• No results found

Ett tråddragningsinstrument från Birka Arrhenius, Birgit Fornvännen 288-293 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1968_288 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Ett tråddragningsinstrument från Birka Arrhenius, Birgit Fornvännen 288-293 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1968_288 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
7
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Ett tråddragningsinstrument från Birka

Arrhenius, Birgit

Fornvännen 288-293

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1968_288

Ingår i: samla.raa.se

(2)

more recent than the font, which dates from the ijth eentury; inscription A (lig. 11), "augcTs greeting". is probably i.|th century; inscription B (lig. 12) is, in the authors opinion, a series of medieval Sunday runes, undoubtedly the scientili-cally most interesting find of the year. The wooden subjects (figs. 13-15) were found during archaeological excavations at the medieval town of Lödöse.

Translated hy A. Bead

Ett tråddragningsinstrument från Birka

Bland fynden från Birkas svarta jord finns stora mängder av järnföremål som påträffades vid Hjalmar Stolpes utgrävningar i Svarta jorden 1871-1874 och 1878. (ordmånen i Svarta jorden i Birka synes ha varit mycket gynnsam lör be-varandet av arkeologiskt material. Det visar inte minst de överväldigande mängder av benföremål som påträffats i området, men också järnet är i hög grad välbe-varat och som regel kan man under en relativt tunn rostyta få fram helt

okorro--ism

n

Fig. 1. I läddiagiiingsinslriimcnlel efler avroslning, a) framsidan b) baksidan. 1 1 . Foto \ . Lagergren. — The wire-drawing instrument after removal of rust.

(3)

Smärre meddelanden 289

Fig. 2. Ritning av träddragnings-instrumentet visande de koniska, starkt avsmalnande hålen med in-slagen dysa. Dysan i det översta hålet bortfallen. 1/1. Teckning B. Handel. — Drawing showing the seven holes with revetments; revet-inenl mitring in tlie iipperinosi,

€) ~ QZ]

- csn

elerade föremål. Rosten på dessa föremål tycks h u v u d s a k l i g e n bestå av s. k. ytrost dvs. j ä r n o x i d från o m g i v a n d e j o r d som lagt sig u t a n p å föremålet som en t ä c k a n d e krusta. Efter r ö n t g e n av föremålet kan m a n därför väga att lösa b o r t ytrosten för att diii igenom få fram föremålets u r s p r u n g l i g a form. Detta a r b e l e har jag n y ligen p å b ö r j a t och jag vill h ä r b a r a p r e s e n t e r a ett av d e föremål som på delta sätt f r a m k o m m i t . N r 5308: 445 i den av Frik Sörling u p p r ä t t a d e katalogen över lvnden i Svarta [orden iir enligt hans beskrivning »ett 9,8 cm långt järnföremål m e d skafttängc, kan möjligen vara en fil». R ö n t g e n f o t o t visade alt föremålet hade en rad av sju p e r f o r e r i n g a r som följde bladets mittlinje, b l a d e t är lätt böjt. Av röstningen skedde med hjälp av ell kelat, c t y l e n d i a i n i n t e t r a a c e t a t varigenom rosten kan utlösas nian att järnet tager skada. A v r o s t n i n g e n fick ske mycket långsamt u n d e r 14 dagars tiel v a r u n d e r lösningen byttes varje d a g och föremålet besiktiga-des. Sedan avrostningen avslutats fanns p ä sina ställen fortfarande m i n d r e delar av rostkrustan kvar. Dessa avlägsnades med en lätt slipning. Det avroslacie före-målet fick en b l a n k yta som dock var något o j ä m n b e r o e n d e pä att rosten i vissa fall å s t a d k o m m i t m i n d r e u r g r ö p n i n g a r , fig. 1.

D e p e r f o r e r a d e hälen h a r en konisk form ined den stöista d i a m e t e r n pa den böjda översidan. Yttre d i a m e t e r n pä hälen varierar mellan 3-4 111111. I hälen h a r m a n slagit ned. sannolikt av m j u k a r e j ä r n , en sorts ringformig i k o n i n g , en s. k. dysa. Fig. 2. Dysan h a r vid n ö t n i n g av hålet k u n n a t bytas ut varigenom hålets i n r e d i a m e t e r k u n d e bibehållas. Storleken pä dysans inre d i a m e t e r varierar

(4)

Fig. 3. Mikrofoto, ca 10 X förstoring av den inslagna dysan. Foto N. Lager-gren. — Enlargcmcnt of one of the revetmcnts of softcr iron.

frän 1-2 m m . Dysan är ej g e n o m g å e n d e u t a n p e r f o r e r i n g a r n a slutar pä baksidan u t a n k a n t s k o n i n g . I översta hålet h a r dysan fallit u r och h ä r kan m a n observera att dysan följt hålet ä n d a till d e t yttersta 0,1 m m tjocka lagret järn. H ä l e n visar en mycket kraftig avsmalning mot u n d e r s i d a n d ä r d i a m e t e r n varierar mellan 0 , 1 -0,1-, mm, möjligen kan några häl ha varit ä n n u smalare, fig. 3.

R e d a n 1111 stär d e t säkert klart liir läsaren att d e t i n s t r u m e n t som h ä r beskrives är ett t r ä d d r a g n i n g s i n s t n u n e n t . H ä l e n s a v s m a l n i n g på baksidan visar oss att d e t t a t r å d d r a g n i n g s i n s t r u m e n t tjänat till att dra t r å d a r av finaste kvalitet. Utgångs-materialet har sannolikt varit 3-4 m m tjock träd och s l u t p r o d u k t e n 0,1-0,15 n l m

ijnik tråd. Träd med d e n n a finhet finner m a n endast p ä filigranai beten ax guld och silver eller på b r o d e r i e r med gnid oc Ii silvertråd.1 Inte bara den inslagna

järn-dysan visar att man lagt ned stor möda på att tillverka trädclragniiigsinstrumciilel. u t a n b e t r a k t a r m a n i n s t r u m e n t e t Iran sidan kan m a n även iakttaga att det bestal

av flera ihopvällda järnbleck. Mikrofoton visar oss att föremålet bestätt av ända

u p p till sju lager j ä r n . lig. 4, D e t t a tillvägagångssätt b e r o r självfallet på att m a n

velat lå tråddragningsinstrumentet sä segt och motståndskraftig! smn möjlig! i

1 Jfr Andreas Oldeberg. Metallteknik under vikingatid oeh medeltid. Stockholm 1966,

(5)

Smärre meddelanden 291

Fig. 4. Mikrofoto från sidan ca IOX förstoring där man kan iakttaga de sju lager järn av vilket instrumentet tillverkats. Foto N. Lagergren. — En-laigcmcnt showing the seven layers of iron plating.

s a m b a n d m e d t r å d d r a g n i n g a r n a . A t t i n s t r u m e n t e t i alla fall är böjt visar oss att d e t utsatts för h å r d a påfrestningar. E n v ä l l n i n g s t e k n i k av d e t t a slag finner m a n p å en hel del föremål t i l l h ö r a n d e k l e n s m i d e t frän yngre j ä r n å l d e r n .2

Meto-den är mycket n ä r a besläktad m e d d a m a s k e r i n g som egentligen b a r a är e n vidare-utveckling av d e n n a vällningsteknik. J a g t r o r att i diskussionen k r i n g möjligheten av a u m a n även i N o r d e n b e h ä r s k a t e n k l a r e damaskeringskonst b ö r hänsyn tagas till d e n a l l m ä n t f ö r e k o m m a n d e a n v ä n d n i n g e n av vällningstekiiiken för att öka hållfastheten hos j ä r n f ö r e m å l e n .3

- Jag har således påträffat denna teknik pä flera föremål från Birka, jfr även Sten Modins rapport 92 76 i 'Helgo och metallundersökningarna 7967» (stene. uppl.) som be-skriver cn holkyxa där detta förfaringssätt begagnats.

3 Speciellt intressant i detta sammanhang är elen enkla elainaskeringslcknik elär

elanias-keringen ligger i form av vinkelböjda band, en teknik som begagnats på ett flertal svärd- oeh spjutspetsar frän vikingatiden. Jfr Holger Arbman, Schweden und das Karolingische Reich, Stockholm 1937, sid. 232 ff. och Lena Thålin och Margareta Fors-mans katalogiscringsarbeten redovisade i 'Helgo och metallundersökningarna iy6y* (stene. uppl.).

(6)

Träclclragningsinstrument är väl kända frän medeltida avbildningar, och konsten att dra träd var under medeltiden ett skråprivilegium.4 Även i det nordiska

vikingatida fyndmaterialet har man träffat pä ett flertal s. k. tråcldragiiingsjärn.-'' Dessa är emellertid betydligt grövre än det hiir beskrivna trädclragmngsinsmiiiun-tet och beträffande några av dem vill man gärna instämma med Petersens9

för-modan att det här rör sig om nitjärn. 1 varje fall förefaller det inte enligt min åsikt möjligt att nägot av de tidigare redovisade trädclragningsinstrtimenten tjänat till att dra den tunna träd som användes vid guld- och silverliligranarbe-ten eller broderiarbesilverliligranarbe-ten.7 Sannolikt har det grova dragjärnet tjänat till att dra

den grova träd som används för flätade armband och halsringar av silver. Bland fynden frän Birka finner man en mängd föremål där man använt dragen tunn guld- eller silvertråd. Främst bör nämnas filigranarbeten. En stor del av de filigranarbeten som påträffats där är sannolikt import från det Karolingiska riket* och det är tills vidare svårt att karakterisera produktionen av inhemska filigranarbeten. Flera drag antyder emellertid att en sådan produktion förekom-mit.9 Detsamma gäller textilier broderade med guld- och silvertråd som påträffats

i ett antal gravar i Birka. I Agnes Geijers10 behandling av textilierna funna i

Birka framhåller hon beträftande de med metallträd broderade arbetena att trä-den nästan uteslutande utgöres av heldragen träd. Den heldragna träträ-den begag-nades i den bysantinska konsten fiir broderiarbeten av detta slag11 och Agnes

Geijer framhåller att detta liksom flera andra drag gör att man med största sannolikhet kan betrakta en del av brocleriarbetena från Birka såsom import ifrån östligt område. Det stora antalet fynd av sådana arbeten där gör emellertid att man inte heller kan utesluta att en inhemsk produktion förekommit.12 Men

dra-gen träd används i Birka ocksä i andra sammanhang. I den under vikingatiden uppblomstrande tauscheringskonsten är den dragna träden av koppar, mässing, brons eller silver en mycket väsentlig detalj. Träden kan vara snodd eller flätad, ibland platthamrael. I Birka finns ett mycket rikt material av tauscherade före-mål.13 Vi känner ocksä exempel i Birka pä att man omkring tången av pilspetsar

och kring knivskaft lindat enkel silverträd.14 I beaktande av det rika material

av trädarbeten som påträffats i Birka blir fyndet av det här beskrivna träddrag-ningsinstrumentet ännu viktigare. Under medeltiden är konsten att draga träd ingalunda en allmänt spridd kunskap, tvärtom denna teknik utföres endast i ' Jfr Andreas Oldeberg a. a., sid. 177 ft.

s Jfr Jan Petersen, Vikingetidens redskaber, Oslo 1951, sid. 98 ff.

" Petersen a.a.. sid. 99.

7 Jfr Oldeberg a. a., sid. 177.

' Jfr Holger Arbman a.a., sid. 200 ff.

" Särskilt viktigt är enligt min mening i detta sammanhang användningen av snodd liligranträd pä de ovala spännbucklorna, jfr Holger Arbman, Birka 1, die Gräber, Stock-holm 1940, Tafel 59.

10 Agnes Geijer, Birka 3, die Textilfunde, Stockholm 1938. 11 Agnes Geijer a.a., sid. 126.

12 Agnes Geijer a.a.. sid. 127.

13 Holger Arbman, Birka 1, Tafel 1, 5, 7 (vapen), och 174 (saxar). 14 Holger Arbman, Birka 1, Tafel 179 och 12.

(7)

Smärre meddelanden 293

vissa härför k ä n d a städer.1-'' F ö r e k o m s t e n av e n s å d a n speciell teknik i Birka ger

oss e n glimt av stadens högt u p p d r i v n a h a n t v e r k . A n d r a vikingatida fynd m e d b u n t a r av silver- och k o p p a r t r å d visar oss a t t d r a g e n träd var en h a n d e l s p r o d u k t .1 8

Kanske var just d e n d r a g n a guld- och silvertråden e n av staden Birkas p r o d u k t e r som k u n d e lämnas i u t b y t e m o t d e n rika i m p o r t e n av främmande- varor.

Birgit A r r h e n i u s

S u m m a r y

A m o n g the finds from Birka are a large n u m b e r of i r o n objects in which the iron is so well-preserved t h a t it is possible to b r i n g o u t the original surface "I tlie object from beneath the t h i n (2-3 m m ) coating of rust. H e r e is p r e s e n t e d a wire-d r a w i n g i n s t r u m e n t , previously wire-describewire-d in t h e m u s e u m catalogue of the Birka finds as a filé. T h e 7 holes in the i n s t r u m e n t a r e m a r k e d l y conical a n d a r e reinforced by a circular r e v c t m e n t of softer iron (F"igs. 1-2). As can be seen from l h e enlarged p i c t u r e of t h e side (Fig. 4), t h e i n s t r u m e n t is m a d e of seven layers of iron p l a t i n g weldeel together. I h i s w e l d i n g t e c h n i q u e , i n t e n d e d to give in-creased strcngth, is also found in o t h e r iron age objects found in Sweden. It is closely related to d a m a s c e n i n g . T h i s wire-drawing i n s t r u m e n t is the first to occur in a N o r d i c find which could be used for d r a w i n g gold a n d silver wire of t h e finest quality, i.e. t h e type used for filigree work, in textiles, w o u n d r o u n d knife b a n d l e s a n d arrowheacls, o r used for i n c r u s t a t i o n . I t is of especial interest that such an i n s t r u m e n t should have b e e n found o n Birka, w h e r e wire work of the kind rcferred to clearly played a p r o m i n e n t part.

T r a n s l a t e d by R i c h a r d Cox

Peringskiölds bild 1699 av Uppsala domkyrka

En undersökning

I. I s a m b a n d med u n d e r s ö k n i n g a r av U p p s a l a d o m k y r k a s m å t t f ö r h å l l a n d e n k o m

jag att närmare studera det kända kopparsticket i Peringskiölds Monumenta

Ullerakerensia, och gjorde därvid e n del iakttagelser, som t o r d e k u n n a vara av intresse för u p p f a t t n i n g e n om bildens n a t u r och dess värde som v i t t n e s b ö r d o m d o m k y r k a n s u t s e e n d e u n d e r i fioo-talet.

D e n ifrågavarande bilden iir cn perspektivisk teckning, m e n dock försedd m e d m å t t s k a l s (bild i ) .

" Jfr Olelcbcrg a.a., sid. 176 och Forbes, Metallurgy, sid. 75 i Charles Singer ct al., A History of Technology, Oxford 1956 vol. II. Jfr även P. Rump, Die Hcrslclhmg West fälischer /.ieheiseii, .Slalil und Eisen» 84, (1964). Heft 20, sid. 1260-69. Antikvarie Lena Thålin har fäst min uppmärksamhet på sistnämnda arbete.

1,1 Jfr Oldeberg a.a., sid. 177 och Mårten Stenberger, Die Schalzfunde der Wikingerzeit,

References

Related documents

Bland des- sa har man i 10 kunnat konstatera ett innehåll, medan övriga är tomma (organiskt material som försvunnit). H a n tolkar dem som avsedda för förvaring av mat eftersom

Det utbojade området, dvs. pälradens hela sträckning, visade en ca 300 m läng pålrad. Endast 9 pålar iakttogs mellan ångbåtsbryggan och Båtudden. Frän Båt- iiclden ta 200 m

litlighet som annat än helt allmänt date- ringselement och gravmyntpopulationens struktur som ett direkt resultat av kult- bruket och de mer eller mindre religiöst

Viktloden av bly/tennlege- ringar visar, att det gamla materialets för- hållande mellan lättare och svårare korro- sion är 1:3 (3) medan det nya materialet visar 2 : 1 för

: Ett dylikt koloniförhållande mellan Birka och Hedeby är ju synnerligen antagligt redan på grund därav, att Birka, efter vad man allmänt antager, är åtminstone 100 år äldre

Cadmug Evangellarium. stenen har inte kunnat presteras. I såväl äldre som nuvarande edition är det Ivå stående krigare med sköld och spjut. Möjligen kan den äldre

(ej med blyerts, emedan dylik skrift lätt utplånas). Analyserna böra utföras centralt så att ej varje undersökare upp- rättar sitt eget lilla laboratorium och där själv utför

Ofta kan man i skiftesproto- kollen se, hur långvariga diskussioner fördes mellan förrättnings- mannen och godemännen i denna sak, och oftast blev det sakkun- skapen