• No results found

Förhistoria och språkforskning : ett genmäle Balodis, Francis Fornvännen 1944(39), s. 306-310 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1944_306 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Förhistoria och språkforskning : ett genmäle Balodis, Francis Fornvännen 1944(39), s. 306-310 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1944_306 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
6
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Förhistoria och språkforskning : ett genmäle

Balodis, Francis

Fornvännen 1944(39), s. 306-310

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1944_306

Ingår i: samla.raa.se

(2)

FORHISTORIA OCH SPRÅKFORSKNING

ETT GENMÄLE

AV

F Ii A N C I S IS A L O 1) 1 S

I

sin i detta häfte publicerade uppsats »Ha liverna kommit från Asien» har professor Björn Collindcr med en överlägsen språkforskares mcniorattityd velat låta en tillintetgörande kri-tik komma mig till del för min liveruppsats i Fornvännen 1944, häfte 3.

Redan på de första raderna tror professor Collinder sig kunna påstå, alt arkeologien enbart »endast... under speciellt gynnsamma omständigheter... med hjälp av fornfynd kan följa ett folks öden århundraden och årtusenden tillbaka», ty »så snart arkeologen har kommit elt försvarligt stycke in i förhistorisk tid, hamnar han lältc-ligen i en labyrint, där han inte hittar vägen utan språkets Ariadne-tråd». Enbart arkeologiska bevisföringar skullo enligt prof. Collin-der knappast kunna äga giltighet över huvud taget, »vilket vitsord man än mä tillmäta do förebragta fornfyndens vittnesbörd».

Sannerligen, prof. Collinder tycks i sina utläggningar vilja påstå, att språkvetenskapen icke endast äger ett hypotetiskt, genom lärt teo-retiserando vunnet material, utan också kronologiskt absolut oantast-liga, faktiska data, t. o. in. ur de förhistoriska språk, som icke efter-lämnat några skriftliga källor från äldre tid. Om detta verkligen vore fallet, så skullo förvisso språkvetenskapen äga företrädet fram-för arkeologien vid behandlingen av fram-förhistoriska problem.

Emellertid kan, vad liverna angår, icke ens frågan om två liviska dialekter, resp. om två kulturellt och geografiskt till varandra grän-sande liviska stammar liehandlas enbart på grundval av språkliga källor, ej ens under historisk tid. Prof. Collinder tycks exempelvis vilja påstå, att »en del smärre olikheter mellan Livlandlivernas och Kurlandlivernas munarter» skulle ha utvecklats först på senare tid.

(3)

F Ö R H I S T O R I A O C II S P R Å K F O R S K N I N G 3 0 7

H a d e likväl prof. Collinder studerat livernas äldre historia och fram-för allt H e n r i k s av Lettland k r ö n i k a , den livländska r i m k r ö n i k a n och do »livländska u r k u n d e r n a » , s å skulle h a n i d e n n a litteratur också ha läst om olika liviska l a n d s k a p . Och de a r k e o l o g i s k a fynden (vilka inte s y n a s h a i n t r e s s e r a t prof. Collinder) bevisa därjämte, att på dessa liviska l a n d s k a p s områden förekommit k u l t u r e r , som i detal-j e r n a avvika från v a r a n d r a , vilket också måste i n n e b ä r a två liviska s t a m m a r vid sidan av v a r a n d r a . Icke endast genom de mest olik-a r t olik-a d e fornsolik-aksformer, utolik-an också genom helt olikolik-a grolik-avskick (sär-skilt gäller detta u n d e r den y n g r e j ä r n å l d e r n ) giva sig dessa till-k ä n n a , något som tydligt f r a m g å r av de artill-keologistill-ka s a m l i n g a r n a i H i s t o r i s k a museet i Riga och av tillhörande g r ä v n i n g s r a p p o r t e r .

H u r nödvändigt studiet av h i s t o r i s k a källor skulle k u n n a v a r a t. o. m. för s p r å k f o r s k a r e n torde framgå redan av prof. Collindors påstående, att liviska språket » h a r n ä s t a n inga gamla m i n n e s m ä r k e n (bortsett från o r t n a m n och p e r s o n n a m n ) » ; hado nämligen prof. Collinder läst H e n r i k s av Ijettland k r ö n i k a , skulle h a n i k a p . XV § 3 också h a funnit ett i i f r å g a v a r a n d e s a m m a n h a n g betydelsefullt liviskt u t t r y c k : »maga magarnas».

Den a r k e o l o g i s k a forskningen u n d e r de senaste 20 å r e n1 h a r fast-slagit tre finsk-ugriska i n v a n d r i n g a r till Baltikum, resp. också till det n u v a r a n d e I^ettland, u n d e r förkristen tid: o m k r i n g 4000 f. K r . k a n i k e r a m i k e m a , o m k r i n g 1100 f. K r . det finsk-ugriska folk, som j a g betecknade som förfäder till liverna, ooh slutligen, enligt prof. H.

Moora2 »icke långt före Kr. f.» förfäderna till esterna, som »också

delvis med sig assimilerade den tidigare bronsåldersbefolkningcn i landet». F r å n den k u l t u r , som enligt min u p p s a t s först konstaterades i R e z n a s och Klanjjji omkr. 1100 f. Kr., leder en obruten utvecklings-linje fram till den liviska kultur, som s e n a r e omtalas i H e n r i k s av Lettland k r ö n i k a . Detta faktum h a r prof. Collinder icke k u n n a t bo-tvivla, och s å l u n d a k v a r s t å r som ett bevisbart faktum — u t a n något

1 Jfr F. B a l o d i s , Det äldsta Lettland, Stockholm 1940; även s a m m e förf., Die baltische-fiiiniscb-ugrischo Grenze in Lettland in vorgeschicbt-licber Zeit i Mémoires do la Société Finno-Ougrionne 67; s a m m e förf., Ethnische Probleme und die archneologiscben Untersuchungen der letzten Jahre in Lettland i Acta Univ. Latv., Fil. u. filos. fak. ser I I I : 2; s a m m e förf., Arkeologiska synpunkter på livisk bosättning i Lettland i Forn-vännen 1944, häfte 3.

(4)

3 0 8 F R A N C I S B A L O D I S

språkvetenskapligt bistånd — detta mitt påstående, att livernas för-fäder äro att söka i befolkningen i Reznas, Klangi, Särnate etc.

Vad beträffar den väg, som detta finsk-ugriska folk tagit från sitt urhem, över det sydryska stäppområdet och fram till Dimas och Ös-tersjöns stränder, så har prof. Collinder ej heller i detta fall kunnat rubba min arkeologiska bevisföring. Den överensstämmer för övrigt till alla delar med prof. V. Gorodzovs i fråga om den finsk-ugriska Seima-kulturens ursprung från Västsibirien (i Asien!).3 Det är blott

att beklaga, att prof. Collinder inte tycks ha läst den ryska litteratu-ren på detta område.4 Lika omöjligt som det är att betvivla den

fak-tiska släktskapen mellan fynden från Särnate i Lettland och från Gorbunovo i östra uralområdet samt Sigirskoje i guv. Sverdlovsk, — lika omöjligt är det för prof. Collinders språkvetenskapliga hypo-teser att geografiskt förflytta en träskboplats frän Västsibirien (i Asien!) till »östra (delen av europeiska) Ryssland». Förmodligen tycks dock prof. Collinder vilja detta, då han föreslår att min for-mulering av de liviska förfädernas invandring skulle ändras på så sätt, att »man måste ersätta Lettland med Baltikum och Asien med östra (delen av europeiska) Ryssland...»

Om språkforskaren, helt utan att räkna med de nyaste arkeolo-giska resultaten, skulle vilja bygga upp sina förhistoriska hypoteser, så skulle han i betydligt högre grad än en arkeolog vara i stånd att uppdikta »verklighetsfrämmande skuggbilder, långt mera overk-liga än de skepnader med vilka Odyssevs samtalade i underjorden».

För övrigt tycks prof. Collinder icke heller ha studerat den arkeo-logiska litteraturen om »kimmerierna», trots att man i dessa t. o. m. förmodat »finnar»; det är visserligen huvudsakligen undersökningar, som utförts av ryska arkeologer,5 i vilkas terminologi uttrycken

»kimmerierna» och »den kimmeriska kulturen» motsvara ett allmänt vedertaget vetenskapligt begrepp. För prof. Collinder förefalla dock »kimmerierna» misshagliga . . .

Ett faktum, som dock borde vara bekant för prof. Collinder, är att icko endast Homeros och Herodotos (I och IV), som professorn tycks tro, utan också Strabo (XIII) lämna upplysningar om kimmerierna.

• V. A. G o r o d z o v , Kuljlury bronzovoj epochi v Srednej Rossii, 1915, s. 179 ff.

4 Jfr citaten i min livcruppsats i Fornvännen 1944, häfte 3.

(5)

F O R H I S T O R I A O C H S P R Å K F O R S K N I N G 3 0 9

Och varför liverna icke genom sin vandring skulle ha kunnat till Baltikum förmedla de kronologiskt väl motsvarande hettitiska brons-figurerna och stäpphästen är mig en gåta: talar språkforskningen emot också denna möjlighet?

Prof. Collinder ogillar, att jag, i likhet med andra författare, i min uppsats kallat vepsiskan för s. k. västfinsk sanskrit, men detta kan väl knappast ha något att göra med utredningarna om liver-nas urhem. Motsvarande uppgifter beträffande det liviska språket och dess släktskap med de andra finsk-ugriska språken äro ju över huvud taget endast inledningsvis av betydelse för min liveruppsats, vilken alls icke ville vara ett språkvetenskapligt utan ett arkeologiskt bidrag lill frågan om livernas ursprung.

Däremot skulle jag vilja fråga, om prof. Collinder i sin kritik av mina utläggningar avsiktligt lämnat så knappa uppgifter angående slaviska och germanska lånord i liviskan? Jag är icke språkfor-skare (och vill icke vara del), men det förefaller mig dock som om i liviskan funnes gamla lånord ur germanska språken, t. ex. serk

(skjorta), léba (bröd), tövroz (dyr), lambaz (får), rikaz (rik), ärmaz (kär), valda (område) m. fl., och från slaviskan exempelvis väärod (port), völ (trollkarl), sän (släde), torg (torg), räntpz (bok), uiida (fiskredskap), sund'Q (bestraffa), näfoz (kol) m. fl. Jag har också hört språkforskare påstå, att senare lånord (redan från ryskan) en-dast kunna bevisas genom förmedling av de lettiska lånen i liviska språket, liksom också liverna kalla ryssarna själva kriévp/z eller kriév (enligt lettiskan) och icke vene, som de andra västfinnarna.

Dock upprepar jag: språkvetenskapen kan icke ensam lösa för-historiska problem på ett felfritt sätt, något som däremot arkeologien för det mesta är i stånd till, och gärna då i samarbete med objektiva språkforskare utan förutfattade meningar. Just de ur jorden fram-grävda fornsakerna tala ett direkt verklighetstroget språk, och om arkeologiska fakta icke bli beaktade vid behandlingen av förhisto-riska problem, något som framför allt i äldre tid, under 1800-talet, var fallet, så kunna lätt hypoteser skapas, som icko äro hållbara.

Prof. Collinder tordo erinra sig de ironiska utläggningar, med vilka prof. Rudolf Meringer redan för 47 år sedan karakteriserade mot-svarande indogermanska, rent språkliga hypoteser i förhistoriska frågor:6 ville man, menade Meringer, endast språkligt leda dylika

• R u d o l f M e r i n g e r , Indogormanische Sprachwissenschaft, Leipzig 1897, s. 123.

(6)

3 1 0 F R A N C I S B A L O D I S

problem i bevis, s å »kunde man också (vilja) d r a g a den slutsatsen, att (bland i n d o g e r m a n e r n a ) icke förekommit n å g r a söner (lat. filius, g r . muQ, avvikande från gi. sun u s , gsl. synQ, U t s u n u s , got. s u n u s » , och — k u n n a vi tillägga — lett. d e l s ) . D ä r a v slöt redan på den tiden Meringer, att »frågan om k u l t u r och u r h e m endast kommer att k u n n a lösas av arkeologien och den förhistoriska f o r s k n i n g e n » ; språkveten-s k a p e n språkveten-s roll vore därvidlag endaspråkveten-st »att t a g a språkveten-s till rådspråkveten-s». K a l l a r alltspråkveten-så prot. Collinder en på detta sätt uppbyggd arkeologisk u n d e r s ö k n i n g för ett exempel »på h u r samarbetet mellan arkeologi och s p r å k f o r s k -n i -n g icke bör bedrivas», s å förefaller h a -n vilja förfäkta hypoteser som e r i n r a om 1800-talets.

S U M M A R Y

F R A N C I S B A L O D I S : History and philologtj. A n answer.

The author shows, how incautious it can be to base the history of a people on philological hypothesises alone. Unfortunatoly, Professor Col-linder has not used the historical and archaeological sources, nor could he shake the archaeological argumentation of the author. Thus, Professor Collinder's polemic paper must be compared with some philological mani-festations of the last century which now are quite out of date.

References

Related documents

Väsentliga punkter i för- slaget äro ur ämbetets synpunkt framför allt den vackra (orggårdsbildningen och dess Utmärkt väl funna anslutning till det gamla stadsplanesystemet,

Do ursprungliga händelserna hava berört huvudstammarna i det nuvarande Danmark och Sverige, Jutar (t. Hygelacs-episo- den), daner (lleorot-partiet), götar och svear (striderna

Anledningen till detta för- hållande är inte bara materialet i sig utan också den föredömliga tekniska behandling och den påföljande vetenskapliga publice- ring som utförts

Hvad angaar Dateringen af det slebne Glasbasger fra Juellingegrav 1 er Ekholm i Ho vedsagen enig med mig (Aarbeger Side 38), dog da- terer han ogsaa denne Grav efter Indholdet af

»Liksom det är uppenbart att sakrilegiel, denna direkta kränkning ax- gudarnas helighet och heliga rum krävde ett sakralt soningsoffer — vilket Ström snarast vill bestrida —

Verk- samheten omfattade dels utgrävning av gravar närmast norr om don linje, där arbetet nedlades sommaren 1942, dels undersöktes mod stor noggrannhet terrängen mellan de 1941

Hälften av dessa daterar han till vendeltid, resten är äldre (hu- vudsakligen från Romersk järnålder). Han menar att fynden inte vittnar om något bety- dande samhälle, men att

Kyrkan är icke, som Karlson antyder, identisk med den nuvarande Gustavs kyrka, som byggdes på 1760-talet till gemensamt bruk för Börringo och Lemmeströ socknar, vilka sammanslogos