ARBETSRAPPORTER
Kulturgeografiska institutionen
Nr. 733
___________________________________________________________________________
En annan vardag
- En studie av ensamkommande barns upplevelser
och hantering av sin nya tillvaro
Josefina Ärlemalm
Uppsala, augusti 2010 ISSN 0283-622X
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 3
1.1 Syfte och problemformulering 4
1.2 Avgränsning 4 1.3 Metod 4 1.4 Disposition 5 1.5 Begreppsdefinitioner 6 Barnkonventionen 6 God man 6 2. BAKGRUND 6 2.1 Barn i geografin 6 2.2 Ensamkommande barn 7
2.3 De olika myndigheterna och deras ansvar 9
2.4 Boenden 9
2.5 Majoriteten får stanna 9
3. TEORI 10
3.1 Hemmahörande och identitet 10
3.2 Coping 11
3.3 Utvecklingsekologisk teori 11
4. INTERVJUER 12
4.1 Hemma? 13
4.2 Skola och fritid 13
4.3 Framtidsdrömmar 14
4.5 Problem 14
4.6 Den Gode mannen 16
5. SLUTDISKUSSION 18
3
1. INLEDNING
Separation från hem och familj är mycket traumatiserande, särskilt för barn som dessutom ofta har fått fly under svåra omständigheter och lämnat den trygghet som familjen innebär. Att därefter komma till ett nytt och främmande land påverkar förmodligen den process i vilken deras identitet skapas samt barnens kulturella identitet. Det är lätt att känna sig kluven då man slits mellan två olika kulturer. De etniska identiteterna skiljer sig åt vilket kan medföra att de förväntningar som finns både på sig själv och på sin omgivning inte möts.
I dagens geografiska forskning har man insett betydelsen av att förstå barns egen syn på sin tillvaro samt hur deras identitet skapas och formas utifrån olika faktorer. Individer har olika förmåga att hantera kritiska situationer. Barn är särskilt sårbara då man i unga år inte har utvecklat sin personliga identitet fullt ut. Speciellt svårt är det för de ensamkommande som är beroende av förståelse i sin omgivning för att kunna hantera den kris som separationen från familj innebär.1
Att byta land innebär inte bara svårigheter såsom förluster av språk, kontaktnät och kultur. Forskning visar dessutom att själva migrationsprocessen i sig är en betydande faktor med negativ inverkan på den mentala hälsan.
Ensamkommande barn är en grupp som är mycket heterogen, med skillnader i ursprung, kultur och språk. Det de har gemensamt är att de är barn och är i behov av stöd för att kunna bearbeta sina upplevelser, bygga upp självförtroende och skapa sig en ny vardag och framtid i det nya landet.
2
Det är viktigt med struktur i individens sociala tillvaro både i rum och tid, inte minst för barn. Interaktionen mellan tid och rum gör det möjligt för individen att skapa en känsla av tillhörighet och trygghet i vardagen. För att uppleva närmiljön som trygg så är känslan av hemmahörande vital, och den känslan är beroende av att individen har struktur i sin sociala tillvaro.
Den rumsliga strukturen som omger barn är oftast utformad av vuxna, men barnen skapar själva deras sociala liv inom dessa platser. Den tidsmässiga aspekten innefattar rutiner, planering av vad, när och hur.3
Plats och rum är främst skapade utifrån sociala relationer och är beroende av konkreta, abstrakta och sociala aspekter. Rumsligheten är å ena sidan platsbunden men å andra sidan är det något abstrakt som varje individ bär med sig i form av minnen, livserfarenhet och framtidsdrömmar.
4
1
Erlandsson, Karin, Kultur- hinder och möjlighet. Ens studie om ensamkommande
flyktingbarns möte med en ny kultur. Högskolan i Kalmar
2
Allwood, Carl Martin & Franzén, Elsie C. (2000) Tvärkulturella möten.s.29
3
Cele, Sofia, ”barns geografier- en introduktion”, Geografiska Notiser (2009 :3)s. 120-121
4
4
1.1 Syfte och Problemformulering
Syftet med min uppsats är att undersöka hur ensamkommande flyktingbarn upplever sin tillvaro i det, för dem, nya samhället. Hur ser vardagslivet ut för dem och hur värderar de dess olika aspekter? Skola och boende är viktiga faktorer för att skapa en grundläggande struktur och trygghet, men också fritiden i form av olika aktiviteter, intressen och umgänge med vänner är av betydelse. Jag kommer att använda mig av nedanstående frågeställningar för att svara på mitt syfte.
- Hur upplever de intervjuade ensamkommande barnen sin vardag/tillvaro? - Vad är extra viktigt för dem i sin omgivning för att känna
trygghet/hemmahörande?
- Hur hanterar de ombytet/skillnaden till en ny vardag i/och en ny kultur?
1.2 Avgränsningar
Jag kommer att fokusera på barnens situation, behov och integration i det nya landet och således inte på deras bakgrund och orsak till att de lämnat sitt land. Mer specifikt en flicka som hamnat i en svensk medelstor stad och en pojke som idag bor i en förort till en storstad. Hur deras vardagsliv ser ut samt hur gode män och olika myndigheter arbetar för barnen.5
Jag kommer att använda både begreppet barn och ungdom. 18 åringen jag intervjuat är en ung vuxen men de flesta övriga på boendena för ensamkommande är under 18 och därmed barn. Eftersom de är tonåringar och mina informanter i vissa fall kallar dem för ungdomar så kommer även jag att göra det i intervjudelen.
Kontakt med familjen i hemlandet är viktig, likaså kontinuerlig uppföljning av hur barnen har det. Möts deras behov? Jag tror det är viktigt att se barnen mer som tillgångar till vårt samhälle än som offer.
1.3 Metod
Jag har valt att göra intervjuer av det ostrukturerade kvalitativa slaget. I kvalitativa intervjuer läggs tyngdpunkten på den intervjuades egen uppfattning, vilket passar mitt syfte. Med denna intervjumetod ser man gärna att intervjun är flexibel och kan anpassas utifrån vad informanten svarar.6
Ena intervjun skedde i en avslappnad miljö på ett café för att det inte skulle kännas pressande, jag valde att enbart spela in intervjun och inte anteckna då det kan vara en eventuell stressfaktor. Anteckningar kan även distrahera och göra det svårare för mig som intervjuar att vara uppmärksam på det som intervjupersonen säger och hur det sägs.
Informanterna i dessa intervjuer är två ensamkommande barn, en flicka som idag är 18 år men som kom hit från Irak som 16 åring, samt en pojke som är 14 år och kommer från Somalia. En tredje informant är den Gode mannen för flickan och pojken, för att få ett utifrån perspektiv av någon som ändå följt deras utveckling sedan de kommit till Sverige.
7
5
Regeringens hemsida: http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/69/59/36eefbf0.pdf
6
Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder,(Malmö:Liber AB,2002) s.300
7
5
Den andra intervjun gjordes under en tågresa. Ingen av dessa platser var optimala för att göra intervjuer på, på caféet var det väl mycket människor och prat runtomkring som störde något och påverkade inspelningskvalitén. Caféet var en bättre miljö än tåget då det kändes mer avslappnat och privat än på tågresan då det även var större tidspress.
Jag har haft i åtanke att det kan vara så att de enda intervjuer de gjort tidigare förmodligen var av Migrationsverket och att det kan ha varit en jobbig upplevelse. Inför intervjun hade jag förberett en intervjuguide men som jag sedan tillät mig avvika något från och i efterhand omformulera, ändra eller ställa nya följdfrågor under intervjuns gång. I kvalitativ forskning behöver forskaren inte hålla sig strikt till sitt formulerade frågeschema, eftersom det ses som positivt att intervjufrågorna kan anpassas efter den intervjuades svar under intervjun, vars fokus därmed kan byta riktning.8
Resultatet av dessa intervjuer kommer inte att vara generaliserande för ensamkommande barn, då svaren kan skilja så pass mycket från individ till individ samt att antalet informanter är så få. Jag ser istället till de enskilda intervjuade personernas synsätt på sin egen situation/tillvaro och ha att de är ensamkommande barn i åtanke. För att jag ska kunna skildra intervjusituationen så har jag valt att vara närvarande i texten, och för att de intervjuade ska få vara anonyma så skriver jag inte deras riktiga namn utan ger dem de fiktiva namnen Leyla, Mohammad och den Gode mannen. Jag har valt att ha få informanter istället för att ha flera intervjuer som jag inte analyserat lika djupt.
Jag har även tittat på sekundärdata i form av statistik från Migrationsverkets hemsida, dessa data har jag med som bakgrund för att få en bättre helhetsbild.
1.4 Disposition
Jag har inledningsvis i metodkapitlet berättat hur jag valt källor och samlat data. Där förkarar även hur jag har gått tillväga med mina intervjuer och varför jag valt att göra just kvalitativa intervjuer. Sedan redogör jag för några viktiga begrepp. Därefter kommer lite bakgrundsfakta om barn i allmänhet, barnkonventionen, synen på barn inom det geografiska ämnet och om ensamkommande barn. I teoridelen förklarar jag betydelsen av etnisk identitet och Lazarus begrepp coping som handlar om individens bemötande eller hantering av stressiga situationer9 samt om behovet av en känsla av hemmahörande. Detta följs av en sammanställning av intervjuer, analys och slutdiskussion.
8
Bryman, A., Samhällsvetenskapliga metoder. (Malmö: Liber AB,2002) s.300
9
Lazarus, Richard S. & Folkman, Susan, Stress, Appraisal and Coping(New York:Springer Publishing Company,1984)s. 141-145
6
1.5 Begreppsdefinitioner
Barnkonventionen
FN:s konvention om barns rättigheter är idag ratificerat av nästan alla världens länder och Sverige var ett av de första att göra detta för tjugo år sedan. Konventionen består av 54 artiklar där 41 av dem är sakartiklar som handlar om varje barns rättigheter och bör läsas som en helhet. De resterande tretton artiklarna fokuserar på hur staterna ska arbeta utifrån konventionen. Samtliga artiklar i konventionen är viktiga som delar av en helhet, men jag väljer att särskilt lyfta fram några av dem som jag haft i åtanke under mitt uppsatsskrivande.
Artikel 3 slår fast att barnets bästa alltid ska komma i första hand, artikel 12 om barnets rätt att bli hörd och ha inflytande, och artikel 22 handlar om flyktingbarn och deras rätt till skydd och humanitärt bistånd samt betydelsen av ett familjeåterföreningsperspektiv. I artikel 1 definieras begreppet barn, och enligt konventionen är det personer under 18 år.10
God man
Alla ensamkommande barn som kommer till Sverige ska tilldelas en God man. Gode män är förmyndare vars uppgifter huvudsakligen består i att bevaka barnets rättigheter med barnets bästa i åtanke, bevaka barnets skolgång, boende samt eventuella sjukvårdsbehov. Uppdraget innefattar även att samordna de vuxenkontakter som barnet har och att bevaka barnets ekonomiska intressen. Allt detta enligt överförmyndarnämnder. Godmansuppdraget är ändå något diffust då det inte finns någon formell uppdragsbeskrivning med tydliga riktlinjer. Det kan därför skilja sig något mellan de goda männen vad de gör beroende på hur de tolkat sitt uppdrag.11 Kommunernas överförmyndarnämnds uppgift är i sin tur att bland annat att kontrollera och se över de gode männen, i syfte att förhindra att barnen missgynnas på något sätt.12
2. BAKGRUND
2.1 Barn i geografin
Olika faktorer ligger bakom det ökade intresset för barn inom geografiämnet. Dagens forskning växte fram ur kritiken av den psykologiska forskningens föråldrade metoder med ett alldeles för stort fokus på barns ålder. Geograferna ville istället lägga tyngdpunkten på de sociala och kulturella aspekternas betydelse för barns identitetsskapande, och vände sig därmed till antropologin och sociologin. Dagens forskning med dess sociologiska teorigrund ämnar förstå barnets egna upplevelser och
10
http://www.barnombudsmannen.se/Adfinity.aspx?pageid=44 (2010-05-11)
11
Ensamkommande barn – en kartläggning i Sverige. Rädda barnen(2003)
12
http://www.uppsala.se/Kommunpolitik/Kommunens-organisation/Namnder/Overformyndarnamnden/
7
syn på sin livssituation utifrån sociala och kulturella sammanhang. Den humanistiska geografin förde med sig flertalet studier gällande synen på barn samt barns egna erfarenheter, uppfattning och användande av platser vilka har haft stort inflytande. Den feministiska geografin har även den haft stort inflytande. En annan betydande faktor har varit genomförandet av FN:s barnkonvention som tillkom för att stärka barns rättigheter.13 Betydelsen av att agera utifrån barnets bästa betonas och konventionens budskap är sammanfattningsvis att barn ska respekteras och ha samma rättigheter oavsett nationalitet.14
I den geografiska forskningen strävar man idag efter att få förståelse av hur barnen själva ser på sin tillvaro utifrån deras egen uppfattning istället för att bygga ett bra samhälle för barn utifrån vad vuxna tror.15 I numret av Geografiska Notiser med temat barns geografier skriver några svenska kulturgeografiska forskare ett antal artiklar som bland annat behandlar förståelsen av barns upplevelser och hur snabbt växlande livsmiljö påverkar dem.16
2.2 Ensamkommande barn
”Ett ensamkommande barn är en person under 18 år som är åtskild från båda sina föräldrar eller från en person som enligt lag eller sedvana har det primära ansvaret för barnet.”17
Ensamkommande barn, det vill säga barn som tvingas lämna sitt hemland för att söka asyl utan legal vårdnadshavare i mottagarlandet, har förekommit sedan långt tillbaka i tiden. Exempel på detta är de finska och judiska krigsbarnen som blev skickade hit i och med andra världskriget. Sverige gick då från att vara ett utvandrarland till att bli ett mottagarland för invandring. Vietnamesiska barn kom hit som så kallade ankarbarn under 1980-talet med båtflyktingarna och sedan dess har ensamkommande barn fortlöpande strömmat till Sverige för att söka asyl, även om antalet barn varierar från år till år. Många av barnen får stanna trots att de inte bedöms vara flyktingar utan får då i flesta fall istället stanna av humanitära skäl.18 Orsaken till detta är att Migrationsverket inte hittar några anhöriga som barnet kan återvända till. De barn som bedöms ha flyktingstatus är cirka två procent av fallen, och endast tio procent beviljas uppehållstillstånd av skyddsskäl.19
13
Cele, S., ”barns geografier - en introduktion”, Geografiska Notiser (2009 :3)s. 120-121
De allra flesta som kommer är pojkar i övre tonåren
14
Integrationsverkets rapportserie 2003:01 ”Ensamkommande barn – organisation och samverkan kring arbetet med introduktion”(s.13)
15
Cele, S., ”barns geografier - en introduktion”, Geografiska Notiser (2009 :3)s. 120-121
16
Ibid
17
Regeringens hemsida: www.regeringen.se (2010-04-15)
18
Integrationsverkets rapportserie (2003:01) s.16-17
19
8
och majoriteten kommer bland annat från Afghanistan, Irak och Somalia -länder som är drabbade av politiska konflikter.20
Alltfler ensamkommande barn kommer till Sverige idag, ändå är det bara ett fåtal av alla de barn i världen som tvingas lämna sina hem som kommer just till Sverige. Barnen som kommer har gått igenom svåra trauman, då de av olika skäl har fått lämna sitt land och sin familj för att komma till ett nytt och främmande land. Det nya samhället har ofta andra värderingar, normer och regler än vad de ensamkommande barnen är vana vid. Där väntar en helt ny kultur som de behöver ta till sig. Sällan är det barnets eget initiativ att lämna hemlandet, utan föräldrarnas försök att ge dem ett bättre och mer skyddat liv från till exempel förföljelse eller ekonomisk misär. Efter denna flykt väntar dessutom en väntan på asyl och kommunplacering.21 Eftersom barnen kommer utan sina föräldrar är det av stor vikt att förstå utsattheten i deras situation. Separationen från familj har en negativ inverkan på dessa barn oavsett ålder.22
Det kan finnas flera olika bakomliggande orsaker till att barnen kommer till Sverige. I vissa fall kan föräldrar ha förvillats till att skicka iväg sina barn i hopp om att ge dem en bättre framtid. En annan orsak kan vara att de är i behov av särskild vård som inte finns att tillgå i det egna landet. Det finns även misstankar om att unga flickor som utsätts för människohandel tvingas att söka asyl av sina hallickar för att de ska slippa problem med myndigheterna, och ett annat förekommande skäl är att barn förs till Sverige för att sedan skicka hem dagsersättningen till familjen i hemlandet. Förr förekom det även att barn skickades som så kallade ankarbarn för att föräldrarna sedan efter att uppehållstillstånd beviljats skulle kunna följa efter. Detta har emellertid på senare tid begränsats. Oavsett skäl så är det sällan barnets egna beslut att lämna sitt land.23
Enligt utlänningslagen är det särskilt viktigt att skynda på asylärenden som gäller barn, då de under asyltiden formar en verklighetsuppfattning som kan ha inverkan på deras framtida utveckling. Att få berätta sin historia, bli sedd och hörd och få visa vilka de är och vad de kan för något är viktigt för att de ska kunna bygga upp självförtroende och självkänsla.24
20
Erlandsson, Karin. Kultur- hinder och möjlighet. En studie om ensamkommande
flyktingbarns möte med en ny kultur.(Högskolan Kalmar, Humanvetenskapliga
institutionen, 2010)
21
Röda Korsets hemsida (2010-04-16)
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/roda_korsets_ungdomforbund/pressrelease/vie w/ensamkommande-barn-aer-allas-ansvar-343864
22
”Kultur- hinder och möjlighet. En studie om ensamkommande flyktingbarns möte med en ny kultur” Karin Erlandsson referens: www.separated-children-europe-programme.org
23
Integrationsverkets rapportserie 2003:01 ”Ensamkommande barn – organisation och samverkan kring arbetet med introduktion”.
24
Berg – de Jong, M. Vardagen för asylsökande ungdomar som kommit ensamma till Sverige. (Lärarutbildningen, Malmö högskola, 2005). s.9.
9
2.3 De olika myndigheterna och deras ansvar
I mottagandet av de ensamkommande barnen är det flera olika myndigheter som bär ansvaret.
Migrationsverkets ansvar är bland annat mottagandet och prövandet av asylansökan, efterforskningar kring barnets familjemedlemmar under asylprocessen samt kontakt och tecknandet av överenskommelser om mottagandet av barnen med kommuner (vilket gäller både de barn som söker asyl såväl som de vars uppehållstillstånd beviljats). De ansvarar även för anvisning för boende i en kommun. Kommunernas ansvar är att utreda barnets behov samt placering i lämpligt boende, de ska utse en god man till barnet, ordna så att barnet får skolundervisning och sedan efter beviljat uppehållstillstånd ansvara för barnets integration samt undersöka var barnets familjemedlemmar finns. Kommunen är ytterst ansvarig för barnets välmående.
Landstingets ansvar är att se till att barn som är asylsökande eller ensamkommande får samma tillgång till vård som andra barn bosatta i Sverige.
I övrigt ansvarar Socialstyrelsen för tillsynen av kommunernas mottagande av de ensamkommande barnen.
De barn som anländer till Sverige och söker asyl blir registrerade i Migrationsverkets mottagandesystem och får i de flesta fall bo i ett grupphem som drivs av Migrationsverket, andra får boende i ett familjehem eller hos släktingar eller andra närstående.25
Det finns även flera frivilligorganisationer som arbetar med ensamkommande barn.
2.4 Boenden
Barnen kommer först till ett såkallat transitboende, därefter får de flytta vidare till en ny hemkommun som sedan beslutar om barnets boende under tiden då asylansökan prövas samt tiden efter det beviljats. Antingen blir det placering i ett familjehem, gruppboende eller eget boende med stöd. Det är vanligt att kommuner väljer att driva sina gruppboenden som HVB-boenden, hem för vård eller boende. Med HVB- hem ställs särskilda krav som rör bland annat dokumentation och bemanning och dessa boenden granskas av länsstyrelsen.26
Genom överenskommelse mellan kommuner och Migrationsverket fanns, i början av maj 2010, 1619 platser att tillgå för de asylsökande barnen och de barn som fått uppehållstillstånd.
2.5 Majoriteten får stanna
Enligt Migrationsverkets siffror från maj 2010 fanns det då 1547 ensamkommande barn som söker asyl inskrivna i verkets mottagningssystem. 380 av dem bor i familjehem med nära anhöriga eller släkt. Detta år är det två tredjedelar av de som
25
Migrationsverkets hemsida: http://www.migrationsverket.se/info/419.html (2010-04-21)
26
Gunnarsson, A.(2008), Hur har det gått? Ensamkommande barn-mottagandet sedan
10
söker asyl som får det beviljat och cirka en femtedel som anvisas till släktingar eller nära anhöriga.
Det finns i dagsläget 127 kommuner som tar emot ensamkommande enligt gällande överenskommelser med migrationsverket.
Enligt statistik från 2004 fram till maj 2010 ser man tydligt att antalet asylsökande ensamkommande barn i stort ökat med åren. 2010 års kurva ligger mycket högt och detta trots nedgång tidigare i år. Prognosen för året ligger runt 3000 nyanlända ensamkommande och behovet av fler platser därför är stort. Migrationsverket jobbar ständigt med att engagera kommuner till att mottaga de ensamkommande barnen.27
3. TEORI
3.1 Hemmahörande och identitet
Vad det innebär att vara barn är något som har varierat över tid och synen på barn skiljer sig mellan olika delar av världen, socialt, rumsligt och kulturellt.28
I flera, både svenska och internationella, studier kring barn lyfts betydelsen av sociala relationer i barns närmiljö fram.29
Var man känner sig hemma är individuellt och hör samman med en känsla av anknytning till en plats. Det är för de allra flesta av oss viktigt att känna att vi hör hemma någonstans. Denna känsla kan vara bunden till olika plaster, såsom ett bostadsområde, ett hus, land eller stad, eller flera platser samtidigt.30 Känslor av hemmahörande utvecklas genom bland annat minnen, erfarenheter och sociala relationer man har till en plats. Tid är en viktig aspekt eftersom känslorna för en plats växer med tiden då platsen blir förknippad med alltfler upplevelser, erfarenheter och minnen.31
Vilken period i livet man befinner sig i är av betydelse för hur starka dessa känslomässiga band till platsen blir, och uppväxttiden är en viktig tidsperiod då starka bindningar skapas till platsen där man bor. En plats man känner väl förknippar man ofta med trygghet. Sociala relationer i den nära omgivningen är viktigt för att vuxna
27
http://www.migrationsverket.se/download/18.5973fd1412535304f6680001748/aktuellt_bar n.pdf
28
Holloway & Valentine(2000) ur Van der Burgt, D., ”Där man bor tycker man det är bra”:
Barns geografier i en segregerad stadsmiljö(diss: Uppsala universitet; Stockholm:
Elanders Gotab,2006)s.23
29
Morrow (2003) ur Van der Burgt, D., Där man bor tycker man det är bra”: Barns
geografier i en segregerad stadsmiljö(diss: Uppsala universitet; Stockholm: Elanders
Gotab,2006)s.42
30
Hall, Coffey & Williamson(1999) ur Van der Burgt, D., ”Där man bor tycker man det är
bra”: Barns geografier i en segregerad stadsmiljö(diss: Uppsala universitet; Stockholm:
Elanders Gotab,2006)s.46
31
11
likväl som barn ska kunna uppleva den tryggheten. Fritidsaktiviteter och skola bidrar till detta.32
Rum och identitet är nära sammankopplat. Genom att koppla sig själv till en specifik plats vill man visa för andra och även för sig själv vilken eller vilka platser man vill förknippas med. Carl Martin Allwood skriver om etniska identiteter och beskriver skapandet av identitet som en pågående process. Etnisk identitet är en social konstruktion som är historiskt förankrad och har stor betydelse för den egna självbilden. Det påverkar individens sätt att förhålla sig till sin omgivning, de förväntningar man har på den samt på sig själv. Eftersom människor lever i grupp är självbilden som individen utvecklar beroende av de grupper av människor som individen tillhör och identifierar sig med.
33
Den etniska identiteten är för de allra flesta människor mycket viktig ur känslomässigt perspektiv.34
3.2 Coping
För att kunna göra en analys av hur barnen på olika sätt hanterar de nya situationer de ställs inför så använder jag mig av begreppet coping. Coping, så som det tillämpas i denna studie, utvecklades på 1960-talet av Richard Lazarus. Det beskrivs som en process och handlar om hur individen bemöter, hanterar eller bemästrar olika kritiska och stressiga situationer. Coping ses som en process eftersom begreppet innefattar ständigt föränderliga kognitiva och beteendemässiga ansträngningar för att klara av olika krav, såväl yttre som inre, i det skiftande förhållandet mellan person och omgivning. Ansträngningarna för att hantera en situation inkluderar allt vad en person gör eller tänker, oberoende av hur väl det fungerar. Att klara av en situation kan till exempel innebära att undvika, tolerera eller acceptera stressiga förhållanden eller försök att bemästra det kritiska i omgivningen.35
3.3 Utvecklingsekologisk teori
Enligt Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori från 1979 påverkas individen av sin omgivande miljö vilket leder till en ömsesidig anpassningsprocess, där individen i utveckling omstrukturerar och använder en större del av sin omgivning.36
32
Morrow(2003) ur Van der Burgt D., Där man bor tycker man det är bra”: Barns geografier
i en segregerad stadsmiljö(diss: ppsala universitet; Stockholm: Elanders Gotab,2006)s.47
Det är inte enbart den närmaste omgivningen som påverkar individen, även relationer mellan olika fysiska miljöer har en direkt eller indirekt påverkan. Bronfenbrenner talar om så kallade mikrosystem. Det handlar om hur barn upplever olika miljöer och hur de också
33
Rustas, Å.& Josfalk, M. En studie om ensamkommande barns situation. (Stockholms universitet)
34
Allwood, C.M.& Franzén, E.C.(red), Tvärkulturella möten: Grundbok för psykologer och
socialarbetare(Natur och Kultur,2001), s.42-44.
35
Lazarus, R.S., Folkman,S., Stress, Appraisal and Coping(New York: Springer Publishing Company,1984)s. 141-145
36
Berg – de Jong, M. Vardagen för asylsökande ungdomar som kommit ensamma till Sverige. (2005)
12
agerar på olika sätt i de olika i miljöerna. De utvecklar olika relationer och intar olika roller i de olika mikrosystemen.37
Med dessa teorier åtanke undersöks hur de ensamkommande barnen upplever och därmed hanterar sin nya tillvaro. Barn är i behov av nära relationer till sina föräldrar men också andra vuxna. För de barn som fått uppleva svåra situationer såsom flykt, är det särskilt viktigt att ha vuxna i sin närhet som uppmärksammar och bistår dem. De ensamkommande har fått lämna sitt hem och därmed förlorat sina kamrater, sin skola och de fasta rutiner som gett dem trygghet och identitet. De kommer inte glömma vad de har fått gå igenom, men i de flesta fall så lär de sig ändå att leva med de minnena,38 på ett eller annat sätt.
4. INTERVJUER
Jag gjorde två intervjuer med två ensamkommande barn. Flickan är idag 18 år men kom hit som 16-åring. Hennes historia skiljer sig stort från den somaliske pojken som jag också intervjuat. Som jag nämnt tidigare är ensamkommande barn en heterogen grupp med olika individer, som har olika bakgrund, tankar och upplevelser.
Jag möter Leyla och hennes Gode man på ett café i Staden. Mitt första intryck är att hon ser ut som vilken 18-årig tjej som helst här. Vi slår oss ner inne på caféet efter att ha beställt fika och småpratar lite innan intervjun börjar. När jag sedan frågar om det går bra att jag spelar in det vi säger så blir hon först lite tveksam. En anledning är att hon känner sig lite osäker på sin svenska, som jag själv tyckte var mycket bra.
Leylas väntan på uppehållstillstånd var lång, och hon intervjuades flera gånger av Migrationsverket vilket hon upplevde som mycket jobbigt och orättvist. Leyla kände misstänksamheten från deras sida då hon först kom till Sverige. Långa förhörsliknande intervjuer där hon beskylldes för att ljuga. Migrationsverket hade gjort fel och hon fick göra om intervjun flera gånger.”Innan jag fått uppehållstillstånd behandlades jag inte som en människa utan som ett djur. Men efter jag fått det så fungerade allt bra, då var de hjälpsamma”.
Efter åtta månader fick hon sitt uppehållstillstånd, men de åtta månaderna av väntan var jobbiga. Ingen familj, inga vänner-kontaktnät, ett helt annat språk. För flera av hennes vänner var asyltiden ungefär hälften så lång, 3-4 månader.
Det dröjde två månader från att hon anlänt till Sverige till att hon fick börja skolan, under de två månaderna hände inte mycket. Hon berättar att hon mest var hemma på boendet och ibland fick gå med personalen på stan, men annars fanns det ingenting att göra. Språket var ett problem då alla pratade svenska och hon beskriver situationen som svår, så starten i skolan kändes konstig. Där började hon på ett IV program med andra invandrare och fick lära sig svenska.
Intervjun med Mohammad gjordes under en tågresa. Mohammad och hans Gode man skulle till Migrationsverket för att hämta ett pass åt Mohammad. Jag och den
37
Ibid.
38
13
Gode mannen möter honom utanför hans skola för att sedan ta bussen vidare till stationen och tåget. Mohammad är lugn och tystlåten, jag vet inte om min närvaro har någon inverkan på det. Han är informerad sedan tidigare om ungefär vad jag kommer att fråga om, och han ser inga problem i att jag ska spela in samtalet/intervjun. Mohammad kom till Sverige i mitten av oktober och fick uppehållstillstånd i mitten av mars, det tog alltså fem månader. Asyltiden var kort jämfört med Leylas och han har inte samma negativa upplevelser av det eller av gruppboende då han bor i ett familjehem.
4.1 Hemma?
Mohammad känner sig som hemma här förutom det faktum att han inte har sin familj och släkt här. Han tycker att han har fått den hjälp han behövt. När jag frågar om vad han ser som en stor skillnad här jämfört med sitt hemland, så säger han att barnen har större respekt för de vuxna i Sverige. Han har inte sett så mycket av landet än så han vill resa, se mer och i framtiden flytta från Förorten där han bor idag.
När jag frågar Leyla om hon känner att hon är hemma här så svarar hon lite tveksamt att hon gör det ibland.”..Men det är inte mitt hemland. Jag känner inga här jag har inte familj...Jag är ensam”.
Ibland känns det ändå som hemma med personalen och vuxna som hon kan prata med, men det blir inte riktigt som hemma. På boendet finns det mycket regler som måste följas och det upplever hon som negativt. Leyla längtar efter att få eget boende, hon har nu väntat i tio månader på att få en träningslägenhet. Men det finns just nu inte något ledigt och det är oklart när hon kommer att få det.
4.2 Skola och fritid
De kunskaper Leyla hade innan hon kom hit har hon inte fått tillgodoräkna sig, istället testas de för att sedan placeras på en viss nivå. I början handlar testet bara om svenskakunskaper. Men efter ett tag testas även kunskapen i andra ämnen. Leyla berättar att om man är under 20 så får man börja på gymnasiet och är man över 20 så är det komvux. Så det beror på hur gammal man är och hur mycket man kan. Hon tycker det är svårt med engelskan och svenskan, att skriva uppsatser och sådant på svenska när det inte är hennes språk.
I Leylas klass går det enbart invandrare, de kommer från många olika länder. Hon är den enda som är ensamkommande, de andra har sina familjer här. På sin fritid tycker hon om att gå mycket och att träna.
Trots att Mohammed bara har varit i Sverige i drygt sju månader så klarar han det svenska språket väl. När det var svårt att finna rätt ord under intervjun så sa han det på engelska istället som han talar flytande. I skolan och med vänner så talar han helst engelska, men kan de varken somaliska eller engelska så blir det svenska. Det skolämne han tycker bäst om är matematik, men han gillar även språk och vill lära sig svenska snabbt. Hans Gode man har berättat för mig att Mohammed har det lätt för sig i skolan, han är snabblärd. När Mohammed kom fick han först börja i grundskola eftersom han var i den åldern. Han började i en förberedelseklass med bara invandrare.
14
Det har gått fort och redan nu har han stegvis börjat ha några gemensamma lektioner med en vanlig klass och till hösten går han över till vanlig klass helt.
Han beskriver en vanlig vardag som består av att gå i skolan, gå hem och äta, titta på tv, spela på datorn, äta middag och hjälpa till hemma med olika hushållssysslor. Mohammad är med i en fotbollsklubb och på helgerna så är det träning som gäller. Varannan helg åker han även in till Storstaden med vänner. Jag frågar om han spelade fotboll i sitt hemland, och han svarar att det gjorde han:” Jag spelade ja, men inte på.. Not like with rules and everything”.
4.3 Framtidsdrömmar
På frågan om vad Leyla vill arbeta med i framtiden råder ingen tvekan. ”Jag ska bli som min Gode man” säger hon och skrattar lite. Hennes gode man är utbildad jurist och Leyla talar om för mig att advokat har varit hennes drömyrke sedan hon var liten. Hon tycker om att lära sig om rätt och lagar, att hon tycker att det är intressant och att hon vill hjälpa till.
Hennes framtidsdrömmar har alltså inte ändrats sedan hon kommit till Sverige. Leyla berättar att livet i Irak var annorlunda, hon tycker att man får mer hjälp i Sverige. När jag frågar vad man får hjälp med svarar hon; ”med om man är sjuk man behöver hjälp, om man är trött får hjälp, om man behöver pengar man får hjälp. Så det finns mycket med möjlighet att komma in i samhället. Jag tycker att det är bra”. I Irak beskriver hon hur ojämlikt det var. Om man har pengar är man bra, men har man inte det så är man mindre.
Nu ser hon fram emot, och hoppas på att snart få, sin första egna lägenhet. Det boende hon står i kö för är en träningslägenhet med stöd där det finns personal som kommer och tittar till ibland. När det behövs hjälp så ska det finnas.
Mohammed tvekar inte heller när jag frågar honom om vad han vill bli. Pilot säger han med ett leende. Tidigare ville han, precis som Leyla bli advokat, men efter att ha sett på tv om en pilot som räddade sina passagerare genom att landa planet i vattnet så kom han på andra tankar. Han minns inte om han hade några särskilda mål eller framtidsdrömmar innan han kom till Sverige.
4.5 Problem
Den gode mannen flikar in under intervjun med Leyla att han tycker att det skulle vara bra med något slags system så att de ensamkommande kunde få någon form av mentor eller stödjare i form av en jämnårig svensk elev i svensk klass. Detta ser han som viktigt då det i nuläget är dåligt med mötespunkter mellan nyanlända och svenskar, det krävs att man arrangerar detta. ”Tänk dig själv på gymnasiet. Om du inte själv känner någon, svensk eller inte, du går ju inte fram och sätter dig med någon du inte känner”.
Därefter berättar Leyla om ett gemensamt projekt med en skola där de hittade på olika aktiviteter tillsammans. Detta på grund av att de på den andra skolan läste kultur och ville veta mer om invandrare och de intervjuade Leyla och hennes klasskamrater. Men svenskarna på hennes skola vill inte ha kontakt med invandrare säger hon. Anledningen är att det är bråk mellan de olika invandrargrupperna. Leyla ser
15
problemet i att invandrare alltid klumpas ihop, i skolan, på boendet. När boendena i kommunen anordnar gemensamma aktiviteter, berättar hon att det ofta blir bråk och att det slutar med att polisen och tidningen kommer. Att bo med samma personer i två år innebär att man tröttnar på varandra säger hon och hon påpekar att jag borde byta fokus i uppsatsen till just det problemet att de ensamkommande barnen buntas ihop. ”Vi har riktigt problem att dom samlas ihop alltid tillsammans och stänger dörrar”.
Den Gode mannen håller med Leyla. Han tror också på att det blir tröttsamt för dem att bo ihop så nära och så länge, och att man inte tröttnar på sin familj på samma sätt. Han tror att den bakomliggande problematiken dels ligger i frustration hos barnen/ungdomarna, vilket leder till att de kan bli utåtagerande. De som har väntat länge och fått avslag blir frustrerade när andra får positiva besked, och då det är inte mycket som krävs för att de ska känna sig provocerade. Leyla och den Gode mannen minns ett tillfälle då en gemensam aktivitet mellan olika boenden spårade ur och slutade med misshandel. Båda är eniga om att ”det var kaos”. På grund av dessa incidenter vill Leyla inte vara med på de gemensamma aktiviteterna mer. ”Det är inte kul. Man blir rädd de slår varandra tills någon blöder, någon medvetslös så man vill inte se. Vi är trött på varandra”.
Egentligen kanske de skulle ha behov av snabbare genomströmning, tror Gode mannen, just för att det är så många barn som väntar på boende. Samtidigt är det ett problem med boenden där det är för många barn. Särskilt ett boende i Kommunen verkar ha haft särskilt mycket problem, så pass att inga gode män vill att barnen ska hamna där. Tyvärr är det inte möjligt för dem att välja boende för barnen, men det kan i alla fall välja boendeform och hoppas på familjehem istället, vilket är mycket svårt att få.
Vi kommer in på att alltmer tala om det boende som verkar ha mest konflikter. Leyla berättar om ett bråk som skett ganska nyligen på det boendet. Hon säger att personalen inte ville ge mat till de boende, en ungdom blev slagen och fick åka till sjukhus. Frustrationen hos de boende gentemot personalen var stor. Jag har lite svårt att där förstå precis vad som hänt, hon säger att personalen inte ville ge mat till elever, men jag gissar att hon med elever menar ungdomarna på boendet.
Den Gode mannen har besökt boendet vid något tillfälle och intrycket var inte positivt.”Man kommer in i något slags samvarorum som det står någon soffa. Det ser jättesjabbigt ut och så stinker det rök”.
Leylas pojkvän bor på detta boende och hon säger att han mår dåligt, att han inte äter mat. Det hade blivit som en chock för honom att se bråken där berättar hon. Många vill byta boende, men det går inte. Gör man ett undantag kommer det ifrågasättas varför man inte kan göra flera säger den Gode mannen. En annan incident som Leyla också berättar har skett på det boendet är då en flicka ”…tog kniv till en annan flicka”.
16
4.6 Den Gode mannen
Även denna intervju, liksom Mohammads hölls under en tågresa. Några av de frågorna jag ställde till honom skiljde sig från de jag ställde till de ensamkommande barnen och handlade om hans roll som god man, men jag frågade också om barnen utifrån hans erfarenheter. Han började som god man för ungefär två år sedan efter att ha visat ett intresse för att jobba ideellt under sina utlandsstudier. Där började han jobba på en flyktingförläggning för ensamkommande barn samtidigt som han studerade flyktingrätt. Migrationsverket i landet uttryckte ett behov av gode män och han anmälde sig därmed till detta.
Jag frågar om vad uppdraget innebär och han talar om att det i stort sett handlar om att se till att bevaka barnets intressen och att de har en dräglig tillvaro. Då jag påpekar att godemansuppdraget framstår något diffust håller han med: ”Alla har synpunkter och alla får uttolka sin egen roll som god man, och det är inte bra”.
Att vara god man beskriver han som givande, man får mycket tillbaka. Visst tar det en del tid, det är olika från barn till barn. Vid det här laget har han skaffat sig en del erfarenhet av att vara hjälp och stöd för ensamkommande. Något han upplever som tungt i uppdraget är när barnet är utåtagerande och har tappat allt hopp. Det är svårt för att man måste kämpa för att de ska få hjälp och den vård som behövs. BUP vill inte ge någon behandling förrän de har fått uppehållstillstånd och det är långa köer för att få de intyg som behövs för att de ska få uppehållstillstånd. Det är en ond spiral. Visst finns det möjlighet att få hjälp om man behöver innan uppehållstillståndet beviljats men Gode mannen förstår också varför de inte vill starta en traumabehandling i det läget, ”…det handlar om en behandling som river upp saker, vad jag har förstått, som om man utvisar barnet halvfärdigt så blir det ännu värre”. Med halvfärdigt så tolkar jag det som att han menar att barnet inte är färdigbehandlat och därför befinner sig i en särskilt sårbar position. Han säger att den psykiska ohälsan bland barnen är ett problem, men att det inte är alla som lider av det heller och en del reparerar sig lättare. Barnets vilja att stanna tror han på och enligt hans erfarenheter så vill de flesta barnen stanna och bygga upp ett liv här.
Vi kommer in på boendefrågan och han påpekar att det såklart är olika på olika boenden men att det på större boenden ofta krävs mer regler. Reglerna är också för personalens skull så att de lättare ska kunna hantera situationer som uppstår. Att inordnas i livet på ett boende med dess regler, efter att ha kommit från ett hem där man är van med viss frihet, kan skapa problem. ”Om du dessutom har svåra ångestattacker och kanske bara vill gå och ta en kopp te och du får inte en kopp te. Det blir krångligt”. Gode mannen förklarar att det ibland är brister i placeringen av barn som är i behov av särskild hjälp och att man då som god man får kämpa hårt för att hävda barnets rätt. Han skulle gärna se att Socialen tog en aktivare del i att utreda barn med speciella behov. Det kan vara svårt att se de nyanlända barnens behov i början för att man inte har hunnit observera och därför inte vet så mycket om barnen. Men han säger att även när man har gjort det så har han sett hur det ignorerats. Kommunen tror att personalen på asylboendet är tillräckligt kompetent.
17
Åldersspannet på boendena kan vara stort och vara en del i konflikterna på boenden. En del barn som kommer hit kan vara svåra att åldersbestämma, antingen vet de inte själva hur gamla det är för att det inte finns i deras kultur att fira födelsedagar eller så ljuger de om sin ålder, så på ett boende för 14 till 18 åringar kan den verkliga åldersskillnaden vara större. Den Gode mannen säger att vi i Sverige är ganska restriktiva när det gäller uppehållstillstånd och det rykte att man lättare får det om man är barn, gör att människosmugglare kan säga till dem att ljuga.
Jag frågar sedan om betydelsen av att känna sig hemma, om han tror de barn han varit god man för har haft den hemmahörandekänslan. Gode mannen svarar att de nog i flesta fall får den känslan, men den kommer först när det stabiliserat sig efter beviljat uppehållstillstånd, och det tar en lång tid. Han har lärt sig att precis efter uppehållstillståndet uppstår ofta en identitetskris. Vem är jag och varför är jag här? Och han berättar att det sedan successivt stabiliserar sig. Boendet är av stor vikt, det är viktigt att det är bra för att det ska kunna fungera menar han. Det tar olika lång tid för olika barn och han har sett barn som mått relativt bra under asylprocessen också, men att de oftast har det svårt.”Då har de oftast en fasad som de håller utåt tror jag”, säger han.
När det gäller kultur så tror den Gode mannen att det är viktigt för barnen att ha kvar sin gamla kultur. Vikten av landsgrupper och landsmän som ger en viss trygghet att ha nära men också att många ser att svenska umgänget också är viktigt. Sedan frågar jag om barn och hur han ser på barns förmåga att anpassa sig och ställa om. Då berättar han att en av anledningarna till att han engagerade sig var det att många bara ser invandrare som en grupp som de inte vill ha här, istället för att se dem som resurser. De allra flesta vill ut i samhället, jobba och gå i skolan. ”Det är inte några.. De är framförallt barn som vill saker som andra barn och då är det ganska lätt att integreras tycker jag”.
Avslutningsvis frågar jag om vad han tycker fattas i hjälpväg för att de ensamkommande barnen ska känna sig hemma här, få en bättre tillvaro och integreras, och han återkommer igen till att han ser ett behov av kontaktpersoner till de barn som har det som jobbigast. En person som motiverar dem och står ut med deras beteende. Han ser det också som ett problem att det är svårt för barnen att få börja i någon fotbollsklubb här i Sverige. Man måste ha börjat spela som väldigt ung och för att få spela match så måste man ha ett svenskt personnummer säger han. Och till sist pekar han på betydelsen av svenska vänner, han tycker att det vore bra om svenska ungdomar engagerade sig mer i att integrera barnen.
18
5. SLUTDISKUSSION
Jag ämnade med min uppsats att se på hur några ensamkommande barn såg på sin tillvaro i Sverige. Vardagslivet och dess innehålls betydelse för hur de hanterade och upplevde sin situation. Alla hanterar vi svåra situationer på vårt egna sätt och är i olika behov av hjälp. Några visar det tydligare utåt än vad andra gör. Hit kommer barn som haft problem, barn som varit riktiga stjärnor i skolan, hit kommer alla slags barn. Gemensamt är att de är barn och därför är det viktigt med vuxna i omgivningen som vet hur de hanterar barn som mår dåligt.
Slutsatserna i min studie drar jag utifrån mina frågeställningar som jag formulerat tidigare i uppsatsen:
- Hur upplever de intervjuade ensamkommande barnen sin vardag/tillvaro?
- Vad är extra viktigt för dem i sin omgivning för att känna trygghet/hemmahörande?
- Hur hanterar de ombytet/skillnaden till en ny vardag i/och en ny kultur?
De tre punkterna i frågeställningen går i mångt och mycket ihop med varandra. Barnen upplever sin vardag mer positivt om de känner trygghet och hemmahörande. En känsla av trygghet och hemmahörande är beroende av flera olika faktorer såsom språk, bra och väl fungerande boende, stöd och hjälp, sociala relationer-både nära och mer flyktiga- som skapar tillhörighetskänsla samt en inre drivkraft. Finns detta så kan de lättare hantera ombytet till en ny vardag i en ny kultur.
Efter intervjuer med de två ensamkommande barnen är jag medveten att deras upplevelser inte går att tillskriva alla ensamkommande barn, men jag kan få en viss förståelse för hur just dessa två uppfattar sin tillvaro. De två har olika syn och efter vad jag kan utläsa av intervjuerna är min uppfattning att orsaken till detta är mångbottnat. Dels är vi alla olika som individer och hanterar saker på olika sätt. En orsak kan vara att den inledande asylprocessen var svår och att det vidare har påverkat negativt. Den första tiden är av stor vikt, en känslig tid. Är denna period svår påverkar detta såklart känslomässigt. En annan orsak som jag även har tagit upp tidigare är vikten av att snabbt lära sig språket, och en till anledning är boendesituationen.
När man är ung så är man extra känslig, men man har också lättare att anpassa sig till nya miljöer, lära sig nya saker och det är under senare tonåren som man till större delen formar sin identitet. Som den gode mannen sa i intervjun så följs ofta uppehållstillståndet av en identitetskris. Jag träffade Mohammad och Leyla ett tag efter att de fått uppehållstillståndet beviljat så det är svårt för mig att säga hur det varit i deras fall efter bara ett möte. Lazarus begrepp coping handlar om de ansträngningar en person gör för att hantera svåra situationer. Både Mohammad och Leyla verkar vara starka individer som efter omständigheterna har klarat ombytet bra. De verkar ha accepterat den situation de är i nu, att de befinner sig i Sverige, de har en drivkraft och vet vad de vill göra i framtiden. Det är dock svårt att förstå samt att utvärdera hur det hanterar något utan att veta mer om deras bakgrund och vad det är de behöver hantera. Det jag vet är att de separerats från sina familjer och sin uppväxtmiljö. Processen i
19
vilket en person hanterar sin förändrade livssituation skiftar mellan olika stadier allteftersom man utvärderar sin situation och därefter hanterar på olika sätt. Ett sätt att hantera kan vara att engagera sig mycket i någon aktivitet som kan vara distraherande, eller det att acceptera sin situation. Det handlar om att försöka skapa ordning och balans i livet, mellan de stora livsomvälvande förändringar de varit med om samt de grundläggande vardagliga aspekterna i deras tillvaro. Därför är det av stor betydelse att ha både det stora och det lilla perspektivet i åtanke för att kunna förstå och hjälpa dem att skapa en tillvaro som känns meningsfull.
Skolan är viktig för att den skapar rutiner, ger förutsättningar för framtiden och språkinlärningen som är så betydelsefull. Det är även en kontaktpunkt för att träffa andra barn och ungdomar. Skolan kändes viktig för både Leyla och Mohammad. De är båda målinriktade och vill skapa sig en bra framtid i Sverige. Leyla hade upplevt språket som ett större problem än vad Mohammad hade gjort och det påverkar såklart hur man upplever skolgången.
Mohammad verkade nöjd med det mesta i sin tillvaro. Det är nog till stor del på grund av att han har haft de så lätt med språket och skolan i allmänhet, samt att han är aktiv med sina fritidsintressen och på så sätt har ytterligare en arena för social interaktion. Leyla uttryckte mycket missnöje med sitt boende, och eftersom Mohammad bor på ett helt annat sätt är det ojämförbart. Om man bor i ett familjehemsboende istället för ett gruppboende kanske det är lättare att inte påminnas om sin situation då ett familjehemsboende mer liknar det man är van vid än vad gruppboendet gör med alla regler det behöver ha för att fungera.
Något som nämndes återkommande som ett problem var gruppboendena. Mycket segregering invandrare för sig och svenskar för sig i boendena men också i skolan. Enligt de jag intervjuat var det vanligt med konflikter och frustration inom invandrargrupperna. Gemensamma aktiviteter som med goda intentioner anordnats mellan boendena slutar även dem inte sällan med bråk. Boendet har stor betydelse. Är det så som mina informanter upplever det så behöver något göras. Att ha färre barn på gruppboendena som är närmare i ålder skulle underlätta både för personal och boende. Detta kan tyvärr vara svårt i dagsläget då det är så stort behov av platser och redan kö till de platser som finns. Och borde Kommunen och de privata ägarna satsa mer på att de befintliga boendena fungerar bra innan de tar emot fler? Kanske borde granskandet av dessa boenden också skärpas.
Enligt siffror från maj i år så tar inte ens hälften av Sveriges kommuner emot ensamkommande barn. Fler kommuner skulle kunna teckna avtal med Migrationsverket för att ta emot barnen. Utrymmet finns och jag tror att kompetensen finns om bara fler engagerar sig, allmänhetens vuxna och ungdomar, ansvariga myndigheter och privata aktörer utan vinstintresse. Om jag hade haft mer tid hade jag försökt prata med fler ungdomar och ansvariga för att få en djupare insikt i detta, som jag tycker skulle vara ett intressant ämne för framtida studier i ämnet.
20
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
Tryckta källor
Allwood, Carl Martin & Franzén, Elsie, C.(red), Tvärkulturella möten: Grundbok för psykologer och socialarbetare (Natur och Kultur, 2001)
Berg – de Jong, Marjanna. Vardagen för asylsökande ungdomar som kommit ensamma till Sverige. (Malmö högskola: Lärarutbildningens reprocentral, 2005)
Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder. (Malmö: Liber AB, 2002) Cele, Sofia. ”barns geografier- en introduktion”, Geografiska Notiser(2009:03)
Erlandsson, Karin. Kultur- hinder och möjlighet. Ens studie om ensamkommande flyktingbarns möte med en ny kultur. (Högskolan i Kalmar; Humanvetenskapliga institutionen, 2010)
Hall, T., Coffey, A. & Williamson, H.(1999). Self; Space and Place. youth identities and citizenship. British Journal of Sociology of Education, vol. 20, nr 4 (501-513). Holloway, S. L. & Valentine, G.( red 2000). Children’s geographies. Playing, living,
learning. Routledge. London och New York.
Lazarus, Richard,S. & Folkman, Susan, Stress, Appraisal and Coping(New York: Springer Publishing Company,1984)
Morrow, V.(2003). Improving the neighborhood for children: possibilities and limitations of ‘social capital’ discourses. I: Christensen, Pia & O’ Brien, Margaret (red 2003) Children in the City. Home, Neighbourhood and Community. RoutledgeFalmer. London och New York.
Van der Burgt, Danielle, ”Där man bor tycker man det är bra”: Barns geografier i en
segregerad stadsmiljö(diss: Uppsala universitet; Stockholm: Elanders
Gotab,2006)
Internetkällor
http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/69/59/36eefbf0.pdf (2010-04-15) http://www.barnombudsmannen.se/Adfinity.aspx?pageid=44 (2010-05-11) http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/roda_korsets_ungdomforbund/pressreleas e/view/ensamkommande-barn-aer-allas-ansvar-343864 (2010-04-16) http://www.uppsala.se/Kommunpolitik/Kommunens-organisation/Namnder/Overformyndarnamnden/ (2010-04-20)Intervjuer
Leyla 18 år (2010-05-25) Mohammad 14 år (2010-05-27) Gode mannen (2010-05-27)21
Övriga källor
Integrationsverkets rapportserie, Ensamkommande barn – organisation och samverkan kring arbetet med introduktion.(Trelleborg: Berlings Skogs,2003:01)
Gunnarsson, Agneta, Hur har det gått? Ensamkommande barn-mottagandet sedan kommunerna tagit över boende och omvårdnad. Rädda Barnen.(Stockholm,2008) Segerström, Eva & Ekelund, Kristina, barn i krig och i flykt. Rädda
