Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek. Alla tryckta texter är OCR- tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet.
Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bil- der för att avgöra vad som är riktigt.
This work has been digitized at Gothenburg University Library. All printed texts have been
OCR-processed and converted to machine readable text. This means that you can search and
copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and
the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to deter-
mine what is correct.
100171 2709
öTEBO/f
Allmänna Sektionen
•"> -..-i'-// cü\ '• > ; . y • • • , / ? •
x- \ "~v'
'i-
-V•: •• f)
; • • .^ j v
p.'<
' \ v . p ' ; •:tv. ' ^ . -i: • -' -'. • - : - . / . i-.ti
V- / '- ' i. , ' ' V*' ' / V" K
k r i . ;
• - -
à1' ~
F r \ \ . ' : - ' ' V M
-y.
-..A" - v i.. i ; ••«L'.jt-
1 . Hv - : ; ^V j i - V > - • ; / * : • ' - • . , X ? .
• . • - . • - , / . - v ^ ; î
-' ' - " ' v •> \\C?-
ï ? ' . i v : <l') m
ci . X' - - , v
' V : V . ' ' • • • • ' ' i - - - : r
, r "
1 • , . » V , ; ^ ^ , *
;
s' • " • ' .
Î ; , C V . ' . . . ' f r
W: fM -
y
- ' :rrv-
, \l : - . v , \ • • - • - V i v ! • V -• A- v r . • \ ' •
v • , - / - i 1 < ' ' - , ^ ^ '
- . . ' • • " ' ^ t • . ^
- * ' ^ ^ * - . ' . . ' '
, . ; . . / • • . - • ; , s ' •
: •" ô -- ' .. • • •.•
- ' > S >-• •
' ' < * -
' V » L 1
' ; v ,.w;i
; • • • ' ' - V '
' , •» ) ' r " ' ' . ' • I ' • ^ , \ « , v ;v / •
t 1 ' V
S . r : 1 , } , • • ; • ' L - i
J " , • r i t . . 1 r •: . I I - ! „ j. :
MARTIN KOCH
BLODET ROPAR
SKISSER CCH ÖGONBLICKSBILDER
S T O C K H O L M T I D E N S F Ö R L A G
WILHELMSSONS BOKTRYCKERI A -B.
I N N E H Å L L
DEN HELIQA ELISABET. 3
TVÅ VÄRLDAR 49
SYMPOSION 62
BLODET RO PAR 73
NEMESIS DI VINA 80
DET RÖDA MORGONLJUSET 88
ORD I FÖRTROENDE 102
Där funnos samma bärg som nu, samma floder run no sorlande mot haven, samma sjöar glittrade i so len eller mulnade under tjockna
de skyar. Men skogarna voro vidare, täckte mångfaldigt s törre ytor och gömde i sitt storm- brusande vilda mörker faror utan tal och fa
sor utan namn. Stigmän smögo där, fredlösa bärgade mödosamt sitt liv i jordkulorna, spet- älska drevo omkring där i tjutande skaror, rovriddare lurade med sina knektar utmed handelsvägarna. Här och där låg ett kloster med tjocka murar, d är gavs äntligen en fristad för andliga skatter, där bärgades i s irligt prän
tade handskrifter minnen från längesen för
gångna tider av odling och vett; vad som gömdes på pergamenten var väl förvarat, det skulle sedan strös ut över världen som en ny sådd, av vilken vuxit upp till mognad hela vår sena tids kultur.
Det var makten som skyddade anden i dessa vargatider liksom än i dag. Det var kyr
kans m akt, som hävdades av många tusen g oda svärd överallt i världen. Vilket inte hindrade att svärden oftast vändes mot varandr a i kam
pen om den världsliga makten. I skogarna och
5 pâ bergssluttningarne lågo herrarnes borgar, tunga, grå och massiva. Kring dem skocka
des små torftiga hyddor;, b önders och hantver
kares boningar, föga bättre än lerkulor täckta av halm. Långt bort från herren och beskyd
daren vågade sig ingen, å kerlapparna som buro den glesa skörden måste s kyddas med yxa o ch svärd, hantverkarnes verkstäder måste läggas tätt under borgmurarne, att inte eld, mord och plundring skulle komma över den fattige mä
staren och hans hus den dag eller natt någon vildsint sälle så behagade.
Men bes kydd ges aldrig för intet, den som givit sig åt den mäktiges värn har givit sig rättslös åt godtycket. De små i landet för
trycktes, pinades, sögos ut, men livet kunde de dock få behålla under borgherrns bistra ögon och i lyd nad under hans vilja.
Långt från varandra lågo städerna. De flesta voro föga annat än den vanliga riddare
borgen med anhopningen av kojor runt om
kring och ytterligare e n tjock ringmur runt om
kretsen av kojor. Ur sammanhopningen av de
små skygga husen reste sig då ett klosters gråa
stenmassa, en kyrkas tunga tornspira strävade
6
a t t höja sig ur jordens mör ka d j u p till soliga rymd ers ljus. O m stad en var märkeligt stor, var den bland alla mot v a r a n d r a i blindo käm pan de m a kt e r e n styr ka att r ä k n a med. D å l å g den vid en handelsväg, d e n största var Donau-Rhen o ch f örde f r å n Levante n ä n d a upp till d e nordliga h a v e n ; en b r e d och sege lbar flod skulle det hälst vara , s o m h ä r och d ä r speglade i sin a våg or en s k o g a v torn o c h spiror, höjande sig över halm taken —- och b a r vid s jöbomm arna en m ä n g d a v breda, vagg an
d e handelsskepp. Och borgarefolket var rikt, s å g över axeln småfolk et i g r ä nd e r n a och bön
d e rn a utanf ör mur arne. K ö p m ä n n e n i de s t or a s t ä d e rn a böjde sig inte alltid ens för herre
män nen, m en ställde makt mot mak t, m ä n i stål f r ån s t ä de r n a mot krigareflo ckarne f r å n stormän nen s borgar.
F ör e n makt böjde sig dock a l l a : för kyr
kan, som gen om tusentals präs ter o c h andlige överallt styrde män niskornas själar och höllo d e m nere i s t ä n d i g ångest och f r u k t a n för dö
den, djävul en och helvetet, st raffet i evi gheters evighet. Det fanns ingen, so m inte underkasta
d e sig vad s o m hälst för a t t u n d gå fasorna
7 s o m v ä n t a de efter ett syndfullt liv. S å upp
stod i ångestsjuk a h j är t an d e n vansinnig a lusten a t t tävla om offer, frivilliga plågor och själv- uppgivelse för att k u n na r e da n i dett a livet komma n ä r m a r e och n ä rm a r e G u d och s ä kr a s i g för alla evighete r e n oförgänglig salighet i himmelen.
I det halv barb ariska konu ngariket Ungarn stodo heta strid er mellan d e nationella och d e tyskvänliga i b örjan p å 1200-talet. D e tyskvän
liga voro ett litet fåtal, men d e tycktes a v g å med sege rn. Bland d e m var kon ungen, hett e A n d r e a s II, a v A r p a d er n as stam. U n d e r hans a n d r a regeringså r f öddes h o n o m av han s dr ott
ning G e rt r u d e n dotter, kallad Elisabet. Det var å r 1207.
D r o t t n in g Gertrud var tyska, av huset Me- ran -Andechs, e n av
rSydtysklands mäktigaste furstefa miljer p å d e n tiden. Bâcle hon o c h kun
gen sökte med tysk hjälp stödja den vacklande kon ungatron en, och d e häls ade med glädje ett a n b u d , som kom å r 1211 f r ån lant grev e Her
mann a v Thüring en, a t t hans elva-årige son
Ludw ig skulle trolovas m e d d e n lilla ungerska
prinsessan Elisabet. Det anbudet accepterades, och Elisabet sändes från Press berg, konung Andreas' huvudstad i n orra Ungarn, till Wart
burg, lantgrevens borg i Thüringen.
Ett sällsamt bröllopståg rakt upp genom Europa! Ett fyra-årigt flickebarn var brud och blivande regentinna. Man tänker sig gärna, att det var med bävan drottningen sände ut sitt barn i d en vilda, stormande världen, där allt jäste och sjöd, där starka mäns liv hängde på ett hår — eller på en svärdspets — och där de svages var intet värt, där gränserna var dag flyttades, svällde ut och krympte ihop i det glittrande kaleidoskop, som var Europas karta.
Men modern offrade barnet på det politiska altaret, lilla f yra-åriga Elisabet skulle vara en underpant på tyskt herravälde över det unger
ska folket.
Rikt och kungligt utstyrd som en liten docka och omgiven av en glänsande eskort av riddersmän, förnäma kvinnor, svenner och knektar, fördes Elisabet livsfarliga vägar fram.
genom mörka, vilda sk ogar, över berg och flo
der, genom nya, ändlösa skogar upp till det
tyska landet Thüringen, till slottet Wartburg
9 bland de granskogsböljande bergen. D ä r över
lämnades lion lyckligt och väl åt sin nya fa
milj, a tt fostras upp av frä mmande människor tillsammans med sin blivande man liksom en syster tillsammans med sin broder.
I)et var ann ars inte något dåligt hem hon fick. Det Thiiringska hovet var ett av de mest glänsa nde i E uro pa un der dessa år. Dä r fanns allt vad tiden äg de av lärdom, konst och kul
tur, förfining, prakt och ridderlig courtoisie.
Dä r lyssnade man, med det skeptiska leen
det höviskt dolt så dä r till hälften, till lärde teologers hårklyverier på lat in; med mer a spännt intresse och hemlig bävan till magers och mysticis hemliga visdom; men hällre och med gladare leenden till va ndrande minnessån
gares kärleksdikter vid lek och strängaspel, medan ölet och vinet flödade och facklorna och ljusen spredo sitt röda, rykande sken i salarn a med brokiga tapeter, tunga möbler o ch matt blänkande silv ergeråd. Och det kunde ju också hända, att de förnäm a herrskapen under
stu ndom släppte in till sig någon kringströvan
de skara lekare, so m med svärdsdans, knivkast
nin g och andra konster roade dem — eller läto
m a r k n ad s t r u pp e n s g yckla re hålla mustigt grov
k o r n i g a h a ra n g e r - eller lyssna de, hal vt rusiga a v vin och älskog, u ng styrk a, liv och mak t, till d e n s k o r r a nd e gigan, som a c k o m p a g n e r a d e den s j u n g a n d e lekarens enkla, folkliga visa o m kärlek först och sist, men även om trohet, b r ag d och ä r a .
D ä r s a t t d å ofta n o g i kretsen k r i n g lant
g r e v e n den ädle r i d da r e n och odödlige kär
lekssång aren W a lt h e r von d e r Vogelweide, han s min ne ha r ä n n u icke d ött bland d e m som älska h ö g a visor och fagert spel. Men h a n lyssnade n o g med förnämt löje och halvs lutna ögon till lekar ens tafatta s å ng . O c h d ä r sutt o t v å k o n u n ga b a r n tillsamma ns, Ludwig a v Thürin
g e n o c h Elisabet, h a ns lilla b r u d — d e lyss
n a d e s ä ke r t med l å n g t stör re a n d a k t och all
var ä n n å go n a n na n till allt s o m försiggick om
k r i n g dem .
Elisab et började r e d a n visa, a t t h o n var e n a n n a n i sitt inner sta väsen ä n d e vanli ga män niskorna. Det var s o m om hon m e d sina klara b a rn a ö g o n h a d e s k å d a t r ä t t igen om d e n ytliga glans och prak t, som dolde i sitt skim
mer all ondska och t o m h e t i allas h j ä r t a n.
F I
N ä r h o n oroligt v ä n d e s i g b o r t f r å n v ä r l d e n , f a n n s i n g e n t i n g a n n a t k v a r ä n kristlig f r o m h e t o c h försakelse. O c h d e n v ä g e n g i c k h o n u t a n a t t t v e k a f r å n sin t i d i g a s t e b a r nd o m . Än m e r s k r ä m d e s ho n b o r t f r å n v ä r l d e n s s t o rm a n d e liv, n ä r h o n , sex å r g a mm a l , fick v e t a , a t t h e n n e s m o r blivit m ö r d a d a v e n u n gr a r e d ä r l ä n g s t n e r e i d e t f j ä r r a n f ö r s t a h e m m e t . B a r n e t s a n s i k t e b l e k n a d e , ö g o ne n v i d g a d e s a v m ö r k a n ä t t e r s å n g e s t o c h f a n t a s t i s k a d r ö m m a r , h e n nes h j ä r t a ö p p n a d e s i g s o m e n liten vit, vit b l o m m a — o c h d e t s p r e d s k r i n g h e n n e s b a r n a g e s t a l t e n g l o r i a a v l j u s f r å n e n a n n a n v ä r l d . N ä r e t t b a r n f ö r s a k a r sin e g e n g l ä d j e , sin e g e n h u n g e r e f t e r g o da o c h v a c k r a s a k e r f ö r a t t f å g e å t d e f a t t i g a , t r a s i g a , e l ä n d a d ä r u t a n f ö r m u r a r n a , d å blir d ä r s n a r t e t t litet h e l g o n m e r f ö r d e m , s o m b o i k o j o r n a . M e n d e t ä r i n t e s ä k e r t , a t t b a r n e t s familj t y c k e r o m s å d a n t .
D e t fick lilla E l i s a b e t e r f a r a . H o v e t g a v a k t p å h e n n e . M e d h ä p n a d f ö r s t — m e d l ö j e m i n G u d , vilken s y n , v a d m e na r d e n f r ä m m a nd e p r i n s e s s a n ? L ö j e t s t e l n ad e o c h blev all
v a r — iskallt h å n — h o n s p r i n g e r ju b l a n d
d e f a t t i g a m e d m a t , b l a n d d e s j u k a , d e s m u t -
siga sjuka, med hjälp och smeksam trö st! Hå
net blev bittrare, hätska re — hon g å r ju i vä gen för rege nten, hon vill styra folket med blommor och inte med svärd — skall h o n en gång bli Thüringens härskarin na?
Lantgreve Hermann blev betänk sam, hans lantgrevinna Sophie, en dotter till her tig Otto I av Bayern, blev förbittrad i sitt sinne mot det främm ande barnet, vars allvar stö rde fe
sterna och vars stränghet mot sig själv ankla
ga de de njutningslystna och lättfärdiga. Hovet följde härskarinn an, det viskades i v rårna, det tisslades och tasslades : Elisabet passar bättre i ett kloster, aldrig skall hon bli Thüringens hä rskari nna! •—
Då dog plötsligt hovets herr e, lantgreven.
Det var år 1216, h ans son Ludwig, 16 å r gam
mal, förklarades av k ejsar Friedrich II va ra full
god man och herre över landet Th üringen och Sachsen.
Sorlet av ovilja k rin g Elisabet tys tnade föl
en kort tid —- me n hon förändrade s inte. Hon gick sin väg fram, upphörde inte att söka med goda gärningar, barmhärtighetsverk och kär
lekstjänster göra livet lä ttare f ör det förtryckta
13
folket och sitt eget liv rikare i anden. Då vändes omgivningens hopp till den unge här
skaren, han kunde ännu hindra att »helgonet»
blev drottning, han kunde svika sitt ord och kärlekslöfte och sända sin trolovade hem till Ungarn igen eller bort till något kloster, han kunde få en mäktig prinsessa till maka och föra ett präktigt liv, likt fadren s, p å Wartburgs slott. Det gällde bara att vinna ho nom —- huru
dan var han?
Det visade sig s nart. Han var som en bror till lilla Elisabet, uppfostrad tillsammans med henne, påverkad ända ner i bo tten av sin själ av hennes andes makt. Han var därtill en rid
derlig yngling av ädlaste hjärta, en tapper man, dock fredsälskande som regent, sökande endast försvara sin rätt och alla sina undersåtars frid.
Där fanns vid hovet en riddare, hette Wal-
ther von Vargula. Det var kanske bara för att
pröva Ludwig, sannolikt, ty Vargula var en
nobel man, men det kan också ha varit för
att fresta och locka honom bort från Elisabet,
han en gång i en rum frågade den unge regen-
ten, om förbundet med prinsessan skulle stå
fast ännu, sedan hon visat så föga sinne för
m a k t o c h h e r r a v ä l d e . D e n ä d l e r i d d a r e n h a d e k a n s k e e t t a n n a t i n i r e s s e h a n h a d e v a r i t m e d i d e n e s k o r t , s o m f ö r t E l i s a b e t , f y r a å r g a m m a l , f r ån P r e s s be r g till W a r t b u r g . — P r i n s e n p e k a d e u t g e n om f ö n s t r e t m o t b e r g e t , s o m r e s t e s i g d ä ru t e , o c h s v a r a d e : o m de t v o r e g j o rt a v g u l d a l l t i g e n o m , f r å n d a l e n u p p till h ö gs t a t o p p e n , o c h m a n b j ö d m i g d e n s k a t t e n m o t E l i s a b e t j a g s v a r a d e n e j o c h hölle f a s t vid h e n n e , s o m j a g ä l s k a r . —
J a , d e t b l e v ä n t l i g e n bröllop, n ä r b r u d e n v a r f j o r t o n å r g a m m a l o c h b r u d g u m m e n t j u g o e t t , b a r n ä n n u i d e n f a r l i g a v ä r l d e n, b a r n p å d e n f a r l i g a h ä r sk a r e t r o n en , t v å v a c kr a k o n u n
g a b a r n , s o m ä l s k a de v a r a n d r a .
N u v a r h o n f r ä l s t o c h lycklig, sorlet b l a n d hovfolket t y s t n a d e ; f ö r g r ä m d o c h b i t t e r d r o g s i g s v ä r m o d e r n t i l l b a k a , o c h d e n f ö r n ä m e t r u b a d u r e n W a l t h e r v o n d e r V o g e l w e i d e v ä n d e s i g b o r t m e d n å g r a h å n f u l l a o r d o m d e n all
v a r l i g e g o s s e n p å t r o n e n o c h h a n s b a r n a b r u d . A l d r i g ' h a de m a n \ ä l (sett e n s å d a n r e g e r i n g s o m d e s s a u n g a f ö r d e ! Ä n t l i g e n ha d e E l is a b e t m y c- k e t a t t g e å t folket, G u d s f a t t i g a , d e s m å brö-
1
i 5 d e r n a o c h s y s t r a r n a , s o m h u ng r a d e , f r ö s o o c h p i n a d e s i k o j o r n a .
— F å r j a g g e ? f r å g a d e h o n s i n h e r r e . Lilla s y s t e r , g e så m y c k e t d u vill, d u g ö r r ä t t v a d d u ä n g ö r , m e n s p ar a v å r t slott, b a r a slottet.
H a n l o g m o t h e n n e , o c h h e n n e s s t r å l a n de l e e n d e t i l l b a k a v a r lön n o g f ö r h e n n e s ä l s k a d e h e r r e o c h b r o d e r . O c h h o n g a v ! M e d f u l l a h ä n d e r s l ö s a d e h o n m e d k ä r l e k s g å v or a v alla s l a g å t d e l i d a n d e . J d e s m å b y a r n a k r i ng b o r g e n k ä n d e m a n h e n n e väl, h o n k o m m e d s i n a t j ä n a r i n n o r , alla b u r o k o r g a r fyllda a v m a t o c h d r y c k , d e t v a r G u d s k l a r a s t e sol ö v e r a l l a h e n nes v ä g a r, o c h h o n v a r f ö r d e m s o m l e v d e i m ö r k a s k u g g o r n a e n h i m m e l e n s v ä n a ä n g e l , d e t vin h o n g a v , d e t d o f t a d e s o m a v r o s o r ja, s o m e t t r e g n a v bl o m m a n d e r o s o r s t rö d d e h o n ut m e d s p ä d a h ä n d e r ö v e r sitt folk b a r m h ä r t i g h e t e n s , k ä r l e k en s h i m m e l s k a g å v o r .
O c h d e t v a r f r i d i h e n n e s h j ä r t a . N o g vi
s k a de d a g o c h n a t t e n r ö s t i h e n n e s i n r e , a t t
hon b o r d e n ä r m a r e G u d , h ö gr e u p p m o t d e t
g u d o m l i g a , g e n o m f ö r s a k e l s e o c h s j ä l v u p p o f f -
ring gick vägen. Att var a rik och mäktig oro
ade henne.
— Om vi vore fattiga ! viskade hon en g å n g i en stilla stund till sin älskade. Om vi ä gd e bara sä mycket jord som du kunde plöja med en enda plog, och så två hu ndra får. som jag kunde mjölka och klippa —• d å vore det bättr e d å bleve vi k ans ke än lyckligare — d å kan
ske vi ku nde älska varandra än mer?
Hon var ju s å barnslig! Men han var klo k!
Han undervisade hen ne :
— Om vi ägde jord att plöja me d en plog och därtill två hundra får, d å vore vi inte fat
tiga, kär a syster, vi vore ganska rika.
Och ständigt skulle hon än då ha haft en massa att ge åt andra — ty hon var sådan , att hon mås te ge, dela ut av sig själv, sin egen glädje, sitt ege t hjärta, sin ege n rika ande.
Vad hjälpte det att an dra människo r för
vånade s! Vad hjälpte det att man gång p å
g å n g försökte bringa hen ne på fall, nä r man
tyckte att det gick över alla gräns er för långt
med hennes barmhärtighetsverk! Den gam la
svärmodern, till exempel! Hon som levat ett
1 7 liv i för fining, njutning, behagliga synder och stort överseende gentemot behagliga syndare hon blev ind ignerad! Fräsande a r g ! Oc h und erstundom kom hon sättande, glödande av iver att änt ligen öppna ögo nen på sin son. — Kom, kom och se vad din hustru gör me dan du ä r borta — kom hä r, i säng kammaren!
Drag bort gardinerna frå n sängen — där lig
ge r en främm ande man ! E n m a n, Ludwig ! Ha n 1er åt modern.
— J a, men en sjuk man, en smutsig, s årig, sj uk! E n pestsmittad, kanske, se vilka så r på hans kropp, en spetälsk kanske, känn stanke n av ruttenhet ! I din sän g, Ludvig — vill hon förgö ra dig, liksom hon förgör allt som ä r ditt ?
Han 1er å t modern ! Han tänker på Kristi ord, att allt som göre s så, ä r gjort åt Kristus själv. Och han vänder sig till lilla hustrubar
net, so m står dä r bredvid så tyst och stilla så förvånad över människorn as ondska än, Elisabet ! Och han säger :
— Syster, käraste, när du ger mig s å d a n a
gäster - d å måste jag väl tacka dig!
Ungefär å r 1226 h a d e det kommit e n man till W a r t b u r g , som fått alltmer inflytande över Elisabet och d ä rm e d även över Ludwig . Det v a r en a v den tidens f ö rn ä m a teologer, lärd o c h maktlysten, h å r d s o m flinta, men ärlig, ivrig ,för sin tro och k y rk a n s herr avälde och ä r a ; g r ym mot kättare, skoningslös mot a n d ra s t r o o m h a n n å go n g å n g f a n n något s å da n t . Det var magister K o n r a d von Marb urg, och m an måste minn as a t t d e t var en ärlig man, a nn a r s ville m a n g ä r n a f ö rb a n n a hans minne, f ö r det f ö r d ä r v h a n i gu deli g nit älskan lät över
g å lilla Eli sabets vackr a, vackra barnasjäl.
H a n var sanne rligen inte som Franciscus, alla fattiga s broder, d e n forn e vällustingen och krigareynglinge n, senare i frivillig och djupa
s t e f at t i gd o m levande, alla religiösa d og me r och
ritualer f ö r ak t a n d e pred ikanten f rå n Assisi, vars
r y kt e just n u gick ut över världen, smyckat av
tallösa legender o m hans ödmjukhet, fromhet
o c h guld rena, älskliga god het. Med Franciscus
k o m Elisabet också i förbind else, men d e t var
p å l å n g t håll och u t a n särde les stora följder,
a n n a t ä n den inbördes u p p m u nt r a n d e g å vo
v a r a n d r a i s a m m a b a r m h är t i g h e te n s a r b e t e i
en vild o ch av våldsbragder genljudande v ärld.
Nej, magister Konrad var en man av annat slag. Han såg, att i El isabet fanns ett sällsynt fullgott ämne till en av dessa heliga männi
skor, vilkas liv och verksamhet ge ökad glans och ökad makt åt den romerska kyrkan. Lik
som en trädgårdsmästar e tuktar, stympar och beskär en ädel planta, för att därav forma en sällsam växt, ett naturens under, så tog han Elisabet i sin vård. Hon behövde en biktfar det blev han. Hennes ande, som^blommande höjde sig mot det gudomliga, behövde näring, behövde kanske hets för att tvingas till ona
turliga a nsträngningar och samla a lla s ina kraf
ter i e n vidunderlig praktblomma av fromhet, underverk, självuppgivelse — såd ana som kyr
kan älskade att draga upp i örtagården och sedan hålla fram inför all världen som efter- liknansvärda exempel på lydnad och undergi
venhet under höga maktbud. Magister Konrad blev f ör Elisabet den farlige själavårdaren, het
saren, rådgivaren, frampiskaren på självuppgi- velsens väg till Guds och kyrkans ära.
Det gick ju inte genast. Han hade att
strida mot en stark fiende: kärleken mellan
man och kvinna. Tänk. lilla barnet Elisabet, ännu långt ifrån tjugo å r! Hon älskade, och kärleken var hennes högsta glädje, den var kanske lika stark ibland som begäret att öva barmhärtighet mot andra, det kom ju för re
sten alltsammans från samma kärlekens heliga källa, som fyllde så till randen hennes hjärta.
Och nu fick hon bekräftat vad hon kanske stun
dom anat, när exstasen höjt henne över jor
den : kärlek mellan man och kvinna är synd, smuts, brott mot Gud. Först trodde hon det inte! Ville inte, kunde inte tro det, hon var ung, hon levde ju, och det var sol över alla hennes vägar, kärleken kunde hon inte genast
•släppa !
När mannen var bortrest, klädde hon sig
till sorg, svart och dött var henne livet, inga
smycken ville hon bära. Tyst och stilla skulle
allting vara i s lottet som i e tt sorgehus. Men
när budet kom, att han skulle snart vara hemma
igen! Då ville ho n ha ljus, fest, sång och spel,
då klädde hon sig i sin a vackraste kläder och
smyckade sig med glädje att möta honom och
vara täckelig nog för hans ögon — annars
kunde han ju vända sig ifrån henne, och för
2 1
en s å d an s ynd måste hon ju s o m h u st r u s k y d d a hans h j ä r t a ! D ä rf ö r m å s t e , hon vara vacker, d ä r f ö r m å s t e hon vara h a n s älskad e — för a t t han inte skulle frest as a t t b e g å den förfär
liga synden ä k t e n sk a p s b ro t t !
S å förklarad e hon mycket allvarligt sake n för magister K o n r a d . O c h h a n låtsa des t r o henne, även o m h a n k a n s k e frestades a t t le å t hennes iver a t t s å kärleksfullt r ä d d a man
nen f r ån just d e n synden. Men han l ä t sig nöja — och vann med klokhet att hon i a n dr a stycken böjde sig fullkomligt för han s r å d .
H a n förelade henne, a t t hon vid sitt b o r d inte fick ä t a eller dricka n å go t , som inte an
skaffat s p å r ä t t m ä t i g väg, allra minst s å d a n t, s o m f r å n h ä n t s k y r k a n . O r d e t r ä t t m ä t i g - tolkad e han s å s t r än g t, att hon ofta inte fick ä t a alls. H a n gick längre, ville ut sträcka lage n att gälla även vad Elisabet skulle f å ä t a vid a n dr a s bord — men d å gick h a n för l å ng t och måste upp häv a påbudet. Slutligen g a v h o n en formlig förklaring å t honom, a t t hon i allo e r k ä n d e hono m s om sin herre , u n d e r vars vilja hon skulle ly da för a t t p å b ä st a sätt tjäna G u d
— i allo, blott inte i sin kärlek till m a n n en ! Och
han, Ludwig, han tillät o ch bekräftade den för
klaring, som lade Elisabets själ naken och värn
lös i d en gudelige, lärde mannens händer. Ja.
han såg nog med sorg att hustrun drogs ifrån honom, at t hon redan tillhörde en annan värld, att hon var en sällsynt, en utvald, benådad människa, i vars egen väg mot höjderna inga stenar finge läggas, allra minst av dem som älskade henne •— men denna kärlek ville han behålla! Bara den, allt annat gav han ifrån sig.
Därmed var äktenskapet i alla fall s prängt.
Ingen kan lyda två herrar, en kvinna som Eli
sabet allra minst, hennes själ delades mellan mannen och biktfadern, det såg ut som om allt skulle brista sönder för henne. Där gick Ludwig, lantgreven, herren — tu ngsint, fridlös, fast han försökte le och låtsas, att allt var samma lycka som förr. Och där gick Elisabet från den ene till den andre ; den ene tuktade henne ined hugg och slag och talade hårda ord, men han förde henne vägarne uppåt till him
melens lj us; den andre log med sorg i ögonen,
smekte henne och försökte väl stundom med
ungdomens brinnande heta åtrå hålla henne
23 fast, men han förde he nne vägarne neråt till
jordens synd och smuts. Det så g han själv, och han valde att försvinna, han offrade sitt liv för henn es rätta liv.
E n dag, kanske sutto de smeksamt tillsam
mans, de bå da barnen, kanske talade de mödo
sam ma ord om pliktens bud för dem båda — nej, säkert smektes d e och rasade i någon un
dangömd vrå, d ä r inte paterns ögon kunde övervaka henne, där de ku nde känna sig fria, likt sk olbarn som fått oväntat lov, ty hur skulle hon annars, i en allvarligare stund, kommit på tanken att undersöka vad lille b ror hade gömt under jackan? Och då fan n hon där någon
ting, som kom hennes hjärta att stanna av ån
gest; vanmäktig och sanslös sjönk hon ner på golvet, så slutades den leken.
Hon hade funnit ett kors av rött tyg. Det skulle sys uta npå han s k läder efter regeln, men han hade inte ännu vågat visa henne sannin
gen. Korset betydde nämlige n, att hän åtag it sig följa med i korståget mot hedningarne i Jerusalem. Det betydde skilsmässa för mång a år, kanske för alltid. Nu visste Elisabet san
ningen. Och den var hen ne svår a tt bär a, svårt
ljus, s v år t ä r att g å d e n h å r d a väg en m ot h ö j d e r n a .
Nu rust ade emellertid Ludwig i e n fart til) a v t åg — hon följde ho nom l å n g t p å väg , det v a r i juli å r 1227; slutligen m å s t e d e skiljas — d e n sista tåren, d e n sista kyssen —- o c h d ä r r e d h a n b o r t med sitt stålg länsande följe p å präk
t i g a häs tar, medan t r u m p e te r s m a t t r a d e och fa
n o r n a vajade — henn es älskade, henn es u n g e h e r r e red bort blan d kors männen , a t t med jor
diska vape n k ä mp a för s a mm a d r öm ma r , å t vilka hon, den strå land e stjär nekvinnan , vigt sin a n de .
E ns a m vän de hon h e m till sin a n d r e herre, d e n h å r d e , s t r än g e magister K on r a d .
T y s t och stilla l å g W ar t b u r gs slott, svart
k l ä d d a g i n g o d ä r alla, Elisabet b a r sorg. S å gick som mar en, det blèv höst, d å k o m i okto
ber b u d a t t h e rr Ludwig var död . I n t e för fiendens svä rd, aldrig k o m h a n till d e t hedni
s ka landet at t f ör b l öd a ; bland kors fara rna ha d e p ä st e n h ä rj a t och Ludw ig s j u k n a d e och d o g i Italie n, i stad en Otra nto, å r 1227 i s eptem ber.
N är Elisabet fick budet, skre k h o n som för
2
5
kniven. Hon spran g ur rum i rum och rop ade hans nam n. hon faml ade med sina sp äd a hän
der utmed väg garnes tapeter och bonader, som ville hon riva slottet ner över sitt hu vud, sanslös blev hon bur en till s ängs. Svå rt är att skiljas f r å n den älskade, skiljas för alltid från livets vackra och lustiga lek, svårt, svårt är att g å den tunga, steniga väg, som för till höjdernas kalla stjärnevärld.
Hon var 20 å r gamma l. Under hösten, me
da n hon väntade dödsbudet från mannen, hade ho n fått sitt tredje barn, en dotter Gertrud, so m med tiden blev abedissa i k lostret Alten- bu rg vid Wetzlar. Men det blev än då svårare.
Det första barnet hon hade med Ludwig, so
nen He rmann, var än nu endast fyra år gam
mal. Regeringen över togs av Ludwigs yn gre broder, Heinrich Raspe, kallad den fjärde. Ha n var av modrens sinne. De gamla hovstriderna blossade upp, nu tillkom en strävan att ute
stänga den lille pri nsen från tronen, allt s ä m r e och sämre blev Elisabet behandlad, en vacker d a g drevs hon med våld ut ur slottet tillsam
mans med sina barn. Portarna låstes efter
henne, och dä r stod hon. Magister Konrad var- bortrest, hon sökte hjälp hos dem hon en gång- själv hjälpt, hos folket. Hon kom till de n lilla Thüringska stad en Eisenach. Hur hade man inte älskat henne dä r — när hon var rik ! Nu kunde ma n tyvärr ingenting göra för henn e.
Hon stannade dock kvar, gick dä r i sitt eländ e en månads tid som en levande förebråelse för folket — det kunde ma n ju inte stå ut med, s å började man håna hen ne och slutligen ko m misshandeln frå n folkhoparne, de förut hun g
rande och av hen ne mä ttade, de förut sjuka och av henne hjäl pta. —
Nu mås te hennes moders släkt hjälpa. Ma
thilde hette en av hennes när maste, abedissa
i klostret Kitzingen i Frank en. P å vår en å r
1228 lät hon hämta Elisabet till sig, medan
barne n sändes bort till främ lingar på andr a
håll. Fr ån Kitzingen kallades hon av sin onkel
biskop Ekbert , till Bamberg, och fick upplåtet
åt sig slottet Pottenstein. Medan lion ännu
bodde hä r och biskopen förgäves sökte förmå
henne att ingå nytt äktens kap det sägs att
t. o . m. själve käjs aren skall ha friat — k ommo
Ludwigs män och med dem Waithe r von Var-
27 gula år 1229 tillbaka från korståget, som de fullföljt fastän deras herre dött. Från Italien hade de på hemvägen hämtat den kista, i vil
ken hans döda kropp blivit l agd, oc h återförde honom på detta sätt till hemlandet. De togo vägen över Bamberg, där kistan ställdes ner i domkyrkan. Dit kom Elisabet. Pa nytt fick hon kämpa med sin G ud; framför d en älskades döda kropp inför altar et stod kampen. De två, som bevittnade den, ha talat därom med bä van;
det var hennes båda tjänarinnor, som på av
stånd vakade över henne. Som en förstelnad, dödsfrusen efter färden genom människors ond
ska, böjde hon först stelt sitt huvud och pri
sade Försynens rådslag. Men så gick det inte längre, hon var inte bara Guds tjänarinna, hon var också kvinna, tjugo år, och den döde var hennes älskade! Som en storm av eld jagade plötsligt sorgen och s aknaden fram genom hen
nes hjärta , och medan vaxljusen lyste stilla över hans svarta kista och där utanför den lilla gyl
lene kretsen av ljus gapade kyrkans svarta mör
ker — då anropade hon i ån gest och nöd sin Gud.
— Du vet ju, Herre , att jag skulle ha satt
h a n s liv och hans älskade, glad a åsyn över all a nn a n fröjd och lycka p å jorden, om s å varit din heliga vilja. G är n a skulle jag h a till
bringat hela min levn ads tid i f a t t i g do m och torftighet, o m jag med din vilja h a d e k u n n a t f å gläd ja m i g å t a t t v a r a hos hono m.
Kanske mindes hon för mycket a v d e n gläd
jen, kanske n ä r m a d e sig hennes ta n ka r för myc
ket d e n god a, glada tid d e levat tillsa mmans;
s å levande stod allt för hennes själ, att hon försk räcktes för sig s jälv och sina e g n a b e g ä r , och hon vek väl n å g r a s t e g tillbaka f r ån han s kista, n är hon slutligen kastade sig inför sin Guds fötter med orden :
— Men n u — n u befaller jag h o n o m och mig i din n å d och skulle m ot din vilja i n t e vilja räck a h o n o m ett h å r a v mitt huv ud, o m det kunde kalla honom tillbaka till livet!
När e n tjug oårig kvinn a lärt sig s å d a n a tank ar, ä r hon långt, l å n g t borta f r å n världen och hör själv inte l ä ng r e livet till.
Hon h a d e definitivt kommit över d en klyfta,
som skiljer jordens värld f r ån d e himmelska
äng derna. Blek, spä d och böjd u n d e r tyng den
29 av sin kallelse, gick h on som i e n ständig dröm, genombävad av extasens vitglödande hänförel
se och kämpande mot min nena, som ur djup et av hennes medvetande reste sig — dock allt mera sällan. Med stora, undra nde ögon, brin
nande av febern i h ennes inre, såg hon ytter
världen omkring sig, den doldes f ör henne allt
mer a v dimmo rna i h ennes omtöcknade själ,
«av rökelseskyarna, som bedöva nde omvär vde henne. Hon började få syner —- och dessa hallu
cinationer av det stackars själssjuka kvinno
barnet antecknade s omsorgsfullt, som om de varit uppenbarelser a v ett högre gudomligt förnuft !
Det förefaller som om den ädle ridders- mannen Vargula skulle ha försökt återföra hen ne till förnu ft. Det var han, s om frå n kors
tåget medfört Ludwigs stoft — han tog henne
#nu med till W artb urg för att återställa hennes rättigheter. Det lyckades också, men endast för en kort tid. Det Thiiringska hovet ville inte veta av henne, efter några må nad ers ny svält
kur och nya förödmjukelser, ingrep magister Konrad, förmodligen på föransta ltande av på
ven Gregor IX, Med så mäktigt beskydd fick .
hon slutligen ut sin världsliga rätt, sitt livge- ding som änka efter Ludwig. Hon var å t e r rik, men hon orkade inte se åt skatterna. På ven ordnad e sakerna vidare, han tycktes h a fått upp ögonen för detta lovande ämne till ett helgon: han förordnade — med Elisabets givna sam tycke — att magister Konrad skulle vara hennes v ärldslige och andlige förmyndare, hennes med oins kränkt makt utrustade ledare - på törnevägen till hel gonglorian ; hon hade att obetingat lyda honom i allt. Det tyckes so m om hon gjort ett sista försök till motstånd : ho n ville innesluta sig i e tt kloster eller åt
minstone g å som tiggare från dörr till dö rr, efte r att ha avstått från all ege ndom. Magi
ster Konrad tillät inte detta, och långfredagen å r 1229 fir ades i Ei sennachs fransiskanerky rka den sällsamma ceremoni, d å Elisabet högtid
ligen avsvor sig all egen vilja och lade hel a sin själ och sitt förnuft utan inskrän kninga r i magister Konrads hårda hände r — till Guds ära.
Ha n skulle göra ett helgon av henne, och gjorde det också. Liksom nu för tiden en be
römd sånglärare utbildar mästersång erskor, ut
bildade han Elisabet enligt hennes nat urliga
3 i begåvning. Men utbildningen gick allt åtskil
ligt emot natu ren! Hon avsade sig först barnen, förklarande att de för henne voro ingenting annat än andra människors barn — vi måste minnas, att hon var själssjuk och att magistern
»ville» på hennes vägnar — och följden blev, att åtminstone kärleksbarnet, den först födde sonen, blev förstörd.
Magistern ödelade skoningslöst allt som ännu kunde finnas kvar av hennes mänskliga natur. Med käpprapp och gisselslag bestraffade han henne, så fort hon handlade honom emot i någon småsak. Hennes rygg blottades naken, en »tjänande broder» slog, och magister Konrad stod bredvid, sjungande Miserere. Och hon var tjugotvå år — så långt, långt borta från värl
den redan! Hennes gamla trotjänarinnor av
lägsnades, i stäl let anställdes två gamla, utvalt vedervärdiga käringar, med uppdrag att göra henne livet surt för att sätta hennes tålamod på prov. Hon böjdes djupt i smutsen, lilla vackra Elisabet. Och än mer : hon förbannade hela sitt föregående liv, hon förnekade sin kär
lek till mannen, aldrig hade hon älskat honom,
mot sin vilja hade hon tvingats att gifta sig
sitt liv i försa kelse och jungfrulig kyskh et! -—
Stacka rs Elisabet! Hennes liv ä r lyckligtvis vackrare och sannare än hennes ord i den stun den.
Han kunde tydligen sin konst, den gode magistern. Hon hade nu ingå tt i F ransiskaner- ordens år 1212 instiftade kvinnliga avdelnin g
— denna orde n, som åtm instone än nu höll så str ängt på apostolisk fatt igdom och apostoliskt predikande, o ch vars medlemmar fingo leva en
dast på egna händers verk och på allmosor — och hon var hastigt mogen och fär dig att ut
öva — sin »konst» ä r man f restad att säga. Det var fortfarande barmhärtighetsverk, nu inte längre det vackra slöseri, som nä r solbarnet lät sina gåvor rägna ner över de fattiga, hun g
rande, frysand e och sjuk a, den tiden var för
gången, d å var hon ju endast en naturligt flö
dande källa av kärlek. Nu var hon s å att säga
en officiell institution, hon bespisade fattiga,
hon stiftade hospital för de sjuka — utan att
riktigt veta vad hon gjorde, tydligen lydande
som ett själlöst djur en ann ans vilja. Det var
han, m agister Konrad, som gjorde »barmhertig-
33 hetsverken», alltså, det var han, s om var hjälp
sam med hennes pä ngar. Elisabets nuvarande verksamhet blev så fullkomligt korrekt, att den när som hälst kunde annonseras i Posttidnin
gen.
Magister Konrad var inte endast läraren, han var även impressarion. Han skötte rekla
men. Och det återstod bara att konstatera den framg ån g hon vann. Ryktet om den välgöran
de kvinnan i W arbu rg spred sig över hela lan
det, och ryktet om hennes självuppgivelse, hen
nes undergivenhet i al la lidanden och föröd
mjukelser, so m hon själv pål agt sig, väckte allt mer häpnad och beundr an. I e n tid så ond, så bister och vild, voro människornas hjärtan sva rta som natten — eller röda som blod — eller skimrande vita som de renaste liljor. Nå
got oerhört, något måttlöst mås te det vara — och på den vägen drevs Elisabet fram till sitt oerhörda mål, hennes an de skars och stympa
des och drevs att väx a allt mer svindlande hög t
och bära allt mer vidunderliga, onaturliga
blommor — tills den sp äda stängeln böjdes och
knäcktes under bödlarn es »vårdande» händer,
krafterna sveko henne äntligen, sedan hon dri-
vit det långt över mänsklig förmåga. Och så dog hon, 24 år gammal, den 19 november år 1231.
Redan i livet hade den stackars kvinnan betraktats som helig. Det var alltså inte svårt för m agister Ko nrad att hos påv en utverka hen
nes kanonisering. Han kunde stödja sina an- språk på den slutliga sege rns krona med histo
rien om den vanvettigaste och onaturligaste misshandel till kropp och själ, och frivilligt hade hon burit allt. Redan när hon sista åren gick i Marburg som ett spöke efter sig själv, hade legender uppstått om hennes underbara makt att hjälpa i all nöd, kroppens eller andens vånda. Och vid hennes grav skedde naturligt
vis de mest sk akande underverk. Kort tid eft er hennes död förklarade alltså p åven att hon var ett helgon. Det lilla konungabarnet, som fyra år gammalt förts från mor och far och hem i Pressberg, det unga hustru-barnet, som älskat och fröjdat sig åt livet och velat se alla männ i
skor glada och lyckliga som hon och hennes älskade — nu hade hon nått det mål magister Konrad hetsat henne fram emot, hon hade bli
v i t d e n h e l i g a E l i s a b e t .
Den skrivelse, soin av magister Konrad von Marburg sän des till påv en Gregorius IX angå
end e E lisabets kanonisering, i nnehåller den för
sta besk rivningen av hen nes liv; den är nykter och torftig, nämner ingent ing om underverk, som hon skulle ha gjort i livet, men väl om sådana efte r hennes död . Den viktigaste och rikaste historiska källan är L i b e 11 u s d e d i c- t u s I X a n ci 11 a ru m S. E l i s a b e t h ae, de fyra tjänarinnornas berättelser, tagna på ed och sammanförda till ett mär keligt mänskligt doku
ment år 1234, då Elisabet högtidligen kanoni
serades. Et t tredje historiskt dokument bildar V i t a L u d o v i c i, beskrivningen över lant
greven Ludwigs av Thüringen liv. Den är för
fattad av broder Bertold, munk i klostret Rein
hardsbrunn och lan tgrevens slotts- o ch reseka- plan. Den innehåller speciellt en skildring av förhålla ndet mellan Elisabet och hennes man.
Efter dessa ha under tidernas lopp följt en rad av författare, som bättr at på sakerna undan för undan, lagt till n ya och åter nya legender, tills s anningen om den stackars kvinnan blivit alldeles begrav d under välmenta, gudeliga fan
tasier. Slutligen kom en man, K. W. Justi, som
ägnade 38 år av sitt liv, åre n 1797 —1835, för att ta reda på hur allt det där kund e hä ng a ihop. En tysk man alltså, prote stant och svåra förnuftig. Han nödgas, näs tan motvilligt, ägna henne sin beu ndran, även om han uttalar det förnumstiga önskemålet, att hon fått leva i en
»bättre och ljusare tid.» Det kan man ju g e honom rätt i, det gäller s å mång a människor, det gäller oss alla, ä ven vi som få leva i n ådens å r 1914. - — Mon talembert har skrivit en av m y
stik och rökelseskymning gen omträngd upp- byggelsebok om henne, Vie de Sainte Élisabeth, vars 22:dra upp laga utkom år 1903! Slutligen har den tyske historikern Fran s Wegel e skrivit en utomordentligt intressant studie i Historische Zeitschrift 1861, Bd I, sid. 351 : Die hl. Eli
sabeth von Thüringen. Det ä r ur denna studie ovan berörda biografiska fak ta är o hämtad e.
Och nu, Elisabet, skulle jag väl också tala något om din a underverk, de sällsamma ting du utförde, som gjor de dig stor och odödlig.
Men jag g itter i nte tala mycket o m s ådant, var
med klumpiga fast välmenande hä nder smyc
kat ditt minne. Man kan läsa alltsammans i
37 den fastställda ritualen : hu r du botade sjuka bara med ett ord, e tt vidrör ande ; hur du gjorde blinda seende, lama gående, halta friska och hur du öppnade de n döves öro n — hur sorg, olycka och nöd vek bo rt frå n den, som så g dig eller vallfärdade till din grav eller rörde vid minnen , so m samlats efter dig.
Allt detta ä r säkert mycket vackert, myc
ket stort och heligt — det visar också, hu r minnet av din gestalt och levande ande stannat kvar bland människor, som inte fått ord nog vackra och gärning ar nog höga och under bar a att rätt vara dig värdiga. Den som mötte dig
en gå ng, du solbarn, du vars kärlek till alla männi skor strömmade ut som guldljus fr ån din gestalt och omvärvde allt och gjorde natt till strålande da g —• hur skulle han sedan för an
dra, fattigare, i sk uggorna än nu levande, kun
de skil dra dig, kunna ge en föreställni ng om den glädje, som fyllde honom vid din åsyn?
Kom, alla vackra ord, allt ljuvt och gott och härligt och vidunderligt, kom och hjälp mig berätta — så kän de var och en, som måste skiljas från dig och stiga ner igen till d et van
liga, mörka livet. Och därför ha folken, de
enkla, i and en fattiga, slösat på dig sina vack
raste legender, att ditt minne på jorden skulle bli sk önare än andra människors minne.
Det spordes ju vad du sagt om din unge herre och ma n — honom hade du inte älskat, tvingad hade du gift di g med greve Ludwig.
Honom hade du inte äls kat! tänkte folket.
Och man undrade: hurud an var då den män
niska, den enda människa på jorden, som lilla mor Elisabet inte hade älskat? Elak, ful och grym måste i sa nning de n mannen ha varit ! Du älsk ade mer än allt annat ditt fattiga folk
— d å måste din herre ha varit en fasans ma n för folket !
Sedan har man försö kt tänka sig en sådan herre, det blev en bild av folkets ång est inför alla vilddjursgrymma här skare — liten, stic
kan de elak, luden på kroppen som en varg, tjocka, grymt leende läppar , tunnskäggig, svart- hårig, gry m i ög onen under buskiga bryn s å såg man honom stålklädd, yxb eväpna d gå bland sina underhavande, pi nande dem till van
vett och fasansfull död. Men d å ko m du, vita
blomma, och tryckte till ditt var ma hjärta alla
lidande för din renhet, din guda sända hög-
39 het måste till och med vilddjuret i lantgre vens hjärta vika.
Där växte s agorna om den heliga Elisa bet och om de under, som ensamt hon bland alla heliga män och kvinnor ha gjort — d e vack
raste under, om vilka helgonböckerna ha att förtälja.
Greven var säkerligen satan själv, h an log när kvinnor gräto och män vredo sig i döds
kamp. Han ville se sitt folk hungra, det g ladde hans hjärta, han njöt när han såg deras nöd.
Ingen fick hjälpa dem. Men du kom, Elisabet, och på armen bar du korgen full av bröd och vin. Då stod greven i din väg, hotande kra
made han sin yxa och frågade vad du hade i din korg. Du visste ingenting att svara, du kunde b ara säga : rosor, str änge herre, jag h ar plockat rosor i min korg. — Och han log sitt grymma leende: så låt mig se dina rosor, k ära syster ! — Du visste att -du hade ljugit, dar
rande visade du fram för honom din börda och då hade undret skett, brödet var borta, vinet var borta, och korgen var full a v blom
mande rosor!
Visst var d u g u da s ä n d , d u k ä ra . s o m fick e n s å d a n h j ä l p !
Kristus själv var din vän. N ä r d u lagt d e n spetälske m a n n e n i d in herr es s ä n g och din elaka svärmod er d r o g g a r d i n e r n a b o rt för a t t greven skulle s e ditt fö rfärliga brott d å lyste ett stilla sken f r ån den sjukes h u vu d p å kud
den. skenet blev allt starkare, o c h alla s å go a t t det var Frä lsaren själv som l åg d ä r o c h s å g p å d i g med sitt hemlighetsfulla leende.
Inga a n d ra under, i n g a a v d e m d u g j o r d e n är du d i g n a de u n d e r d e bördor som din s t r ä n g e magi ster lade p å dig. inga a v d i na m å n g a lysande kärleksverk h a s t a nn a t s å i folkens minne som dessa t v å f r å n d e n t i d e n d u gick som e tt k na p p a s t vuxet litet hus tru-bar n p å W ar t bu r g s slott.
F r å n tid till tid, f r ån å r h u nd r a d e till år
h u n d r a d e h a dessa t v å lege nder g å t t f r å n m u n till m un, f r å n d e gamla till d e unga . S k ö n ar e bilder a v kristlig kärle k och b a r m h ä r t ig h et h a aldr ig uppe nbarat sig för det stän digt utplun
d r a d e fattigfolket. Därför h a r m an helgat s å
m å n g a altaren i världen å t dig, o c h f r å n din
bild, du heliga, h a r ett s meksamt, trös tand e ljus
4i fallit ö ver den män niskoström, som böljat fram förbi din stilla, odödliga höghet genom sekel efter sekel. Om det s å i lä ngst förflydda tider endast var den uslaste, krin gdrivande lekare, när han kom till din dammiga bild i nischen invid vägkanten, d å offrade han åt dig det bästa han ägde ; kanske var det bara något av sin egen enkla konst, kanske kunde han bara ta fram sin giga och låta dess skorrande toner ge lyftning åt någon enkel visa för att göra dig glad, lilla mor. för att göra dig blid och böjd att hjälpa i nöd. Oc h om det så var den stoltaste riddare, den rikaste, starkaste man hu r mången i världen har inte böjt knä för ditt altare i gu ldsmyck at kapell och offrat hän
derna fulla av skatter , när det var tröstlöst svart för ögat och isande kallt i h järtat inför någon sorg, som endast ett under av dig kun de hjälpa !
Och ditt minne lever ännu i så många m än
niskors hjä rtan. Din bild står ännu i d ammig nisch vid så mång a v ägar i världen. Ditt altare är rest än nu i s å må nga tysta kapell i undan
gö mda vrå r i så mång a städer, som bullra av
vår a dagars liv eller sova och drömma vid
glömda handelsvägar, vid stilla so rlande gamla floder.
När jag om kvällen kom ut från bibliote ket, där jag frossat av goda ord och vac kra bilder, som strålade fram likt stjärnor ur djupet av gångna seklers natt, då ljöd i mitt öra den för
tjusande romansen a v Levertin, om blom mas och hvitblommas kärlek, om Florenz och Blan- zeflor :
Det var två kon ungabarn som lekte med spiror och äpp len av gull, varandra som bi och blom ma smekte då våren av doft stod full,
och äppelblommorna s snöfall blekte all örtagårdens mull.
Elisabet. Elisab et — vitblomma,, 'sol i fat
tigmans liv vad jag älskar dig och ditt ljusa, ljuva minne!
Alla gat ans gaslyktor och elektriska lågor glimmade i dis ig luft, dä r spårva gnarna kläm
tande gledo fram, automobilerna sus ade förbi i mjuk flykt och människostr ömmen sorlade med hetsigar e iver mot kvällen.
En tidningspojke på Kungsgatan gallskrek :
Kvällsupplagan! Den belgiska stad en Löwen tota lt förstörd av tyskarna!
Naturligtvis! Varför skulle in te Löwen för
störas? Och Brü gge? Brüssel, Antwerpen, Pa
ris, Louvre, Versailles — bibliotek, muséer, kate
drale r, alla min nen av lär da, skönhetsälskande eller f romma, självuppoffrande m ödor och hjäl
tebragder under människosläktets vandring upp
u r
