av personer som verkligen existerar
Specifik Indefinit Plural
4a Definit syftar på en för den tilltalade känd person som verkligen existerar (inkl. talaren själv)
Specifik Definit Singular
4b Definit syftar på en för den tilltalade känd grupp av personer som verkligen existerar
Specifik Definit Plural
I den här delen av studien görs ett urval i de förekomster som hittats, med syftet att hitta olika typer av användningsområden, enligt Tabell 4. Förekomsterna i korpusen har relativt liten kontext, dvs.
endast den mening som en förekommer i, är det svårt att uttala sig om en eventuell anaforisk användning av pronomenet som syftar till en referent som är tidigare uttalad. Därför blir osäkerhetsfaktorerna för stora för att kunna göra en statistisk analys av hela materialet.
5.5. Etiska överväganden
Det grundläggande kravet för skydd av individer, i enlighet med de forskningsetiska principer som Vetenskapsrådet (2002) tagit fram, kan delas upp i fyra delar. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Det innebär att deltagare i studier har rätt till information om vad studien handlar om, att de ska få lämna samtycke och har rätt att dra tillbaka detta, att personuppgifter ska behandlas konfidentiellt och att informationen inte får användas i kommersiellt eller icke-vetenskapligt syfte.
21
Språkbanken är en offentlig resurs som följer de forskningsetiska principerna, så i korpusarna finns inga personuppgifter. De flesta korpusar som använts till den här studien är meningsomkastade för att ytterligare minimera riskerna för enskilda skribenter, förutom Wikipedia som inte har en enskild skribent utan är gemensamt författad av många olika användare. Det är trots detta teoretiskt möjligt att identifiera enskilda individer som skrivit enskilda meningar i korpusarna, varför ingen information om vilka enskilda bloggar en mening kommer ifrån har samlats in i den här studien. Dessutom har jag i materialet kontrollerat så inga fullständiga namn, användarnamn eller länkar till andra webbsidor finns med, varvid man ytterligare minimerar riskerna att kunna identifiera en enskild individ.
22
6. Resultat
I det här avsnittet presenteras studiens resultat och varje del baseras på en fråga från frågeställningen.
I avsnitt 6.1 besvaras frågeställningen ”Hur förändras användningsfrekvensen av nominativt en under perioden 1998-2017?”. I avsnitt 6.2 förevisas hur bruket av nominativt en i relation till man förändrats över tid. I avsnitt 6.3 redogörs för hur användningen av en och man ser ut i olika typer av texter, och i 6.4 framställs resultaten gällande frågeställningen ”Har en samma grammatiska och semantiska egenskaper som man, och används de på samma sätt?”
6.1.Den diakrona delstudien
I Figur 1 nedan kan man se att förekomsterna av nominativt en är inga eller enstaka fram till början av 10-talet. Från millennieskiftet kan man se en försiktig ökning, med ett fåtal förekomster varje år.
2008 är en dubbelt så stor korpus än året innan, vilket ökar chanserna att bloggar från skribenter som konsekvent använder sig av nominativt en har samlats in, trots att resultatet är normaliserat. De allra flesta av de förekomster som hittades 2008 kommer från en och samma skribent. Linjen visar ett trepunkters rullande medelvärde för att minska inverkan från enskilda datapunkter, som den tidigare nämnda skribenten från 2008. Trots det är trenden försiktigt ökande och positiv, från noll eller enstaka förekomster i början av 2000-talet till några förekomster under den andra halvan av 2000-talet och fram till runt 2011 där de börjar öka kraftigt.
Figur 1 Förekomster av nominativt en i bloggar, per 1 miljon token under perioden 1998-2017. Linjen visar ett tre punkters rullande medelvärde.
0 5 10 15 20 25 30
1995 2000 2005 2010 2015 2020
23
I figur 2 kan man se att felmarginalerna går mot noll under första delen av 2000-talet, eftersom dessa korpusar är små och förekomsterna få. Dalen i slutet av kurvan i figur 1 kan delvis förklaras med en mycket liten korpus år 2017, vilket innebär ett färre antal skribenter i materialet vilket inverkar starkt då det undersökta fenomenet är ovanligt förekommande. Förekomsterna av en i bloggar är manuellt analyserade och extraherade. Därmed inte sagt att analysen är till fullo korrekt, eller att inga fel kan finnas. Därför presenteras nedan i Figur 2 samma resultat som i den tidigare figuren men med ett 99,7% konfidensintervall. Trots felmarginalerna är trenden positiv och användningen ökar markant från 2011. Här noteras att de första statistiskt säkerställda ökningarna syns under 10-talet, samt att den kraftiga ökningen efter 2011 definitivt är en faktisk effekt. En förteckning över de aktuella korpusarna, deras storlek och antal förekomster per korpus finns i bilaga 1.
Figur 2 Förekomster av en, med felmarginaler i grått. 99,7% konfidensintervall
6.2. Jämförelser
I det här avsnittet presenteras olika typer av komparativa resultat. I första delen jämförs förekomsterna av en med förekomsterna av man i samma korpus. I 6.2.1 jämförs olika texttyper under samma år, både hur många förekomster av en som hittats i respektive korpus och hur stor andel av det totala antalet av det generiska pronomenet MAN i subjektsposition som utgörs av en.
I Figur 3 nedan visas andelen man och en av den totala andelen av det generiska pronomenet MAN i nominativ position i hela bloggmix korpus. Figuren visar de översta 2%. Andelen en är mycket liten jämfört med andelen man, men redan från 2001 så är det en liten men synlig andel av alla nominativa generiska pronomen som utgörs av en. Ett skäl till att en är synligare i figur 3 än i figur 1 (se 7.1) är
0 0.2 0.4 0.6 0.8 1 1.2
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 +99,7 en -99,7
24
att det finns relativt få förekomster av man under det tidiga 2000-talet. Andelen en ökar successivt till omkring 1% under de sista åren. Trots att nominativt en utgör en mycket liten del av den totala användningen av det generiska pronomenet MAN i nominativ, så kan man se i Figur 4 att den relativa användningen av en förändras mycket mer än vad den relativa användningen av man gör. För att
0 10 20 30 40 50 60 70
1995 2000 2005 2010 2015 2020
man normerat 2007 en normerat 2007 man N07 sm3 en N07 sm3
Figur 4 Relativ frekvens för en och man normerat mot 2007. Linjerna visar tre punkters rullande medelvärde 98.0%
98.5%
99.0%
99.5%
100.0%
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 Man En
Figur 3 Andelen en och man av det totala antalet generiska pronomen i bloggar, översta 2%, presenteras årsvis
25
åskådliggöra detta normeras antalen av både en och man till 1 för år 2007. Den svarta linjen visar därmed den relativa förekomsten av en under åren 1998-2017, medan den grå linjen visar hur den relativa förekomsten av man förändras under samma tid. Det man kan se i Figur 4 är att antalet man per en miljon token är mycket stabilt under perioden, medan antalet en ökar kraftigt under samma tid.
I Figur 5 nedan används de tidigare framtagna konfidensintervallen för att visa största möjliga fel i den relativa förekomsten av en. Det undre bandet är framräknat genom att för varje punkt ta den lägre gränsen för konfidensintervallet för en genom den högre gränsen för konfidensintervallet för man, och vice versa för det övre bandet. Detta innebär att figuren visar felmarginalerna som mest, och trots detta syns en tydlig ökning av andelen en jämfört med man.
0.00%
0.20%
0.40%
0.60%
0.80%
1.00%
1.20%
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 enmax/manmin en/man enmin/manmax
Figur 5 Överskattning av felmarginaler (vid 99,7% konfidensintervall) för den relativa förekomsten av en. Den svarta linjen visar andelen en av man.
26
6.2.1 Jämförelser mellan texttyper
Förekomsten av nominativt en är olika vanligt i olika typer av texter. Förekomsterna i bloggmix från 2017 har jämförts med Twitter från 2017, svenska Wikipedia från 2017 och diskussionsinlägg från webbforumet Familjeliv under 2017. Nominativt en är mer än dubbelt så vanligt på Twitter som i bloggar, som illustreras i Figur 6. Familjeliv har lite mer än en tredjedel så många förekomster som bloggar har, och nominativt en förekommer mycket sparsamt på Wikipedia. Det insamlade materialet för den här delstudien bestod av ett stickprov på de 1000 första sökträffarna varje korpus (se 5.3). I Figur 6 visas även konfidensintervallet (99.9%) för de olika texttyperna.
En har ännu inte tagit plats i litteraturen, utom möjligen i tryckt litteratur med en mycket tydlig feministisk inriktning, vilket inte fanns representerat i Litteraturbanken5. Litteraturbankens korpus visade 0 förekomster av fenomenet
nominativt en under tryckåren 2015-2017, därför är Litteraturbanken inte heller representerad i figur 6.
Figur 7 visar andelen en och man av det totala antalet av det generiska pronomenet
MAN i korpusarna. Figuren visar de översta 2%, och även i jämförelse med man så är en vanligast på Twitter. Närmare 2% av
5 https://spraakbanken.gu.se/resurser/lb
97.0%
97.5%
98.0%
98.5%
99.0%
99.5%
100.0%
Twitter Wikipedia Familjeliv Bloggmix Man En
Figur 7 Andelen en och man i de olika korpusarna, visar de översta 2 % 0.00
5.00 10.00 15.00 20.00 25.00 30.00 35.00 40.00 45.00 50.00
Bloggmix Twitter Wikipedia Familjeliv Figur 6 Förekomster av nominativt en i olika texttyper, per en miljon token med 99,9% konfidensintervall
27
alla förekomster av det generiska pronomenet utgörs av en. I bloggmix är motsvarande siffra mindre än en procent. I de andra två texttyperna utgör nominativt en endast enstaka promille av det totala antalet MAN.
6.3 Grammatiska funktioner
Det är mycket svårt att analysera varje enskild förekomst och kategorisera den i någon av grupperna.
De kategorier som egenskapsmässigt ligger närmast varandra, 1 och 2, eller 2 och 3b, är i många fall svåra att säkert åtskilja med den begränsade kontexten en mening per förekomst. Här presenteras därför tydliga exempel för att redogöra för existensen av de olika grupperna i materialet, dessutom presenteras exempel som kan tolkas på olika sätt för att synliggöra de svårigheter som finns i materialet. För en fullständig genomgång av de olika kategorierna, se metodavsnittet 5.4.
6.3.1 Generisk plural
I kategorin generisk plural ingår användandet av generiska pronomen som syftar till alla människor, istället för att en enskild individ eller grupp används som tänkt referent, som i exempel 29, där alla människor kan ta vad de har.
29. En tager vad en haver, som Cajsa Warg aldrig sa TW.2017.629)
En generisk referent har även ett uttalande som gäller vem som helst, som i exempel 30.
30. Nu kan en nominera sin favoritblogg till Blog Awards! (BM.2013.48)
I den här kategorin ingår fasta uttryck med mycket generell, allmängiltig eller vag referens, som i exempel 31 och 32. Folk i allmänhet ser det folk i allmänhet vill se, det går inte att avgränsa referenterna till någon specifik grupp utan att vara kreativ. I meningar som i exempel 32 skulle referenten kunna vara alla människor eller bara en enda, skribenten själv.
31. En ser det en vill se, som det brukar heta. (BM.2008.45)
32. En gör så gott en kan ... (BM.2009:57)
6.3.2 Icke-specifikt indefinit
Kategorin icke-specifikt indefinit används för generiska pronomen där referenten är en tänkt grupp människor, som inte måste existera och som mottagaren till uttalandet inte måste vara säker på att
28
den existerar. Exempel 33 syftar på en tänkt grupp av människor som ska/bör/vill/behöver komma ut, talaren skulle kunna vara inkluderad i de som kan börja leva när de kommer ut, men måste inte vara det. Åtminstone inte utifrån sättet av använda det generiska pronomenet. Det är inte en väl avgränsad grupp som är känd i sin helhet för varken avsändare eller mottagare.
33. Det är först när en kommer ut som en kan börja leva, vara sig själv fullt ut. (BM.2008.140)
I exempel 34 refererar en till en icke-specifik grupp som vill se på något (senare). Det är inte klart för varken skribent eller mottagare att sådana individer faktiskt existerar eller vilka de är.
34. Det sparas även, så att en [/de som vill] kan se på det senare. (BM.2009.31)
6.3.3 Specifikt indefinit singular och plural
I grupp 3A är referenten en för mottagaren okänd men existerande person, som i exempel 35, där skribenten hänvisar till en odefinierad person som har den enda beskrivna egenskapen att hen eventuellt kommer att umgås med skribenten.
35. Det är såna smällar en får ta om en ska umgås med mig.(BM.2008.20)
Grupp 3B består av generiska pronomen som refererar till en okänd men existerande grupp människor. I exempel 36 nedan består gruppen av en för mottagaren okänd grupp människor som självskadar, vilket är en existerande grupp människor i samhället som skribenten vänder sig till utan att varken skribenten eller mottagaren vet exakt vilka individerna är eller hur de skulle kunna identifieras som tillhörande denna grupp.
36. Det finns naturligtvis lika många anledningar att folk självskadar som det finns självskadare, men om en kommer på varför en gör det är det lättare att komma åt problemet. (BM.2008.13)
I exempel 37 refererar en till gruppen bostadsköpare som vill ta bolån. Även detta är en specifik men indefinit grupp människor som existerar i verkligheten, och där man får anta att skribenten implicit inkluderar sig själv.
37. Är det upp till 85% eller nåt sånt av köpesumman som en får låna? (TW.2017.682)
29
6.3.4 Definit singular och plural
För att en referent ska räknas som definit ska den vara känd och existerande för mottagaren. Det är alltså inte tillräckligt att avsändaren är medveten om vem eller vilka som uttalandet syftar till, utan det behöver vara klart även för mottagaren. Exempel 38 nedan har en implicit referent som är avsändaren själv.
38. En vet att det är varmt när en planerar promenadens sträckning efter chansen till skugga.
(BM.2008.97)
I grupp 4A är referenten en känd person och det är vanligt att det är skribenten eller talaren själv som i exempel 39. Här hade det fungerat lika bra att referera till skribenten på ett mer direkt sätt, så är dock inte alltid fallet.
39. Ja, en [/jag] känner sig [/mig] något fjantig ibland men nog är det kul att föreviga sig [/mig] själv emellanåt ändå ... tvingar jag inte mannen att fota mig så får jag göra det sj för annars är det i stort sett bara jag bakom kameran ;-) Vilken bra dag det blev! (BM.2011.44)
I vissa fall är referenten en känd person som antingen kan vara skribenten själv, eller en annan individ som stämmer in på de egenskaper som tillskrivs denne. I exempel 40 nedan är referenten en lärarstudent, som skulle kunna vara skribenten själv eller någon som skribenten vet något om, dock är kontexten inte tillräcklig för att avgöra vilket det rör sig om.
40. För att inte tala om vad en får höra under fyra år på lärarutbildningen.(BM.2008.86)
Jämför exempel 41 och 42. Båda meningarna börjar med tbt till när en… I det första fallet har ytformen en ett utelämnat huvudord, [en person] med den senare anaforiska referensen hon. I det andra fallet är den anaforiska referensen jag, varpå en är ett generiskt pronomen i klass 4a, dvs. med en känd referens i singular. I detta, och många andra, fall tydliggörs betydelsen av ytformen en med hjälp av kontextuella ledtrådar.
41. Tbt till när en hade klätt ut sig till Frida Kahlo och fick komplimang för att hon var den sexiga från russinpaketen. (REF.08)
42. Tbt till när en hade klätt ut sig till Frida Kahlo och fick komplimang för att jag var den sexiga från russinpaketen. (REF.27)
